Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan

Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan rapport 5985 JULI 2009

Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan NATURVÅRDSVERKET

Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM Gruppen AB, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln Naturvårdsverket Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: registrator@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 978-91-620-5985-9 ISSN 0282-7298 Naturvårdsverket 2009 Tryck: CM Gruppen AB, Bromma 2009 Omslagsfoto: SeaWiFS Project, NASA/Goddard Space Flight Center, and ORBIMAGE, Maria Fant, Naturvårdsverket

Förord Östersjöländernas miljöministrar och EU-kommissionen beslutade i november 2007, inom ramen för HELCOM, om en gemensam åtgärdsplan, Baltic Sea Action Plan (BSAP). Planen gäller för Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt. Målet med planen är att uppnå god ekologisk status till år 2021. Denna rapport utgör slutredovisningen av regeringsuppdraget till Naturvårdsverket att i samråd med Jordbruksverket och andra berörda myndigheter utarbeta en nationell plan för Sverige. En första delrapport lämnades i maj 2008. Rapporten innehåller förslaget till nationell åtgärdsplan för att uppfylla det svenska åtagandet. Där det har varit möjligt har åtgärdernas kostnader uppskattats eller deras konsekvenser analyserats. Konsekvensanalyserna har samlats i en underlagsrapport (NV rapport 5984). Arbetet med planen har fördelats så att deltagande myndigheter själva tagit fram och därmed ansvarar för åtgärderna inom sina respektive verksamhetsområden. Där ansvaret har varit otydligt har Naturvårdsverket utvecklat åtgärden. Åtgärder inom övergödningsavsnittet har tagits fram av Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Vattenmyndigheterna. För åtgärder inom området biologisk mångfald och fiske svarar Fiskeriverket, Naturvårdsverket, och SGU. På motsvarande sätt har Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket arbetat med området farliga ämnen. Sjöfart och maritima frågor har behandlats av Sjöfartsverket, Naturvårdsverket, Kustbevakningen, Transportstyrelsen och Fiskeriverket. Att utveckla utvärderingsinstrument och metoder, slutligen, har varit en uppgift för Naturvårdsverket, SMHI och Fiskeriverket. Naturvårdsverket har samordnat och lett processen. Stockholm i juli 2009 Maria Ågren 3

4

Innehåll FÖRORD 3 INNEHÅLL 5 SAMMANFATTNING 6 SUMMARY 10 GEMENSAMT ÅTGÄRDSPROGRAM I SAMMANDRAG 14 Genomförandet 14 Svenska åtgärder för att uppfylla åtagandet i BSAP 15 Värdet på havets tjänster mycket större än bevarandekostnaderna - samhällsekonomisk analys av de svenska åtgärderna 57 FÖRDJUPAD ÅTGÄRDSBESKRIVNING 70 Myndigheternas beskrivning och analys 70 Övergödning 70 Farliga ämnen 154 Biologisk mångfald 174 Sjöfart 237 Utveckling av utvärderingsinstrument och metoder 256 Ökad medvetenhet och kapacitetsuppbyggnad 266 Finansiering 268 Implementering och översyn 268 Bilaga 1 Referenser och underlag 269 Bilaga 2 Indelning av jordbrukets stödområden 271 Bilaga 3 Akronymer 272 Bilaga 4 Numrering av åtgärder 276 5

Sammanfattning Målet för Östersjöländernas miljöministrars och EU-kommissionens gemensamma åtgärdsplan, Baltic Sea Action Plan (BSAP) för Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt är att få god ekologisk status i dessa havsområden till år 2021. Målet har fyra delmål: Östersjön opåverkad av övergödning, liv i Östersjön opåverkat av farliga ämnen, en gynnsam bevarandestatus av Östersjöns biologiska mångfald och miljövänlig sjöfart i Östersjön. Planen innehåller ca 150 åtgärder och består av fyra huvudsegment och fyra andra segment eller avsnitt. Huvudsegmenten behandlar övergödning, farliga ämnen, biologisk mångfald inklusive fiske och maritima frågor (sjöfart, olyckor, räddningstjänst m.m.). De fyra övriga avsnitten tar upp utveckling av utvärderingsinstrument och metoder, ökad medvetenhet och kapacitetsuppbyggnad, finansiering samt genomförande och revidering av planen. Enligt planen ska Östersjöländerna ta fram nationella genomförandeplaner till år 2010. Planerna ska utvärderas vid ett ministermöte 2013. För övergödning gäller att åtgärderna ska vara genomförda år 2016 med undantag för vissa av de åtgärder som avser sektorn avloppsvatten. Där har andra tidplaner lagts fast i rekommendationer som redan har antagits. De åtgärder som tas upp i planen innebär så vitt Naturvårdsverket kan bedöma att åtagandet i BSAP kan uppfyllas i alla delar utom när det gäller läckaget av kväve till Kattegat och fosfor till Egentliga Östersjön. Målet att i tillräcklig omfattning minska belastningen av närsalter på havet är det som ställer störst krav på åtgärder och då i första hand med avseende på jordbrukssektorn och avloppsreningsverken. Många av de framtagna åtgärderna rymmer stora osäkerheter och stor variation. Därför är det mycket angeläget att precisera och revidera planen. Planen bygger på den bästa kunskap som är tillgänglig i dag. Flera av åtgärderna finansieras redan eller börjar finansieras i år via havsmiljöanslaget. Men detta motsvarar bara en liten del av den totala kostnaden på flera miljarder kronor per år för samtliga de åtgärder som redovisas i planen. ÖVERGÖDNING Den största utmaningen i BSAP är att minska belastningen av näringsämnen. Sverige ska enligt den preliminära bördefördelningen mellan länderna minska sin belastning av kväve med ca 21 000 ton och av fosfor med 290 ton per år till år 2021. För kväve gäller detta Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt, medan det enligt bördefördelningen för fosfor inte krävs någon ytterligare minskning till Öresund och Kattegatt. Betinget för Sveriges del kan komma att justeras ner något. När detta skrivs pågår förhandlingar om att revidera belastningsberäkningarna Eftersom en betydande del av den totala belastningen av kväve och fosfor utgörs av naturlig belastning (bakgrundsbelastning), inriktas BSAP på de antropogena källorna. Det handlar i huvudsak om utsläpp från jordbruket och kommunala reningsverk. Också enskilda avlopp, skogsindustrin och skogsbruket bidrar, men i 6

