Program och abstracts

INBJUDAN OCH PROGRAM Program och abstracts Nationella Dricksvattenkonferensen Uppsala 14 15 april 2015

Nationella Dricksvattenkonferensen 2015 Syfte Nationella dricksvattenkonferensen hålls vartannat år. Syftet med konferensen är att skapa en mötesplats för dricksvattenintressenter (producenter, tillsynsansvariga, myndigheter, företag och politiker) och forskare med aktuella projekt inom dricksvattenområdet. Konferensen är ett forum för utbyte av erfarenheter och kunskaper mellan personer verksamma inom dricksvattenförsörjning och ska uppmuntra till forskning och utveckling inom området. Målgrupp Konferensen vänder sig till driftansvariga vid vattenverk, rådgivare och leverantörer till branschen samt forskare och myndigheter. Programkommitté Bertil Lustig, Uppsala Vatten Britt-Marie Pott, Sydvatten/Görvälngruppen Daniel Hellström, Svenskt Vatten Gullvy Hedenberg, Svenskt Vatten Heidi Pekar, Livsmedelsverket Mia Bondelind, Chalmers/DRICKS

Innehåll Konferensens huvudtema i år är dricksvattenrisker, både mikrobiologiska och kemiska. Andra dagens eftermiddag består konferensen av två parallella sessioner. Den ena behandlar smittspridning och system för att bedöma utbrottsrisker, den andra behandlar åtgärder i vattenverk. Studiebesök Konferensen innehåller också ett studiebesök. Här kan man välja mellan att se Uppsalaåsen och Gränby vattenverk Pumphuset (VA-museum) samt stadsvandring Visning av den nationella utrustningen för nödvattenförsörjning, Livsmedelsverket Laboratorieverksamheten vid SLU Gränby vattenverk är ett av två vattenverk som försörjer Uppsala stad med dricksvatten. I vattenverket mjukgörs det hårda råvattnet i pelletsreaktorer. Dricksvattnets kalciumhalt är 30-40 mg/l, vilket är en tredjedel av halten i råvattnet. Pumphuset invigdes 1875 och var en gång Uppsalas vattenverk. Idag är det ett museum som drivs av Uppsala Vatten. Här kan besökarna lära sig mer om hur Uppsala stad har försett sina invånare med vatten, avlopp, gas, elektricitet och fjärrvärme, från 1800-talets andra hälft. I stadsvandringen ingår typiska Uppsaliensiska landmärken som Carolina Rediviva, domkyrkan, Gustavianum och Linnéträdgården. Den nationella utrustningen för nödvattenförsörjning visas upp. På plats står en av 27 containrar med utrustningen framplockad. Du får möjlighet att titta och klämma på den, prata med vattenkatastrofgruppens (VAKA) logistikansvarige om hur utrustningen fungerar, vilka som har möjlighet att låna utrustningen etc. Ta tillfället i akt att titta på något som normalt inte förevisas. Laboratorieverksamheten vid SLU specialiserar sig på spåranalyser av organiska miljö föroreningar, som pesticider, PFAS, flamskyddsmedel och läkemedel. Labbet deltar i en rad olika forskningsprojekt, t.ex. SafeDrink och RedMic. Besökarna får bl.a. se olika analysinstrument och hur man får 10 liter vatten att minska till ett provextrakt på 1 ml. Till studiebesöken vid Gränby och SLU går bussar. Posterutställning I anslutning till konferenslokalen finns en posterutställning. Den består av två typer av postrar: vanlig poster och poster knuten till en posterpresentation som ingår i konferensprogrammet. Konferensmiddag Gemensam middag avnjuts på Uppsala slott.

Program Tisdag 14 april, förmiddag 09.30 Kaffe och registrering 10.00 Inledning Välkommen Anna Linusson, Svenskt Vatten Inledande ord Stig Orustfjord, Livsmedelsverket Dricksvattenutredningen Gunnar Holmgren, särskild utredare Jörgen Johansson, Sydvatten 10.40 Mikrobiologiska dricksvattenrisker Ordförande: Gisela Holm, Svenskt Vatten PFAS Vad gör Livsmedelsverket? Torbjörn Lindberg, Livsmedelsverket 12.30 Lunch Mikrobiologiska dricksvattenrisker Riskklassning av svenska ytråvatten Karin Jacobsson, Livsmedelsverket Mikrobiologiska dricksvattenrisker Verktygslåda för fekal källspårning Rikard Dryselius, Livsmedelsverket Mikrobiologiska risker vid dricksvattendistribution riskidentifiering och hälsoeffekter Jonas Toljander, Livsmedelsverket Riskvärdering av nya toxiner från cyanobakterier (blå-grönalger) i dricksvatten Ulla Beckman Sundh, Livsmedelsverket

Program Tisdag 14 april, eftermiddag 13.30 Kemiska dricksvattenrisker Ordförande: Bertil Lustig, Uppsala Vatten 15.30 Kaffe SafeDrink detektion av hälsofarliga ämnen Karin Wiberg, Sveriges lantbruksuniversitet Nationell screening av perfluorerade föroreningar (PFAA) i dricksvatten (posterpresentation) Oscar Fogelberg, Sweco Staden på åsen en planeringsmiss år 1272? Sven Ahlgren, Uppsala Vatten Funktionsanalys av Uppsalaåsen isotopanalyser av infiltrationsvatten Angelica Hummel, Uppsala Vatten Perfluorerade alkylsyror (PFAA) i Uppsalas dricksvatten och människors exponering Irina Gyllenhammar, Livsmedelsverket Erfarenheter av reduktion av PFAA i dricksvatten med aktivtkolfiltrering, jonbyte, membranteknik Philip McCleaf, Uppsala Vatten Lutz Ahrens, Sveriges lantbruksuniversitet 15.45 Studiebesök 19.00 Konferensmiddag

Program Onsdag 15 april, förmiddag 09.00 Råvatten och dricksvattenkvalitet Ordförande: Torbjörn Lindberg, Livsmedelsverket Råvatten och dricksvattenkvalitet likheter och skillnader Bo Thunholm, Sveriges geologiska undersökning Vägval för att bryta kretsloppet av patogener via avloppspåverkat råvatten (posterpresentation) Magnus Bäckström, Vatten & Miljöbyrån AB Dialogarbete med lantbrukare förbättrar vattenkvaliteten i Vombsjön (posterpresentation) Linda Parkefelt, Sydvatten Dricksvattenkriser/övning och hur människor i krisorganisationen reagerar i dessa situationer såväl psykologiskt som socialt Eva-Marie Emma Abrahamsson, Akrav Eva Westman, E Westman konsult Genomförande av vattenförsörjningsplan för Göteborgsregionen Lena Blom, Kretslopp och vatten, Göteborgs stad Erik Kärrman, Urban Water Management Sweden 10.20 Kaffe med posterutställning 10.45 Vattnets färg och karakterisering av organiskt kol i rå- och processvatten Stephan Köhler, Sveriges lantbruksuniversitet Riskbaserat beslutsstöd för säkrare dricksvatten Lars Rosén, Chalmers Ny version: Handbok för egenkontroll med HACCP (posterpresentation) Maria Bennet, Sweco Kunskapsstöd för olycka vid vattentäkt (posterpresentation) Per-Erik Nyström, Livsmedelsverket Tänk H 2 O! Ett pedagogiskt samarbete för att öka gymnasieelevers medvetenhet om vattenfrågor (posterpresentation) Anna-Karin Wickström, Sydvatten Hållbarhetsindex för säkert dricksvatten Magnus Montelius, Svenskt Vatten 12.10 Lunch

