Operativ Doktrin 2014 OPD

Operativ doktrin 2014 2014

Operativ Doktrin 2014 OPD

Försvarsmakten Omslag Bild 1 (lufttankning): Försvarsmakten Bild 2 (korvetter): Försvarsmakten Bild 3 (strid i bebyggelse): Kjell Enqvist, Försvarsmakten Illustrationer: A-C Fornhed, FMV FSV Grafisk produktion, Stockholm Grafisk bearbetning: FMV FSV Grafisk produktion, Stockholm Produktions-ID: 140124-006 Produktionsformat: CS6 Tryck: Elanders Sverige, Stockholm, 2014 Publikationsområde: INSS M-nr: M7739-354027 Central lagerhållning: Försvarets Bok- och blankettförråd

Revidering - ändringslogg Nr Sida Omfattning Datum föredragning Beslut av VIDAR ärende nr Sida avser sidnummer i den rättade versionen. Ändringar i texten framgår av ändringsmarkör. Kom ihåg! Om du läser denna doktrin i pappersform kontrollera att du har den senaste utgåvan. Fastställd och gällande utgåva finns alltid på Försvarsmaktens intranät. 4

Förord Överbefälhavaren fastställde 2011 militärstrategisk doktrin (MSD) som ett första steg i en ny doktrinserie. Nästa steg är den operativa doktrinen (OPD) som kommer att kompletteras med ett antal doktrinbilagor, bl.a. avseende ledning av operationer. Operativ doktrin är ett inriktande dokument som syftar till att på ett övergripande sätt styra och sätta mål för operativ och taktisk verksamhet. Den operativa doktrinen inriktar syfte, mål, medel och metod vid planering, genomförande och avslutning av operationer samt utvärdering och erfarenhetshantering. Förutom att doktrinen är ett inriktande dokument fyller den även en utbildande roll för att öka precision och tydlighet i vårt språkbruk. Tillsammans med FM ArbO och Nomen Op lägger doktrinen grunden för användandet av definierade uttryck och begrepp som ska användas vid utbildning, övning, planering och genomförande av operationer. Den operativa doktrinen tar avseende de doktrinära grunderna och den doktrinära inriktningen utgångspunkt i militärstrategisk doktrin. Fastställandet av den nya operativa doktrinen innebär att Försvarsmakten lägger grunden för framtagande samt revidering av taktiska reglementen och doktrinbilagor vilka baseras på en gemensam inriktning och gemensamma begrepp. Göran Mårtensson Chef INSATS 5

Innehåll 1 Inledning med läsanvisning... 9 1.1 Syfte...9 1.2 Inriktning för operativ doktrin...11 2 Operationskonst...13 2.1 För operationskonsten centrala begrepp...13 2.2 Inriktning och beskrivning av operationskonst...15 3 Operativ inriktning...19 3.1 Försvarsmaktens grundläggande syfte...19 3.2 Operativa mål...20 3.3 Operativa medel...21 3.3.1 Funktioner...22 3.3.2 Operativa funktioner:...23 3.3.3 Arméförband, marinförband, flygvapenförband, specialförband, regio nal stab, hemvärnsförband och försvarsmaktsgemensamma förband...34 3.4 Operativa metoder...63 3.4.1 Offensiv eller defensiv inriktning...63 3.4.2 Direkt eller indirekt metod...64 3.4.3 Stabiliserande inriktning...65 3.4.4 Stödjande inriktning...66 3.4.5 Risktagning...68 4 Operativa överväganden...71 4.1 Inledning...71 4.2 Planering...72 4.2.1 Kunskapsuppbyggnad...73 4.2.2 Operativ rekognosering och samverkansgrupp (ORSG)...74 4.2.3 Operationssekretess (Opsek)...75 4.2.4 Vilseledning...75 7

4.2.5 Bedömning av operationsmiljön...76 4.2.6 Spel...83 4.2.7 Kulminationspunkt, operativ paus och återhämtning...84 4.2.8 Funktionsplanering...84 4.3 Genomförande...85 4.3.1 Tids- och rumsindelning...85 4.3.2 Stabsarbetsrytm...86 4.3.3 Uppföljning...87 4.3.4 Operationsvärdering...87 4.3.5 Pågående verksamhet...87 4.3.6 Kommande verksamhet...87 4.3.7 Inriktning på längre sikt...88 4.3.8 Kunskapsuppföljning...88 4.4 Operationens avslutning...89 4.5 Utvärdering och erfarenhetshantering...91 8

1 Inledning med läsanvisning Operativ doktrin 2014 (OPD-14) innehåller följande delar: Kapitel 1 beskriver syfte, struktur och doktrinens relation till andra centrala dokument samt vilka överväganden som genomförts vid OPD14 uppbyggnad och vid val av dess innehåll. Kapitel 2 innehåller en inriktning och beskrivning av svensk operationskonst samt centrala begrepp. Kapitlet lägger kraft på att definiera begrepp som genomsyrar verksamhet som är förknippat med operationer på operativ och taktisk nivå. Kapitel 3 fördjupar svensk syn på operationskonstens mål, medel och metoder och ger operativ inriktning för hur (metod) våra staber och förband (medel) ska uppnå önskat slutläge (mål). Det är även kapitel 3 som i huvudsak har ersatt de taktiska doktrinerna från 2005: doktrin för markoperationer, doktrin för marina operationer samt doktrin för luftoperationer. Kapitel 4 inriktar och beskriver svensk planering, genomförande, uppföljning, avslutning samt erfarenhetsvärdering av operationer. Svensk planerings- och ledningsmetod samt vederbörlig stående stabsorder kan (bör) studeras som komplement till kapitlet. 1.1 Syfte Operativ doktrin är ett inriktande dokument som syftar till att på ett övergripande sätt styra och sätta mål för operativ och taktisk verksamhet. Operativ doktrin förklarar och förmedlar ett gemensamt förhållningssätt för planering, genomförande och uppföljning av operationer med kraftsamling till operativ och taktisk nivå. Operativ doktrin utgör en grund för hur krigsförbanden ska användas och utvecklas på kort och lång sikt. Inriktningen i doktrinen är av generell, övergripande karaktär och ska påverka såväl den långsiktiga planeringen som specifik inriktning i samband med genomförandet. 9

