Kostnader för alkohol och narkotika Beräkning av samhällets direkta kostnader 2003
Citera gärna Socialstyrelsens rapporter, men glöm inte att uppge källan. Bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten. Det innebär att du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. Artikelnr 2010-3-15 Publicerad www.socialstyrelsen.se mars 2010 2
Förord Socialstyrelsen gav 2007 ut nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården. I samband med detta påbörjades också ett arbete med att beräkna samhällets kostnader för alkohol och narkotika. På grund av att annat arbete har prioriterats har denna rapport legat i träda sedan 2006. Socialstyrelsen publicerar nu rapporten med de data som ursprungligen togs fram för att kunskapen inte ska gå förlorad. Uppgifterna i rapporten avser direkta kostnader för 2003. Matilda Hansson har samlat material, gjort beräkningar och författat rapporten. Björn Lindgren, vetenskapligt råd, Karin Mossler och Ulf Malmström har alla lämnat värdefulla synpunkter och bidragit till att rapporten kommit till stånd. Mona Heurgren Enhetschef Öppna jämförelser 3
Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Inledning 8 Syfte 8 Metod 8 Underlag 9 Tidigare svenska och internationella studier 10 Samhällets direkta kostnader 12 Kommunernas direkta kostnader 14 Sammanfattning 14 Socialtjänst 15 Missbruks- och beroendevård för vuxna 15 Insatser för barn och unga 15 Ekonomiskt bistånd 16 Övriga kostnader inom socialtjänsten 17 Skola 17 Undervisning om alkohol, narkotika och tobak 18 Elevvård 19 Räddningstjänst 19 Övriga verksamheter 20 Landstingens direkta kostnader 21 Sammanfattning 21 Specialiserad slutenvård 22 Specialiserad öppenvård samt primärvård 23 Tandvård 23 Övriga verksamheter 24 Statens direkta kostnader 25 Sammanfattning 25 Alkoholkommittén 26 Mobilisering mot narkotika 26 Arbetsförmedlingen 26 Försäkringskassan 27 Ersättning vid arbetsoförmåga 27 Åtgärder mot ohälsa 27 Hälso- och sjukvårdspolitik 28 4
Socialstyrelsen 28 Hälso- och sjukvård 28 Individ- och familjeomsorg 28 Folkhälsa 29 Statens folkhälsoinstitut 29 Statens institutionsstyrelse 29 Brottsförebyggande rådet 30 Brottsoffermyndigheten 31 Domstolsväsendet 31 De allmänna domstolarna 31 De allmänna förvaltningsdomstolarna 32 Övriga delar av domstolsväsendet 32 Kriminalvården 34 Narkotikainsatser 34 Övriga kostnader relaterade till alkohol och narkotika 34 Polisen 36 Rättsmedicinalverket 37 Rättsmedicin 37 Rättskemi 38 Rättspsykiatri 38 Åklagarväsendet 39 Vägverket 40 Länsstyrelserna 40 Tillsyn över socialtjänsten 40 Övrig verksamhet 40 Tullverket 41 Räddningsverket 41 Regeringskansliet 41 Övriga myndigheter 42 Privata sektorns direkta kostnader 43 Sammanfattning 43 Försäkringar 43 Vård genom frivilligorganisationer 45 Företagshälsovård 46 Referenser 47 Bilaga 1. Köp av alkohol och narkotika 54 Köp av alkohol 54 Köp av narkotika 54 Bilaga 2. Kostnadsberäkningar för specialiserad slutenvård 56 Bilaga 3. Alkohol och narkotikas samband med brott 78 Våldsbrott 78 Sexualbrott 79 5
Tillgrepps- och skadegörelsebrott 80 Bilaga 4. Länsstyrelsernas kostnader och ärenden 81 6
Sammanfattning Samhällets direkta kostnader för alkohol och narkotika har av Socialstyrelsen beräknats till knappt 30 miljarder kronor 2003. Beräkningen har varit en del i arbetet med de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård som publicerades 2007. Kommunernas direkta kostnader har beräknats till ungefär 10 miljarder kronor 2003. Hälften av dessa avser missbruksvård till vuxna, övriga kostnader avser barn- och ungdomsvård, insatser i skolan, räddningstjänst m.m. Landstingens direkta kostnader har beräknats till cirka 4,5 miljarder kronor 2003. Specialiserad slutenvård står för den största andelen och är lika stor som primärvård och specialiserad öppenvård tillsammans. Statens direkta kostnader har beräknats till 12,4 miljarder kronor 2003. Kostnaderna fördelas på 39 myndigheter. Den största delen, 70 procent, avser kostnader inom rättsväsendet. Den största delen av kostnaderna, 84 procent, har uppskattats vara kostnader för vård och omsorg, dvs. kostnader som uppstår som en följd av alkohol och narkotika. Endast 3 procent av kostnaderna är kostnader för förebyggande insatser. Beräkningarna är baserade på antaganden och ska tolkas med försiktighet. 7
Inledning Missbruk och beroende av alkohol och narkotika finns omkring oss överallt, i alla samhällsklasser och på alla arenor i hemmet, på arbetsplatsen, i skolan och på fritiden. Ibland är missbruket dolt, ibland syns det öppet. Missbruket påverkar inte bara den som själv har problem utan även släkt, vänner och arbetskamrater. Förebyggande insatser, insatser för vård och omsorg, brottsbekämpning, insatser från anhöriga eller frivilligorganisationer är några av de kostnader som belastar samhället. Även om alla inte är direkt berörda av kostnaderna för alkohol och narkotika så är alla indirekt berörda. Under 2003 handlade svenskarna alkohol för 38 miljarder kronor inom Sverige eller utomlands, enligt Folkhälsoinstitutet. Det innebär att alla vuxna (18 år och äldre) i genomsnitt köpte alkohol för knappt 5 500 kronor. För narkotika finns ingen registrerad försäljning av skälet att det är olagligt. I Sverige har man uppskattningsvis handlat narkotika för 2,3 miljarder kronor 2003. (se bilaga för beräkning) Samhällets totala kostnader för alkohol och narkotika är i dag inte kända. Denna studie är unik eftersom den både studerar alkohol och narkotika. Tidigare studier har antingen uppskattat kostnaderna för alkohol eller kostnaderna för narkotika. Syfte Syftet med denna studie är att uppskatta hur stora samhällets direkta kostnader 1 var för alkohol och narkotika under 2003. Med missbruk av alkohol och narkotika avses all konsumtion av alkohol och narkotika som leder till kostnader för samhället. Studien ska också försöka ge en bild av vilka kostnader olika delar av samhället, kommun, landsting, stat och den privata sektorn, har för tre olika inriktningar förebyggande verksamhet, vård och omsorg samt övriga kostnader. Metod Socialstyrelsen använder samhällsekonomisk analys i denna studie för att beräkna samhällets kostnader för alkohol och narkotika. En samhällsekonomisk analys bygger på tanken att försöka maximera alla individers nytta och välfärd. Analysen visar vilka konsumtionsmöjligheter som individerna gemensamt går miste om till följd av en specifik företeelse, i detta fall missbruk och beroende av alkohol och narkotika. Beräkningar av de samhällsekonomiska kostnaderna kan inte ensamma motivera 1 Med direkta kostnader avses de reella kostnader som uppstår under perioden som studeras. 8
