Postpalatial bronsålder De mykenska palatsekonomierna kollapsade under perioden 1250-1200 f.kr. (LH IIIB2). Den mykenska kulturen i övrigt lever dock kvar under ytterligare drygt ett sekel 1200-1050 f.kr. (LH IIIC), om än i förändrad form. Övergången till järnåldern 1100-1000 f.kr. var en process med flera gradvisa förändringar i social organisation, omvärldskontakter och materiell kultur. Den mest uppenbara förändringen är det skarpa brottet i den administrerade och politiskt centraliserade ekonomin. Skriften och monumentalarkitekturen försvinner, det institutionaliserade utbytet med andra kulturer upphör och en prestigeekonomi för den högsta eliten går förlorad.
Palatsekonomiernas kollaps Vad förebådade den? Utbyggnader av befästningarna, bl.a. för att säkra vattenförsörjning Kraftigt växande och specialiserad ekonomi. Eventuellt överutnyttjande av jordar och sårbarhet. Bevakning av Pylos kust (linear B, O-KA tavlorna) Källhuset i Mykene
Palatsekonomiernas kollaps Vad hände? Förstörelse och eldhärjning av mykenska palats (Mykene, Tiryns, Midea, Thebe, Gla, Menelaion, Pylos). Övergivna bosättningar och avfolkning av regioner, bl.a. en massiv avfolkning av landskapet Messenien. Förändringar i materiell kultur.
Palatsekonomiernas kollaps Föreslagna orsaker 1. Ekonomiska faktorer (framförallt handelsavbrott) 2. Klimatförändringar (torka) 3. Interna, sociala omstörtningar 4. Invasion/influx av större eller mindre folkgrupper från utanför den egeiska världen 5. Förändringar i militär teknik
Palatsekonomiernas kollaps Invasion / Influx av folk Barbarian ware Handmade and burnished ware Lokalt producerad, handgjord keramik av icke-mykensk karaktär I tidiga LH IIIC kontexter: t.ex. Mykene, Lefkandi, Korakou, Tiryns, Aigeira, Sparta (menelaion). Föreslagen härstamning: centrala Donauområdet
Palatsekonomiernas kollaps Samtida förstörelser c. 1225-1175 f.kr.
Palatsekonomiernas kollaps Handelsavbrott Sjöfolken Ramses III i krig mot sjöfolken (stele, Medinet Habu)
Palatsekonomiernas kollaps Jordbävning? Kriterier för att identifiera jordbävningar i det förflutna, bl.a.: - Raserade eller strukturförändrade murar - Skelett av människor dödade och begravda under rasmassor från förstörda byggnader. - Regionala förstörelsemönster - Förstörelse och snabb återuppbyggnad earthquake storm? Förstörelselager från c. 1250 f.kr. med ett skelett i dörröppningen. En kvinna som fått skallen krossad av en fallande sten (Panagiakomplexet, Mykene).
Palatsekonomiernas kollaps Tiden efter 1200 f.kr. -Viss omförflyttning av människor -Utflyttning till Cypern (i två omgångar) t.ex. Enkomi, Sinda -Achaia och de joniska öarna (stor ökning av gravar)östra Attika: Perati -Fortsatt liv på ett mindre storskalig nivå -Inga storskaliga byggnadsprojekt -Linear B faller i glömska -Keramisk försämring -Färre nya gravar, men introduktion av kistgravar och kremationer
Palatsekonomiernas kollaps Perati i östra Attika
Palatsekonomiernas kollaps Tiryns
Palatsekonomiernas kollaps Tiryns Lågstaden Nybyggnation Unterburg
Palatsekonomiernas kollaps Tiryns LH IIIC helgedomar (1190-1065 f.kr.) Rum 117 Früh Rum 110 Entwickelt-fortgeschritten Rum 110 Spät
Palatsekonomiernas kollaps Tiryns Fynd från kultrummen 117 OCH 110
Palatsekonomiernas kollaps
Palatsekonomiernas kollaps Koukounaries på Paros Bottenvåningen av ett stort rumskomplex. Förstördes i mitten av LH IIIC.