lägre grad. Dessutom står utsläpp till luft för en betydande del av den antropogena belastningen. De åtgärder som nu redovisas innebär en möjlig minskning av belastningen med ca 15 500 ton kväve och ca 170 ton fosfor. Det krävs alltså ytterligare åtgärder, och det även för att klara eventuella nya lägre belastningsvärden. Åtgärdskatalogen är mycket omfattande, framför allt i fråga om jordbruket, med allt från utökad areal för skyddszoner och biogasproduktion av flytgödsel till fler våtmarker i odlingslandskapet. Bland övriga åtgärder mot övergödning finns ökad kväverening i reningsverk, minskade närsaltsutsläpp från industrin främst skogsindustrin, minskade kväveoxidutsläpp till luft från industri, vägtrafik och sjöfart, förbättrad rening av enskilda avlopp och storskalig musselodling. Åtgärderna ska i huvudsak vara genomförda senast 2016. Det är tveksamt om detta låter sig göras med tanke på att t ex prövning av reningsverk och industrier tar lång tid. FARLIGA ÄMNEN En del av planens åtgärder mot farliga ämnen är starkt knutna till EU-arbetet, och genomförandet är beroende av EG-lagstiftningen på detta område. För flera av de prioriterade giftiga ämnena kan utsläppen mycket väl vara större från länder som Sverige och Finland än från länderna i det tidigare östblocket. Ett exempel på sådana ämnen är perfluorerade ämnen Beräkningarna av användning och utsläpp av de ämnen som prioriterats i planen är mycket osäkra. Detsamma gäller kännedomen om vilka effekter dessa ämnen kan ha på livet i havet. En viktig del av planen handlar därför om att förbättra kunskaperna om spridningen av giftiga ämnen i Östersjön och att ta fram verktyg för att bättre kunna kartlägga eventuella skadeverkningar. BIOLOGISK MÅNGFALD OCH FISKE Segmentet biologisk mångfald, inklusive fiske, innehåller åtgärder av olika karaktär. Många ska genomföras i samarbetet inom olika internationella organisationer. De åtgärder som föreslås inom området biologisk mångfald är inriktade på bl.a. marina skyddsområden och utveckling av kunskapsunderlag i form av marina landskaps- och habitatkartor. En betydande del av åtgärderna inom fisket hänger samman med Sveriges åtagande inom den gemensamma fiskeripolitiken. De innehåller bl.a. skydds- och förvaltningsåtgärder som t ex fiskefria områden, förvaltningsplaner för torsk och ål och förbättrad övervakning. SJÖFART OCH MARITIMA FRÅGOR Många av aktiviteterna i sjöfartsavsnittet utvecklas i HELCOM:s arbetsgrupper Maritime och Respons och är till sin karaktär gränsöverskridande. Det gäller t.ex. frågor om fartyg i sjönöd, om oljespill eller om olika övervakningssystem. Ett fåtal åtgärder är rent nationella till sin karaktär. Däribland kan nämnas att ta hand om 7

marint skräp. Av stor betydelse för hela Egentliga Östersjön är att minska sjöfartens utsläpp av kväveoxider i rökgaserna. ÖVRIGA AVSNITT De fyra övriga avsnitten innehåller utveckling av utvärderingsverktyg och metoder, allmänhetens deltagande och ökande medvetenhet, finansiering, samt genomförande och revidering av planen. Övervakning, utvärdering och dataförsörjning till modeller är viktiga element i ett genomförande av BSAP. Samtidigt drar sådana aktiviteter ofta stora kostnader. Det är därför viktigt att granska behov och relevans när nya eller reviderade instrument, modeller och metoder föreslås. De två sista segmenten har inte bedömts relevanta för den svenska planen och tas därför inte upp. Det bör påpekas att flera av de föreslagna åtgärderna också har föreslagits inom ramen för de fördjupade utvärderingarna av miljömålen, liksom i Aktionsplan för havsmiljön,och i En sammanhållen svensk havspolitik (prop. 2008/09:170) m.fl. SAMHÄLLSEKONOMISK KOSTNAD OCH NYTTA Värdet av havens många tjänster överstiger vida kostnaderna för att bevara dem (NV rapport 5937). Som vanligt är nytta svårare att beräkna i kronor än vad kostnaden är. Nyttan av att övergödningen minskar tillfaller i första hand dem som på något sätt kommer i kontakt med kuster och hav eller på annat sätt drar nytta av de ekosystemtjänster som havet tillhandahåller. Det handlar då främst om yrkes- och fritidsfiskare, turistnäringen, det rörliga friluftslivet och de som bor i de berörda områdena. Nyttan av att reducera fosforutsläppen tillfaller alla. Minskade fosforutsläpp är en långsiktigt mycket viktig fråga, eftersom fosfor är en ändlig men livsnödvändig resurs. Färre farliga ämnen i miljön ger gynnsamma hälsoeffekter för människor och djur. Biologisk mångfald stärker motståndskraften i ekosystemen och främjar ett hållbart resursutnyttjande. Färre olyckor, bidrag till minskad övergödning och minskad risk för spridning av invasiva främmande arter är exempel på positiva effekter av åtgärder inom sjöfartens område. Bättre kunskap ökar förståelsen för ekosystemtjänsterna och för hur de påverkas av mänskliga aktiviteter. Därigenom ökar också förståelsen för behovet av att genomföra åtgärder. Bättre kunskap leder till mer kostnadseffektiva åtgärder. Kostnaden för de redovisade åtgärderna beräknas uppgå till ca 2-2,5 miljarder kronor per år de närmaste 20 åren. För att uppfylla hela övergödningsbetinget kan ytterligare flera miljarder komma att behövas. Osäkerheten i dessa siffror är mycket stor. Det är alltså att få bukt med övergödningen som är svårast, och står för långt över 90 procent av de uppskattade kostnaderna. Kostnaderna för att uppfylla åtagandena inom de andra områdena stannar vid drygt 200 miljoner kronor om året fram till åtminstone 2013, varav åtgärderna för att trygga den biologiska mångfalden och att hållbarhetsanpassa fisket står för merparten. 8

Staten kommer antagligen att behöva stå för en betydande del av kostnaderna. Valet av styrmedel kommer att påverka såväl vem som får stå för kostnaderna gällande enskilda åtgärder, som den slutliga kostnaden. 9