Program Onsdag 15 april, eftermiddag 13.10 Session A: Smittspridning och utbrottsrisker Ordförande: Thomas Pettersson, Chalmers 14.00 Kaffe Smittspridning och mikrobiologiska risker i grundvattentäkter Andreas Lindhe, Chalmers, Johan Åström, Tyréns GIS-baserad spridningsmodellering av Cryptosporidium och E.coli från människor och lantbrukets djur i ytvattentäkter Johan Åström, Tyréns Aquavalens ett EU-projekt med svenska förtecken (posterpresentation) Karin Jacobsson, Livsmedelsverket 14.30 Dricksvattenberedning och risk för magsjuka: studie av telefonsamtal till 1177 Andreas Tornevi, Umeå Universitet Symtomstatistik 1177 Vårdguiden System för bevakning och bedömning av utbrottsrisker samt lägesbilder Pär Bjelkmar, Folkhälsomyndigheten 13.10 Session B: Dricksvattenteknik och distribution Ordförande: Daniel Hellström, Svenskt Vatten GenoMembran och Kvarnagården Kenneth M. Persson, Sydvatten, Alexander Keucken, VIVAB 13.40 Source water nutrients and bacterial biofilm communities in artificial infiltration ponds (posterpresentation) Sandy Chan, Sydvatten Naturligt organiskt material och lukt samband och åtgärder (posterpresentation) Kristina Holm, Kretslopp och vatten, Göteborgs stad 14.00 Kaffe 14.20 Beslutsstöd för dosering av fällningskemikalier i vattenverk (posterpresentation) Fredrik Hallgren, IVL UV-desinfektion och återväxt vid mindre vattenverk Kathleen Murphy, Chalmers Understanding bacterial biofilm communities and their role in drinking water quality (posterpresentation) Peter Rådström, Lunds universitet Innovationsupphandling för skarvpunkter på rör Fredrik Johansson, Kretslopp och vatten, Göteborgs stad 15.20 Fortsatt FoU för säker dricksvattenförsörjning Ordförande: Daniel Hellström, Svenskt Vatten JPI Water angeläget forskningsprogram för svensk dricksvattenförsörjning Mats Svensson, Havs- och Vattenmyndigheten 16.00 Dagen avslutas

Nationella Dricksvattenkonferensen 2015 Tid och plats 14 15 april 2015, Västra Ågatan 14, Uppsala, Lokal: Norrlands nation, Gamla salen Konferensavgifter Hela Middag Endast konferensen 14 april en dag Svenskt Vattens medlemmar* 4 400:- 600:- 2 500:- Företagsabonnenter 6 600:- 600:- 3 750:- Ej medlemmar 8 800:- 600:- 5 000:- * Svenskt Vattens medlemmar är VA-organisationer och kommunala förvaltningar. Därutöver erbjuds medlemspriset även till tillsynsmyndigheter, statliga myndigheter, lärare och forskare på skolor med VAutbildning. Föredragshållare och posterpresentatörer betalar ingen avgift för den dag presentationen hålls. De betalar 2 500 kr om de önskar vara med hela konferensen. I konferensavgiften ingår kaffe och luncher. Faktura skickas i samband med konferensdagarna. Priser exklusive moms. Konferensmiddag Vi hoppas att Ni även vill delta på den gemensamma middagen den 14 april till en kostnad av 600 kr. Logi Logi ingår inte utan får bokas individuellt. Anmälan Anmäl dig på www.svensktvatten.se/utbildning/kalendarium. Din anmälan är bindande men kan överlåtas till annan person inom samma företag. Avbokning Vid avbokning 8 14 dagar före debiteras 50 % av avgiften, därefter debiteras fullt pris. Notera att platsen kan överlåtas till annan person inom samma företag. Avbokningskostnad för logi följer hotellets avbokningsregler. Kontakt Vid frågor om programmet vänligen kontakta Gullvy Hedenberg, Svenskt Vatten gullvy.hedenberg@svensktvatten.se, telefon 08-50 60 02 06 Praktiska frågor: Kursbokningen hos Svenskt Vatten, kursbokningen@svensktvatten.se Alla priser exklusive moms! Box 14057 167 14 Bromma Tfn: 08-506 002 00 Fax: 08-506 002 10 svensktvatten@svensktvatten.se www.svensktvatten.se Grafisk form: Ordförrådet AB

PFAS vad gör Livsmedelsverket? Torbjörn Lindberg, Livsmedelsverket PFAS, poly- och perfluorerade alkylsubstanser är industrikemikalier som är relativt lättrörliga i miljön. Polyfluorerade ämnen bryts i många fall ner till perfluorerade alkylsyror (PFAA), som kan anrikas i kroppen och påverka hälsan om halterna är höga. Under senare år har höga halter PFAA återfunnits i rå- och dricksvatten i bland annat Botkyrka (Tullinge), Uppsala och Ronneby (Kallinge). Med största sannolikhet har ämnena spridits från brandövningsplatser vid flygplatser. Som en följd av bl.a. fynden i Botkyrka och Uppsala tog Livsmedelsverket och Kemikalieinspektionen 2013 fram en rapport (PM 5/13) om hur vattenproducenternas kan göra en faroanalys och undersöka förekomst av PFAS. Rapporten innehåller också en sammanställning av dagens kunskap om PFAS. Under 2014 initierade Livsmedelsverket en enkät om PFAA i kommunala rå- och dricksvatten. Syftet med enkäten var att öka medvetenheten om problemet, initiera åtgärder på lokal nivå för att skydda konsumenterna, och att få nationell kunskap om problemets omfattning. Enkäten visade att drygt 100 dricksvattenanläggningar kunde vara påverkade av PFAA. Trots att de misstänkt påverkade anläggningarna var få försörjer de 3,6 miljoner konsumenter med dricksvatten. Några dricksvattentäkter är kända som påverkade sedan tidigare, till exempel Mälaren, men även andra stora sjöar och vattendrag som används som råvattentäkter i mellersta och södra Sverige, exempelvis Vättern och Göta älv. Halterna PFAA i ytvatten är så låga att de inte innebär någon hälsorisk. I mars 2014 publicerade Livsmedelsverket rekommendationer om generella riskhanteringsåtgärder vid fynd av PFAA i råvatten och dricksvatten på www.livsmedelsverket.se. Riskhanteringsåtgärderna innebär bland annat rekommendationer om att snarast sänka halterna av sju specificerade PFAA i dricksvattnet till så långt som möjligt under 90 ng/l, och att känsliga grupper av konsumenter, kvinnor som försöker bli gravida, är gravida eller ammar samt spädbarn som får modersmjölksersättning, inte ska använda vattnet till mat och dryck om halten av summan av de sju PFAA överstiger 900 ng/l. Problemen med PFAS har lett till att det har bildats två nätverk som drivs av Livsmedelsverket och Kemikalieinspektionen och som träffas regelbundet. Dels ett nätverk med experter, myndigheter och andra intressenter med fokus på kunskap och informationsutbyte, dels ett myndighetsnätverk med fokus på myndighetsåtgärder. Regeringen har under 2015 lagt ut tre uppdrag som handlar om PFAS i miljön (http://www.regeringen.se/sb/d/14037/a/252770). Olika myndigheter ska bland annat kartlägga användningen av PFAS samt förekomst av PFAS i yt- och grundvatten. Vidare ta fram förslag till riktvärden för mark och grundvatten, förslag till möjlig reglering av brandskum samt ett nationellt åtgärdsprogram för högfluorerade ämnen. Förslagen ska redovisas i slutet av 2015 och i början av 2016. Det saknas nationella gränsvärden för PFAS i dricksvatten. Livsmedelsverket överväger för närvarande om det är lämpligt att införa sådana. En svårighet är att veta vilka av de hundratals olika PFAS som finns som ska regleras. Det saknas också information om giftigheten för de flesta PFAS. Referenser På www.livsmedelsverket.se finns PM 5/13 och resultaten från Livsmedelsverkets enkät. 1

