Ordning i domstol förut- sättningar och arbetsformer

1 (57) Ordning i domstol förutsättningar och arbetsformer R2B 551 81 Jönköping Besöksadress: Kyrkogatan 34 Telefon: 036-15 53 00 Fax: 036-16 57 21 domstolsverket@dom.se www.domstol.se Expeditionstid: Måndag-fredag 08.00-16.30

Innehåll 1 Sammanfattning... 5 2 Uppdraget... 6 3 Bakgrund och kontext... 6 3.1 Avgränsningar... 7 3.1.1 Begreppen ordning och ordningsstörning... 7 3.1.2 Kartläggningens avgränsningar... 7 3.2 Arbetssätt... 8 4 Ordningsstörningar i domstol... 8 4.1 Domstolsverkets incidentstatistik... 8 4.1.1 Vilken karaktär har rapporterade ordningsstörningar och var sker de?... 9 4.1.2 Vem drabbas av ordningsstörande incidenter?... 9 4.2 Förekomst av ordningsstörningar enligt andra källor... 9 5 Ansvaret för ordningen i domstolarna... 10 5.1 Domstolens ansvar... 10 5.1.1 Domstolens organisation för ordnings- och säkerhetsarbete... 11 5.2 Domstolsverkets arbete... 11 5.2.1 Budgetfrågor... 11 6 Domstolarnas förutsättningar och verktyg... 11 6.1 Gällande rätt avseende offentlighet och ordning i domstolarna... 12 6.1.1 Stadganden i grundlag m.m.... 12 6.1.2 Förhandlingsoffentlighet... 12 6.1.3 Inskränkningar i offentlighetsprincipen... 13 6.1.4 Tillträdesrätten - allmänt... 13 6.1.5 Begränsad tillträdesrätt... 15 6.2 Lokalernas utformning och förutsättningar... 15 6.2.1 Entréer till domstolslokalerna... 15 6.2.2 Reception/Expedition... 16 6.2.3 Väntsalar och rättssalar... 16 6.2.4 Åklagarrum, advokatrum, vittnes-/ målsäganderum, samtalsrum och rum för frihetsberövade personer... 16 6.3 Tekniska hjälpmedel... 17 6.3.1 Larmanordningar... 17 6.3.2 Videokonferens... 17 6.3.3 Kameraövervakning... 17 6.3.4 Metalldetektorbåge, handmetalldetektor och röntgenutrustning... 17 6.4. Ordförandens befogenheter... 18 6.5 Ordningsvakter... 24 6.5.1 Ordningsvaktsrollen... 24 6.5.2 Ordningsvakternas befogenheter... 25 6.6 Samverkan och kommunikation... 25 6.6.1 Samarbete inom domstolsorganisationerna... 26 6.6.2 Kommunikation gentemot besökare... 26 6.7 Domstolarnas strategiska ordningsarbete... 26 7 Erfarenheter och slutsatser... 27 7.1 Enkätundersökningen... 27 7.1.1 Domstolarnas ordningsarbete... 27 7.1.2 Skillnader mellan domstolsslagen och instanser... 28 7.1.3 Geografiska skillnader... 28 7.1.4 Områden som bör prioriteras... 28 7.2 Lokaler... 28 7.2.1 Enkätresultatet i översikt... 28 7.2.2 Övriga erfarenheter beträffande domstolarnas lokaler... 29 2 (57)

7.2.3 Slutsatser av undersökningen... 29 7.3 Tekniska hjälpmedel... 30 7.4 Ordförandens befogenheter... 30 7.4.1 Enkätresultatet i översikt... 31 7.4.2 Tillräckliga generella befogenheter... 31 7.4.3 Användningen av regleringen och befogenheternas betydelse... 31 7.4.4 S.k. kriminella symboler... 32 7.4.5 Mobiltelefoner och annan teknisk kommunikationsutrustning... 33 7.4.6 Säkerhetskontroller... 36 7.5 Ordföranderollen... 37 7.5.1 Domarnas synpunkter på ordföranderollen i enkätundersökningen... 37 7.5.2 Externa aktörers och vakters syn på domarnas arbete med att upprätthålla ordningen 37 7.5.3 Slutsatser av enkätundersökningen... 38 7.6 Ordningsvakter... 39 7.6.1 Ordningsvakternas syn på sina förutsättningar för ett effektivt ordningsarbete... 39 7.6.2 Domarnas och externa aktörers syn på ordningsvakters arbete med att upprätthålla ordningen... 39 7.6.3 Exempel på arbetssätt... 40 7.6.4 Slutsatser av undersökningen... 41 7.7 Samverkan och kommunikation... 42 7.7.1 Extern samverkan... 42 7.7.2 Internt samarbete... 43 7.7.3 Övriga erfarenheter av samverkan och kommunikation... 43 7.7.4 Slutsatser av undersökningen... 44 7.8 Domstolarnas styrande dokument... 44 7.9 Ungdomsmål... 46 7.9.1 Enkätresultat i översikt... 46 7.9.2 Övriga erfarenheter av ordningsstörningar i ungdomsmål... 46 7.9.3 Domstolarnas ordningsarbete i samband med ungdomsmål... 47 7.9.4 Slutsatser av undersökningen... 48 8 Domstolsverkets förslag... 49 8.1 Generella slutsatser... 49 8.1.1 Generellt om kartläggningen och Domstolsverkets slutsatser... 49 8.2 Allmänt om Domstolsverkets förslag... 49 8.3 Åtgärder för att förbättra ordningen i domstolarna... 50 8.3.1 Undersökningar och dialogforum... 50 8.3.2 Samverkan mellan domstolar... 51 8.3.3 Riktlinjer och styrande dokument... 51 8.3.4 Riskanalyser... 52 8.3.5 Kommunikation av ordningsregler... 52 8.3.6 Lokaler... 53 8.3.7 Utbildning... 53 8.3.8 Vaktnärvaro... 53 8.3.9 Resurser... 54 8.4 Rättslig reglering m.m.... 54 8.4.1 Tekniska hjälpmedel... 54 8.4.2 Fotoförbud... 55 8.4.3 Säkerhetskontroller... 55 9 Referenser... 56 Bilagor... 57 3 (57)

4 (57)