Palatsekonomiernas kollaps
Greklands järnålder 1050-700 f.kr. Den äldsta järnåldern i det egeiska området är dåligt känd på grund av att bosättningar överges (=befolkningsminskning) och en mera småskalig, enklare materiell kultur (förändrad ekonomi och social organisation). Omvärldskontakterna upphör inte, men blir mera sporadiska och utbytet präglas av opportunism snarare än systematik. Kontrasterna mellan de mykenska palatsekonomiernas höjdpunkt och de små samhällena under framförallt 900- och 800- talen f.kr. är slående. Perioden mellan 1050 och 700 f.kr. kallas därför ofta för De Mörka Århundradena ( the Dark Ages ). Den relativa kronologin är, liksom under mykensk tid, uppbyggd kring förändringar i keramiken. Den bemålade keramiken är dekorerad med geometriska (och koncentriska) mönster.
Greklands järnålder Regionala skillnader inom keramiktillverkningen samt det faktum att få stratifierade bosättningar från tidig järnålder har grävts ut gör att periodindelningarna är ungefärliga. Protogeometrisk (EPG, MPG, LPG) Tidiggeometrisk (EG I-II) Mellangeometrisk (MG I-II) Sengeometrisk (LG Ia-b, IIa-b) 1050-900 f.kr. 900-840 f.kr. 840-740 f.kr. 740-700 f.kr. Efter den sengeometriska perioden följder den arkaiska perioden (700-480 f.kr). Visserligen finns även då keramikstilar som används för dateringar, men historiska data baserade på texter blir alltmer vanliga och det blir irrelevant att använda järnåldern som begrepp.
Materiell kultur Antalet bosättningar minskar markant under LH IIIC-PG. En del nygrundade platser, framförallt på öarna och i kustområden, tyder på omfattande folkomflyttningar. Kremeringsgravar finns belagda från 1100-talet f.kr., främst i Perati i östra Attika och i Ialysos på Rhodos. Det nya begravningsskicket blir alltmer vanligt under de närmaste två hundra åren och dominerar totalt från slutet av 900-talet f.kr. Individuella gravar blir normen under järnåldern, förutom i en del specifika fall. Järnföremål förekommer visserligen före 1050 f.kr. men i mycket begränsad omfattning. Metallen ersätter gradvis brons under 900- talet f.kr. Brons används sedan i vissa sammanhang (t.ex. votivgåvor, statyer). Enklare och mera småskalig arkitektur. Husen är ofta fristående och absidformade med sadeltak. En stensockel med överbyggnad i trä är vanligast.
Järnföremål före 1050 f.kr.
Tidiga järnföremål Smycken från protogeometriska och geometriska gravar Pyroteknisk utveckling Nya strategier för att uttrycka status och begränsa tillgång (kontroll av know-how snarare än råvaror)
Samhällsorganisation Inga regionala maktstrukturer (Wanax); inom individuella bosättningar kan vissa hierarkier identifieras (Basileus); hushållet (Oikos) och familjen är den grundläggande ekonomiska enheten. Utbytet sker främst med den Cypern, den levantinska kusten och Anatoliens västkust. Kontakten med feniciska handelsskepp viktig. Under 700-talet mycket handel med kustområdena kring Svarta Havet och Italien (kolonisering). Under 700-talet ökar befolkningen igen och en ny samhällsform framträder i stadsstaterna, poleis. Helgedomar blir en ny arena för status (time) och tävlan (agon). En del blir så betydelsefulla att människor vallfärdar dit (de panhellenska helgedomarna främst i Delfi, Olympia och på Delos, men även i Isthmia, Nemea, Dodona och på Kalaureia)
Nichoria Chieftain s Dwelling i Unit IV-1. Bland absidhusen i Nichoria avviker detta genom sin storlek och det runda altaret(?) i det centrala rummet. Bosättningen omfattade ungefär 40 familjer eller 200 individer.