Summary The objective of the common action plan adopted by the environment ministers of the Baltic Sea countries and the European Commission (The Baltic Sea Action Plan (BSAP) for the Baltic Proper, the Danish Straits and the Kattegatt) is to achieve good environmental status in these marine areas by 2021. This objective consists of four intermediate objectives: a Baltic Sea unaffected by eutrophication, Baltic marine life unaffected by hazardous substances, a favourable conservation status for the Baltic Sea s biodiversity and environmentally friendly shipping in the Baltic Sea. The plan details around 150 activities and consists of four main and four subsidiary sections. The issues addressed by the main sections are eutrophication, hazardous substances, biodiversity and fisheries and, lastly, maritime issues (shipping, accidents, the rescue service etc.). The remaining four sections address the development of evaluation instruments and methods, awareness raising and capacity building, financing and, lastly, the implementation and review of the plan. According to the plan, the Baltic Sea countries are required to draw up national implementation plans by 2010. The effectiveness of the national plans will be evaluated at a ministerial meeting in 2013. As regards eutrophication, measures must be implemented by 2016, with the exception of certain measures relating to wastewater treatment plants, for which other timetables have been set in recommendations already adopted. As far as the Swedish EPA is able to gather, the measures included in the national plan will mean that the commitments undertaken as part of the BSAP will be realisable in all respects, except as regards leakage of nitrogen into Kattegatt and of phosphorus into the Baltic Proper. The objective which calls for the most urgent action is that of adequately reducing the nutrient load on the sea. This primarily concerns the agricultural sector and wastewater treatment plants. Since many of the measures proposed involve significant uncertainties and a wide degree of variation, it is important to clarify and review this proposal for a national plan. Many of the measures are already being funded, or will begin to receive funding this year, from the appropriation for marine environment. However, this represents only a tiny fraction of the total annual cost of all the measures included in the plan, estimated at several billion Swedish kronor. EUTROPHICATION The greatest challenge involved in implementing the BSAP is reducing nutrient load. According to the preliminary burden-sharing arrangement between the countries, Sweden must reduce its nitrogen load by approximately 21 000 tonnes a year and its phosphorus load by 290 tonnes a year, every year between now and 2021. The nitrogen load reduction concerns the Baltic Proper, the Danish Straits and the Kattegatt, whereas no additional reduction in phosphorus is required in neither the 10

Danish Straits nor the Kattegatt. It is possible that the requirement imposed on Sweden may be relaxed somewhat. The load calculations were being reviewed at the time of writing. Given that natural (or background) load constitutes a significant share of the total nitrogen and phosphorus loads, the BSAP is focused on anthropogenic sources.these are primarily discharges from agriculture and municipal wastewater treatment plants. Single-family homes and forestry are also contributors, albeit to a lesser extent. In addition, air emissions account for a significant share of the anthropogenic load. The measures outlined here could bring about a load reduction of approximately 15 500 tonnes of nitrogen and approximately 170 tonnes of phosphorus. Hence, further action is necessary, even if lower load values are agreed upon. The list of actions is very comprehensive indeed, particularly when it comes to agriculture, and involves everything from extending the limits of the buffer zones, through the production of biogas from liquid manure, to extending wetlands in farmland areas. Other measures to tackle eutrophication include increasing nitrogen treatment for wastewater treatment plants, reducing nutrient discharges from industry in particular from the forest industry, reducing NO x emissions into the air from industry, road transport and shipping, improving sewage treatment of single-family homes and large-scale mussel farming. In principle, these measures must be implemented by no later than 2016. Whether that is achievable is debatable, given that the testing of individual treatment plants and industries is time-consuming. HAZARDOUS SUBSTANCES Some of the plan s measures to reduce hazardous substances are strongly linked to EU-level activities, which is why their implementation is dependent on EG legislation in this area. For some of the prioritised hazardous substances in BSAP Sweden and other western countries may have a higher load such as perfluorinated compounds. The uncertainty is high concerning the calculations of use and emissions of the substances prioritised in the plan. The same applies to what is known about the possible effects of these substances on marine life. Therefore, a substantial part of the plan is devoted to enhancing knowledge about the spread of hazardous substances into the Baltic and to developing tools for the improved mapping of any adverse effects. BIODIVERSITY AND FISHERIES The area of biodiversity, including fisheries, is subject to a wide variety of measures. Many of them will be implemented as part of collaborative efforts organised by various international organisations. The proposed measures relating to biodiversity are focused on, amongst other concerns, marine protection areas and on developing a knowledge base in the form of marine landscape and habitat maps. A significant majority of the measures relating to fisheries are linked to the commitments undertaken by Sweden as part of the Community fisheries policy. 11

These include, amongst other measures, protection and management measures such as no-take zones, cod and eel management plans and improved control measures. MARITIME ACTIVITIES Many of the activities envisaged by the shipping section will be developed by HELCOM s Maritime and Response working groups and are of a cross-border nature. They concern such issues as vessels in distress, oil spills and different monitoring systems. A small number of actions are of a purely national nature, such as management of marine litter. Reducing shipping emissions of nitrogen oxides in flue gases is of major importance to the entire Baltic Proper. OTHER ISSUES The remaining four sections deal with the development of models and evaluation tools, public participation and awareness raising, financing and, lastly, implementation and review of the plan. Monitoring and evaluation of, and provision of data for models are important elements of the implementation of the BSAP. However, as such activities often involve high costs, it is important to study the need for, and relevance of, any new or revised model proposed. The final two sections are not considered to be relevant to the Swedish context and are therefore not addressed here. It should be pointed out that many of the proposed measures have also been proposed as part of a more thorough evaluation of environmental targets, the Marine Environment Action Plan and A Coherent Swedish Marine Policy (prop. 2008/09:170) etc. THE COST AND BENEFIT TO SOCIETY AND THE ECONOMY The value of the many benefits of the sea far outweighs any costs arising from its conservation (NV report 5937). As usual, however, it is more difficult to express benefits in terms of money than to express costs. Reducing eutrophication brings benefits primarily to anyone who is in some way connected with the coast or the sea or benefit from its ecosystem services. This primarily concerns professional and recreational fishermen, the tourist industry, outdoor leisure activities and anyone who lives in the affected areas. Reducing phosphorus discharges brings benefits to everyone and is, in the long term, a very important concern, because phosphorus is a vital, albeit finite, resource. Reducing the presence of hazardous substances in the environment has beneficial effects on human and animal health. Biodiversity strengthens the resilience of ecosystems and promotes the sustainable use of resources. Reducing the number of accidents and helping to reduce eutrophication and the risk of the spread of invasive alien species are examples of some of the positive effects of the measures proposed for shipping. Improving knowledge increases understanding of ecosystem services and of how they are affected by human activities. By the same token, we also gain greater understanding of the need to take action. Improved knowledge leads to more cost-effective measures. 12

