Man ska få verkligheten utanför murarna att bli större än verkligheten inne på anstalten

Kriminologiska institutionen Man ska få verkligheten utanför murarna att bli större än verkligheten inne på anstalten En kvalitativ studie om före detta intagnas syn på Kriminalvården Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Höstterminen 2010 Viktor Jelbring

Sammanfattning Studiens syfte var att undersöka hur före detta intagna ser på kriminalvården utifrån sina egna erfarenheter från anstalter i Sverige. Detta undersöktes genom kvalitativa intervjuer med fem personer som nu mera jobbar i en organisation som hjälper kriminella som vill bryta med kriminalitet och missbruk. Studiens frågeställningar är: Har tiden på anstalt enligt den före detta intagne fungerat som en social integrering till samhället, eller som social exkludering? Vilka åtgärder bör göras enligt de intervjuade i fängelset för att förbättra återanpassningen till samhället? Svaren från respondenterna jämförs sedan med det som kriminalvården säger sig eftersträva i sin vision Bättre ut. Respondenternas svar jämförs också med tidigare forskning på området, och knyts även an till Travis Hirschis teori om sociala band. Resultatet visar dock att kriminalvården har en lång bit kvar innan man närmar sig sin vision Bättre ut då tiden på anstalt av många fortfarande upplevs som meningslös och att tillvaron snarare består av förvaring i stället för vård. Respondenterna framhåller dock att de intagna själva bär det yttersta ansvaret för att de ska klara av att bryta negativa mönster. Men strukturerna på dagens anstalter hjälper sällan en intagen som är motiverad till att bryta med kriminalitet och missbruk. De tar även upp att den allt hårdare kriminalpolitiken med fokus på säkerhet och ordning är fel väg att gå.

Innehållsförteckning 1.1 Inledning.1 1.2 Bättre ut.2 1.3 Syfte...3 1.4 Frågeställning 3 1.5 Tidigare forskning 4 1.5.1 Kriminalitet som livsstil 4 1.5.2 Fånge i marginalen 5 1.5.3 Anstalt och Empowerment Tre försök till bättre frigivning..6 1.5.4 Släpp fångarna loss 7 1.5.5 Inför frigivning Livssituationen inför frigivningen och egenbedömningen av framtida återfall..7 1.5.6 Från anstalt till livet i frihet inför muck, delrapport 1 & Efter muck Från anstalt till livet i frihet, delrapport 2.8 1.6 Teori 8 2. Metod...11 2.1 Etik.14 3. Resultat...15 3.1 Intervjupersoner...15 3.2 Bryta mönster och motivation.16 3.3 Arbete och utbildning...20 3.4 Förhållanden på anstalt...21 4. Analys...26 5. Slutsatser och diskussion 28 Litteraturlista..31

Internetkällor..32 Bilagor Säkerhetsklasser..33 Intervjuguide...34

1 1.1Inledning Kriminalvården målar upp sig som en myndighet som sedan 60-70-talet har genomgått en mängd olika reformer och förändringar som inneburit olika arbetssätt med de intagna, man beskriver sig idag som en myndighet under förändring. Idag så fokuserar man på att den intagne tillsammans med kriminalvården skall jobba för en återanpassning i samhället, till ett liv utan kriminalitet och missbruk. Man vill att den intagne skall vara bättre lämpad för ett liv ute i samhället än vad han var när han först ankom till anstalten. Den intagnes frihet skall inskränkas i enighet med dennes fängelsestraff, men inte värre än vad som absolut är nödvändigt med hänsyn till anstaltens säkerhet och ordning. 1 Andersson och Nilsson pratar om att den svenska kriminalpolitiken har genomgått en politisering i kölvattnet av behandlingsideologins fall. Politiken har under amerikansk påverkan ändrat fokus från behandling till krav på ordning, säkerhet och straff. 2 Samtidigt så menar kriminalvården (Nyléns citat nedan) att klimatet har hårdnat en aning sedan 70-talet, och detta i samband med samhället i form av politiker och media är mer måna om att hjälpa offret än förövaren jämfört med vad man var under behandlingsideologins tidevarv. Detta kombinerat med att kriminaliteten påstås ha förändrats sedan 70-talet har gjort att vi har fått en mer säkerhetsinriktad kriminalvård, med nya säkerhetsenheter på landets A- klassade anstalter. Denna förändring till trots så måste kriminalvården ha en ambition att behandla och hjälpa de intagna på landets anstalter. Lars Nylén beskriver de nya enheterna som en konsekvens av en ny sorts kriminalitet, med uttryck som "bötning, skuldindrivning, beskyddarverksamhet, uppgörelser, korruption och dödligt våld, samt en systemhotande brottslighet som kan sätta rättsordningen ur spel". Han konstaterar: Detta fanns inte i den svenska sinnebilden när man i början av 1970-talet talade om organiserad, systematisk och särskilt samhällsfarlig brottslighet Idag är detta en verklighet som Kriminalvården måste kunna förhålla sig till på ett professionellt sätt. 3 Genom att ge den intagne chansen till att lära sig yrkesfärdigheter, bättra på sin grundskoleutbildning eller gymnasieutbildning och i vissa fall universitetsutbildning så hoppas man uppnå detta tillsammans med att den intagne får lära sig nya tankemönster t.ex. kring konflikthantering. Man är samtidigt medveten om att tiden på anstalt är skadlig för 1 Ekbom & Engström & Göransson (1999). S 116-117 2 Andersson & Nilsson (2009). S 148 3 Kriminalvården, http://kriminalvarden.se/sv/medier/nyhetsarkiv/nyheter/sarskilt-hog-sakerhet/