förändringar i samhällets resursanvändning, men de kan användas som en utgångspunkt. (1) Kostnadsberäkningarna i en samhällsekonomisk analys bör baseras på samtliga effekter, både positiva och negativa, som i detta fall alkohol och narkotika har på samhället och dess invånare. De positiva och negativa effekterna värderas i ekonomiska termer för att sedan ställas mot varandra. Det är endast de reala kostnaderna, dvs. de som innebär att resurser tas i anspråk, som tas med i beräkningarna. Transfereringar, t.ex. ekonomiskt bistånd och sjukpenning, räknas inte som reala kostnader och ingår inte i kostnadsberäkningarna. Vidare kan effekter som oro, trygghet och smärta vara svåra, om inte omöjliga, att värdera i ekonomiska termer. Av denna anledning räknas dessa effekter sällan med i samhällsekonomiska analyser, och inte heller i denna studie. Kostnader kan också delas in i direkta och indirekta kostnader. Direkta kostnader är de faktiska kostnaderna, dvs. de kostnader som faktiskt uppstår under den period som studeras. Indirekta kostnader är de kostnader som inte ännu har uppstått men som i framtiden troligen skulle ha genererat intäkter, t.ex. produktionsbortfall på grund av för tidig död. I en fullständig samhällsekonomisk analys ingår både direkta och indirekta kostnader. I denna studie har dock endast de direkta kostnaderna beräknats. Beräkningen av samhällets kostnader för alkohol och narkotika är osäker. En stor del av beräkningarna är baserade på antaganden, vissa kostnader kan saknas medan det för andra har antagits en för stor andel. För att få en uppskattning av hur kostnaderna skulle kunna variera har en enkel känslighetsanalys gjorts, där variationen av den antagna andelen har uppskattats. Som ett komplement har också en fördelningsanalys gjorts. Den visar hos vilka aktörer som kostnaderna uppstår och aktörernas andel av samhällets kostnader. När det gäller alkohol och narkotika uppstår kostnaderna i alla samhällets sektorer, stat, landsting, kommun och den privata sektorn. Att veta hur stora kostnaderna är för olika aktörer visar inte bakgrunden till kostnaderna. Avser kostnaderna förebyggande insatser, som på sikt kan minska kostnaderna eller har de uppstått som en följd av alkohol och narkotika. Om endast en liten del av de totala kostnaderna gäller förebyggande verksamhet kanske det skulle vara lönsamt att satsa mer på förebyggande insatser för att minska kostnaderna totalt. Underlag För att beräkna kostnaderna för alkohol och narkotika behövs uppgifter från många olika källor. Kostnadsuppgifter som gäller kommunerna har baserats på uppgifter som de lämnat i Räkenskapssammandraget för 2003 som SCB samlat in (2). Kostnaderna avser bruttokostnad minus interna intäkter och försäljning av verksamhet. Landstingens kostnader har beräknats utifrån uppgifter om kostnad per vårdtillfälle för olika diagnoser i Region Skåne 2003. Statens kostnader har baserats på kostnaderna i respektive myndighets årsredovisning för 2003. I dessa saknas uppgifter för att beräkna 9
kostnadsbegreppet ovan. Därför har nettokostnader använts, dvs. bruttokostnad minus bruttointäkter. Kostnadsuppgifterna redovisas sällan specifikt för den missbruksrelaterade verksamheten, vilket innebär att uppskattningar och antaganden har behövts för att beräkna kostnaderna. Uppskattningarna har i de flesta fall baserats på den forskning som visar hur stor del av verksamheten som avser missbruk, i andra fall har professionen tillfrågats om en uppskattning. Tidigare svenska och internationella studier Det finns inga tidigare svenska studier som beräknar samhällets kostnader för både alkohol och narkotika. De tidigare studierna tittat antingen på alkohol eller på narkotika. De samhällsekonomiska kostnaderna för alkohol i Sverige har beräknats av Centrum för socialvetenskaplig alkohol och drogforskning (SoRAD), Stockholms universitet. De totala kostnaderna för alkohol beräknades till 20,3 miljarder kronor för 2002. I dessa kostnader ingår både direkta och indirekta kostnader. De direkta kostnader som inkluderats är hälso- och sjukvård som beräknats till 2,2 miljarder kronor, socialtjänst till 4,4 miljarder kronor, kriminalitet till 3,5 miljarder kronor samt forskning och förebyggande arbete till 0,5 miljarder kronor. De indirekta kostnaderna, produktionsbortfallet, beräknades till 10,4 miljarder kronor. (3, 4) En annan studie som ofta refereras till är en uppsats som Anders Johnson skrev i nationalekonomi 1983, 50 miljarder kostar supen. Även i denna beräkning ingår både direkta och indirekta kostnader. Direkta kostnader som ingår är kostnader för produktion, vård, egendomsskador och förebyggande åtgärder. Beräkningarna har vid ett flertal tillfällen uppdaterats, bl.a. i 100 miljarder kostar supen, från 1991 och Hur mycket kostar supen? som kom 2000. Vid uppdateringarna har endast några nya antaganden gjorts och de gamla beräkningarna har räknats upp med konsumentprisindex. (5-7) Det är inte möjligt att jämföra resultatet från dessa två svenska studier med de beräkningar som gjorts i denna studie. Dels tittar de enbart på kostnader som relaterar till alkohol, dels ingår även indirekta kostnader. De få svenska studier som behandlat kostnader för narkotika har endast tagit upp en del av de samhällsekonomiska kostnaderna nämligen kostnader för de offentliga åtgärder som direkt eller indirekt syftar till att minska missbruk och beroende av narkotika och dess negativa konsekvenser. Riksrevisionsverket (RRV) fick 1991 i uppdrag av regeringen att bl.a. kalkylera de kommunfinansiella effekterna av narkomanvården och ställa dem mot de landstingsfinansiella, statsfinansiella respektive de samhällsekonomiska effekterna. Uppdraget redovisades 1993 och innehöll en beräkning av narkotikapolitikens kostnader. Kostnaderna för socialtjänsten beräknades till 534 miljoner kronor, hälso- och sjukvården till 340 miljoner kronor, rättsväsende till 618 miljoner kronor samt Arbetsmarknads- och socialförsäkring till mellan 87-154 miljoner kronor. I RRV:s beräkningar finns inga beräkningar för produktionsbortfall eller humanvärden. (8) 10