5 (57) 1 Sammanfattning I regleringsbrevet för budgetåret 2012 har regeringen gett Domstolsverket i uppdrag att kartlägga hur ordningen i och utanför rättssalarna i landets domstolar upprätthålls. Syftet med uppdraget har varit att utreda om det ordningsarbete som bedrivs i domstolarna är tillräckligt för att svara mot de krav på ordning i och utanför rättssalarna som ställs. Vidare har målet varit att skapa bättre förutsättningar för domstolarna att upprätthålla ordningen. Domstolsverket har låtit genomföra en enkätundersökning riktad till domare, ordningsvakter, åklagare, advokater och processförare. Särskilda fokusområden i undersökningen var ordningsvakters förutsättningar och arbete, rättslig reglering, ordförandenas förutsättningar och arbete samt samverkan och kommunikation. Även frågor om ungdomsmål och domstolarnas tekniska hjälpmedel ställdes. Av undersökningen har följande framkommit. Domstolarnas beredskap för ordningsstörningar är generellt god. Tingsrätterna är dock mer utsatta för ordningsstörningar än andra domstolsslag. Ordningen upprätthålls också ofta på ett bättre sätt i rättssalarna än i väntsalar. Några större geografiska skillnader har dock inte kunnat konstateras. De viktigaste faktorerna för ett tillfredsställande ordningsarbete är en tillräcklig bemanning av vakter och ett aktivt ordningsarbete från ordförandehåll. Såväl externa aktörer som domstolsanställda betonar vikten av en hög närvaro av vakter i domstolarna, inte minst i väntsalarna. När det gäller ordförandena har de generellt de befogenheter som krävs för att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt. Det har dock framkommit att de externa aktörerna anser att ordförandenas förmåga att hålla ordning under förhandlingar varierar väsentligt. Utökad utbildning i dessa frågor skulle kunna stärka ordningen i rättssalarna. Vidare finns ett behov av att i samband med om- och nybyggnationer av domstolslokaler förbättra behovsinventeringen och i högre grad beakta de behov och synpunkter som åklagare och advokater har när det gäller utformningen av lokalerna. Under arbetet med kartläggningen har Domstolsverket även kunnat konstatera att många domstolsanställda saknar instruktioner för hur de förväntas arbeta med ordningsfrågor. Samtidigt framgår det att just samverkan och kommunikation mellan domstolarna och de externa aktörer som regelbundet besöker domstolarna är några av de viktigaste faktorerna för ordningsarbetet. Domstolarna bör därför i större utsträckning utveckla och dokumentera riktlinjer för hur domstolen ska bedriva ett aktivt ordningsarbete. Sammanfattningsvis har Domstolsverket identifierat ett antal åtgärder som har stor betydelse för ordnigen i domstol och som ytterligare kan effektivisera ordningsarbetet i domstolarna. Att det finns tillräckligt många ordningsvakter närvarande i de för allmänheten tillgängliga lokalerna är t.ex. viktigt och arbetet med det bör prioriteras. Vidare finns ett behov av utbildningsinsatser i praktisk hantering av ordningsfrågor för såväl ordinarie domare som domare under utbildning. Domstolsverket kan också konstatera att det finns behov av att domstolarna ytterligare utvecklar arbetet med instruktioner och rutiner samt andra styrande dokument beträffande ord-

6 (57) ningsfrågor. Även Domstolsverkets strategiska arbete i lokalfrågor behöver utvecklas. Resultatet av Domstolsverkets undersökning kan dock endast läggas till grund för slutsatser av mer generell karaktär. För att respektive domstol ska kunna skapa sig en bild av vilka åtgärder som krävs för att ytterligare förbättra ordningsarbetet krävs att domstolarna kartlägger dessa frågor lokalt. Domstolarna bör även skapa forum för dialog kring ordningsfrågor såväl internt som med externa aktörer. Många domstolar arbetar redan idag aktivt med dessa frågor, bl.a. inom ramen för pågående bemötandeprojekt. Upparbetade erfarenheter och effektiva arbetssätt bör spridas för ett jämförande lärande inom ramen för den övergripande modell för erfarenhetsutbyte (ERFA) som Domstolsverket har utarbetat. Domstolsverket anser vidare att det finns ett behov av att möjligheterna att ingripa mot bildupptagningar som tagits i strid med det s.k. fotoförbudet utökas. Det har även anförts att ordningen skulle kunna stärkas om fotoförbudet får omfatta domstolarnas lokaler i dess helhet samt om möjligheterna att kameraövervaka rättssalar utökas. Domstolsverket föreslår mot den bakgrunden att en översyn av fotoförbudet genomförs. I en sådan översyn måste stor hänsyn tas till allmänhetens och medias möjlighet till insyn i den dömande verksamheten och medias möjligheter till god nyhetsbevakning. 2 Uppdraget I regleringsbrevet för 2012 gav regeringen Domstolsverket i uppdrag att kartlägga hur ordningen i och utanför rättssalarna upprätthålls samt att, vid behov, lämna förslag på åtgärder som kan bidra till en bättre ordningssituation. Syftet med uppdraget har varit att utreda om det ordningsarbete som bedrivs i domstolarna är tillräckligt för att svara mot de krav på ordning i och utanför rättssalarna som ställs. Vidare har målet varit att skapa bättre förutsättningar för domstolarna att upprätthålla ordningen. 3 Bakgrund och kontext Ordningen i och utanför rättssalarna har betydelse för dem som ska medverka i en rättsprocess, exempelvis som parter, målsäganden eller vittnen. Även förtroendet för den dömande verksamheten i stort påverkas av ordningen i domstolarna. Det är väsentligt, inte minst ur ett rättssäkerhetsperspektiv, att parter i mål, ombud och vittnen m.fl. ska kunna infinna sig och yttra sig fritt utan att känna rädsla för hot, påtryckningar, trakasserier eller våld i samband med en pågående förhandling. Det är även viktigt att allmänheten tryggt och säkert ska kunna besöka landets domstolar. Trygghetsaspekten är naturligtvis också en viktig arbetsmiljöfråga som domstolspersonalen berörs av i sitt dagliga arbete. Säkerhetsfrågor har under de senaste åren varit i fokus i domstolarnas utvecklingsarbete och målet med arbetet har varit att domstolarna ska vara säkra för såväl anställda som besökare. Även bemötandefrågor har varit i fokus. Ordningen i domstol påverkas naturligtvis av hur väl säkerheten upprätthålls. Även bemötandet av parter och förhörspersoner har stor betydelse för ordningen i domstol. För ordningen är emellertid följande aspekter av central betydelse; förekomsten

7 (57) av tekniska hjälpmedel, närvaro av vakter, samverkan och kommunikation såväl externt som internt samt ordförandens befogenheter såväl som det faktiska utnyttjandet av dessa befogenheter. I denna kartläggning av hur ordningen upprätthålls i domstol har Domstolsverket fokuserat på nämnda områden. Som kartläggningen kommer att visa är det inte alltid möjligt att särskilja ordningsarbetet från säkerhets- respektive bemötandeaspekter. Tvärtom är dessa frågor intimt förknippade med varandra. 3.1 Avgränsningar 3.1.1 Begreppen ordning och ordningsstörning Begreppen ordning och ordningsstörning går inte att definiera på något enkelt sätt. I lagtext används begreppet allmän ordning, se t.ex. ordningslagen (1993:1617), men begreppet definieras inte närmare vare sig i lagtext eller i förarbetena. Inom ramen för det arbete som har bedrivits och i denna rapport används dock begreppen enligt definitionerna nedan. Allmän ordning är den ordning som ska råda för att människor ska kunna känna sig trygga och säkra när de vistas på allmänna platser och deltar i allmänna sammankomster. Ordningen i domstol kännetecknas därutöver av att såväl besökssom arbetsmiljön är lugn och betryggande samt upplevs som säker och professionell. Med ordningsstörningar avses samtliga händelser som stör ordningen i domstol och som potentiellt eller faktiskt påverkar rättssäkerheten, bidrar till att besökare eller anställda vid domstolarna upplever att de är otrygga, känner sig trakasserade eller hotade. 3.1.2 Kartläggningens avgränsningar Kartläggningen omfattar de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna, inklusive migrationsdomstolarna. Den omfattar dock inte specialdomstolarna. Kartläggningen har också begränsats till att endast avse domstolarnas ordinarie lokaler och rättssalar. Detta innebär att någon kartläggning av hur ordningen upprätthålls under förhandlingar i exempelvis sjukvårdsinrättningar, kriminalvårdsanstalter, polishus eller vid syn utanför domstolarnas lokaler inte har gjorts. Uppdraget har heller inte tagit sikte på samtliga ordningsstörningar som kan förknippas med domstolarnas verksamhet utan har fokuserats på de ordningsstörningar som förekommer i domstolarnas, för allmänheten tillgängliga, lokaler, inklusive områden i omedelbar anslutning till domstolarnas entréer. Detta har innefattat en utredning av de ordningsstörningar som förekommer i rättssalarna under pågående förhandlingar men exkluderar störningar genom andra kanaler, exempelvis hot och trakasserier via telefon eller mejl av eller mot rättens aktörer, parter, vittnen eller andra besökare vid domstolarna. Följderna av att bildupptagningar görs under och i anslutning till domstolsförhandlingar, vilket kan få konsekvenser för enskilda även utanför domstolarnas lokaler, har dock undersökts.