2 individen. Kriminalvården har därför som mål att sätta in åtgärder så fort som möjligt för att motverka de skadliga effekterna på de intagna. 4 Då jag själv jobbar inom kriminalvården så har jag en bild av hur livet på anstalt ser ut, och vad som bör förändras, vilka åtgärder som man använder sig av som fungerar med mera. För att bättre förstå en omgivning så bör man även ha insikt i hur livet inom det området man är intresserad av kan te sig för andra personer med ett annorlunda perspektiv. Den här studiens mål har varit att utifrån de intagnas perspektiv undersöka hur pass väl kriminalvården lyckas med sina mål och sin vision om en kriminalvård som gör att de intagna är bättre lämpade för ett liv ute i samhället än vad de var före verkställigheten. I studien så fokuserar jag på hur de intagna ser på sina chanser om att uppnå kriminalvårdens vision bättre ut. Om tiden på anstalt överhuvudtaget hjälper dem att komma tillbaka till ett liv med en faktisk chans att arbeta och leva ett liv utan kriminalitet och droger. 1.2 Bättre ut Bättre ut är kriminalvårdens vision för hur verksamheten skall fungera. Den senaste trenden inom kriminalpolitiken är fokus på brottsoffer och samhällsskydd, samtidigt som kriminaliteten har ändrat skepnad. Enligt kriminalvården så försvårar numera gäng och andra kriminella nätverk klientarbetet på anstalterna vilket har lett till ökade säkerhetsåtgärder som sektionering mellan de olika avdelningarna med mera. 5 Kriminalvården menar att för att tiden på anstalt ska vara human och återfallsförebyggande så krävs det en verkställighet som präglas av tydlighet och meningsfullhet, den intagne måste motiveras för att vilja genomgå en förändring. Kriminalvårdens arbetsuppgifter är att genom fängelse och frivård verkställa de påföljder som domstolarna utdömer samt driva häkten och genomföra transporter och personutredningar i händelse av brott. Arbetet skall bedrivas på ett säkert och humant vis samtidigt som återfall i kriminalitet och missbruk förebyggs. Kriminalvården skall därför vidta särskilda åtgärder som syftar till att fortsatt kriminalitet förhindras och att missbruk bekämpas. Verkställigheten anpassas efter varje intagens särskilda behov och frigivningen ska förberedas. Kriminalvårdens vision styrs av en värdegrund där kriminalvården skall samarbeta för effektivitet, kvalitet, säkerhet och positiv påverkan. 4 Kriminalvården, http://www.kriminalvarden.se/sv/frivard/arbete-utbildning-och-behandling/ 5 http://kriminalvarden.se/upload/om_kriminalvarden/visionen.pdf?epslanguage=sv

3 Kriminalvårdens arbete skall medföra att de intagna ska få en möjlighet till utveckling och förändring. Det strävas efter att vara en tydlig och korrekt, samt en god förebild. Enligt visionen så skall arbetet med de intagna bestå av smidighet, kunskap, inlevelse och detta utan att det skall göras avkall på den egna integriteten. Den som arbetar inom kriminalvården skall vara engagerad och delaktig i arbetet samtidigt som man förstår innebörden av sitt eget arbete och dess betydelse för helhetsbilden. Man skall även vara ansvarsfull och stolt över det samhällsuppdrag anställda inom kriminalvården har, samtidigt som de är lojala mot verksamheten, samt dess syfte och mål. Varje intagen skall vara införstådd i vad som förväntas under verkställigheten och har en verkställighetsplan (VSP) som uppmuntrar till god skötsamhet och till att på egen hand ta ansvar för sin utveckling och handlingar. Den intagne skall även erbjudas program för att motverka sitt kriminella tankemönster, sina våldstendenser och sin missbruksproblematik. 6 1.3 Syfte Syftet med studien är att utifrån före detta intagnas perspektiv studera kriminalvårdens metoder för att återanpassa intagna till samhället och minimera skadorna av den sociala exkluderingen som ett fängelsestraff innebär. Bättre ut är kriminalvårdens vision om hur man vill att verksamheten skall fungera. Jag kommer att jämföra visionen med det som mina intervjupersoner har sagt under intervjuerna. 1.4 Frågeställning - Har tiden på anstalt enligt den före detta intagne fungerat som en social integrering till samhället, eller som social exkludering? - Vilka åtgärder enligt de före detta intagna bör göras i fängelset för att förbättra återanpassningen till samhället? 6 http://kriminalvarden.se/upload/om_kriminalvarden/visionen.pdf?epslanguage=sv

4 1.5 Tidigare forskning Möjligheterna till att få jobb efter att ha avtjänat ett fängelsestraff är väldigt olika. Det beror på en mängd olika faktorer så som tidigare utbildning, chans till studier eller arbete under tiden på anstalt, sociala faktorer under uppväxt, psykisk hälsa, skötsamhet under verkställigheten med mera. Det beror även på vilka förberedelser inför frigivning som har gjorts av kriminalvården och socialtjänsten tillsammans med den intagne. För att ge en tydligare bild av vilka faktorer som spelar en roll och vad som tidigare har sagts i frågan kommer här en presentation av tidigare forskning inom ämnet. Viss litteratur berör inte själva frigivningstillfället och arbetet inför detta, men väl hur tiden på anstalt kan se ut och varför det ser ut som det gör. Forskningen pekar i stort sett på samma faktorer, såväl Bergströms bok Kriminalitet som livsstil och de olika rapporterna från BRÅ och kriminalvården pekar på vikten av en meningsfull sysselsättning under verkställigheten. Att de intagna erbjuds hjälp till att bryta negativa mönster. Det är också av stor vikt att de intagna kommer ut till ordnande förhållanden efter verkställigheten, därför att det viktigt att man har sett över bostadssituationen och ekonomin. Familjeband och andra positiva sociala relationer är även det viktiga faktorer för att de intagna inte ska falla tillbaks i missbruk och kriminalitet efter avtjänat straff. 7 1.5.1Kriminalitet som livsstil Bergström fokuserar på vad det är som driver en människa tillbaka till kriminalitet och nya fängelsestraff trots att personen har goda förutsättningar att hålla sig borta från det kriminella livet och även har klarat av att göra så under en viss tid. 8 Bergström ämnar att svara på huruvida kriminalitet kan bli en livsstil och ett sjukligt beroende på samma sätt som ett missbruk av droger är. Är det möjligt för en kriminell person att bryta sin negativa och skadliga livsstil och sitt tankemönster som under tiden som kriminell ofta fördjupas och förvärras än mer? Om detta är möjligt vilka metoder skall man då använda sig av, och vilka metoder har visat sig vara verksamma? Gunnar Bergström kopplar tidigare forskning inom ämnet till de erfarenheter han själv har efter att ha jobbat med missbrukare och kriminella sedan mitten av 1970-talet. Bergström tar upp att kriminaliteten tycks leva ett eget liv isolerat från drogmissbruk, då många av dem som återfaller i brott klarar av att vara drogfria men inte klarar av att bryta det inlärda mönstret som t.ex. innebär att alltid uppmärksamma 7 Rydén-Lodi (2005). S 29 & Bergström (2003). S 256, 26 8 Bergström (2003)