Mikrobiologiska dricksvattenrisker Riskklassning av svenska ytråvatten Karin Jacobsson* (Karin.Jacobsson@slv.se) och Rikard Dryselius, Livsmedelsverket Anneli Carlander (Anneli.Carlander@folkhalsomyndigheten.se), Anette Hansen och Elisabeth Hallin, Folkhälsomyndigheten Joakim Ågren (Joakim.Agren@sva.se) och Sevinc Ferrari, Staten veterinärmedicinska Anstalt En viktig förutsättning för ett säkert dricksvatten är att en tillräcklig avskiljning och avdödning av sjukdomsframkallande mikroorganismer (patogener) från råvattnet upprätthålls. Att anpassa dricksvattenberedningen efter råvattnets kvalitet kompliceras dock av både stora årstidsbundna variationer och av ett tydligt beroende av omgivande miljö och klimat. Nederbörd har visat sig vara en särskilt viktig faktor och det har påvisats en tydlig koppling mellan kraftiga regn, försämrad råvattenkvalitet och ett ökat antal sjukdomsutbrott orsakade av mikrobiologiskt kontaminerat dricksvatten. Förutspådda klimatförändringar med förhöjda temperaturer, kraftigare väderomsvängningar och fler häftiga skyfall som följd förmodas därför påverka råvattenkvaliteten och därmed även sjukdomsstatistiken negativt. Med nuvarande och framtida variationer i råvattenkvalitet i åtanke är det ur riskhänseende viktigt att dricksvattenberedningen anpassas efter sämsta förhållanden, vilket också uttrycks i Livsmedelsverkets vägledning till dricksvattenföreskrifterna. Idag saknas i mångt och mycket data över halter, och variationer i dessa, för sjukdomsframkallande mikroorganismer i svenska ytråvatten. Projektet syftar till att via täta mikrobiologiska analyser av råvatten ta fram ett underlag som kan fungera som stöd för kommuner/drickvattenproducenter i deras arbete med riskanalyser och behovsbedömningar t. ex. för att möta effekterna av framtida klimatförändringar. Under hösten 2013 gjordes en förstudie på nio typråvatten som valdes ut baserat på historiska råvattendata från SGUs vattentäktsarkiv och nederbördsdata från SMHI. I studien analyserades indikatorer (koliformer, E. coli, Enterokocker, presumtiva C. perfringens, odlingsbara mikoorganismer vid 22 C, 3 dygn, somatiska kolifager, färgtal, turbiditet och kemisk syreförbrukning (COD)) 2 ggr/vecka och sjukdomsframkallande mikroorganismer (Salmonella, STEC, Campylobacter, Cryptosporidium, Giardia och norovirus) varannan vecka. Utifrån dessa resultat och historiska data ingår nu sex vattenverk i en 18-månader lång fortsättningsstudie som startade i mars 2014. Vid händelser som skulle kunna påverka råvattnets mikrobiologiska kvalitet, t ex kraftig nederbörd, bräddningar, brott på avloppsledningar etc görs en tätare provtagning. Förhoppningen är att analysdata tillsammans med klimatdata och kännedom om föroreningskällor i anslutning till råvattentäkten ska ge kunskap om en eventuell korrelation mellan indikatorer och sjukdomsframkallande mikroorganismer i olika typer av råvatten under normala förhållanden och vid händelser som påverkar råvattenkvaliteten. Projektet ska bl. a. resultera i en handbok om mikrobiologiska dricksvattenrisker som ska vara ett stöd för drickvattenproducenter. Projektet är ett av tre parallella projekt rörande mikrobiologiska dricksvattenrisker som finansieras av MSB under perioden 2013-2015 och leds av Livsmedelsverket. Det aktuella projektet är ett samarbete mellan Livsmedelsverket, Folkhälsomyndigheten och Statens veterinärmedicinska anstalt. 2

Mikrobiologiska dricksvattenrisker Verktygslåda för fekal källspårning på laboratorium och i fält Rikard Dryselius, rikard.dryselius@slv.se, Livsmedelsverket Caroline Dirks, caroline.dirks@slv.se, Livsmedelsverket Karin Jacobsson, karin.jacobsson@slv.se, Livsmedelsverket Mats Forsman, mats.forsman@foi.se, Totalförsvarets forskningsinstitut Josefine Elving, josefine.elving@sva.se, Statens veterinärmedicinska anstalt Dolly Kothawala, dolly.kothawala@slu.se, Sveriges lantbruksuniversitet Fekala föroreningar i råvatten är vanliga och oftast en given omständighet vid dricksvattenburna sjukdomsutbrott. Detta föranleder ett bättre skydd av vattentäkterna. Föroreningsbilden är dock ofta komplex med många olika potentiella källor som härrör från både människa och olika djurslag. Avsaknad av metoder som kan identifiera föroreningskällor och särskilja mellan dessa försvårar både det förebyggande arbetet med att förbättra råvattenkvaliteten och att finna orsaker till utbrott. Brist på kunskap om olika föroreningskällors påverkan leder dessutom till konflikter mellan verksamhetsutövare både i vardagen (vattenskydd) och vid kris (vem är skyldig?). Syftet med detta projekt är att förse dricksvattenproducenter och kommuner med en verktygslåda av metoder och markörer för spårning av specifika typer av fekala föroreningar i vattentäkter och därmed underlätta deras strävan för ett säkrare dricksvatten. Arbetet fokuserar på fyra parallella tekniker för identifiering av lämpliga källspårningsmarkörer. Kemiska analyser som är inriktade på detektion av djur- och humanspecifika läkemedel och hormoner samt ämnen som förekommer i foder/livsmedel, hygienprodukter, bekämpningsmedel mm (se även Poster av Caroline Dirks). Fluorescensbaserade analyser som är inriktade på mikrobiell aktivitet, organiskt material, blekmedel mm. Mikrobiell källspårning som fokuserar på odling av och/eller PCR på bakterier, virus och bakteriofager som är specifika för tarmfloran hos olika djur och människor. Metagenomik, vilket innebär storskalig sekvensering, där sammansättningen av mikrobiella samhällen analyseras för härledning till olika fekala källor. För att kunna definiera lämpliga markörer och utvärdera metodernas specificitet och känslighet har ett bibliotek med en lång rad fekala föroreningstyper (människa, tamdjur/lantbruksdjur, fåglar mm) skapats. Metoderna testas sedan löpande på prover som samlas in i projektet Riskklassning av svenska ytråvatten (se Poster av Karin Jacobsson) och blir därigenom understödda av omfattande indikatoroch patogenanalyser. Ytterligare prover samlats även in från hårt förorenade råvatten och miljövatten samt dricksvatten där det finns misstanke om förorening. Projektet pågår 2013-2015 och målsättningen är att det vid dess slut finns snabba, enkla och kostnadseffektiva verktyg för källspårning till hands som ökar förmågan att förebygga och begränsa dricksvattenkriser. Projektets utfall ska bland annat sammanfattas i en handbok och jämte resultaten från ytterligare två projekt om mikrobiologiska dricksvattenrisker kommuniceras till dricksvattenproducenter. 3

