Jena Press Modern dramatik / nr. 06 Britney is dead. Hail Britney! Manuskript: Jörgen Dahlqvist
Tidigare utgivningar på Jena Press 01. Persefone av Christina Ouzounidis 02. Elektra av Jörgen Dahlqvist 03. Kassandra av Christina Ouzounidis 04. Nihil av Jörgen Dahlqvist 05. Ladainha av Ludvig Uhlbors
Jena Press. 978-91-976068-5-1 Britney is dead. Hail Britney! Gud har gett mig allt jag behöver. Precis allt. Allt jag behöver. Jag behöver ingenting mer för jag har allt. Jag har kreativitet och skaparförmåga. Jag har gett ut skivor och spelat in filmer. Jag har gjort allt. Det finns ingenting som jag inte velat göra som jag inte gjort. Och jag har en familj som jag älskar. Jag älskar min mamma Lynne. Jag älskar min mamma Lynne och min lillasyster Jamie Lynn. Och min mamma Lynne och min pappa Jamie och min lillasyster Jamie Lynn och min bror. Och mina barn. Jag älskar mina barn. Jag älskar mina barn åh vad jag älskar dom. Inte K-fed. Jag saknar inte K-fed men mina barn saknar jag. Dom längtar jag efter så att jag håller på att gå sönder. Jag längtar efter dom är som små kaniner som hoppar omkring och är så där söta bara och mina barn. Helt otroligt. Jag har allt! Jag har min familj och mina barn och min krea tivitet och skaparförmåga. Jag behöver inte mer än så. Det är allt jag behöver. Och jag tror ju på gud. Jag tror på gud för jag är en kristen person som tror på gud kanske inte på kärleken men kanske på kärleken till gud men inte på kärleken i sig självt för jag behöver inte kärleken. Inte när jag har allt det andra. Min familj tillexempel och mina barn tillexempel jag behöver inte kärleken så länge jag har mina barn. Då behövs inte den så för jag tror inte på den på kärleken. Eller jag tror på guds kärlek och nåd kanske men jag tror inte på kärlek. Eller jag tror inte det finns en kärlek. Som man kan få. Jag tror inte att andra än gud har kärlek att ge till oss näe det tror jag inte på. Inte när jag har allt det andra näe det kan jag inte. Hey, Britney! (If you are you looking for trouble, You ve come to the right place! It s Britney Bitch!) (Nej. Nej, vänta. Jag. Inte dom här kläderna. Det går inte det går faktiskt inte dom är alldeles för.) Jag är mänsklig som alla andra och gör misstag. Att vara ärlig mot sig själv och aldrig tvivla på sig själv och det man tror på. Att leva efter det varje dag. Och att försöka vara den bästa personen som du kan vara. Ryktena om mina alkoholvanor och vilda fest - ande är kraftigt överdrivna. Det finns egentligen inget att dom är kraftigt överdrivna. Det finns inget egentligen att. Dom är kraftigt överdrivna. Vid ett tillfälle var jag väldigt nyfiken och kanske lite men jag är alldeles för målmedveten för att jag kommer aldrig fastna i såna frestelser det är helt säkert. Jag har väldigt star - ka principer. Det är säkert. Helt säkert. Bara för att jag ser sexig ut på omslaget till Rolling Stone betyder inte det att jag är en lössläppt tjej han kom in, tog foto - grafierna och inte vet jag han lurade mig helt och hållet. Men bilderna blev jäkligt häftiga men ärligt talat så visste jag inte vad jag höll på med. Jag var ju bara sexton eller hur gammal jag var sexton kanske eller sexton eller hur gammal jag satt i mitt sovrum och hade på mig en tajt tröja i sovrummet och hade bara den där tröjan där ja inte bara den förstås men den också. LaChapelle tyckte att jag skulle dra upp tröjan lite grann för framstå som jag skulle gå igång på dockor och ja och naiv som jag var så spelade jag med jag menar. Jag menar dockorna med hans foto och tröjan gick upp och eller jag menar drog upp den och. Men jag tycker att La Chapelle gjorde ett bra jobb med fotona. Han fram ställde mig inte som en snäll och skötsam flicka i alla fall. Jag tycker att bilderna var fina det betyder ju inte att jag eller hur? För jag tycker om Teletubbies. Det gör jag. Säkert. Det är därför den syns på fotona den där Twinky Winkie och LaChapelle ville att jag I m not your faggot toy. Det är säkert det är helt. Jag gillar många olika, trendiga saker när jag går ut på kvällen, min favoritsysselsätt - 3