5 stöldtillfällen och agera när dessa ges. Om det är så att kriminalitet är ett problemområde som är separat från övrigt missbruk så behöver man belysa det faktum för att hitta verksamma metoder mot problemet. Bergström tar även upp andra metoder om kriminalitet så som: inlärningsmetoden, stämplingsteori, teorin om social kontroll, målteori, teorin om självbilden, psykoanalytisk teori, teorin om sjuklig stimulansjakt och spänningssökande samt den rationella teorin modern beslutsteori. Bergström lägger fram 11 grundtaganden om kriminalitet som livsstil som beskriver såväl kriminalitetens former som den kriminelles tankemönster, hur de agerar och hur deras kriminella karriär ser ut. Som svar till den inledande frågan om man kan bekämpa kriminella tankemönster och handlingar så svarar Bergström med antagande nummer 11. Eftersom beteendet är en funktion av de attityder och tankar som en person har om en situation, kan kriminellt beteende inte förändras om inte den kriminelle först ändrar sitt sätt att tänka. 9 För att försöka förebygga återfall i brott så bör man enligt Bergström rikta in sig på att behandla just klientens kriminella tankesätt. 1.5.2 Fånge i marginalen Nilsson har genomfört en levnadsnivåundersökning riktat mot intagna på landets fängelser, då intagna på anstalt är personer som av olika anledningar inte kommer med i nationella levnadsnivåundersökningar. 10 Man har sedan 1800-talets slut betraktat intagna på landets fängelser som marginaliserade och fattiga, detta utan att det har funnits någon faktisk systematisk kunskap om deras levnadsförhållanden. De undersökningar som har gjorts har antingen varit begränsade och enbart berör vissa faktorer medan andra har byggt på register och journaler från kriminalvården. Det har alltså inte genomförts några undersökningar som har frågat fångarna själva om hur deras situation är och några undersökningar som är jämförbara över tid har ej heller gjorts. I de nationella levnadsnivåundersökningarna så tas inte missbruk av droger eller alkohol upp och den tar inte heller upp alternativet att ha varit dömd till fängelse vilket absolut kan ses som brister i levnadsförhållandena. Nilsson menar också att många undersökningar har gjorts under en tid när synen på kriminella var en annan och därför blev också slutsatserna en annorlunda. Tidigare så såg samhället på kriminella som offer för en svår uppväxt medan man idag porträtterar dem som rationella, kalla och farliga yrkesbrottslingar. Nilssons resultatdel i avhandlingen behandlar tre huvudområden: intagnas uppväxtvillkor, deras levnadsnivå och sambandet mellan att återfalla i brott och deras 9 Bergström (2003) S. 72 10 Nilsson (2002)

6 levnadsförhållanden. Resultaten visar på stora skillnader mellan intagna och andra medborgare på samtliga välfärdsområden och de som har brister på välfärdsområdet har även ofta brister inom andra områden. Intagnas frånvaro på arbetsmarknaden tillsammans med deras olika välfärdsproblem gör intagna som grupp marginaliserade och socialt exkluderade. 1.5.3 Anstalt och Empowerment Tre försök till bättre frigivning Cecilia Heule genomförde en studie med syftet att undersöka hur intagna upplevde sina behov vid frigivning och hur kriminalvården har bemött dessa behov. 11 Syftet har även varit att förstå vad det innebär att dra igång projekt för en bättre frigivning på en anstalt. Studien bygger på intervjuer av personer som deltog i projektet antingen som intagna eller som anställda. Intervjuerna har genomförts både inför och efter frigivning. Studien utfördes på anstalterna Storboda, Tygelsjö och Sagsjön. Man har använt sig av olika strategier för att få de intagna att bli delaktiga i studien. På Storboda och Tygelsjö så har man lämnat över stora delar av ansvaret för projektet till deltagarna medan man på Sagsjön såg det som anstalten ansvar att ge de intagna de verktyg som de behövde för att kunna jobba med och till slut även hjälpa sig själva. Man försökte minska de negativa följderna av att sitta på en anstalt genom att uppmuntra de intagna att ha kontakt med omvärlden genom frigång och studiebesök och andra aktiviteter som kunde bidra till en återintegrering till samhället utanför anstalten. Då en förutsättning för en lyckad frigång ansågs vara individuella lösningar och samarbete med omvärlden. Medan de intagna på Storboda och Tygelsjö fick starta grupper som skulle jobba med att ta initiativ och påverka frigivningen så att det kunde förbättras på de punkter som verkade felaktiga eller bristfälliga. Vissa fortsatte även efter frigivning att ta på sig rollen som ledande och engagerande. En önskan som de intagna hade var att kunna fördela om resurserna till ändamål som de ansåg vara mer relevanta, men då man saknade verkliga befogenheter att påverkar sin frigivning avtog ofta intresset från deltagarnas sida. De olika projekten fyllde viss funktion ändå. På Sagsjön hade man aktivt börjat jobba redan under strafftiden för att ordna arbeten, bostäder, positiva sociala nätverk och kunskap om hur man ordnar jobb bostad, kontaktar myndigheter med mera. På Storboda så fyllde själva organiseringen av intagna och det faktum att man började hjälpa varandra en mening då man ansåg att man gjorde något meningsfullt med tiden, vilket annars är något som de intagna ser som en brist med verkställigheten att man inte får ägna sig åt meningsfulla sysslor. I studien kom man fram till att den individuella frigivningen inte fungerar om inte anstalten i en högre grad jobbar mer 11 Heule (2005)