The estimated cost of the proposed measures amounts to around SEK 2-2.5 billion annually over the next 20 years, but a few more billions may be needed to implement all the actions envisaged for combating eutrophication. There is much uncertainty attached to these figures. As stated above, tackling eutrophication will be the hardest challenge, amounting to more than 90 procent of the cost estimates. The cost of implementation of the commitments undertaken in the other areas is stable, at just over SEK 200 million a year until at least 2013. Protecting biodiversity and making fishing sustainable account for the greatest shares of this cost. The Swedish state will probably need to bear a substantive share of these costs. The choice of instruments will have an impact both on who bears the costs of individual actions and on who bears the final cost. 13

Gemensamt åtgärdsprogram i sammandrag Miljöministrarna i länderna kring Östersjön och EU-kommissionen beslutade den 15 november 2007 om ett gemensamt åtgärdsprogram för att nå god miljöstatus år 2021 i Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt (BSAP). Planen består av fyra huvudsegment och ytterligare fyra avsnitt. Huvudsegmenten behandlar övergödning, farliga ämnen, biologisk mångfald, inklusive fiske, och maritima frågor (sjöfart, olyckor, räddningstjänst m.m.). De fyra övriga avsnitten tar upp utveckling av utvärderingsverktyg och modeller, allmänhetens deltagande och ökande medvetenhet, finansiering och slutligen genomförande och revidering av planen. Enligt planen accepterar länderna beskrivningen av miljösituationen i Östersjön, Öresund och Kattegatt, liksom ett antal formulerade miljömål. Vad gäller övergödningen har man kommit överens om en provisorisk fördelning för hur mycket utsläppen ska minskas till de olika bassängerna från respektive land, de s.k.bördekraven (betinget). För att genomföra planen åtar sig länderna att ta fram nationella åtgärdsplaner som kan bedömas gemensamt av HELCOM under 2010. Inom övergödningsavsnittet ska de flesta av åtgärderna vara genomförda år 2016. Till miljöministermötet år 2013 ska det göras en samlad utvärdering av åtgärdernas effekter. Genomförandet Naturvårdsverket fick i regleringsbrevet för 2008 i uppdrag att i samråd med Jordbruksverket och andra berörda myndigheter utarbeta en nationell åtgärdsplan i två steg för att uppfylla Sveriges åtagande i BSAP. Det första steget redovisades i maj 2008 och innehöll konkreta nationella åtgärdsförslag och så långt möjligt ungefärliga kostnader för dem. I steg två, dvs. denna redovisning, har åtgärderna bearbetats ytterligare och ett fåtal nya har tillkommit. Konsekvensbedömningar, kostnadsuppskattningar och annat underlag redovisas också. De fullständiga konsekvensanalyserna finns i en underlagsrapport (NV rapport 5984). Åtgärderna är numrerade kronologiskt i den ordning som de är upptagna i de olika segmenten i BSAP. E står för övergödning, H för farliga ämnen, B för biodiversitet, M för sjöfart, A för utvärderingsinstrument och metoder och AC för ökad medvetenhet och kapacitetsuppbyggnad. Mindre justeringar i numreringen har gjorts, och det framgår på aktuella ställen i texten. Redovisningen har utarbetats genom en samrådsgrupp med berörda myndigheter som deltagare. Myndigheterna är Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen, Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Fiskeriverket, Energimyndigheten, Försvarsmakten, Skogsstyrelsen, SMHI, SGU och Vattenmyndigheterna Södra Östersjön, Norra Östersjön och Västerhavet. 14

Arbetet med planen har fördelats så att de deltagande myndigheterna själva tagit fram och därmed svarar för åtgärder inom sina respektive verksamhetsområden. Där ansvaret varit otydligt har Naturvårdsverket utvecklat åtgärden. Naturvårdsverket har haft projektlednings- och samordningsansvar. Samrådsmöten har dessutom hållits med berörda branschorganisationer, Sveriges Kommuner och Landsting och icke-statliga organisationer (NGO) via Havsmiljörådet. Med Jordbruksverket, Fiskeriverket, Sjöfartsverket och LRF har hållits bilaterala överläggningar. Inom havsmiljöområdet finns ett stort antal pågående och avslutade regeringsuppdrag, liksom handlingsplaner och andra processer som behandlar behovet av åtgärder. De nu föreslagna insatserna kan därför överlappa eller dubblera åtgärder som har redovisats i andra sammanhang. Exempel på sådana parallella aktiviteter är Fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen (Miljömålsrådet 2007), Aktionsplan för havsmiljön (Naturvårdsverket 2006), En nationell strategi för havsmiljön (Miljödepartementet 2005), Strategi för hållbart fiske (Miljövårdsberedningen 2006), den svenska redovisningen av data till HELCOM PLC 5 och andra rapporter om främst jordbruket och dess miljöpåverkan. De senare har Jordbruksverket och Naturvårdsverket utarbetat. Mellan redovisningen av del 1 och denna rapport har dessutom en havsproposition lagts fram och antagits av riksdagen (prop:2008/09:170). I propositionen finns många av åtgärderna från del 1 medtagna. Översynen av EU:s jordbruks- och fiskepolitik, Vattenförvaltningsförordningen och det marina direktivet, liksom arbetet med en Östersjöstrategi är andra exempel på processer med nära koppling till BSAP. Svenska åtgärder för att uppfylla åtagandet i BSAP Eftersom många av de ca 150 åtgärderna beskrivs ganska detaljerat gör vi här en översiktlig genomgång av dem. En mer ingående beskrivning finns i fördjupningsdelen på sid. 70. Flera av de föreslagna åtgärderna har tidigare tagits upp inom ramen för de fördjupade utvärderingarna av miljömålen, liksom i Aktionsplan för havsmiljön, propositionen En sammanhållen svensk havspolitik (prop. 2008/09:170) m.fl. I del 1 numrerades aktiviteterna. Numreringen har, med undantag för några justeringar, bibehållits i slutrapporteringen. Den stämmer dock inte helt med den numrering som senare tagits fram inom HELCOM. I bilaga 4 jämförs de båda. I avsnittet övergödning har åtgärder från de mest belastande sektorerna, Jordbruk (E 5), Avloppsreningsverk (E 3a) och i viss mån skogsbruk (E 9) delats upp i flera grupper. De föreslagna åtgärderna bedöms som genomförbara i dag, även om en del är svåra att genomföra eller kräver mycket tid och resurser i form av omprövningar av befintliga tillstånd, ökad energiåtgång etc. Potentiella åtgärder bedöms vara möjliga men svåra att genomföra på grund av höga kostnader, outvecklad eller svår teknik, bristande kunskaper om effekter eller andra svårigheter. Det bör också observeras att effekterna av åtgärderna i många 15

