Sundbyberg 2007-12-05 Vår referens: Stefan Eklund Åkerberg Tel. 08-546 40 422 Diarienummer 07-206 Ange diarienummer vid all korrespondens Socialdepartementet 103 33 Stockholm Yttrande över LSS-kommitténs delbetänkande Kostnader för personlig assistans (SOU 2007:73) Handikappförbundens samarbetsorgan, nedan kallat Handikappförbunden, är ett partipolitiskt och religiöst obundet samarbetsorgan för rikstäckande handikappförbund. Vårt mål är ett samhälle för alla. Det samhället präglas av solidaritet, jämlikhet och full delaktighet för alla människor. Handikappförbundens samarbetsorgan representerar 43 medlemsförbund med sammanlagt ca 480 000 enskilda medlemmar. Betänkandet har sänts ut till våra medlemsorganisationer för synpunkter. Inledande synpunkter Handikappförbunden vill säkra den personliga assistansen som inneburit stor, i många fall avgörande, möjlighet för enskilda personer med stora och varaktiga funktionsnedsättningar att leva ett fritt och värdigt liv. Åtgärder som ytterst strävar efter att säkra och stärka den personliga assistansen är därför i grunden positiva. Svagheter i ett system, som möjliggör och kanske till och med uppmanar till missbruk, undergräver och äventyrar förtroendet för en viktig insats. Handikappförbunden kan därför dela LSS-kommitténs bedömning att det är ett allvarligt problem att assistansersättningen, utan efterräkningar, kan användas till annat än kostnader för personlig assistans och att detta ytterst kan hota assistansreformens legitimitet. Förändringar i hanteringen av assistansersättningen i syfte att främja en ändamålsenlig användning av assistansersättningen torde därför i sig vara av godo. Däremot finns skäl att ifrågasätta om detta
2 betänkandes förslag räcker för att komma till rätta med det som i media i allmänt benämns som fusk. Därtill är de alltför ensidiga och begränsade. Något som kommittén också själv påpekar vid upprepade tillfällen i sitt betänkande. Regeringens alltför snäva direktiv och följaktligen även kommitténs betänkande lägger huvudfokus på att begränsa den enskilde assistansberättigades möjligheter att styra över assistansersättningen och att kunna tillskansa sig icke ändamålsenliga fördelar. Assistansanordnarnas möjligheter till detsamma behandlas och påverkas i mycket begränsad omfattning av betänkandets förslag. I betänkandet säger kommittén att förslagen ska ses som steg på vägen och att man ska återkomma i slutbetänkande juni 2008 med förlag kring assistansanordnarna. Kommittén menar vidare att det är viktigt att ta signalerna om felaktig användning av assistansersättningen på allvar och att detta utgör skäl för att regeringen ska genomföra föreslagna förändringar av hanteringen med assistansersättningen så snabbt som möjligt. Handikappförbunden menar också att signalerna ska tas på allvar men då måste även signalerna om felaktig användning bland assistansanordnarna tas på lika stort allvar. Varför ensidig fokus på den enskilde assistansberättigade och i viss mån de egna anordnarna av assistansen? Handikappförbunden delar den bedömning som Magnus Johansson, Miljöpartiet de Gröna, gör i sin reservation - att regeringens och LSS-kommittén mål att assistansersättning används till att bekosta personlig assistans ej uppnås till fullo med förslagen i betänkandet. Det kommer fortsättningsvis kommer vara fullt möjligt och lagligt att göra stora vinster för assistansföretag. I kommitténs tidigare delbetänkande På den assistansberättigades uppdrag. God kvalitet i personlig assistans ändamålsenlig användning av assistansersättning (SOU 2005:100) finns den helhetssyn och helhetsgrepp som saknas i kommitténs aktuella delbetänkande. Bakom det tidigare delbetänkandet fanns en bred enighet inom kommittén och ett positivt yttrande från handikapprörelsen. Det är därför beklagligt att Kommittén anger flera skäl till varför förslagen i detta inte beretts färdigt av regeringen. Vidare anger kommittén att man i arbetet med tilläggsdirektivet utgått från de bedömningar som var vägledande i det tidigare delbetänkandet och att förslagen så lång det varit möjligt utformats som steg på vägen mot en samlad lösning i linje med vad som angetts i det tidigare delbetänkandet. Det blir i sig positivt när det kommer till delar av de enskilda förslagen men tillsammans med de oklarheter som fortfarande finns, det ensidiga fokus och den begränsade effekt som nuvarande förslag ger finns skäl att förorda en samlad lösning. Därmed instämmer inte Handikappförbunden i kommitténs bedömning att regeringen ska genomföra föreslagna förändringar av hanteringen med assistansersättningen så snabbt som möjligt. Den samlade bilden talar snarare för att föreslagna förändringar ska vävas in i kommitténs slutbetänkande och att inga förändringar genomförs förrän slutbetänkandet har beretts färdigt även om detta innebär att det dröjer med att komma till rätta med de brister som finns i dagens ersättningssystem.