En uppdatering av RRV:s beräkning har gjorts av Mats Ramstedt på SoRAD, Stockholms universitet, för 2002. I Ramstedts beräkningar finns, till skillnad från RRV:s beräkning, även kostnader för tullen. I en jämförelse med RRV:s beräkningar har kostnaderna för narkotikapolitiken har ökat mellan 1991 och 2002 med cirka 130 procent i fasta priser och uppgick 2002 till mellan 5,5 11,2 miljarder kronor. (9) Även resultatet från dessa studier är svåra att jämföra med beräkningarna i denna studie. De tidigare studierna studerar enbart kostnader som är relaterade till narkotika och dessutom endast en del av samhällets kostnader. Internationellt har flertalet studier tittat på samhällets kostnader för alkohol och narkotika. Men även internationellt studeras kostnaderna ofta separat för alkohol och narkotika. Internationella studier visar att mellan 1 3 procent av BNP är kostnader för alkohol. För 2003 skulle det för svensk del innebära kostnader mellan 24 73 miljarder kronor. Kostnaderna för narkotika uppges ligga mellan 0,5 1,3 procent av BNP, dvs. mellan 12 32 miljarder kronor för 2003 i Sverige. De totala kostnaderna för alkohol och narkotika i Sverige uppskattas till 36 105 miljarder kronor. (10-12) Det finns flera problem med att översätta utländska kostnadsstudier till Sverige. Användningen av alkohol och narkotika ser olika ut, den offentliga vården av personer med missbruks- och beroendeproblem är olika i omfattning och pris- och lönenivåer är några av de områden som skiljer sig mellan länderna och som påverkar samhällets kostnader för alkohol och narkotika. Att beräkna kostnaderna utifrån en andel av BNP kan också vara missvisade eftersom det även kan finnas vissa skillnader i BNP dels avseende beräkningar, dels omfattningen av offentlig sektor. 11
Samhällets direkta kostnader Kostnaderna för alkohol och narkotika uppstår hos en rad aktörer i samhället. De har också olika syften med sin verksamhet. Vissa kostnader rör förebyggande insatser, andra avser vård och omsorg. Övriga kostnader är t.ex. försäkringskostnader. Nedan ges en översikt av de direkta kostnader som behandlas i rapporten. Samhällets direkta kostnader har beräknats till knappt 30 miljarder kronor för år 2003 (tabell 1). Av dessa kostnader står kommunerna för 10 miljarder kronor vilka avser kostnader för socialtjänst, skolverksamhet och räddningstjänst. Landstingets kostnader har beräknats till 4,5 miljarder kronor. Det är kostnader för öppen- och slutenvård, primärvård och tandvård. Statens kostnader fördelar sig på 39 myndigheter och har beräknats till 12,4 miljarder kronor. Den privata sektorns kostnader har beräknats till 2,6 miljarder kronor och består av kostnader för sjuklön från arbetsgivaren, företagshälsovård, försäkringar och insatser från frivilligorganisationer. Tabell 1. Samhällets direkta kostnader relaterade till alkohol och narkotika efter kostnadsbärare och inriktning 2003, miljoner kronor Förebyggande verksamhet Vård och omsorg Övriga kostnader Totalt Kommun 496 8 297 1 273 10 066 Landsting 0 4 516 0 4 516 Stat 299 12 093 21 12 413 Privat sektor 0 141 2 485 2 626 Totalt 795 25 047 3 779 29 621 Källa: Socialstyrelsens beräkningar Statens står för den största delen av kostnaderna som kan relateras till alkohol och narkotika. Av de direkta kostnaderna beräknas staten stå för cirka 42 procent. Kommunernas andel är något lägre, 34 procent. Landstingen beräknas stå för 15 procent av de direkta kostnaderna. De direkta kostnaderna kan antingen vara kostnader för förebyggande verksamhet eller uppstå som följd av bruk och missbruk av alkohol och narkotika. De direkta kostnaderna för förebyggande verksamhet har beräknats till cirka 3 procent av de totala kostnaderna. Kostnaderna som beräknas uppstå som följd av alkohol och narkotika är alltså den övervägande delen av de direkta kostnaderna. Av dessa kostnader är majoriteten kostnader som avser vård och omsorg. 85 procent av de totala direkta kostnaderna avser vård och omsorg. 12
Figur 1. Fördelning av samhällets direkta kostnader för alkohol och narkotika efter kostnadsbärare och inriktning 2003, procent. Privat sektor 9% Fördelning av direkta kostnader Förebyggande verksamhet 3% Övriga kostnader 13% Stat 42% Kommun 34% Landsting 15% Vård och omsorg 84% Källa: Socialstyrelsens beräkningar Många av de ingående kostnaderna är beräkningar baserade på antaganden och skattningarna. Osäkerheten i beräkningarna är stora eftersom den exakta andelen som relaterar till alkohol och narkotika är okänd. Kostnaderna har därför också beräknats baserat på en trolig spännvidd i antagandena. Med dessa antaganden som grund har samhällets direkta kostnader relaterade till alkohol och narkotika beräknats till 16 57 miljarder kronor. Kommunernas del av kostnaderna har beräknats till 5 15 miljarder kronor, landstingens till 1,4 20 miljarder kronor, statens till 8 16 miljarder kronor och den privata sektorns kostnader till 1,7 6 miljarder kronor. 13
Kommunernas direkta kostnader Kommunens kostnader för alkohol och narkotika är högre än vad många tror. De mest uppenbara kostnaderna gäller missbruks- och beroendevård för vuxna. Men även andra delar inom socialtjänsten är i olika grad relaterade till alkohol och narkotika, t.ex. ekonomsikt bistånd och vård och omsorg om barn och unga. Kommunen har utöver dessa kostnader även kostnader inom verksamheter som skola och räddningstjänst som även de kan relateras till alkohol och narkotika. De flesta av dessa verksamheter har ingen redovisning av hur stora kostnader som kan relateras till alkohol och narkotika. Detta innebär att kostnaderna för de verksamheterna behöver uppskattas. Nedan redovisas de faktiska eller uppskattade kostnaderna som kan relateras till alkohol och narkotika inom kommunernas verksamhet. Sammanfattning Kommunernas direkta kostnader som är relaterade till alkohol och narkotika har beräknats till 10 miljarder kronor (tabell 2) (5 15 miljarder kronor). Den största delen, 79 procent, av kostnaderna finns inom socialtjänstens verksamhet. Därefter följer kostnaderna för skolan och för räddningstjänsten. Tabell 2. Kommunernas direkta kostnader som kan relateras till alkohol och narkotika år 2003, miljoner kronor Verksamhet Beräknade kostnader Socialtjänst 7 995 Missbrukarvård för vuxna 4 557 Vård av barn och unga 3 175 Ekonomiskt bistånd 263 Skolverksamhet 1 061 Undervisning om alkohol, narkotika och tobak 496 Elevvård 565 Räddningstjänst 1 010 Kommunen totalt 10 066 Källa: Socialstyrelsens beräkningar Kommunernas förebyggande verksamhet handlar till största del om förebyggande åtgärder för ungdomar t.ex. ANT-undervisning i skolan. Kommunens direkta kostnader för förebyggande verksamhet har beräknats till 496 miljoner kronor (0 992 miljoner kronor). Kostnaderna för kommunernas vård och omsorg till personer med missbruksproblem och deras anhöriga har beräknats till 8 297 miljoner kronor (4 557 9 848 miljoner kronor). Det är framförallt inom 14