Lefkandi - Toumba Ett protogeometriskt långhus med två gravar under en tumulus. Den ena graven innehöll resterna efter en kremerad man och en inhumerad kvinna; i den andra fanns fyra hästar
Huset - oikos Modeller från 700-talet f.kr. av hus eller helgedomar från Perachora och Argos
Gravar i Athen Järnåldersfynd från Athen kommer i huvudsak från gravar. De låg vanligtvis i utkanten av staden och flyttades utåt allteftersom bebyggelsen växte (gravar till vänster och Dipylon-porten vid Kerameikos ovan).
Protogeometrisk keramik Protogeometrisk hydria och amfora, 975-950 f.kr. En snabbare drejskiva och användandet av passare för att göra cirklar utmärker keramiken.
Geometrisk keramik Tidiggeometrisk amfora Mellangeometrisk pyxis Den bemålade keramiken får alltmer tät dekoration i form av linjära motiv, cirklar, meandrar, svastikor, zig-zag, etc. under loppet av den geometriska perioden.
Sengeometrisk keramik Amfora av Dipylon-målaren som var verksam i Athen från 750 f.kr. Hans krukor användes som gravmarkörer för aristokrater på begravningsplatsen i Dipylon. Människoframställningarna är de första sedan den mykenska kulturens sammanbrott.
Sengeometrisk keramik Krater av Dipylon-målaren, ca. 750 f.kr. Notera begravnings- och krigsscenen.
Votivgåvor Från tidigt 700-tal finns de första beläggen för att vissa helgedomar får panhellensk betydelse. Lämningarna från denna tid består av gåvor, s.k. votiver, till gudarna. Altaret med en sakral inhägnad, temenos, karaktäriserar den äldsta kulten under järnåldern. Tempel och kultstatyer är senare fenomen.
Feniciska alfabetet (läs från höger till vänster) Alfabetet
Nya världar öppnar sig Under det andra kvartalet av det första årtusendet f.kr. blev Medelhavet återigen ett nav för spridningen av människor, idéer och varor från olika kulturer längs dess kuster. Alfabetet introduktion i Grekland är bara ett av flera uttryck för detta. Till skillnad mot bronsålderns internationalism i de östra delarna av Medelhavet kom detta uppvaknande att få bestående konsekvenser.
Homeros Homeros (Ὅμηρος) har alltsedan antiken ansetts vara en historisk individ men en del forskare är tveksamma. Flera städer gjorde anspråk på att vara hans födelseort; troligtvis var det någonstans i de joniska områdena på Mindre Asiens västkust (Smyrna eller Chios). Homeros tillskrivs traditionellt Iliaden och Odyssén, men forskare är eniga att verken i sin slutgiltiga form är kulmen på en mycket lång muntlig tradering. Iliaden är troligtvis något äldre än Odyssén, men båda texterna härrör troligtvis från början av 700- talet f.kr. och utgör i så fall västerlandets äldsta epik. Romersk byst i British Museum Skrifternas betydelse genom tiderna har varit enorm och utgör alltjämt inspiration genom sina tidlösa motiv (ära, hämnd, öde, resan, hemkomst, etc).
Hesiodos Hesiodos (Ἡσίοδος) levde under mitten av 700- talet f.kr. i Askra i Boeotien. En del knapphändiga självbiografiska detaljer framgår i hans skrifter. Han skrev en text om jordbruk, Verk och Dagar (Works and Days) och en annan om världens och gudarnas härkomst, Theogonin (Theogony). Verk och Dagar handlar främst om människans vedermödor, men att arbete lönar sig. Här beskrivs också människans fem tidsåldrar. Romersk byst i British Museum I Theogonin beskrivs genealogier (släktskap) mellan olika gudar utförligt, men också olika varianter på samma myter.