Hästar är mitt liv! ridsportens betydelse för unga tjejers identitetsskapande Det är både dyrt och tidskrävande att hålla häst och att rida. Ändå är det många som rider, antingen på ridskola eller på egna, privatägda hästar. Det är oftast tjejer som rider. Vad är det som gör att de tillbringar all sin lediga tid i stallet tillsammans med hästen? Vad betyder hästen och ridningen för dessa tjejer? Vad är det som driver dem att fortsätta rida? Marie Bergström LEG PSYKOLOG, FIL DR, UNIV LEKTOR Institutionen för psykologi Lunds universitet Hästen har funnits i människans närhet sedan mycket lång tid tillbaka. Med alla säkerhet har det funnits hästar i Sverige i över 10 000 år. Den äldsta avbildningen av en häst med ryttare är en inristning i ben som har noterats till ca 2500 f Kr. År 776 f Kr började man göra förteckningar över resultat från tävlingar med häst och ryttare. Det var vid festspelen i Olympia i Grekland. År 1886 bildas den första ridklubben i Sverige, år 1954 bildas Svenska Ponnyklubben och ett år efter hålls tävlingar för barn på ponnyer. 1968 upphör arméns ridskola på Strömsholm och Ridförbundet tar över ridskolan som nu är civil. Ungefär 15 år senare får hästsporten en egen högskola med en tvåårig utbildning. År 2002 tar det svenska VM-laget i hoppning silver (från www.ridsport.se). I år har vi en kvinnlig ryttare på tionde plats i Världscupfinalen i hoppning i Las Vegas. Idag är 175 000 barn och ungdomar under 26 år aktiva inom ridsporten. Efter fotboll är ridsport den idrott som år 2004 hade flest aktiviteter för barn och ungdom mellan 7 och 20 år (svenskidrott.se). Hästar och ridsport är ett stort intresse, särskilt för flickorna. Intresset för hästar har ökat under de senaste 30 åren vilket märks genom att antalet hästar har ökat från ca 70 000 till omkring 225 000 (Dalin, Fagerberg & Edqvist, 2002). Antalet hästar är snart lika många som de var på 1950-talet, när vi hade hästar inom militär och lantbruk. Det är många som dagligen kommer i kontakt med hästar, antingen genom att de själva rider, eller genom att de har en anhörig som rider. Även hästnäringen har förändrats från att vara en överklassyssla för ett litet fåtal, till att bli en helt ny näringsgren inom det svenska lantbruket. Hedén, Matthis och Milles (2000) menar att ridsporten inte längre kan avfärdas som en marginell verksamhet för en liten grupp människor ur överklassen. Det är idag omkring en halv miljon svenskar som regelbundet rider och de allra flesta av dem (85 %) är unga tjejer som rider på någon av landets omkring 560 ridskolor (www. ridsport.se). Städernas växande har medfört att de ridskolor som ursprungligen låg långt utanför tätorten numera är en integrerade del av staden (Svala, 2002). Detta gör det möjligt för många barn och ungdomar att tillbringa stor del av sin fritid på ridskolan för att sköta om sina hästar, träffa sina kompisar och rida. Den del av ridsporten som omfattas av professionalism och sportutövande är också ständigt växande, något som märks på det ökande antalet tävlingslicenser som Svenska Ridsportförbundet utfärdar. Det märks också på det stora antalet deltagare på de tävlingar som anordnas i de olika grenarna hoppning, fälttävlan och dressyr. Trots att det både är dyrt och tidskrävande att hålla sig med egen häst ser man alltså en ökning bland både hästägare och utövare av ridsport. Det ökande intresset för hästar och ridsport märks även på massmediabevakning, vilket har medför att TV bevakar större evene- 50