kommunernas socialtjänst missbruksvård för vuxna och insatser till barn och unga som kostnaderna uppstår. Skolornas elevvård har också räknats som vård och omsorg. Övriga kostnader som kan relateras till alkohol och narkotika dyker för kommunernas del upp inom räddningstjänstens verksamhet och inom ekonomiskt bistånd. Kommunernas övriga kostnader uppskattas till 1 273 miljoner kronor (428 2 633 miljoner kronor). Socialtjänst Socialtjänsten kommer dagligen i kontakt med personer med missbruks- och beroendeproblem samt deras anhöriga. Enligt socialtjänstlagen (2001:453) ska socialtjänstens insatser utformas och genomföras tillsammans och i samförstånd med den enskilde. I 4 kap. 1 regleras den enskildes rätt till bistånd från socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Här ingår också insatser för vård och behandling av missbruk och beroende. Undantagsvis kan dock en person med missbruks- och beroendeproblem vårdas utan att ha gett sitt samtycke. Detta regleras i lagen om vård av missbrukare i vissa fall (1988:870). Missbruks- och beroendevård för vuxna Ett av socialtjänstens verksamhetsområden är missbruks- och beroendevård. Denna verksamhet riktar sig till personer som är 21 år eller äldre. Missbruks- och beroendevården bedrivs på institutioner, i familjehem eller i öppen vård. Vården kan antingen vara frivillig eller ske under tvång. Kommunerna redovisar årligen kostnaderna för denna verksamhet till SCB:s räkenskapssammandrag. År 2003 uppgick kostnaderna till 4 557 miljoner kronor. I denna summa ingår kostnader för utredningsverksamhet, vård, behandling, arbete, arbetsträning, boende, dagvård, personligt stöd, kontaktperson, rådgivning m.m. (2) Insatser för barn och unga Insatser för barn och unga ingår också i socialtjänstens verksamhet. I likhet med missbruks- och beroendevården för vuxna kan insatserna för barn och unga bedrivas på institution, i familjehem eller i öppna former, på frivillig basis eller under tvång. Under 2003 fick 19 442 barn och unga del av dessa insatser som kostade kommunerna 10 582 miljoner kronor. (2) Alla insatser som genomförs inom denna verksamhet kan inte relateras till alkohol och narkotika. Det finns ingen uppgift om hur stor del av kostnaderna som kan hänföras till insatser som är relaterade till alkohol och narkotika. För att uppskatta kostnaderna som är relaterade till alkohol och narkotika är för denna verksamhet kan den problematik i familjen som ligger till grund för insatserna studeras. Statistik inom detta område saknas dock. Några svenska studier har dock försökt att uppskatta andel barn och 15
ungdomar som får insatser på grund av sitt eget missbruk eller missbruk i familjen. Forsknings- och utvecklingsenheten i Stockholms stad har t.ex. följt en grupp Stockholmsbarn födda mellan 1968 och 1975 från födseln till och med 25 års ålder. 162 barn som fick insatser studerades, och från deras akter registrerades information om familjeförhållanden, aktualisering 2, problematik, utredning och insats. I 34,5 procent av akterna uppgavs att en del av problematiken berodde på föräldrarnas missbruk, och enligt 16,0 procent av akterna hade barnen själva missbruksproblem. Dessa två problemorsaker kan överlappa varandra ett barn som själv missbrukar kan också ha föräldrar som missbrukar. (13) Socialstyrelsen redovisar i en rapport om barnavårdsutredningar några av de studier som genomfördes 1991 1999 och som bl.a. innehåller uppgifter om familjernas problematik. Av studierna framgår att alkohol- och narkotikamissbruk hos föräldrarna fanns i 10 43 procent av fallen med ett genomsnitt på 28 procent. Vidare hade 0 27 procent av barnen egna missbruksproblem, med ett genomsnitt på 12 procent. Även här finns fall där både föräldrar och barn missbrukar. (14) I en doktorsavhandling från 1993 redovisar Tommy Lundström att missbruk var orsaken till 56 av 120 tvångsomhändertaganden sedan 1930- talet, dvs. 47 procent. Sedan 1960-talet har andelen omhändertaganden till följd av missbruk ökat kraftigt jämfört med tidigare decennier. Det kan konstateras att missbruk hos föräldrar är det dominerande skälet till att barn omhändertas. (15) Utifrån dessa studier uppskattar Socialstyrelsen att 30 procent av insatserna för barn och unga är relaterade till alkohol och narkotika. Kostnaderna har beräknats till 3 175 miljoner kronor 2003. Baserat på studierna kan andelen insatser som är relaterade till alkohol och narkotika variera. Med antagande om att 0 50 procent är relaterade till alkohol och narkotika har kostnaderna beräknats till 0 5 291 miljoner kronor. Ekonomiskt bistånd Inom socialtjänsten utgör också ekonomiskt bistånd en omfattande verksamhet. Biståndet ska dels ge individen möjlighet att leva på en skälig levnadsnivå, dels utformas så att den stärker den enskilda individens möjligheter att leva ett självständigt liv genom att förbättra individens förutsättningar att i framtiden själv klara sin försörjning och livsföring i övrigt. Delar av denna verksamhet är relaterad till alkohol och narkotika, dvs. då personer på grund av problem med alkohol och narkotika behöver försörjningsstöd. Det ekonomiska biståndet består till största delen av transfereringar som inte tas med som kostnader i den samhällsekonomiska analysen, men kommunerna har också administrativa kostnader som ska räknas med. Kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd, exklusive transfereringar, 2 Aktualisering kan ske genom ansökan, anmälan och socialtjänstens egna initiativ när familjen redan är aktuell för insatser (social barnavård eller annat, exempelvis försörjningsstöd). 16