ning är att gå ut och dansa på dansgolvet. Jag älskar det. Oftast är det bara ett par jeans och boots och en söt tanktopp. Jag är inte så kräsen jag har inte. Jag har en enkel smak. När det gäller kläder. Jag är en kristen person och jag går till kyrkan och mamma lärde mig att inte skämmas för min kropp. Det säger hon. Det är något vackert även om. Jag vill bara inte ha kläder som får min rumpa att se stor ut. Jag gillar en designer som heter Patricia Field. Hon gör många av mina plagg. Patricia Field. Jag tycker att alla ska lägga det namnet på minnet om det inte redan finns där i minnet alltså och namnet som ligger där. Henne tycker jag om. Hennes kläder. Dom tycker jag om. Dom tycker jag väldigt mycket om dom kläderna. Som hon gör, Patricia Field, hon gör många av mina plagg. Hon gör många saker för Sex and The City också den där tv-serien som går på tv. Någonting som verkligen gör killar upphetsade är när man tillfredsställer sig själv. Alla tjejer borde tillfredsställa sig själva först och sedan låta sin kille haka på. Att tillfredsställa sig själv sexuellt är nånting positivt, en naturlig del av livet. Eller hur? Killar pratar ofta om sådana här saker, men varför gör aldrig tjejer det? Den som påstår att han eller hon inte onanerar ljuger. Kvinnor borde försöka bli mer självständiga, jag uppmanar tjejer att onanera inför sina killar lite oftare. Min låt Touch of my hand är en hyllning till onanin. Låten finns med på plattan In the zone. Jag tycker att alla ska köpa den skivan. Den är väldigt bra. Den skivan är fruktansvärt bra. Den ska alla köpa. Blackout också. Det är också en bra skiva. Min senaste skiva. Den är också bra. Alla mina skivor är bra. Det tycker min mamma också. Alla tycker det. Mamma också. Mamma också hon också. Men jag är less på musiken. Alla människor brukar ha en period då man är nyfiken på att pröva nya saker. Mitt nästa mål är att göra en otrolig film och utmana mig själv med skådespeleriet. Att göra en karaktär som inte är som mig själv. Jag skulle vara Marilyn Monroe, bara för att se hur hennes liv var. Jag skulle vilja bli Marilyn Monroe. Det skulle jag tycka om. För när man är ensam inser man vad verklig lycka är och på så vis kan man ge mer till andra människor. När man är riktigt ensam - som Marliyn var förstår man vad verklig lycka är. Verklig lycka. Inte så där overklig. Lycka. Utan verklig. Verklig lycka. En verklig lycka. Som är verklig. Man förstår vad det är att vara lycklig. I verkligheten. Som är verklig. Det vet jag. För jag är ensam, och då. Bara i ensam - heten. Finns en sanning som är absolut. Som en kropp eller en röst eller ett språk. Man ska bara hitta sanningen. För jag kan inte unna mig själv annat än leva mig själv eller inget annat eller jag. Hey Britney! Ja? Visa lite film. Vadå? Visa lite film! Vadå för film? Den om teleportern. Den med Oppfinnarjocke och Björnbusarna. Den med teleportern och knattarna och Jocke och alla dom andra när dom teleporterar sig mellan och sen bli tillfångnatagna och du vet. Du vet. Nej jag vill inte! Kom igen nu. Du kan väl visa lite film eller kan du inte det? Jag vill inte sa jag. Jag har inte inte sen jag var tretton eller hur gammal jag var. Tretton kanske. Eller tolv. Alla dom andra är också där. Vem då? Vem är där? Justin är där. Justin är också där. Dom väntar på dig. Jag vill inte har jag sagt. Det står i ditt kontrakt. Jag har ditt kontrakt, det som du skrev med Disney. Där står det att du ägs av Disney att du alltid kommer att ägas av Disney. Kan du inte bara visa en film? Om du inte visar filmen kommer vi fan att. Jaha. Ja okej. Nu blir det film! Nu blir det Mickey Mouse Club. Nu är det film, nu blir det nu ska det bli äventyr. Kom följ med! Hela gänget samlas här igen. Justin. Justin och alla. Christina Augilera. Mina vänner. Mina vänner från förr. Knatte, Fnatte och Tjatte. Alla. Alla är här. Mimmi också. Och Kalle Anka och Alexander Lukas och alla dom andra dom är här hela bunten. Justin också. Vi har samlats här. Som dom gamla tiderna. Som det var förr. Nu är det precis som det var förr. Jag är den jag var. Som jag alltid varit. Det är. Det tycker jag om. Vem jag var. Vem jag och alla dom andra. Vi är goda vänner. Jag tycker så mycket om dom. Jag och Justin träffades när han gjorde ett radioprogram på. Det här var innan min karriär verkligen började. Jag såg ut som en riktig idiot med mitt hår i hästsvans och allt i svans och allt. 4