Operativ doktrin är avsedd för operativ och taktisk nivå. Den kan även vara ett stöd för militärstrategisk nivå. Utgångspunkt för operativ doktrin är att Försvarsmakten ska försvara Sverige och främja svensk säkerhet genom operationer nationellt och internationellt. Vidare är utgångspunkten att hävda Sveriges suveränitet och territoriella integritet samt värna nationella intressen, även utanför svenskt territorium. Detta ska vara dimensionerande för planering och genomförande av operationer, utbildnings- och övningsverksamhet samt system- och krigsförbandsutveckling. Bild 1 Fältövning på Gotland 2013. Foto: Tony Petersson, Försvarsmakten Operativ doktrin innehåller en helhetsbeskrivning som är nödvändig för att skapa sammanhang i utbildning och insats samt vid utveckling och vidmakthållande av krigsförbanden. Operativ doktrin ska fungera som en brygga till de doktriner som gäller i samband med internationella operationer. Operativ doktrin är tillämplig i både hög- och lågintensiva konflikter. Målet är att Försvarsmakten flexibelt ska kunna nyttja sina samlade resurser för att nå effekt, oavsett typ av operation och var den genomförs, i fred, kris och krig. 10

För att kunna tillämpa och utveckla doktrinen måste den användas, prövas och utvärderas. 1.2 Inriktning för operativ doktrin Sommaren 2011 undertecknade överbefälhavaren en ny militärstrategisk doktrin (MSD). Den blev först ut i den nya doktrinserie som ska ersätta publikationerna från 2002 och 2005. I MSD beskrivs doktrinära grunder vilket medför att några delar som tidigare ingick i doktrin för gemensamma operationer (DGO-05) har tagits bort i operativ doktrin. Doktrinens innehåll styrs på en övergripande nivå av bl.a. FM ArbO där det står: Utgående från av riksdag och regering givna uppgifter och tilldelade ekonomiska anslag inriktar överbefälhavaren Försvarsmaktens verksamhet med ett strategiskt inriktningsdokument för Försvarsmakten (FM SI) och med doktriner... I doktriner anges förhållningssätt och inriktning för användande av militära medel och metoder. Andra styrningar i arbetet med ny operativ doktrin har varit: Relevanta delar av de tidigare taktiska doktrinerna (doktrin för markoperationer, doktrin för marina operationer samt doktrin för luftoperationer) ska infogas i denna doktrin. Övriga delar som inte återfinns i OPD 14 kan efter taktisk chefs bedömande inarbetas i taktiska reglementen. I och med fastställandet av denna doktrin och upphävandet av doktrinserien från 2005, omfattar den nya doktrinserien militärstrategisk och operativ doktrin. Dessa kompletteras av ett antal doktrinbilagor som innehåller funktions- eller tematisk inriktning. Erfarenhet och dokumentation från EU:s koncept och Natos doktriner ska i största möjliga utsträckning användas vid framtagandet av denna doktrin, där inte svenska förhållanden ställer andra krav. Centrala begrepp ska inte beskrivas eller förklaras i flera doktrinpublikationer. Doktriner och doktrinbilagor ska inte innehålla separata begreppskapitel. Begrepp ska vid behov definieras fortlöpande i texten. En samling av definierade begrepp återfinns i doktrinbilaga NomenOp som revideras regelbundet. 11

Försvarsmaktens doktrin Doktrin Militärstrategisk doktrin Operativ doktrin Doktrinbilaga Doktrinbilaga tas fram utifrån behov och efter beslut av styrgrupp doktrin. Taktiska reglementen och handböcker Bild 2 Försvarsmaktens doktrin För att få en helhetsförståelse för operationer och operativ verksamhet bör förutom operativ doktrin även militärstrategisk doktrin, doktrinbilagorna, Nomen Op samt svensk planerings- och ledningsmetod studeras. 12

2 Operationskonst I svensk och internationell militär litteratur, som exempelvis doktriner, reglementen, instruktioner och anvisningar, finns en mängd olika definitioner på centrala begrepp. Ofta finns en övergripande samstämmighet i de olika definitionerna, men det är inte ovanligt att samma begrepp med olika definitioner i praktiken gör att gränser, roller och ansvar förskjuts. Det är därför av avgörande betydelse att svensk operationskonst präglas av en gemensam nomenklatur. 2.1 För operationskonsten centrala begrepp Strategi I en militär kontext innebär begreppet strategi: Strategi är konsten att på den högsta militära nivån använda det militära maktmedlet för att uppnå politiska målsättningar. Det militära maktmedlet kan användas i hela våldsskalan, allt från att visa närvaro på strategiskt utvalda platser till utövandet av dödligt våld. Strategi begreppet kan även allmänt förstås i betydelsen en strategi och i Försvarsmakten definieras en strategi som: Plan eller förhållningssätt i form av mål, medel och metoder för hur tillgängliga resurser bör utvecklas, tillföras eller användas för att uppnå överordnade syften. Taktik Taktik är en sammanfattande benämning på de över tiden varierande medel och metoder som används för att i varje situation nå ett bestämt syfte med striden och övrig verksamhet. 13

Begreppet strid ska här ses som kampen mellan viljor. Taktik kan även omfatta operationer då fysisk bekämpning inte är huvudmedlet, t.ex. informationsoperationer eller fredsfrämjande operationer. Varje taktisk handling, stor eller liten, kan ses som en distinkt uppgift genomförd på en specifik plats under en viss tid och med vissa förutsättningar. Taktiska avgöranden på marken, på eller under havsytan eller i luften bidrar till att operativa och slutligen strategiska mål kan förverkligas. Taktiken innehåller manövrerande av förband, samordning av eld och rörelse samt samordning av taktiska funktioner för att nå fördelar. Stridsteknik Stridsteknik är metoder för att samordna eld och rörelse. Operation Operation är en sammanfattande benämning på militära handlingar eller genomförandet av uppdrag eller uppgifter som, oavsett ledningsnivå, syftar till att nå ett bestämt mål inom ett område. En operation kan omfatta en eller flera åtgärder som krävs för att genomföra militär verksamhet inklusive förflyttningar, logistik, anfall, försvar och de metoder som behövs för att uppnå uppsatta mål. Det finns ett stort antal operationstyper. Markoperation, marinoperation, luftoperation, specialoperation är några typer av operationer där prefixet anger var eller vem/ vilka som genomför dem. En operations benämning kan också vara baserad på vilket syfte operationen har, exempelvis evakueringsoperation. En operation som genomförs med minst två taktiska chefer och deras förband inblandade kallas för gemensam operation. Den bärande idén med gemensam operation är att effekten av en samordnad operation är större än summan av enskilda operationer. Med denna synergieffekt kan de taktiska cheferna och deras förbands enskilda förmågor kombineras till en sammansatt förmåga som ökar möjligheten att nå ett gemensamt mål. 14