uppgick till 1 752 miljoner kronor under 2003. (2) I likhet med insatserna för barn och unga redovisar kommunerna inte kostnader som relaterar till alkohol och narkotika separat. Kostnadsandelen uppskattas utifrån de studier som genomförts på området. I en studie om långvariga socialbidragstagare 1989 1991 framgår att minst en tredjedel av männen och 13 procent av kvinnorna hade missbruksoch beroendeproblem. I studien påpekas också att långvariga socialbidragstagare har avsevärt mer problem än övriga bidragstagare. (16) Vidare tycks sociala och medicinska problem, t.ex. missbruk, psykisk ohälsa och andra sociala problem, ha varit huvudorsaken till socialbidragstagande i 12 15 procent av hushållen år 1997 98. Det visar uppgifter från Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Eskilstuna kommun. (17) Uppgifter från kommunerna Stockholm, Göteborg och Västerås för 2003 visar att 13 30 procent av hushållen hade sociala och medicinska problem som huvudorsak till bidragstagandet. (18, 19) Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) vid Socialstyrelsen, riktade en enkät om ekonomiskt bistånd till biståndshandläggare inom fyra kommuner. De fick bl.a. ge en kort beskrivning av klienten och de problem som ligger/låg bakom behovet av bistånd samt svara på frågan om vilka speciella svårigheter eller hinder som finns/fanns för att klienten skulle få eller behålla jobb. För båda dessa frågor nämns missbruk i cirka 15 procent av svaren. (20) Med ledning av dessa studier uppskattar Socialstyrelsen att minst 15 procent av det ekonomiska biståndet kan relateras till alkohol och narkotika. Detta innebär att det ekonomiska biståndets kostnader, exkl. transfereringar, uppgick till 263 miljoner kronor. Studierna visar på variationer i andel som kan relateras till alkohol och narkotika. Uppskattningsvis 10 35 procent kan relateras till alkohol och narkotika, dvs. 175 613 miljoner kronor. Övriga kostnader inom socialtjänsten Utöver de kostnader som nämnts ovan finns ytterligare kostnader för alkohol och narkotika som belastar kommunernas socialtjänst. Det handlar om kostnader för stöd till kvinnojourer familjerätt familjerådgivning kommunernas arbete med drogfria platser för ungdomar (fältarbetare) annan administrativ verksamhet som har samband med alkohol och narkotika. Socialstyrelsen har dock inte hittat några kostnadsuppgifter för dessa områden, och uppskattar att kostnaderna är relativt små i sammanhanget. Skola I skolan finns två typer av kostnader för alkohol och narkotika: 17
förebyggande insatser som t.ex. undervisning om alkohol, narkotika och tobak (ANT-undervisning) insatser för de elever som har egna problem med alkohol och narkotika eller som har föräldrar som har missbruks- eller beroendeproblem. Kommunernas kostnader för grund- och gymnasieskolan uppgick till 93 933 miljoner kronor 2003. (2) Det finns inga uppgifter om hur stor del av kostnaderna som kan hänföras till alkohol och narkotika, utan andelen behöver uppskattas. Socialstyrelsen uppskattar kostnaderna för ANTundervisningen utifrån hur stor del av den totala undervisningen som är ANT-undervisning. Kostnaderna för den elevvård som kan hänföras till alkohol och narkotika uppskattas utifrån en enkät där skolkuratorer runt om i Sverige fick uppskatta hur stor del av deras tid som går åt till denna elevvård. Utifrån detta material uppskattar Socialstyrelsen att 1 061 miljoner kronor (35 2 350 miljoner kronor) av kommunernas kostnader för skolan kan relateras till alkohol och narkotika. Undervisning om alkohol, narkotika och tobak I både grundskolan och gymnasieskolan ska eleverna få undervisning om alkohol och narkotika enligt läroplanerna. Hur mycket undervisning och i vilken form är upp till skolorna att bestämma så länge de uppfyller målet. Det finns dock ingen statistik för hur många timmar som eleverna faktiskt får undervisning om alkohol och narkotika. År 1999 publicerade Skolverket en rapport där myndigheten bl.a. hade kvalitetsgranskat skolans ANT-undervisning. I studien framkom att det var stora skillnader mellan skolornas ANT-undervisning både när det gällde undervisningstid, metod och kvalitet. Cirka 5 timmar per läsår uppskattas vara någon form av ANT-undervisning (21). Arbetet visade också att ANTundervisning främst sker från och med årskurs 4 i grundskolan. (22) Utifrån dessa antaganden får elever i grundskolan totalt 30 timmars ANTundervisning (5 timmar x 6 läsår). Det motsvarar cirka 0,5 procent av grundskolans totalt 6 665 undervisningstimmar. Kommunernas kostnader för grundskolan uppgick 2003 till 67 654 miljoner kronor. (2) Socialstyrelsen uppskattar därmed att grundskolans kostnader för ANTundervisningen var 338 miljoner kronor. Vidare uppskattar Socialstyrelsen att eleverna får 15 timmars ANTundervisning i gymnasieskolan (5 timmar x 3 läsår). I gymnasieskolan har eleverna en garanterad undervisningstid på 2 180 timmar för de flesta program, men för några program är den garanterade undervisningstiden 2 430 timmar. Uppskattningsvis ägnas därmed cirka 0,6 procent av undervisningen i gymnasieskolan åt alkohol, narkotika och tobak. Kommunernas kostnader för gymnasieskolan uppgick till 26 279 miljoner kronor 2003. (2) Socialstyrelsen uppskattar gymnasieskolans kostnader för ANT-undervisningen till 158 miljoner kronor 2003. Med antagande om att 0 1,2 procent av undervisningstiden ägnas åt ANT-undervisning har kostnaderna beräknats till 0 316 miljoner kronor. 18