8 (57) 3.2 Arbetssätt Utredningsarbetet inleddes med en genomgång av de statliga utredningar och undersökningar som genomförts avseende ordnings- och säkerhetsrelaterade frågor under de senaste åren. Som exempel på utredningar kan nämnas Ökat förtroende för domstolarna, strategier och förslag (SOU 2008:106) och Ökad säkerhet i domstol (SOU 2009:78). Som exempel på undersökningar kan nämnas BRÅ:s rapporter Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen (2008:8) och Otillåten påverkan mot åklagare och domare (2009:13), Allmän säkerhetskontroll i domstol en utvärdering (DV-rapport 2007:1) och Framtida riktlinjer för säkerhetsarbete (DV-rapport 2002:6). Ett antal enkätundersökningar, främst medarbetarundersökningar som genomförs vartannat år inom Sveriges Domstolar och som innehåller frågor rörande trygghet och säkerhet, har genomgåtts. Domstolsverket har också tagit del av enkätundersökning som genomförts av Jusek (Tryggt eller otryggt, 2011). Ett antal domstolar har besökts varvid kvalitativa intervjuer med företrädare för olika personalkategorier har genomförts. Syftet med besöken och intervjuerna har varit att få en helhetsbild av hur ordningsproblemen yttrar sig i domstolarna samt hur ordningsarbetet bedrivs på respektive domstol. Besök har också genomförts i underrätter i allmänna domstolar och i förvaltningsdomstolar i olika delar av landet. Domstolsverket har tagit del av domstolarnas dokumentation avseende ordnings- och säkerhetsarbete. I syfte att undersöka hur ordningen upprätthålls i domstolarna har Domstolsverket låtit genomföra en enkätundersökning. Särskilda fokusområden i dessa enkäter var ordningsvakters förutsättningar och arbete, rättslig reglering, ordförandenas förutsättningar och arbete samt samverkan och kommunikation. Även frågor om ungdomsmål och domstolarnas tekniska hjälpmedel har ställts. Fyra olika enkäter har upprättats, varav en riktat sig till domare, en till ordningsvakter, en till åklagare och processförare vid Försäkringskassan, Skatteverket och Migrationsverket samt en till advokater. En stor del av frågorna var desamma till samtliga grupper men några utformades särskilt till respektive grupp. Enkäterna ställdes till totalt 348 personer varav 222 personer har svarat vilket ger en svarsfrekvens på 64 procent. Enkätfrågorna återfinns i bilaga. Domstolsverket har hållit fördjupade intervjuer med tio ordinarie domare verksamma i såväl tingsrätter som förvaltningsrätter. Samråd beträffande slutsatserna i stort av kartläggningen har skett i domstolschefsgrupperna inom Sveriges Domstolar. 4 Ordningsstörningar i domstol I det följande avsnittet redogörs närmare för Sveriges Domstolars incidentstatistik, kopplat till ordningsstörningar, och översiktligt för resultatet av forskning inom området. 4.1 Domstolsverkets incidentstatistik Domstolsverket tillhandahåller ett incidentrapporteringssystem som domstolarna kan använda för att dokumentera incidenter. En incident definieras av en händelse som stör verksamheten på ett negativt sätt och kräver en åtgärd från domstolen för att komma tillrätta med situationen. Den kan vara direkt olaglig men

9 (57) den behöver inte nödvändigtvis vara det. Under 2011 rapporterades 138 ordningsstörande incidenter. Denna siffra ska läsas mot bakgrund av att det hålls ca 180 000 förhandlingar inom Sveriges Domstolar samt att uppskattningsvis 500 000 besökare tas emot varje år 1. Den låga siffran indikerar att det finns ett stort mörkertal när det gäller ordningsstörningar. Detta kan delvis förklaras av att mindre ordningsstörande incidenter, utan mer allvarliga följder, inte ska rapporteras av domstolarna. Utifrån incidentstatistiken går det alltså inte att få en rättvisande bild av hur vanligt förekommande ordningsstörningar är. Incidentstatistiken ger dock en bild av hur de ordningsstörningar som rapporteras yttrar sig i domstolarnas lokaler. 4.1.1 Vilken karaktär har rapporterade ordningsstörningar och var sker de? Av de rapporter som inkom under 2011 framgår att det oftast rörde sig om tumultartade situationer där plötslig aggressivitet lett till ett utfall, oftast mot möbler och inredning, samtidigt som tillmälen mot rätten eller annan yttrades. Dessa situationer krävde ett ingripande från kriminalvårdens personal, domstolens ordningsvakt alternativt polis. Vanligt är också beteenden som upplevts som obehagliga och avvikande utan att ha varit hotfulla. Våld är ett mycket ovanligt inslag. Hot och trakasserier förekommer i mindre omfattning. Det är endast ett fåtal incidenter som är av mer allvarlig karaktär. I förvaltningsdomstolarna finns dock en ökad tendens att parter hotar med att begå självmord och självmordsförsök i eller i anslutning till domstolens lokaler. Det förekommer att mobiltelefoner eller annan teknisk inspelningsutrustning lämnas kvar i rättssalen inför den muntliga överläggningen i syfte att spela in densamma. De som står för störningarna är främst åhörare men i nästan lika hög utsträckning parter. Enligt statistiken från 2011 är problemen med ordningen i princip lika vanligt förekommande i vänt- som rättssalar. Det är främst tingsrätter som rapporterat in ordningsstörande incidenter, endast ett fåtal är rapporterade av allmänna förvaltningsdomstolar. 4.1.2 Vem drabbas av ordningsstörande incidenter? Enligt Domstolsverkets statistik är domstolspersonal den mest utsatta gruppen vad gäller ordningsstörningar. Den grupp som följer är parter. När parter, vittnen eller besökare utsatts för trakasserier eller hot i samband med sitt besök på domstolen kommer det sannolikt inte alltid till domstolens kännedom, varför det även här finns ett mörkertal. 4.2 Förekomst av ordningsstörningar enligt andra källor Enligt BRÅ:s rapport Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen (2008:8) utövas otillåten påverkan till största delen i samband med ungdomsbrott, relationsvåld och organiserad brottslighet. Oavsett vem som ligger bakom påverkan är det vanligaste att brottsoffer drabbas. Det är ovanligt att vittnen utsätts. Brottsoffer som sedan tidigare inte känner till gärningspersonen löper mycket liten risk att utsättas för påverkansförsök. 1 Malmö tingsrätt har sedan augusti 2012 räknat på antalet besökare som hittills varit drygt 7 000 per månad vilket kan antas vara representativt för en stor allmän domstol.

