Utvärdering av Beroendemottagningen i Ljusdal

FoU rapport 2012:3 Utvärdering av Beroendemottagningen i Ljusdal Ann Lyrberg

Utvärdering av Beroendemottagningen i Ljusdal Ann Lyrberg

FoU Rapport 2012:3 FoU Välfärd Region Gävleborg Layout: Gunilla Blom Lundqvist Tryck: Backman Info, Gävle ISSN: 1654-8272

Förord Processen att skapa en gemensam beroendemottagning i Ljusdals kommun startade april 2007 då en arbetsgrupp bildades med representanter från kommunen, primärvården och landstinget. april 2009 invigdes beroendemottagningen i Ljusdal. Framgångsfaktorer i uppbyggnaden av beroendemottagningen har bland annat varit: den goda samverkan mellan kommunen och landstinget; projektledare på heltid med kunskap, erfarenhet och ett brinnande intresse för verksamheten; tydliga mål för verksamheten; samordning av insatserna; samverkansavtalet; en motiverad och kunnig personal. För människor i Ljusdals kommun med missbruks- och beroendeproblem har det stor betydelse att det skapats en specialiserad öppenvårdsenhet för beroendevård. Ljusdal den 3 september 2012 Thomas Renshammar Verksamhetschef för IFO Ljusdals kommun

4 Innehållsförteckning FÖRORD... 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 4 SAMMANFATTNING... 6 INLEDNING... 7 BAKGRUND... 8 Beroendemottagningens framväxt... 8 Beroendemottagningens utveckling... 8 Styrning och leding... 9 Intern vårdkedja... 9 UTVÄRDERINGENS SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR...12 Syfte...12 Frågeställningar...12 METOD...13 Uppgifter om besökare, insatser och arbetsmetoder...13 Abstinensbehandling...13 Brukarenkätundersökning...13 Samverkanspartners syn...14 Skede i beroendeutvecklingen...14 AUDIT... 14 DUDIT... 15 AUDIT och DUDIT en analysmodell... 15 BESKRIVNING AV BESÖKARE, INSATSER OCH AVSLUT...18 Aktualisering basfakta om besökarna...18 Antal besökare... 18 Kontaktorsak... 18 Väntetid... 19 Åldersfördelning... 20 Nytt vårdtillfälle eller överflyttning... 20 Hur kommer besökarna till mottagningen?... 21 Hur många söker hjälp för första gången?... 22 Primärdrog och blandmissbruk... 22 Injektionsmissbruk... 25 Användningsfrekvens... 25 Levnadsförhållanden, sysselsättning, försörjning och utbildning... 26 Sammanfattning basfakta om besökarna... 30 Uppföljning och avslut 2011...30 Metoder för identifiering och bedömning av problemets svårighetsgrad... 31 Insatser... 32 Vilka professioner träffar besökarna och hur många gånger?... 33 Hur avslutas kontakten, enligt planering eller genom avbrott?... 34 Sammanfattning och kommentarer till uppföljning och avslut... 35 HAR KOSTNADERNA FÖR ABSTINENSBEHANDLING I SLUTENVÅRD MINSKAT?...36 Resultat abstinensbehandling... 36 Har kostnaderna för abstinensbehandling minskat?...39 Sammanfattning abstinensbehandling... 39 SÖKER BRUKARNA HJÄLP I ETT TIDIGT SKEDE?...40 Sammanfattning... 41

5 VAD SÄGER BRUKARNA?...42 Resultat från brukarenkätundersökning...42 Vad har varit bra och vad kan förbättras?... 44 Sammanfattning brukarenkätundersökning... 46 VAD SÄGER SAMVERKANSPARTNERS?...47 Resultat från intervjuer med samverkanspartners...47 Ungdomsmottagningen i Ljusdal... 47 Kvinnojouren Viljan... 48 Slåttegymnasiet... 49 Individ- och familjeomsorgens ekonomi- och vuxenenhet... 49 Psykiatriska öppenvårdsmottagningen... 50 Familjeläkarjouren och akuten... 51 Priserva företagshälsovård... 51 Sammanfattning intervjuer med samverkanspartners...52 Främjande av samverkan:... 52 Hinder för samverkan:... 53 Hur vårdkedjan påverkats av beroendemottagningens tillkomst... 53 Utvecklingsbehov av vårdkedjan och samverkan... 53 DISKUSSION...54 Förslag till utveckling:... 56 REFERENSER...57 BILAGA 1. BRUKARENKÄT...58 BILAGA 2. KARTLÄGGNINGSMETOD...59 BILAGA 3. POÄNGSÄTTNING...60 BILAGA 4. FÖRDELNING PROBLEMTYNGD, UNGDOMAR...61 BILAGA 5. FÖRDELNING PROBLEMTYNGD, VUXNA...62

6 Sammanfattning Beroendemottagningen i Ljusdal (BiL) är en av sju integrerade beroendemottagningar i Gävleborgs län och drivs i samverkan mellan Ljusdals kommun och landstinget Gävleborg. Verksamheten vänder sig till de invånare i Ljusdal som har ett riskbruk, missbruk eller beroende av alkohol, narkotika och/eller läkemedel. Verksamheten, som startades i april 2009, regleras i ett samverkansavtal med mål och syfte: att gemensamt skapa och utveckla en samlad specialiserad beroendemottagning, att erbjuda hjälp i ett tidigt skede, att hjälpen ska vara lättillgänglig, att vården ska utgå från en helhetssyn och anpassas efter individen, att en obruten vårdkedja säkerställs, att beroendemottagningen utgör den första länken i vårdkedjan samt att kostnaderna för abstinensbehandling i slutenvård ska minska. Det huvudsakliga syftet med utvärderingen är att undersöka hur verksamheten lever upp till avtalets mål och syften. Utvärderingen innehåller en beskrivning av besökarna, insatser och avslut, resultat av abstinensbehandling, brukarnas synpunkter, samverkanspartners synpunkter och en studie om i vilken riskzon för problematiska eller icke problematiska problem patienterna befinner sig när de söker hjälp vid mottagningen. Utvärderingen visar att det har blivit lättare och tydligare att söka hjälp i missbruks- och beroendefrågor för brukare och att samverkan har underlättats mellan kommun och landsting. Väntetiderna är korta, vanligtvis en dag från första kontakt till första besök. Människor i alla åldrar, från 14 till 72 år söker hjälp. En femtedel (21 %) av besökarna är i åldersgruppen 14-24 år och 30 % är kvinnor. Behandlingen inleds till 99 % vid beroendemottagningen, vilket visar att den utgör den första länken i vårdkedjan, och därmed fungerar som avsett. 32 % av ungdomarna och 61 % av de vuxna tar själva initiativ till kontakten med mottagningen. Det vanligaste sättet brukarna fått kännedom om verksamheten är via personal inom socialtjänsten eller genom en vän/bekant. Resultaten från den brukarenkätundersökning som gjorts inom ramen för studien visar att brukarna i stort är nöjda med beroendemottagningen. De upplever ett respektfullt bemötande, känner sig delaktiga i planering och behandling samt upplever att den egna motivationen till förändring stärkts. Om målsättningen, att människor ska söka hjälp i ett tidigare skede har uppnåtts, kan inte utvärderingen bedöma eftersom det inte finns något jämförelsematerial sedan tidigare. En analysmodell för bedömning av problemtyngd har utvecklats och studerats med hjälp av befintliga screeninginstrument som används vid mottagningen. Resultaten visar att gruppen vuxna, 25 år och äldre, har ett tyngre missbruk jämfört med ungdomarna: 74 % av de vuxna och 55 % av ungdomarna befinner sig i de högre riskzonerna för bedömning av problemtyngd, d.v.s. har drogrelaterade problem/tungt beroende av droger och/eller problematiska/ mycket problematiska alkoholvanor. Resultaten visar att kostnaderna för abstinensbehandling i slutenvård per år har minskat med drygt 150 t kr. Mer än hälften av all abstinensvård utförs polikliniskt. Innehållet i medicinska och psykosociala behandlingsmetoder har utvecklats. Samverkansparters beskriver att vårdkedjan har blivit tydligare, mer strukturerad och att missbruks- och beroendevården har blivit mer professionell. Det finns idag fler behandlingsalternativ att tillgå på hemmaplan. Missbruks- och beroendefrågor har fått ett större fokus i och med beroendemottagningens tillkomst.