fall inte kan adderas rakt av, eftersom det i vissa fall rör sig om alternativa åtgärder som alltså delvis kan ersätta varandra.. Lovande åtgärder är i dagsläget inte möjliga att genomföra, men kan bli det på sikt. Inom övergödningssegmentet finns också två scenarier: Ett för utsläpp till luft, som bygger på redan beslutade men ännu inte genomförda begränsningar, och ett för jordbrukssektorn som utgår från en väntad prisutveckling på spannmål. De kostnader som anges i övergödningsdelen kan i en del fall ha räknats om till årlig kostnad i konsekvensanalysen (NV rapport 5984) för att möjliggöra jämförelser mellan åtgärder. Övergödning SVERIGES BETING Det övergripande målet enligt BSAP är ett Östersjön på 1950-talets eutrofieringsnivå. För att uppnå detta tillstånd har länderna kommit överens om att senast år 2016 ha vidtagit åtgärder mot såväl luftburen som vattenburen belastning med näringsämnen för att till år 2021 nå målet god ekologisk miljöstatus.det innebär bland annat att koncentrationen av närsalter ska ligga nära de naturliga nivåerna, klart vatten, naturliga syrenivåer och naturlig spridning och förekomst av växter och djur. Det krävs kraftfulla insatser från alla länder för att nå målen. Planen bygger på den bästa kunskap som är tillgänglig i dag. Det innebär att underlaget fortlöpande kommer att ses över för att man vid behov ska kunna revidera mål och åtgärdsprogram. När det gäller övergödning innehåller planen ett delvis nytt angreppssätt. Baserat på den totala belastning som Östersjön tål om det ska gå att nå de miljömål som HELCOM tidigare har beslutat, har en bördefördelning gjorts för ländernas minskning av belastningen med näringsämnen (fosfor och kväve). De mål som avses gäller bl.a. siktdjup och näringskoncentrationer. Bördefördelningen är preliminär och kommer att justeras. Avsikten är att en definitiv fördelning ska beslutas vid miljöministrarnas möte i maj 2010. Den årliga minskningen för de olika havsområdena ska vara: För Egentliga Östersjön 8 100 ton kväve av en total belastning på 18 200 ton och 290 ton fosfor av en total belastning på 460 ton För Öresund 1 700 ton kväve av en total belastning på 4 300 ton För Kattegatt med 11 100 ton kväve av en total belastning på 20 400 ton. Enligt den preliminära bördefördelningen ska Sverige alltså minska sin antropogena belastning med 20 800 ton kväve och 290 ton fosfor per år fram till år 2021. BSAP kräver ingen ytterligare minskning av fosforbelastningen i Öresund och Kattegatt. Aktionsprogrammet gäller öppet hav. Därför kan fosforbelastningen på dessa bassänger ändå behöva minskas med tanke på situationen i kustnära områden som avsnörda havsvikar och skärgårdsområden. NUVARANDE BELASTNING OCH AVRÄKNING FRÅN BETINGET Inom HELCOM har en plan tagits fram hur översynen av de preliminära belastningsbetingen ska göras. Den ska genomföras stegvis och inledas med en ny refe- 16

rensnivå för belastningen under perioden 2000-2006. Den ska också ta med luftnedfallet direkt på havsområdena från varje land. Ett förslag till ny bördefördelning ska läggas fram för beslut på HELCOM:s miljöministermöte år 2010. Samtidigt pågår en översyn av det vetenskapliga underlaget för bedömning av Östersjöns måltillstånd. Dessutom arbetar man med att utveckla Baltic Nest Institutes (BNI) marina modell, något som kan påverka betingen på lite längre sikt. I figur 1 redovisas källfördelningen av den antropogena belastningen (nettobelastningen) av kväve på Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt för år 2006 enligt beräkningarna för rapporteringen till PLC5. Depositionen avser nedfallet på svenska sjöar från både svenska och utländska källor. Egentliga Östersjön 18 200 ton N 4% 2% Figur 1 32% 47% Jordbruk Skogsbruk Dagvatten Deposition Reningsverk Industri Enskilda avlopp 12% 1% 2% 2% 0% Öresund 4 300 ton N 4% 1% Kattegatt 20 400 ton N 24% 22% 0% 48% 0% 0% 74% 21% 1% 3% I figur 2 redovisas källfördelningen av den antropogena belastningen (nettobelastningen) av fosfor på Egentliga Östersjön enligt beräkningarna för rapporteringen till PLC5. 17

Egentliga Östersjön 460 ton P 13% Figur 2 11% 24% 45% Jordbruk Skogsbruk Dagvatten Reningsverk Industri Enskilda avlopp 7% 0% E1 Belastningsminskningar och kvarvarande åtgärdsbehov Efter bördefördelningen i BSAP år 2007 pågår en revidering av belastningsnivåerna. Hur detta påverkar bördefördelningen är dock fortfarande oklart. För Sverige har belastningen sjunkit tack vare redan genomförda åtgärder. De nuvarande belastningsnivåerna tar inte hänsyn till luftutsläpp. Det påverkar också de nya beräkningarna där utsläpp till luft ingår. De föreslagna åtgärdernas belastningsminskningar fördelade på respektive havsområde redovisas tabell 1. Där visas också resterande åtgärdsbehov (brist) efter avräkning av de åtgärder som genomförts under perioden 2000-2006. Belastningsminskningar genom dessa åtgärder redovisas som minskning av dels vattenburen, dels luftburen belastning från svenska källor. Mer detaljerade tabeller med kostnadsberäkningar finns i konsekvensanalysen för övergödning i NV rapport 5984. 18