10 (57) Av BRÅ:s rapport framgår vidare att ungdomar påverkar framförallt genom trakasserier och direkta hot, men det finns även tecken på att de lärt sig påverkansformer som utpressning, markeringar och underförstådda hot från mer etablerade kriminella grupper. De flesta påverkansförsök sker redan i anslutning till grundbrottet. Den näst vanligaste tidpunkten är dock vid huvudförhandlingen, kring domstolsbyggnaden. Även domstolsanställda, åklagare och andra processförare för det allmänna samt advokater och andra ombud kan utsättas för otillåten påverkan. Metod, kontaktväg och plats för sådan påverkan varierar i större utsträckning än för brottsoffer och vittnen. 2 Enligt Åklagarmyndighetens egen rapportering inträffar en fjärdedel av deras incidenter i domstol, vanligen en tingsrätt. I huvudsak rör det sig om trakasserier såsom verbala påhopp på åklagare. Av de inledande intervjuerna med anställda vid domstolar framgår att ordningsstörningar kan inträffa var som helst i domstolarnas lokaler. Störningsmoment kan vara högst subjektiva och kan ha sin grogrund i ett bakomliggande förhållande mellan flera parter eller bero på att en besökare vid domstolen exempelvis är berusad eller blir upprörd över ett domslut som gått denne emot. I brottmål berörs inte sällan personer med en våldsam bakgrund eller ett bristande omdöme. Även civilrättsliga mål, exempelvis familjemål, kan innehålla sådana faktorer som leder till känsloutbrott och potentiellt hotfulla situationer. Bland målen i allmän förvaltningsdomstol kan migrationsmålen och de s.k. psykiatrimålen nämnas som potentiellt problematiska. Samtliga besökarkategorier kan vara upphov till att ordningen störs även om åhörare, dvs. personer som inte har blivit kallade att infinna sig i lokalerna, och parter oftare än andra gör sig skyldiga till ordningsstörande handlingar. Störningar kan endast i viss grad förutses och kan vara helt momentana eller pågå under längre tid. 5 Ansvaret för ordningen i domstolarna I det följande avsnittet redogörs närmare för ansvarsfördelningen mellan domstolarna och Domstolsverket i ordnings- och säkerhetsarbetet. 5.1 Domstolens ansvar Domstolarna har ett ansvar för domstolsförhandlingars behöriga gång och rättssäkerhetsaspekter som att enskilda parter och vittnen m.fl. kan yttra sig utan fruktan och oro för våld och andra påtryckningsåtgärder i samband med domstolsförhandlingar Domstolarnas ansvar för att upprätthålla ordningen i såväl väntsalar som rättssalar innefattar således ett långtgående ansvar för att besökare till och anställda vid domstolarna skyddas från att utsättas för hot, trakasserier och andra påtryckningar i domstolarnas lokaler. Ingen ska vidare behöva ha anledning att känna sig kränkt och parter och vittnen ska få komma till tals utan att riskera att utsättas för repressalier. Det direkta ansvaret för ordningen och säkerheten i domstolarna åvilar domstolscheferna. 2 se BRÅ:s rapport Otillåten påverkan mot åklagare och domare 2009:13

11 (57) 5.1.1 Domstolens organisation för ordnings- och säkerhetsarbete Det löpande ordnings- och säkerhetsarbetet leds i de flesta fall av domstolens säkerhetsansvarige vilket oftast är chefsadministratören eller den administrativa direktören. I vissa, framför allt större eller samlokaliserade, domstolar finns oftast en säkerhetsgrupp där arbetsuppgifterna rörande ordnings- och säkerhetsarbetet fördelas på flera personer. Det praktiska arbetet beskrivs i avsnitt 6.6.1. 5.2 Domstolsverkets arbete Domstolsverket har det samlade ansvaret för anslagsmedlens användning och kan på detta sätt styra säkerhets- och ordningsarbetets utformning. Domstolsverket har därmed ett övergripande ansvar för ordningen och säkerheten vid Sveriges Domstolar. Detta ansvar är särskilt tydligt när det gäller lokalutformning och teknisk utrustning. Lokalkostnaderna och huvuddelen av den tekniska utrustningen finansieras genom centralt avsatta budgetmedel som Domstolsverket förfogar över. Domstolsverkets säkerhetsarbete är uppdelat i person-, egendoms- och informationsskydd. Säkerhetshöjande åtgärder genomförs främst via rådgivning, utbildning, tillhandahållande av incidentrapporteringssystem och samverkan. Domstolsverket har i stor omfattning arbetat med information och utbildning i säkerhetsfrågor. Varje år utbildar Domstolsverket ca 500 anställda, från olika målgrupper, i säkerhetsfrågor. 5.2.1 Budgetfrågor Domstolsverket har det samlade ansvaret för anslagsmedlens fördelning mellan domstolarna. Budgeten för respektive domstol fördelas enl. en s.k. resursfördelningsmodell som baseras på antalet inkomna mål för de senaste två åren. Resursfördelningsmodellen tar däremot inte hänsyn till lokalers utformning, eventuella ordningsproblem och behov av ordningsvakter. I budgetprocessen mellan Domstolsverket och domstolarna finns dock möjlighet att ta just dessa frågor i beaktande. I vilken mån domstolen använder sin budget för att öka ordningen och säkerheten, exempelvis genom anställning av personal med ordningsvaktsförordnande, är upp till respektive domstolschef att avgöra. De medel som Domstolsverket erhållit, och som är särskilt avsatta till den nya reformen om säkerhetskontroll i domstol, kan på sikt lämna visst utrymme för finansiering av enstaka ordningsvakter. Det beror dock på i vilken utsträckning som domstolarna kommer att fatta beslut om fasta säkerhetskontroller. Det har ännu gått för kort tid sedan den nya lagen infördes för att se vilka möjligheter som finns att utnyttja dessa medel till förstärkning av ordningsvakter. 6 Domstolarnas förutsättningar och verktyg I det följande avsnittet beskrivs domstolarnas förutsättningar och verktyg inom de fokusområden som har undersökts.

12 (57) 6.1 Gällande rätt avseende offentlighet och ordning i domstolarna Ramarna för domstolarnas verksamhet i stort styrs i hög grad av offentlighetsprincipen och den tillträdesrätt till domstolslokaler och domstolsförhandlingar som följer av den. 6.1.1 Stadganden i grundlag m.m. Enligt 2 kap. 1 första punkten regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, det vill säga frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar, tankar, åsikter och känslor. Denna frihet kompletteras genom bestämmelsen om informationsfrihet i andra punkten i samma paragraf. Informationsfriheten är ett uttryck för offentlighetsprincipen och tillförsäkrar medborgarna frihet gentemot det allmänna att inhämta och motta upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden. I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns reglering om handlingars offentlighet. I samband med vissa grundlagsändringar som trädde i kraft den 1 januari 1977 fogades en bestämmelse om domstolsförhandlingars offentlighet till den redan grundlagsfästa informationsfriheten. Bestämmelsen återfinns i 2 kap. 11 andra stycket regeringsformen. I förarbetena till denna lagstiftning betecknade departementschefen regeln om domstolsoffentlighet som en värdefull komplettering till den allmänna informationsfriheten. Departementschefen framhöll vidare att den insyn i domstolarnas verksamhet som möjliggörs genom förhandlingsoffentligheten även skulle komma att indirekt fungera som en garanti för att också övriga för en rättsstat kännetecknande principer efterlevs vid domstolarna 3. Offentlighetsprincipen innebär bl.a. rätt för var och en att vara åhörare vid domstolsförhandlingar utan att behöva uppge sitt namn 4. Varje medborgare är vidare enligt 2 kap. 6 regeringsformen gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt angrepp, liksom kroppsvisitation, husrannsakan, och liknande intrång. Grundprincipen att en domstolsförhandling ska vara offentlig återfinns även i artikel 6 i den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Rätten till en opartisk och offentlig rättegång förutsätter även bl.a. vad som brukar betecknas equality of arms, dvs. att parterna ska vara likställda i processen på så vis att den ene inte gynnas på den andres bekostnad. Denna princip, som även fastslagits i Europadomstolens praxis, ligger till grund också för den svenska rättegångsbalkens regelsystem. Detta återspeglas bl.a. i att en part, enligt nämnda balk, förutsätts i princip alltid ha rätt att närvara under hela förhandlingen och ta del av allt material som läggs till grund för rättens avgörande i målet. 6.1.2 Förhandlingsoffentlighet I 5 kap. 1 första stycket rättegångsbalken upprepas den grundlagsskyddade principen att förhandling vid domstol ska vara offentlig. Att förhandling vid domstol ska vara offentlig innebär att allmänheten har fritt tillträde till den lokal där sådan förhandling hålls. Förhandlingsoffentligheten betraktad tillsammans med den likaså grundlagsskyddade informationsfriheten måste vidare anses inne- 3 se prop. 1975/76:209 s. 127 4 JO 1976/77 s. 27

