Kartläggning av tele- och ITinfrastruktur

Kartläggning av tele- och ITinfrastruktur T E C H N O L O G I E S E T M E D I A T E L E C O M M U N I C A T I O N S Mars 1999

Sammanfattning 1 Bakgrund Öhrlings PricewaterhouseCoopers har fått i uppdrag av Post- och Telestyrelsen (PTS) att genomföra en studie som ska ligga som underlag i den av IT-infrastrukturutredningen pågående analysen av IT-infrastruktur i Sverige. Syfte har varit att utreda tillgången till avancerad informations- och kommunikationsteknisk infrastruktur. Studien kommer att användas i PTS fortsatta nätinfrastrukturarbete. Rapporten har tre huvudavsnitt; Befintlig infrastruktur. För att belysa nätinfrastrukturen i Sverige genomfördes en enkätundersökning i fyra delar: nationell, kommun, kabel-tv och mobil. Avsnittet innehåller redovisning och analys av enkätundersökningen. Utvecklingstendenser. Avsnittet ger en beskrivning av trender inom den tekniska utvecklingen och analys avseende infrastruktur och dess påverkan. Andra länders hantering av infrastrukturfrågor. I detta avsnitt görs en komparativ analys av ett antal länder för att kartlägga hur dessa hanterar infrastrukturfrågor. 2 Inledning Utvecklingen i Sverige har sedan introduktionen av en telekomlagstiftning år 1993 inneburit konkurrens och mångfald på flera områden. Ett sätt att åskådliggöra telekommunikationsmarknaden är att belysa den utifrån en värdekedja. Figur A. Telekomindustrins värdekedja Exempel på aktörer Stokab Telia NetCom Systems Europolitan Telenordia MCI WorldCom NETnet RSLCOM m.fl, m.fl... Service providers Infrastruktur Nätoperatörer Service providers Privatkunder Företagskunder Kunder Kunder Kunder Källa: PwC I

Första steget i värdekedjan är den nätinfrastruktur som krävs för överföring av tele och data. Den utgörs oftast av kablar av optisk fiber, koaxial- eller koppartråd, men kan även bestå av radiolänkar eller andra trådlösa nät. Exempel på sådan infrastruktur är STOKABs dragning av optisk fiber i Stockholms län, och Teracoms rikstäckande radiolänkar för radio- och TVsändningar. I det andra steget i värdekedjan konstrueras nät av tillgänglig underliggande infrastruktur och av ändutrustning. Utrustningen och nätets arkitektur avgör vilken kapacitet nätet kommer att kunna ge. Aktörer på den här marknaden kallas nätoperatörer, som t.ex. Tele2, som konstruerat och opererar ett eget nät byggt på i huvudsak hyrd underliggande infrastruktur. Det tredje steget i värdekedjan utgörs av s.k. service providers som liksom nätoperatörer levererar tjänster till slutkunderna. Service providers gör dock detta utan att bygga eller operera egen infrastruktur. Genom åren har ett antal studier och rapporter genomförts som syftar till att beskriva och analysera den ökande konkurrensen på marknaden. Den konkurrenssituation som främst undersökts har utgjorts av marknaden för nätoperatörer och service providers. Det har dock inte skrivits mycket om nätinfrastrukturen som är en förutsättning för att leverera tjänsterna. Syftet med den här rapporten är att belysa denna del i värdekedjan, både på nationell och regional/lokal nivå. 3 Del 1 befintlig infrastruktur Vi har delat upp infrastrukturen på ett allmängiltigt sätt enligt nedanstående modell; Stomnät är rikstäckande nät. Stadsnät är regionala/lokala nät som exempelvis ger en ort tillgång till lokal trafik samt uppkoppling mot stomnäten. Inom ett mindre område, t.ex. ett bostadsområde, ger det lokala accessnätet kopplingen mellan ex. hemmet och stadsnätet. Det lokala accessnätet är baserat på koaxial-, koppareller fiberkabel, radiolänk eller mobil. Stomnät Stadsnät Lokalt accessnät Hem/ kontor 3.1 Stomnät Trots att flera aktörer verkat på den svenska telekommarknaden sedan denna omreglerades 1993 så har detta inte inneburit att någon mer omfattande infrastruktur byggts på nationell nivå. Antalet stomnätsaktörer på den svenska marknaden begränsar sig till ett fåtal större aktörer, framförallt Banverket, Svenska Kraftnät, Telia och Teracom. Samtliga ägs f.n. av den svenska staten. Av dessa äger Telia även stadsnät och lokala accessnät. De operatörer som agerar på marknaden såsom Tele2, Sonera, MCI WorldCom, Global One m.fl. innehar inte någon substantiell egen nätinfrastruktur utan har avtal med ovannämnda infrastrukturägare. II

3.2 Stadsnät Enkätundersökningen visade att av de totalt 198 svaranden ägde 60 procent stadsnätsinfrastruktur. Om denna siffra uppgraderas utifrån PwCs estimat får vi ett spann av 138-205 stadsnät i Sverige. De absolut största ägarna till Sveriges stadsnät är, förutom Telia, landets administrativa kommuner 1, som äger sju av tio stadsnät. Om även kommunernas indirekta ägande genom kommunala bolag inkluderas äger kommunerna 96 procent av landets stadsnät. Enkätresultaten och samtal med stadsnätsaktörer visar att det finns en strävan bland kommuner att äga och bygga ut egen nätinfrastruktur. Utbyggnadstakten är däremot helt beroende på operatörernas och kommunens efterfrågan. Vidare diskuteras inom ett flertal kommuner möjligheterna att skapa olika samarbetsformer mellan infrastrukturägare och operatörer. Totalt avser landets stadsnätsägare bygga ut näten med närmare 50 procent i förbindelselängd. Den kabeltyp som beräknas öka mest inom en 1-2 årsperiod är koaxialkabeln, som planeras öka med 71 procent, följt av optisk fiber med 60 procent. Intressant i sammanhanget är emellertid att den totala mängden koaxialkabel endast utgör 12 procent av den totala mängden fiberkabel. Resultaten från enkätundersökningen visade att stadsnäten ofta är relativt små. Nästan tre fjärdedelar av Sveriges kommuner har en förbindelselängd på 0-9 km per 10 000 invånare medan endast tio kommuner har en förbindelselängd på över 20 km per 10 000 invånare. De högre förbindelselängderna återfinns primärt i kommuner i södra och mellersta Sverige. Konkurrensen mellan stadsnäten förefaller begränsad. Enligt enkätresultaten hade endast 4 procent av de svarande kommunerna två stadsnätsaktörer utöver Telia. En uppgradering av resultatet skulle visa på att det finns två stadsnätsaktörer i endast 8-11 av Sveriges samtliga kommuner. Enkätundersökningen indikerar att 40 procent av de kommuner som äger stadsnät erbjuder någon sorts kommersiell tjänst. Den vanligaste tjänsten är svartfiber, följt av uthyrda förbindelser och internetanslutning. Internet är den tjänst som de flesta kommuner planerar att erbjuda inom en kort framtid. Kommunerna fick också frågan hur de ställde sig till att upplåta befintlig eller planerad kanalisation till andra infrastrukturägare. Det visade sig att över 60 procent av de administrativa kommunerna ännu inte tagit ställning i frågan om kanalisation. Av resterande var merparten positiva och såg det som en möjlighet att gynna orten. 3.3 Lokalt accessnät Ett lokalt fast accessnät är anslutningen från ett stadsnät till slutanvändaren, och kan utgöras av olika logiska nät och transmissionsmedier, så som data- och telenät och kabel-tv-nät, samt mobila nät. Enkätundersökningen visade att endast 16 kommunala aktörer av 198 äger lokala accessnät som kommer hushållen tillgodo. En skattning utifrån enkätmaterialet baserad på PwCs estimat indikerar att det totala antalet för hela Sverige är 25 ±5 stycken. 1 Administrativa kommuner avser den kommunala förvaltningen och inkluderar inte kommunala bolag, t.ex. energibolag. III