Operativ nivå Den operativa nivån leder, utifrån militärstrategisk inriktning, operationer genom att samordna den taktiska nivåns genomförande av operationer 1. Operativ chef Baserad på inriktning från militärstrategisk chef, leder den operativa chefen större operationer genom att samordna taktiska chefers verksamhet. I ett operationsområde finns det en operativ chef. Kopplat till Försvarsmaktens uppgifter nationellt och i närområdet är det normalt C INSATS som är operativ chef. Internationellt kan svenska förband lyda under annan operativ chef. 2.2 Inriktning och beskrivning av operationskonst Operationskonst är samordning i tid och rum av tillgängliga militära makt medel i syfte att uppnå politiska och militärstrategiska målsättningar. I praktiken innebär det att välja det militära handlingsalternativ som mest effektivt uppnår det politiska slutmålet. Chefen har att väga olika alternativ för att uppnå slutmålet. De olika alternativen kan utformas utifrån medel (vilka resurser) och metod (hur använda resurserna) för att uppnå målet. Chefen behöver också överväga var och när resurser ska sättas in och vilka risker det medför. Eftersom det oftast är ont om resurser är en viktig del av operations konsten att eftersträva synergieffekter genom det sätt som styrkorna disponeras över tid och rum. Med koordinering i rummet och synkronisering i tiden av olika krigsförband ökar effekten och på så sätt ställs motståndaren för ett dilemma hur denne ska agera. 1 Utförlig beskrivning av ledningsnivåerna framgår i militärstrategisk doktrin. 15

STRATEGISKA MÅL TID OPERATIONSMILJÖ FÖRBAND RISK MÅL MEDEL METOD Op Konst CHEFEN Intuition Kreativitet Utbildning Erfarenhet STABEN Kreativitet Utbildning Erfarenhet Uppdrag Uppgift Bild 3 Operationskonst Det är chefen och stabens utbildning och erfarenhet samt den operativa miljön som styr hur operationskonsten tillämpas. Ibland behöver chefer på strategisk-, operativoch taktisk nivå fatta beslut på ofullständigt underlag. Unikt för chefen är att han/hon är den som, baserat på kunskaper och erfarenheter, ska fatta beslut. När beslutsunderlaget är bristfälligt ökar behovet för chefen att förlita sig på sin kreativitet och intuition. Operationskonsten ligger till grund för operativ samordning av taktiska förband i tid och rum med en avvägd risktagning i syfte att uppnå strategiska mål. Om förband och förmågor samordnas framgångsrikt i tid och rum kan operativa synergieffekter uppnås. Operationskonst utövas på strategisk, operativ och taktisk nivå men med tyngdpunkt på operativ ledningsnivå. 16

Politisk strategisk Strategi Militärstrategisk Operativ Opkonst Taktisk Taktik Bild 4 Operationskonst och ledningsnivåer Operationskonst påverkas av strategi, taktik och stridsteknik. Strategin sätter målen för operationen samt gränserna för vad som får göras under operationen. Uppdragstaktik 2 är grunden för all ledning inom Försvarsmakten och innebär att mål och begränsningar måste tydliggöras för underställda, så att de förstår syftet med operationen, eventuella handlingsregler samt hur deras uppgifter leder mot målen. Dessa kopplingar tydliggörs i planer, särskilt genom chefens beslut i stort. Taktik och stridsteknik har både direkt och indirekt påverkan på operationskonst. Den direkta påverkan sker genom avvägningar om risker, lämpliga uppgifter och allokering av resurser inom ramen för olika handlingsalternativ. Den indirekta påverkan sker genom chefens och stabens erfarenhet samt intuition, då främst i form av erfarenheter och tillhörande kunskaper från utnyttjandet av stridsteknik och taktik under tidigare operationer och övningar. Utöver strategiska målsättningar påverkas operationskonsten även av andra styrningar från högre nivå. Det kan exempelvis handla om acceptabla risker, juridiska begränsningar, styrningar avseende logistik, ledning, informationsstrategi och samverkan samt operationsområdets utbredning. 2 Uppdragstaktik beskrivs i MSD. 17

Operationskonst tillämpas både i planering och under genomförandet. I planeringen omvandlas strategiska målsättningar till operativa koncept som reglerar resursernas användande i ett fastställt operationsområde. Det valda konceptet utgör efter godkännande grund för den operativa planen. Chefen med sin stab måste ta hänsyn till hur andra aktörer använder sina resurser för att optimera den övergripande strategiska effekten, samt för att undvika oönskade effekter för andra civila och militära aktörer. Sammanfattningsvis kan operationskonst sägas handla om att förstå sin uppgift i det strategiska sammanhanget och omsätta den till samordnad taktisk verksamhet. 18

3 Operativ inriktning Den operativa inriktningen innehåller övergripande riktlinjer som styr hur förband används i militära operationer. Den operativa inriktningen innehåller även centrala begrepp som utgör stöd för planering, genomförande och utvärdering av nationella och internationella operationer. Den operativa inriktningen styr utveckling, utbildning och övning av förband och staber samt operationsplanering i ett specifikt operationsområde när operativa koncept tas fram. 3.1 Försvarsmaktens grundläggande syfte I militärstrategisk doktrin anges fyra övergripande syften med militära maktmedel i en strategisk kontext. På operativ och taktisk nivå är det begreppet avskräcka som övergripande anger vilket syfte som finns med Försvarsmaktens verksamhet. Särskiljande för Försvarsmakten som myndighet, i jämförelse med andra statliga myndigheter, är förmågan att genomföra väpnad strid. Väpnad strid definieras som sammandrabbning med militär vapenmakt under krig eller väpnad konflikt. Förmågan att kunna genomföra väpnad strid utgör grunden för syftet avskräckning. Detta syfte innebär att Försvarsmakten genom sitt uppträdande får en eventuell motståndare att undvika angrepp, exempelvis genom att ändra sina planer och/eller avbryta fientliga eller provocerande handlingar. Oavsett om Sverige ska försvaras, den territoriella integriteten ska hävdas eller om en uppgift ska lösas i en internationell kontext är grunden för Försvarsmaktens uppträdande att avskräcka olika aktörer från att använda våld. Försvarsmakten ska även avskräcka fientligt sinnade aktörer från att utöva hot eller annan påtryckning mot Försvarsmakten eller andra aktörer, eller utföra kränkningar av svenskt territorium. 19