Och håret var alldeles i svans och jag sa: Hej. Jag heter Britney. Jag är bara tretton eller hur gammal jag var. Tretton kanske. Jag kommer från Kentwood, Lousiana. Jag gillar att sjunga. Det gillar jag verkligen. Jag gillar att sjunga och gå i kyrkan. Det gör jag gärna. I kyrkan också. Och att dansa också. Jag tycker om att dansa också. Dansa och sjunga det skulle jag kunna göra hela tiden om jag fick. Hej. Hej Justin. Du heter Justin. Ja, just det. Justin. Jag heter Britney. Jag är Britney. Det är jag som är Britney. Den jag var utan att. På den tiden. Så var det första gången inte vet jag när han kom fram och. Efter det knackade han på min dörr, och vi träffades flera gånger. Jag började öppna mig för honom, och det ena ledde till det andra. Vi började dejta. Jag är. Jag är lite bortskämd eftersom jag har fått se honom dom senaste tre-fyra veckorna, men jag lämnade honom igår. Vi försöker att inte låta tre-fyra veckor gå utan att ses, så vi brukar ses ett par gånger i månad - en. Jag tror att det fungerar om man älskar varandra. Jag litar helhjärtat på honom och han litar på mig, så det fungerar. Jag vet inte hur, det vet jag inte, för ibland är det svårt. Att sitta med telefonen och tänka att man hatar den och bara vill gå genom den och se hans ansikte. Men vi fixar det. Det gör vi. Det måste vi göra. Det måste vi det kommer vi göra. För vi är tretton och älskar varandra så att vi håller på att sprängas i bitar och han är kanske lite äldre inte fan vet jag hur gammal man ska vara om man. Och vi vill göra det men. Men nu älskar jag bara mina barn. Dom är så gulliga. Så himla gulliga. Som små kanin - öron såna där små ulliga öron på kaniner som vi hade när vi var små. Men det kan ju inte ni veta, men ni kanske vet vilka jag menar, såna där små söta pälsbollar. Så mycket älskar jag. Såna där små gulliga pälsgrejer som man hade när man var liten. Som hoppade omkring i små hagar och äter färskt gräs och dricker ur små söta rosa vattenskålar och hoppar omkring därinne i hagen och sen så kommer man dit och klappar på dom. Klapp klapp. Klapp klapp. Klapp klapp. Klipp klapp klipp klopp klippi klippi klippi klippi. Klapp klapp. Och bara så där med nosen och så här. Det är så mjukt. Det är så härligt och dom och deras små hjärtan slår genom det mjuka pom pom, pom pom, pom pom och så andas dom så där sött, så där flämtande sch sch sch sch sch sch sch och man bara det går fan inte att för man är ju helt. Och det är alldeles mjukt. Helt mjukt så man vill aldrig gå därifrån för det känns så skönt på handen och huden. Som en hartass ungefär en sån där torkad som dom har kapat loss från harens ben med en såg eller en yxa och satt på en nyckelring och som är alldeles. Precis lika mjuk och man bara stryker den mot och vill aldrig lägga bort den för den är så i mörkret när man inte kan sova och eller en vit sten nere vid stranden som är alldeles slät och som man stryker mot kinden. Som är alldeles. Precis likadan och det blåser och man ser den på stranden nere på dagen. Eller det är bättre att inte träffa dom just nu. Det gör alldeles för båda två. K-fed tar ju hand om båda just nu. Det är inte så att jag inte. Jag kommer att träffa dom senare. Det är. Jag har ju hela livet. Och just nu. Jag är bara. Jag kan ju träffa dom senare sen vill jag inte träffa K-fed heller det är ju. Han har ju vi har ju träffats mest i och det har ju varit jobbigt förstås att sen alla dom där advokaterna dom har ju det var ju så länge sedan vi träffades jag och K-fed. Första gången. Det var ju första gången som vi träffades och vi hade verkligen. Sexet var bra han ville ju och sen följde han mig till i flygplanet och där brukade vi. Sen kom ju barnen och vi. Sen kom dom och jag. Och jag. Jag födde ju dom och då kunde jag ju inte sjunga på ett tag. Det var ju alldeles tyst från mig. Ingen hörde nåt på ett bra tag. Och jag tänkte. Men det var alldeles tyst. Inte ett ljud. Inte ett det minsta helt tyst. Hey Britney. Ja? Nu börjar filmen. Jaha? Nu börjar filmen! Filmen börjar nu! Jaha! Okej. Nu blir det film. Nu blir det filmen börjar nu. Åh, Jaha. Är det den här. Den har jag sett innan. Den har ju. Det är den när Björnligan tömmer Joakims pengabinge med hjälp av en stulen teleporterings - pistol från Oppfinnarjockes verkstad. Den har jag. Den har ju gått flera. Har ni ingen nyare? Och Knatte och Fnatte och Tjatte och den tredje vad han nu heter vad han nu heter begriper snart hur det hela hänger ihop, så dom teleporterar sig själva till Björnligans högkvarter med den där. Fram och tillbaka med den där pistolen som dom använder sig för att komma hit 5