mang och rapporterar resultat från större tävlingar i hoppning och dressyr. Människa och häst Historiskt sett tillhörde hästen ursprungligen mannens sfär. De flesta hästarna i Sverige fanns inom militärväsendet och sköttes inom lantbruket av män. Berglund pekar, i sin avhandling om hästen inom travsporten (2007), på att det fanns starka manlighetsideal förknippade med hästar och ridning. Könstillhörigheten och identifikationen med fadern manifesterades genom att fadern lärde ut sina hästkunskaper till sonen. År 1925 inleddes arbetet med avhästningen inom militären och ungefär samtidigt började hästen inom lantbruket ersättas av traktorn. Antalet hästar sjönk från 600 000 till 100 000 mellan åren 1925 och 1970 (Svala, 2002). Idag har hästen börjat komma tillbaka genom att allt fler mindre lantbruk säljs som hästgårdar. Men nu är det huvudsakligen flickor och kvinnor som rider och har ansvaret för hästen och för verksamheten på hästgårdarna (Svala, 2002). Detta har medfört att hästhållningen har osynliggjorts, många ser helt enkelt inte den verksamhet som bedrivs. Hästens psykologiska betydelse för människan Vilken roll spelar då egentligen hästen för människan? Psykolog Johanna Larsson pekar på en undersökning av Jones (1983) där det framkommer att hästägare anser att de står mycket nära sin häst. Jones menar att en förklaring till detta kan vara att hästen är dyr och kräver mycket omvårdnad, en annan förklaring kan vara att hästar inte skapar så starka band med människor vilket gör att hästägaren måste anstränga sig mer för att komma nära sin häst (Larsson, 2006). Berglund (2007) tar upp ett sociologiskt perspektiv som hävdar att djur som tävlingshästar kan spela dubbla roller i människors liv. Några individer kan uppfattas som subjekt med egenvärden medan andra istället uppfattas som objekt. En häst kan alltså både vara en vän och ett arbetsmaterial för att förmera ett kapital. Ju mer social interaktion som inkluderas i en relation desto större chans att denna utvecklas till en subjektsrelation (Ouis, 2002; i Berglund, 2007). Olika inriktningar inom psykologin pekar på att en förklaring till relationen mellan människa och djur kan vara det social stöd som människan upplever att djuret ger, ett socialt stöd som ökar livskvaliteten (Brown, 2004). Detta perspektiv tas även upp i ett nyligen avslutat psykologexamensarbete av Kristin Gegner och Birgitta Jacobson (Gegner & Jacobson, 2007). Utöver relationen till hästen så skapas det, inom ridsporten, också mänskliga, sociala relationer som i stallmiljön, mellan de som rider eller är i stallen och som har samma intresse. Det intressanta i detta sammanhang är att det skapas relationer till andra oavsett ålder och kön, det gemensamma är intresset för ridsporten. Hedén, Matthis och Milles (2000) menar att tonårstjejen genom sin närhet till hästen erövrar en identitet som inte ryms inom de gränser som kulturen drar upp för hur flickor och kvinnors ska vara. Den identitet som hästen och ridningen fodrar, styrka, självförtroende, mod, går emot den kvinnoidentitet som tillhandahålls av samhället. Den kvinnoidentitet som samhället tillhandahåller är konstruerad runt utseende, plats i media osv. medan stallkulturen och ridsporten gör det möjligt för tjejerna att skapa en identitet som konstrueras kring styrka, ansvar, initiativförmåga, makt, beslutsfattande. Redan från unga år måste den unga ryttarinnan ta 51
ansvar för, och sköta om, ett levande djur. Hon måste fatta beslut på egen hand och kunna delegera dessa beslut till andra. Senare kommer hon att bli tvungen att bära tunga fodersäckar, köra tungt hästsläp, lastbil och traktor och lära sig mindre reparationer och underhåll på dessa fordon. Ridning och hästar erbjuder en position som tjej och kvinna som gör det möjligt att utveckla andra sidor inom en kvinnoidentitet än vad som är gängse inom det moderna västerländska samhället. Psykologiskt perspektiv på tonåren och identitetsutvecklingen Att berätta sin livshistoria för sig själv och för andra bidrar till att skapa identitet. Identiteten formas och omformas i en ständigt pågående beskrivning, med allt vad det innebär av inre och yttre rörlighet (Rosenberg, 2000). Tonårens identitetsutveckling är en fortsättning på den utveckling som påbörjades under barndomen. Men tonåren har en egen historia och en egen utveckling. Under puberteten sker den kroppsliga utvecklingen och det blir påtagligt att flickorna ändrar gestalt från barn till unga kvinnor. Under tonåren sker också den psykologiska utvecklingen, adolescensen, som handlar om barnets gradvisa övergång från ett beroende av föräldragestalterna till ett fristående