Den operativa inriktningen beskrivs i detta kapitel indelat i mål, medel och metod. OPERATIV INRIKTNING AVSKRÄCKNING Mål Medel Metod Bild 5 Operativ inriktning 3.2 Operativa mål För att uppnå det grundläggande syftet avskräckning behöver vilja och förmåga att uppfylla nedanstående övergripande mål finnas. Dessa mål är giltiga för Försvarsmakten både nationellt och internationellt. Framtagande av specifika operativa målsättningar i en operativ plan beskrivs mer ingående i aktuell anvisning för svensk planerings- och ledningsmetod. De övergripande operativa målen är: Hävda Målet innebär att göra svensk suveränitet och svenska intressen gällande. Detta uppnås genom att respekt för nationella och internationella överenskommelser upprätthålls samt att lagar och konventioner följs. Nationellt skyddar Försvarsmakten nationens gränser genom att närvara, möta och avvisa andra nationer som medvetet eller omedvetet kränker Sveriges gränser. Internationellt stödjer Försvarsmakten FN-sanktionerade operationer som syftar till att upprätthålla integriteten hos utsatta stater. Indirekt understödjer detta Försvarsmaktens förmåga till avskräckning genom att uppvisa materiell och personell professionalism. Försvarsmaktens gemensamma agerande med andra nationer och organisationer kan även skapa politiskt stöd för Sverige vid ett eventuellt angrepp. Tvinga Målet innebär att Försvarsmakten får en aktör att göra något mot dennes vilja genom hot om, eller användning av våld. Genom att tvinga andra aktörer visar Försvarsmakten vilja och förmåga att vara offensiva och använda militära maktmedel för att uppnå målsättningarna. 20

Besegra Målet innebär att uppnå egna operativa målsättningar och/eller förvägra motståndaren att uppnå sina målsättningar. Motståndaren är militärt besegrad när han inte längre har vilja eller förmåga till väpnad strid. Genom att ha vilja och förmåga att förvägra motståndaren att uppnå sina målsättningar vid ett eventuellt angrepp mot svenskt territorium eller svenska intressen uppnås en avskräckande effekt. 3.3 Operativa medel Chefens resurser utgörs av tillgängliga staber och förband inklusive personal, materiel, förnödenhetsbestånd och, i förekommande fall infrastruktur. Dessa resurser är de viktigaste byggstenarna i de fysiska faktorer som utgör en av krigföringsförmågans tre grundpelare. KRIGSFÖRINGSFÖRMÅGA Fysiska faktorer Konceptuella faktorer Moraliska faktorer Stridskrafter Personal Övr. resurser Doktrin policy Vilja Ledarskap Värdegrund Bild 6 Krigföringsförmåga förklaras i militärstrategisk doktrin. Tillsammans med gemensamma konceptuella och moraliska faktorer kan chefen med dessa medel genomföra väpnad strid. 21

Försvarsmaktens förband har dessutom de grundläggande förmågorna 3 som konceptuell bas för sin respektive förmåga. Med det avses att de alla har förmåga till ledning, underrättelser, verkan, skydd, rörlighet och uthållighet. Chefens behov av resurser för att lösa tilldelade uppgifter och uppnå målsättningar ställer också krav på tillgång till operativa funktioner. Nedan följer en beskrivning av de operativa funktionerna samt taktiska chefers krigsförband, specialförband, regional stab med hemvärnsförband samt de försvarsmaktsgemensamma krigsförbanden. 3.3.1 Funktioner För att kunna integrera och synkronisera egna förmågor, samt styra aktiviteter i en operation finns det i en stab behov av ett antal funktioner som stödjer chefen med den kunskap som krävs för att fatta beslut. Dessa funktioner består av individer med kunskap och erfarenhet som anses nödvändiga för att planera och genomföra operationer. Med stöd av funktionerna kan chefen även fastställa sitt behov av resurser i form av förband. De som nedan benämns som operativa funktioner är framtagna utifrån de faktiska behov som operativ chef har vid planering och genomförande av operationer. Vissa av de operativa funktionerna återspeglas ner på taktisk nivå för att kunna planera och genomföra strid med förband. De operativa funktionerna är; ledningsfunktionen, underrättelse- och säkerhetstjänstfunktionen, verkansfunktionen, skyddsfunktionen, logistikfunktionen, fältarbetsfunktionen, samverkansfunktionen, informationsoperationsfunktionen samt informationstjänstfunktionen. 3 Se detaljerad beskrivning av de grundläggande förmågorna i militärstrategisk doktrin. 22

3.3.2 Operativa funktioner: Ledningsfunktionen Operativ ledning utövas av operativ chef eller den han/hon utser. Till sitt stöd har chefen en stab och vid behov även en rörlig stabsdel. Ledningsfunktionen i staben är ansvarig för att ge råd avseende lednings- och ledningsstödsystem. Ledningssystemet Försvarsmaktens ledningssystem består av doktrin, organisation, personal, teknik och metoder som sätts samman för att stödja ledningen av en viss verksamhet. Grundläggande principer för ledningssystemet är att: Överordnad chef ansvarar för samband till direkt underställd chef (DUC). Nationellt säkerställer överordnad chef förmågan att nå direkt underställda chefer genom att dessa ansluter till överordnad chefs nät. Internationellt säkerställer svensk överordnad chef att det finns möjlighet att nå de strategiska näten oavsett var i Sverige eller världen förbandet befinner sig i syfte att lösa svenska ledningsbehov. De metoder som används inom ledningssystemet ska vara ensade samt interoperabla med Natos, EU:s och FN:s. 23

Bild 7 Kommunikationsmast på Camp Victoria i Kosovo. Foto: Försvarsmakten. 24

Underrättelse- och säkerhetstjänstfunktionen Operativ underrättelse- och säkerhetstjänst ansvarar för att tillgodose chefens och den operativa stabens behov av kvalitetssäkrad information om operationsmiljön och dess aktörer, vilka sammanfattas i chefens prioriterade underrättelsebehov (PIR 4 ). Det övergripande syftet med underrättelse- och säkerhetsfunktionen är att den ska bidra till att tillfredsställa chefens informationsbehov avseende lägesuppfattning, intentioner, syften och kapacitet gentemot inblandade aktörer inom tilldelat operationsområde. Detta möjliggör ett effektivt resursutnyttjande och ett minimum av förluster. Därtill kommer ansvar att optimera underrättelse- och säkerhetsfunktionen för operationens behov. Det dagliga arbetet fokuserar på planering, inhämtning, bearbetning och delgivning av underrättelser i syfte att bidra till beslutsunderlag (den s.k. underrättelsecykeln). Att korrekt bedöma olika aktörers intentioner, förmågor och tillfällen att agera är av stor vikt. Huvudsakligen genomförs inhämtning samt inledande bearbetning och produktion på lägre organisatoriska nivåer, med vissa specifika undantag där inhämtningsorganen svarar direkt mot den operativa nivån. Operativ säkerhetstjänst tar fram och föreslår åtgärder syftande till skydd av operationens identifierade skyddsvärden, det vill säga säkerhetsskyddsåtgärder. Dessa skyddsvärden beskrivs till del som skyddsvärd information rörande egna styrkor (EEFI 5 ). Utöver EEFI kan det skyddsvärda exempelvis utgöras av nyckelpersoner, -funktioner eller materiel. Bild 8 Soldater i Karlsborg övar med UAV. Foto: Niclas Ehlén, Försvarsmakten. 4 Priority Intelligence Requirements. 5 Essential Elements of Friendly Information. 25