Ett alternativt accessnät kan vara kabel-tv nätet. För att hantera tele- och datatrafik måste dock nätet uppgraderas. Idag är ca. 2 500 000 svenska hushåll anslutna till kabel-tv, och ca. 70 procent har tillgång till kabel-tv. Sammanlagt finns idag ca. 70 kabel-tv-bolag i Sverige, varav de största är StjärnTVnätet, Kabelvision, Svenska Kabel-TV och Sweden On Line. Med sitt rikstäckande accessnät för telefoni är Telia den största aktören på den lokala accessmarknaden. Telia når genom sitt telenät i princip alla svenska hushåll. Mobilpenetrationen har under de senaste åren starkt ökat och Sverige är fortfarande ett av de länder som har flest mobiltelefoner per innevånare i världen. I Sverige uppskattas att i storleksordningen varannan svensk har mobiltelefon, vilket gör mobila nät till en trovärdig alternativ form av accessnät. Konkurrensen på den mobila marknaden är betydligt mer intensiv än i det fasta telenätet i så motto att konkurrensen utvecklas genom operatörernas egna infrastrukturer. Ovan beskrivningar visar att Telia inte besitter den enda accessen till slutanvändaren. Med ett genombrott för digitala sändningar för kabel-tv skapas möjligheter för tvåvägskommunikation för slutanvändaren. I en nära framtid bör den land- respektive satellitbaserade mobilteknikens möjligheter att nå slutanvändaren innebära en avsevärd förstärkning av accesskonkurrensen. 4 Del 2 utvecklingstendenser Trenden inom teknikutvecklingen är att ingen enskild teknik kommer att vara helt dominerande, utan den för varje tillfälle lämpligaste tekniken kommer att väljas. Gränsdragningen mellan vad som är trådbunden respektive trådlös kommunikation kommer att bli mindre tydlig bl.a. genom att allt fler kombinationer av trådlöst och trådbundet kommer att användas. Vad gäller accessen till hemmen kommer troligen ADSL via det befintliga kopparnätet, tillsammans med access över kabel-tv-nätet, vara de dominerande bredbandslösningarna på några års sikt. Var individ har en mängd olika roller, t.ex. i arbetet, på fritiden, vid resor etc., i vilka man ställer olika krav på funktionalitet. Detta kommer att bidra till att diversifiera marknaden för accesstjänster. Alla terminaler kommer med tiden att kunna kommunicera med alla nät, vilket gör det möjligt att välja den accessform som passar bäst för en given situation och de behov som finns just vid det tillfället. Scenario för öppen leverans av tjänster Tjänster Apparater Stomnät Lokala accessnät För att kunna utveckla tekniken och tjänsterna väljer många teleoperatörer att ha kontroll över infrastrukturen, även om de inte äger den själva. En tydlig trend är att vissa teleoperatörer väljer att specialisera sig inom sina respektive kärnområden, vilket kan leda till att exempelvis en teleoperatör i huvudsak levererar tjänster medan en samarbetspartner står för nätdriften. IV

Dessutom är det möjligt att se en konsolidering på den rena transportsidan, dvs att aktörer som erbjuder enbart transport av data strävar efter att bli allt större för att kunna nå skalfördelar. På accessidan kommer en fragmentering att ske där vi kommer att se en mängd olika accessformer för olika roller, användare och tillfällen. Access utan tjänsteinnehåll kommer i allt större omfattning att bli en del av grundkraven från både privatpersoner och företag. Det är inte särskilt osannolikt att samma aktörer som ger infrastruktur i form av lokaler, el och vatten i framtiden kommer att ge internetaccess. Accessen blir en del i grundinfrastrukturen. Konsolidering av transport och fragmentering av access Nedan följer en sammanfattning som visar vår syn på sannolikheten att de olika accessformerna på bred front kommer att leverera bandbredd större än 1Mbps till hushåll i glesbygd 2 respektive i tätort. Marknadspotentialen för respektive teknikform och regiontyp har givits en poäng från noll till tre, där noll representerar obefintlig och tre stor potential. Varje bedömning åtföljs också av en kort förtydligande. Glesbygd Tätort Aktörer 3 Kopparkabel (ADSL) Först när ADSL fått bra spridning i tätort tror vi att telekombolagen kommer lansera tjänsten i glesbygd p.g.a. att uppgradering måste göras på respektive telestation. ADSL kommer initialt att lanseras i tätort och kommer att bli den dominerande formen av bredbandsaccess 4 under de kommande fem åren. Telia Koaxial (Kabel-TV) Då kabel-tv inte finns i glesbygd i någon större omfattning kommer det inte att bli ett trovärdigt alternativ för access. Kabel-TV-nätet kommer att bli en vanlig accessform i de områden som redan har kabel, förutsatt att denna kabel har tillräckligt hög kvalitet. Kabel-TVbolagen 2 Med glesbygd menas i stora drag de områden som ligger utanför samhällen/tätorter. 3 Med aktör menar vi här nätoperatörer (se figur C - kapitel 2). 4 Om man med bredandsaccess menar hastigheter större än 1Mbps. V

Glesbygd Tätort Aktörer Fiberoptisk kabel Fiberoptisk kabel är relativt kostsam och kommer inte i det korta perspektivet att vara ett effektivt alternativ fram till företag i glesbygd. För de företag som har råd att betala för den dyrare fiberanslutningen kommer detta vara tillgängligt i tätort. Dock är inte fiberkabel hela vägen fram ett troligt alternativ för hushållen p.g.a. kostnaden. De stora telekombolagen + datakomföretag Elbolag Kommuner m.fl. Elnät Elnät kommer inte under de närmaste åren nå någon större marknad utan kommer snarast att vara på försöksstadiet. Elnät kommer inte under de närmaste åren nå någon större marknad utan kommer snarast vara på försöksstadiet. Elbolagen Mobil telefoni (UMTS) Då UMTS kommer kräva utbyggnad av infrastruktur kommer detta först att ske i tätort för att därefter ske i glesbygd 5. UMTS tros lanseras 2002 vilken kommer att ge större delen av tätortsbefolkningen tillgång till mobil kapacitet uppemot 2Mbps. De stora mobiltelebolagen + ev. nya mobiltelebolag Satellitkommunikation (bredbands LEO) Till viss del kan bredbands LEO-satelliter, beroende på prissättningen, fungera som en ersättare till det lokala accessnätet i glesbygd i brist på lokal nätinfrastruktur eller där satellit är ett mer kostnadseffektivt alternativ. Då Sverige har en väl utbyggd nätinfrastruktur kommer inte bredbands LEO vara ett tillräckligt bra alternativ till andra förbindelser som ADSL och fiberkabel. Satellitbolagen Punkt till multipunkt I brist på tillräckligt effektiva lokala alternativ kan punkt till multipunktlösningar vara ett alternativ till det lokala accessnätet. Då nätinfrastrukturen i tätort oftast är väl utbyggd och tekniken kräver fritt synfält för överföring kommer denna teknik inte bli särskilt stor i tätort, utan snarare fylla olika nischbehov. Telekom- och datakombolag m.fl. 5 Däremot kommer troligtvis smalbandslösningar som är snabbare än idag att lanseras de närmaste åren (t.ex. GSM förstärkt med GPRS) över större delen av mobiltelefoninätet. VI