7 aktivt mot de negativa konsekvenserna som en vistelse på anstalt innebär. Detta kunde motverkas i en större grad än vad det gör idag genom att inte bryter vissa nödvändiga sociala kontakter för den intagne, så som besök av familj och vänner samt permissioner. I rapporten säger Huele också att de tre anstalterna inte på ett rättvist sätt kan jämföras med varandra då t.ex. Storboda skiljer sig från de andra två då de i en högre grad måste fokusera på kontroll och säkerhet än vad de andra två måste. I och med att det på en sådan anstalt är en än hårdare isolering både gällande den intagnes sociala kontakter och från omvärlden i övrigt, vilket gör att ett steg från en sådan anstalt ut i frihet blir större än från en anstalt av lägre säkerhetsklass. Då man i en högre grad på Storboda måste fokusera på säkerhet så möttes också projektet av större motstånd där, men detta var väntat i och med att anstalten är sluten till skillnad från de andra. Att det är svårt att genomföra ett projekt kring en bättre frigivningsprocess på en anstalt som har säkerhetsklass D är ganska anmärkningsvärt då D är den lägsta säkerhetsklassen för slutna anstalter. 1.5.4 Släpp fångarna loss Hagberg fokuserar på tre olika punkter; brott, straff och trygghet. Samtliga har fått olika fokus under olika epoker inom kriminalpolitiken. 12 Hagberg pratar om en ondskans återkomst, och exemplifierar med Malexandermorden och dess förövare som i media har beskrivits som kalla, onda, farliga, psykopater som aldrig borde släppas ut. Han tar upp bildandet av KRUM som strävade efter att debatten återigen skulle ta upp fångarnas situation, vilket man hoppades på skulle leda till en satsning och förbättring av deras vardag, man anordnade riksomfattande hungerstrejker bland de intagna som till slut ledde till att fångarnas förtroende råd och KRUM fick möte justitieministern och en nyligen tillsatt kommitté som skulle undersöka fångarnas levnadssituation, vilket sedan inte ledde till någras särskilda förändringar på kort sikt. På lång sikt så ansåg man det ändå vara viktigt då det gjorde att den politiska debatten fokuserade på kriminalvården och intagnas situation. 1.5.5 Inför frigivning Livssituationen inför frigivningen och egenbedömningen av framtida återfall Rydén-Lodi ämnade undersöka om det finns specifika faktorer som kan få en person som redan är inne i en kriminell karriär att avsluta den och i sådant fall vilka är det. 13 Man ville 12 Hagberg (2006) 13 Rydén-Lodi (2005)

8 också ha redan på vad det är som skiljer de personer som på ett framgångsrikt sätt lyckas ta sig ur en långvarig kriminell karriär från de som aldrig lyckas ta sig ur kriminaliteten. Studien är longitudinell och explorativ och omfattar studier av 100 återfallsförbrytare. Studiens syfte är att belysa eventuell förekomst av och betydelse av skyddande faktorer i processen att lämna det kriminella livet. Resultaten av studien visar att det finns faktorer som har betydelse för om en person skall kunna lämna ett kriminellt liv. Så som att man inte kan ha ett okontrollerat missbruk om man skall lyckas upphöra med övriga kriminella handlingar. För att man ska lyckas så måste det finnas ett stöttande socialt nätverk kring personen, nätverket skall helst inte bestå av personer som själva är missbrukare eller kriminella, då de riskerar att hålla den kriminella identiteten vid liv. Personen måste också ha genomgått en förändring av sina normer och värderingar, har man kvar den kriminella identiteten och dess värderingar så är sannolikheten stor att man kommer att begå brott igen. Något annat som är väldigt viktigt är att personen som skall bryta sitt kriminella mönster har en egen bostad. 1.5.6 Från anstalt till livet i frihet inför muck, delrapport 1 & Efter muck Från anstalt till livet i frihet, delrapport 2 Brottsförebyggande rådet hade som syfte med sin rapport att undersöka hur kriminalvården förbereder och arbetar med den intagne inför frigivning från anstalt. 14 Detta har man gjort genom att dels följa arbetet mellan intagna och deras kontaktmän under anstaltstiden och hur de intagnas sociala och personliga situation såg ut cirka en månad före frigivning från anstalt. Man undersöker också vilka grupper som har fått mest hjälp. Beskrivningen av situationen för intagna på anstalt kommer i majoriteten av fallen från de intagna själva, vilket är av betydelse då det tydligt framgår i studien att de intagna och deras kontaktmän ofta har en väldig skillnad i synen på huruvida den intagne har fått hjälp eller inte. 2001 kom BRÅ med den andra delrapporten där man redovisar frivårdens uppföljningsarbete med de klienter som har frigivits. Rapporten belyser frivårdens behandlingsplanering och hantering av misskötsamhet från klienter, klienternas återfall och hur deras sociala situation utvecklas med hjälp och stöd från frivården. Redan i den första rapporten så konstaterades det att det fanns brister i anstalternas behandlingsplaner, som BRÅ menar att kriminalvården borde förbättra. Enligt BRÅ bör kriminalvåren finna bättre former för att utvecklingen mellan anstalt och frivård ska bli bättre för att underlätta klientens utveckling från ett liv i fängelse till ett liv i frihet. 14 BRÅ (2000)

9 1.6 Teori De teorier som jag kommer att använda mig av och applicera på mina intervjuer är Travis Hirschis teori om social kontroll och sociala band. Hirschi inleder med att koppla till strainteorin om att det finns andra saker än rädsla som får folk att följa lagar, nämligen att folk har respekt för samhällets regler. Då alla i ens omgivning förväntar sig att du skall följa de regler och normer som finns så kan det stå dig dyrt att bryta mot dessa, antingen i form av rättsliga åtgärder eller i form av social exkludering. En person måste vara under ett väldigt tryck för att välja en avvikande eller kriminell väg i livet. Det kan dock vara möjligt om t.ex. samhället lägger press på honom att han skall bli framgångsrik, och om han märker att han inte lyckas bli framgångsrik inom de ramar som är socialt acceptabla i samhället så kan han då välja vägar utanför dessa ramar. För att lyckas för att t.ex. bli rik på ett snabbare sätt då det ofta går att göra det om man frångår de lagar och normer som finns i samhället, men som nämnts innan så kan även detta få negativa följder för personen som försöker ta genvägar med kriminalitet. 15 Teorin om social kontroll fokuserar på hur andras åsikter om dig själv får dig att upprätthålla ett korrekt beteende. Du agerar så som du vill att omgivningen vill att du ska agera. Detta då du inte vill ses som klandervärd eller riskera att bli socialt exkluderad. Hirschi menar att typiskt karakteristiska drag hos en psykopat beror på deras avsaknad av band till sin omgivning. I och med att man saknar anknytning till omgivning så ser man inte heller någon moralisk skyldighet till att uppträda på ett korrekt sätt mot sin omgivning. 16 En person som har band till en person som är en del av det konventionella samhället har i det en närhet till det konventionella samhället. Då personer som är en del av samhället med allra största sannolikhet inte kommer att ägna sig åt kriminalitet då de samhällsnormer som han följer förhindrar honom från att göra så. Dessa normer tillsammans med hans intressen knyter an till det konventionella samhället som är oförenligt med kriminellt umgänge eller kriminella aktiviteter. 17 Hirschi menar att band till såväl sin hund som sin hemstad kan påverka ens moral, men klart är dock att vissa band är viktigare än andra. Så som banden till ens föräldrar huruvida de är 15 Hirschi (2002). S 5-6 16 Ibid. S 17-18 17 Ibid. S 27

