I behov av arbetsgivare En studie om faktureringstjänster för kultursektorn

I behov av arbetsgivare En studie om faktureringstjänster för kultursektorn Nätverkstan Kultur i Väst Tidskriftsverkstan i Väst augusti 2004 1

Innehållsförteckning Förord 3 Bakgrund 4-5 Hur har vi gått tillväga? 6 Definitioner 7 Kulturarbetsmarknadens förändring 8-10 Samhället 8 Kulturutövarens oförenliga roller: som arbetstagare, uppdragstagare och företagare 9-10 Fackförbund som politiska aktörer, som intresseorganisationer och arbetsgivare 11 Några exempel 12-18 All Music Agency 12-13 Teaterförbundets Servicebolag 13-14 MUS.EK 14-15 Cloffiz 15 Bolagsbolaget 15 BolagsKraft 15-16 Uppdragshuset 16-17 Skillnader och likheter 17-18 Några viktiga aktörer 19-22 Minst två synsätt 19-20 Vilken aktör säger vad? 19-22 Är faktureringstjänst för kulturutövare 23 en bra lösning? Analyser av risker och möjligheter 24-25 Sammanfattning 26-28 Slutord 29 Bilagor 30-37 Bilaga 1: Ytterligare definitioner Bilaga 2: Kulturutövaren och arbetslöshetsförsäkringen Bilaga 3: Källförteckning, litteraturlista, intervjuade personer och övriga källor 2

Förord Kultursektorn genomgår stora förändringar. Framtiden för det offentliga kulturstödet är oviss, EUmedlemskapet förändrar sektorns villkor, alltmer av kulturlivet bedrivs i projektform och allt fler kulturutövare är mer eller mindre frivilligt egenföretagare. 1 Ofta med låg inkomst i sin affärsverksamhet. Dessa förändringar försätter den enskilde kulturutövaren i en svår situation. Samhällets trygghetssystem är illa anpassat för verksamma inom kultursektorn och försörjningsmöjligheterna är små. 2 Ska kulturutövaren lämna detta osäkra och krympande system och kasta sig in i en kanske ännu osäkrare tillvaro som egenföretagare? Denna studie beskriver faktureringstjänster, som erbjuder kulturutövare utan egen näringsverksamhet en anställning vid tillfälliga uppdrag. Studien diskuterar varför faktureringstjänsterna finns och om de behövs. Verksamheter som erbjuder denna service har intervjuats och de viktigaste aktörerna kring dessa. Vi försöker dessutom klargöra vilka för- och nackdelar, risker och möjligheter man som både den som erbjuder faktureringstjänsten och den som nyttjar tjänsten kan komma att möta. Studien handlar också om kulturutövaren i relation till samhället, om förhållandet till dem som bestämmer och som har satt upp regler som placerar kulturutövaren mitt emellan. Kulturutövaren som arbetstagare och/eller företagare men också om de fackliga företrädare som erbjuder faktureringstjänster och deras utveckling mot en alltmer individualiserad service och utökad roll som arbetsgivare. Alla verksamheter har startats med en idé. Men för kulturutövaren är idén integrerad med drivkrafter som är grundade i det konstnärliga utförandet där affärsplan, vinst eller moms inte finns med. Att se sig som företagare kan vara svårt när man ser sig som konstnär. Projektledare har varit Mia Bergdahl och projektgruppen som har medverkat till att denna studie har kommit tillstånd har bestått av Ethel Andersson, Silva Hildbrand och Lotta Lekvall. Tack också till David Karlsson. Mia Bergdahl Nätverkstan Kultur i Väst augusti 2004 1 Den ofrivillige företagaren en studie i kultur, ekonomi och företagande, Nätverkstan kultur i Väst, 2002 2 Konstnären och trygghetssystemen, SOU 2003:21. 3

Bakgrund Antalet uppdrag och anställningar har minskat och en rad olika faktorer hindrar kulturutövarna att nå ekonomisk bärighet i sina näringsverksamheter. Kulturutövare hamnar ofta mellan olika politiska beslut och är därmed svaga som grupp i förhandlingspositioner med arbetsmarknadens parter samt med myndigheterna. Bland kulturutövarna finns det många som inte vill eller anser sig kunna vara egna företagare men som ändå känner sig tvingade. Ökad otrygghet är inget man frivilligt ger sig in i. Det är lika förklarligt som att man som uppdragsgivare inte vill ha mer besvär och ansvar än vad man behöver ta. Grundproblemet för kulturutövarna är, att de har dåliga förutsättningar att försörja sig på sitt yrke och att få ersättning för sitt konstnärliga arbete. Vi lever i en brytningstid. 3 En ny värld tar form runt detta millennieskifte. En förändring som började under 1960- och 1970-talen, på grund av tre oberoende processer: den informationsteknologiska revolutionen, den ekonomiska krisen för både kapitalism och etatism samt bildandet av kulturella och sociala rörelser och en ny virtuell kultur. 4 Omstruktureringen av företag och organisationer, som möjliggörs av informationsteknologin och den globala konkurrensen leder till en total förändring av arbetet; en individualisering av arbetet i arbetsprocessen. 5 Vi lever i projektarbetets tid, men att arbeta i projekt är ingen ny företeelse för kulturutövare som i decennier har arbetat i tillfälliga uppdrag kombinerat med extraarbeten. Skillnaden idag är att de alltmer sällan blir tillfälligt anställda, utan oftare arbetar i uppdrag, där de själva förväntas stå för inbetalningar av skatter och sociala avgifter. Det finns en allmän ovilja bland uppdragsgivarna att inte längre anställa för kortare uppdrag. En del uppdragsgivare anger som skäl att ekonomisystemet inte är uppbyggt för tillfälliga anställningar och att anställningsförfarandet skapar extra administration. Genom att kulturutövaren fakturerar uppdragsgivaren slipper också denne det ansvar som åligger en arbetsgivare. Denna studie har genomförts av Nätverkstan Kultur i Väst på uppdrag av Tidskriftsverkstan i Väst med hjälp av stöd från ESF-rådet, Lokalt Projektstöd. Nätverkstan Kultur i Väst, är ett resurscentrum för kulturutövare och driver utbildning inom kulturell projektledning. Tidskriftsverkstan i Väst är en medieverkstad för kulturtidskrifter. Vi kommer dagligen i kontakt med kulturutövare som driver kulturprojekt, men som inte har egna företag. Svårigheten att kombinera de olika inkomstkällorna med varandra, ibland också med arbetslöshet och att allt fler arbetsgivare vill bli fakturerade, får följden att många väljer att säga nej tack till tillfälliga uppdrag. De är rädda för att hamna utanför det sociala skyddsnätet. Vi ville därför undersöka möjligheten för kulturutövare som inte har egna företag, att fakturera via en faktureringstjänst. Vi har tankar om att det kanske skulle underlätta för kulturutövaren om vi anställer dem och blir deras tillfälliga arbetsgivare. Seminariet Konstiga Företag, 2001 samt rapporten Den ofrivillige företagaren en studie om kultur, ekonomi och företagande, 2002 har varit viktiga avstamp för utvecklingsarbetet för ett rikare kulturliv och starkare kulturutövare. I rapporten påvisas betydelsen av ett utökat offentligt och anpassat företagsstöd för kultursektorn och vikten av rådgivning för kulturutövare. Vi kunde ana att vi skulle stöta på svårigheter med att starta upp en faktureringstjänst. Det var därför viktigt att ta reda på eventuella hinder i vägen för bildandet av en sådan tjänst. Inte bara för den tillfällige arbetsgivaren, utan också för den enskilde kulturutövaren. Vi ville undersöka möjligheterna och riskerna med en faktureringstjänst och med hjälp av ESF-rådet, Lokalt projektstöd blev det möjligt. 3 David Karlsson, verksamhetsansvarig på Nätverkstan Kultur i Väst och föreläsare på Kulturverkstan i Göteborg 4 Manuel Castells, Millenniets slut, s 381, Informationsåldern: ekonomi, samhälle och kultur, I-III, Diadalos, 1996-2000 5 Manuel Castells, Nätverkssamhällets framväxt, s 301, Informationsåldern: ekonomi, samhälle och kultur, I-III, Diadalos, 1996-2000 4