Glesbygd Tätort Aktörer Wide Area Data (DAB) Wide Area Data (Digital-TV) Satsningen på DAB som ett billigt sätt att nå ut med höghastighetsdata till stora områden gör den till en intressant teknik, speciellt med tanke på att DAB-sändningarna redan täcker ca. 85% av Sverige. Dock återstår att se hur situationen vad gäller tillgången på terminaler utvecklas. Även om Digital-TV på sikt kommer att lanseras i hela landet, kommer glesbygden att få vänta. Dock planerar Teracom att täcka hela Sverige inom 2-3 år. Då DAB använder sig av en smalband returkanal kommer de som har möjlighet att välja inte föredra DAB framför andra lösningar som UMTS med bredare returkanal. Digital-TVs stora bandbredd 6 och potentiella framtida genomslag hos konsumenterna gör den till ett alternativ för access till hemmet när tjänsterna och ändutrustningen finns på plats. Teracom Teracom Det blir i allt mindre grad intressant att prata om de rena accessformerna, då det praktiken troligtvis kommer att röra sig om kombinationer av flera olika tekniktyper. Dessutom kommer utvecklingen av ändutrustning och s.k. intelligenta terminaler i allt större omfattning att påverka våra möjligheter att tillgodogöra oss respektive överföringsteknik. Då utvecklingen går fortare och marknaden blir mer diversifierad kommer vi sannolikt att se en större skillnad mellan glesbygd och tätort vad gäller kvalitet och kapacitet på tjänster. Troligtvis kommer alla i hela landet att om några år få tillgång till snabbare dataöverföringskapacitet, genom ett uppdaterat GSM-nät, medan de tätbebyggda områdena kommer att kunna utnyttja de mobila bredbandstjänster som UMTS erbjuder. Infrastrukturen på fastnätsidan är väl utbyggd fram till lokalstationerna, men att erbjuda en kostnadseffektiv lösning från lokalstationen till ett ödsligt belägna hus kommer att lösas på olika sätt beroende på situation. 6 De höga överföringshastigheterna gäller endast i nedriktiningen uppriktningen hanteras av smalbandslöningar som telefonmodem. VII

5 Del 3 - beskrivning av hur andra länder hanterar infrastrukturfrågor De beskrivna länderna Danmark, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, USA och Nya Zeeland, har historiskt sett haft en liknande utgångsposition vad gäller strukturen på den nationella telemarknaden. Den nationella operatören har, förutom i USA, huvudsakligen varit ett statligt ägt bolag. Under det senaste decenniet har konkurrens eftersträvats av många länder för att få ökad ekonomisk tillväxt och ett förbättrat tjänsteutbud. Tidplanen och angreppssätten har varit olika för denna s.k. liberaliseringsprocess. Gemensamt för de flesta fallen är att tjänsteperspektivet utgjort utgångspunkt när det gäller konkurrensens roll på telemarknaden, d.v.s. den telespecifika lagstiftningen och regleringen har framförallt fokuserat på att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens mellan tjänster. En direkt reglering av en utbyggnad av infrastrukturen har primärt inte ansetts som viktig, då den nationella operatören, oftast staten, i ett tidigt skede byggt ett nationellt täckande telenät. Ovanstående synsätt återspeglas även i EUs ramverk. EU har i sina rekommendationer och regleringar inledningsvis fokuserat på att säkerställa och etablera en effektiv konkurrens på telemarknaden, främst med hänsyn till tjänsteutbudet. Detta har bl.a. skett genom att öppna infrastrukturen för andra operatörer, separera statens roll som ägare från rollen som regleringsmyndighet, möjliggöra samtrafik och genom att säkerställa vissa grundläggande tjänster. Specifik reglering avseende krav på en utbyggnad av infrastruktur för telekommunikation är begränsad. De medel som anges i EUs ramverk är bl.a. säkerställandet av de samhällsomfattande tjänsterna och definitionen därav, vilket innebär en indirekt påverkan på en utbyggnad av infrastruktur. Det är emellertid upp till medlemsstaterna att definiera vad som bör innefattas i begreppet samhällsomfattande tjänst. Detta förhållande gäller även för EUs medlemsländers nationella lagstiftning och reglering. Inom ramen för den nationella telespecifika lagstiftningen finns det för närvarande endast begränsade medel för staten att påverka en utbyggnad av regional infrastruktur. En sådan påverkan kan bl.a. ske genom definitionen av de samhällsomfattande tjänsterna och genom tillståndsvillkor, vilka ger en indirekt påverkan respektive direkt krav på utbyggnad av infrastruktur. Några betydande skillnader länderna emellan har inte kunnat påvisas. För de beskrivna länderna utanför EU, Nya Zeeland och USA, är situationen liknande. Utöver ovan nämnda medel, som följer av den telespecifika lagstiftningen och regleringen, har staten i de olika länderna tagit andra initiativ för att påverka utvecklingen av infrastruktur. Dessa initiativ har i flertalet fall skett i form av statligt tillsatta utredningar och kommissioner. Genom den europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) har EU tagit initiativ som bland annat ger möjlighet att påverka en utbyggnad av infrastruktur. I Sverige har medel från fonden använts i ett flertal fall. Initiativen till sådana projekt kommer inte från staten utan det är de regionala myndigheternas ansvar att ansöka om sådana medel. Statens roll som ägare av telekommunikationsinfrastruktur har varit- och är fortfarande påtaglig. I Sverige ägs de nationella näten i stort uteslutande av statligt ägda företag. Den utbyggnad av infrastruktur som har skett genom dessa företags försorg, hänför sig däremot inte till några statliga krav på en utbyggnad. I samtliga övriga länder som beskrivits (Danmark, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Nya Zeeland och USA) är de nationella näten i huvudsak helt eller delvis privatiserade. Några krav på infrastrukturleverantörerna att bygga telekommunikationsinfrastruktur föreligger inte, förutom för den nationella operatören, och då i enlighet med kravet på att tillhandahålla de definierade samhällsomfattande tjänsterna. De nationella näten har ursprungligen byggts av statligt ägda företag. Däremot råder det omvända förhållandet för utbyggnaden av regionala och lokala nät. I detta resonemang VIII

exkluderar vi den nationella operatörens egna regionala och lokala nät. De regionala och lokala näten utgörs i de flesta fall av kabel-tv-nät och s.k. stadsnät. I flertalet länder ägs stadsnäten av kommuner eller privata företag. I några fall har det varit för att stimulera och möjliggöra konkurrens på den regionala och lokala telemarknaden, i andra fall för att minska de kommunala förvaltningarnas interna kommunikationskostnader. I Tyskland har utbyggnaden skett på rent kommersiella grunder i samband med liberaliseringen av telemarknaden. De kommunägda bolagen (Stadtwerke) har sett en möjlighet att utöka intäktsbasen genom att bygga telenät i anslutning till redan befintlig infrastruktur. Utbyggnaden av stadsnät har förmodligen kommit längst i just Sverige och Tyskland. Motsvarande utveckling kan påvisats i Storbritannien där stadsnäten dock huvudsakligen skett genom privata initiativ. IX