och oberoende av dem för att möjliggöra ett närmande till föräldrarna på nytt, med nya roller. Detta utgör ett målmedvetet arbete inriktat på att hitta sig själv som egen individ. Arbetet kräver ofta ett experimenterande av vad som passar en bäst och en viktig del i detta arbete utgör idoler och förebilder inom t.ex. idrotten. Erikson har, med utgångspunkt från sitt socialpsykologiska perspektiv, framhållit att de olika rollmöjligheter som tonåringen möter (t.ex. lärare, kamraters föräldrar, idrottsledare,) ger en möjligheter att ideologiskt anpassa sig till eller förkasta en roll genom att skilja ut sådana värden som fungerar för en själv från andra som man vill stå emot (Erikson, 1982). Under tonårstiden pågår ett sökande och en osäkerhet som ett led i identitetsutvecklingen. Särskilt svårt kan det bli i ett mångkulturellt samhälle där olika normer och värderingar interagerar. Idrott och tonårstjejer Inom idrotten är det den egna kroppen som står i fokus för den idrottande. Genom att nå resultat inom den sport som har valts, blir kroppen och upplevelser förknippade med den viktig 52 för självkänslan och idrottsaktiviteten ger ett bevis på om man duger eller inte, i fysisk och psykisk bemärkelse (Tebelius, 1991). För tonårstjejerna är upplevelsen av kroppen en viktig del i skapandet av identiteten som kvinnor (Chodorow, 1988). Kroppsmedvetenheten under puberteten leder till att tjejerna utvecklar en känslighet för vad som sker i deras inre menar Chodorow. Det blir påtagligt att de är på väg in i vuxenvärlden och att detta innebär både nya möjligheter men också begränsningar. Det blir svårt att förhålla sig till de motstridiga signalerna för hur kvinnor ska vara som förmedlas i kulturen. I detta sammanhang blir relationerna viktiga eftersom de innebär ett stöd i frigörelsen från föräldrarelationerna. Relationernas betydelse för idrottande flickor visas bl.a. i en studie av Jonsson (Tebelius, 1991). Denna studie poängterar att flickorna hade en mer social inställning till sin idrott än pojkarna. För flickornas del var kamraterna mer betydelsefulla än idrotten. Judith Butler menar att idén om ett naturligt kön, bortom sociala och kulturella villkor, är normativ. Denna idé förskriver dels regler för hur man ska vara som man eller kvinna, dels att man ska vara man eller kvinna (Ambjörnsson, 2004). Med utgångspunkt i Butlers tankegångar utreds de sociala relationer, det umgänge, de drivkrafter och begär som gör att vissa individer blir flickor/kvinnor. Hur ser identitetsskapandet ut för tjejerna del? En fråga man kan ställa sig till de tjejer som rider är hur ridsporten fungerar i detta avseende. Vad är det för identitet som tjejerna konstruerar och vilken funktion fyller den för dem under tonårstiden? Hur kan vi försöka förstå vilken betydelse detta har för tjejernas del? Metod och preliminära resultat Genom att skicka ut enkäter till gymnasieungdomar på tre olika skolor i Skåne försökte jag få en uppfattning om intresset för ridsport bland ungdomar i åldern 16-19 år. Syftet med undersökningen var att synliggöra tjejernas intresse för ridning och försöka få kunskap om drivkrafterna bakom att de har börjat rida och att de fortsätter med sin sport. I ett inledande skede av undersökningen skickades enkäter ut till ungdomar, både tjejer och killar, på tre gymnasieskolor i Skåne. De som besvarade enkäterna var ungdomar på Barn- och fritidsprogrammet, Samhällsprogrammet och Idrottsprogrammet som besvarade enkäter med frågor om de hade någon erfarenhet av ridsport, hur det började, om de fortfarande red, orsaken till att de hade eventuellt hade slutat och vad de ville med sin ridsport. Sammanlagt besvarades 205 enkäter, 128 av dem var tjejer, 77 killar. 80 av dem som besvarade enkäterna hade någon erfarenhet av ridsport (67 tjejer och 13 killar), och av dessa var det 24 tjejer och 2 killar som var aktiva ryttare. De som var aktiva ryttare, med egen häst och som hade planer på att fortsätta rida även i framtiden, gick på Idrottsprogrammet. De andra var ungdomar som gick Samhällsprogrammet eller på Barnoch Fritid. De betraktade ridningen som ett fritidsintresse, de hade inte egen häst