13 (57) fatta en rätt för envar att övervara förhandlingen utan att vare sig behöva undergå identitetskontroll, uppge sitt namn eller förklara varför man önskar närvara vid förhandlingen. Allmänhetens rätt till fritt tillträde till domstolsförhandlingar har, särskilt mot bakgrund av ovan nämnda grundlagsskydd mot kroppsbesiktning, kroppsvisitation och husrannsakan, ansetts utgöra ett hinder mot att som villkor för att få övervara en sådan förhandling uppställa permanent krav på att alla åhörare, eller vissa av dem, underkastar sig sådana kontroller som omnämnts i det föregående. Detta framhålls bl.a. i förarbetena till lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol. Där poängteras att permanenta kontrollåtgärder skulle innebära alltför kraftiga avsteg från den grundlagsskyddade domstolsoffentligheten. Så drastiska åtgärder ansågs således inte vara motiverade 5. 6.1.3 Inskränkningar i offentlighetsprincipen Informationsfriheten och den därtill hörande domstolsoffentligheten är inte oinskränkt. Enligt bestämmelsen i 2 kap. 20 regeringsformen får dessa fri- och rättigheter, liksom det i grundlag stadgade skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp, kroppsvisitation och husrannsakan, genom lag begränsas i viss utsträckning. De begränsningar som regeringsformen alltså i och för sig tillåter får dock enligt 2 kap. 21 regeringsformen göras endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Sådana begränsningar får dessutom aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett dem. Denna s.k. proportionalitetsprincip innebär att varje begränsning som anses nödvändig, och som i övrigt uppfyller grundlagskraven för att vara tillåten, måste utformas på ett sådant sätt att den innebär ett så litet ingrepp som möjligt i medborgarnas fri- och rättigheter. Kontrollåtgärder riktade mot åhörare eller medverkande vid domstolsförhandlingar i syfte att förebygga brottsliga eller på annat sätt störande angrepp kan innebära inskränkningar i principen om sådana förhandlingars offentlighet och därmed till rätten till information enligt regeringsformen. Vid hanteringen av dessa frågor måste således noggrant mot varandra vägas å ena sidan intresset av offentlighet, personlig anonymitet för allmänheten, och i rättegången förekommande aktörers intresse av att förhandlingen kan genomföras med så få störningsmoment som möjligt samt å andra sidan intresset av skydd för såväl rättsförandets behöriga fortgång som däri engagerade, och övriga närvarande, personers säkerhet och trygghet. Som nämnts är grundregeln om domstolsförhandlingars offentlighet inte undantagslös utan får genom lag begränsas på visst närmare reglerat sätt. I själva verket är undantag från denna grundprincip relativt vanliga, vilket tydliggörs i den fortsatta framställningen. 6.1.4 Tillträdesrätten - allmänt En domstolsbyggnad torde, liksom övriga offentliga byggnader, inte vara att betrakta som offentlig plats i ordningslagens (1993:1617) mening. Den rätt som normalt finns för var och en att uppehålla sig på offentlig plats gäller således inte för domstolslokaler. I stället har byggnadens eller lokalens ägare eller nyttjande- 5 prop. 2000/01:32 s. 38

14 (57) rättshavare (i det här fallet staten) enligt civilrättsliga principer rätt att bestämma vem som får vistas där eller vilken verksamhet som får förekomma där 6. I en domstolsbyggnad finns dock utrymmen som i realiteten är tillgängliga för, eller till och med avsedda att användas av, allmänheten. Sådana utrymmen omfattas av brottsbalkens begrepp allmän plats 7. Detta begrepp är mer vidsträckt än vad som avses med offentlig plats enligt ordningslagen (se 2 ) och omfattar varje plats, utomhus eller inomhus, som är upplåten för eller på annat sätt frekventeras av allmänheten 8. Om allmänheten har tillträde till platsen endast under vissa tider, är denna att anse som allmän under sådan tid men inte i övrigt. Undantaget från begreppet allmän plats enligt brottsbalken är områden dit allmänheten inte har fritt tillträde. Som exempel på sådana lokaler kan, för domstolarnas vidkommande, nämnas kontor och övriga personalutrymmen. Även om i vart fall delar av en domstols lokaler sålunda är att beteckna som allmän plats i brottsbalkens mening, har domstolen rätt att meddela föreskrifter för tillträdesrätten. Att en domstol, liksom andra myndigheter, har rätt att reglera tillträdet till sina lokaler förutsätts också i t.ex. säkerhetsskyddslagen (1996:627) med tillhörande säkerhetsskyddsförordning. Det bör i sammanhanget påpekas att domstolen vid utövandet av denna befogenhet naturligtvis har en skyldighet att anpassa sådana föreskrifter så att inte medborgarnas grundlagsskyddade intressen begränsas på ett otillbörligt sätt. Det grundlagsskyddade kravet på öppenhet och tillgänglighet i domstolarna medför alltså inte någon obegränsad tillträdesrätt. Domstolspersonalens anspråk på trygghet och ostördhet, liksom hänsynen till parter, vittnen, målsägande och andra som skall medverka vid rättegångar eller annars utöva verksamhet i domstolen, berättigar domstolen att, som en allmän förutsättning för tillträde, ställa krav på att en besökare har ett av rättsordningen godtagbart ärende till domstolen. Även om det alltså föreligger en grundlagsskyddad rätt för var och en att fritt närvara vid domstolsförhandlingar, finns det ingen motsvarande rätt att fritt uppehålla sig i de lokaler som i övrigt disponeras av domstolen. Detta innebär i praktiken att den som går in i en domstolsbyggnad i avsikt att använda sig av lokalerna som värmestuga vid dåligt väder, liksom den vars ärende är att bjuda ut varor till försäljning bland dem som uppehåller sig utanför rättssalarna i väntan på att ett mål ska ropas upp, kan avvisas från domstolsbyggnaden 9. Enligt 2 kap. 14 tredje stycket tryckfrihetsförordningen får, som berörts i det föregående, en myndighet inte på grund av att någon begär att få ta del av en allmän handling efterforska vem han eller hon är eller vilket syfte han eller hon har med sin begäran. Så får dock ske i begränsad omfattning om det anses nödvändigt för att kunna ta ställning till om det föreligger något lagligt hinder mot att lämna ut handlingen till vederbörande. Som tidigare nämnts får ett anonymitetsskydd också anses gälla för den som vill besöka en domstol. I den utsträckning det är nödvändigt för att kunna avgöra om en person har ett legitimt skäl att vistas i domstolens lokaler, t.ex. för att utöva rätten att närvara vid en förhandling, får det sålunda anses tillåtet att tillfråga en besökare om hans ärende till 6 se prop. 2000/01:32 s. 29 f. 7 se bl.a. 16 kap. 16 brottsbalken 8 se Berggren m.fl, Brottsbalken (maj 2012, Zeteo) kommentaren till 16 kap. 16 9 prop. 2000/01:32 s. 30