Mikrobiologiska risker vid dricksvattendistribution riskidentifiering och hälsoeffekter Melle Säve-Söderbergh 1, Annika Malm 2, Magnus Simonsson 1, John Bylund 1 och Jonas Toljander 1 Melle.Save-Soderbergh@slv.se, Annika.Malm@kretsloppochvatten.goteborg.se, Magnus.Simonsson@slv.se, John.Bylund@slv.se, Jonas.Toljander@slv.se 1 Undersökning och vetenskapligt stöd, Livsmedelsverket; 2 Vatten Miljö Teknik, Chalmers Tekniska Högskola samt Kretslopp och vatten, Göteborgs Stad Studier i flera höginkomstländer indikerar att 0-35 % av alla magsjukor i samhället kan relateras till konsumtion av dricksvatten. Hur det ser ut i Sverige har vi dålig kunskap om, vilket gör det svårt att prioritera rätt i det riskreducerande arbetet. Under 2013-2016 studerar Livsmedelsverket, i samarbete med Chalmers tekniska högskola, Umeå universitet och många av landets dricksvattenproducenter, dricksvattnets bidrag till magsjuka i samhället samt konsumenters förtroende till sitt dricksvatten och de som tillhandahåller det. Projektet finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. I projektet undersöks om risken för magsjuka bland konsumenter påverkas av barriärförändringar på vattenverken och olika händelser i produktion och distribution, samt vilka omständigheter eller åtgärder som ökar eller minskar risken. Som en del av detta genomförs under 2014-2015 delprojektet H2O Ledningsnät som fokuserar på att studera risker i samband med händelser på kommunala dricksvattenledningsnät, främst ledningsbrott. Intervjuer med frågor om magsjuka genomfördes 1-2 veckor efter en händelse, både i det påverkade bostadsområdet och i ett opåverkat referensområde. I samband med varje händelse samlades det också in bakgrundsinformation om händelsen och vilka riskreducerande åtgärder som vidtogs. I ett av de deltagande studieområdena inleddes även två provtagningsprogram. Det ena genomfördes för att undersöka eventuell fekal påverkan av det grundvatten som omger ledningsnätet och som potentiellt kan tränga in i dricksvattenledningarna vid tryckfall. Det andra genomfördes för att kartlägga naturlig variation av dricksvattenkvalitet på ledningsnätet och för att få en indikation om eventuell inträngning av obehandlat vatten i ledningsnätet (Stenroth m.fl., denna konferens). De 40 händelser som har följts upp under 2014 har dominerats av händelser som påverkat färre än 50 hushåll och skett i anslutning till akuta ledningsbrott som lett till tryckfall. Två av händelserna ledde till större tryckfall som påverkade över 500 hushåll. För de flesta händelserna bedömdes den mikrobiologiska risken som liten, men för åtta händelser har risken bedömts som medelhög. För de flesta händelser skedde arbetet i rörgravar med låga vattennivåer, men det förekom även händelser med mycket höga vattennivåer eller läckande avloppsledningar i rörgraven. Utöver de händelser som lett till tryckfall, har även information samlats in om ledningsnätshändelser där trycket bibehållits, för att kunna jämföra med de händelser där tryckfall skett. Utvärdering av risken för magsjuka i samband med de 40 händelserna under 2014 pågår och datainsamling fortlöper under 2015. Internationella studier har visat på en ökad risk av magsjuka i samband med händelser på ledningsnätet och indikerar att inträngande av externt vatten runt dricksvattenledningsnätet är en källa till att dricksvatten kontamineras av sjukdomsframkallande mikroorganismer vid tryckfall. I pågående studien visar provtagningarna av mätarbrunnar på förekomst av sjukdomsframkallande mikroorganismer i vatten som omger vattenledningsnätet, vilket innebär en hälsorisk för konsumenter om inträngning sker i de förhållanden som råder i Sverige. 4

Riskvärdering av nya toxiner från cyanobakterier (blå-grönalger) i dricksvatten. Ulla Beckman Sundh, toxikolog, Med Dr, Livsmedelsverket e-post: usbe@slv.se Hittills har problemet med toxiner från cyanobakterier i dricksvattentäkter varit fokuserat på mikrocystiner och nodulariner, men senare tiders analyser har visat att även andra cyanobakterietoxiner kan förekomma i svenska dricksvattentäkter. Därför har det funnits anledning att riskvärdera saxitoxin, anatoxin-a och homoanatoxin-a, för att ha en beredskap i form av åtgärdsgränser för dessa toxiner i dricksvatten. Alla tre toxinerna är akut verkande nervtoxiner, de ger likartade effekter i form av muskelförlamning, men via olika verkningsmekanismer. Saxitoxin är ett toxin i en grupp nervtoxiska alkaloider kallad PST (paralytic shellfish toxins) som blockerar Na-kanaler i cellmembran, vilket hindrar nervimpulser från att överföras från nerver till muskelceller, resultatet blir en förlamning av muskeln. Dessa toxiner är sedan tidigare kända för att orsaka förgiftning via skaldjur, eftersom de även bildas av marina dinoflagellater, och lagras upp i skaldjur. Anatoxin-a och homoanatoxin-a produceras av cyanobakterier i sötvatten, och har orsakat dödsfall hos djur som druckit sjövatten innehållande toxiner. Verkningsmekanismen är att toxinerna stimulerar receptorer som förmedlar impulser till muskelceller, eftersom toxinerna inte påverkas och bryts ned av kroppsegna enzymer blir resultatet en överstimulering av receptorn och förlamning av muskeln. Toxiska blomningar av cyanobakterier som innehåller PST har på senare tid uppmärksammats i dricksvattentäkter i olika delar av världen, och även i Sverige har saxitoxin återfunnits. Arter som producerar anatoxin-a och homoanatoxin-a förekommer över hela världen, och anatoxin-a har återfunnits i Sverige. Några förgiftningar via dricksvatten är dock inte kända varken i Sverige eller i andra länder. För både saxitoxin, anatoxin-a och homoanatoxin-a saknas toxikologiska data som kan utgöra grund för en fullständig riskvärdering. I och med att det saknas data över kronisk toxicitet så kan inte ett tolerabelt dagligt intag beräknas, utan en riskvärdering utmynnar i en så kallad akut referensdos (ARfD), den högsta mängd av ett ämne som en person kan inta under en begränsad tidsperiod (upp till ett dygn) utan hälsorisk. För saxitoxin bygger ARfD på akuttoxiska effekter hos människa, med stöd av djurdata. För anatoxin-a baseras ARfD på subkroniska djurstudier. Utgående från ARfD kan riktvärden för åtgärder beräknas och föreslås. 5