Elevvård Utöver kostnaderna för ANT-undervisningen har skolorna andra kostnader som kan relateras till alkohol och narkotika. Det gäller främst elevhälsans verksamhet. Där arbetade 6 393 årsarbetare 2003: skolsköterskor, skolläkare, skolkuratorer, skolpsykologer och SYO-personal. Elevvården kostade då 1 472 miljoner kronor för grundskolan och 410 miljoner kronor för gymnasieskolan. (23) Socialstyrelsen har inte hittat några studier av hur stor del av elevvården som kan relateras till alkohol och narkotika. För att få en uppfattning av storleken skickade Socialstyrelsen därför ut en enkät via Sveriges skolkuratorers förening 2005. I enkäten fick skolkuratorerna uppskatta hur stor del av sin tid som de ägnar åt problem som är relaterade till alkohol och narkotika. 28 skolkuratorer runt om i Sverige svarade på enkäten. I grundskolan uppskattades 1 70 procent av elevvården vara relaterad till alkohol och narkotika, och i gymnasieskolan 5 80 procent. Dessa antaganden ger kostnader på 15 1 030 miljoner kronor för grundskolan och 20 328 miljoner kronor för gymnasieskolan. Totalt 35 1 358 miljoner kronor. Baserat på denna enkät uppskattar Socialstyrelsen att 30 procent av elevvårdens kostnader är relaterade till alkohol och narkotika, dvs. 565 miljoner kronor. Ytterligare kostnader som kan relateras till alkohol och narkotika kan finnas då lärare och annan personal utanför elevhälsan kan lägga ner tid och kraft på elever med eget missbruk eller där föräldrarna har missbruks- eller beroendeproblem. Socialstyrelsen har inte uppskattat dessa kostnader i denna studie. Räddningstjänst Kommunerna ansvarar för räddningstjänsten i kommunen. Räddningstjänsten arbetar med att förebygga och utföra räddningsinsatser vid bränder och andra olyckor. Kommunernas kostnader för räddningstjänsten uppgick till 5 052 miljoner kronor 2003. (2) En del av dessa kostnader är relaterade till alkohol och narkotika. Det finns dock inga uppgifter om hur stor del av räddningstjänstens kostnader som är relaterade till alkohol och narkotika, utan dessa kostnader måste uppskattas. För att uppskatta kostnaderna kan man utgå från andelen olyckor som kan relateras till alkohol och narkotika. Internationella studier visar att alkohol svarar för cirka 30 procent av alla olyckor med dödlig utgång. Enligt Statens folkhälsoinstitut är alkoholens roll mindre vid olyckor med icke dödlig utgång: den är inblandad vid cirka 20 procent av dessa olyckor. (23) Utifrån detta antar Socialstyrelsen att 20 procent av kostnaderna för räddningstjänsten är relaterade till alkohol och narkotika, dvs. 1 010 miljoner kronor för 2003. Med antagande om att 5 40 procent av räddningstjänstens kostnader är relaterade till alkohol och narkotika har kostnaderna beräknats till 253 2 020 miljoner kronor. 19
Övriga verksamheter Kommunerna har även kostnader som eventuellt skulle kunna relateras till alkohol och narkotika från andra verksamheter än dem som redovisats ovan. Det kan t.ex. vara kostnader för att pröva tillstånd för servering av alkoholhaltiga drycker ge stöd till verksamheter inom kultur, idrott och övrig fritid genomföra arbetsmarknadsåtgärder. Socialstyrelsen har dock inte uppskattat kostnaderna som kan relateras till alkohol och narkotika för dessa övriga verksamheter. 20
Landstingens direkta kostnader Inom landstinget uppstår kostnader för alkohol och narkotika inom de flesta områden i hälso- och sjukvården. En del av kostnaderna är dolda genom att missbruk och beroende inte upptäcks eller redovisas. Av landstingens kostnader står hälso- och sjukvården för drygt 90 procent av kostnaderna, 137 667 miljoner kronor (inkl. Gotlands kommuns hälso- och sjukvårdskostnader.) (24) Personer med missbruks- eller beroendeproblem och deras anhöriga kommer ofta i kontakt med hälso- och sjukvården. Även personer som råkat ut för t.ex. trafikolyckor, bränder eller våldsbrott där alkohol och narkotika har varit en bakomliggande faktor kommer till hälsooch sjukvården. Liksom för de flesta andra områden finns inte kostnader som kan relateras till missbruk eller beroende specificerade. En uppskattning av kostnaderna behöver göras. Sammanfattning Landstingens kostnader för alkohol och narkotika har beräknats till 4 516 miljoner kronor 2003 (tabell 3). Cirka 3,3 procent av landstingens hälsooch sjukvårdskostnader uppskattas alltså vara relaterade till alkohol och narkotika. Internationella studier visar på högre andelar men troligen beror det på att man internationellt inkluderar en del av det som i Sverige är socialtjänst. Landstingets kostnader är dock uppskattningar. Som känslighetsanalys antas att 1 15 procent av hälso- och sjukvård och 2 8 procent för tandvård kan relateras till alkohol eller narkotika. Kostnaderna beräknas då till 1 378 20 266 miljoner kronor. Tabell 3. Landstingens direkta kostnader för alkohol och narkotika år 2003, miljoner kronor Verksamhetsområde Beräknade kostnader Specialiserad slutenvård 1 960 Specialiserad öppenvård och primärvård 2 050 Tandvård 89 Övriga verksamheter 417 Totalt 4 516 Källa: Socialstyrelsens beräkningar I stort sett alla landstingets insatser ingår i området vård och omsorg, dvs. 4 516 miljoner kronor. 21
Specialiserad slutenvård Socialstyrelsen uppskattar kostnaderna för specialiserad slutenvård som kan relateras till alkohol och narkotika utifrån uppgifter om vårdtillfällen och kostnader för diagnoser som kan relateras till alkohol eller narkotika. En del diagnoser kan relateras till missbruk och beroende av alkohol och narkotika i sin helhet, t.ex. kronisk pankreatit (bukspottskörtelinflammation) orsakad av alkohol. Andra diagnoser kan delvis relateras till alkohol och narkotika, t.ex. epilepsi. De diagnoser som Socialstyrelsen använt för att beräkna kostnaderna för alkohol och narkotika inom specialiserad slutenvård finns redovisade i bilaga 2. I Socialstyrelsens patientregister finns uppgifter om vårdtillfällen per huvuddiagnos respektive bidiagnos. I beräkningarna har endast de vårdtillfällen som en alkohol- eller narkotikarelaterad diagnos angetts som huvuddiagnos använts, vilket gör att beräkningarna är underskattade. Antalet vårdtillfällen har uppskattas till cirka 45 000 vårdtillfällen där huvuddiagnosen har bedömts vara alkohol- eller narkotikarelaterad. För antal vårdtillfällen per diagnos se bilaga 2. Det finns inga uppgifter om kostnaderna per diagnos och vårdtillfälle för hela riket. Region Skåne har dock samlat in detaljerad information om sin specialiserade slutenvård under flera år, bl.a. när det gäller diagnoser, antal vårdtillfällen och kostnader per vårdtillfälle. Region Skånes uppgifter om kostnader per vårdtillfälle och huvuddiagnoser får antas vara gällande för hela riket. Kostnaden för de diagnoser och vårdtillfällen som är relaterade till alkohol och narkotika beräknas till 1 005 miljoner kronor för 2003. Utöver de diagnoser som helt eller delvis kan relateras till alkohol och narkotika uppstår kostnader som beror på olycksfall där alkohol och narkotika har varit en bidragande orsak, t.ex. skador