Betänkandet och utredningen Konstnärerna och Trygghetssystemen 6 visar att det finns en allmän brist i tillämpning av lagar och förordningar ute hos våra myndigheter och försäkrings- samt arbetslöshetskassor. Vad innebär det för de kulturutövare som blir anställda av en faktureringstjänst? Företags- och anställningsformer i förändring 7 är en studie om nya företags- och anställningsformer. Näringsdepartementet fick i uppdrag att kartlägga omfattningen av nya former för företagande och anställningsformer i gränssnittet mellan egenföretagande och anställning. I uppdraget låg också att redovisa drivkrafterna bakom denna utveckling och dess effekter för samhället och för berörda individer. Det innefattade dessutom att beskriva de hinder som kan uppkomma för individer som går över från att vara anställd till företagare samt att belysa skillnader i befintliga regelsystem vad avser företagare respektive anställda. Vilka är dessa hinder och vad betyder de för våra kulturutövare? Oviljan att anställa, minskat antal extraarbeten, svartarbete, många tillfälliga uppdragsgivare samt otryggheten i att vara egen företagare med liten omsättning är anledningar till varför det främst inom kultursektorn har bildats bolag och föreningar som tillfälligt anställer kulturutövarna. Det ledde fram till frågeställningen; Bör en faktureringstjänst för kulturutövare startas? Nätverkssamhället har skapat en ny form för arbete, projektarbetet. Kulturutövare har till skillnad från många andra yrkesgrupper länge arbetat i projekt men tidigare oftare som tillfälligt anställda. En förändring har skett mot ett ökat krav från uppdragsgivarna om fakturering och F-skattsedlar. Nätverkstan Kultur i Väst vill med denna studie undersöka möjligheter och risker med en faktureringstjänst för kulturutövare och för verksamheterna själva. En faktureringstjänst för kulturutövare innebär tillgång till det sociala trygghetssystemet genom att man istället för att verka som egenföretagare blir anställd av företaget eller föreningen som erbjuder tjänsten. Frågeställningen i denna studie lyder: Bör en faktureringstjänst för kulturutövare startas? * 6 SOU 2003:21 7 Ds 2003:27 5

Hur har vi gått tillväga? Arbetet med att söka svar på våra frågor har främst skett genom djup- och telefonintervjuer med företag, organisationer och föreningar som erbjuder faktureringstjänster, Teaterförbundets Servicebolag, Svenska Musikerförbundets All Music Agency (AMA), Cloffiz, MUS.EK, BolagsKraft och Bolagsbolaget samt Uppdragshuset. Dessutom har vi intervjuat; Skatteverket, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), A-kassornas Samorganisation (SO), Teateranställdas arbetslöshetskassa (TAK), Musikerförbundets arbetslöshetskassa (MUA), Teaterförbundet (TF), Svenska Musikerförbundet (SMF), samt kulturutövare. Vi har valt ut några exempel på verksamheter som erbjuder faktureringstjänster och några av de viktigaste aktörerna kring dessa verksamheter, vilka några har blivit kontaktade per telefon. En mindre omvärldsanalys har varit nödvändig och har genomförts genom studier av rapporter, utredningar samt litteratur som berör kulturutövaren och dennes roll och förutsättningar i en alltmer globaliserad och individualiserad värld. 6

Definitioner Nedan förklaras några av de mest återkommande begrepp som används i denna studie. Övriga definitioner finner ni i bilaga 1, Ytterligare definitioner, där mer utvecklade beskrivningar av några av begreppen också presenteras. Låt oss börja med begreppet kulturutövare. Det används då vi uttrycker oss generellt över kultursektorn. Begreppet innefattar utövare från bild- och formområdet, ton- och scenområdet och ordoch mediaområdet. Med faktureringstjänst menar vi i den här studien, att kulturutövaren under den period som ett uppdrag varar, är anställd av en förening eller ett företag, för att när uppdraget är slutfört, gå tillbaka till annan anställning eller arbetslöshetsersättning. Anställningskontrakt skrivs, kontrakt med faktureringstjänsten (arbetsgivaren) och konstnären upprättas av den som administrerar tjänsten. Faktureringstjänsten betalar sedan ut lön till kulturutövaren och skickar ut inkomstuppgifter. Kulturutövaren betalar ett arvode för fakturahantering och lönehantering till faktureringstjänsten i samband med att kunden betalar sin faktura. Arvodet dras från fakturabeloppet. Faktureringstjänst kan också betyda att man som egen företagare lämnar över fakturahanteringen mot en kostnad till någon annan. Observera att det inte är den betydelsen vi har använder oss av i denna studie. En uppdragstagare är en person som åtar sig uppdrag för en eller flera uppdragsgivares räkning utan att det föreligger något anställningsförhållande. Uppdragstagaren har också, i förhållande till en anställd, en mer självständig ställning till uppdragsgivaren. Uppdragstagare har en slags mellanställning i förhållande till företagare och arbetstagare. Beroende på hur den specifika situationen ser ut ska antingen reglerna för företagare eller reglerna för arbetstagare tillämpas. Med kombinatör avses den som kombinerar företagande och anställning. Med näringsverksamhet avses verksamhet som kännetecknas av varaktighet, vinstsyfte och självständighet. Den som har för avsikt att driva näringsverksamhet ansöker hos Skatteverket om att få en F-skattsedel. En egenföretagare kännetecknas av tre villkor; att vara ägare eller delägare i näringsverksamheten samt ska ha ett väsentligt inflytande över densamma. Dessutom ska en egenföretagare vara aktivt deltagande i verksamheten. Alla tre villkoren måste gälla för att någon skall anses vara företagare och företagare är man även om inte lön utgår. 7