7 Inledning Beroendemottagningen i Ljusdal (BiL) är en av sju integrerade beroendemottagningar i Gävleborgs län. Verksamheten invigdes officiellt den 1 april 2009 och startades upp i samverkan mellan två parter; Individ- och familjeomsorgen i Ljusdals kommun och Landstinget Gävleborg genom division Primärvård. Genom ett samverkansavtal regleras kostnader för drift, personal, samverkan, verksamhetens syfte och inriktningsmål. Beroendemottagningen vänder sig till invånare i Ljusdals kommun som har ett riskbruk, missbruk eller beroende av alkohol, narkotika och/eller läkemedel. Verksamheten utgör ingen ny arbetsuppgift för någon av parterna. Det nya med Beroendemottagningens verksamhet är det tydliga uppdraget att samverka i en gemensam verksamhet. Enligt avtalet är tanken att parterna gemensamt ansvarar för att innehållet i verksamheten definieras, att lokala vårdprogram utvecklas samt att de olika professionernas ansvarsområden klargörs 1. Avtalet tydliggör vilka lagar som reglerar verksamheten och att föreskrifter och anvisningar från Socialstyrelsen ska följas. Verksamhetens mål och syften (som finns reglerat i avtalet) kan beskrivas och sammanfattas i följande rubriker. 1. Att gemensamt (kommun och landsting) skapa, utveckla och driva en samlad specialiserad beroendemottagning. Tanken är att förstärka och utveckla vården för personer med missbruks- och beroendeproblem och deras anhöriga. Tidigare kartläggningar 2 visade att vårdinsatser till vissa målgrupper, bl.a. ungdomar och kvinnor, var bristfälliga. 2. Att erbjuda hjälp i ett tidigt skede. Ett viktigt mål för verksamheten är att personer med missbruks- och beroendeproblem ska söka hjälp i ett tidigt skede i beroendeutvecklingen. Förhoppningen är att personer med högkonsumtion och riskbruk ska söka hjälp innan de utvecklar missbruk och beroende, och därmed förhindra mänskligt lidande och kostnader för samhället. 3. Vården ska utgå från en helhetssyn och anpassas efter individen. Vården ska väga in så väl sociala, psykologiska, medicinska som kulturella perspektiv. Den ska även anpassas efter individens ålder, kön och etnicitet. 4. Det ska vara lätt att söka hjälp. Obyråkratiska former och en öppen beroendemottagning ska underlätta för människor att söka hjälp. Kontakten behöver inte föregås av utredning och bistånd av socialtjänsten eller remiss från läkare. Genom att förenkla vägarna är tanken att eventuellt motstånd att söka och ta emot hjälp minskar. Det ska också gå snabbt att få hjälp, särskilt för de som har ett utvecklat missbruk och beroende och snabbt behöver hjälp med abstinensbehandling, motivationshöjande samtal och fortsatt vård. 5. Att säkerställa en obruten vårdkedja genom samverkan och effektiv specialiserad vård. Missbruks- och beroendevården ses som en kedja av olika vårdformer och insatser tänkta att leda till en förbättring för individen. Beroendemottagningen är den första länken i denna kedja dit personer med missbruks- och beroendeproblem kan vända sig för att få hjälp. Genom samverkan är tanken att göra vården mer effektiv och specialiserad. 6. Att kostnaderna för abstinensbehandling i slutenvård ska minska. Genom att erbjuda abstinensbehandling i öppenvård, som är en billigare vårdform, är det tänkt att kostnaderna för abstinensbehandling i slutenvård ska minska. 1 2 Se Ljusdals Kommun. & Landstinget Gävleborg. (2008). Samverkansavtal Beroendemottagningen i Ljusdal. Gustavsson, K. (2006).

8 Bakgrund Beroendemottagningens framväxt 2003 påbörjades projektet Samordnad Beroendebehandling Gävleborg, förkortat SBG, med syftet att samordna och utveckla länets beroendebehandling 3. Våren 2005 antogs av dåvarande Kommunförbundet Gävleborg en utvecklingsplan för missbruks- och beroendevården. I utvecklingsplanen konstaterades att en viktig orsak till beroendevårdens problem var det delade huvudmannaskapet mellan landsting och kommun som bl.a. ledde till oklara gränsfall och tvister om vem som har behandlingsansvaret och att adekvat vård kunde utebli. Hälsooch sjukvårdens och socialtjänstens olika handläggningsrutiner och behandlingstraditioner försvårade samordning av vården. De centrala delarna i utvecklingsplanen gick därför ut på att på lokal nivå samordna och samlokalisera sociala och medicinska resurser, lösa gränsdragningsfrågor och verka för utökade öppenvårdsinsatser genom samverkan. I oktober 2005 beslutade landstingsstyrelsen att anta utvecklingsplanen som grund för ett fortsatt utvecklingsarbete av beroendevården i länet. En viktig del i utvecklingsplanen var att tillskapa lokala beroendemottagningar. En uppföljande kartläggning av beroendevården i länet 2006 visade att tre kommuner helt saknade tillgång till beroendemottagning, varav Ljusdal var en 4. I april 2007 hölls ett planeringsmöte inom ramen för SBG i syfte att komma vidare i planeringen av en beroendemottagning i Ljusdal. I planeringsmötet deltog representanter från Omsorgs- och socialförvaltningen i Ljusdals kommun, primärvåden och psykiatrin inom Landstinget Gävleborg och dåvarande Regionförbundet Gävleborg. Fram till dess hade en mindre grupp yrkesverksamma som kom i kontakt med missbruks- och beroendeproblem i arbetet träffats under ett par års tid för att utveckla samarbetet. Vid mötet beslutades att upprätta en skriftlig plan för att få till stånd en beroendemottagning och att ansöka om statsbidrag hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen beviljade Ljusdals kommun 1,2 mkr i stimulansmedel till utveckling av vård och behandling av personer med tungt missbruk och till starten av en beroendemottagning. I juni 2008 undertecknades ett treårigt samverkansavtal mellan Ljusdals kommun och Landstinget Gävleborg. Parterna åtog sig att i samverkan utveckla och driva en beroendemottagning och gemensamt bidra till driften av verksamheten i form av pengar och personal 5. Beroendemottagningens utveckling Beroendemottagningen i Ljusdal smygstartade den 2 mars 2009 med delar av personalgruppen. Officiell invigning skedde den 1 april 2009 i lokaler på bottenplanet i Ljusdals Närsjukhus. Inlednings vis anställdes två sjuksköterskor (0,75 + 0,75) av primärvården, en deltids läkare (0,25) av psykiatrin och en kurator (1,0) av kommunen. I kuratorns tjänst ingick även ett samordningsuppdrag på 20 %. Utöver detta hade kommunen ett avtal med en privat vårdgivare av psykosocial missbruks- och beroendebehandling med motsvarande två heltids alkohol- och drogterapeutertjänster. Denna verksamhet bedrevs i andra lokaler vid Ljusdals Närsjukhus. 3 4 5 Persson, S. & Westin, L. (2004). Gustavsson, K. (2006). Plomér, C. (2009).