Tabell 1 visar Sveriges beting när det gäller näringsämnen till Östersjön. Av tabellen framgår också hur mycket Sverige redan har gjor, hur långt man kommer med föreslagna och potentiella åtgärder till år 2016 och hur mycket som sedan återstår att göra Belastning (ton/år) Egentliga Östersjön Öresund Kattegatt Kväve Fosfor Kväve Kväve Beting enl. prel. bördefördelning 8 100 290 1 700 11 100 Minskad belastning 2000-2006 2 300 10 600 1 300 Kvarvarande beting enligt nya beräkningar 5 800 280 1 100 9 800 2006 Redan genomförda samt föreslagna 7600 170 1700 6100 och potentiella åtgärder till 2016 1 Belastningsminskning med framtagna +1800-110 +600-3700 åtgärder i förhållande till kvarvarande beting enligt nya beräkningar 2006 Scenario, spannmålspriser 1500 55-650 1600 I tabell 2 visas beräkningen av det samlade kvarvarande betinget för alla havsområdena. Tabell 2 Kväve (ton/år) Fosfor (ton/år) Beting enligt prel. bördefördelning 20 800 290 Förändrad belastning 2000-2006 - 4 200-10 Kvarvarande beting enligt nya beräkningar 16 600 280 2006 Redan genomförda samt föreslagna 15 400 170 och potentiella åtgärder Belastningsminskning med framtagna åtgärder i förhållande till Kvarvarande beting enligt nya beräkningar 2006-1 200-110 E2a. Införliva identifierade åtgärder i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram Det har inte fullt ut varit möjligt att föreslå hur denna åtgärd ska genomföras. 1 Det är något missvisande att addera föreslagna och potentiella åtgärder eftersom de i flera fall överlappar 19

De nu föreslagna åtgärdsprogrammen innehåller åtgärder som beräknas minska belastningen till Egentliga Östersjön med ca 110 ton fosfor. Kväveåtgärder har inte kvantifierats separat i åtgärdsprogrammen, utan enbart som en bieffekt av åtgärder mot fosforutsläpp. De kommer därför i realiteten att vara betydligt mer omfattande. Som bieffekt till åtgärderna för minskad fosforbelastning beräknas belastningen av kväve minska med 670 ton till egentliga Östersjön och med 380 ton (utan Göta Älv) eller 1 100 ton (inklusive Göta Älv) till Kattegatt. För Öresund finns inga uppskattningar. E2b1 och E2b3 flyttade till E9 E2b. Reducera utsläppen av kväveoxider De redan skärpta avgaskraven på vägfordon och styrmedel som NOx-avgiften för vissa industrianläggningar gör att utsläppen väntas minska med ca 1 000 ton deponerat kväve på Egentliga Östersjön till år 2020. Åtgärderna har också andra positiva effekter som minskad övergödning på land, minskad försurning av både mark och vatten, minskad klimatpåverkan och inte minst minskad ohälsa genom bättre luftkvalitet. Det senare är det som framför allt framträder i kostnadsnyttoanalyserna. Ökade reningskrav på den nationella sjöfarten skulle kunna leda till att 100 ton mindre kväve når Egentliga Östersjön. Inget styrmedelsförslag har dock utarbetats. Om Östersjön blir ett Emission Control Area (ECA-område) enligt International Maritime Organisation kan utsläppen i hela regionen minska med uppemot 100 000 ton NOx till år 2020. jämfört med om inga ytterligare styrmedel vidtas. Då behöver ECA träda i kraft år 2016 för Östersjön. Minskningen skulle motsvara cirka 2 000 ton mindre kväve till Egentliga Östersjön. Kostnaden för att reducera sjöfartens utsläpp är omkring 5 kr/kg kväveoxider eller runt 100 kr/kg kväve till Egentliga Östersjön. E3a. Minska utsläppen från avloppsreningsverken Sverige har redan infört kraftfulla reningsåtgärder i avloppsreningsverken. I alla verk utom de minsta (mindre än 2 000 personekvivalenter, pe) renas fosfor till 96 procent. I de största verken renas kvävet till knappt 73 procent. Möjligheten att ytterligare minska kväve- och fosforbelastningen i alla verk utom de minsta har undersökts. De föreslagna åtgärderna vid reningsverken innebär att användningen av kolkälla, energi och fällningskemikalier ökar. Denna ökade användning har kostnadsberäknats, men inte kostnaderna för andra negativa effekter (exempelvis klimatpåverkan). Eftersom förutsättningarna för ytterligare utsläppsminskningar skiljer sig för olika verk måste verken bedömas enskilt, och det är resurskrävande. 20

KVÄVE Om de reningsverk som har en belastning på minst 10 000 pe skulle genomföra åtgärder som innebär att de når en reduktionsnivå på omkring 80 procent för kväve beräknas kvävebelastningen minska med drygt 3 000 ton/år till en årlig kostnad på omkring 190 miljoner kronor. Den genomsnittliga kostnaden för att minska kvävebelastningen från olika storleksklasser av reningsverk har beräknats ligga mellan 38 och102 kr/kg kväve. Inom varje storleksklass skiljer sig förutsättningarna och därmed kostnaderna för enskilda verk.. Om ytterligare åtgärder krävs skulle det vara möjligt att också de mindre reningsverken (<10 000 pe) genomför åtgärder för att nå en reningsnivå på 80 procent för kväve. Kvävebelastningen beräknas då minska med ca 1 200 ton. Den årliga kostnaden för detta har beräknats till omkring 240 miljoner kronor, medan den genomsnittliga kostnaden ligger mellan 120 och 330 kr/kg för de olika storleksklasserna. Dessa kostnader bedöms vara underskattade bland annat eftersom kostnader för bemanning för de åtgärder som kräver det inte har räknats in. Som ett alternativ kan det också vara möjligt att för de största reningsverken (>100 000 pe) gå längre än 80 procents avskiljning av kväve. Den tekniskt möjliga gränsen innebär att en utgående halt på 2 mg kväve per liter nås. Även om reningsverken inte når så låga nivåer finns det en potential att minska utsläppen mer än vad 80 procents kväverening innebär. Det har inte gjorts några beräkningar för vad detta skulle innebära i form av minskad belastning och kostnader. FOSFOR Genom att öka doseringen av fällningskemikalier vid vissa reningsverk som belastar Egentliga Östersjön och som har en utgående halt över 0,2 mg fosfor per liter kan man minska fosforbelastningen. Om doseringen höjs för dessa verk så att de når en utgående halt på 0,2 mg fosfor per liter har belastningsminskningen beräknats till drygt 15 ton fosfor till en genomsnittlig kostnad av 180 kr/kg fosfor. Den årliga kostnaden är 2,8 miljoner kronor. Om ytterligare åtgärder krävs kan en kombination av åtgärder för olika verk användas så att merparten av alla verk når ca 0,1 mg fosfor per liter i utgående vatten. Den totala belastningsminskningen till Egentliga Östersjön uppskattas då bli 40 ton fosfor till en genomsnittlig kostnad av 6 000 kr/kg fosfor. Om bara de åtgärder som har störst effekt tas med nås en belastningsminskning på ca 35 ton till en genomsnittlig kostnad av 4 300 kr/kg fosfor. Ett annat alternativ skulle vara att införa efterfällning vid de reningsverk som belastar Egentliga Östersjön och år 2006 hade halter över 0,2 mg fosfor per liter och saknade efterfällning. De skulle då nå en utgående halt på 0,2 mg fosfor per liter. Belastningen beräknas minska med 5 ton fosfor. Den årliga kostnaden för detta beräknas uppgå till 24 miljoner kronor vilket ger en genomsnittlig kostnad på ca 5 000 kr/kg. Det bör påpekas att siffrorna är grova och bara kan användas för att ange storleksordningen på medelkostnader för olika verk. Åtgärder som ökad fällningsdos för att öka fosforreduktionen eller komplettering med kolkälla för att miska kvävereduktionen är relativt snabbt införda åtgär- 21

