1
Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade på morgonen. Fåglarna kvittrade och solen lyste. Jag gick ut ur den trasiga fula dörren. Idag var det en vacker dag på gården. Jag satte mig på gräset vid min syster. - Hej vinda. Säger jag. - Hej zera. Säger syrran - Att bo här på kokoronen är faktiskt kul eller vad tycker du vinda. Säger jag. - Bra faktiskt. Säger syrran. En dag gick jag ut i skogen. Det var massor av blåbär. Det var väldigt grönt och fint. Jag samlade massor av kottar och ved. Jag gick väldigt långt ut i skogen. Jag gick på en stig. Sen gick jag ifrån stigen och gick ut vid alla blåbär. Och då såg jag ett egg. Ett drack ägg. Det var röt grönt svart och lila. Det hade rutor på sig och låg i mossan. Det var jätte stort. Jag tog hand om det. Jag sov med det. Gick på promenad med det och åt med det. Det gick dagar och nätter. När jag tog hand om det. 2
Kapitel 2 Men en dag kläcktes ägget. Det var en drake. Jag hoppade upp ur sängen och kollade på den lilla söta bebisdraken. Den var faktiskt väldigt gullig. Den var röd och hade små svarta vingar. Jag gav den bröd men den ville inte ha det. De tyckte den var jätteäckligt. Sen gav jag den kött och då som pappa hade jagat. Draken glufsade i sig köttet. Jag gömde draken i min egen hydda. Vi gick in till min hydda och gjorde mat. - Här är ett bra gömställe. Sa jag till draken. Draken vad en liten söt tjej. Det här var en super dag. - Du får heta Dino. Sa jag till draken. Oj han kunde säja ja ja. Vi pratade fast draken pekade och tittade på mig när jag pratade med hon. Han rullade gulligt på golvet. Vi la oss i sängen och somnade söt. Jag drömde om Dino. 3
KAPITEL 3 Det gick år och draken blev äldre. Och nu kunde draken prata. Han var så duktig. Jag tränade draken på att flyga. Hon stod på taket och hoppade från den höga höjden ner för att flyga det gick inte så bra. Men det gick bättre och bättre för varige gong. Hon tränar och tränar. Plötsligt börjar hon flyga hon flög runt alla husen och skrattade och hade jättekul det var långt långt upp. Jag hoppade på draken och började flyga. Det var helt fantastiskt. Det var jättesvårt att flyga draken. Men jag började lära mig att flyga hon rätt lätt. Det gick som en dans helt plötsligt. Att rida på drake vad som att ligga ner och kolla upp i luften. Det var jättehäftigt. Det som var lätt var att styra rakt fram och svänga. Fast det som var svårt det var att stupa ner och sen upp. Man var tvungen att ryka upp det var faktiskt tungt. Vi flög i den fria luften och skrattade och hade kul. Sen landad vi på ett berg och kollade på den fina vackra utsikten. Solen började gå ner över bergen. Det var bra att flygga hem nu. 4
Kapitel 4 Sent på kvällen knackar det på dörren. Min mamma öppnade dörren. Bakom henne stod en man med långt svart skägg i regnet. - Jag söker drakfararen! Säger mannen. Mamma ser chockad ut. - Det är nog mig du söker. Säger jag. - Jag har draken. Säger jag. - Varför vill du få tag i mig. Säger jag. - Jag kan berätta det snart. Om du gör lite varm soppa kan jag förklara. Sa mannen. - Ok Vad kommer du ifrån. Sa jag - Jag kommer ifrån Frankrike. Sa mannen. Han hade en svart hatt och svarta kläder. Långt svart skägg och svart hår. Rösten var mörk. Blicken var lite arg. Minna föräldrar fick reda på att jag hade en drake. Mamma skrek och pappa svimmade av. - Men kära barn vad har du för dig men du får behålla den så länge du tar hand om hon. Sa dom - Vad heter hon. Frågade dom. - Dino. Sa jag. Vi satt i soffan och pratade. Mamma och pappa hade gått. 5
6
Kapitel 5 Mannen med skägget berättade om vad jag undrade. Han sa att ett väldigt farligt skepp som är på väg mot Sverige. Han sa något om råttor och en hemsk sjukdom som måste stoppas. - Bar du och din drake kan förhindra katastrofen. Sa mannen med en vänlig min. Jag flög långt, långt i dåligt väder. Det regnade och blixtra och åska. Jag tog med mig bröd, vatten, bär, svamp och soppa. Jag tog med mig pilar, handskar och ett svärd för att klara uppdraget. Flygresan var fantastik för att det blev bättre väder. Solen sken över bergen. Utsikten var jättevacker. Jag såg bergen och den stora soluppgången. Jag kom fram till skeppet. Det var brun och en lång mast. På flagan var det en döskalle på. Skeppet var stort med kanoner. Det var råttor nästan över allt. Och det var sjuka människor på skeppet. Fast en frisk flika sitter längst uppe i masten. 7
Kapitel 6 Vi stoppar skeppet och räddar flickan. Vi flyger till skeppet och flyger till kaptenen. - Stop stanna skeppet. Sa jag. Men dom stoppa inte skeppet. Vi flyger upp till flickan. - Hoppa på. Sa Dino. Flickan hade en röd kapa, ljust hår och svarta kängor. Skeppet började att sjunka. För att vi sköt pilar på skeppet så det sjunk helt enkelt. Flickan berättade vad som hade hent på skeppet när vi flög hem. Hon sa att alla vad män som skrek. Dom var sjuka av en sjukdom. Visa män dog av sjukdomen. - Vad heter sjukdomen. Sa jag. - Den heter pesten. Sa jag. - Vad heter du. Sa jag. - Jag heter Ronja vad heter du? Sa hon. - Jag heter Zera. Sa jag. - Och vad heter du draken. Sa Ronja. - Jag heter Dino. Sa draken. 8
När vi kom hem så visade de sig att den mystiske mannen var pappa till Ronja. Dom kramade varandra länge och sa tack till Zera och Dino. Vi åt soppa tillsammans hela familjen och mannen och Ronja. Vi skrattade och pratade. Alla levde lyckliga i alla sina dagar. 9