En av de viktigaste komponenterna i ett beslutsunderlag är en prognos avseende framtida händelseutveckling. Information om hur aktörer tidigare agerat och interagerat i operationsmiljön kan tillsammans med pågående verksamhet ligga till grund för sådana prognoser. Ju mer information och tid som finns tillgänglig för bearbetning, desto mer fullödiga kan produkterna bli. Detta gäller för alla organisatoriska nivåer, med skillnaden att arbetet sker med tidsperspektiv av olika utsträckning. De bedömningar som görs på förbands- eller taktisk nivå omfattar i regel timmar till enstaka dygn och veckor, medan operativa och strategiska prognoser kan omfatta månader till år. Verkansfunktionen På operativ nivå samordnas verkan mot prioriterade och utvalda mål på marken, på och under vattenytan, i luften samt i informationsmiljön. Detta för att uppnå fysiska och/eller kognitiva effekter hos motståndaren, hos andra aktörer eller på infra struktur i syfte att nå de fastställda målsättningarna. Funktionen bidrar med direktiv för att identifiera mål samt för att på operativ nivå samordna olika verkansmedel både i planeringsskedet och i genomförandet i syfte att nå önskad effekt. Ett mål är ett utvalt geografiskt område, objekt, förmåga, kapacitet, förband, system, person, grupp eller organisation (inkl. deras vilja, fattningsförmåga, och beteende). Operationerna är ofta händelsestyrda och tidskritiska vilket ställer krav på hur funktionens arbete tillämpas så att önskvärda effekter kan uppnås med hänsyn till aktuella tidskrav. Vid genomförande av en operation bidrar funktionen till att omsätta den operativa planen i konkret handling genom att föreslå vad som ska påverkas och hur. 26

Bild 9 155 mm haubits Archer under eldgivning. Foto: Kim Svensson, Försvarsmakten. Funktionen hanterar inte bara fysiska objekt, utan allt som kan påverkas på något sätt (till exempel beteende, organisationer, eller elektroniska nätverk), vilket får till följd att underrättelsetjänsten måste dimensioneras för att leverera underlag som i tid uppfyller de behoven. Strävan är att uppnå de operativa målsättningarna genom att åstadkomma planerade effekter i aktörernas system. Dessa effekter kan uppnås genom en mängd olika aktiviteter förutom att fysiskt förstöra eller skada objekt till exempel användandet av informationsoperationer, mentorskap, förbättring eller uppbyggnad av infrastruktur, elektronisk krigföring och andra påverkansformer. Uppföljning av verkan och effekt är av vikt för det fortsatta arbetet. Skyddsfunktionen Skyddsfunktionen ger chefen råd avseende åtgärder som måste vidtas för att minimera sårbarheten hos personal, materiel, installationer samt verksamhet. Det handlar om skydd mot alla former av fysisk bekämpning inklusive sådan som kan genomföras med stridsdelar som är kemiska, biologiska, radiologiska eller nukleära (CBRN 6 ). Skydd måste planeras och genomföras mot attacker med konventionella metoder samt genom sabotage eller med improviserade explosiva laddningar beroende på den hotbild som finns. 6 Chemical, Biological, Radiological and Nuclear 27

Bild 10 Anpassning av tät klädsel. Foto: Combat Camera, Försvarsmakten. Skyddsfunktionen ger chefen råd avseende offensiva eller defensiva skyddsåtgärder som måste vidtas bl.a. för att säkerställa lösandet av övergripande uppgift. Ett exempel på en offensiv skyddsåtgärd är att planera och genomföra en operation för att minska riskerna för improviserade explosiva laddningar (bekämpa IED-system 7 ) med syfte att spåra och neutralisera ett nätverk av aktörer som hotar Försvarsmaktens förband. Ett exempel på defensiv åtgärd är att avdela förband för skydd av prioriterade eller hotade objekt eller att efter indikationer höja beredskap mot CBRN-hot. Eftersom skyddsåtgärderna berör i princip samtliga funktioner är behovet av samordning stort. Logistikfunktionen Försvarslogistiken utvecklar, vidmakthåller, nyttjar och avvecklar logistikförmågor. Funktionen understödjer i planeringen och genomförandet med förslag på åtgärder för upprätthållande av initialeffekt och uthållighet. Logistikfunktionen omfattar förnödenhetsförsörjning, teknisk tjänst, kommunikationstjänst, försvarsmedicin, materielförsörjning, infrastruktur samt upphandling och kontraktering. Logistikledning är en integrerad del av all ledning. 7 IED= Improvised Explosive Device 28

Bild 11 Konvoj ur logistikkompani inför avmarsch till överlämningsplats. Foto: Marcus Åhlén. Försvarsmakten. Utgående från långtidsprognos och/eller stridsfrekvenslinjal ansvarar logistikfunktionen för ett planläggningsunderlag avseende logistik. Funktionen stödjer chefen med råd för att undvika att egen kulminationspunkt inträffar vid en ogynnsam plats eller tidpunkt. Synen på logistik ska utgå från att krig är kaotiskt och ett icke-linjärt fenomen. Logistiken behöver därför bedrivas proaktivt och där kaos samt friktioner ska ses som något normalt. Kravet på proaktivitet uppnås bl.a. genom en förmåga till förutseende, samordning och improvisation. Logistikfunktionen planerar stöd till förbanden under alla skeden inför, under och efter en operation. Varje operation är unik, vilket innebär att särskilda logistik behov måste identifieras så tidigt som möjligt, då möjligheterna till logistikstöd kan vara gränssättande för genomförandet. Handlingsfrihet vid förbanden skapas bland annat genom anpassad uthållighet och vid logistikförbanden genom avdelade reserver. Kraven på multinationella lösningar, och därmed på interoperabiliteten, ökar vid internationella operationer. 29

Fältarbetsfunktionen Fältarbeten är förändring och vidmakthållande av terräng och infrastruktur för att öka egen rörlighet, fördröja eller begränsa motståndaren rörlighet samt förbättra egna förbands eller systems verkan, uthållighet och överlevnad. Fältarbeten indelas i delfunktionerna: Fältarbeten för rörlighet. Fördröjande fältarbeten, inkluderande spärrning, blockering och förstöring av infallsportar. Fältarbeten för överlevnad. Övriga fältarbeten, inkluderande ammunitions- och minröjning samt geografisk information. Fältarbetens omfattning och beskaffenhet varierar beroende på verksamhetsnivå, konfliktens karaktär, den strategiska och operativa miljön samt den militära verksamhetens omfattning och mål. Bild 12 Vägförstöring genom sprängning. Foto: Lasse Sjögren, Försvarsmakten. 30