Innehållsförteckning 1 INLEDNING 1 1.1 SYFTE 3 1.2 METODIK 3 1.3 DISPOSISTION ERROR! BOOKMARK NOT DEFINED. 2 DEL 1 - INFRASTRUKTUR I SVERIGE 4 2.1 STOMNÄT 4 2.1.1 TERACOM 5 2.1.2 BANVERKET 6 2.1.3 SVENSKA KRAFTNÄT 6 2.1.4 TELIA 6 2.2 STADSNÄT 7 2.2.1 SVARSFREKVENS 7 2.2.2 TOTALT ANTAL STADSNÄT 8 2.2.3 DET REGIONALA PERSPEKTIVET: NÄTINFRASTRUKTUR PER KOMMUN 12 2.2.3.1 Stadsnät 12 2.2.3.2 Förbindelselängd och teoretisk överföringskapacitet 14 2.2.3.3 Kommersiella tjänster 16 2.2.3.4 Kanalisation 19 2.2.4 STOKAB 20 2.2.5 SAMMANSTÄLLNING ÖVER KOMMUNAL INFRASTRUKTUR 20 2.3 LOKALA ACCESSNÄT 21 2.3.1 FAST 21 2.3.1.1 Kommuner 21 2.3.1.2 Kabel-TV-bolag 24 2.3.1.3 Telia 24 2.3.2 MOBILA NÄT 25 2.3.2.1 Europolitan 27 2.3.2.2 Tele2 28 2.3.2.3 Telia 28 2.3.3 ÖVRIGA MÖJLIGA ACCESSFORMER 28 2.4 SAMMANFATTNING 29 a

3 DEL 2 TEKNIKUTVECKLINGEN 31 3.1 INLEDNING 31 3.2 TRÅDBUNDEN KOMMUNIKATION 32 3.2.1 KOPPARKABEL 32 3.2.1.1 ISDN 32 3.2.1.2 ADSL 33 3.2.2 KOAXIALKABEL 34 3.2.2.1 Kabel-TV 35 3.2.3 FIBEROPTISK KABEL 36 3.2.3.1 SDH/SONET 36 3.2.3.2 Wavelength Division Multiplexing (WDM / DWDM) 36 3.2.4 ELNÄT 37 3.2.5 FRAMTIDA UTVECKLING 38 3.3 TRÅDLÖS KOMMUNIKATION 38 3.3.1 MOBIL 39 3.3.1.1 Analoga automatiska system (1:a generationen) 39 3.3.1.2 Digitala system (2:a generationen) 40 3.3.1.3 Mobil multimedia (3:e generationen) 41 3.3.1.4 Wireless Local Loop 42 3.3.2 SATELLITKOMMUNIKATION 42 3.3.3 PUNKT TILL MULTIPUNKT 45 3.3.4 WIDE AREA DATA 46 3.3.4.1 Mobitex 46 3.3.4.2 Digital Audio Broadcasting 46 3.3.4.3 Digital-TV 46 3.3.5 TRÅDLÖSA LOKALA NÄTVERK 47 3.4 FRAMTIDA UTVECKLING 48 3.5 SAMMANFATTNING 48 b

4 DEL 3 BESKRIVNING AV HUR ANDRA LÄNDER HANTERAR INFRASTRUKTURFRÅGOR 53 4.1 INLEDNING 53 4.2 BAKGRUND 54 4.3 EUS RAMVERK 54 4.3.1 TELEKOMMUNIKATION 54 4.3.2 MARKBUNDET TV-NÄT OCH KABEL-TV-NÄT 55 4.3.2.1 Markbundet TV-nät 55 4.3.2.2 Kabel-TV-nät 55 4.3.3 ÖVRIGA MEDEL OCH INITIATIV FÖR ATT PÅVERKA EN UTBYGGNAD AV INFRASTRUKTUR 56 4.3.4 SAMMANFATTNING 57 4.4 JÄMFÖRELSEOBJEKT - SVERIGE 58 4.4.1 TELEPOLITISKA MÅL 58 4.4.2 MEDEL FÖR ATT PÅVERKA UTBYGGNAD AV REGIONAL INFRASTRUKTUR 58 4.4.2.1 Andra initiativ för att påverka en regional utbyggnad av infrastrukturen 60 4.4.3 STATENS ROLL 60 4.4.3.1 Nationella nät 61 4.4.3.2 Regionala och lokala nät 62 4.4.4 SLUTSATS 62 4.5 FALLSTUDIE DANMARK 63 4.5.1 BAKGRUND 63 4.5.2 TELEPOLITISKA MÅL 63 4.5.3 MEDEL FÖR ATT PÅVERKA UTBYGGNAD AV REGIONAL INFRASTRUKTUR. 64 4.5.3.1 Andra initiativ för att påverka en regional utbyggnad av infrastrukturen 65 4.5.4 STATENS ROLL 65 4.5.4.1 Nationella nät 66 4.5.4.2 Regionala och lokala nät 66 4.5.5 SLUTSATS 67 4.6 FALLSTUDIE FRANKRIKE 67 4.6.1 BAKGRUND 67 4.6.2 TELEPOLITISKA MÅL 68 4.6.3 MEDEL FÖR ATT PÅVERKA UTBYGGNAD AV REGIONAL INFRASTRUKTUR 68 4.6.3.1 Andra initiativ för att påverka en regional utbyggnad av infrastrukturen 70 4.6.4 STATENS ROLL 70 4.6.4.1 Nationella nät 71 4.6.4.2 Regionala och lokala nät 71 4.6.5 SLUTSATS 72 4.7 FALLSTUDIE STORBRITANNIEN 72 4.7.1 BAKGRUND 72 4.7.2 TELEPOLITISKA MÅL 73 4.7.3 MEDEL FÖR ATT PÅVERKA UTBYGGNAD AV REGIONAL INFRASTRUKTUR 73 4.7.3.1 Andra initiativ för att påverka en regional utbyggnad av infrastrukturen 75 4.7.4 STATENS ROLL 75 4.7.4.1 Nationella nät 75 4.7.4.2 Regionala och lokala nät 76 4.7.5 SLUTSATS 76 4.8 FALLSTUDIE TYSKLAND 77 4.8.1 BAKGRUND 77 c

4.8.2 TELEPOLITISKA MÅL 77 4.8.3 MEDEL FÖR ATT PÅVERKA UTBYGGNADEN AV REGIONAL INFRASTRUKTUR 78 4.8.3.1 Andra initiativ för att påverka en regional utbyggnad av infrastrukturen 79 4.8.4 STATENS ROLL 80 4.8.4.1 Nationella nät 80 4.8.4.2 Regionala och lokala nät 81 4.8.5 SLUTSATS 81 4.9 FALLSTUDIE - NYA ZEELAND 82 4.9.1 BAKGRUND 82 4.9.2 TELEPOLITISKA MÅL 82 4.9.3 MEDEL FÖR ATT PÅVERKA UTBYGGNAD AV REGIONAL INFRASTRUKTUR 83 4.9.3.1 Andra initiativ för att påverka en regional utbyggnad av infrastrukturen 84 4.9.4 STATENS ROLL 84 4.9.4.1 Nationella nät 84 4.9.4.2 Regionala och lokala nät 85 4.9.5 SLUTSATS 85 4.10 FALLSTUDIE - USA 85 4.10.1 BAKGRUND 85 4.10.2 TELEPOLITISKA MÅL 86 4.10.3 MEDEL FÖR ATT PÅVERKA UTBYGGNAD AV REGIONAL INFRASTRUKTUR 87 4.10.3.1 Andra initiativ för att påverka en regional utbyggnad av infrastrukturen 88 4.10.4 STATENS ROLL 88 4.10.4.1 Nationella nät 89 4.10.4.2 Regionala och lokala nät 89 4.10.5 SLUTSATS 90 4.11 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATS 91 KÄLLFÖRTECKNING 93 APPENDIX I - METODIK 104 APPENDIX II KARTOR 112 d