15 (57) domstolsbyggnaden. Om vederbörande uppger att han önskar övervara en förhandling eller ta del av offentliga handlingar eller besöka domstolen av andra liknande skäl är det däremot inte tillåtet att gå vidare och efterforska varför vederbörande vill detta och inte heller att ta reda på vem besökaren är. Någon allmän identitetskontroll av besökare till domstolen får alltså inte förekomma. 6.1.5 Begränsad tillträdesrätt Med stöd av bestämmelser i rättegångsbalken, som innebär undantag från principen om domstolsförhandlingars offentlighet, kan rätten i vissa fall besluta att en förhandling skall hållas inom stängda dörrar eller att en viss person inte får närvara under hela eller delar av en förhandling. Dessa bestämmelser tar i första hand sikte på förhållandena i rättssalen under pågående förhandling och kan inte sägas ge rätten befogenhet att förbjuda tillträde till en domstols lokaler. 10 Inte heller kan med tillämpning av dessa regler en eller flera åhörare i förväg stängas ute från en förhandling på grund av ett befarat angrepp i någon form mot rätten eller mot någon som skall delta i en förhandling. Vissa skyddsåtgärder kan dock vidtas med stöd av de regler som gäller allmänt om polisens befogenheter. I vissa fall kan också rättegångsbalkens regler om beslag, kroppsvisitation och husrannsakan användas till skydd mot sådana angrepp. Härtill kommer även de möjligheter att vidta säkerhetsåtgärder som erbjuds i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol. 6.2 Lokalernas utformning och förutsättningar Vid planering av nya lokaler ser Domstolsverket alltid över olika möjligheter att åstadkomma lösningar som innebär att målsäganden och vittnen inte ska behöva möta tilltalade i anslutning till förhandlingarna. Det är en stor utmaning idag att skapa en bra logistik i domstolsbyggnader som möjliggör att olika parter kan röra sig i byggnaden utan att behöva mötas samtidigt som det inte får försvåra förflyttningar för den egna personalen eller gå emot kraven avseende brandskydd och utrymning. Det ligger därför ett omfattande arbete bakom placering av hissar, trappor och passager på de nybyggda domstolarna. En företeelse på senare år är bildande av s.k. rättscentrum, där domstolen byggs nära polishuset och lokal åklagarkammare. På så vis minskar avståndet, rent fysiskt, mellan domstolen och polis, åklagare samt häkte. Genom detta kan frihetsberövade föras mellan häkte och domstol via en kulvert eller annan passage och fordonstransport kan helt undvikas. 6.2.1 Entréer till domstolslokalerna Ombyggnationer av entréer har skett i stor utsträckning de senare åren, främst i syfte att öka tillgängligheten. I samband med en lagändring den 1 juli 2012, som möjliggjorde fasta säkerhetskontroller, har det funnits anledning att se över entréerna även ur detta perspektiv. De domstolar som framöver kommer att ha säkerhetskontroll i större omfattning behöver en generöst tilltagen entré för att kunna genomföra säkerhetskontrollerna korrekt, effektivt och säkert med hänsyn till den enskildes integritet. I anslutning till kontrollen ska visitationsrum finnas att tillgå eller, när detta inte är möjligt, ett visitationsbås. Samtidigt som säkerhetskontrollen ställer krav på en viss möblering är entrén till domstolen också 10 jfr. JO:s beslut i ärende 828-2001

16 (57) dess viktigaste utrymningsväg och får inte blockeras vilket ställer högra krav på flexibla lösningar. 6.2.2 Reception/Expedition Också receptioner och expeditioner har i stor utsträckning byggts om under senare år. Idag är inriktningen att mötet med besökaren ska ske med ett så kallat distansskydd i form av bred bänkskiva och med en glasförsedd lucka som kan vara höj- och sänkbar eller öppningsbar. I de flesta domstolar har man från receptionen uppsikt över huvudentrén. Det är inte ovanligt att det är en anställd med ordningsvaktsförordnande som helt eller delvis bemannar receptionen. 6.2.3 Väntsalar och rättssalar Domstolarnas lokaler ska symbolisera öppenhet och tillgänglighet och vid samtliga om- och nybyggnationer av domstolslokaler eftersträvas öppna ytor i väntsalarna. Även för att underlätta övervakning av lokalerna utformas väntsalar och ingångar till rättssalarna i öppna ytor. Ambitionen när nya domstolslokaler färdigställs är att rättssalarna ska vara tillgängliga för såväl rättens aktörer som åhörare utan att parter och förhörspersoner ska behöva korsa varandras vägar eller sitta för nära varandra. I allmänna domstolar är behovet fyra ingångar, en för åhörare, rätten, åklagare respektive frihetsberövade. Det är dock inte möjligt att möta dessa behov i samtliga fall och de flesta rättssalarna har två eller tre ingångar. Det kan bl.a. medföra att frihetsberövade förs in och ut genom samma dörr som åklagaren. Denna dörr kan dessutom vara placerad på den sida som åklagaren och målsäganden sitter. Detta löses i så fall med särskilda rutiner för i vilken ordning de olika parterna går in i salen alternativt byts platser så att åklagaren sitter till vänster från ordföranden sett. Domstolarna har anvisningar för vilka salar som främst ska användas för mål med frihetsberövade. 6.2.4 Åklagarrum, advokatrum, vittnes-/ målsäganderum, samtalsrum och rum för frihetsberövade personer I domstolens lokaler finns ett antal rum som kan disponeras av åklagare, advokater, vittnen och målsäganden. Åklagarrum finns i nästan alla domstolar. I drygt hälften av domstolarna ligger åklagarrummet skyddat från allmänheten. Hälften av domstolarna kan erbjuda särskild toalett till åklagarna, övriga hänvisas till toaletter i allmänhetens utrymmen. I vilken utsträckning åklagarrummen används varierar. Advokatrummen ligger i de flesta fall i allmänhetens väntsal men det finns några domstolar som har advokatrum skyddade från allmänhet. Särskilda vittnesrum finns på drygt hälften av domstolarna. I flera fall ombesörjer vittnesstödet på domstolen att rummen öppnas upp vid behov. Vittnesstöden kan också sitta med i rummet och följa med vittnen till aktuell sal när vittnet kallats. I princip alla domstolar har tillgång till minst ett samtalsrum, mellanstora och stora domstolar har ett flertal samtalsrum. I något enstaka fall är det ett rum som har flera funktioner. Rum för frihetsberövade personer finns i alla allmänna domstolar. I de flesta fall ligger dessa skyddade från allmänheten men där finns några få undantag. Det är Kriminalvårdens personal som ansvarar för de frihetsberövade och det är också