9 Under våren 2009 övertog Division primärvård hela ansvaret för landstingets del i samverkansavtalet i och med att landstinget omorganiserade all beroendevård till en egen enhet inom primärvården. Tidigare, i planeringen och inledningsskedet, delades ansvaret mellan psykiatri och primärvård. Kuratorn, tillika samordnare, slutade sin tjänst i november 2009 och ersattes av två socialsekreterare anställda vid Individ- och familjeomsorgens ekonomi- och missbruksenhet, vilka delade kuratorstjänsten under sommarhalvåret 2010. Samordnaruppdraget flyttades över till en sjuksköterska vars tjänst utökades med 0,25 %. Hösten 2010 rekryterade kommunen 3,0 alkohol- och drogterapeuter samtidigt som avtalet med den privata vårdgivaren av psykosocial missbruks- och beroendebehandling sades upp. Under 2011 har i stället den psykosociala behandlingen utökats och utvecklats vid mottagningen. I januari 2012 flyttade verksamheten in i nya bättre anpassade lokaler i markplan vid Ljusdals Närsjukhus. Styrning och leding För styrning och ledning tillsattes en ledningsgrupp, som enligt avtalet ska bestå av representanter från respektive part (en chef med beslutsmandat) och av samordnaren. Idag består den av verksamhetschefen vid Individ- och familjeomsorgens ekonomi och vuxenenhet, vårdenhetschefen för primärvårdens Beroendeenhet och samordnaren. Ledningsgruppen ansvarar för det operativa arbetet, för att samverkan utvecklas, för fastställande av verksamhetsplaner och beslut i budgetfrågor. Samordnarens uppgifter är att samordna och planera arbetet på mottagningen, ansvara för metodutveckling, ansvara för uppföljning och rapportering. Intern vårdkedja Våren 2007 gav Socialstyrelsen ut nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården bestående av 53 rekommendationer för upptäckt, identifiering, bedömning, behandling och uppföljning av personer med alkohol- och narkotikaproblem. Riktlinjerna bygger på kunskap och metoder som använts inom området fram t.o.m. 2004 och som granskats och analyserats av fem expertgrupper. I granskningen gjordes en evidensgradering från 1 till 4 av metoder och tekniker där grad 1 har det högsta bevisvärdet och grad 4 det lägsta 6. I de nationella riktlinjerna har en sammanvägning gjorts av expertgruppernas bedömning av evidensgrader och ekonomiska kostnader. På denna grund rekommenderas och beskrivs behandling för missbruks- och beroendeproblem som en process i sju steg 7. Dessa steg utgör grund för Beroendemottagningens interna vårdkedja. Den lokala anpassningen beskrivs nedan i sju steg: 1. Etablering av kontakt Att skapa en god relation mellan behandlare och patient i syfte att underlätta för patienten att tala om problemet. 2. Identifiering av problemet Riskfyllda alkoholvanor och narkotikakonsumtion identifieras med hjälp av biologiska (urin- och blodprover) och psykologiska tester. 3. Bedömning av problemets svårighetsgrad I nästa steg bedöms problemets svårighetsgrad och konsekvenser. Här används olika biologiska markörer och psykologiska tester som t.ex. AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test) och DUDIT (Drug Use Disorders Identification Test). 6 7 Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård (2007), sid 204. Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård (2007), sid 72.

10 4. Kort rådgivning Om problemet inte bedöms som särskilt allvarligt ges en kort rådgivning med eventuell uppföljning. Kort rådgivning innebär motiverande samtal, MI, en patientcentrerad metod där patienten får hjälp att för sig själv klargöra motiven för eller emot ett visst beteende. Metoden inkluderar att ge positiv förstärkning, stärka självtilliten och övervinna ambivalens. Kort rådgivning utförs av alkohol- och drogterapeut eller sjuksköterska. Rådgivning hos alkohol- och drogterapeut är begränsat till fem gånger. För insatser därutöver, om behov finns, krävs biståndsbeslut enligt Socialtjänstlagen. Rådgivning hos sjuksköterska kräver inget biståndsbeslut oavsett hur många samtal som äger rum. 5. Utredning inklusive personbedömning för bedömning av ytterligare insatser Vid höga poäng på AUDIT- och DUDIT-test utreds om det finns behov av ytterligare insatser utöver kort rådgivning. Utredningen görs antigen av personalen på BiL eller så tas kontakt med socialtjänstens individ- och familjeomsorg som utreder behoven vidare. 6. Stöd och behandling Vid allvarligare problem och när kort rådgivning är otillräckligt erbjuds både psykosocialt stöd och behandling samt medicinsk behandling. Psykosocialt stöd och behandling: Socialsekreterarens utredning utmynnar i biståndsbeslut om att med stöd av socialtjänstlagen bevilja någon form av öppenvård eller institutionsvård. Ett vårdalternativ är psykosocial öppenvårdsbehandling vid beroendemottagningen. Innehållet har utvecklats sedan starten, och i synnerhet under 2011 sedan alkohol- och drogterapeuter anställts. Idag innefattar den psykosociala behandlingen motiverande-, bearbetande-, insiktshöjande- och jag-stödjande samtal, inhämtande av ny kunskap och nya handlingsstrategier samt färdighetsträning. Bland vuxna sker behandlingen antingen individuellt eller i grupp. Gruppbehandlingen består av en sluten grupp med 6-10 deltagare vilka träffas tisdag- fredag i 10 veckor. Därefter fortsätter behandlingen en eftermiddag per vecka i 42 veckor. Innehållet i behandlingen utgår från AA:s tolv steg, men innehåller även strukturerad sorgebearbetning (bearbetning av förluster), motivationsarbete och jag-stödjande behandling. Det individuella behandlingsprogrammet för vuxna utgår från motiverande samtal (MI), men inslag av kognitiv beteendeterapi (KBT), AA:s tolv steg och jag-stödjande metoder. Behandlingstiden anpassas efter individens behov. Även kombinationer av individuell behandling och gruppbehandling förekommer. Det psykosociala behandlingsarbetet med ungdomar sker individuellt. Behandlingen inleds med fem motiverande samtal. Vid behov av fortsatt behandling görs en utredning och biståndsbedömning av socialsekreterare vid Individ- och familjeomsorgen. Vid behov fortsätter sedan behandlingsprogrammet nio veckor med två behandlingssessioner per vecka. Behandlingen följs upp med minst två träffar. Efter behov erbjuds även eftervård i sex månader där ungdom och behandlare träffas en gång per månad i minst ett halvår. Innehållet i behandlingen utgår från HAP-programmet, ett haschavvänjningsprogram utvecklat av Rådgivningsbyrån i Lund 8, som består av tre faser: en fysisk, en känslomässig och en återfallspreventiv fas. HAP-programmets behandlingsstruktur används även vid behandling av andra beroenden, t.ex. alkoholberoende. Psykosocialt stöd ges även till klienters/patienters närstående, vilket antingen sker individuellt, familjevis och/eller i grupp. Stödet är en servicefunktion och föregås därmed inte av något biståndsbeslut. Medicinsk behandling: Den medicinska behandlingen består i huvudsak av farmakologiskt stöd till fortsatt nykterhet och drogfrihet, abstinensbehandling och läkemedelsnedtrappning. och utförs med stöd av hälso- och sjukvårdslagen. 7. Uppföljning och utvärdering. Den individuella förändringen, resultaten av insatt behandling och andra hjälpåtgärder, följs upp. 8 Se Vägen ut ur haschmissbruket av Thomas Lundqvist och Dan Ericsson, (Studentlitteratur, Lund, 1988).