1 Inledning Sverige var ett av de första länderna i världen med att skapa förutsättningar för fungerande konkurrens på telekommarknaden. Det har aldrig funnits något lagstadgat monopol eller licenstvång i landet, men då dåvarande Televerket hade ensamrätt på anslutning av apparater och utrustning till det allmänna telenätet fungerade den svenska telekommarknaden i praktiken som ett sådant. I början på 1990-talet avvecklades anslutningsmonopolet och telepolitiska mål upprättades, som ledde till att Televerket bolagiserades och att en telelag tillkom år 1993. I de telepolitiska målen fastslås vikten av konkurrens på telekommarknaden, då det skapar förutsättningar för effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Som tillsynsmyndighet inrättades Post- och Telestyrelsen (PTS) för att säkerställa telelagens efterlevnad samtidigt som telelagen trädde i kraft. Enligt telelagen måste företag som tillhandahåller vissa tjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät anmälas till PTS 7. Om verksamheten har en omfattning som är betydande i avseende på utbredningsområde och/eller antal användare krävs även ett tillstånd av PTS. För att visa på omfattningen av konkurrensen inom telekommarknaden i Sverige visas i figuren nedan de tillstånds- och anmälningspliktiga aktörerna i Sverige, status januari 1999. Figur B. Tillstånds- och anmälningspliktiga aktörer på den svenska telekommarknaden Tillstånd Telefonitjänst Telia AB Tele2 AB Global One Services AB (f.d. FTNS Nordic AB) MFS WorldCom AB RSLCOM Sweden AB (Cyberlink Sweden AB) Stjärnan Multimedia Invest AB c/o StjärnTVnätet Telenordia AB (TBT Communication AB) Facilicom AB International Sweden Tele 1 Europe AB Sonera Sverige AB TeliTel AB (TELiT-Galesi TeleCom International AB) CallMedia Telecom CMT AB NETnet International S.A. Fasta förbindelser: Tele2 AB Global One Services AB (f.d. FTNS Nordic AB) Telia AB Banverket MFS WorldCom AB Telenordia AB (f.d. TBT Communication AB) Sonera Sverige AB AB STOKAB Mobila teletjänster: Telia AB Europolitan AB Tele2 AB Tele Danmark Intl Tele8 Kontakt AB c/o Telenordia Netcom Viatel Sweden Inc Hudiksvalls kommun Linenet Oy Oy Finnet International Ab Tekniska Verken i Linköping AB Teracom AB Statnett SF Transaction Network Services AB Sense.communications Svenska AB Nässjö Affärsverk AB Örebro Energi Elnät AB Vattenfall Regionnät AB Sydkraft Telecom AB Spirous Kunskap AB T.M.I. Sweden Sandviken Energi, Elnät AB PI.SE AB Swedish Radio Supply i Wermland AB Göteborg Energi AB Företagens Hus i Skurup Ekonomisk förening Europolitan AB Karlskoga Elnät AB COPAB AB Ivar Westberg Elektronikservice Enator Dotcom AB Sollefteå Energi Nät AB Eric Wermelin Communication AB Helsingborg Energi AB Long Distance International Ltd Mjölby-Svartådalen Energiverk AB GLOCALNET AB Utfors Datakommunukation AB Elektronik AB Radio-Master AT & T Unisource Communications Services Sverige AB Global Cast Internetworking AB Norrköpings Miljö & Energi AB Landvinningen No 2 AB (under namnändring till SE-Netlink AB) WORLDxCHANGE AB Olofströms Kabel-TV AB Alvesta Elnät AB Pema-Kom AB Anmälningspliktiga Falbygdens Energi AB Gävle Energi AB Telegroup (U.K.) Ltd. CNE Affärskommunikation AB Iridium Communications Germany GmbH Acce-Aut AB Umeå Energi AB Netnod Internet Exchange i Sverige AB Västbo Kraft AB Eskilstuna Energi & Miljö AB Mitus Invest AB Luleå Energi AB Teletime AB Startskottet 101776 AB Infotel Nordiska AB Växjö Energi AB Herrljunga Elektriska AB Rix Telecom AB Hermes Europe Railtel Level 3 Communications S.A. Call Sciences Ltd LWCG WorldWide AB Marieberg Interactive AB Bahnhof Internet AB Jerry Bengtsson i Växjö AB Varberg Kabel AB Unisource Carrier Services AG Dalnet Communications AB FCI telecommunications Corporation NetSource Sverige AB One. Tel AB Dalcom Ltd North America Telecom Scandinavia A/S Jämtkraft Telecom AB Callmate Telecom Ltd Deforo Network AB LCO Prime AB ICS France Carrier1 AG Creative Interactive Reaching Classic Urban Survivors AB (CIECUS) USA Global Link Holdings BV Källa: PTS, www.pts.se, januari 1999 7 Telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt, mobil teletjänst, annan teletjänst som kräver tilldelning av kapacitet från nummerplanen för telefoni samt nätkapacitet. 1

Det framgår med tydlighet av ovanstående bild att det finns konkurrens på telekommarknaden i Sverige. Av listan på aktörer framgår även att en del aktörer är lokala snarare än nationella till sin affärsidé. I takt med allt öppnare nät, konvergens mellan fast och mobil teknik, alternativa accessformer och införandet av nummerportabilitet, kommer konkurrensen att ytterligare öka. Även om dagens aktörer i många fall framhåller behovet av kontroll över sin egen infrastruktur och konkurrensfördelarna som kommer av den, kan vi förutse att det blir inom tjänster som den starka konkurrensen kommer till uttryck i framtiden. Ett sätt att åskådliggöra detta är visa på värdekedjan på telekommarknaden. Figur C. Telekomindustrins värdekedja Exempel på aktörer Stokab Telia NetCom Systems Europolitan Telenordia MFS WorldCom NETnet RSLCOM m.fl, m.fl... Service providers Infrastruktur Nätoperatörer Service providers Privatkunder Företagskunder Kunder Kunder Kunder Källa: PwC Första steget i värdekedjan är den nätinfrastruktur som krävs för tele- och datakommunikation. Den utgörs oftast av kablar av optisk fiber, koaxial- eller koppartråd, men kan även bestå av radiolänkar eller andra trådlösa nät. Exempel på sådan infrastruktur är STOKABs dragning av optofiber i Stockholms län, eller Teracoms rikstäckande radiolänkar för radio- och TV-sändningar. I det andra steget i värdekedjan konstrueras nät av tillgänglig underliggande infrastruktur och av ändutrustning. Ändutrustningen och nätets arkitektur avgör vilken kapacitet nätet kommer att kunna uppnå. Aktörer på den här marknaden kallas nätoperatörer, ett exempel är Tele2, som opererar ett eget nät byggt på i huvudsak hyrd underliggande infrastruktur. Det tredje steget i värdekedjan utgörs av s.k. service providers, som levererar tjänster inom de konstruerade näten. Genom åren har ett antal studier och rapporter genomförts som syftar till att beskriva och analysera den ökande konkurrensen på marknaden. Den konkurrenssituation som främst undersökts har avsett service provider-marknaden och marknaden för nätoperatörer. Det har dock inte skrivits mycket om konkurrensen på nätinfrastrukturen. Syftet med den här rapporten är att belysa denna del i värdekedjan, både på nationell och regional/lokal nivå. 2