17 (57) de som sköter logistiken i de utrymmen som de frihetsberövade vistas i under kortare pauser. 6.3 Tekniska hjälpmedel 6.3.1 Larmanordningar Överfallslarm finns i receptioner, förhandlingssalar, förberedelserum, vissa åklagar- och advokatrum och utrymmen som används för transport av frihetsberövade. Vid utlöst överfallslarm i rättssal kan huvuddelen av domstolarna få ut ljudet från aktuell sal till receptionen i syfte att förmedla vad som inträffat. Detta kan underlätta agerandet från såväl domstolens vakter som polis. Från förhandlingssalar finns det också möjlighet att kalla på vakt, då går larmet endast till domstolens vakter. Detta larm kan användas vid bl.a. mindre ordningsstörningar som bedöms kunna klaras upp utan att polis kallas till platsen. 6.3.2 Videokonferens De investeringar i videokonferensteknik som genomförs på domstolar ger mycket bra möjligheter att öka säkerheten i samband med förhandlingar som bedöms vara föremål för hot eller säkerhetsrisker. Domstolarna använder denna lösning idag för att upprätthålla säkerheten för bl.a. skyddade vittnen och användningen av videokonferensteknik i detta syfte ökar varje år. 6.3.3 Kameraövervakning Kameraövervakning av domstolarnas väntsalar är en del i domstolarnas proaktiva säkerhetsarbete och har en viktig brottsförebyggande funktion. Om brott har begåtts i domstolens lokaler, exempelvis övergrepp i rättssak, kan inspelningar användas som bevismaterial under förutsättning att domstolen har rätt att spela in sin kameraövervakning. Endast ett fåtal domstolar saknar kameraövervakning, i dessa fall finns inte heller något behov. I vissa fall avvaktas en om- eller nybyggnation där detta kommer att kompletteras. Av de som har kameraövervakning har drygt hälften fått rätt att spela in materialet och spara det i det antal dagar som anges i beslutet från Länsstyrelsen. Kameraövervakning av domstolarnas förhandlingssalar träffas, förutom av lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning, även av det s.k. fotoförbudet i 5 kap. 9 rättegångsbalken, vilket har medfört att domstolars ansökningar om tillstånd att kameraövervaka förhandlingssalar har avslagits (se bl.a. Kammarrättens i Stockholm avgörande i mål 4306-04 avseende Linköpings tingsrätts ansökan om kameraövervakning av säkerhetssal). För närvarande har endast en domstol i landet tillstånd till kameraövervakning av en säkerhetssal. Den aktuella kameraövervakningen får endast vara aktiv då beslut har fattats om särskild säkerhetskontroll (avser tid före lagändringen beträffande lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol som trätt i kraft den 1 juli 2012) och endast polisen får ta del av bildupptagningen. 6.3.4 Metalldetektorbåge, handmetalldetektor och röntgenutrustning Alla domstolar som har behov av en s.k. metalldetektorbåge eller handmetalldetektorer, som används vid säkerhetskontroll i domstol, har fått detta. Minst en ansvarig per domstol har erbjudits en mer omfattande teknikutbildning så att utrustningen används på rätt sätt. Under 2013 kommer pilotprojekt med röntgen-

18 (57) utrustning att genomföras. Syftet är att göra genomsökningen av främst väskor mindre integritetskränkande samt studera hur inflödet av besökare till domstolen kan effektiviseras. 6.4. Ordförandens befogenheter Den övergripande regleringen om förhandlingsoffentlighet har framgått i ett tidigare avsnitt. Bestämmelser om offentlighet och ordning vid allmän domstol finns i 5 kap. rättegångsbalken. Dessa gäller i tillämpliga delar även för förhandling vid allmän förvaltningsdomstol. 11 Bestämmelser om ordningsupprätthållande åtgärder regleras även i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Ordföranden och, i vissa fall, rätten i sin helhet har genom regelverket befogenhet att upprätthålla ordningen under pågående förhandlingar. Detta inbegriper möjligheten (och skyldigheten) att ingripa mot uppkommande ordningsstörningar men också att vidta åtgärder av förebyggande slag (medhörning, stängda dörrar i ungdomsmål m.m.). Typerna av ordningsstörningar som kan uppkomma under en pågående förhandling är dock omfattande och av olika karaktär. Frågan är om det befintliga regelverket erbjuder tillräckligt effektiva verktyg för ordförandena (rätten) att bedriva ett framgångsrikt ordningsarbete i rättssalarna. I det följande redogörs närmare för hur regleringen i framförallt rättegångsbalken är utformad. 6.4.1.1 Upprätthållande av ordning och meddelade föreskrifter Det är rättens ordförande som svarar för att ordningen upprätthålls vid rättens sammanträden och som ska meddela de ordningsregler som behövs. Regeln i 5 kap. 9 första stycket första punkten rättegångsbalken om upprätthållande av ordningen m.m. har följande lydelse: Det ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och meddela de föreskrifter som behövs. Regeln innebär både ett åliggande och en befogenhet för rättens ordförande som är ansvarig för att ordningen upprätthålls under en förhandling. Detta kan t.ex. ske genom att ordföranden meddelar tillsägelser i de fall då ordningsstörande moment uppkommer. Ordföranden, och i vissa fall rätten i sin helhet, kan också meddela föreskrifter om vad som ska gälla i olika frågor av ordningskaraktär. Med hänsyn till ordalydelsen vid rättens sammanträden bör regeln inte kunna läggas till grund för andra beslut än sådana som avser den aktuella rättssalen. Lokaler utanför rättssalen kan således inte anses omfattas av regelns räckvidd. 12 6.4.1.2 Undvikande av trängsel 5 kap. 9 första stycket tredje punkten rättegångsbalken: Ordföranden får begränsa antalet åhörare i rättssalen för att undvika trängsel. Vid förhandlingar i rättegångar där intresset från allmänheten och massmedia är stort, kan rättssalens storlek utgöra en faktisk inskränkning av offentligheten på så sätt att alla som vill inte kan beredas plats. Är ett mål av stort intresse kan rättens ordförande bli tvungen att begränsa antalet åhörare enligt detta lagrum. En naturlig begränsning utgörs härvid av det antal sittplatser som lämpligen kan an- 11 se 16 förvaltningsprocesslagen (1971:291) 12 Edelstam s. 231

19 (57) ordnas i rättssalen. De som inte kan beredas plats i rättssalen kan i vissa fall få följa förhandlingen genom en ljud- och bildöverföring i sidosal (5 kap. 12 rättegångsbalken. 6.4.1.3 Förbud mot ljudupptagningar - otillåten utrustning 5 kap. 9 andra stycket andra punkten rättegångsbalken: Rätten får förbjuda annans ljudupptagning eller ljudöverföring under ett förhör, om det kan antas att upptagningen eller överföringen besvärar den som hörs i sådan grad att det blir till men för utredningen. Utgångspunkten vid domstolsförhandlingar är att parter och åhörare får spela in det som sägs i rättssalen. Det finns således inget generellt förbud mot att föra in ljudinspelningsutrustning i salarna. Förbud mot ljudupptagning eller överföring får dock meddelas av rätten på i huvudsak två olika grunder: att upptagningen i fysisk bemärkelse är störande för ordningen vid förhandlingen, 5 kap. 9 första stycket första punkten rättegångsbalken, eller att upptagningen eller överföringen innebär en sådan psykisk påfrestning på en förhörsperson att det medför men för utredningen, 5 kap. 9 andra stycket andra punkten rättegångsbalken. Om ett sådant beslut fattas kan ordföranden även meddela ett beslut om förbud mot att i rättssalen införa ljudutrustning. Möjligheterna att förhindra att otillåten utrustning förs in i rättssalen vid ett sådant beslut sammanhänger med om det är fråga om en situation där lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll är tillämplig. Syftet med de kroppsvisitationer som görs vid säkerhetskontroll är att eftersöka vapen och andra föremål som kan komma att användas vid våldshandlingar, inte ljudutrustning. Om man, trots det, skulle påträffa förbjuden ljudutrustning vid en sådan besiktning torde det enligt JO vara möjligt att vägra utrustningens innehavare tillträde till rättssalen. 13 Utrustningen bör i så fall tas i förvar enligt lagen om säkerhetskontroll alternativt i beslag enligt 27 kap. 14a rättegångsbalken. 14 Om det inte förekommer säkerhetskontroll bör dock rättens ordförande kunna besluta om en inpasseringskontroll enligt RB 5:9 st. 1 p. 1. Skulle man vid denna kontroll upptäcka att en åhörare har med sig otillåten utrustning, kan åhöraren förhindras att gå in i rättssalen eller efter inträdet utvisas ur denna. Det finns här inga möjligheter att t.ex. kroppsvisitera åhörare för att leta efter otillåten utrustning. Kroppsvisitation enligt 28 kap. 11 rättegångsbalken får nämligen inte ske i brottsförebyggande syfte. 6.4.1.4 Störande uppträdande 5 kap. 9 första stycket andra punkten rättegångsbalken: Rättens ordförande får utvisa den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt. Av kommentaren till bestämmelsen framgår följande. Det går inte att ställa upp några allmängiltiga regler för i vilka fall det bör ske ett ingripande. Vad som ska anses vara ordningsstörande eller innebära ett otillbörligt beteende i rättssalen är nämligen ytterst beroende av bedömningar som ordföranden måste göra i varje enskilt fall. Några riktlinjer för i vilka situationer som ordförande bör agera kan 13 JO 1992/93 s. 32 14 se Edelstam s. 234