der, medan större utbyggnader och kompletteringar med ytterligare filtersteg etc. knappast hinner genomföras före 2016. Reningsverken är dessutom tillståndspliktiga verksamheter, och det krävs tillståndsändringar eller nya tillstånd enligt miljöbalken för en ombyggnad av något slag. Ska åtgärder drivas igenom med hjälp av att initiera omprövningar i varje enskilt fall tar det lång tid och mycket resurser i anspråk. Det kommer bl.a. därför inte att gå bygga ut reningsverken till senast 2016. Va-planer, omhändertagande av dagvatten, våtmarker i anslutning till reningsverk och att begränsa bräddningar är ytterligare åtgärder som tas upp i rapporten. E3b. Förbättra reningen av enskilda avlopp Utsläpp från fritids- och permanentboende med enskilda avlopp söder om Dalälven utgör 70 procent av samtliga enskilda avlopp i landet. Uppskattningsvis ca 40 procent av anläggningarna fungerar sämre än de lägsta kraven. Kommunerna har således ett stort arbete framför sig. I första hand bör krav ställas på att anläggningarna uppnår godtagbar standard. I andra hand bör fastigheter i områden med stor känslighet och/eller stor påverkan ha anläggningar med längre gående rening. Åtgärden är främst intressant för att reducera fosfor. Minskningen av kväve ses som en bonuseffekt. Om alla enskilda avlopp åtgärdas i enlighet med lagstiftningen beräknas kvävebelastningen minska med ungefär 180 ton och fosforbelastningen med 33 ton, varav 18 ton till Egentliga Östersjön. Då har en reningsgrad på 25 procent antagits för kväve och 45 procent för fosfor. Eftersom det redan finns ett lagkrav kan belastningsminskningarna tillgodoräknas BSAP utan någon kostnad. Om fokus läggs på kvävereningsåtgärder utöver lagkravet vid de enskilda avloppen kan större utsläppsminskningar uppnås. Detta skulle innebära att rekommendationerna för hög skyddsnivå, 50 procents kväverening nås. Kvävebelastningen från enskilda avlopp uppskattas då minska med ytterligare ca 170 ton. Samtidigt skulle fosforbelastningen minska med ytterligare 15 ton, varav 9 ton till Egentliga Östersjön. Kostnadsökningen att gå från lagkravet till 88 procents kväverening har beräknats till 62 kr/kg kväve. Detta gäller under förutsättning att alla åtgärder genomförs samtidigt. Ska en reningsanläggning som redan uppfyller lagkravet kompletteras med ytterligare åtgärder ökar kostnaden. Om man i stället går in för åtgärder för att minska fosforläckaget utöver lagkrav minskar fosforbelastningen med ytterligare 15 ton, varav 9 till Egentliga Östersjön. Samtidigt skulle kvävebelastningen minska med ytterligare 33 ton. Den extra kostnaden för att komplettera markbädden med en fosforfälla samtidigt som investeringen görs för att uppfylla lagkravet har beräknats till 3 500 kr/kg fosfor. För att komplettera en befintlig anläggning som redan uppfyller lagkravet ökar kostnaden. E4. Förbjud fosfater i tvättmedel Förbudet infördes i Sverige den 1 mars 2008. Motsvarande förbud har nyligen införts för maskindiskmedel. Tillsammans beräknas dessa förbud leda till att belastningen på Egentliga Östersjön minskar med 13 ton fosfor/år. 22

E 5. Åtgärda närsaltsutsläpp från jordbruket Ett åtgärdsprogram genomförs sedan ca 20 år tillbaka för att minska växtnäringsförlusterna från jordbruket. Resultatet har lett till stora reduktioner av närsaltsläckaget. Redan genomförda åtgärder under 2005-2008 som ännu inte fått genomslag beräknas minska läckaget ytterligare. De ytterligare åtgärder som tas upp i det följande delas in i föreslagna, potentiella och lovande. Exempel på åtgärder som diskuteras men inte föreslås är omlokalisering av djurproduktion och att lägga mark i träda. Hur grödofördelningen förändras under den period som aktionsplanen för Östersjön ska genomföras kommer att påverka storleken på kväve- och fosforbelastningen och kan komma att betyda minst lika mycket som de åtgärder som ska genomföras enligt ett framräknat scenario. FÖRESLAGNA ÅTGÄRDER Utökad satsning på Greppa Näringen Genom Greppa Näringen erbjuds lantbrukare rådgivning om olika åtgärder för att minska kväve- och fosforförlusterna på ett kostnadseffektivt sätt. Potentialen för utökad rådgivning kring växtnäringsfrågor är sannolikt störst i Östergötlands län och länen i Mälardalen. Genom den föreslagna utökningen beräknas kvävebelastningen till havet minska med 390 ton och fosforbelastningen till Egentliga Östersjön med 3 ton. Ammoniakavgången skulle minska med ca 35 ton. Den genomsnittliga merkostnaden för en utökning utöver dagens nivå beräknas till ca 21 miljoner kronor per år under perioden 2010-2013. Utvidga stödområdet och höj ersättningen för fånggröda och vårbearbetning Trots att betinget att minska kvävebelastningen till Egentliga Östersjön är stort är det bara en mindre del av de kustnära områdena med avrinning till Egentliga Östersjön som ingår i stödområdet för miljöersättningen för fånggrödor och vårbearbetning. Området bör utvidgas så att merparten av de berörda havsbassängernas tillrinningsområden ingår. För att öka anslutningen till stödformen och styra mot ökad vårbearbetning och fånggröda i kombination med vårbearbetning föreslås att ersättningen för dessa åtgärder höjs till 500 kronor per hektar respektive 1 500 kronor per hektar. Ersättningen för fånggröda som bryts på hösten föreslås bli oförändrad. Miljöersättningen förutsätts täcka kostnaden för lantbrukaren. Kostnaden för ökad anslutning blir totalt ca 70 miljoner kronor per år under perioden 2010-2013. Kvävebelastningen till havet beräknas minska med 375 ton. Ersättningen höjs också för redan anslutna arealer, och det innebär en kostnad på ytterligare 13 miljoner kronor per år 2010-2013. Detta ger ingen extra minskning av belastningen, men syftar till att hålla kvar nuvarande anslutning och den reduktion det innebär. 23

