2000-? Någon gång efter 2000 vandrar grekisktalande folkslag in i Grekland österifrån (via Turkiet?)

Transkript

1 GREKISK HISTORIA en kort översikt (alla årtal är f. Kr.) Ca 3000 Den yngre stenåldern (neolithicum) övergår i bronsålder Den grekiska bronsåldern delas in i tre områden: Minoisk (Kreta), Helladisk (fastlandet), Kykladisk (de kykladiska öarna) Tidig bronsålder 2000-? Någon gång efter 2000 vandrar grekisktalande folkslag in i Grekland österifrån (via Turkiet?) Mellersta bronsåldern. Palatskulturerna blomstrar på Kreta. Ca1600/ Sen bronsålder. Mykene dominerar i den grekiska världen, även på Kreta. Ca 1400 förstörs palatsen på Kreta. Mot slutet av perioden (ca 1200) förstörs även de mykenska palatsen. Orsaken är osäker Geometrisk tid (=De mörka århundradena). Under perioden minskar befolkningen kraftigt på det grekiska fastlandet. Flera av de mykenska palatsen är fortfarande bebodda, men de tappar sin tidigare politiska makt (undantaget Athen). Aristokratiska familjer styr samhället Ca Det grekiska alfabetet införs. 776 De första olympiska spelen hålls 776 Den första grekiska kolonin Pithekoussai grundläggs av Euboia på ön Ischia i Neapelbukten Ca 750 Ca 700 Homeros. Iliaden och Odyssén komponeras, troligen av två olika författare Hesiodos författar Theogonin och Verk och dagar Arkaisk tid. Under den senare delen av den geometriska epoken kan man i det arkeologiska materialet märka en kraftig befolkningsökning som kommer att få viktiga följder för det grekiska samhället 1. Kolonisation. Det kraftigt ökade antalet invånare i grekland tvingar flera städer att grundlägga kolonier runt Svarta Havet, längs södra Italiens och Siciliens kuster, i södra Frankrike,

2 Spanien och längs den nordafrikanska kusten (Cyrenaica) t.ex. Syrakusa, Massilia (Marseille), Neapolis (Neapel) 2. Den ökade folkmängden leder till större och större bosättningar och slutligen städer. Den typiska grekiska stadsstaten (polis) växer fram under denna period. 3. Med mera manskap som kan göra militärtjänst ändras också sättet att slåss. Den nya typen av tungt beväpnade soldater (hopliter) organiseras i väldisciplinerade falanger. 4. Framväxten av stadsstaten och hoplitarmén leder i sin tur till att de aristokratiska familjernas politiska makt ifrågasätts av andra samhällsklasser. Detta leder till flera politiska reformer under 600- och 500-talet. 657 Första tyrannen Kypselos kommer till makten i Korinth. Han följs av flera tyranner runtom i den grekiska världen Solon stärker folkets ställning gentemot aristokratin. Han avskaffar t.ex. systemet att en skuldsatt person kunde göras till slav för att betala av en skuld Peisitratos blir tyrann. Han kommer att regera i Athen under flera perioder med några års intervall. Han dör 527 och efterträds av sina söner Hipparchos och Hippias Den siste tyrannen Hippias mördas av Harmodios och Aristogeiton Kleisthenes reformerar det athenska samhället. Demokrati införs. 499 De joniska städerna i Mindre Asien revolterar mot perserriket. 490 Perserna besegras vid Marathon Klassisk tid 480 Perserkungen Xerxes invaderar Grekland. En spartanks här besegras vid Thermopyle och Athen intas och bränns. Den persiska flottan besegras dock vid Salamis och slutligen i slaget vid Plataiai år Deliska förbundet bildas för att försvara de grekiska städerna och öarna mot persiska anfall. Athen blir den ledande staden i förbundet. Ett liknande förbund bildas mellan städerna på Peloponnesos med Sparta som ledare. Under hela 400-talet förekommer stridigheter mellan dessa förbund, vilket så småningom utmynnar i det Peloponnesiska kriget.