Beroendemottagningen drivs av två huvudmän med utgångspunkter i olika lagstiftningar (Hälso- och sjukvårdlagen och Socialtjänstlagen), bägge lyder under sekretesslagen. För att möjliggöra samverkan inhämtas ett samtycke från individen om att informationsutbyte inom mottagningen får ske. För personer med ett större vårdbehov än vad Beroendemottagningen kan svara mot sker en överföring till socialtjänsten. Denna överföring sker vid formaliserade möten var 14:e dag med Individ- och familjeomsorgen under förutsättning att samtycke inhämtats från den enskilde. 11

12 Utvärderingens syfte och frågeställningar Syfte Det huvudsakliga syftet med utvärderingen är att undersöka om beroendemottagningens verksamhet kommer brukarna till nytta och hur verksamheten lever upp till avtalets mål och syfte. Syftet är också att ge underlag till att avgöra om det är motiverat att fortsätta driva verksamheten och ta fram idéer om hur den kan utvecklas. Utvärderingen fokuserar på att beskriva målgruppen, vilka insatser som erbjudits, tillgänglighet, brukarnas syn på beroendemottagningen, samverkanspartners syn på mottagningen, om kostnaderna för abstinensbehandling ökar eller minskar och i vilket skede i beroendeutvecklingen brukarna söker hjälp. Frågeställningar Beskrivning av målgruppen: Hur ser ålders- och könsfördelningen ut bland besökarna? Hur många söker för egna missbruks- och beroendeproblem och hur många söker för närståendeproblematik? Hur många har vårdats tidigare och hur många har aldrig sökt hjälp? Hur ser levnadsförhållandena ut vad gäller medborgarskap, sysselsättning och utbildning? Viket/vilka preparat missbrukas? Vilka insatser har besökarna tagit del av? Väntetider: Finns det väntetid från första kontakt till första besök? Hur lång? Skede i missbruks- och beroendeutveckling: Kommer brukarna i ett tidigare skede i missbruks- och beroendeutvecklingen? Abstinensbehandling: Hur många har genomgått abstinensbehandling? Hur många har genomgått flera abstinensbehandlingar? Hur många remisser har skrivits till abstinensbehandling i slutenvård? Har kostnaderna för abstinensbehandling i slutenvård minskat eller ökat sedan tillkomsten av beroendemottagningen? Brukarnas syn på mottagningen: Hur har brukarna fått kännedom om beroendemottagningen? Är det lätt eller svårt att komma i kontakt med beroendemottagningen? Hur upplevs bemötandet? Hur nöjda är brukarna med den hjälp/stöd/behandling som erbjuds och upplever de sig delaktiga i planeringen? Vad tycker brukarna är bra och vad kan förbättras? Samverkanspartners syn på Beroendemottagningen: Hur omsätts samverkan med samverkanspartners i praktiken? Vilken betydelse har tillkomsten av beroendemottagningen haft för samverkanspartners och deras brukare? Vad hindrar respektive gynnar samverkan?

13 Metod Uppgifter om besökare, insatser och arbetsmetoder Uppgifter om besökare och insatser har hämtats från ett projekt som drivits 2009-2011 av FoU Välfärd och där BiL medverkat tillsammans med övriga beroendemottagningar i länet. Projektet har syftat till att öka kunskapen om beroendemottagningarnas besökare (patienter och närstående) och vilka insatser som initierats. Datainsamlingen har skett i samband med inskrivning vid mottagningen, genom registrering i ett webbenkätverktyg, av avidentifierade uppgifter om besökarens: ålder, kön, livssituation och typ av problematik. Vid behandlingstillfällets avslut har en uppföljning och en ny registrering gjorts av avidentifierade uppgifter om vilka insatser patienten tagit del av och vilka yrkeskategorier man mött. Data har sedan aggregerats till gruppnivå och bearbetats i SPSS. Datainsamlingen, som till stora delar skett manuellt, har inneburit en lång inkörningsperiod för personalen. Bland annat kom data från 2010 att innehålla ett alltför stort bortfall för att ge tillförlitlig information. Eftersom verksamheten startades i april 2009 var även 2009 års data ofullständiga. Det är viktigt ha förståelse för att det i början kan ta tid med denna process. Dessa problem är inte ovanliga för nystartade verksamheter och i synnerhet inte för de som drivs i samverkan. Det hör till processen i verksamhetens utveckling att hitta rutiner och metoder för dokumentation samt komma överens om vilken dokumentation som är av värde. Mot bakgrund av inkörningsperioden kan vi inte uttala oss om 2009 och 2010. Efter att tidigare brister i rutiner och dokumentation rättats till bedömer vi uppgifter om besökare, insatser och arbetsmetoder från 2011 som tillförlitliga. Utvärderingen grundar sig därför på data från 2011. I insamlade data från länets övriga beroendemottagningar har det inte varit några större variationer mellan verksamhetsåren. Mot bakgrund av detta bedömer vi 2011 års siffror som representativa för verksamheten. Abstinensbehandling Uppgifter om abstinensbehandling har hämtats från dokumentation i patientjournal, läkemedelslistor och tidbokning av hälso- och sjukvårdspersonal på mottagningen. De avidentifierade uppgifterna har registrerats i en excelmall och bearbetats i SPSS på gruppnivå. Uppgifterna är hämtade från verksamhetens start, april 2009, till och med december 2011. Brukarenkätundersökning Under två mätperioder (två veckor i november 2010 och två veckor i november/december 2011), sammalagt fyra veckor, genomfördes en enkätintervjuundersökning bland mottagningens besökare. Alla besökare under mätperioderna erbjöds att delta. Personalen informerade om syftet med undersökningen (att din medverkan har stor betydelse och att vi genom enkäten vill ta del av dina upplevelser av bemötande och insatser) och fanns tillhands för att hjälpa till vid eventuella frågor och förtydliganden vid ifyllandet. Enkäten besvarades anonymt och de ifyllda formulären förvarades i en sluten låda på mottagningen. Efter mätperioden har enkätsvaren matats in i ett webbenkätverktyg och sammanställts och bearbetats statistiskt med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Svaren i de öppna frågorna har kategoriserats under rubriker. I analysen har bakgrundsvariablerna kön och ålder relaterats till resultaten. Några tydliga sam-