Fältarbeten på operativ nivå hanterar behov under samtliga skeden av en operation. Fältarbeten på taktisk nivå omfattar framför allt direkt understöd av pågående eller omedel bart förestående verksamhet med höga tidskrav. Därav följer ofta behov av särskild organisationsbestämmande fältarbetsmateriel och begränsad tid för genomförande. Förberedelser och genomförande av fältarbeten kan vara tidskrävande vilket ställer särskilda krav på beslutsfattning. För chefen kan den operativa avvägningen exempelvis omfatta området för minering, vilka resurser som kan avdelas samt vilka konsekvenser vidtagna åtgärder får för egna och andras rörelsefrihet. Såväl planering som genomförande av fältarbeten genererar ofta stora behov av civil-/militär samverkan, framförallt med myndigheter och leverantörer. Samverkansfunktionen Den operativa samverkansfunktionen är övergripande funktionsansvarig för Försvarsmaktens samverkan med berörda aktörer. Det övergripande syftet med samverkan är att bibehålla eller skapa operativ handlingsfrihet genom god kunskap om läge och förut sättningar hos samverkande aktörer. Så långt möjligt förbereds ett fördelat ansvar kring tjänstegrensvis samverkan på operativ och taktisk nivå. Bild 13 Haveriövning 2013 på Kallax flygplats, Luleå. Foto: Jimmy Croona, Försvarsmakten. 31

Funktionen stödjer chefen med kunskap om civilläget i samhället och hur detta påverkar den militära operationen samt hur den militära operationen påverkar samhället. Kunskaper till stöd för operativ planering och genomförande inhämtas från civila aktörer inom ramen för samtliga miljöer. Avvägningar i planering och genomförande utgår från en systemanalys med beaktande av politiska, militära, ekonomiska, sociala, informationsmässiga samt infrastrukturella aspekter (PMESII 8 ), samt gender. Viktiga faktorer att beakta är det ömsesidiga beroendet av samhället och dess möjligheter och begränsningar att stödja chefen. Detta stöd och beroendeförhållande kan till exempel omfatta gemensam lägesuppfattning över tid, logistik, informationstjänst, data och telekommunikation, elförsörjning, kulturell förståelse, flyktingar samt underrättelser. Informationsoperationsfunktionen Den militära stabsfunktionen för informationsoperationer stödjer strategisk planering och återfinns på operativ nivå där den integrerar, planerar, samordnar och leder informations- och påverkansaktiviteter samt ledningskrigföring inklusive dator- och nätverksoperationer. Funktionen stödjer även den operativa chefen och staben med analys och värdering av informationsmiljön, t.ex. avseende önskade eller icke önskade fysiska och/eller kognitiva effekter. Bild 14 Utdelning av Isaf News i Afghanistan. Foto: Försvarsmakten. 8 PMESII= Internationell förkortning som används även nationellt. 32

Informationsoperationer planeras och samordnas av funktionen för att bidra till eller skapa önskade effekter på vilja, förståelse samt förmåga. Dessa operationer kan utgöra en operationstyp i sig eller vara en del av andra operationstyper. Informationsoperationer syftar ytterst till att påverka motståndarens lednings- och beslutsprocesser, samtidigt som egna ska skyddas. Informationstjänstfunktionen Informationstjänstens stöd riktar sig i första hand till operativ chef och hans stab i syfte att tillhandahålla ett av flera tillgängliga medel för att lösa uppgiften kommunikation. Bild 15 Presskonferenser är ett sätt för Försvarsmakten att kommunicera. Foto: Niklas Ehlén, Försvarsmakten. Intern- och ledningskommunikation stödjer chefen genom att skapa kunskap om, förståelse för och delaktighet i förbandets eller organisationens verksamhet. Extern- och mediakommunikation stödjer chefen genom att påverka omvärldens bild av förbandets eller organisationens verksamhet och avsikterna med den. I det sammanhanget har informationstjänsten också en viktig roll i att bedöma, värdera och ge råd i frågor om vilka effekter verksamheten har, kan få eller har haft på omvärldens bild av förbandets eller organisationen och dess verksamhet. 33

3.3.3 Arméförband, marinförband, flygvapenförband, specialförband, regio nal stab, hemvärnsförband och försvarsmaktsgemensamma förband De operativa medel som finns att avväga under urvalsframtagning är Försvarsmaktens förband. I stort behöver en avdömning göras var, när och hur resurser ska användas. Till en internationell operation kan enstaka förband eller del av förband avdelas. Då utgör Försvarsmaktens resurser ett komplement till andra resurser från en rad olika nationer. Vid en konflikt som innefattar svenskt territorium och dess närområde kan alla tillgängliga resurser behöva användas. För svensk del, som ett land med begränsade militära resurser, är vikten av att välja tid och plats för eget agerande avgörande. Operativ chef leder de taktiska cheferna, chefen för specialförbandsledningen, cheferna för de fyra regionala staberna samt de försvarsmaktsgemensamma förbanden vid genomförandet av operationer och territoriell verksamhet. I fred och kris är ett mindre antal förband tillgängliga för operativ chef, medan det i krig och efter mobilisering är huvuddelen av alla förband. Operativ chef med stab Armétaktisk chef Marintaktisk chef Flygtaktisk chef C SFL C Regional stab FM gemensamma förband Taktisk stab Taktisk stab Taktisk stab SFL Regionalstab Förband Förband Förband Förband Förband Förband Bild 16 Principiell bild av de delar av Försvarsmakten som lyder under operativ chef vid genomförandet av operationer och territoriell verksamhet. Under de taktiska cheferna finns en stab samt tilldelade krigsförband. Förbanden kan sättas in helt eller delvis i en operation. Beskrivningarna nedan är giltiga för både nationella och internationella operationer. Dock ska det nationella försvaret vara dimensionerande för vår förmåga. 34