1.1 Syfte Följande rapport har skrivits på uppdrag av Post- och Telestyrelsen som ett underlag i den av IT-infrastrukturutredningen pågående analysen av IT-infrastruktur i Sverige. Rapporten är en oberoende analys genomförd av Öhrlings PricewaterhouseCoopers med syfte att utreda tillgången till avancerad informations- och kommunikationsteknisk infrastruktur. 1.2 Metodik För kartläggningen av nätinfrastrukturen för data- och telekommunikation i Sverige valdes, inom ramen för den i offertförfrågan givna tidsramen, ett enkätförfarande för insamlande av empiriskt material. Urvalet av respondenter för enkätundersökningen för den nationella och mobila infrastrukturen utgörs av de organisationer som faller under telelagens tillstånds- och anmälningsplikt. Enkätutskicken till de kommunala aktörerna adresserades till IT-ansvarig i Sveriges samtliga kommuner. Urvalet av företag och organisationer med lokala accessnät begränsade sig primärt till de stora nationella kabel-tv-bolagen. Frågor kring lokala accessnät ställdes även inom ramen för den kommunala enkäten. Där uppgifter har lämnats om lokala acccesnätsaktörer såsom kabel-tv-bolag har även dessa tillsänts en enkät. Vi redogör utförligt i appendix för de avvägningar som legat till grund för analysen i rapporten avseende enkätundersökningen. Ämnet för enkätundersökningen är komplicerat. Utrymmet för misstolkningar, generaliseringar i terminologin, m.m. lämnar utrymme för tolkningar och avväganden. Dessa redovisas därför utförligt i ovannämnda appendix. Vid genomförandet av de övriga avsnitten har ett antal intervjuer genomförts, material samlats in och bearbetats. Detta har senare avstämts med intervjupersonerna. 1.3 Disposition Rapporten har i huvudsak tre avsnitt; Del 1 Befintlig Infrastruktur. För att belysa nätinfrastrukturen i Sverige utfördes en enkätundersökning på fyra nivåer: nationella, kommunala, kabel-tv och mobil nät. Kapitlet innehåller redovisning och analys av enkätundersökningen. Del 2 Utvecklingstendenser. En beskrivning av trender inom den tekniska utvecklingen och dess påverkan. Del 3 - Andra länders hantering av infrastrukturfrågor. En komparativ analys av hur andra länder hantera infrastrukturfrågor. Kartor redovisas i appendix II. 3

2 Del 1 - infrastruktur i Sverige I detta kapitel presenteras och analyseras resultaten av vår enkätundersökning avseende nätinfrastruktur i Sverige. Avsnittet är strukturerat efter typ av infrastruktur. Vi har valt att göra följande uppdelning av infrastrukturen: Stomnäten är de rikstäckande näten vilka oftast består av fiber eller radiolänk och som ägs och opereras av ett fåtal nätoperatörer eller infrastrukturägare. Stadsnäten avser den lokala nivån och ger en ort tillgång till lokal kapacitet för överföring av tele och datakommunikation, samt uppkoppling mot stomnäten. Även dessa nät är ofta fiber, men det förekommer även annan kabel. Inom ett mindre område, t.ex. ett bostadsområde, ger det lokala accessnätet kopplingen mellan ex. hemmet och stadsnätet. Det lokala accessnätet är ofta baserat på i huvudsak koppar eller koaxialkabel, i mindre omfattning på fiberkabel, samt via radiolänk eller mobil anslutningar. Stomnät Stadsnät Lokalt accessnät Hem/ kontor I det följande beskrivs först stomnät, därefter följer ett avsnitt om stadsnät och sist i kapitlet presenteras ett avsnitt om accessnät som behandlar kabel-tv-bolag, Telias accessnät samt mobil infrastruktur. 2.1 Stomnät Trots att flera aktörer verkat på den svenska telekommarknaden sedan omregleringen 1993, har detta inte inneburit att någon betydande infrastruktur byggts på nationell nivå. Antalet stomnätsaktörer på den svenska marknaden begränsar sig till ett fåtal större aktörer; Banverket, Svenska Kraftnät, Telia, och Teracom Samtliga ägs för närvarande till 100% av den svenska staten. 4

Av dessa äger Telia även stadsnät och lokala accessnät. Andra operatörer såsom Tele2, som inte äger någon omfattande egen nätinfrastruktur, utan hyr istället kapacitet 8. Tele2 äger emellertid vissa korta sträckningar, som sammanlagt uppgår till ca. 100 km och är uppdelade på ett fyrtiotal platser runt om i landet. Andra större operatörer såsom Sonera, Telenordia, MCI WorldCom, Global One m.fl. innehar inte heller någon substantiell egen nätinfrastruktur utan har avtal med ovanstående infrastrukturägare. Tabellen nedan visar de tjänster som erbjuds på de ovanstående företags nät 9. Företag Tjänst Teracom Banverket Svenska Kraftnät Telia Svartfiber X X Mindre än 2 Mbit/s X X Mer än 2 Mbit/s X X X Internetanslutning (X) X PSTN ISDN X X I den resterande delen av avsnittet beskrivs de största aktörerna mer ingående och näten illustreras schematiskt med hjälp av kartor, som ligger samlade i appendix 2. 2.1.1 Teracom Teracoms radiolänknät utnyttjas primärt till överföringar av radio- och TV-program, men även till tele- och datakommunikation. Teracom har över 100 radiolänkstationer som finns placerade över hela landet med några mils mellanrum. Sedan ett par år bygger Teracom ut ett digitalt radiolänknät baserat på s.k. SDH-teknik (Synchronous Digital Hierarchy), vilket successivt ersätter det analoga nätet. Det digitalta radiolänknätet har en överföringskapacitet på 155 Mbit/s och kan sägas ha en teoretisk maxkapacitet på 15 x 155 Mbit/s 10. Nätet ansluter mot Soneras, STOKABs, Tele2s, Europolitans och Postcoms nät. Vidare planeras anslutningar mot Global Ones, Telenordias och Telias nät. Till större del når Teracom ut till sina slutkunder direkt och utnyttjar endast i undantagsfall andra stadsnät och lokala accessnät. Teracom erbjuder idag endast administrerad bandbredd. Eventuellt kommer företaget att i framtiden erbjuda internetanslutning. Hela nätet används idag för externt bruk. Teracoms digitala radiolänksnät redovisas i appendix II karta 1, där även de olika sträckningarnas kapacitet visas. 8 Tele2s operativa nät innefattar idag sträckningar på ca. 3 000 km, av företrädesvis hyrd kapacitet. 9 Ett X markerar att tjänsten tillhandahålls idag och ett (X) att företaget avser erbjuda tjänsten inom en 1-2 årsperiod. 10 Med ett frekvensband på 6,7 Mhz. 5