14 band har dock inte gått att påvisa på grund av att det är få kvinnor i undersökningspopulationen och att det i vissa åldersgrupper inte funnits tillräckligt många svar. Vi bedömer bortfallet som marginellt, det har handlat om enstaka personer. Samverkanspartners syn I februari och mars 2012 har telefonintervjuer med samverkanspartners inom kommun och landsting genomförts i syfte att undersöka deras syn på beroendemottagningen, hur samverkan omsätts i praktiken, vilken betydelse mottagningen haft för samverkanspartners och deras klinter/patienter samt vad som är hindrande respektive främjande för samverkan. Personalen identifierade samverkanspartners som tillfrågades medverka i en intervju. Intervjufrågorna skickades till respektive verksamhet i förväg för genomläsning och förberedelse med övriga arbetskamrater. Telefonintervju hölls sedan med en representant från respektive verksamhet. Svaren har nedtecknats, renskrivits och kontrollerats av intervjupersonerna som då har haft möjlighet till tillägg och rättelse av eventuella felaktigheter. Skede i beroendeutvecklingen Beroendemottagningen syftar bl.a. till att ge människor möjlighet att söka hjälp för missbruks- och beroendeproblem i ett tidigt skede av beroendeutvecklingen. Eftersom det inte har gjorts några kartläggningar eller mätningar av målgruppens problemtyngd före beroendemottagningens tillkomst kan vi inte uttala oss om hur problemtyngden såg ut innan. Utvärderingen har därför fokuserat på att undersöka i vilket skede brukarna befinner sig i missbruksoch beroendeutvecklingen med 2011 som utgångspunkt. För detta har en analysmodell utvecklats som grundar sig på två psykologiska tester AUDIT och DUDIT vilka används vid mottagningen i samband med att ett nytt vårdtillfälle inleds. AUDIT AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test) är ett psykologiskt test och består av ett frågeformulär om 10 frågor som mäter riskfylld alkoholkonsumtion, tecken på beroende och alkoholskador 9. Formuläret används i syfte att identifiera alkoholproblem och ge vägledning till fortsatt utredningsbehov, fördjupad problembedömning och vårdplanering. I manualen för AUDIT 10 beskrivs poängsättning, tolkning av AUDIT och förslag till rekommendationer med utgångspunkt från fyra olika poänggränser. Poänggränserna är inte absoluta, utan en individuell bedömning görs i varje enskilt fall. Tabell 1 ger en sammanfattning av poänggränser och rekommendationer. 9 10 Metoden har tagits fram av en internationell forskargrupp på uppdrag av WHO. En mera utförlig beskrivning av testet finns i manual: Se Bergman, H. (1994.) AUDIT. The Alcohol Use Disorders Identification Test AUDIT: Manual. Stockholm: Karolinska Institutet, Magnus Huss kliniken. Bergman, H. (1994.) AUDIT. The Alcohol Use Disorders Identification Test AUDIT: Manual. Stockholm: Karolinska institutet, Magnus Huss klinik.

15 Tabell 1. Poängsättning och tolkning av AUDIT. Risknivå AUDIT-poäng Tolkning Intervention Zon I Män 0-7; Kvinnor 0-6 Zon II Män 8-15; Kvinnor 7-13 Zon III Män 16-19, Kvinnor 14-17 Zon IV Män 20 > Kvinnor 18 > Ej riskabla alkoholvanor Riskabla alkoholvanor men inte nödvändigtvis ett missbruk/beroende Problematiska alkoholvanor sannolikt föreligger en alkoholrelaterad diagnos Mycket problematiska alkoholvanor sannolikt föreligger en alkoholrelaterad diagnos (primärprevention) Rådgivning, självhjälp, fortsatt uppsikt över konsumtionen Utredning och eventuell behandling inom specialistvården Utredning och eventuell behandling inom specialistvården DUDIT DUDIT (Drug Use Disorders Identification Test) är ett annat psykologiskt test bestående av 11 frågor som identifierar personer med riskabla och skadliga narkotikavanor eller narkotikarelaterade problem 11. I manualen för DUDIT 12 beskrivs poängsättning och tolkning av resultaten med utgångspunkt i tre olika poänggränser beroende av ålder och kön: en indelning för yngre män och en för kvinnor mellan 16-25 år och en indelning för män och kvinnor 26 år och äldre. Poänggränserna bildar tre kategorier: Inget/troligtvis inget drogrelaterat problem, Sannolikt drogrelaterade problem, Sannolikt tungt beroende av droger. För poängsättning och tolkning för de två åldergrupperna se bilaga 3. Enligt manualen är siffrorna preliminära och ska användas som riktlinjer tills vidare. Eftersom socialstyrelsen rekommenderar vidare utredning vid 1 poäng eller mer har poänggränserna i den lägsta kategorin (till skillnad från manualen) delats in i två lägsta kategorier, inget problem (0 poäng) och möjligt problem, se tabell nedan. Därmed bildas fyra risknivåer som grund till tolkning och bedömning av drogproblemens tyngd. Tabell 2. Åldersgrupp 16-25 år Poängsättning och tolkning av DUDIT, fyra risknivåer. Risknivå 1/ poäng och tolkning Män 0 p Kv 0p Risknivå 2/poäng och tolkning Män Kv Män 1-6 p 1-2 p Risknivå 3/ poäng och tolkning Kv 7-24 p 3-24 p Risknivå 4/ poäng och tolkning Män 25 p< Kv 25 p< 25 > 0-5 p 0-1 p 2-5 p 1 p 6-24 p 2-24 p 25 p < 25 p < Inget/troligtvis inget drogrelaterat problem Möjligt problem Sannolikt drog-relaterade problem Sannolikt tungt beroende av droger AUDIT och DUDIT en analysmodell För att avgöra i vilket skede i missbruks- och beroendeutvecklingen en person befinner sig har bägge testen använts, t.ex. en person kan ha icke riskfyllda alkoholvanor men drogrelaterade problem eller det omvända, problematiska alkoholvanor men inga drogrelaterade problem. Därutöver finns en grupp som har både alkohol- och drogrelaterade problem, sk. blandmissbruk. Figur 1 illustrerar en analysmodell där de bägge testen har slagits samman. Figuren har en AUDIT-axel med skalan 0-40 poäng och en DUDIT-axel med skalan 0-44 poäng. Utifrån 11 12 Metoden har tagit fram som ett parallellinstrument till AUDIT och identifierar personer med riskabla och skadliga narkotikavanor eller narkotika relaterade problem. En mera utförlig beskrivning av testet finns i manual: Se Bergman, A. Bergman, H., Palmstierna, T. & Schlyter, F. (2007) DUDIT. The Drug Use Disorders Identification Test. Manual. Version 1:1. Stockholm: Karolinska Institutet. Bergman, A., Bergman, H., Palmstierna, T. & Schlyter, F. (2007) DUDIT. The Drug Use Disorders Identification Test. Manual. Karolinska institutet för klinisk neurovetenskap, Sektionen för beroendeforskning. Stockholm.