Strid med kombinerade vapen Kombinerade vapen är den samlade benämningen på funktioner, förband och system i samverkan. När vapen samordnas blir effekten högre än om de skulle verka var och en för sig. När verkan från flera vapen kan samordnas kompletterar och överlappar de varandra, så att svagheter i ett vapen kommer att täckas av styrkor i en annat. Detta medför också att det enskilda vapnet kan användas där det gör störst verkan. Kombinerade vapen ger även möjlighet att ställa motståndaren inför ett eller flera dilemman då skyddsåtgärder mot ett system blottar motståndaren för verkan från ett annat system. Slutligen ger kombinerade vapen oss möjligheten att strida under flera olika förutsättningar. Förband grundade på kombinerade vapen blir allsidiga, har förmåga till självständigt uppträdande och har ökade förutsättningar att möta oförutsedda händelseutvecklingar. Arméförband Väpnad strid på marken utövas i huvudsak av arméförband. Dessa är utbildade, övade och utrustade för att uppnå verkan i den miljö som råder. För att genomföra markstrid krävs förmåga att verka i olika klimat, terrängförhållanden, bebyggelse och infrastruktur samt i närvaro av olika aktörer (civila, statliga/icke-statliga m.m.). Bild 17 Strid i bebyggelse vintertid. Foto: Försvarsmakten. 35

Operativ tanke Ett militärt angrepp kan ske såväl över havet, i luften, i informationsmiljön som över landgräns. Angreppsriktningarna kan kombineras med på djupet luftlandsatta förband. För att redan i inledningen nå verkan och behålla handlingsfrihet med krigsförbanden är det nödvändigt att med stöd av hemvärnet skydda basområden och kommunikationer. Samverkan och samordning mellan förband och civila myndigheter inom området stödjer och ger uthållighet i markoperationer. Arméförband tillsammans med marinoch flygvapenförband ska bryta motståndarens anfallskraft. Att bryta motståndarens anfallskraft innebär att: Motståndarens styrketillväxt avbryts. Motståndarens utbredning begränsas. Motståndarens styrka reduceras. Delar av motståndarens förband slås. För att uppnå detta kan följande åtgärder behöva vidtas: Omedelbar påverkan av luftlandsatt eller landstigen motståndare genomförs för att reducera dennes handlingsfrihet. Förhindrande av fortsatt luftlandsättning/landstigning sker inom ett visst område. Luftlandsatt eller landstigen angripare inom ett visst område slås. Operativ rörlighet bevaras över tiden i syfte att behålla egen handlingsfrihet att kunna kraftsamla krigsförbanden. Kraftsamling sker till att lokalisera och bekämpa motståndarens kvalificerade system. Att terrängområden kan behöva uppges för kortare eller längre tid. De områden som är väsentliga för egen handlingsfrihet ska dock försvaras i det längsta. 36

Om det inte finns någon möjlighet att bryta angriparens anfallskraft ska förbanden i det längsta bestrida angriparen operationsfrihet. Att bestrida angriparen operationsfrihet kan bland annat innebära att Fiendens utbredning och handlingsfrihet begränsas utan avgörande kraftmätningar. Förhindrande av fortsatt luftlandsättning/landstigning inom ett visst område. Att luftlandsatt eller landstigen angripare inom ett visst område slås. Angriparens försörjningslinjer och gränssättande resurser bekämpas. Ett för oss vitalt område återtas. Ett för oss vitalt område försvaras. Inom tagna områden tillfogas angriparen förluster i materiel och personal. Arméförbanden ska kunna genomföra operationer med offensiv, defensiv, stabiliserande eller stödjande inriktning. Inom ramen för stabiliserande inriktning utvecklar arméförbanden metoder för att ge förutsättningar för andra aktörer och organisationer att genomföra humanitära insatser, bistånd och annan nödvändig hjälp. Denna inriktning används vid operationer utanför Sverige. Inom ramen för offensiv och defensiv inriktning har arméförbanden olika metoder för strid; anfall, försvar, avvärjningsstrid samt fördröjningsstrid. Anfall genomförs främst i syfte att ta terräng som är viktig för egna eller motståndarens förband eller genom att slå en motståndare för att kunna nå ett avgörande i striden. Försvar genomförs främst i syfte att hindra en motståndare att nyttja, eller säkerställa att egna förband kan nyttja, viss terräng eller anläggning. Fördröjningsstrid genomförs främst i syfte att vinna tid för egna åtgärder. Fördröjningsstrid kan även syfta till att tillfoga motståndaren förluster eller att begränsa hans utbredning. Avvärjningsstrid genomförs främst i syfte att under längre tid hindra en motståndare att framrycka över en viss linje, att genomföra luftlandsättning eller att ta ett landstigningsområde. 37

Från ett nationellt perspektiv ska arméförband i samverkan med marin- och flygvapenförband nå ett avgörande så att minsta möjliga del av befolkningen och territoriet blir berört. Markoperationer karaktäriseras av möjligheter att slå en motståndare eller ta och besätta ett område i syfte att: Med förbanden uppnå markoperativ kontroll för att tillgodose högre chefs syfte. Med förbanden kunna bestrida motståndarens vilja och förmåga att etablera eller behålla markoperativ kontroll. Operationerna kan vara kortvariga eller långvariga. Operationer i Sverige samt i och utanför närområdet ska kunna genomföras självständigt och tillsammans med andra nationer för att förebygga och hantera konflikter och krig. Operationerna ska kunna genomföras integrerat med andra myndigheter och organisationer, svenska, internationella och lokala. Arméförbandens förmågor Det erfordras i regel arméförband för att ta och bibehålla terräng och därmed nå ett avgörande i striden. Arméförbanden är utformade för att i brigads ram kunna slå en kvalificerad och konventionellt uppträdande motståndare, men kan även strida mot en asymmetriskt uppträdande motståndare som utnyttjar okonventionell krigföring. Övriga krigsförband är framtagna för att stödja manöverbataljonernas strid och därmed höja den totala effekten. Begreppet brigad definieras som sammansatt styrka med brigadchef som stöds av brigadstab och stabskompani, två eller flera manöverbataljoner kompletterad med funktionsförband efter behov (t.ex. stab/sambands-, underrättelse-, säkerhets-, jägar-, artilleri-, luftvärns-, logistik-, ingenjörs- och CBRN- förband). Förmågor till markstrid Markstridsförmågan kan delas in i delförmågor. En delförmåga representerar de viktigaste beståndsdelarna i förmågan. För markstridsförmågan är det markoperativ kontroll, strid med kombinerade vapen och att besätta och hålla terräng. Etablera markoperativ kontroll Arméförbanden kan åstadkomma ett tillstånd där vi har tillräcklig handlingsfrihet att lösa tilldelade uppgifter, dvs. markoperativ kontroll. 38