I sin iver att jaga fuskare och snabba resultat får inte regeringen begränsa sig till att skjuta på de som är den lättaste måltavlan de enskilda och de egna assistansanordnarna. Det strider mot grunden för hela handikappolitiken. Synpunkter på betänkandets olika förslag 4.1 kostnader för personlig assistans Handikappförbunden stöder LSS-kommitténs förslag men vill liksom denna framhålla vikten av att definiera vilka kostnadsslag för personlig assistans som avses. Dessa bör omfatta samtliga sex punkter som anges under överväganden (4.1.2) 4.2 Betalning från assistansberättigad till assistansanordnare Handikappförbunden har inga invändningar mot LSS kommitténs förslag 4.3 Betalning från assistansanordnare till assistansberättigad Handikappförbunden instämmer i vikten av att reglera hur assistansersättningen får användas och hur betalning från assistansanordnare till assistansberättigad inom ramen för assistansersättningen får ske. Tillsammans med de kostnadsslag som anges under 4.1 är de särskilda skäl som anges under 4.3 väl avvägda. Att skapa incitament som värnar kvalitén i den personliga assistansen är viktigt och en konkurrens mellan assistansanordnare som bygger på kvalité framför andra förmåner är att helt i linje med handikappförbundens syn. När motsvarande reglering föreslås omfatta även möjligheten att betala ut ersättningar eller ekonomiska förmåner av andra medel än assistansersättning blir det dock inte lika självklart. Varför ska just personer med funktionsnedsättningar förhindras att ta emot ekonomiska ersättningar som andra normalt har rätt att ta emot? Varför ska det inte vara möjligt att ta emot stipendier, subvention av gemensamma resor och liknande? I den mån ekonomiska förmåner ges vid sidan av det som styrs av avtal och regleras inom assistansersättningen omfattas man rimligen av samma regelsystem som alla andra medborgare. En reglering som går utanför ersättningssystemen blir därför diskriminerande om enbart vissa grupper ska undantas från en möjlighet som andra har i samhället. Om regeringen vill eliminera risken för otillbörliga förmåner och ersättningar genom att förbjuda ekonomiska transaktioner mellan assistansanordnare och assistansberättigade kommer som det ändå fortfarande vara möjligt. Såväl kommittén som Magnus Johansson i sin reservation konstaterar att oseriösa företag kommer kunna locka över kunder med hjälp av ekonomiska förmåner och ersättning helt lagligt innan avtal slutits mellan assistansanordnare och assistansberättigad. Föreslagna begränsningar bör därför enbart reglera hur assistansersättningen får användas.
4.4 Återbetalning Handikappförbunden kan i princip ställa sig bakom LSS kommitténs förslag men med förtydligandet att det endast gäller om ersättningen eller förmånen utgår från assistansersättningen. 4.5 Försäkringskassans kontroll Kommittén konstaterar att försäkringskassan i stort saknar möjligheter att begära in adekvat redovisning från assistansanordnarna. Undantaget där man som assistansberättigat även är arbetsgivare. Nyttan och värdet av de förslag som kommittén här lägger blir starkt begränsade. Precis som kommittén skriver lämnade man i delbetänkandet På den assistansberättigades uppdrag (2005:100) ett antal förslag på hur Försäkringskassans kontrollmöjligheter skulle stärkas. Dessa förslag skulle på ett betydligt bättre sätt än nuvarande förslag kunna ge försäkringskassan redskap att komma åt oseriösa assistansanordnare. Handikappförbunden vill därför förorda att dessa förslag lyfts fram igen redan nu alternativt att de tas med i beredningen av kommitténs slutbetänkande. De ändringar som föreslås i innevarande betänkande skulle i sådana fall som kommittén säger, endast vara steg på vägen, till dess att ett samlat grepp över kontrollfrågan får sin långsiktiga lösning i slutbetänkandet. Kraftfulla kontrollmöjligheter av assistansanordnarna ser handikappförbunden som centrala i arbetet med att motverka icke ändamålsenligt användande av assistansersättningen. Den enskildes möjlighet att tillgodogöra sig förmåner på ett otillbörligt sätt är små jämfört med oseriösa assistansanordnares. 4.6 Sanktioner Handikappförbunden har inga invändningar mot LSS kommitténs förslag beträffande sanktioner men vill samtidigt erinra om att vi var starkt kritiska till det tidigare betänkandet Bidragsbrott 2006:48 som ledda fram till den nya Bidragsbrottslagen. Lagens inriktning och nu föreslagna sanktioner stärker bilden av det är den enskilde som i första hand ska hindras från att fuska medans sanktioner som riktar sig mot oseriösa assistansanordnare eller brister i myndighetsutövning uteblir. I sitt remissvar i till betänkandet Bidragsbrott sammanfattades våra synpunkter: Handikappförbunden ser gärna att staten arbetar för att stävja missbruk av socialförsäkringar och andra försörjningsstöd. Men myndigheterna har en informations- och serviceskyldighet och det är dags att de börjar leva upp till detta. Det lagförslag som finns i betänkandet kommer leda till ett mycket hårt klimat för de många kronsikt sjuka och funktionshindrade som är beroende av olika stöd och förmåner. Att det finns stora brister i myndigheternas sätt att informera borde vara det primära att ta i tu med. Handikappförbunden anser att nivån på vad som ska räknas som brottsligt ska gå vid att personen har ett uppsåt. Vi menar att oaktsamhet och underlåtelse att uppge ändrade förhållanden kan bero på så många andra saker än att personen vill fuska till sig pengar. Myndigheterna har ett väldigt stort ansvar genom förvaltningslagen och detta borde framhållas mer. Denna sammanfattande ståndpunkt gäller fortfarande när nu förlagen i betänkandet blivit lag.
4.7 Information Handikappförbunden stöder kommitténs förslag. Med vänlig hälsning HANDIKAPPFÖRBUNDENS SAMARBETSORGAN - 43 handikappförbund i samverkan - Örjan Brinkman Generalsekreterare