16 testens poängbedömning och tolkningar bildas med hjälp av AUDIT- och DUDIT-axlarna ett kordinationssystem med 16 olika kombinationer av poängintervaller och problemkategorier som beskriver möjlig problemtyngd. Varje persons kombination av AUDIT- och DUDIT-poäng har delats in i en av analysmodellens sexton kategorier. I analysen har varje åldersgrupp studerats var för sig, se bilaga 4 och 5. Enligt DUDIT-manualen utgår åldersintervallet från 16 år. I materialet har DUDIT gjorts på en 14-åring vars resultat har inkluderats i åldersintervallet 16-25 år. För att kunna se tendenser av besökarnas problemtyngd har de 16 kategorierna delats in i fyra risknivåer, se figur 2. DUDIT-axel poäng Män: 16-24 år: 25 p> 25 år >: 25 p> Kvinnor: 16-24 år: 25 p> 25 år >: 25 p> Män: 16-24 år: 7-24 p 25 år >: 6-24 p Kvinnor: 16-24 år: 3-24 p 25 år >: 3-24 p Män: 16-24 år. 1-6 p 25>: 1-5 p Kvinnor: 16-24 år: 1-2 p 25 >: 1 p Män: 16-24 år: 0 p 25> : 0 p Kvinnor: 16-24 år: 0 p 25 år >: 0 p 12. Ej riskabla alkoholvanor. Sannolikt tungt beroende av droger. 7. Ej riskabla alkoholvanor. Sannolikt drogrelaterade problem. 3. Ej riskabla alkoholvanor. Möjligt drogrelaterat problem. 1. Ej riskabla alkoholvanor. Inget/troligtvis inget drogrelaterat problem 13. Riskabla alkoholvanor men inte nödvändigtvis ett missbruk/beroende. Sannolikt tungt beroende av droger. 8 Riskabla alkoholvanor men inte nödvändigtvis ett missbruk/beroende. Sannolikt drogrelaterade problem. 4 Riskabla alkoholvanor men inte nödvändigtvis ett missbruk/beroende. Möjligt drogrelaterat problem. 2. Riskabla alkoholvanor men inte nödvändigtvis ett missbruk/beroende. Inget/troligtvis inget drogrelaterat problem 15. Problematiska alkoholvanor sannolikt föreligger en alkoholrelaterad diagnos Sannolikt tungt beroende av droger. 9. Problematiska alkoholvanor sannolikt föreligger en alkoholrelaterad diagnos. Sannolikt drogrelaterade problem. 6. Problematiska alkoholvanor sannolikt föreligger en alkoholrelaterad diagnos. Möjligt drogrelaterat problem. 5. Problematiska alkoholvanor sannolikt föreligger en alkoholrelaterad diagnos. Inget/troligtvis inget drogrelaterat problem Inget/troligtvis inget drogrelaterat problem 16. Mycket problematiska alkoholvanor sannolikt föreligger en alkoholrelaterad diagnos. Sannolikt tungt beroende av droger. 14. Mycket problematiska alkoholvanor sannolikt föreligger en alkoholrelaterad diagnos. Sannolikt drogrelaterade problem. 11. Mycket problematiska alkoholvanor sannolikt föreligger en alkoholrelaterad diagnos. Möjligt drogrelaterat problem. 10. Mycket problematiska alkoholvanor sannolikt föreligger en alkoholrelaterad diagnos. Inget/troligtvis inget drogrelaterat problem Figur 1. Män: 0-7 p Män: 8-15 p Män: 16-19 p Män: 20 p AUDIT- Kvinnor: 0-6 p Kvinnor: 7-13 p Kvinnor: 14-17 p Kvinnor: 18 p axel /poäng Analysmodell, poängsättning och tolkning av AUDIT och DUDIT 16-25 år och vuxna 25 år och äldre. ( Ann Lyrberg, 2012)

17 Risknivå 1 (1 kategori) Risknivå 2 (2 kategorier) Risknivå 3 (5 kategorier) Risknivå 4 (8 kategorier) Ej riskabla alkoholvanor Inget /troligtvis inget drogrealterat problem Riskabla alkoholvanor men inte nödvändigtvis ett missbruk/beroende och /eller Möjligt drogproblem Problematiska alkoholvanor sannolikt föreligger en alkoholrelaterad diagnos och/eller Sannolikt drogrelaterade problem Figur 2. Risknivåer AUDIT och DUDIT sammanvägt. ( Ann Lyrberg, 2012) Mycket problematiska alkoholvanor, sannolikt föreligger en alkoholrelaterad diagnos och/eller Sannolikt tungt beroende av droger

18 Beskrivning av besökare, insatser och avslut Nedan görs en beskrivning av besökarna avseende ålder, kön och typ av problematik. Därefter redovisas vilka insatser besökarna tagit del av, vilka yrkesprofessioner de träffat och hur kontakten avslutats. Aktualisering basfakta om besökarna Antal besökare 2011 initierades totalt 287 vårdtillfällen. 21 % var i åldersgruppen 14-24 år. Tabell 3. Antalet besökare (patienter och anhöriga), fördelat 14 24, 25 år och äldre. 2011. Antal Procent Ungdom (14-24 år) 61 21,3 Vuxen (25 år och äldre) 226 78,7 Totalt 287 100 Könsfördelningen är 30 % kvinnor och 70 % män. Diagram 1. Besökare 2011 fördelat på kön. Procent. Kontaktorsak Den vanligaste orsaken till kontakt är att man söker för egna missbruks- och beroendeproblem. I åldersgruppen 25 år och äldre söker merparten, 71 %, hjälp av den anledningen. 24 % av dessa är kvinnor. I gruppen som söker hjälp som närstående till person med missbruks- och beroendeproblem är majoriteten (77 %) kvinnor.

19 Tabell 4. Besökare fördelat på kontaktanledning och kön. 25 år och äldre. 2011. Man Kön Kvinna Totalt Person med egna missbruksproblem 121 38 159 80 % 52 % 71 % Körkortsärende 20 2 22 13 % 3 % 10 % Anhörig närstående 10 33 43 7 % 45 % 19 % Totalt 151 73 224 100 % 100 % 100 % I åldersgruppen 14-24 år söker 90 % (57 av 63) hjälp p.g.a. egna missbruks- och beroendeproblem. Andelen kvinnor är 13 % av dessa. Tabell 5. Besökare fördelat på kontaktanledning och kön. 14-24 år. 2011. Man Kön Kvinna Totalt Person med egna missbruksproblem 49 8 57 96 % 67 % 90 % Anhörig - närstående 2 4 6 4 % 33 % 10 % Totalt 51 12 63 100 % 100 % 100 % Väntetid Från första kontakt till första besök är väntetiden som regel fyra dagar. Medianen (lika många över som under) är en dag. I 110 fall av 287 har den som söket hjälp fått komma samma dag. Om patienten får vänta några dagar från första kontakt till första besök innebär det inte automatiskt att det är väntetid. Orsaken kan vara att patienten själv vill vänta med besöket eller att behandlare och patient tillsammans planerat när första besöket är lämpligt.