Markoperativ kontroll utgör oftast ett viktigt delmål i en operation. Markoperativ kontroll är uppnådd när arméförbanden efter att ha tagit och besatt ett område har tillräcklig handlingsfrihet att lösa tilldelade uppgifter samtidigt som möjligheterna till större påverkan från motståndaren är undanröjda. Markoperativ kontroll är en förutsättning för att marinförband och flygvapenförband ska kunna operera från sina basområden. Generellt kräver markoperativ kontroll närvaro av förband över tiden. Tidsfaktorn och den geografiska ytan som ska kontrolleras medför dock att den markoperativa kontrollen ibland är beroende av luftöverläge, samverkan med regional stab samt understöd från marin- och flygvapenförband. Strid med kombinerade vapen Arméförbanden sätts samman i en eller flera brigader. Brigaden är ett allsidigt sammansatt förband med god förmåga att samordna de kombinerade vapnen. Genom att strida i brigad åstadkommer vi den effekt som kombinerade vapen medger. Bild 18 Övergång över vattendrag med stridsfordon 90. Foto: Andreas Karlsson, Försvarsmakten. 39

Ta (besätta) och hålla terräng Vid markstrid är terrängen en avgörande faktor. Terrängen utgör det stridsrum där förbanden manövrerar och verkar. Delar av terrängen är också ofta mål av operativ eller taktisk karaktär i form av samhällen, knutpunkter, övergångar, flygplatser och hamnar. Arméförbanden har förmåga att besätta och hålla öppen, betäckt och småbruten terräng samt bebyggelse och kan även genomföra detta i olika klimattyper. Att kunna ta (besätta) terräng som försvaras av en motståndare är en utmärkande förmåga för manöverbataljoner som tar denna terräng genom anfall. Arméförbanden har även förmåga att under längre tid hålla terräng genom att försvara den mot ett fientligt angrepp. Försvar innebär i regel en hög ambitionsnivå i striden. Försvar genomförs med direkt eld, indirekt bekämpning och med stöd av fältarbeten. På vilket sätt bidrar marinförband och flygvapenförband till arméförbandens verksamhet? En av de viktigaste förutsättningarna som styr ambitionsnivå med markoperationer är vilken nivå av kontroll av luftrummet som kan uppnås. Flygvapenförbandens verksamhet och deras förmåga att begränsa motståndarens luftoperativa kontroll är därför en viktig förutsättning för verksamheten på marken. Den eldkraft och rörlighet som finns hos flygvapenförbanden utgör ett viktigt komplement till arméförbandens förmågor. Flygvapenförbanden har god förmåga att med korta tidsförhållanden och, ibland i direkt samverkan med arméförbanden bekämpa mål på marken. Detta kan ske antingen som en förstärkning till arméförbandens resurser eller på platser där arméförbandens bekämpningsresurser inte når. Flygvapenförbanden tillsammans med luftvärnet kan bidra med att reducera motståndarens bekämpning från luften samt att reducera kapaciteten för luftlandsättningar. Flygvapenförbanden kan genom direkt understöd av arméförbanden påverka styrkeförhållanden lokalt. Helikopterbataljonen kan understödja med person- och materieltransport samt evakuering av skadade. Marinförbanden kan bidra med underrättelser samt genom möjligheten att inordnas i arméförbandens strid, exempelvis strid på djupet och målbekämpning med indirekta system i kustzonen. När gemensamma operationer genomförs kustnära ökar kraven på och möjligheterna till interaktion mellan armé- och marinförband. Samordning påverkas av hur gränser anges i det kustnära området. Arméförband kan få ansvar för skydd av marina baser och förband, likväl som marinförband kan genomföra verksamhet på marken. 40

I kustnära områden kan marinförband understödja arméförband med sjötransporter, eldunderstöd, underrättelser, luftvärn och sjuktransporter. Ledning och indelning Armétaktisk chef leder arméförband och eventuellt andra tillförda krigsförband i operationer. Staben består av en genomförande- och en planeringsavdelning. Markoperativ verksamhet omfattar alla förband då verksamhet genomförs som kan härledas till markoperativa målsättningar inom ramen för en markoperation eller gemensam operation. Rörlig marktaktisk ledning utövas av brigadchef med brigadstab som med betjäningsförband ur ledningsplatsbataljon och sambandsbataljonen bildar brigadledning. Marinförband Väpnad strid på till havs utövas i huvudsak av marinförband. Grunden för marinförbandens verksamhet är att, tillsammans med flygvapenförbanden, kontinuerligt hävda Sveriges territoriella integritet i skärgård, kustnära och fritt till sjöss, på och under ytan och i luften. Detta innebär en ständig övervakning av det svenska territorialhavet, den svenska ekonomiska zonen samt närområdet. Marinförbanden utför ständig ledning och samordning av sjöterritoriell verksamhet samt kontinuerlig underrättelseinhämtning. Bild 19 Utkik på HMS Malmö under övning NOCO 2013. Foto: Anton Thorstensson, Försvarsmakten. 41

Förbanden har förmåga att möta och hantera en kvalificerad motståndare och kan verka i samtliga konfliktnivåer. Marinförbanden har hög beredskap och utgörs därför i huvudsak av stående förband. Samverkan med övriga delar av Försvarsmakten, berörda maritima myndigheter och andra nationer, utvecklas kontinuerligt i syfte att öka säkerheten till sjöss och i kustområden. Marin taktisk ledning delger kustbevakningen aktuell sjölägesinformation för vidarebefordran till övriga myndigheter med maritima intressen, samt delger högre chef aktuellt sammanställt, bearbetat och fastställt sjöläge (RMP 9 ). Genom deltagande i nationella och multinationella övningar utvecklar marinförbanden sin förmåga till strid och interoperabilitet. Samtidigt visar Sverige förmåga till väpnad strid och därmed vilja att skydda sina intressen och värna sitt territorium. Marinförbanden deltar även i internationella operationer under FN-mandat, i syfte att visa svensk solidaritet med det internationella samfundet och därmed värna svenska intressen. De multinationella operationerna kan äga rum i skiftande miljöer och i skiftande konfliktnivåer. I händelse av förhöjd spänningsnivå ska marinförbanden tillsammans med övriga delar av Försvarsmakten och i samverkan med myndigheter och andra nationer verka krisdämpande och krigsavhållande. Detta uppnås genom ett tidigt och resolut uppträdande till sjöss och i prioriterade kustområden. Samtidigt intensifieras underrättelseinhämtning. Stöd till eller från annan nation eller organisation förbereds alternativt påbörjas. Basområden och större hamnar skyddas och hålls öppna. Leder och baser för mottagande av andra länders marinförband görs klara. Om Sverige blir utsatt för en väpnad konflikt ska marinförbanden enskilt och/eller samordnat med andra bestrida en angripares rörelse- och handlingsfrihet. Beroende på uppgift och tillfälle ska marinförbanden kunna bekämpa en angripare varvid samordning av strid ska kunna genomföras med armé- och flygvapenförband. Över tiden ska marinförbanden använda den svenska skärgårdsmiljön för omgruppering och som utgångsläge för fortsatt strid. 9 RMP= Recognized maritime picture 42