2.1.2 Banverket Banverket har ett optiskt fiber kabelnät på ca. 10 000 km längs med banvallen som delvis består av ett SDH-nät. Antalet stomnätsnoder är ca. 100, och planeras utökas till upp till ca. 800 inom de närmaste två åren. Den teoretiska maxkapaciteten utgörs av tre fiberpar om en maxkapacitet på 2,5x40Gbps. Den planerade teoretiska maxkapaciteten uppgår till 32x10Gbps. Nätet är idag anslutet till Global Ones, MCI WorldComs, Soneras, STOKABs, Tele2s, Telenordias, Telias, Tele Danmarks, Telenors, Enitels, Eltele Östs och Facilicoms nät. Företagets policy är att låta alla opertartörer och nätägare som så önskar att ansluta sig till Banverkets nät. I dagsläget säljs all överkapacitet till externa kunder i form av administrerad bandbredd på mer än 2 Mbit/s. Nätets struktur visas i appendix II, karta 2. 2.1.3 Svenska Kraftnät Svenska Kraftnät har ett optiskt fiber kabelnät på ca. 1800 km, vilket planeras byggas ut med ytterligare 1 200 km. Genom utbyggnaden planeras även antalet stomnätsnoder utökas från 30 till 50. Nätet är idag anslutet till STOKABs och Tele2s nät, och förhandlingar förs med andra aktörer om framtida anslutningar. Svenska Kraftnät hyr idag ut 22 av fibernätets 24 fiberpar och planerar inte att tillhandahålla andra tjänster än svartfiber inom en 1-2 årsperiod. Förutom sitt fiberoptiska nät har Svenska Kraftnät även ett radiolänksnät i Norra Sverige. Nätet går utefter Luleåälven och sträcker sig mellan Luleå och Porjus. Svenska Kraftnät utnyttjar även sitt elnät för telekommunikation, men i mycket ringa omfattning och endast för internt bruk. Nätet visas i appendix II karta 3. 2.1.4 Telia Telia har ett omfattande nät som byggts upp under lång tid utifrån en optimal struktur för kretskopplade tjänster. Telia har inte lämnat ut någon dokumentation över hela sitt stomnät utan överlämnat en karta över den del som enligt uppgift utgör det fiberoptiska stomnätet. Telia erbjuder idag en mängd tjänster baserade på i huvudsak egen infrastruktur. Den av Telia överlämnade kartan visas som karta 4 i appendix II. 6

2.2 Stadsnät 2.2.1 Svarsfrekvens Som redovisas i metodik avsnittet i appendix, skickades 344 kommunenkäter ut. Siffran syftar både på de enkäter som ursprungligen sändes ut samt de enkäter som skickades till aktörer under undersökningens gång. Mottagare av enkäterna var dels Sveriges 289 kommuner dels kommunala el/energibolag, andra kommunala bolag samt övriga aktörer (t.ex. universitet eller företag). Telia har exkluderats, då det efter upprepade kontakter visade sig omöjligt för dem att lämna in de efterfrågade uppgifterna p.g.a. deras mycket omfattande nätinfrastruktur. Telia innehar dock nätinfrastruktur i alla Sveriges kommuner. Svaren som ligger till grund för svarsfrekvensen har inkommit genom att enkäterna har skickats tillbaka till PwC eller genom att inskickade enkäter har gällt två aktörer. I två fall har aktören via telefonsamtal meddelat att de inte äger nätinfrastruktur. Dessa två aktörer har exkluderats från svarsfrekvensen, då de inte svarat på frågor om t.ex. kanalisation. Sammanlagt var det totala antalet inkomna svar 198 stycken. Figur D. Svarsfrekvens på kommunenkäten Bas: 344 kommunenkäter utskickade 42%, 146 58%, 198 Erhållna kommunenkäter Ej besvarade kommunenkäter För att genomföra en mer fullständig analys och ge en tydligare bild av konkurrensen av nätinfrastruktur på regional nivå i Sverige har enkätstatistiken på några ställen använts för att ge en bild av helheten i Sverige. Detta har enbart gjorts i textform. Statistiken i diagramform utgörs endast av uppgifter från undersökningen. För att ge en fylligare bild av konkurrenssituationen än vad enbart enkätmaterialet tillåter, presenteras även kartor över Sveriges kommuner i appendix 2. Dessa kartor har i första hand utformats med hjälp av materialet från enkätundersökningen, men inkluderar även Telias nätinfrastruktur (som förekommer i alla Sveriges kommuner) samt vissa energibolags nätinfrastruktur, som inte har svarat på enkäten men som enligt andra respondenter innehar nätinfrastruktur. 7

2.2.2 Totalt antal stadsnät Av det totala antalet inkomna svar, 198 stycken, har 60 procent av aktörerna, d.v.s. 118 stycken, redovisat att de innehar infrastruktur av stadsnätstyp. Figur E. Antal aktörer som äger stadsnät Bas: 198 erhållna svar på kommunenkäten 40%, 80 st. 60%, 118 st. Aktörer som har stadsnät Aktörer som ej har stadsnät Det är intressant att studera vad detta betyder för Sverige som helhet. Enligt en tidigare studie gjord av Öhrlings, Coopers & Lybrand ägde 133 administrativa kommuner (inkluderande kommunala bolag) egen nätinfrastruktur år 1997, 19 planerade att införskaffa sådan. Detta skulle innebära att det idag minst finns 133 kommuner som äger infrastruktur i form av stadsnät. Till detta kan läggas de 5 icke-kommunala aktörer som framkommit i enkätstudien. Det totala antalet stadsnätsaktörer i Sverige skulle då uppgå till 138 stycken. Bilden nedan redogör för resonemangsstrukturen. Figur F. PwCs skattningsstruktur av antalet stadsnätsaktörer i Sverige Antal kommunenkäter 344 Har svarat 198 Har ej svarat 146 Har stadsnät 118 Har ej stadsnät 80 Har stadsnät 20-87 Har ej stadsnät 126-59 Antal stadsnätsaktörer: 138-205 8

Totalt skickades 344 kommunenkäter ut och av dessa har 198 svarat. Av de 198 respondenterna uppgav 118 att de har och 80 att de inte har stadsnät. Med utgångspunkt i tidigare gjorda studier borde det finnas minst 133 kommunala stadsnät. Vidare vet vi att 5 av de 118 som i enkätundersökningen angivit att de har stadsnät, inte på något sätt har en kommunal anknytning. Det totala antalet stadsnät borde då vara 138 (133+5), och antalet aktörer som äger stadsnät men som inte har svarat blir 20 stycken (138-118). Det är möjligt utifrån en rad olika alternativ att uppskatta det antal som ej har svarat men som kan ha ett stadsnät. 1) Endast ytterligare 20 aktörer har stadsnät. D.v.s. 20 av de 146 som ej svarat har ett stadsnät. Detta ger oss en garanterad miniminivå på 138 (118+20). 2) Av de som har svarat uppger 60% att de har stadsnät och 40% att de inte hade ett stadsnät. Samma antagande om de 146 stycken som inte svarat skulle ge att 87 stycken har stadsnät och resten inte. Det totala antalet stadsnät blir då 205 (118+87). 3) I ett bästa fall scenario har alla de som inte svarat ett stadsnät, varpå den totala antalet stadsnät blir 264 (118+146). 4) I ett värsta falls scenario skulle ingen av dem som inte svarat har ett stadsnät. Här vet vi att ytterligare 10 el/energibolag har stadsnät 11, varpå de måste medräknas. Det totala antalet stadsnät blir då 128 (118+10). Trots att alternativ 1 med den underliggande Öhrlingsrapporten är ett av de bättre av oss tillgängliga kontrollmatrial, innehåller den flera osäkerhetsmoment. Bl.a. genomfördes undersökningen under 1997 samt med ett annat syfte och en annan metodik. Alternativ 2 representerar en uppskattning utifrån den enda fasta grund vi har idag, nämligen enkätmaterialet. En fullständig uppskattning ger emellertid en sannolik överskattning med tanke på att de aktörer som inte har infrastruktur lättare kan ha ignorerat enkäten, vilket skulle indikera att majoriteten av dem som äger nät har svarat. Eftersom det inte finns något fullgott verktyg att sätta ett exakt antal stadsnät i Sverige, väljs i den här rapporten att genomgående redovisa ett spann som avgränsas av alternativ 1 och alternativ 2, (alternativ 3 och 4 ses som relativt orimliga). Figur G illustrerar det antagna spannet. Figur G. PwCs spann för totalt antal stadsnätsaktörer i Sverige Alternativ 2: 205 stadsnät Alternativ 1: 138 stadsnät 11 I kommunenkäterna har tio administrativa kommuner svarat att deras el/energibolag har stadsnät, utan att vi erhållit information om /från dessa. Kommunerna antas ha så pass god insikt i sina egna bolag att uppgiften bedöms som obestridlig. 9