20 Diagram 2. Väntetid till första kontakt, besökare (pat. och anhöriga). 2011. Åldersfördelning Åldersmässigt fördelar sig besökarna i ett brett spann där de yngsta besökarna är 14 år och den äldsta 72 år. Medianåldern (lika många yngre som äldre) är 39 år. Flest söker hjälp i åldern 18-21 år, 39-43 år, 49-50 år och 59 år. Diagram 3. Ålder, patienter. 2011. Nytt vårdtillfälle eller överflyttning Ett av syftena med beroendemottagningen är att den ska utgöra den första länken i en tänkt vårdkedja dit personer med missbruks- och beroendeproblematik i första hand vänder sig för att få hjälp. Uppföljningen visar att nästan alla som söker hjälp för eget missbruk eller bero-

21 ende har inlett vården på mottagningen (d.v.s. vården har inte påbörjats någon annan stans och sedan flyttats över till mottagningen). Vi kan konstatera att mottagningen fungerar som avsett, att den utgör den första länken i den tänkta vårdkedjan. Diagram 4. Nytt vårdtillfälle eller överflyttning, ungdomar och vuxna. 2011. Hur kommer besökarna till mottagningen? I gruppen vuxna, 25 år och äldre, kontaktar 61 % mottagningen på eget initiativ och 16 % på initiativ av socialtjänsten. Bland ungdomarna kontaktar 32 % själva mottagningen. I 14 % av fallen är socialtjänsten initiativtagare, i 14 % domstol/kriminalvård/polis och i 18 % övriga (främst skola och ungdomsmottagning) initiativtagare till kontakten. Tabell 6. Initiativtagare. Ungdom och vuxna. 2011. Ungdom (14-24 år) Ungdom eller vuxen Vuxen (25 år och äldre) Totalt Eget initiativ 18 98 116 32 % 61 % 54 % Familj, vänner 4 3 7 7 % 2 % 3 % Annan behandlingsenhet 1 2 3 2 % 1 % 1 % Primärvårdsläkare, privatläkare 2 3 5 Sjukhus, annan medicinsk/psykiatrisk slutenvård 4 % 2 % 2 % 3 11 14 5 % 7 % 6 % Socialtjänst 8 26 34 14 % 16 % 16 % Domstol, kriminalvård, polis 8 4 12 14 % 3 % 6 % Arbetsgivare, företagshälsovård 1 7 8 2 % 4 % 4 % Annan initiativtagare 10 6 16 18 % 4 % 7 % Vet ej 1 0 1 2 % 0 % 0 % Totalt 56 160 216 100 % 100 % 100 %

22 Hur många söker hjälp för första gången? Av de 216 personer som sökt hjälp för egna missbruks- och beroendeproblem är det 88 personer (41 %) som aldrig tidigare sökt hjälp för sina problem, 37 ungdomar och 51 vuxna. ungdomsu Diagram 5. Aldrig tidigare sökt hjälp för missbruks- och beroendeproblem. Kön och åldersgrupp. Antal. Primärdrog och blandmissbruk Med primärdrog menas den drog som orsakar personen mest problem och utgör anledningen till att han/hon söker vård och behandling. 13 Av tabellen nedan kan vi se att alkohol är den drog som vållar mest problem, i 78 % av fallen bland vuxna och i 66 % av fallen bland ungdomarna. 19 ungdomar (34 %) använder ett narkotiskt preparat som primär drog. Vanligast är hasch (11 av 56 ungdomar). I gruppen vuxna använder 22 % ett narkotiskt preparat som primärdrog. Amfetamin är det vanligaste narkotiska preparatet bland vuxna, 21 av 160. 13 Se Socialstyrelsen (2008). Instruktioner till KIM-formulär. KIM står för Klienter I Missbruksbehandling och är ett rapporteringssystem för missbruks- och beroendevården som är avsett att utgöra en basdokumentation av alla vårdtillfällen (klienter/patienter som påbörjar behandling) under ett år. Syftet är att ge underlag till att på nationell nivå följa hur missbruks- och beroendevården utvecklas. Beroendemottagningen rapporterar löpande till Socialstyrelsen enligt KIM.

23 Tabell 7. Primärdrog. Ungdom och vuxna. 2011. Ungdom (14-24 år) Ungdom eller vuxen Vuxen (25 år och äldre) Totalt Alkohol 37 124 161 66 % 78 % 75 % Buprenorfin (Subutex) 0 2 2 Andra opiater eller smärtstillande mediciner 0 % 1 % 1 % 1 4 5 2 % 3 % 2 % Amfetaminer 4 21 25 7 % 13 % 12 % Bensodiazepiner 3 1 4 5 % 1 % 2 % Hasch / Marijuana 11 6 17 20 % 4 % 7% Andra medel 0 2 2 0 % 1 % 1 % Totalt 56 160 216 100 % 100 % 100 % Med blandmissbruk avses att olika droger kombineras, intas vid olika tillfällen eller vid ett och samma tillfälle 14. Vanligtvis är en drog dominerande (primär). Omfattningen av blandmissbruk redovisas i tabell 8 nedan. 74 % missbrukar en drog, resterande 26 % missbrukar två eller flera droger samtidigt. Blandmissbruk är vanligare när ett narkotiskt preparat utgör primärdrogen. Endast 13 % av de med alkohol som primärdrog missbrukar flera droger samtidigt. 14 Se Drogportalens hemsida: http://www.drogportalen.se/drogfakta/blandmissbruk/om-blandmissbruk/.

24 Tabell 8. Primärdrog och antal samtida droger. Patienter. 2011. Antal samtida droger 1 2 3 4 5 Totalt Alkohol 140 15 5 1 0 161 87 % 9 % 3 % 1 % 0 % 100 % Buprenorfin (Subutex) 0 0 0 0 2 2 Andra opiater eller smärtstillande mediciner 0 % 0 % 0 % 0 % 100 % 100 % 3 1 1 0 0 5 60 % 20 % 20 % 0 % 0 % 100% Amfetaminer 5 13 6 0 1 25 20 % 52 % 24 % 0 % 4 % 100 % Bensodiazepiner 1 0 0 1 2 4 25 % 0 % 0 % 25 % 50 % 100 % Hasch 8 2 4 1 1 16 50 % 13 % 25 % 6 % 6 % 100 % Marijuana 0 0 0 1 0 1 0 % 0 % 0 % 100 % 0 % 100 % Andra medel 2 0 0 0 0 2 100 % 0 % 0 % 0 % 0 % 100 % Totalt 159 31 16 4 6 216 74 % 14 % 7 % 2 % 3 % 100 % De vanligaste andra drogerna som missbrukas utöver primärdrogen är hasch (54 %) och amfetaminer (36 %). Tabell 9. Andra droger som missbrukas utöver primärdrogen. 2011. Antal och procent. Antal Procent av svar Alkohol 16 27 % Heroin 2 3 % Metadon 2 3 % Andra opiater eller smärtstillande mediciner 4 7 % Kokain 1 2 % Amfetaminer 21 36 % MDMA/Ectasy och andra derivat 4 7 % Bensodiazepiner 12 20 % Andra dämpande mediciner 1 2 % Andra hallucinogener 2 3 % Hasch 32 54 % Marijuana 6 10 % GHB 1 2 % Andra medel 1 2 % Totalt 105 178 %