Kulturarbetsmarknadens förändring Samhället Arbetsmarknaden för kultursektorn präglas av andra förhållanden än de som råder inom många andra yrken. Tillfälliga anställningar och upprepade perioder av arbetslöshet är i många fall kulturutövarens verklighet. Ofta hamnar de i kläm mellan anställning, arbetslöshet och tillfälliga projektuppdrag. Deras förhållanden på arbetsmarknaden har uppmärksammats i ett flertal rapporter som påvisar hur stort problemet är för många kulturutövare. 8 Arbetsmarknaden blir alltmer segregerad och arbetsgivarna vill inte betala för fler anställda än vad som behövs, inte köpa mer arbetstid än vad som behövs, inte ta i anspråk mer kunskap och arbetsvana än vad som behövs. Idag bör organisationerna snabbt kunna anpassas utifrån marknadens växlingar. 9 Zygmunt Bauman har under det senaste decenniet i en rad arbeten analyserat särdragen för det postmoderna tillståndet. Han har beskrivit hur det moderna projektets förhoppningar har strandat och hur vi finner människor som lever från dag till dag i samhällen som befinner sig i ständig förändring. Det kommer i uttryck i en försvagad nationalstat, försvagade sociala skyddsnät och frånvaro av offentliga rum. Den individuella friheten har däremot ökat, vilket skapar möjligheter men gör det svårt att hantera gemensamma problem och sociala frågor. 10 I Grenoble, 1997 talade Pierre Bourdieu, en fransk sociolog om otryggheten som idag finns överallt och plågar såväl människors samveten som deras omedvetna. Eftersom framtiden tycks ytterst osäker omöjliggör otryggheten rationell planering och den framtidstro som man måste ha för att alls kunna protestera, både som individ och kollektiv. Ett grepp om nuet, en övertygelse om att ha kontroll över sitt öde, är vad män och kvinnor i vår typ av samhälle på ett högst iögonfallande sätt saknar idag. I allt mindre utsträckning hyser vi förhoppningar om att vi genom att sluta oss samman kan tvinga igenom en förändring. De risker som får oss att känna oss rädda och de katastrofer som får oss att lida har kanske ett kollektivt, socialt ursprung men de tycks drabba var och en av oss på måfå, som individuella problem som bara kan konfronteras individuellt, fortsätter Bourdieu. 11 Våra beroenden är nu verkligt globala men våra handlingar är, liksom tidigare lokala. 12 Eller som Manuel Castells, spansk professor i sociologi uttrycker det: Den verkliga makten, den exterritoriala globala makten flyter men politiken, som nu liksom förr är begränsad till nationalstatens ramar, förblir liksom tidigare bunden till marken. 13 Män och kvinnor letar efter grupper som de tryggt och för evigt kan tillhöra, i den värld där allt annat rör sig och skiftar, där inget annat är säkert 14. Jock Young säger: Precis när gemenskapen bryter samman uppfinns identiteten. Att identitet får en sådan vikt beror på att den är ett surrogat för gemenskap för det naturliga hem som inte längre finns tillgängligt i den privatiserade, individualiserade och globaliserande världen och som därför kan uppfattas som en tillflyktsort av trygghet. 15 8 Konstnärerna och Trygghetssystemen, SOU 2003:21, Den ofrivillige företagaren en studie i kultur, ekonomi och företagande, Nätverkstan kultur i Väst, 2002, Arbete åt konstnärer, SOU 1997:183, Generella Konstnärsstöd, SOU 1997:18 9 Örjan Nyström, Anpassning och motstånd facket och det nya arbetslivet, Atlas, 2000 10 Zygmunt Baumann, Det individualiserade samhället, fransk sociolog och forskare, Daidalos, 2002 11 Pierre Bourdieu, fransk sociolog och forskare, Otryggheten som samhällsfenomen, i Moteld: texter mot nyliberalismens utbredning, s 113-114, Stockholm/Stehag: symposium, 1999, ur Det individualiserade samhället, s 181, Daidalos, 2002 12 Zygmunt Baumann, Det individualiserade samhället, Daidalos, 2002 13 Manuel Castells, spansk professor i sociologi och samhällsplanering samt ordförande i Center for Western European Studies vid University of Calfornia, Berkeley, ur Det individualiserade samhället, s 64, Daidalos, 2002 14 Eric Hobsbawn, The cult of identity politics, New Left Review, 217 (1996), s 40, ur Det individualiserade samhället, s 184, Daidalos, 2002 15 Jock Young, The exclusive society, London, Sage, 1999, s 164, ur Det individualiserade samhället, s 184, Daidalos, 2002 8

Kulturutövarnas oförenliga roller: som arbetstagare, uppdragstagare och företagare Kulturutövare är ekonomiskt och socialt mycket utsatta yrkesgrupper. Arbetsmarknaden inom kultursektorn kännetecknas av en förhållandevis hög arbetslöshet och en hög andel tillfälliga anställningar, kortare uppdrag och deltidsanställningar. Tillsvidareanställningar är ovanliga och inte heller alltid önskvärda. Konstnärsstödsutredningen Generella konstnärsstöd 16 redovisar att flertalet ersättningar gynnar en försäkrad som har en jämn förvärvsinkomst från ett anställningsförhållande. Egenföretagande och frilansande kulturutövares arbete kännetecknas däremot ofta av oregelbundna inkomster. Bilden vad gäller anställningsförhållanden är splittrad. Inom scen- och tonområdet dominerar olika former av tidsbegränsade anställningar. Inom bild- form- och ordområdet bedrivs den konstnärliga verksamheten i regel i form av egenföretagande. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd framför att på senare tid har allt fler konstnärsgrupper tvingas uppträda som egenföretagare på arbetsmarknaden. I kombination med kortare anställningar och icke-konstnärliga arbeten uppträder många som både A-skattare och F-skattare. Denna grupp egenföretagare faller utanför kollektivavtalsreglerade försäkrings- och pensionsförmåner. Även de lagstadgade socialförsäkringsförmånerna ger ett dåligt utfall för denna grupp. Svårigheterna att kombinera trygghetssystemet som baseras på lönearbete och inkomster som företagare leder till dumpning av marknaden samt snedvriden konkurrens. Ytterligare konsekvenser är att inkomst av näringsverksamhet inte tillgodoräknas för att får ett nytt arbetsvillkor för arbetslöshetsförsäkring samt utslagning via aktivitetsgarantin. Nedskärningar inom stat, kommun och landsting minskar dessutom den redan snäva möjligheten för kulturutövaren att få offentliga uppdrag. Dessutom har framtidsutsikterna för landstingens roll som mecenat i stort sett lagts ned. 17 I den undersökning av arbetsrätten som Arbetslivsinstitutet genomfört på uppdrag av regeringen finns en genomgång av det så kallade arbetstagarbegreppet. I utredningen konstaterar man att personer som utför arbete mot ersättning åt någon annan civilrättslig kan delas in i två grupper: arbetstagare och uppdragstagare. Ett avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare kallas anställningsavtal, mellan en uppdragstagare och en uppdragsgivare kallas det uppdragsavtal. För dessa grupper gäller olika regelsystem. Arbetstagarna till skillnad från uppdragstagarna, har genom ett lag- och avtalsreglerat skyddsnät samt genom kollektivavtal, en starkare position på arbetsmarknaden. 18 Det är löntagaren som har kollektivavtal, ett reglerat system med tillgång till ett socialt skyddsnät. Den egna företagaren har en mycket mer utsatt position. Många kulturutövare är kombinatörer, d.v.s. kombinerar både näringsverksamhet och anställning. Det är speciellt tydligt hos bild-, form- och ordkonstnärerna. De konstnärer som är näringsidkare driver inte sina verksamheter i vinstsyfte och det finns konstutbyte som inte kan omsättas i pengar. Det konstnärliga intresset går före intresset att ha egen firma och företagare blir man för att det är så en konstnär måste redovisa sina intäkter av försäljning och uppdrag till Skatteverket. Anställningarna lyser med sin frånvaro. Svårigheterna att försörja sig på sitt konstnärskap och det administrativa underskottet hos många kulturutövare skapar dåliga förutsättningar för ett fritt och fungerade småföretagande. 19 Att man heller inte uppfattar sig som småföretagare, utan som konstnär, skapar identitetsproblem, både hos kulturutövaren själv och för aktörerna runt omkring. 16 SOU 1997:184 17 Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, KLYS, arbetar med upphovsrätt, EU-frågor och yttranden, arbetsmarknads- och socialfrågor, skattefrågor och domar, april 2004, remissvar Företags- och anställningsformer i förändring, ds 2003: 27 18 Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, KLYS, remissvar Företags- och anställningsformer i förändring, ds 2003: 27 19 Konstnärerna och trygghetssystemen, SOU 2003:21 9