10 konventionella eller okonventionella är av stor vikt då det kan påverka risken för kriminella influenser. 18 Ett annat viktigt band är det till skolan. Hirschi tar upp den risk som barn från lägre samhällsklasser utsätts för i skolan, då klassamhället redan då gör sig påmint då barn från lägre samhällskikt ofta har svårare att klara sig i skolan som är formad av och för medelklassen. Barnen från de lägre klasserna har också svårare att komma in i kompisgrupperna då de andra barnen ser dem som utomstående och de har också svårare att få flickor/pojkar från medelklassen att vilja bli tillsammans med dem då de kommer från olika skikt och umgås med olika personer. Detta är faktorer som i sin tur kan driva barnen/ungdomarna in i en tidig kriminalitet, då de märker att de inte passar in i skolan och de ser inte hur de ska kunna utbilda sig och göra karriär på det sättet. I stället ser man den snabba vägen till pengarna nämligen kriminaliteten. 19 Banden till kompisar är givetvis även de av stor vikt då de flesta brott begås med kompanjoner, och de flesta kriminella har kriminella vänner. Har man inte kriminella vänner så är chansen stor för att man inte hamnar i kriminalitet. 20 En annan viktig faktor är delaktighet i samhället, i skolan eller på jobbet. Ett avvikande beteende äventyrar chanserna till att lyckas i samhället. Om man tappar motivationen för att uppnå olika mål i samhället inom de ramar som enligt normerna är okej så ökar risken för att man ska begå brottsliga handlingar. Då man inte längre behöver riskera att de äventyrar ens jobb eller utbildning då man inte har något/någon eller antingen inte bryr sig om den. Om man har ett jobb eller en utbildning eller andra att aktiviteter att gå till så har man inte heller tid med att ta droger eller begå brott, då man är upptagen med att leva och uppnå saker med sina konventionella aktiviteter. 21 Ytterligare en viktig faktor, är tron på samhället, dess normer, regler och lagar. Då man inte begår kriminella handlingar om man starkt värdesätter lagen och tror på de värderingar och normer som samhället bygger på. Då detta är oförenligt med kriminella handlingar som bryter mot såväl normer och värderingar som lagar. 22 18 Ibid. S 83-100 19 Hirschi (2002). S 110-111 20 Ibid. S 135 21 Ibid. S 162 22 Ibid. S 197

11 Teorin om sociala band beskriver i huvudsak vilka faktorer det är som gör att personer inte blir kriminella. Jag finner dock att faktorerna som nämns är väldigt avgörande även när det kommer till vem som blir kriminell och även vad som spelar in när en person återfaller i brott efter avtjänat straff. Detta baserat på att intervjupersonerna tar upp just de sociala banden som faktorer som hjälpt dem att bryta från kriminalitet och missbruk. Till en början så hade jag tänkt använda mig av teorin om social kontroll eller stämplingsteorin. Men efter att ha genomfört intervjuerna så märkte jag att de faktorer (positivt socialt nätverk, jobb, sysselsättning, en tro på samhället och dess normer samt en förändrad självbild) som nämndes av intervjupersonerna var desamma som Hirshi tar upp i sin teori om sociala band och därför passar den teorin in bäst även fast dess ursprungliga syfte är att beskriva varför personer inte blir kriminella. 2. Metod Då jag är ute efter att identifiera detaljer, strukturer och företeelser som intervjudeltagarna har noterat under sin tid inom kriminalvården, så finner jag att en studie av kvalitativ art är lämpligast för mig, då en kvantitativ studie inte tillåter en lika djupgående undersökning av respondenternas erfarenheter som en kvalitativ studie gör. 23 För att utföra min kvalitativa studie så valde jag att använda mig av semistrukturerade intervjuer. Det innebär att jag använder mig av ett intervjuschema med punkter och frågor som jag vill att intervjupersonerna ska svara på. Den här formen av intervjuer lämnar även utrymme för intervjupersonen att forma sina svar på ett sätt som passar dem. Det ger även intervjupersonen chansen att ta upp saker som kan vara relevanta som jag själv har missat. Jag har oftast gått efter den ordningen som frågorna/punkterna är uppsatta på schemat, men ibland händer det att intervjupersonen avhandlar flera punkter i samma fråga vilket inte blir några problem i en semistrukturerad intervju. Detta är en styrka med metoden, då jag har ganska lite erfarenhet som intervjuare så blir det enklare om jag ger intervjupersonen friare tyglar än om jag ska styra intervjuerna helt. I en semistrukturerad intervju så riskerar man inte heller att vinkla intervjun för mycket utifrån till exempel ens förförståelse. 24 Samtliga intervjuer spelades in för att jag ska kunna tillgodogöra mig det som sagts under intervjuerna på bästa sätt. Det inspelade materialet har sedan transkriberats, där de mest 23 Starrin & Svensson (1994). S 21 24 Bryman (2001). S 300-307

12 relevanta inom de undersökta områdena ( bryta mönster och motivation, arbete och utbildning och levnadsförhållanden på anstalt ) har lyfts in i resultatdelen. En semistrukturerad intervju lämnar också utrymme för andrafrågor, det vill säga följdfrågor på det som intervjupersonerna säger under intervjuerna, vilket ger en rikare information, då de i många fall tar upp sådant som jag som intervjuare inte hade tänkt på innan. 25 Ens förförståelse gör att man ser på det fält som man ska undersöka på ett särskilt vis. Jag som kriminalvårdare har troligtvis en syn på livet på anstalt som skiljer sig från den som har upplevt livet på anstalt det vill säga ifrån den intagnes perspektiv. Om man märker att en sådan skillnad finns mellan mig och respondenten under en intervju så är det enklare att anpassa sig om man inte har en strukturerad intervju. Då min förförståelse påverkar min konstruktion av intervjuschemat vilket gör att jag till en början kan ha ett intervjuschema som fokuserar på punkter som den före detta intagna inte anser vara relevanta. Vilket är något som jag själv har råkat ut för under mina intervjuer. Den bild jag kom med till intervjun bestod av sådant som jag själv lagt märke till och sådant som kollegor tagit upp, och då trodde jag till en början att intervjupersonerna skulle ta upp ungefär samma saker. Jag och mina kollegor pekade snarare på att vissa strukturella förändringar borde göras medan intervjupersonernas förändringar var på micronivå, så som förändringar på gymmet och liknande. Det som kollegorna på jobbet ser som brister var ofta inte samma brister som de intervjuade fokuserade på. Men för att intervjupersonernas svar skall vara jämförbara så krävs det viss struktur, där av finner jag de semistrukturerade intervjuerna som ett bra verktyg för mig som har ganska god kunskap om ämnet, men inte så stor erfarenhet av att utföra intervjuer. Mina förkunskaper påverkar intervjun på flera sett, det kan innebära att intervjupersonen väljer att inte dela med sig av vissa uppgifter då den ser mig som en del av den myndighet som man hyser agg mot då intervjupersonerna blir upplysta om att jag är anställd av kriminalvården. Det kan dock också göra det motsatta, att de känner att jag förstår vilken miljö de har levt i och därför blir mer benägna att dela med sig av sin syn på kriminalvården till mig som jobbat där och sett hur vardagen ser ut, till skillnad från någon som aldrig satt sin fot innanför murarna. Det gör också att språkförståelsen underlättas då det används en del termer och 25 Kvale & Brinkmann (2009). S 154-156