25 Injektionsmissbruk Bland patienterna har 23 % (n=49) erfarenhet av injektionsmissbruk, varav 15 personer (7 %) hade ett pågående injektionsmissbruk när vården inleddes vid mottagningen. Fler vuxna än ungdomar har injicerat tidigare i livet, 29 av 159. Tabell 10. Injektionsmissbruk. Ungdom och vuxna. 2011. Injicerat någon gång i livet men inte de senaste 30 dgr Ungdom (14-24 år) Ungdom eller vuxen Vuxen (25 år och äldre) Totalt 5 29 34 9 % 18 % 16 % Injicerar för närvarande 4 11 15 7 % 7 % 7 % Aldrig injicerat 46 119 165 82 % 75 % 77 % Vet ej 1 0 1 2 % 0 % 0 % Totalt 56 159 215 100 % 100 % 100 % Andelen med erfarenhet av injektionsmissbruk (injicerat någon gång tidigare i livet eller injicerar för närvarande) vid alla beroendemottagningar i Gävleborgs län (diagram 6) är 20,7 %. I jämförelse är andelen med erfarenhet av injektionsmissbruk något högre i Ljusdal. Diagram 6. Injektionsmissbruk vid alla mottagningarna i Gävleborgs län. Ungdom och vuxna. 2011. Användningsfrekvens Tabellen nedan beskriver hur ofta patienten har intagit den primära drogen de senaste 30 dagarna före inskrivning på mottagningen. 20 % av ungdomarna och 18 % av de vuxna har haft ett dagligt intag av primärdrogen före inskrivning. Vanligast är att primärdrogen intas 2-6 dagar/v, 34 % bland ungdomarna och 41 % bland vuxna. Om vi slår ihop grupperna använt en gång i veckan eller mindre med ej använt de senaste 30 dagarna finner vi att 41 % av ungdomarna och 39 % av de vuxna har ett lågt intag av primärdrogen före inskrivning, d.v.s. de befinner sig inte i ett aktivt missbruk. Resultaten visar att missbrukets frekvens i stort sett är lika stort i de bägge grupperna.

26 Tabell 11. Användningsfrekvens. Ungdom och vuxna. 2011. Ungdom (14-24 år) Ungdom eller vuxen Vuxen (25 år och äldre) Totalt Ej använt senaste 30 dgr 11 25 36 Använt en gång per vecka eller mindre 20 % 16 % 17 % 12 36 48 21 % 23 % 22 % Använt 2-6 dgr per vecka 19 65 84 34 % 41 % 39 % Använt dagligen 11 29 40 20 % 18 % 19 % Vet ej 3 4 7 5 % 3 % 3 % Totalt 56 159 215 100 % 100 % 100 % Levnadsförhållanden, sysselsättning, försörjning och utbildning Majoriteten av besökarna är svenska medborgare, endast tre personer har utländskt medborgarskap Tabell 12. Medborgarskap. Patienter. 2011. Antal Procent Sverige 212 98 Annat land 3 1 Vet ej 1 0 Totalt 216 100 Levnadsformerna skiljer sig mellan ungdomar och vuxna. Bland vuxna är den vanligaste levnadsformen ensamlevande, 51 % lever så. Bland ungdomarna lever de flesta, 50 %, tillsammans med föräldrar, se tabell 15. Näst vanligaste levnadsformen bland ungdomar är ensamlevande (32 %). 27 % av de vuxna (43 av 160) bor tillsammans med barn, antigen ensam eller tillsammans med partner. Ingen av ungdomarna bor tillsammans med barn.

27 Tabell 13. Levnadsform. Ungdom och vuxna. 2011. Ungdom eller vuxen Ungdom (14-24 år) Vuxen (25 år och äldre) Totalt Ensamlevande 18 81 99 32 % 51 % 46 % Ensamstående med barn 0 20 20 Samlevande med partner, ej barn Samlevande med partner och barn 0 % 13 % 9 % 4 30 34 7 % 19 % 16 % 0 23 23 0 % 14 % 11 % Samlevande med vän/vänner 3 1 4 Samlevande med förälder/-rar eller släkt 5 % 1 % 2 % 28 5 33 50 % 3 % 15 % Annan levnadsform 2 0 2 4 % 0 % 1 % Vet ej 1 0 1 2 % 0 % 0 % Totalt 56 160 216 100 % 100 % 100 % Den vanligaste boendeformen bland ungdomarna är tillsammans med förälder. Vuxna bor i 84 % i egen bostad, se tabell 14. Sex personer (två ungdomar och fyra vuxna) är bostadslösa.

28 Tabell 14. Boendeform. Ungdom och vuxna. 2011. Ungdom eller vuxen Ungdom (14-24 år) Vuxen (25 år och äldre) Totalt Egen bostad 22 134 156 39 % 84 % 72 % Andra hand, inneboende 2 11 13 4 % 7 % 6 % Vårdinstitution, inackordering 1 2 3 2 % 1 % 1 % Familjehem 2 0 2 4 % 0 % 1 % Hotell 1 0 1 2 % 0 % 0 % Hos föräldrar 21 7 28 38 % 4 % 13 % Hos släktingar 3 0 3 5 % 0 % 1 % Bostadslös 2 4 6 4 % 3 % 3 % Annan boendeform 1 2 3 2 % 1 % 1 % Vet ej 1 0 1 2 % 0 % 0 % Totalt 56 160 216 100 % 100 % 100 % Tabell 15 besvarar vilken huvudsaklig sysselsättning patienterna har haft de senaste sex månaderna innan de kom till mottagningen. Vi finner att den vanligaste sysselsättningen bland ungdomar är studier (48 %) och bland vuxna annat (59 %). I kategorin annat inryms bl.a. pension och sjukskrivning. Tabell 15. Huvudsaklig sysselsättning. Ungdom och vuxna. 2011. Ungdom eller vuxen Ungdom (14-24 år) Vuxen (25 år och äldre) Totalt Arbete 9 60 69 16 % 38 % 32 % Studier 27 6 33 48 % 4 % 15 % Annat 18 94 112 32 % 59 % 52 % Vet ej 2 0 2 4 % 0 % 1 % Totalt 56 160 216 100 % 100 % 100 %

29 Den huvudsakliga försörjningen de senaste sex månaderna bland ungdomarna är till 48 % studiebidrag. Den näst vanligaste försörjningen är försörjningsstöd (20 %) följt av inkomst genom eget arbete (16 %). I gruppen vuxna är det vanligaste försörjningssättet inkomst genom eget arbete, 36 % försörjer sig på detta sätt, följt av pension (24 %) och försörjningsstöd (24 %). Tabell 16. Huvudsaklig försörjning. Ungdom och vuxna. 2011. Ungdom (14-24 år) Ungdom eller vuxen Vuxen (25 år och äldre) Totalt Inkomst av eget arbete 9 58 67 16 % 36 % 31 % Pension (förtids eller ålderspension) 0 38 38 0 % 24 % 18 % Försörjningsstöd 11 38 49 20 % 24 % 23 % Arbetslöshetsersättning 0 8 8 0 % 5 % 4 % Studiebidrag 27 2 29 48 % 1 % 13 % Medel från förälder/anhörig 3 1 4 5 % 1 % 2 % Sjukbidrag/sjukpenning 1 12 13 2 % 8 % 6 % Annat försörjningssätt 0 3 3 0 % 2 % 1 % Vet ej 5 0 5 9 % 0 % 2 % Totalt 56 160 216 100 % 100 % 100 % Tabell 17 nedan beskriver högsta fullföljda utbildning. I gruppen ungdomar är beskrivningen inte särskilt rättvis eftersom flera ungdomar fortfarande går skolan och därför har ej fullföljd grundskola registrerats. Det kan vara förklaringen till att 9 av 56 ungdomar inte har fullföljt grundskola och 34 av 56 inte har fullföljt gymnasium. I gruppen vuxna har 54 % gymnasium som högsta utbildningsnivå och 5 % eftergymnasial utbildning.