I rapporten Den ofrivillige företagaren kan man läsa följande formuleringar från personer som driver kulturföretag: Kulturföretagande kräver passionerad inställning till arbetet eller Man styrs inte av ekonomiska intressen eller Vinst kan inte alltid definieras i pengar. Det konstnärliga intresset går före det kommersiella intresset. Skillnaderna ligger alltså främst i motivet. I Konstnärerna och trygghetssystemen påpekas också att det är andra drivkrafter som styr konstnärlig verksamhet än vanligt företagande och man menar att det inte går att dra någon egentlig skiljelinje mellan konstnären och verksamheten. Merparten av de problem kulturutövarna möter i de olika trygghetssystemen ligger i tillämpningen, mera sällan i lagar och förordningar. Det stora antal rättsfall på området som ofta drivs länge och till dryga kostnader för stat och kommun är en följd av detta. Orsaken till problemen som efterfrågas i direktivet har enligt utredningen att göra med en brist på samsyn och samordning av kulturutövarnas ärenden i de olika systemen. Denna brist leder till att kunskapen om deras speciella villkor inte ökar i samhället, vilket i sin tur leder till svårigheter i tillämpningen. 20 Näringslivet ses idag som en alternativ arbetsmarknad till den offentliga miljön för kulturutövarna. Skådebanan i Göteborg, ARCIV och VAIV i Västerbotten, Föreningen Kultur och Näringsliv är exempel där man arbetar mot ett utökat samarbete mellan näringsliv och kultur. Den gemensamma faktorn är att kulturutövarens kompetens kan tillföra näringslivet nytänkande och näringslivet kan tillföra konstnären en bredare arbetsmarknad. Full sysselsättning i landet är arbetsmarknadspolitikens mål. Man arbetar utifrån att ökad tillväxt leder till ökad sysselsättning. Man arbetar tillsammans inom flera politikområden; arbetsmarknads-, näringsoch utbildningspolitiska områden. I huvudsak har man tre uppgifter; att förmedla arbete åt arbetslösa och arbetskraft till arbetsgivare och att göra insatser i bristyrken. Politikområdernas medel är bland andra arbetsförmedlingarna i landet. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är den centrala myndigheten för allmänna arbetsmarknadsfrågor och har en kulturarbetsdelegation som ska följa utvecklingen i samhället, vara rådgivande och förbättra villkoren på kulturarbetsmarknaden. 21 Det är löntagaren som har kollektivavtal, ett reglerat system med tillgång till ett socialt skyddsnät. Tillsvidareanställningar är ovanliga för kulturutövaren och inte heller alltid önskvärda, eftersom det då blir svårt att hinna utöva sitt konstnärliga arbete. Arbetet med att skapa fler arbetstillfällen och en bredare arbetsmarknad för kulturutövare är komplicerat eftersom samhället i övrigt har få anställningar att erbjuda och utvecklingen går åt motsatt håll. Kulturutövaren pendlar mellan tillfälliga anställningar, uppdrag och/eller eget företagande, inte helt utan svårigheter. Näringslivet ses som en alternativ arbetsmarknad för kulturutövare många är de projekt med avsikt att få in kulturutövaren på arbetsmarknaden. För dem som kombinera anställningar med uppdrag och eget företag finns inget system, och rätten till det sociala trygghetssystemet är begränsat. Ett kulturföretag drivs ofta av intresse för konsten och kulturen, men inom konsten och kulturen är försörjningsmöjligheterna små. * 20 Konstnärerna och trygghetssystemen, SOU 2003:21 21 Den ofrivillige företagaren en studie i kultur, ekonomi och företagande, Nätverkstan kultur i Väst, 2002. 10

Fackförbund som politiska aktörer, som intresseorganisationer och arbetsgivare Vi börjar med att beskriva de fackförbund för kulturutövare som erbjuder faktureringstjänster. Detta är intressant ur flera aspekter. Historiskt sett har den fackliga organisationen en politisk och kollektiv grund. Av tradition har man inte arbetat med den enskilda kulturutövaren, utan med kåren som en helhet, med kollektivet. Man kan se att utvecklingen dock har gått mer mot individuell service. Fackföreningsrörelsen befinner sig vid ett vägval i en tid av omfattande förändringar i arbetslivet. Några talar om ett epokskifte, från industrisamhället till något annat eller ett förlorat existensberättigande. Det handlar inte bara om arbetslivet utan också om demokratin och om hur en förändrad maktbalans på arbetsmarknaden påverkar maktförhållanden. På 1970-talet trängde arbetslivsfrågorna in i debatten. Under 1980-talets och 1990-talets omfattande förändringar skedde avhandlingarna långt ifrån den allmänna debattens fokus, i slutna och specialiserade delar av offentligheten. 22 Att den fackliga organisationen skulle fungera som arbetsgivare är inte det man traditionellt tänker om en facklig organisation. Deras funktion brukar vara att vara motpart till arbetsgivarsidan. Som facklig företrädare och intresseorganisation har dessa fackförbund intagit en ny roll, den som arbetsgivare. Antalet fackliga organisationer som alltmer riktar in sig mot individuell service för företagare vid sidan om det politiska arbetet är flera och det är inte endast löntagaren som står i centrum för det utvecklingsarbetet. 23 Allt för att tillgodose de nya krav som det nya samhället kräver. Örjan Nyström 24 som är utredare på LO i Göteborg, talar om ett maktstrategiskt och ett anpassningsstrategiskt perspektiv och att det där emellan finns en spänning som påverkar debatten om arbetslivets utveckling och arbetsmarknadens avreglering. Det maktstrategiska perspektivet manar till motstånd istället för anpassning. Vad säger det oss som erbjuder eller diskuterar möjligheterna att bredda arbetsmarknaden för kulturutövare genom en faktureringstjänst? Anpassning eller motstånd? En avreglerad arbetsmarknad med minskade möjligheter till anställning och en ökad efterfrågan på egna företagare istället för anställda, har gjort det svårare att lyckas genomdriva ökade antal arbetstillfällen för kulturutövare. Genom att erbjuda kulturutövare en faktureringstjänst anpassar sig då dessa förbund till ett system som man egentligen inte anser passar kulturutövarna? Eller är det så att man, genom att skapa förutsättningar för kulturutövarna att nyttja systemet, visar att man gör motstånd? Vilket strategiskt perspektiv ska man välja? Ett maktstrategiskt eller ett anpassningsstrategiskt perspektiv? 22 Mellan anpassning och motstånd facket och det nya arbetslivet, s 14, Örjan Nyström, Atlas, 2000 23 Se Teaterförbundets Servicebolag som har två avdelningar för stöd till individen; en för de icke egenföretagande, i form av faktureringstjänst och en i form av företagsservice till de av medlemmarna som är eller vill bli företagare (www.teaterforbundet.se) 24 Mellan anpassning och motstånd facket och det nya arbetslivet, s 14, Örjan Nyström, Atlas, 2000 11