Flickor (n=128) Ridit men slutat 43 11 Rider regelbundet 24 2 Aldrig ridit 61 64 utan red på ridskolor, och de hade inte några planer på att fortsätta rida efter gymnasieåren. Det var tydligt att de som redan var inriktade på att fortsätta med ridsporten hade sökt sig till ett gymnasieprogram där de fick möjlighet att utöva sin ridning några timmar/ vecka under skoltid (Tabell 1). Av de 54 som hade slutat rida angav ungefär hälften (24) att de hade slutat eftersom de inte längre tyckte att det var roligt, nio hade övergått till annan idrott som t.ex. fotboll, golf eller friidrott. Elva angav ekonomiska skäl eller tidsbrist som orsak till att de inte längre red. Merparten av ungdomarna som var aktiva ryttare hade egen häst som de tävlade med inom hoppning, dressyr eller fälttävlan. Dessa ungdomar var inställda på att fortsätta rida även efter gymnasiet, och flera av dem ville fortsätta utbilda sig för att få ett yrke som t.ex. beridare av unghästar eller som tävlingsryttare. Flera av dem var inställda på att åka utomlands och arbeta med hästar några år efter gymnasiet. Det var tydligt att de såg en möjlig framtid inom ridsporten (Tabell 2). Dessa ungdomar har vanligen egna hästar och är därför inte med i ridskoleverksamheten. Den kontakt de kan ha med ridskolorna är att de tränar där, men ofta har de egna tränare och finns därför inte med i ridskolans ordinarie verksamhet. Av enkäterna framgår det att ungdomarna vanligen hade börjat rida när de var små, och det var oftast föräldrarna som hade introducerat dem i ridningen. De hade börjat rida på ridskola, men efterhand som intresset växte sig starkare hade de ganska snart fått egen ponny eller häst. Föräldrarna var ofta själva ridintresserade och tyckte det var roligt att barnen ville rida och därför fick de mycket stöd Pojkar (n=77) Tabell 1. Erfarenhet av ridsport hos en grupp gymnasieungdomar, fördelat på kön JA Rider på ridskola 6 18 Har egen häst 18 6 Tabell 2. Rider på ridskola eller har egen häst NEJ och hjälp hemifrån. Ungdomarna hade börjat tävla i unga år och tävlade nu på nationell- och elitnivå i hoppning, dressyr eller fälttävlan. Deras förebilder inom ridsporten var europeiska eller svenska framgångsrika tävlingsryttare. Tjejerna på Ridgymnasiet I undersökningen ingår dessutom, utöver de 205 besvarade enkäterna, 60 tjejer som på grund av sitt intresse för hästar och ridning hade valt att gå på ett ridgymnasium där de fick möjlighet att ägna stor del av sin studietid åt hästarna. Anledningen till att jag sökte mig till ett ridgymnasium var att det var uppenbart att de flesta tjejer med intresse för ridsport hade sökt sig till gymnasieprogram där de fick möjlighet att ägan sig åt hästar och ridning. Tjejerna på ridgymnasiet jag hade kontakt med, är mellan 16 och 19 år gamla och går årskurs 1-3 på ett ridgymnasium i Skåne. Samtidigt som de går på gymnasiet och läser kärnämne inom det naturvetenskapliga programmet, ingår det kurser i hästskötsel, ridning och teoretiska kurser om hästars anatomi etc. Tjejerna tillbringar stor del av sin skoltid i stallet eller i ridhuset. Dessa tjejer besvarade enkäterna på skoltid under våren 2005 och 15 av dem intervjuades i anslutning till undersökningen. I detta sammanhang redovisas några resultat från enkäterna, belyst med utdrag ur intervjuer med dessa tjejer. Hästar är mitt liv! De flesta av tjejerna på ridgymnasiet berättade att de hade börjat rida som små, och många av dem har vuxit upp i miljöer där familjen eller grannen har haft hästar. De var bara några år gamla när de började rida och många av dem berättar om detta tidiga intresse från så unga år då de själva inte kommer ihåg något utan de har fått berättat för sig om hur intresserade de var av hästar. Så här berättar en av de intervjuade tjejerna: Mamma har alltid haft hästar så jag har ridit hemma sedan jag var liten, kanske tre, kanske fyra år. Jag kommer inte ihåg det, det var väl att jag hängde med. När hon var i stallet så satte hon upp mig