SafeDrink Ett projekt om metodik för detektion av hälsofarliga kemiska ämnen i dricksvatten Karin Wiberg 1, Lutz Ahrens 1, Caroline Dirks 2, Anders Glynn 2, Björn Hellman 3, Stephan J. Köhler 1, Johan Lundqvist 4, Philip McCleaf 5, Agneta Oskarsson 4, Heidi Pekar 2, Rikard Tröger 1, Erika Wall 4 1 Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala, Sverige 2 Livsmedelsverket, Uppsala, Sverige 3 Institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige 4 Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, Uppsala, Sverige 5 Uppsala Vatten och Avfall, Uppsala, Sverige 6 Samhällsvetenskapliga institutionen, Mittuniversitetet, Östersund, Sverige e-post: karin.wiberg@slu.se Forskning kring hälsorisker med kemiska ämnen i dricksvatten bör stärkas. Det har nyligen rapporterats att dricksvatten förorenats med högfluorerade organiska ämnen i flera svenska kommuner, men dricksvattenproducenterna har inte varit medvetna om problemet. Dessa händelser visar på ett behov av att identifiera kända samt i dagsläget okända kemiska hälsorisker förenade med konsumtion av dricksvatten. Det 4-åriga Formasprojektet SafeDrink fokuserar på att utveckla metodik för detektion av hälsofarliga kemiska ämnen i dricksvatten på ett tidigt stadium. Det är interdisciplinärt och omfattar metodik för provtagning, kemisk analys, effekt-baserade tester, exponeringsbedömningar, vattenrenings-tekniker och samhälsvetenskapliga aspekter av hur människor resonerar kring risker med kemiska ämnen i dricksvatten. Passiv provtagning kommer att användas för för-koncentrering av föroreningarna från rå- till tappvatten på utvalda dricksvattenverk (Uppsala Vatten, Stockholm Vatten, Norrvatten och Sydvatten). Provtagningsextrakten kommer att karakteriseras kemiskt genom avancerad masspektrometri och effektbaserat genom toxicitetstester in vitro, för att få en direkt relation mellan kemisk förekomst och toxisk aktivitet. På så vis kan de kemiska föroreningarna prioriteras i enlighet med detektionsfrekvens, halter och toxisk potential. Exponeringsbedömning för vissa av de prioriterade kemikalierna kan göras genom analys av blod/urinprover från konsumenter som druckit vattnet. Olika reningstekniker kommer att jämföras, och inverkan av löst organiskt kol (brunt vatten) på reningseffektivitet och toxicitet ska utvärderas. Projektet har utarbetats i samråd med vattenverken, och kommer att kunna föreslå förbättrade övervakningsmetoder för producenter, samt vara till nytta vid beslut om investeringar i reningstekniker samt hjälpa myndigheter och dricksvattenproducenter att förbättra riskkommunikation. 6

Nationell screening av perfluorerade föroreningar (PFAA) i dricksvatten Oscar Fogelberg, Sweco Environment, oscar.fogelberg@sweco.se,, Katrin Holmström, Sweco Environment, katrin.holmstrom@sweco.se, Sandra Wetterstrand, Sweco Environment, sandra.wetterstrand@sweco.se, Gullvy Hedenberg, Svenskt vatten, gullvy.hedenberg@svensktvatten.se I en nationell screeningsstudie har rå- och dricksvatten från hela Sverige analyserats, med syftet att belysa vilka olika typer och halter av perfluorerade ämnen (PFAA) som kan förekomma i olika typer av vattentäkter, samt hur vanligt det är med problematiska halter av PFAA i rå- och dricksvatten i Sverige. PFAA är en stor grupp ämnen med förmåga att ansamlas i levande organismer och orsaka toxiska effekter. Tidigare användning av släckskum (AFFF) är en viktig källa till PFAA-förorenade marker och vatten. Två av de historiskt mest använda PFAA i AFFF är PFOS och PFOA, men en mängd andra PFAA kan också ha ingått. Användning av PFOS i släckskum är idag förbjuden, men andra PFAA kan fortfarande förekomma i släckskum. PFAA är vattenlösliga, och följer därför vattnets rörelser efter utsläpp. PFAA adsorberar till viss del till mark (beroende på marktyp) men kan följa med vattnet och nå grundvatten, och därmed förorena marken ända ned till berg. PFAA från bland annat brandövningar har i flera fall nått grundvatten eller ytvattentäkter, vilket har orsakat total eller delvis stängning av vattenverk och brunnar, samt tvingat vattenproducenter att installera mycket dyra filterlösningar. Analysresultat av råvatten- och dricksvattenprov från Svenskt Vattens medlemmar, tagna under våren/sommaren 2014, har sammanställts i en rapport. Data i studien representerar 34 enskilda kommuner och 30 vattenbolag/regionsamarbeten (vilka representerar 78 kommuner). I studien påvisades PFAA i dricksvatten i 52 av de 236 proven (22 %). PFAA var vanligast förekommande i vatten från ytvattentäkter. Den vanligast förekommande enskilda PFAA var PFOS, följd av PFOA, men även PFPeA, PFHxA, PFHpA, PFBS, PFHxS samt 6:2 FTS kunde detekteras. PFAA med längre kolkedjor än 8 detekterades inte i något prov. Endast i fyra prov låg de sammanlagda halterna av PFAA över livsmedelsverkets åtgärdsgräns, varav ett prov också överskred det hälsobaserade riktvärdet. De berörda producenterna kontaktades och uppmanades att följa upp sina dricksvattentäkter med ytterligare analyser. Resultaten från studien ger en ögonblicksbild av dricksvattensituationen i landet, vad gäller förekomst av PFAA. Den underlättar tolkning av enskilda resultat, och kan utgöra underlag för prioritering vid kommande arbete med vidare kemiska analyser, reningsinsatser och uppströmsarbete. 7