Några exempel Nedan beskrivs två faktureringstjänster som erbjuds av fackförbunden Svenska Musikerförbundet (SMF)och Teaterförbundet (TF), som riktar sig till dem som arbetar i tillfälliga uppdrag och som inte bedriver näringsverksamheter. Därefter beskrivs ytterligare fem exempel på faktureringstjänster. Gemensamt för dem alla är att de erbjuder uppdragstagaren att fakturera via dem till en viss kostnad. Verksamheterna tar också på sig arbetsgivarrollen istället för uppdragsgivaren. AMA All Music Agency Sedan 1920-talet har man inom tonområdet arbetat i kortare anställningar, bland annat inom restaurangmusiken och dansbandsmusiken. AMA startades på 1960-talet av Svenska Musikerförbundet, som ett produktionsbolag, en sluss mellan musikern och arrangören. Avsikten med verksamheten är att tillhandhålla service för Svenska Musikerförbundets (SMF) medlemmar som idag är cirka 3500 vokalmusiker, instrumentalmusiker, kompositörer, sångtextförfattare, musikartister, musiktekniker och arrangerande musiker. Fakturakraven från arrangörerna ökade i mitten av 1980-talet men det var först i mitten på 1990-talet som faktureringsservicen började ta form. Det låg en taktik i att börja använda sig av fakturor. Upphovsrätten, som är ytterst reglerad, skapar administration som är bundet till avtal men avtalen gäller bara i anställningsförhållanden. Som arrangör ville man slippa arbetsgivaransvaret och komma undan kollektivavtal vad gäller upphovsrätt och andra fackliga regler för musikerna. Det fanns ytterligare en anledning. Många mindre organisationer fick problem vid redovisningar av verksamheten eftersom mängden tillfälliga anställningar var så många mindre företag och organisationer såg på papperet ut som stora koncerner. Tyvärr skapade också det ökade fakturaanvändandet svartspelningar och därmed en okontrollerad marknad. Musiker är inte företagare, utan musiker och svårigheterna att hålla ordning på sina verksamheter skapade faktureringstjänsten på AMA. Jan Granvik, förbundsordförande, SMF Idag är förmånliga skatteavdrag ytterligare en anledning till det ökande antalet begärda fakturor. Musikern, som ofta saknar ett registrerat bolag, hamnar i en situation där han eller hon väljer att tacka nej till uppdraget eller att istället ta emot ersättningen under bordet. Många musiker vill inte ha egna bolag eftersom långa turnéer och tidsbrist gör att bokföring och skattebetalningar hamnar på efterkälken. Det kan för dem vara svårt att kombinera musiklivet med ett företagande. Yngve Åkerberg, SMF Faktureringsservicen används oftast när arrangören gör enstaka engagemang. Det kan vara ett företag som har en årlig personalfest eller en förening som ska ha ett jubileum. Dessa kunder saknar ofta fungerande rutiner och i många fall kräver de en faktura från musikern. Om musikern saknar F- skattsedel kan AMA i detta fall vara ett alternativ som ombesörjer inbetalningar av skatter och avgifter samt utbetalning av gage. Dessutom, vid en tvist mellan arrangör och musiker, är det AMA och arrangören som försöker lösa problemet, inte arrangören och musikern. Musiker som inte är medlemmar kan också nyttja faktureringsservicen, dock till en högre kostnad. AMA har två anställda, varav en är operativt ansvarig för faktureringsservicen och en är verksamhetsansvarig. Faktureringsservicen är en del av ett större sammanhang där AMA främst är arbetsgivare åt musiker. Vikten av att ta på sig hela arbetsgivaransvaret är unikt för verksamheten. Det betyder i det här fallet, att lönen betalas ut, även om inte betalning har kommit in efter utskickad faktura till kunden. Om pengarna för utfört arbete uteblir, tar AMA en risk, precis som vilken arbetsgivare som helst. 12

Förutom faktureringsservicen innefattar verksamheten dessutom seminarier, produktioner, konserter och arbetsmarknadsutbildningar på musikområdet. Man ser sig som ett produktionsbolag men man förmedlar inte arbete, ej heller är artisterna bundna vid AMA som enda produktionsbolag. Teaterförbundets servicebolag Teaterförbundet (TF) är ett fackförbund inom scen- och mediebranschen. Medlemmarna är yrkesverksamma upphovsmän, artister, teknisk och administrativ personal inom svensk teater, film, radio, TV och bio. Förbundet organiserar både löntagare och egenföretagare och har cirka 9000 medlemmar. Teaterförbundet är en ideell förening som i sin tur äger två aktiebolag. Det ena är Tromb, vilket är förbundets rättsäkerhetsbolag. Det andra är Teaterförbundets servicebolag, vilket i sin tur består av två avdelningar, varav den ena avdelningen ger information, rådgivning och utbildning till de medlemmar som är egenföretagare och den andra avdelningen är en faktureringstjänst för de medlemmar som inte är egenföretagare, Teaterförbundets faktureringsservice. Den senare är sprungen ur viljan att göra något för de medlemmar som inte har möjlighet eller vill starta eget företag. Problematiken bestod i att medlemmarna blev utestängda från arbetslöshetsersättningen om de tackade ja till uppdrag de blev erbjudna. Om de tackade nej till uppdragen så minskade deras framtida möjligheter att få jobb. Dessutom var en viktig anledning att man ville erbjuda ett tryggare alternativ än de faktureringsbolag som redan fanns på marknaden. Jaan Kolk, förbundsdirektör, TF Servicen startade i december 2001. En ombudsman på Teaterförbundet fick i uppgift att undersöka möjligheten att starta ett servicebolag för förbundets medlemmar. Faktureringstjänsten sköts idag av två anställda inom förbundet. En kontorsanställd på Teaterförbundet sköter det administrativa arbetet och faktureringen. En av förbundets jurister tar hand om första kontakten och avtalsskrivningarna. När Teaterförbundets Faktureringsservice får tillbaka uppdragsavtalet faktureras kunden. När pengarna kommer in från uppdraget, betalas lön ut till den tillfälligt anställde. Arbetsgivarintyg skrivs för dem som behöver samt kontrolluppgifter skickas ut i slutet av året. Musikerförbundets AMA är förebilden, men man har, till skillnad från AMA, valt att göra utbetalningar av lön först efter det att betalning för faktura har inkommit. Teaterförbundet och Teaterverksammas arbetslöshetskassa (TAK) är skilda organisationer men har ett bra samspel. De medlemmar som använder sig av Teaterförbundets faktureringsservice är löntagare och arbetar under anställningsliknande förhållanden. Därför är tillämpningsproblemen hos a-kassorna färre än för bild- och formkonstnärer som i lagens mening är näringsidkare i sitt konstnärliga arbete. Pierre Ström, TAK och TF Kortare pjäser på skolor och privata företag är exempel på uppdrag, då fakturor efterfrågas från skådespelare och övriga teateranställda. Små, fria grupper, i lokala kulturföreningar och inom kommun och landsting är ytterligare exempel där man inte vill eller har möjlighet att anställa. Av cirka 3000 skådespelande medlemmar är endast 200-300 fastanställda. Faktureringstjänsten omsätter cirka en miljon om året och man har ett hundratal uppdrag med i stort sett samma personer, cirka 60-70 teateranställda. Det är först under 2003 som tjänsten har fått fart, säger man på TF. För att kunna använda sig av faktureringstjänsten är kravet att man måste vara medlem. Vår faktureringsservice är till för löntagare som vänder sig till löntagare, inte för företagare som vill uppträda som löntagare. Jaan Kolk, förbundsdirektör på TF 13