13 uttryck som personer som inte har varit en del av kriminalvården kanske inte förstår, så som knall 26, SRI 27, p50 28, p18 29, p20 30, p34 31 med mera. Hittills har jag inte upplevt att respondenterna har hållit tillbaka med information på grund av min bakgrund, utan man har snarare delat med sig av mer information än vad jag i förväg hade förväntat mig. Information om aktiviteter som enligt kriminalvården och i vissa fall lagen skulle se som olämplig. Urvalet till min studie har gjorts genom snöbollsurval och bekvämlighetsurval. Snöbollsurval innebär att man först tar kontakt med en person och letar sedan vidare efter respondenter via den första personen. 32 Jag började med att ta kontakt med en person inom en organisation för före detta kriminella och intervjuade först honom och fick sedan klartecken att intervjua hans kollegor. Jag tog sedan kontakt med andra lokalföreningar inom samma organisation som var verksamma i Stockholms län. Avgränsningen till Stockholms län gjordes dels av ekonomiska skäl, dels av tidskäl. Det skulle bli väldigt dyrt att åka runt i Sverige för att intervjua personer till ett examensarbete på grundnivå, och det skulle också krävas väldigt mycket tid, vilket vi som studenter inte har i den här kursen. Jag avgränsade min studie till att enbart handla om män som har suttit i fängelse i Sverige. Det ledde till att vissa personer som jag skulle ha intervjuat fick utgå då de inte uppfyllde kriterierna. Jag har intervjuat sammanlagt fem personer, fyra stycken som skulle ha intervjuats fick dock väljas bort då det inte uppfyllde kriterierna för urvalet. Ytterligare två intervjuer ställdes in på grund av tidsbrist. Anledningen till att jag vände mig till en organisation av före detta kriminella som hjälper andra som vill bryta sin kriminella livsstil är för att min målgrupp annars är väldigt svår att hitta. Om man väl har tagit sig ur kriminaliteten och kämpar för att ta sig in på arbetsmarknaden så är en tidigare fängelsevistelse inget man stoltserar med. Om en person har återfallit i brott efter frigivning så vill personen troligtvis inte vara i kontakt med personer 26 När någon får knall eller blir knallad så blir den förflyttad mot sin vilja, antingen till en annan avdelning, till isoleringen eller till en annan anstalt. 27 Särskilt resurskrävande intagen. 28 Om en person eller avdelning är placerad p50, så innebär det att personen eller avdelningen är placerade i avskildhet, på grund av att en utredning på går. 29 En person som är placerad p18 är det av egen vilja eller, på grund av att det föreligger hot mot denne. 30 En person som är placerad under p20 är placerad i avskildhet på grund av misskötsamhet. 31 Innebär att den intagne avtjänar den sista tiden av straffet på ett behandlingshem. 32 Bryman (2001). S 114-116, 312-313

14 som denne inte känner, och särskilt inte intervjuas av någon som jobbar inom kriminalvården. Många som frigivs från fängelset utan en egen bostad, och därmed svår att nå för en intervju. Mitt urval kommer att bestå av personer som på olika sätt är verksamma inom organisationer för före detta kriminella, vilket innebär att vissa fortfarande kämpar med att lämna det kriminella livet bakom sig, vissa har redan lyckats göra det. 33 Detta kommer troligtvis att påverka det insamlade materialet då de lär ha en annan syn på kriminalvården och kriminalpolitik än vad någon som fortfarande lever ett liv kantat av kriminalitet och droger. Bergström påpekar att en viktig del i den process som den kriminelle måste genomgå när han ska bryta från kriminalitet och missbruk är att se sin egen del i sitt livsöde. Då han måste lära sig att se vad hans handlingar får för konsekvenser och se vad det är han har gjort som har lett till att han har hamnat där han har i livet. 34 Då mätning av insamlad data inte är aktuellt i kvalitativa studier så blir inte frågan om validitet aktuell i den här studien. Validitet i en kvalitativ studie handlar då snarare om att identifiera, observera eller mäta det man säger sig undersöka i syftet. När det kommer till kvalitativa studier så talar man även om extern reliabilitet vilket berör i vilken mån studien kan upprepas. Vilket kan bli problematiskt i min studie, då svaren beror på en mängd faktorer. De arbetar med att hjälpa kriminella och håller föredrag om kriminalitet och missbruk ofta, så det är inte troligt att de lär ändra sin uppfattning om vad som är bra och vad som är dåligt inom kriminalvården inom den närmsta tiden. Detta till trots så kan det bli svårt att upprepa studien och få samma svar som jag har fått. Även om man skulle använder sig av samma intervjuschema som jag har använt så påverkas de svar jag har fått av personkemin mellan mig och intervjuobjekten. Vilket gör att en forskare som ska upprepa studien skulle behöva en social miljö som är identisk med den som jag befann mig i, annars är resultatet inte jämförbart. För att studien skall ha hög intern validitet så krävs det att studiens observationer överensstämmer med studiens teori, vilket så är fallet i min studie. Då teorin om sociala band belyser samma faktorer som mina intervjupersoner gör. 35 2.1 Etik Etiska regler har påverkat studien en hel del. Till en början så var tanken att jag skulle intervjua intagna som sitter i fängelset just nu men då det är väldigt svårt att få tillstånd till att 33 Bryman (2001). S 312-314, 114-117 34 Bergström (2003). S 100-110, 244-245 35 Kvale & Brinkmann (2009). S 263-264 & Bryman (2001). S 257-258