Staden på åsen En planeringsmiss år 1272? Sven Ahlgren, Uppsala Vatten och Avfall AB Uppsalaåsen är en av Sveriges viktigaste vattenförekomster. Åsen fungerar som en stor drän genom landskapet som medför att grundvattenflödet är mycket stort. Det faktum att Uppsala till stor del är byggt på åsen eller dess tillrinningsområde innebär att grundvattenförekomsten är utsatt för stora risker genom de verksamheter som bedrivs i staden. Skälet till att Uppsala etablerades där det i dag ligger var bl.a. tillgången på friskt vatten som strömmade från två stora källor. Tillgången till ett friskt dricksvatten var viktig även i forna tider. När sedan domkyrkan började byggas 1272 var etableringen av Uppsala oåterkallelig. Uppsalaåsen utnyttjas i dag för produktion av dricksvatten genom uttag av grundvatten från fyra brunnsområden. För att kompensera för delar av uttagen sker infiltration av ytvatten på två platser. Infiltrationsvatten hämtas från Fyrisån och sjön Tämnaren. Det faktum att staden ligger inom mycket känsliga delar av åsens tillrinningsområde gör att olika verksamheter måste förhålla sig till detta. De mest påtagliga problemen, som kräver särskild behandling, är spår av bekämpningsmedel och perfluorerade ämnen från brandskum. Ett vattenskyddsområde täcker större delen av tillrinningsområdet till åsen och stora delar av staden. Många verksamheter kräver därför tillstånd där påverkan på grundvattenförekomstens kvalitativa och kvantitativa status bedöms. Vid den fysiska planläggningen i Uppsala, översikts- och detaljplanering, har en modell etablerats där hänsyn ska tas till olika områdens känslighet för påverkan på Uppsalaåsens grundvattenförekomst. 8

Funktionsanalys av Uppsalaåsen, etapp 1 isotopanalyser för att spåra infiltrationsvattnets spridning genom åsen och belysa infiltrationsvattnets påverkan på viktiga vattenkvalitetsparametrar Angelica Hummel 1, Philip McCleaf 1, Per-Olof Johansson 1, Stephan Köhler 2, Dan Berggren Kleja 1 1 Uppsala vatten och avfall AB 2 Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala, Sverige e-post: angelica.hummel@uppsalavatten.se Uppsalas invånarantal ligger idag på omkring 200 000, men beräknas till år 2050 öka till 350 000 personer. Detta kommer att ställa stora krav på en hållbar vattenförsörjning för staden, både när det gäller vattenkvalitet och vattenkvantitet. Idag kompletteras det naturliga grundvattenflödet med konstgjord grundvattenbildning på fyra platser. Infiltrationen är nödvändig för att upprätthålla grundvattennivåerna i åsen och därmed undvika problem med sättningar och påverkan på privata vattentäkter. På senare tid har det börjat synas en tendens till förändringar i grundvattnets kvalitet, främst i form av en ökning av organiskt material och brom. De ökande halterna kan leda till förhöjda mängder trihalometaner (THM) i dricksvattnet. Andra vattenkvalitetsparametrar som kan innebära problem är uran och hårdhet. Framtida möjliga vattenkvalitetsproblem tillsammans med prognosen om det ökande invånarantalet gör det nödvändigt att så väl analysera åsens funktion som att ta fram en strategi för både drift och utveckling av Uppsalaåsen som råvattenkälla. För att lägga en grund till funktionsanalysen har ett omfattande mät- och provtagningsprogram påbörjats. Målsättningen är främst att studera avskiljning och nedbrytning av naturligt organiskt material (NOM) på vägen mellan infiltration och uttag, både i den omättade och mättade zonen, för att få en indikation på om systemet är i balans eller om en kontinuerlig upplagring sker av NOM. Vattenprover tas på olika avstånd och djup och analyseras bland annat med avseende innehållet av 18O/2H- och 3H/3He-isotoper för att kunna bestämma uppehållstider, inblandningen med naturligt bildat grundvatten och relativ ålder. I möjligaste mån ostörda jordprover har också tagit ut på olika avstånd och djup från infiltrationen. Dessa prover analyseras bland annat med avseende på det fastlagda organiska materialet, uttryckt som total organic carbon (TOC), och dess sammansättning, inklusive en mikrobiell karakterisering med DNA-teknik. C14-bestämning görs också på det fastlagda materialet för att få en indikation på ålder och ursprung. Det första resultatet från provtagningsprogrammet visar att det med hjälp av 18O/2H är möjligt att följa det infiltrerade vattnets spridning och inblandning i åsens grundvatten. Preliminära resultat från isotopanalyserna visar också ett samband mellan andelen infiltrerat vatten och vattenkvalitetsparametrar som uran, hårdhet, TOC och brom i olika uttagsområden. Resultat från analys av TOChalten i jordproverna, tillsammans med tidsserier av DOC tagna från infiltrationsbassänger till uttagsbrunnar, kan ge en indikation av fastläggningsgraden av det infiltrerade vattnets TOC i åsen. 9

Perfluorerade alkylsyror (PFAA) i Uppsalas dricksvatten och människors exponering Irina Gyllenhammar 1, Urs Berger 2, Maria Sundström 2, Philip McCleaf 3,, Karin Eurén 3, Sara Eriksson 3, Sven Ahlgren 3, Sanna Lignell 1, Marie Aune 1, Per Ola Darnerud 1, Natalia Kotova 1, och Anders Glynn 1 1 Livsmedelsverket, Box 622, 751 26 Uppsala, Sweden 2 Institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM), Stockholms universitet, 106 91 Stockholm 3 Uppsala Vatten och Avfall, Box 1444, 751 44 Uppsala Kontaktperson e-post: irina.gyllenhammar@slv.se I Uppsala har förhöjda halter av perfluorerade alkylsyror (PFAA) uppmätts i dricksvattnet. Syftet med den här studien var att undersöka hur spridningen av PFAA har skett i grundvattentäkten och om exponeringen från dricksvattnet har påverkat nivåerna av PFAA i blodet hos befolkningen. Prov från både grundvatten och dricksvatten togs mellan juli 2013 och februari 2014. Resultaten visar att de högsta PFAA nivåerna finns i grundvattnet i den norra delen av Uppsala stad och minskar söderut i vattentäkten. Perfluorhexansulfonat (PFHxS) förelåg i de högsta halterna följt av perfluoroktansulfonat (PFOS), perfluorbutansulfonat (PFBS) och perfluorhexanoat (PFHxA). De kontaminerade grundvattenbrunnarna har främst levererat vatten till det södra vattenverket i Uppsala. En modell av distributionen av det PFAA-förorenade dricksvattnet visar att de västra och södra delarna av Uppsala stad har fått det mesta av det förorenade dricksvattnet. Vi undersökte blodserumnivåer av PFAA i 297 kvinnor från Uppsala, som provtagits tre veckor efter deras första barns födelse under 1996-1999 och 2008-2011. Vid jämförelsen av serumnivåer av PFAA hos kvinnor från olika stadsdelar i Uppsala var halterna av PFBS och PFHxS betydligt högre i de områden som fått kontaminerat dricksvatten, både under perioden 1996-1999 och 2008-2011. Nivåer av PFOS i serum skilde sig däremot inte mellan distrikten. PFOS-nivåerna var också lägre 2008-2011 jämfört med 1996-1999 vilket tyder på att dricksvatten inte har varit en viktig exponeringskälla för PFOS. Våra resultat visar på att dricksvattenexponering för PFHxS och PFBS är en viktig faktor bakom de ökande halterna av dessa substanser i blodet hos unga kvinnor i Uppsala. 10