För att det ska fungera har man konstruerat ett system där de anställda är osjälvständiga arbetstagare. Egentligen så fungerar faktureringstjänsten som ett produktionsbolag där arbetsgivarintyg samt anställningsavtal skrivs med den som ska anställas. Avtal mellan arrangören och faktureringstjänsten upprättas och räkning skickas efter arbetets slutförande. Man hävdar på Teaterförbundet att det skulle vara möjligt att skriva in ett undantag för kulturutövare i arbetslöshetsförsäkringen. Där bör utrymme ges för de teateranställda att få möjlighet att fakturera enstaka uppdrag utan att bli bedömda som egenföretagare. Om denna önskan skulle genomföras skulle faktureringsservicen på Teaterförbundet inte längre fylla någon funktion för de teateranställda medlemmarna och servicen skulle läggas ned. MUS.EK Musikers Ekonomiska Förening MUS.EK är en ekonomisk förening för frilansande musiker, inom jazz, folkmusik och klassisk musik. Man har som syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att hjälpa dem med fakturering och hantering av löner, skatter och sociala avgifter. Ett ändamål är också att främja intresset för jazz, folkmusik och klassisk musik samt att försöka förbättra frilansmusikernas situation. Föreningen har funnits sedan 1992 och har för närvarande cirka 200 medlemmar. MUS.EK. är inte vinstdrivande och vänder sig både till enskilda musiker samt musikgrupper. MUS.EK. har en uppgörelse med Sveriges Yrkesmusikerförbund, SYMF, vilken innebär att SYMF rekommenderar sina medlemmar till MUS.EK i de fall då medlemmarna behöver använda en faktureringstjänst. Styrelsen har det övergripande ansvaret för verksamheten och utses av föreningsstämman, vilken är föreningens högsta beslutande organ. Föreningsstämman består av samtliga medlemmar. Vid inträdet betalar varje medlem en insats om 200 kronor och insatsen betalas tillbaka vid utträde. Årsavgiften för medlemmarna fastställs av föreningsstämman och är för närvarande 150 kronor per medlem. Medlemsavgifter dras och kostnadsavdrag görs i samband med fakturering och lönehantering. Musikerna kommer överens med arrangören om ett gage, ett fakturabelopp inklusive skatter och sociala avgifter och arbetsgivaravgifter, plus eventuella reseersättningar och traktamenten. Fakturaunderlaget skickas till MUS.EK med uppgifter om fakturabelopp, arrangör, referensperson, adress och var och när konserten eller spelningen blir. MUS.EK. betalar in preliminär skatt och sociala avgifter samt betalar ut lön till musikerna. I slutet av januari får de personer som har fakturerat genom föreningen en kontrolluppgift som visar inbetald preliminär skatt och vad som är utbetalt innan skatt under föregående år. År 2002 betalades det ut lön till 484 personer, varav 220 var medlemmar. Musikerna anställs för kortare tid, vilket innebär att sjuklön således aldrig behöver betalas ut. En person är anställd och sköter all administration. En fördelningslista skickas till MUSEK, med musikernas namn, personnummer, adresser, instrument och uppgifter om musikernas postgirokonton, personkonton eller bankkonton. Finns det inget konto skickas pengarna till adressen med en utbetalningsblankett. De flesta av medlemmarna är knutna till Musikerförbundets arbetslöshetskassa (MUA), SYMF:s arbetslöshetskassa och Teateranställdas arbetslöshetskassa (TAK). Det finns också frilansmusiker i skaran som inte är medlemmar i något fackförbund eller har en arbetslöshetsförsäkring. Föreningen erbjuder en kollektiv försäkring men inga specialförsäkringar, eftersom endast ett fåtal är intresserade på grund av höga kostnader. Försäkringen täcker endast arbetsskada till och från arbetet och under arbetet. De som ofta anlitar MUS.EK visar ett större intresse av specifika försäkringar och då finns en möjlighet att försäkra var och en. På fyra år har omsättningen ökat från 1,2 till 6 miljoner kronor. 14

Cloffiz Cloffiz startades 1996 och drivs som en enskild firma av Cloffe Widén. Initiativet var musikgruppen Låt och leklaget där Cloffe var en av medlemmarna. En jurist konsulterades från Teaterförbundet som hjälpte till att ta fram hållbara avtal och kontrakt. Sedan starten har cirka 200 personer anlitat Cloffiz som främst riktar sin verksamhet mot personer som arbetar med artistisk, konstnärlig och litterär verksamhet. Cloffiz skriver ett anställningsavtal och ett kontrakt med uppdragsgivaren. Efter avslutat uppdrag faktureras uppdragsgivaren, lön och eventuella utlägg för kostnader betalas ut när väl pengarna från kunden har inkommit. Varje månad får den anställde en lönespecifikation och en noggrann redovisning av hur pengarna har fördelats; sociala avgifter, skatt, eventuella produktionskostnader och arvode till Cloffiz. Arbetsgivarintyg skrivs för dem som begär det. När det är dags för deklaration skickas en kontrolluppgift. Antalet uppdrag varierar men genomsnittet är 200 uppdrag om året. Cloffe Widén själv sköter administrations- och faktureringsarbetet. Cloffiz har en företagsförsäkring men inga tilläggsförsäkringar. Arbetslöshetskassorna har inte ifrågasatt anställningarna. I det enda fall det har varit problem har det handlat om att uppdraget har utförts och avslutats långt innan kontakten har tagits med Cloffiz. För att få uppdraget kan det i vissa fall vara värt att erbjuda uppdragsgivaren att betala per faktura, eftersom uppdragsgivaren då slipper det administrativa arbetet. Vid dessa tillfällen kan man ibland till och med lyckas förhandla till sig ett högre arvode Cloffe Widén, Cloffiz Bolagsbolaget Den ekonomiska föreningen Rebubliken Klarälvdal n startade Bolagsbolaget 1999 och är fortfarande dess huvudägare. Anledningen till att man startade verksamheten var att man ville göra något åt den höga arbetslösheten samt den låga entreprenörsandan i Värmland. Dessutom var en av de viktigaste anledningarna att man ville göra svarta pengar vita. Företaget drivs som ett aktiebolag och bildades för att underlätta administrationen för personer som vill driva sin egen affärsidé som anställd. Eventuellt överskott går tillbaka in i verksamheten. 2003 hade bolaget 218 så kallade bolagsbrukare spridda över landet och i många olika branscher. Företaget har som syfte att skapa en juridisk plattform för dem som söker och finner egna uppdrag på den öppna marknaden och brukaren hyr sin arbetsgivare. Tanken är att brukaren ska kunna utveckla sin verksamhet under anställningsliknande förhållanden. Brukaren ingår ett avtal ett inställningsavtal under tiden uppdraget pågår, som i praktiken betyder att brukaren anställs under tiden för uppdraget. Bolagsbolaget sköter det administrativa arbetet och faktureringen. Brukaren lämnar ett underlag för debitering och Bolagsbolaget skickar ut en faktura till kunden, betalar in skatt och sociala avgifter och för över resterande belopp till bolagsbrukarens konto. Efter anställningens slut utfärdas ett arbetsgivarintyg. Brukaren tar själv ansvar för marknadsföring, leveranser och lönsamhet. Bolagsbolaget erbjuder två utbildningstillfällen och tio timmars gratis rådgivning. Bolagsbolaget avsätter inte pengar till sjuklön eller semesterersättning men erbjuder en företagsförsäkring. Företaget har tre anställda och sedan starten 1999 har Bolagsbolaget omsatt över 22 miljoner kronor. 15

BolagsKraft BolagsKraft är ett dotterbolag till EuroCompentence AB som förser såväl utbildningssamordnare som företag med utbildare, konsulter, föreläsare, mentorer, projektledare och handledare. Grunden till att BolagsKraft startade är arbetet på EuroCompetence. Där träffar man på människor med kompetens men som står utan anställning samt företag som är på jakt efter kunskap och kompetens men inte vill eller kan anställa. Enligt BolagsKraft är trenden tydlig: allt fler företag vill anlita kunnigt folk men utan att anställa. De som har låg utbildning och svårt att få starta-egetbidrag kan genom BolagsKraft och EuroCompentence få hjälp att bygga upp en verksamhet genom utbildning och en faktureringsservice. Man vänder sig till dem som vill utveckla sin hobby till ett företag inom olika branscher, men också till dem som närmar sig pensionen och har svårt att få arbete. De vänder sig också till arbetslösa som vill få in en fot på arbetsmarknaden eller dem som vid sidan om en anställning vill prova sin affärsidé. Ibland kanske man inte vågar lämna tryggheten eller så är verksamheten för liten för att leva på. På hemsidan erbjuds en bank med cirka 700 personer, bestående av egenföretagare, mentorer, uppdragstagare och uppdragsgivare. BolagsKraft har inte riktat in sig på någon speciell målgrupp men merparten finns inom IT-branschen, cirka en tredjedel är hantverkare och kulturarbetare. Man skriver ett anlitandeavtal och anställer på timmar eller per objekt/projekt beroende på hur uppdraget ser ut. Den som vill använda sig av tjänsten skickar faktureringsunderlag till BolagsKraft och redovisar eventuella kostnader; kvitton, traktamenten, resekostnader som dras av och sedan betalas ut. BolagsKraft betalar in arbetsgivaravgift, källskatt och lön. År 2003 hade företaget 140 tillfälligt anställda och en omsättning på cirka 7 miljoner kronor. En företagsförsäkring erbjuds med en utökad kollektiv olycksfallsförsäkring och en ansvarsförsäkring för konsultansvar som täcker eventuella skador på tredje man. Om kunden inte betalar och BolagsKraft inte kan få honom/henne att betala via inkasso så är det den som anlitar BolagsKraft som blir utan ersättning. Företaget tar bara sitt arvode i det fall betalning inkommit från kund. Vad gäller inköp av inventarier, exempelvis en dator, så kan den som anlitar BolagsKraft använda de pengar som inkommit från kunden. Det innebär att man inte tar ut ersättningen i lön utan använder pengarna för inköp istället. Datorn är då juridiskt sett BolagsKrafts och byter ägare först efter tre år då avskrivningstiden går ut. Uppdragshuset Uppdragshuset i Göteborg var ett arbetsmarknadsprojekt som startades 2001, för arbetslösa inom områden som reklam, IT, ekonomi, teknik, kultur och journalistik. De arbetslösa skulle genom Uppdragshuset få möjlighet att så småningom starta eget som konsulter, vilket delvis skedde genom utbildning och rådgivning och genom att deltagarna långsamt kunde bygga upp sina företag med bibehållet aktivitetsstöd. Den som inte omedelbart ville starta en firma kunde börja fakturera genom Uppdragshusets ekonomiska förening. Här kunde deltagarna bli anställda under sina uppdragsperioder men det fanns inget arbetsgivar- eller anställningsförhållande i övrigt. Projektdeltagarna fick exempelvis själva stå för ansvarsförsäkringar. Under uppdragstiden fick deltagarna den ersättning som hade avtalats med uppdragsgivaren. Efter avslutat uppdrag återgick deltagaren i projektet och fick aktivitetsstöd. Man upplevde det som viktigt att projektdeltagarna skulle hålla marknadsmässiga priser och man hade tagit fram s k rampriser som tjänade som riktlinjer. Projekttiden var begränsad till två år och eftersom tanken var att deltagarna ska bli självständiga uppdragstagare kunde de inte välja att arbeta med för låga priser. De kunde dock vara något billigare än andra på marknaden eftersom den ekonomiska föreningen inte drevs med vinstsyfte. Projekt Uppdragshuset genomfördes av Projektsekretariat Väst på uppdrag av TCO:s fackliga organisationer och samarbetade både med arbetsförmedlingen och näringslivet i Göteborgsregionen. Uppdragshuset vände sig endast till arbetslösa och inskrivna i aktivitetsgarantin och antagningarna 16