efter trafikolyckor där föraren har varit alkoholpåverkad. Under 2003 berodde 169 486 vårdtillfällen inom den specialiserade slutenvården på olyckor av något slag, t.ex. trafikolyckor, våld, bränder och drunkningsolyckor. Vid cirka 20 procent av alla olyckor med icke dödlig utgång har någon inblandad person alkohol i blodet (23). Därmed kan 33 897 av 2003 års vårdtillfällen uppskattas vara en följd av alkohol. Uppgifter saknas avseende olyckor till följd av narkotikaintag. Dessa uppskattas dock vara jämförelsevis få och några ytterligare kostnader för dessa har inte beräknats. Enligt Räddningsverkets beräkningar kostade varje vårdtillfälle för olycksfall inom den slutna vården 25 931 kronor 2001. (25) Detta blir 28 170 kronor per vårdtillfälle om man räknar upp priset till 2003 års nivå, enligt SCB:s konsumtionsindex för landstingens hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen uppskattar därmed att de olycksfall som kan relateras till alkohol och narkotika kostade, ger 28 170 kronor per vårdtillfälle. Socialstyrelsen uppskattar därmed olycksfallens kostnad för specialiserad slutenvård till 955 miljoner kronor 2003. Baserat på beräkningarna ovan uppskattas kostnaderna för alkohol och narkotika till 1 960 miljoner kronor för den specialiserade slutenvården. De totala kostnaderna uppgick till 58 544 miljoner kronor 2003. (24) Av dessa uppskattas alltså cirka 3,3 procent vara relaterade till alkohol och narkotika. 22
Som känslighetsanalys antas 1 15 procent vara relaterade till alkohol eller narkotika och kostnaderna beräknas då vara 585 8 781 miljoner kronor. Specialiserad öppenvård samt primärvård För den specialiserade öppenvården samt primärvården finns inga uppgifter om vare sig diagnoser, antal vårdtillfällen eller kostnaderna för dessa. Det finns heller inga uppgifter om hur stor del av dessa verksamheter som relaterar till alkohol och narkotika. Socialstyrelsen arbetar med att bygga upp ett register över den specialiserade öppenvården, men vid tidpunkten då uppgifterna togs fram för denna rapport fanns inga heltäckande eller säkra siffror. För primärvården finns ingen statistik alls att tillgå. Eftersom uppgifterna är så knapphändiga eller obefintliga kan de inte användas som underlag för beräkningarna i denna rapport. Socialstyrelsen uppskattar dock att den specialiserade öppenvården och primärvården har åtminstone lika stor andel kostnader för alkohol och narkotika som den specialiserade slutenvården. Uppskattningsvis är alltså cirka 3,3 procent av den specialiserade öppenvårdens och primärvårdens kostnader relaterade till alkohol och narkotika. De totala kostnaderna för den specialiserade öppenvården samt primärvården uppgick till 62 115 miljoner kronor 2003. (24) Kostnaderna för alkohol och narkotika uppskattas därmed till 2 050 miljoner kronor för 2003. Som känslighetsanalys uppskattas att 1 15 procent av kostnaderna kan relateras till alkohol eller narkotika, dvs. 621 9 317 miljoner kronor. Tandvård Personer med narkotikaproblem har ofta en eftersatt tandhälsa, både för att de ofta negligerar sin tandhygien och för att narkotikapreparaten påverkar tandhälsan. De vanligaste preparaten ger t.ex. muntorrhet och ett begär efter sötsaker. Även personer med allvarliga alkoholproblem har sämre tandhälsa än befolkningen i övrigt. Det beror till största del på att de har svårt att ta hand om eller negligerar sin tandhälsa. (26) Det finns inga uppgifter om hur stor del av tandvården som är relaterad till alkohol och narkotika. I en rapport om tandvårdsförsäkringen, framgår dock, att 4 procent av dem som fått höjd ersättning hade fått det på grund av missbruk. (27) Socialstyrelsen antar att man här kan dra paralleller till tandvården i övrigt. Därmed kan 4 procent av landstingets kostnader för tandvård uppskattas vara relaterad till alkohol och narkotika, undantaget allmäntandvården för barn och ungdomar. Landstingets kostnader för tandvård exklusive allmäntandvård för barnoch ungdom uppgick till 2 237 miljoner kronor 2003. (24) Socialstyrelsen uppskattar därmed kostnaderna för alkohol och narkotika har beräknats till 89 miljoner kronor för 2003. Som känslighetsanalys antas att 2 8 procent av kostnaderna är relaterade till alkohol eller narkotika, dvs. 45 179 miljoner kronor. 23
Övriga verksamheter Uppgifter saknas också om hur stor del av de övriga kostnaderna för hälsooch sjukvården inklusive den politiska verksamheten som relaterar till alkohol och narkotika. Socialstyrelsen bedömer att kostnadsandelen motsvarar andelen för hälso- och sjukvården, dvs. cirka 3,3 procent av kostnaderna uppskattas vara relaterade till alkohol och narkotika. De övriga kostnaderna för hälso- och sjukvården inklusive den politiska verksamheten uppgick till 12 651 miljoner kronor 2003. (24) Socialstyrelsen uppskattar därmed kostnaderna för alkohol och narkotika till 417 miljoner kronor för 2003. Som känslighetsanalys avtas att 1 15 procent av kostnaderna är relaterade till alkohol och narkotika, dvs. 127 1 989 miljoner kronor. 24
Statens direkta kostnader Många av de svenska myndigheternas verksamheter har kostnader för bruk och missbruk av alkohol och narkotika. En del myndigheter ägnar en stor del av sin verksamhet åt förebyggande verksamhet, medan en del ägnar en stor del åt effekterna av bruk och missbruk. Andra myndigheter berörs endast till en mycket liten del. Många gånger redovisar inte myndigheterna hur stor del av deras verksamhet som berörs av alkohol och narkotika, utan andelen måste uppskattas. Nedan redovisas de relevanta myndigheternas faktiska eller uppskattade kostnader för alkohol och narkotika. Sammanfattning En rad statliga myndigheter har kostnader som är relaterade till alkohol och narkotika (tabell 4). Statens direkta kostnader har beräknats till 12 413 miljoner kronor 2003 (7 618 15 936 miljoner kronor). Rättsväsendet står för två tredjedelar av statens kostnader och har beräknats uppgå till 8 754 miljoner kronor (6 008 11 265 miljoner kronor). Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen (tidigare Arbetsmarknadsstyrelsen) är andra myndigheter som har omfattande kostnader som är relaterade till alkohol och narkotika. Tabell 4. Statens direkta kostnader relaterade till alkohol och narkotika år 2003, miljoner kronor Myndighet Beräknad kostnad Myndighet Beräknad kostnad Alkoholkommittén 35 Kriminalvården 2 863 Mobilisering mot narkotika 97 Polisen 4 533 Arbetsförmedlingen 965 Rättsmedicinalverket 127 Försäkringskassan 1 358 Åklagarväsendet 328 Socialstyrelsen 41 Vägverket 50 Statens folkhälsoinstitut 43 Länsstyrelserna (21 st) 26 Statens institutionsstyrelse 454 Tullverket 450 Brottsförebyggande rådet 23 Räddningsverket 96 Brottsoffermyndigheten 16 Regeringskansliet 5 Domstolsväsendet 903 Totalt 12 413 Källa: Socialstyrelsens beräkningar Flera myndigheter arbetade med att förebygga missbruk 2003: Alkoholkommittén, Mobilisering mot narkotika, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Brottsförebyggande rådet, Vägverket, Länsstyrelserna och Regeringskansliet. Den förebyggande verksamheten uppskattas ha kostat 299 miljoner kronor (262 366 miljoner kronor) detta år. 25