Erfarenheter av reduktion av PFAA i dricksvatten med aktivtkolfiltrering, jonbyte, membranteknik Philip McCleaf 1, Lutz Ahrens 2, 1 Uppsala Vatten, Uppsala, Sverige 2 Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala, Sverige e-post: philip.mccleaf@uppsalavatten.se Perfluorerade ämnen (PFAA) som perfluoroktansulfonat (PFOS), perfluorhexansulfonat (PFHxS), perfluoroktanoat (PFOA) är mycket svårnedbrytbara och är bioackumulerande Dessa syror har upptäckts i vattentäkter i flera olika delar av världen. I Sverige har Tullinge, Kallinge, Ronneby och Uppsala uppmärksammats i media för att dricksvattnet har haft höga halter av PFAA. Sveriges Livsmedelsverk har tagit från åtgärdsgränser som innebär att om dricksvattnet innehåller mer än 90 nanogram PFAA (summa av 7-PFAA) per liter vatten uppmanas dricksvattenproducenterna att snarast vidta åtgärder för att sänka halten i dricksvattnet (SLV, 2014). I Uppsala är medelvärdet av denna summa av 7-PFAA uppmätt till 190 ng/l i grundvattnet. Detta är högre än Livmedelsverket åtgärdsgräns, men är lägre i jämförelse med Tullinges halt av 760 ng/l PFOS (Cirkulation, 2011). Målsättning av testerna är i) PFAA-halter i behandlat vattnet lägre än 10 ng/l, ii) noll utsläpp av PFAA-förorenat vatten till miljön, iii) lägre driftskostnader jämfört med avskiljning enbart med aktivtkolfiltrering, iv) mindre utrymmeskrav än för enbart aktivtkolfiltrering. Behandlingsmetoder som har visat sig vara effektiva på att avskilja PFAA och som har testats i Uppsala inkluderar aktivtkolfiltrering, jonbyte och membranteknik. Effektiviteten av dessa metoder varierar dock beroende på PFAA-halten i vattnet samt andra parameterar i vattnet, till exempel natural organic matter (NOM). Dessa processer skapar också en PFAA-avloppsvattenström som måste omhändertas för att förhindra spridning i miljön. För att utveckla en mer rationell och ekonomisk process för PFAA-avskiljning har membranteknik kopplats i series med andra behandlingsprocesser och testats i pilotskala. Referenser: Riskhanteringsrapport - Risker vid förorening av dricksvatten med PFAA, Sveriges Livsmedelsverk (SLV), publicerat 2014-03-12. Perflouerade ämnen i Tullinges vatten oroar forskare, Cirkulation VA tidskriften, publicerat 2011-11-01. 11

Per- och polyfluoralkylerade ämnen (PFASs) i dricksvatten Lutz Ahrens 1, Philip McCleaf 2, Stephan J. Köhler 1, Per Ericsson 3, Rikard Tröger 1, Karin Wiberg 1 1 Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala, Sverige 2 Uppsala Vatten, Uppsala, Sverige 3 Norrvatten, Solna, Sverige e-post kontakt: Lutz.ahrens@slu.se Per- och polyfluoralkylerade ämnen (PFASs) har fått ökad uppmärksamhet under de senaste åren på grund av deras persistens, bioackumulerande egenskaper och möjliga hälsoeffekter på människa och miljö [1]. Som en konsekvens av detta har ett av de vanligaste ämnena, PFOS och dess prekursorer, inkluderats i Stockholmskonventionens lista över prioriterade persistenta organiska miljöföroreningar (POPs; maj 2009), vilket resulterat i global begränsning av produktion och användning av PFOS. Brandsläckningsskum av typen AFFF innehåller PFASs, och användning av detta skum på brandövningsplatser har länkats till förorening av miljön [2]. Vattentäkter runt om i Sverige har nyligen fått strypas eller stängas helt på grund av PFAS-förorening. Ämnena har nått grundvattnet och förorenat dricksvattentäkter i t.ex. Botkyrka, Uppsala och Ronneby kommuner. Den här presentationen ger en överblick av föroreningssituationen i Sverige, och den omfattar nya studier om i) hur källor för PFAS förorening kan spåras, ii) hur PFASs transporteras och sprids från källa till kran, och iii) hur olika vattenreningstekniker klarar av att avskilja PFASs från dricksvatten. Resultaten från våra studier visar att den höga rörligheten i jord särskilt gäller PFAS ämnen med korta kolkedjor. Dessa har alltså högre risk för utläckage från förorenad mark till grund- och drickvattenreservoarer. Effektiviteten för konventionella vattenreningstekniker är generellt låg för PFASs, medan mer avancerad teknik som t.ex. membranteknik med nano-filter, aktivt kol och jonbytesteknik visar högre potential. Ytterligare forskning och studier behövs för optimering och utveckling av reningstekniker och deras effektivitet. Vi behöver bl.a. ta reda på hur reningen påverkas av löst organiskt kol (DOC) som finns naturligt i alla vatten men med olika halt och karaktär beroende på ursprung. Ny kunskap inom detta område kommer att hjälpa dricksvattenproducenter att göra välgrundade investeringar för framtida dricksvattenrening. Även om svensk drickvattenkvalité anses som hög, så har förekomst av nya, tidigare okända miljöföroreningar som PFASs orsakat bekymmer för producenter och konsumenter. Det finns därför ett behov av att identifiera PFAS-källor, att undersöka deras transport och mobilitet i olika medier och att forska kring vattenberedningstekniker för att säkra en god dricksvattenkvalitét för framtiden. Referenser: [1] Ahrens, L, 2011. Polyfluoroalkyl compounds in the aquatic environment: A review of their occurrence and fate. J. Environ. Monitor. 13: 20 31. [2] Ahrens, L, Norström, K, Viktor, T, Palm Cousins, A, Josefsson, S, 2014. Stockholm Arlanda Airport as a source of per- and polyfluoroalkyl substances to water, sediment and fish. Chemosphere, i press. 12