gjordes i samarbete med arbetsförmedlingen. Idén med Uppdragshuset var att erbjuda äldre tjänstemän, som var eller riskerade att bli långtidsarbetslösa, en ny chans på arbetsmarknaden. Projektet Uppdragshuset finansierades genom EU och nådde sitt slut i juni 2003. Under projekttidens gång hade man cirka fyra anställda. Av de första 180 som kom till Uppdragshuset fick efter projekttidens slut 42 anställning, 50 var aktiva som konsulter, 19 gick på starta-egetbidrag och höll på att utveckla sina verksamheter och 12 studerade. På Uppdragshuset fick de arbetslösa problem både med Skatteverket samt a-kassor i samband med nyttjandet av faktureringstjänsten. De a-kassor som hade invändningar ansåg att deltagarna skulle bedömas som företagare eftersom man hade så stort inflytande över vilka uppdrag man drog in. Skatteverket ansåg att deltagarna var självständiga uppdragstagare och skulle också beskattas därefter. Arbetsförmedlingarna hade inte råd att under en längre period finansiera deltagandet, eftersom de statliga anslagen till aktivitetsstöd skulle skäras ned och Projektsekretariat i Väst gick i konkurs med Uppdragshuset. Den ekonomiska föreningen lever dock vidare. Skillnader och likheter Vi har beskrivit några exempel på faktureringstjänster; fackliga förbund och mindre och större verksamheter. Musikerförbundets AMA och Teaterförbundets Faktureringsservice erbjuder, genom faktureringstjänsterna, ytterligare service till medlemmarna. De teateranställda eller musikerna, får tillgång till ett spektrum av tjänster, där faktureringsservicen är en del av en större helhet. Fackförbundens arbete med att stärka dessa yrkesgrupper politiskt och på arbetsmarknaden gynnar inte endast medlemmar utan även musiker och teaterarbetande i stort. På AMA kan även ickemedlemmar använda sig av faktureringstjänsten. Målgrupp och syfte med faktureringstjänsterna som är anslutna till dessa förbund är tydliga. Musikerna och de teateranställda arbetar under anställningsliknande förhållanden, vilket också underlättar i bedömningen av varje enskilt fall hos Skatteverket och hos a- kassorna. Väl utarbetade branschavtal och stor kunskap om sin yrkesgrupps specifika problematik i trygghetssystemet och på arbetsmarknaden underlättar för dessa grupper. Bolagsbolaget har en annan ingång, även Uppdragshuset och BolagsKraft. De har en utåtriktad marknadsföring och lyfter fram utvecklandet av det egna företagandet hos den som nyttjar faktureringstjänsten. Man vänder sig till en bred målgrupp, från olika branscher. MUS.EK närmar sig fackförbundens faktureringstjänster vad gäller syfte och mål eftersom man arbetar med en specifik målgrupp och har som syfte att stärka de frilansande musikerna som grupp inom en specifik bransch. Även de som inte är medlemmar har möjlighet att nyttja tjänsten till en högre kostnad. Cloffiz, som enda exempel på enskild firma, vänder sig till verksamma inom kultursektorn, även om musiker är de vanligaste kunderna. Verksamheterna vi har intervjuat skiljer sig åt vad gäller organisationsform, kostnader, antal anställda, försäkringar, utbetalning av semesterersättning och sjuklön, men också vad gäller betalningsförfarande, omsättning och vinst. 25 Där skillnaderna är som störst och som också skapar mest problem hos myndigheter och kassor är syftet och avsikten med verksamheten samt för vem den finns tillgänglig. En viktig skillnad mellan verksamheterna är hur mycket av arbetsgivaransvaret man tar, vilket främst handlar om försäkringsskydd. Bolagsbolaget anställer idag inga som har arbetslöshetsförsäkring och vill varva ersättning med uppdrag. Hos BolagsKraft är de noga med att de anställda kontrollerar med sina arbetslöshetskassor om de godkänner den tillfälliga anställningen, helst med skriftliga avtal. Vad gäller Uppdragshuset var graden av självständighet så stor hos de som nyttjade tjänsten att vissa a-kassor inte godkände formen. 17

Av tradition har fackförbunden inte arbetat med den enskilda kulturutövaren utan med kollektivet. Dessa fackförbund har förändrat sina roller, anpassat dem till det nya samhälle de verkar i. Den individuella servicen har ökat och man har tagit på sig ett arbetsgivaransvar för de dem som nyttjar faktureringstjänsten. En förändring har skett vad gäller såväl den konstnärliga identiteten som den fackliga rörelsens identitet. Traditionerna håller på att brytas upp, både vad gäller de fackliga organisationernas syfte och mål och för vem man står till tjänst, arbetstagaren eller företagaren, eller både och. Faktureringstjänsterna vi har intervjuat erbjuder liknande service men skiljer sig framförallt åt vad gäller avsikt med verksamheten och vilka branscher man vänder sig till, men också vad gäller hur utåtriktad marknadsföringen av faktureringstjänsten är. * 18