Inför ersättning för reglerbar dränering Med dämningsbrunnar på stamledningarna kan grundvattennivåer i ett dränerat fält regleras, och det kan minska framförallt kväveutlakningen från åkermark. Det saknas i stort sett praktiska erfarenheter av åtgärden i Sverige. Ytterligare försöksunderlag behövs. Vid en översiktlig kartering med hjälp av GIS bedömdes att ca 100 000 hektar i södra Sverige kan vara lämpliga för reglerbar dränering med avseende på jordart och lutningsförhållanden. Målet till år 2013 bör vara 2 000 hektar åkermark med reglerbar dränering. Den totala investeringskostnaden för att anlägga 2 000 hektar reglerbar dränering till 2013 med i genomsnitt 1,25 brunn per hektar uppgår till 20 miljoner kronor. Till detta kommer skötselkostnader på 1,5 miljoner kronor per år. Förslaget innebär att 90 procent av investeringskostnaden finansieras via investeringsstöd i landsbygdsprogrammet. Kvävebelastningen till havet kan minska med 22 ton. Reducerad jordbearbetning Med reducerad jordbearbetning avses här direktsådd eller bearbetning med tallrikar eller kultivatorpinnar, däremot inte grund plöjning. Reducerad jordbearbetning tas upp i den miljöinriktade rådgivningen. Åtgärden har inte bedömts vara lämplig för miljöersättning, eftersom den oftast är lönsam för jordbrukaren. Ytterligare teknikutveckling, rådgivning och information skulle kunna leda till att tekniken tillämpas på ytterligare 50 000 hektar vilket kan leda till att kvävebelastningen minskar med 250 ton. Begränsad stallgödselspridning sen höst och vinter Stallgödsel bör spridas vid tidpunkter då förlusterna av växtnäringsämnen minimeras. Sveriges tillämpning av nitratdirektivet på dessa punkter har inte ansetts vara tillräcklig, och förslag till kompletterande regler har tagits fram. De innebär förbud mot att sprida stallgödsel och organiska gödselmedel under december månad i de känsliga områdena. Det totala förbudet sträcker sig därmed från december till mitten av februari. Den totala kostnaden för den utbyggnad av den lagringskapacitet som behövs har beräknats till totalt 4-9 miljoner kronor på grund av förbudet under december och till 6-14 miljoner pågrund av begränsningen under hösten. Kvävebelastningen till havet beräknas minska med 18 ton. Begränsa spridningen av stallgödsel för höstsådd spannmål Att sprida stallgödsel på hösten inför sådd av spannmål anses numera vara ett mindre lämpligt alternativ. Mål som har satts upp för att minska denna spridning på frivillig väg har inte nåtts. De bestämmelser om spridning av stallgödsel som gäller för Skåne, Blekinge och Halland bör ändras. Lagringskapaciteten för stallgödsel kan delvis behöva byggas ut för att klara de ändrade bestämmelserna. Investeringsbehovet har uppskattats till 50-20 miljoner kronor. Kvävebelastningen på havet beräknas minska med 75 ton. På sikt kan också ett förbud övervägas för resten av de nitratkänsliga områdena om spridningen 24

inte minskar på frivillig väg. Kostnaden för att öka lagringskapaciteten uppskattas till 70-175 miljoner kronor. Kvävebelastningen på havet beräknas minska med 100 ton. Lämna avstånd vid spridning av gödsel intill sjöar och vattendrag Ett förslag har tagits fram som innebär krav på att ett skyddsavstånd ska tillämpas vid gödselspridning intill sjöar eller vattendrag i de nitratkänsliga områdena. En skattning är att ca 9 330 hektar kommer att beröras. Den totala kostnaden för lantbrukarna blir ca 15 miljoner kronor per år. Kvävebelastningen på havet beräknas minska med 20 ton och belastningen av fosfor till Egentliga Östersjön med 0,5 ton.. Teknik för bättre anpassning av kvävegödslingen Det är inte möjligt att i början av odlingssäsongen förutsäga är rätt gödslingsnivå. En viss säkerhetsgödsling kan förekomma. Det finns teknisk utrustning som läser av grödan och styr utmatningen av kompletteringsgivan. Denna utrustning är främst ett hjälpmedel för att jämna ut gödslingen i förhållande till det varierande behov som finns inom ett fält. Vid en ersättningsgrad på 25 procent av investeringskostnaderna och en volym på 100 sådana utrustningar stycken blir den totala belastningen på landsbygdsprogrammet 3,75 miljoner kronor. Effekten på havet skattas till 150 ton kväve till Kattegatt, 50 ton till Öresund och 100 ton till Egentliga Östersjön Högre ersättning och utökad areal för skyddszoner Skyddszoner är ett sätt att motverka fosforförluster från åkermark genom ytvattenavrinning. De utgör också en buffertzon vid spridning av mineralgödsel, stallgödsel och växtskyddsmedel. Arealen skyddszoner har minskat och väntas minska ytterligare. För att åter öka intresset för skyddszoner bör ersättningen höjas och stödområdet utvidgas. Miljöersättningen bör motsvara lantbrukarens kostnader för skyddszonen. Kostnaden för nyanslutning till programmet beräknas till 6 miljoner kronor per år. Fosforbelastningen beräknas minska med 1,5 ton, varav 1 ton till Egentliga Östersjön. Ersättningen höjs också för redan anslutna arealer. Det innebär en kostnad på ytterligare 14 miljoner kronor per år 2010-2013. Detta ger ingen extra minskning av belastningen, men syftar till att behålla nuvarande anslutning och den reduktion det innebär. Skyddszoner på erosionsbenägen mark En ersättning för skyddszoner i andra delar av fält än längs vattendrag bör införas. Miljöersättningen ska motsvara lantbrukarens kostnader för skyddszonen. Den genomsnittliga kostnaden för ersättningen 2010-2013 blir totalt ca 12,5 miljoner kronor per år. Fosforbelastningen beräknas minska med ca 4 ton till Egentliga Östersjön. Anlägg dammar för fosforavskiljning En möjlighet att avskilja fosfor som förloras från åkermark är att anlägga mindre våtmarker eller speciellt utformade dammar. Ersättning för våtmarker och dammar 25