Råvatten- och dricksvattenkvalitet likheter och skillnader Lars-Ove Lång 1, Lena Maxe 2, Bo Thunholm 3, Liselotte Tunemar 3, Helena Whitlock 3 1 Sveriges geologiska undersökning, Guldhedsgatan 5A, 413 20 Göteborg (lars-ove.lang@sgu.se) 2 Sveriges geologiska undersökning, Box 803, 101 36 Stockholm, Sweden (lena.maxe@sgu.se) 3 Sveriges geologiska undersökning, Box 670, 751 28 Uppsala, Sweden (bo.thunholm@sgu.se, liselotte.tunemar@sgu.se, helena.whitlock@sgu.se) Vattentäktsarkivet vid SGU innehåller information om Sveriges vattenverk och vattentäkter samt vattenkvalitetsdata. I Vattentäktsarkivet fanns vid slutet av 2013 data från totalt cirka 650 000 prover varav 220 000 råvattenprov och 430 000 dricksvattenprov. Syftet med denna studie är att utvärdera möjligheten att utifrån korrelationsanalyser mellan råvatten- och dricksvattenanalyser använda resultat från analyser av dricksvattenprov där råvattenanalysdata saknas. Resultaten omfattar vattentäkter som använder ytvatten, grundvatten eller konstgjort grundvatten som råvattenkälla. En sammanställning har utförts där medelvärden för ett antal parametrar har beräknats per vattenverk under perioden 1998 2012. Antal prov per år och vattenverk är i de flesta fall större för dricksvatten än för råvatten. Provtagningsdatum för råvatten och behandlat vatten skiljer sig ofta åt vilket bör beaktas. Exempelvis skulle ett råvattenprov från år 1998 i extremfallet kunna jämföras med ett dricksvattenprov från år 2012. Vidare kan behandlingsmetoderna variera under perioden. Resultaten visar att olikheter i genomsnittliga halter hos råvatten och dricksvatten varierar starkt mellan olika parametrar. För klorid är skillnaderna mellan råvatten och dricksvatten generellt mycket små. Järn uppvisar stora skillnader som ökar med stigande järnhalt. Olika typer av mönster i resultatet av korrelationsanalysen mellan råvatten och dricksvatten kan noteras för olika grupper av parametrar. För flera parametrar, som exempelvis klorid, kalium, fluorid, uran och sulfat bedöms resultat från dricksvattenprover kunna användas för översiktlig bedömning av råvattnet när prover från råvatten inte finns tillgängliga. För andra parametrar kan dricksvattenprover vara användbara inom vissa haltintervall, exempelvis kan nitrat användas vid låga och måttliga halter. För många parametrar där behandling i vattenverket sker är emellertid effekterna så stora att de inte kan användas på översiktlig nivå. Information om behandling vid vattenverket kan då ge vägledning för att bedöma om resultat från dricksvattenprover kan användas. Ett flertal användningsområden finns för dessa resultat. Det finns brist på råvattenanalyser för att beskriva vattenförekomster inom vattenförvaltningen (inte minst vad gäller grundvatten) liksom i arbetet med uppföljning av landets vattenrelaterade miljökvalitetsmål. Det kan på vattenverks- och kommunnivå också höja kunskapen om vad som kan förväntas vad gäller råvattnets sammansättning och effekten av olika processer i vattenverket. Vid användning av dricksvattenresultat i brist på vattenanalyser bör man vara medveten om att vattenkvaliteten kan ha förändrats genom den behandling vattnet genomgår i vattenverket. 13

Vägval för att bryta kretsloppet av patogener via avloppspåverkat råvatten är desinfektion av avloppsvatten en effektiv åtgärd? Magnus Bäckström (Vatten & Miljöbyrån AB), Robert Jönsson (Vatten & Miljöbyrån AB), Stefan Marklund (LTU) och Per-Eric Lindgren (LiU) Kontaktperson: magnus.backstrom@vmbyran.se, 0920-241780, 076-7641780 Sjukdomsutbrott på grund av infektioner av mikroorganismer (bakterier, virus och parasiter) i dricksvatten inträffar återkommande i Sverige. I dagsläget sker en stark utveckling av reningsproceser och barriärer inom drickvattenberedning, i synnerhet inom membrantekniken. De senaste åren har en fortsatt utbyggnad av UV-ljus för desinfektion av dricksvatten genomförts. Men är detta tillräckligt? Borde vi göra mer för att bryta kretsloppet av de sjukdomsframkallande mikroberna, dvs fler barriärer kring råvattnet och de viktigaste källorna till patogener? Det mesta talar för att renat vatten från avloppsreningsverk är en betydande reservoar för mikroorganismer av humant ursprung. Huvuddelen av våra ytvattentäkter riskerar således att påverkas av patogener som sprids via det allmänna avloppssystemet eftersom avloppsreningsverken, med sina utlopp i samma ytvattenförekomst, idag generellt saknar en efterbehandling med desinficerande verkan. Resultat - metodöversikt och fullskaleanläggningar för desinfektion av avloppsvatten I några nyligt genomförda projekt finansierade av Svenskt Vatten Utveckling har metoder för att förhindra avloppspåverkan på råvatten (SVU 2013-22) och UV-behandling av utgående avloppsvatten från avloppsreningsverk (publiceras inom kort) redovisats. Ett antal nya frågeställningar har dykt upp under detta arbete. Det finns sannolikt skillnader mellan riskvärderingen utifrån ett dricksvattenperspektiv jämfört med badvattenperspektiv (där vissa riktvärden finns), vilket är intressant att diskutera vidare. Tidigare presenterad verktygslåda kan behöva uppdateras utifrån ny kunskap och ett resonemang kring olika metoders för och nackdelar kan behöva diskuteras. UV-anläggningarna vid de två avloppsreningsverk (Huskvarna och Arvika) som utvärderats i nyligen avslutat SVU-projekt har huvudsakligen tillkommit för att minska avloppspåverkan på badvatten. Riskanalyserna för vattenburen smitta via badvatten respektive ytvattenbaserat dricksvatten skiljer sig dock åt. För badvatten antas att smittan sprids via ett litet intag av orenat vatten. Riskanalysen för smitta via dricksvatten förutsätter ett betydligt större intag, men eftersom vattenverket kraftigt reducerat halterna av smittämnen är den acceptabla graden av avloppspåverkan i samma storleksordning för badvatten och dricksvatten. För badvatten är patogena bakterier (exempelvis Campylobacter) dock en stor del av risken, medan det för dricksvatten mer sannolikt är virus som är största risken eftersom bakterier (förutom sporbildare som Clostridium) reduceras i vattenverkets desinfektionssteg. Utvärderingen av UV-behandling av utgående avloppsvatten med de processutformningar som tillämpats i Huskvarna och Arvika visar att halten patogena bakterier och sannolikt även parasiter kan reduceras till en nivå som är acceptabel för badvatten. Mycket talar dock för att UV-ljusbehandling av denna typ endast marginellt minskar utsläpp av sjukdomsframkallande (viabla) virus från avloppsreningsverket vilket innebär att risken för vattenburen smitta via ytvattenbaserat dricksvatten kan kvarstå. Fortsatt utveckling av tekniken inklusive effektivare förbehandling, fullskaletester under vinterhalvåret samt metodik för att utvärdera inaktivering av patogener (validering) rekommenderas. Framtida vägval för VA-huvudmän och myndigheter när det gäller desinfektion vid avloppsreningsverk som en åtgärd för att bryta de sjukdomsframkallande mikrobernas kretslopp och därigenom minska risken att vattenburen smitta sprids till drickvatten innebär svåra avvägningar där beslutsunderlaget fortfarande är osäkert eller saknas. Dialog och öppen diskussion utifrån lokala förutsättningar bör ske innan krav på åtgärder ställs. 14