och så tyckte man det var roligt och så fortsatte man helt enkelt. De berättade att började rida inom ridskoleverksamhet när de var 6-7 år gamla. Efter en tid på ridskolan tyckte de att de inte lärde sig tillräckligt utan ville ha ut mer av sin ridning och då fick de, eller lånade, en egen ponny. En av tjejerna berättar så här om hur det gick till när hon fick en egen häst att rida på: Jag red väl kvar ett tag på ridskolan men jag kommer ihåg att jag slutade för jag tyckte det var så himla tråkigt. Det enda jag tjatade på mamma och dom var att jag ville rida men jag ville inte rida på ridskolan. För det kändes som hästarna gick runt och sa dom trav så travade hästarna liksom. Så jag ville ha ut något av det. Efterhand växte de ur sin ponny och när de började på gymnasiet hade flera av dem övergått till att rida och tävla häst. Det blir tydligt av vad flera av de intervjuade tjejerna berättar att deras intresse för ridsport medförde en förändring av hela familjens liv. I och med att tjejerna började satsa mer på sin sport, fick egen häst och började tävla var det inte ovanligt att familjerna flyttade ut på en mindre gård. Så här berättar en av tjejerna om hur det gick 53
till när hennes familj flyttade ut på landet: Ja, sedan så började jag tävla lite med ponnyn, i hoppning, fast jag startade väl lite dressyr också, men det var hoppning som gällde. Sedan året därpå så fick vi en ponny till så då hade jag och min syster var sin. Och sedan efter något år, eller två var det kanske, så flyttade vi därifrån till en gård. Vad är det som gör att de rider? Jag är nog rätt så tävlingsinriktad. Jag blir väldigt arg om jag förlorar, eller om det inte går bra. Jag är väldigt så, jag måste vinna säger en tjej som tävlar mycket i hoppning och har ambitioner att försöka nå långt inom ridsporten, och har två egna hästar som hon tävlar i hoppning med. Hon började rida på ridskola när hon var liten men har vuxit upp i en familj med hästar. Redan som mycket liten började hon tävla i lägre klasser med ponnyer. För vissa av tjejerna på ridgymnasiet är hästen en tävlingskamrat, någon man utbildar, och utbildas tillsammans med och försöker se hur långt hästen och man själv kan utvecklas. En tjej menar att: Vi är ute och tävlar varenda helg, känns det som. Så tränar jag rätt så mycket. Jag rider minst en häst där hemma, för det mesta två, ju. Ända sedan jag började rida har jag haft som mål att rida typ Världscupen eller så. Men inte så som alla andra som säger Ah, jag ska rida OS, alltså, man får se hur långt man kommer, ju. Men målet är att det ska kunna gå rätt så långt. Jag vill kanske, kanske rida Världscupen när man är 30, och sedan vill jag jobba med hästar. Men det är inte alla intervjuade tjejer som har egna hästar som de tävlar med. De, som inte har egen häst, berättar istället om hur de rider andras hästar som de sköter om och som betalning får möjlighet att rida. För dem kommer hästen och ridningen att fylla en annan funktion än det gör för de tävlingsinriktade tjejerna. Det blir snarare som en möjlighet till avkoppling och med närhet till ett djur. En av dessa tjejer svarar så här på frågan om varför hon håller på med hästar: Jag vet inte. Alltså jag trivs så bra med det. Alltså jag tycker om, jag är jättestor djurmänniska och eftersom hästarna är det som lockar mest eller så. Tycker det är så himla skönt att 54 bara åka ut till stallet och pyssla eller bara koppla av. Man stänger bara bort allt annat. Det är det som är så himla skönt. När tjejerna berättar om sina dagar i stallet, tillsammans med hästarna, så beskriver de långa intensiva dagar fyllda av rutiner som är samma dag från dag. En av tjejerna berättar så här om en vanlig dag i sitt liv: Jag går upp halv sex och så åker jag till skolan och så beror det på hur länge vi går men så kommer jag kanske hem vid fyra-fem och då går jag ut i stallet direkt och mockar och rider. Så är jag där ute till åtta-nio och sedan får jag plugga, och så pluggar jag kanske fram till elva och så går jag och lägger mig. Det är så varje dag. Men trots att de