15 besöka och intervjua intagna, så tänkte jag att jag kunde intervjua intagna på mitt jobb, på anstalten Norrtälje. Detta skulle dock inte vara etiskt korrekt då de intagna befinner sig i en beroenderelation till mig som kriminalvårdare. Dessutom så skulle troligtvis informationen vara väldigt selektiv då man som fånge inte gärna delar med sig av allt för känslig information till kriminalvårdare. Det skulle också kunna uppstå problem likt de Borland stöter på om jag gör en tolkning av de intagnas respons som de finner felaktig eller kränkande, vilket skulle påverka mitt fortsatta arbete med dem. 36 De forskningsetiska grundkraven skall givetvis även dem följas. De som deltar i studien har fått veta vad studien handlar om och vilket syfte den har, de har även blivit informerade om att det är frivilligt att ställa upp på intervjuer. Även att det är frivilligt att svara på frågor, om någon fråga anses som känslig så behöver de inte svara. Jag har även redogjort för hur informationen ska användas och av vem. Jag var även noga med att informera om att de är helt anonyma, och att det inspelade materialet raderas när studien är klar. 37 Det kan även vara problematiskt utifrån ett etiskt perspektiv att olika anstalter nämns vid namn. Men jag har den utgångspunkten att om studien ska kunna bidra till någon förändring inom kriminalvåren så krävs det att de berörda anstalterna får reda på vilka brister de har. Huvudsaken är att intervjudeltagarnas anonymitet inte äventyras, vilket enligt mig inte görs i studien då den information som finns att tillgå inte räcker till för att identifiera de som deltar. 3. Resultat Resultaten från min studie är ett resultat av de genomförda intervjuerna. Jag sorterade in materialet i tre olika kategorier; bryta mönster och motivation, arbete och utbildning samt förhållanden på anstalt då jag ansåg att dessa tre områden är centrala för att besvara mina frågeställningar. Ibland så redovisas resultatet genom direktcitat från intervjuerna, men främst så kommer jag att referera till vad intervjupersonerna har sagt. 3.1 Intervjupersoner Intervjuperson 1 (IP1) är en 23årig man, som har avtjänat ett fängelsestraff, med en dom på tre och ett halvt år för ett dråpförsök. Han spenderade nästan två år på Täbyanstalten för att 36 Borland (1997). S 320-331 37 Vetenskapsrådet. S 6

16 avtjäna de sista månaderna av verkställigheten på halvvägshus 38 och slutligen med fotboja. Då man i Sverige endast sitter av två tredjedelar av straffet så blev själva strafftiden två år och fyra månader. Han levde i övrigt inte ett kriminellt liv, utan anser att det var hans aggressionsproblematik kombinerat med ADHD och alkohol som fick ett olyckligt utfall. Han menar att han alltså inte hade några problem att bryta med kriminalitet efter frigång. Han medger dock att det har varit väldigt svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Innan han fick jobbet inom den organisation som han nu jobbar för så hade han ekonomiskt stöd från de sociala myndigheterna och gick hemma och höll på att bli väldigt frustrerad över sin tillvaro. Intervjuperson 2 (IP2) är en 35-årig man som från att han var 12 till 30 år gammal spenderat merparten av tiden på ungdomshem och anstalter bland annat på anstalterna Mariestad och Karlskoga. Han levde ett kriminellt liv och hade en kriminell identitet med erbjudanden om inträde i kriminella nätverk och mordkontrakt 39. Intervjuperson 3 (IP3) är en 51-årig man som avtjänade ett fyra och ett halvt år långt fängelsestraff på Kumlaanstalten och anstalten Österåker. Frigavs för cirka två år sedan, och går nu på metadonbehandling. Han hade i huvudsak drogmissbruk som problem, och menar att han haft en kriminell livsstil under en lång tid men klarat sig ifrån att bli straffad väldigt länge. Lyckades bryta med kriminalitet och drogmissbruk, då han enligt egen utsago helt enkelt inte orkade med den kriminella drogkantade livsstilen och menar att han idag hade varit död om han fortsatt på samma bana. Intervjuperson 4 (IP4) är en man i 35-årsåldern som har avtjänat ett tre år långt fängelsestraff på anstalterna Västervik Norra, Beateberg och Tillberga för misshandel. Avtjänade det senaste fängelsestraffet för två och ett halvt år sen. Han har blivit dömd till fängelse sammanlagt tre gånger, den första gången var han 18 år gammal. Intervjuperson 5 (IP5) är en man i 45-årsåldern som har levt som kriminell från det att han gick ut gymnasiet fram till 1997 han har sammanlagt spenderat 20 år i fängelse, sammanlagt så har han 46 fällande domar. Hans kriminalitet handlade om allt från rån och inbrott till våldsbrott. Han hade även en drogproblematik. 38 En vistelse i ett halvvägshus innebär att en intagen, under eget ansvar, vistas i en miljö som är öppnare än den som finns i en öppen anstalt men samtidigt får del av det stöd och den hjälp som Kriminalvården och andra myndigheter kan erbjuda. 39 Ett mordkontrakt innebär att en person betalar en viss summa pengar för att få en person mördad.