Som tidigare nämnts är all visuell framställning i rapporten uteslutande baserad på fakta från enkätundersökningen, men den kommer att kontrasteras med beräkningar utifrån att antalet stadsnätsaktörer ligger inom intervallet 138 till 205. Bland de 118 stadsnätsaktörer som framkom av enkätundersökningen fördelade sig ägarskapet för nätinfrastrukturen på följande sätt: Figur H. Ägare av stadsnäten Bas: 118 stadsnät 22%, 26 st. 4%, 5 st. 4%, 5 st. 70%, 82 st. Administrativa kommuner Kommunala elbolag Kommunala bolag Övriga aktörer Ägandet av stadsnät i enkätundersökningen domineras av administrativa kommuner. Ur konkurrenssynvinkel kan detta ha en negativ påverkan, då ett antal kommuner i undersökningen uttryckt åsikten att ägande av nätinfrastruktur, och i synnerhet möjligheten att låta andra aktörer få tillgång till det, inte utgör en kommunal kärnverksamhet. Enkäten gav respondenterna utrymme att fritt diskutera ägandefrågan och eventuella förändringar i denna, vilket resulterade i följande svar. En stark majoritet av de svarande har svarat nej på frågan, vilket uppfattas som att varken inriktning eller ägarform kommer att förändras. Detta omfattar 29 procent av det totala antalet. Ett mindre antal kommuner (6 st) planerar, eller kan tänka sig en ägarförändring, bland annat förekommer planering av en överflyttning av nätverksamheten från kommunen till det kommunalt ägda energibolaget. I dessa fall rör det sig om mindre kommuner. Underlaget är dock för litet för att dra vidare slutsatser om vilka typer av stadsnät som planerar en sådan förändring. En ändrad bas för ägarbilden från 138 till 205 medför att, under förutsättning att samma procentuella förhållande kvarstår, 97-144 stadsnät ägs av administrativa kommuner, 30-45 stadsnät av kommunala el/energibolag, 6-8 stadsnät av övriga kommunala bolag och 6-8 stadsnät av icke-kommunala aktörer. Enkätundersökningen visar att det finns 26 el/ energibolag. Därutöver vet vi med säkerhet att det finns 10 till, vilket totalt ger 36. Då 36 ligger närmare alternativ 1:s uppskattade 30 än alternativ 2:s 45 ger det mer stöd för alternativ 1. 10

Vid sidan av Telia, som förekommer i alla kommuner, domineras således den nationella ägarbilden av nätinfrastruktur av kommuner. I uppskattningsvis 97-144 kommuner ägs stadsnät direkt av kommunen och i 36-53 kommuner indirekt genom kommunalägda bolag. I enkätundersökningen framkom att den totala förbindelselängden av opto-, koaxial- och kopparkabel i inrapporterade stadsnät är knappt 2 800 km. Figur I. Total förbindelselängd för alla stadsnät uppdelat per typ av kabel Totalt: 118 stadsnät Förbindelselängd totalt i km, alla stadsnät 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000 500 0 1 013 40 1 691 883 140 197 Planeras Finns idag Optisk fiber Kopparkabel Koaxialkabel Utbyggnad planeras inom alla tekniker, men till kvantitet mest inom optisk fiber, där en drygt 1 000 km ökning av den totala längden planeras inom ett till två år. Den största procentuella utbyggnaden planeras av koaxialkabel, vilken förväntas öka med 71 procent. Detta kan jämföras med ökningen av fiberoptisk kabel på 60 procent och koppar på 5 procent. Många aktörer har meddelat i enkäten eller i samtal att de planerar utbyggnader av sin nätinfrastruktur, men att beslut inte ännu är fattade och att det är obestämt när det skall äga rum. Den verkliga siffran för planerad nätinfrastruktur borde därför vara avsevärt högre än den som här anges, som visar att aktörerna avser att bygga ut näten inom en 1-2 årsperiod motsvarande en ökning på 44 procent. Om den ursprungliga basen på 118 befintliga stadsnät uppgraderas till 138-205, ges följande nya värden på den totala förbindelselängden för alla stadsnät uppdelat på kabeltyp: Kabeltyp Befintlig Planerad Total Optisk fiber 1 978-2 937 1 184-1 759 3 162-4 696 Koppar 1 032-1 530 47-69 1 079-1 599 Koaxial 230-343 164-243 394-586 11

Optofiber har som sagt visat sig vara den vanligaste formen av nät, vilket kan förklaras av dess höga kapacitet och enkelhet att uppgradera till en högre bandbredd. Femtio procent av stadsnäten består av enbart optofiber, medan denna har kompletterats med någon annan teknik i 41 procent av fallen. Främst gäller det radiolänk, för att lättare nå ut till glesbygdsområden där det ofta inte lönar sig att dra optokabel, men även kopparkabel förekommer. 2.2.3 Det regionala perspektivet: nätinfrastruktur per kommun Av de svar som erhållits i enkätundersökningen gäller vissa för samma geografiska kommun, d.v.s. två av de svarande aktörerna befinner sig i samma stad. För att ge vår studie ett regionalt perspektiv kommer statistiken om nätinfrastrukturen i detta avsnitt att redovisas per geografisk kommun, d.v.s. uppgifterna för alla aktörer som verkar inom samma kommun kommer att läggas samman. Detta innebär bl.a. att vår förra bas på 198 svarande stadsnätsaktörer måste göras om för att visa för hur många kommuner ett eller flera svar har inkommit. 2.2.3.1 Stadsnät I undersökningen har ett eller flera svar erhållits för 181 stycken av Sveriges geografiska kommuner, d.v.s. vi har fått ett eller flera enkätsvar för 63% av Sveriges 289 kommuner (se figuren nedan). Figur J. Andel stadsnät Bas: 289 kommuner 37%, 108 st. 63%, 181 st. Kommuner för vilka svar erhållits Kommuner för vilka svar ej erhållits För att visa i hur många av dessa kommuner det förekommer fler än en aktör har följande diagram konstruerats. 12