Den stora delen av statens kostnader för alkohol och narkotika gäller vård och omsorg. Kostnaderna uppstår hos Arbetsförmedlingen (tidigare Arbetsmarknadsstyrelsen), Försäkringskassan, Statens institutionsstyrelse, Brottsoffermyndigheten, Domstolsväsendet, Kriminalvården, Polisen, Rättsmedicinalverket, Åklagarväsendet, Tullverket och Räddningsverket. Kostnaderna uppskattas till 12 093 miljoner kronor. Alkoholkommittén En särskild kommitté tillsattes av regeringen 2001 för att, i samspel med kommuner och landsting, samordna förebyggande insatser för alkoholskador. Genomförandet av den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador svarade kommittén för i vissa delar. (28) Kommitténs uppgift var också att informera och opinionsbilda, t.ex. genom seminarier och konferensserier, för att förankra handlingsplanen och stimulera utvecklingen av olika verksamheter. (29) År 2007 tog andra myndigheter över Alkoholkommitténs verksamhet. Alkoholkommitténs nettokostnader uppgick till cirka 35 miljoner kronor 2003, och kan i sin helhet relateras till alkohol. (30) Mobilisering mot narkotika Regeringen tillsatte en nationell narkotikasamordnare 2002 med uppgift att samordna nationella insatser mot narkotika och ansvara för att genomföra den nationella narkotikahandlingsplanen (31). År 2007 tog Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut över verksamheten. Nettokostnaderna för Mobilisering mot narkotika uppgick till 97 miljoner kronor 2003 som i sin helhet kan relateras till narkotika. (32) Arbetsförmedlingen Enligt en studie som Riksförsäkringsverket genomfört var 10 procent av de arbetslösa långtidssjukskrivna missbrukare 1999. Riksförsäkringsverket påpekar dock att det finns skäl att misstänka att andelen personer med missbruk kan vara större än vad som framkom i studien, eftersom missbruk underrapporteras i journaler och andra akter. (33) I en rapport från Statens folkhälsoinstitut framgår vidare att det finns ett tydligt samband mellan arbetslöshet och förtidspensionering. (34) Socialstyrelsen antar att 20 procent av kostnaderna för arbetslösheten kan relateras till alkohol och narkotika (dvs. en lika stor andel som när det gäller ersättningen vid arbetsoförmåga, se nedan). Nettokostnaderna, exklusive transfereringar, för Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS, numera Arbetsförmedlingen) uppgick till 4 825 miljoner kronor 2003. Kostnaderna för alkohol och narkotika uppskattas därmed till 965 miljoner kronor. Vid antagande om att 10 35 procent var relaterade till alkohol och narkotika beräknas kostnaden till 483 1 689 miljoner kronor. 26
Försäkringskassan Försäkringskassan (tidigare Riksförsäkringsverket och Försäkringskassorna) administrerar de försäkringar och bidrag som ingår i socialförsäkringen. Socialförsäkringen gäller för alla som bor eller arbetar i Sverige, och täcker in närmare 50 olika förmåner eller bidrag. Riksförsäkringsverkets samt Försäkringskassornas nettokostnader uppgick till 7 827 miljoner kronor 2003. (35) Socialstyrelsen uppskattar kostnaden för alkohol och narkotika till 1 358 miljoner kronor (17 procent) (186 1 368 miljoner kronor). Ersättning vid arbetsoförmåga De ersättningar som ingår under området arbetsoförmåga är sjukpenning, frivillig sjukpenningförsäkring, närståendepenning, arbetsskadeersättning, arbetsskadelivränta, sjuk- och aktivitetsersättning och yrkesskadeersättning. Enligt en rapport från Riksförsäkringsverket fördelar sig diagnoserna på samma sätt vid långtidssjukskrivning som vid förtidspensionering. (36) För cirka 4 procent av de långtidssjukskrivna (60 dagar eller längre) fanns uppgifter om alkohol, narkotika eller läkemedel noterade i akten, och endast 0,8 procent av de långtidssjukskrivna hade en missbruks- eller beroendediagnos. (37, 38) I Försäkringskassans akter märks dock endast en bråkdel av de sjukskrivningar och förtidspensioner som verkligen kan relateras till alkohol och narkotika. Enligt en studie från 1993 var t.ex. åtminstone 30 procent av männens nybeviljade förtidspensioneringar alkoholrelaterade. (39) I en senare doktorsavhandling anges att 21 procent av de män som fått förtidspension gripits för rattonykterhet, vilket är en tillförlitlig indikator på missbruks- eller beroendeproblem. (40) Minst 20 procent av ersättningarna vid arbetsoförmåga uppskattas alltså vara relaterade till alkohol och narkotika, även om andelen troligen är större än så. Nettokostnaden för ersättning vid arbetsoförmåga, exkl. transfereringar, uppgick till 3 323 miljoner kronor 2003. (35) Socialstyrelsen uppskattar därmed kostnaderna för alkohol och narkotika till 665 miljoner kronor. Vid antagande om att 4 30 procent är relaterade till alkohol och narkotika har kostnaderna beräknats till 134 997 miljoner kronor. Åtgärder mot ohälsa I åtgärder mot ohälsa ingår samordnad rehabilitering, förebyggande insatser, utredning av rehabiliteringsbehov m.m. Paralleller till ersättning vid arbetsförmåga kan troligen dras eftersom ohälsa är starkt kopplat till orsaker bakom sjukpenningen. Socialstyrelsen antar därför att 20 procent är relaterade till alkohol och narkotika. Nettokostnaden för åtgärder mot ohälsa uppgick totalt till 1 175 miljoner kronor 2003. (35) Kostnaderna som kan relateras till alkohol och narkotika uppskattas därmed till 235 miljoner kronor. Vid antagande om 4 30 procent som är relaterat till alkohol och narkotika har kostnaderna beräknats till 47 352 miljoner kronor. 27