17 3.2 Bryta mönster och motivation Vissa av de intervjuade menar att man som ny inom kriminalvårdens system skulle få börja under ganska hårda förhållanden för att de intagna ska bli motiverade att förändra sitt beteende och gå med på behandling. Flera respondenter menar att den största bristen med motivationsavdelningarna är omotiverade medfångar. De anser att dessa enbart drar ner motivationen för de som faktiskt är motiverade att lägga ner sitt drogmissbruk och sin kriminella levnadsstil. De respondenter som ansåg detta exemplifierade med att ta upp hur hemskt det kändes att gå olika behandlingsprogram i grupp med andra intagna som de inte ansåg vara motiverade att behandlas utan enbart sitter där med en falsk mask på sig som de sedan tar av sig när de är tillbaka på avdelningen. Väl tillbaka på avdelningen kunde samma kille som under programverksamheten verkar motiverad att förändra sitt liv och upphöra med kriminalitet sitta och skryta om våldsbrott och ha samma nedvärderande jargong mot kvinnor som man tidigare på mötet kraftigt har fördömt. Så ett problem enligt vissa av respondenterna är alltså att vissa intagna går programverksamhet och medvetet söker sig mot motivationseller behandlingsavdelningar trots att de inte är motiverad att förändra sitt liv. Utan de vill enbart få nedskrivet i sin akt att de har visat vilja på att förändra sig så att de snabbare kan få gå ut på vårdvistelse i stället för att sitta kvar på anstalt. Det tas även upp att en intagen kan bli utfryst av de andra om man visar för stor vilja till att lägga kriminalitet och missbruk bakom sig. IP2 bestämde sig för att lägg ner sin kriminella livsstil och sitt missbruk när han för femte gången i sitt liv avtjänade ett fängelsestraff. Han upplevde det som att han inte kunde umgås med andra intagna som inte var motiverade till att förändra sig, det ledde till att han mest höll sig för sig själv eller umgicks med personalen. Vilket de andra intagna ansåg som misstänksamt, då de var rädd för att han skulle gola till personalen om eventuella olämpliga aktiviteter som ägde rum på avdelningen. IP5 uttryckte sig som så att det största felet med kriminalvården är att man tas bort från de personer som eventuellt har en positiv inverkan på en, samtidigt som man buntas ihop med ett gäng dårar 40. Enligt intervjupersonerna blir anstalten en yrkesskola i brott i stället för att bli en instans som kan hjälpa personer att byta väg i livet då man buntas ihop med en mängd andra människor som har samma problem som en själv. En av respondenterna menar att chansen för att komma till insikt med sina problem under sådana förhållanden är ytters små. IP1 menar att kriminalvårdens lönesystem hämmar 40 Intervju med IP5

18 personer som är villiga att upphöra med kriminalitet och missbruk, då det är högre lön för arbeten på anstalten än vad man får om man går på programverksamhet eller utbildar sig. IP1 hade till en början väldigt gott uppförande och kände sig motiverad. Han gick i skolan och höll på att läsa upp sina gymnasiebetyg. Eftersom han satt häktad under en termin på gymnasiet så gick han inte ut med fullständiga gymnasiebetyg. Så till en början gick han i skolan, men när han märkte att han fick mindre lön än de andra som arbetade så slutade han studera. Han ville arbeta i stället, så att han kunde få lika mycket pengar som de andra som arbetade att handla i kiosken för. Han menar att man borde höja ersättningen för de som utbildar sig eller jobbar med sig själva, och att det borde införas att de som har bra betyg också fick mer betalt. Bergström likt flera av intervjupersonerna påpekar att behandling och hjälp att bryta sin kriminella livsstil måste vara frivillig, det fungerar inte under tvång. 41 Idag är det visserligen frivilligt för intagna att gå de flesta programmen som erbjuds, men om man inte går dem minskar chansen att hamna på en avdelning eller anstalt med mindre restriktioner, även chansen att spendera delar av straffet som vårdvistelse minskar. Detta gör att omotiverade intagna är en svår fråga att hantera då det tycks vara ett problem som är svårt att få bort, samtidigt som de förstör för väldigt många motiverade intagna, som vill förändra sina liv. IP5 menar att för att bryta den sociala exkluderingen som fängelset innebär bör man släppa in fler civila aktörer på anstalten. Det kan till exempel vara kulturevenemang så som teaterpjäser eller så kan de intagna få läxhjälp av olika frivilligorganisationer. IP5 själv har jobbat med att sätta upp pjäser på anstalter, men har mött stort motstånd på de anstalter som har hög säkerhetsklass. Han säger att det absolut värsta som kan hände om man har som ambition att återanpassa de intagna till samhället är när fängelset blir en egen verklighet, en egen värld, vilket han själv upplevde att det var under de ca 20 åren som han satt i fängelse. IP2 menar att han till slut tröttnade på sitt liv som kriminell och missbrukare. Han orkade helt enkelt inte med det, och en av de sista gångerna som han vart tagen av polis beskriver han mer som ett rop på hjälp. Så lyser poliserna in med ficklamporna och ser mig stå där med gipsat ben kryckor och ett teknikföremål under armen. 42 Han var på väg hem från en fest påverkad 41 Bergström (2003). S 179,180 42 Intervju IP2

19 och såg ett teknikföremål som han enligt egen utsago inte ens behövde, trots att han hade kryckor och ena benet gipsat så bröt han sig in på skolan och tog det. Han säger att så här i efterhand att det värsta med hans bakgrund är när han träffar andra jämnåriga, då de har resor, jobb och en uppväxt att prata om. Visst idag så lever jag under ordnade former, jag är lycklig och har barn och familj, men jag har inget att berätta om från det att jag var tolv år gammal och började med droger fram tills att jag vid 30-års ålder valde att lägga av 43. Antingen är det bara en dimma på grund av droger eller så är det sådant som man skäms över. IP4 belyser också problemet med de olika behandlingsprogrammen och menar att han själv endast gick dem för att man var tvungen att göra det för att ha en chans att bli flyttad till en anstalt med lägre säkerhetsklass. IP4 känner inte till kriminalvårdens vision Bättre ut och säger att det knappast är något som han har märkt av, skärskild kritik riktas just mot anstalten Västervik Norra och sin kontaktman på Tillberga anstalten, som annars var en bra anstalt. IP5 menar att det viktigaste med kriminalvården är att motivera de intagna att det ska bli sista gången som de sitter i fängelset, vilket är något som man inte klarar av många gånger idag. Han belyser även vikten av en drogfri miljö vilket många anstalter inte heller kan beskrivas som. Han menar att det är ett måste att man har ett bra kontaktnät av människor när man kommer ut för att klara av att bryta med kriminalitet och missbruk. Han själv brukade dock ta avstånd från sin familj när han satt inne då han inte ansåg att han skulle göra dem besvär när han levde det liv han levde. Men när han väl bestämt sig för att bryta med det kriminella livet och att han aldrig mer skulle sitta i fängelse igen, så tog han kontakt med barn och anhöriga igen. IP5 menar att det viktigaste för honom var att bryta med kriminaliteten, även om han även missbrukade droger så var det kriminaliteten som var hans stora missbruk. När han väl slutade med kriminaliteten så slutade han även med missbruket automatiskt. Enligt honom så gick drogerna och kriminalitet hand i hand, när han slutade med det ena så behövde han inte heller det andra. Han menar vidare att man aldrig kan komma ifrån straffet, man kan inte gå runt och begå brott utan att det blir någon påföljd så att det alltid kommer att finnas fängelse kommer man inte ifrån menar han, men att man ska göra det bästa av situationen. Ta in företag och frivilligorganisationer/teatrar på anstalterna utbilda/motivera de intagna, fixa så att de har 43 Intervju med IP2