3 Peloponnesiska kriget. Årligen invaderas den attiska landsbygden av den spartanska armén. Sparta dominerar tatlt till lands medan Athen dominerar på havet. På så sätt når kriget ett dödläge. 421 ingår man den s.k. Nikiasfreden. 415 Sicilienexpeditionen 404 Athen kapitulerar De 30 tyrannerna. Regerar ett år men faller efter att Sparta intervenerar. Sparta dominerar helt under början av 300-talet. Tappar makten till Kung Epaminondas av Thebe år 371 i slaget vid Leuktra. 340-talet Filip II erövrar norra Grekland och Thrakien. Slår de förenade grekiska staterna vid Chaironeia år Filip dör och efterträds av sin son Aleander den Store. Denne ger sig ut på krigståg österut och erövrar i stort sett alla områden mellan Grekland och Indien. Alexander dör 323 vilket är startpunkten för den hellenistiska perioden Hellenistisk tid När Alexander dör delas hans generaler upp väldet i flera riken under de s.k. diadocherkrigen (diadocher= efterträdare ). Grekland med omnejd stannar under den makedoniska monarkin; Egypten tillfaller Alexanders general Ptolemaios (det ptolemeiska riket)och Syrien med områdena österut hamnar under generalen Seleukos (Seleukiderriket). Förutom dessa riken bildas under hellenismen en lång rad andra mindre kungadömen. I slutet av 200-talet och början av 100-talet hamnar Makedonien i konflikt med romarriket. I och med detta får romarna upp intresset för det östra Medelhavet vilket leder till att man efter en rad krig annekterar de hellenistiska kungadömena ett efter ett (Grekland på 140-talet, Mindre Asien och Seleukiderriket kort därefter). Det sista riket att införlivas med romarriket blir det Ptolemeiska, vilket sker i samband med inbördeskriget mellan Octavianus och Marcus Antonius på 30-talet f.kr. Med Octavianus seger år 31 f.kr. faller hela Medelhavsområdet under romersk makt.

4 Athen med omnejd delas in i 100 demer (senare 150). Demerna var i sin tur fördelade på 30 trittyer fördelade på tre landområden: kust, inland och staden Athen. Den största administrativa enheten var en fyle. Varje fyle bestod av tre trittyer (en från varje landområde). Viktigaste styrande organ: Folkförsamlingen (ekklesía). Här satt alla athenska män som tillhörde en deme, dvs alla medborgare. De hade rätt att inneha ämbeten från det de blivit myndiga vid 21 års ålder. Områden: lagstiftning, lagändring, val av vissa ämbetsmän, krigsfrågor samt religösa frågor. Folkrådet (boulé). 500 ledamöter som utsågs genom lottning bland de minst 30-åriga medborgare som anmält sig som kandidater. Varje fyle hade rätt att tillsätta 50 ledamöter. Alla 500 ledamöter sammanträdde inte samtidigt utan löpande arbetsuppgifter sköttes av ett arbetsutskott, prytanía, bestående av 50 personer från varje fylegrupp. Fylerna avlöste varandra så att var och en skötte prytanians uppgifter under en tiondel av året. Ledamöterna hade traktamente. Områden: Beredande organ åt folkförsamlingen samt arbete motsvarande en modern regering. Även finans- och militärfrågor samt diplomati och tempelförvaltning. Folkdomstolen (heliáia) ledamöter. Åldersgräns 30 år. 600 representanter från varje fyle. Kandidater utsågs genom lottning av dessa domare fördelades på 10 domstolar sparades som reserv. Ledamöterna hade traktamente. Områden: Privatmål och brottsmål. Även bedömning av tjänstemäns ämbetsutövning. Areopagen. Antalet ledamöter var inte fast. Ledamöterna var aktiva och före detta arkonter (se nedan). Ledamöterna satt i rådet på livstid. I äldre tid av rådet Athens mäktigaste statsorgan, men under demokratin hade dess inflytande minskat och från år 462 var dess huvudsakliga uppgift att döma i mordmål. Arkonterna (el. thesmotéterna) var de främsta ämbetsmännen. De var nio stycken till antalet. Ämbetet var oavlönat och varade i ett år. Från år 487 utsågs arkonterna genom lottning. Områden: Kontroll av lagarnas konsekvens och fullständighet samt vissa tjänstemäns ämbetsutövning. De hade även uppgifter som domare, inom kulten och militären. Strategerna. Dessa var tio till antalet, en från varje fyle, och de valdes av folkförsamlingen. Ämbetstiden var ett år. Till skillnad från andra ämbetsmän kunde de väljas om. Områden: Ledning av militärmakten samt utskrivning av krigsskatter och förande av fredsoch stilleståndsförhandlingar. Ostrakismen. Detta var en specifik institution som införts av Kleisthenes, men som bara tillämpades under perioden och då endast ca 15 gånger. Ostracismen innebar att folkförsamlingen varje år genom omröstning kunde landsförvisa personer som ansågs farliga för demokratin. Den eller de som blev ostrakiserade var tvungna att lämna Athen i 10 år. De fråntogs varken sina medborgerliga rättigheter eller sin egendom och kunde efter landsförvisningen återvända till Athen och återuppta den verksamhet de lämnat.

5