beskriver det tunga arbetet och de långa dagarna så är det hästen och ridningen som gör att de vill fortsätta. Någon av tjejerna berättar att det är mamma som driver på men de flesta beskriver känslan av att rida sin häst och träna den inför tävlingar och känna att det fungerar. Belöningen kommer på tävlingarna, menar de. Så här beskriver en av tjejerna det: Det är kanske just när man sitter på hästen och allt känns himla bra, allting stämmer, man kan bara rida runt en bana och det, allting bara, man behöver inte tänka, man bara rider, alltså man bara sitter där. Då har man, alltså ridningen utan att tänka. Det bara går jättebra. Avslutande kommentar Vid genomgång av enkäter från samtliga gymnasieprogram, och med de intervjuade tjejerna på ett ridgymnasium, blir det tydligt att hästen och ridningen fyller olika funktioner för dem. Det kanske är så att hästen fyller den funktion som den behöver fylla i den utvecklingsfas som den unga ryttaren befinner sig i. För någon blir det viktigt att ha en häst som fungerar som en tävlingskamrat på hopp- eller dressyrbanan som kan bidra till att hon får en förhoppning om framtida framgångar, för någon annan kan det viktiga istället vara att ha någon att pyssla med, ta hand om, någon som alltid finns där och som behöver lite omvårdnad. Möjligen är det så att tjejerna själva konstruerar den roll som hästen ska ha, just i den situation som de befinner sig i, och utifrån de behov de har i sitt identitetsskapande. Detta skulle ju också kunna vara en delförklaring till att många slutar att rida under gymnasieåren, kanske har de inte längre det behovet av hästen längre. Just ridsporten är en sådan sport som gör det möjligt att ta del av på sina egna villkor och utifrån de behov man har just då. Ridsporten är både en elit- och breddsport vilket gör det möjligt att delta på de villkor man själv vill, utifrån de möjligheter man har. Att det är en växande sport vittnar ju dessutom det ökande intresset för ridlektioner på någon av landets många ridskolor om. Det är en sport man kan utöva helt utan att tävla, om man inte vill det. Det är också intressant att se hur olika verksamheter med utgångspunkt i hästar växer fram. Ridsporten, som av tradition länge har ansetts vara en överklassport, har idag alltmer utvecklats till att bli en folksport. Kontakt: Marie.Bergstrom@psychology.lu.se Referenser Ambjörnsson, F. (2004) I en klass för sig. genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Stockholm: Ordfront. Berglund, S. (2007) Vägen till vinnarcirkeln. Travhästen och dess människor mellan sport och spel. Stockholm: Gidlunds Förlag. Brown, S. (2004) The Human-Animal Bond and Self-Psychology: Toward a New Understanding. I: Society & Animals, 12:1, s. 67-86. Chodorow, N. (1988) Modersfunktion och könssociologi. Stockholm: Natur och Kultur. Dalin, G., Fagerberg, B., & Edqvist, L-E. (2002) Hästen för arbete, sport och fritid. Ramprogram för hästforskning vid SLU och SVA 2002-2010. Gegner, K. & Jacobson, B. (2007) Hästen ger mig livskraft och en uppgift i mitt liv. Utan hästen är jag inte levande. En kvalitativ studie av hur en grupp kvinnor upplever hästens psykologiska betydelse. Psykologexamensuppsats, vol xxx (2007:x), Inst. för psykologi, Lunds universitet. Erikson, E. H. (1982) Den fullbordade livscykeln. Stockholm: Natur och Kultur. Hedén, A., Matthis, M. & Milles, U. (2000) Över alla hinder. En civilisationshistoria. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Larsson, J. (2006) Vem sätter sin kille i ridskola? En kvalitativ studie om tonårskillar som rider. Psykologexamensuppsats, vol. VIII (2006:17) Inst. för Psykologi, Lunds universitet. Rosenberg, T. (2002) Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas. Svala, C. (2002) Hästen i landskapet. Specialmeddelande 240, Alnarp, Inst. för jordbrukets biosystem och teknologi (JBT) Sveriges Lantbruksuniversitet. Tebelius, U. (1991) Vad betyder idrott för tonårsflickan? I: Ganetz, H. & Lövgren, K. (red) Unga kvinnor. Lund: Studentlitteratur. www.ridsport.se (20070127) www.svenskidrott.se (20070430)