Några viktiga aktörer Minst två synsätt Vad man med enkelhet kan konstatera är att det inte finns endast ett sätt att förhålla sig till faktureringstjänsten, utan flera. Det existerar två starka riktningar i diskussionen om faktureringstjänstens vara eller inte vara för kultursektorn ett positivt och ett negativt förhållningssätt. De som är positiva säger: Bra! Då får de som inte kan ta uppdrag per faktura en chans att tacka ja utan att riskera sin trygghet. En del tycker att det skulle kunna vara en tredje anställningsform eller en mycket bra lösning för vissa grupper. I alla fall det bästa som finns att tillgå just nu. Några positiva röster bland aktörerna tycker att man som kulturutövare följer arbetslinjen enligt reglerna för arbetslöshetsersättningen när man tackar ja till jobb istället för nej. De flesta som följer den positiva linjen anser att det är bra att kulturutövarna får tillgång till a-kassan, en högre sjukpenning och pensionspengar vid ålderns höst. De som följer den negativa linjen anser att faktureringstjänsten är en gråzon, en frizon, en konstruktion, kompromiss eller en genväg, som bygger på att man inte kan vara riktigt ärlig samt på ett utnyttjande av a-kassan. Dessutom är det ett sätt att komma undan administration och ansvar för kulturutövaren. I övrigt rubbar den konkurrensneutraliteten och skapar ytterligare kostnader för konstnären själv. De negativa rösterna anser att kulturutövaren vill ha tjänsten för att komma åt a- kassa, sjukpenning och pension samt att kulturutövaren formas för att anpassas till ett system som inte är avsett för dem. Några aktörer vill inte alls uttala sig. Inte ännu. Några har aldrig hört talas om att tjänsten finns att tillgå och har därför svårt att uttala sig. Man måste ta ställning först och ber att få återkomma. En del som erbjuder tjänsten idag är oroliga, för att uppmärksamhet inte bara skapar chanser utan dessutom kan innebära risker. Kan tjänsten så småningom komma att dras undan kulturutövarna om man ovanifrån tar ett beslut om att också den måste regleras? En del tycker att det är bra med uppmärksamhet, eftersom man från myndigheters håll borde ta ställning i fråga om faktureringstjänstens vara eller inte vara. Framför allt tycker man att de borde fråga sig varför faktureringstjänsten har uppkommit. Några tycker att man måste försöka lösa möjligheten för ickeföretagare med små chanser att ta tillfälliga uppdrag som de annars hade fått tacka nej till. Några anser, att om man uppmärksammar faktureringstjänsten och anledningen till dess existens så kanske man pressar myndigheter, regering och riksdag att öppna ögonen och istället för att fortsätta blunda, börja diskutera den allmänna uppfattningen, att kulturutövare finansierar sin konstnärliga verksamhet med hjälp av arbetsmarknadsmedel utifrån varför de i så fall gör det. Vilken aktör säger vad? Kulturutövarna beskrivs av flera a-kassor som problematiska att hantera inom arbetslöshetsförsäkringen. Inom kulturområdet finns två branschspecifika a-kassor, Teaterverksammas arbetslöshetskassa (TAK) och Musikernas arbetslöshetskassa (MUA), vilket har resulterat i vissa branschtillämpade regler för arbetslöshetsersättningen. Hos de a-kassor som inte ofta kommer i kontakt med kulturutövare, men ändå har sådana bland sina medlemmar, då främst bild- och formkonstnärer och författare, är ärenden ofta svårare att bedöma. Dessa medlemmar har dessutom ofta ett medlemskap i a-kassan som grundas på ett brödjobb. Normalt är det arbetet eller verksamhetsområdet som avgör vilken arbetslöshetskassa man har rätt att tillhöra. Det finns 38 arbetslöshetskassor i Sverige. Den som ansöker om medlemskap i en facklig organisation ansöker normalt samtidigt om medlemskap i en arbetslöshetskassa. Många arbetslöshetskassor har ett nära samarbete med de fackliga organisationerna men är juridiskt fristående från dessa. 19

Om kulturarbete har utförts jämsides med en anställning måste arbetslöshetskassorna göra en bedömning av vilken omfattning kulturarbetet har. Därefter fastställs om detta arbete utgör ett hinder för att söka annat arbete på arbetsmarknaden. Om kulturutövaren är att bedöma som självständig uppdragstagare och omfattas av reglerna för företagare, måste verksamheten läggas ned för att den sökande ska få rätt till arbetslöshetsersättning. 26 En uppdragstagare har en slags mellanställning i förhållande till företagare och arbetstagare och beroende på hur den specifika situationen ser ut ska antingen reglerna för företagare eller reglerna för arbetstagare i arbetslöshetsförsäkringen tillämpas. Här påpekar dock SO (Arbetslöshetskassornas Samorganisation) att man förutsätter att när kulturutövaren går in i ett anställningsförhållande, i detta fall en faktureringstjänst, kan kulturutövaren inte vara något annat än anställd. Om personen har en tillfällig anställning är det ett anställningsförhållande och man har rätt till ersättning mellan uppdragen. Härvid gäller inte diskussionen om självständig eller osjälvständig uppdragstagare eftersom man förutsätter att anställningen är kontrollerbar. 27 Dock tolkar vi detta som att det är arbetsgivaren som ansvarar för riktiga och väl utförda arbetsgivarintyg och att det också är arbetsgivaren som kommer att ifrågasättas om inte dessa intyg håller vid en prövning. Enligt både Teaterförbundet och Svenska Musikerförbundet anser man att man följer arbetslinjen i de fall då den arbetslösa tar ett uppdrag genom faktureringstjänsten. I stället för att säga nej, av rädsla för att hamna utanför, anser man att tjänsten hjälper till att öka mängden arbete för kulturutövaren. Valet att ägna mycket tid och plats för just a-kassorna har vi gjort på grund av att det här som de flesta upplever att de får problem. Det kan vara i bedömningen eller att man inte har jobbat tillräckligt mycket eller länge för att kunna vara med som medlem. Ytterligare en anledning är att många kulturutövare uppbär ersättning från arbetslöshetskassan och varvar perioder av arbetslöshet med konstnärligt arbete och brödjobb. När kulturutövaren anlitar en faktureringstjänst är man hos a-kassorna noga med att poängtera att bedömning görs från fall till fall. Det kontrolleras om det finns ett anställningsförhållande och att det inte existerar ett dolt företag (verksamheter som egentligen är eller borde vara bolag men av olika skäl väljer att nyttja faktureringstjänster) bakom konstruktionen. För att förhindra problem måste anställningsbevis skrivas innan uppdragets genomförande. Det är också viktigt att beskriva vilken typ av tillfälligt arbete man har utfört, t ex tekniskt, administrativt eller konstnärligt arbete. I dolda företag får man uppdrag kontinuerligt och det är först i efterhand som anställningsbevis skrivs. Hos flera a-kassor anser man att en förändring om undantag för kultursektorn, där ett antal uppdrag om året kunde godkännas utan att reglerna för företagare behöver användas, skulle genomföras. Som en jämförelse nämns fiskarna, som är en liten grupp egenföretagare som har fått undantag inskrivet i lagtexten på mellan 60 till 120 tillfällen per år. Till skillnad från fiskarna, vars tid är kontrollerbar, är det svårare att genomföra liknande undantag för alla kulturutövare, vars tider för utförda uppdrag är svårare att bedöma. En skådespelare som arbetar med en roll går att följa men för en frilansande journalist är det mycket svårt att kontrollera tiden, också för bild- form och ordkonstnärer. Eftersom bild-, form- och ordkonstnärerna saknar en egen arbetslöshetskassa finns det en alltför liten anpassning till denna grupps specifika förutsättningar. Problemen i förhållande till arbetslöshetsförsäkringen är särskilt tydliga i det senare fallet. Några a-kassor är av uppfattningen att faktureringsbolag inte är förenligt med lagen och att det är orättvist mot dem som bedriver eget företagande. Man anser att konkurrensneutraliteten rubbas för dem som bedriver egna verksamheter. I de fall då anställningsavtal finns, där man tydligt kan se att anställningsförhållande har förekommit så är det godkänt. Det är inte godkänt att marknadsföra sig och söka uppdragen själv. 26 Arbetslöshetsförsäkringens bestämmelser finns i Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och Lag (1997:239) om arbetslöshetskassor 27 Svar per e-post från Gertrud Hedenström-Eriksson, Arbetslöshetskassornas Samorganisation, (SO), 29 april 2004 20