20 (57) dock anges. En viktig aspekt gäller givetvis rättssäkerheten. Den är betjänt av att det råder ett avspänt arbetsklimat i rättssalen och att det inte i den förekommer några ovidkommande eller störande moment som distraherar de personer som medverkar, t ex att någon pratar i en mobiltelefon. Från rättssäkerhetssynpunkt är det mycket viktigt att parter och vittnen får komma till tals och får lämna sina berättelser inför rätten utan att bli förvirrade eller i onödan avbrutna. En annan viktig aspekt gäller den personliga integriteten för dem som medverkar i rättegången. Ingen medverkande ska behöva ha anledning att känna sig kränkt. Varken domstolens ledamöter eller parter eller vittnen ska alltså tillåtas att bli trakasserade eller smädade under rättegången och det är rättens ordförande som har att tillse att något sådant inte händer utan att det sker ett ingripande av något slag. Ordföranden måste också tänka på vad allmänhetens respekt för domstolens verksamhet kan kräva. Sålunda kan man slå fast att varken åhörare eller andra under några omständigheter kan tillåtas att demonstrera inne i rättssalen utan att rättens ordförande ingriper och detta gäller oavsett om någon part skulle störas eller kränkas. Att åhörare med t ex utrop, skratt, applåder eller plakat kommenterar något som förekommer i rättegången bör alltså omedelbart föranleda rättens ordförande att reagera. 15 Regeln ger ordföranden befogenhet att utvisa personer ur rättssalen utan föregående varning. 16 6.4.1.5 Rädsla m.m. hos förhörspersonen - medhörning och videokonferens Det kan förekomma att en förhörsperson, t.ex. ett vittne, av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av parts eller någon annan åhörares närvaro eller att part eller åhörare hindrar förhörspersonen i dennes berättelse genom att falla honom i talet eller på annat sätt, 36 kap. 18 rättegångsbalken. Rätten får i sådana fall förordna att parten eller åhöraren inte får vara närvarande vid förhöret. Möjligheten att visa ut åhörare ur rättssalen infördes genom en lagändring år 1987. Av förarbetena till lagändringen framgår bl.a. följande: Under senare år har det blivit ett allt större problem att vittnen i rättegångar hämmas i sin vilja att berätta om förhållanden som är ofördelaktiga för en part av rädsla för repressalier, inte i första hand från parten själv utan från åhörare som är på något sätt lierade med parten. Problemet gäller i huvudsak kamrater till den tilltalade i brottmål. Ofta börjar bearbetningen av vittnet i dessa fall med mer eller mindre direkta hot före förhandlingen. Kamraterna fullföljer sedan i typfallet sina försök till påverkan med att, utan något påtagligt störande beteende, intensivt iaktta vittnet under förhöret. Åtgärderna torde, enligt vad som upplysts, inte sällan leda till önskat resultat. Någon laglig möjlighet att ålägga åhörare att lämna rättssalen torde endast finnas när dessa stör förhandlingen på ett mer eller mindre påtagligt sätt (jfr 5 kap. 9 rättegångsbalken). För att rätten skall få förordna att en åhörare inte får vara närvarande under ett vittnesförhör bör krävas att det finns särskild anledning till misstanke om att vittnet i åhörarens närvaro inte kommer att lämna fullständiga och sanningsenliga uppgifter. Om det inte föreligger alldeles speciella omständigheter, bör det inte vara tillräckligt att vittnet rent allmänt har svårt att tala inför större publik e.d., utan man måste kräva att vittnets känslor inför en viss eller vissa åhörare kan antas vara sådana att vittnet inte fritt berättar sanningen i deras närvaro. 15 se Fitger, Rättegångsbalken (1 april 2012, Zeteo) kommentaren till 5 kap. 9 16 se Edelstam s. 238

21 (57) Härav följer också att det inte är motiverat att visa ut andra personer ur rättssalen än sådana som vittnets rädsla e.d. riktar sig emot. Det torde således i praktiken inte bli aktuellt att med stöd av denna bestämmelse ålägga t.ex. representanter för pressen att lämna rättssalen. Vad som hittills sagts avser de fall då part eller åhörare söker påverka ett vittne under en förhandling utan direkt yttre iakttagbara medel. De situationer där sådana mera påtagliga medel används faller under tillämpningsområdet för 5 kap. 9 rättegångsbalken. 17 Den störning det här är fråga om är således inte densamma som i 5 kap. 9 första stycket andra punkten rättegångsbalken. Den påverkan som 36 kap. 18 rättegångsbalken syftar att komma till rätta med är sådan som sker utan yttre direkt iakttagbara medel. Det är vidare inte möjligt att med stöd av 36 kap. 18 rättegångsbalken utvisa en person under någon annan del av rättegången än den då det hålls förhör. Regeln innebär vidare att källan för rädslan eller utsagestörningen måste vara möjlig att hänföra till en bestämd person, dvs. part eller åhörare. Att en förhörsperson känner en allmän rädsla p.g.a. det finns representanter för massmedia närvarande i rättssalen, anses inte utgöra någon grund för utvisning. Däremot kan det med stöd av denna regel bli aktuellt att utvisa en hel grupp av åhörare, t.ex. samtliga åhörare med anknytning till en MC-klubb, förutsatt att det är dessa som grupp som kan antas påverka förhörspersonen på ett sätt som anges i 36 kap. 18 rättegångsbalken. 18 Videokonferens Av 5 kap. 10 rättegångsbalken framgår att parter, personer som ska höras i bevissyfte och andra som ska delta i ett sammanträde inför rätten ska kunna delta genom videokonferens. Huvudregeln är dock att den som ska delta i ett sammanträde måste infinna sig i rättssalen eller där sammanträdet annars hålls; endast om det finns skäl för det, kan rätten besluta att en person som ska delta i sammanträdet ska få göra detta genom videokonferens. Vid rättens bedömning av om sådana skäl finns ska särskilt beaktas de kostnader eller olägenheter som annars skulle uppkomma och om någon känner en påtaglig rädsla för att vara närvarande i rättssalen. Vidare sägs att ett deltagande genom videokonferens inte får ske om det är olämpligt med hänsyn till ändamålet med personens inställelse och övriga omständigheter. Enligt förarbetena är det en helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter som ska läggas till grund för rättens ställningstagande. 19 Av intresse är i förevarande sammanhang främst möjligheten att använda sig av videokonferens när någon fruktar följderna av närvaron i rättssalen. Vittnen och målsägande i mål om åtal mot personer som kan befaras vara knutna till organiserad brottslighet har i förarbetena lyfts fram som en särskild målgrupp. 20 Vidare angavs i propositionen att rädslan inte bör framstå som abstrakt eller obefogad. Genom att rädslan ska vara påtaglig markeras en viss skillnad mot den situationen att någon behöver visas ut när ett vittne eller en målsägande ska höras. Tröskeln är satt något högre och möjligheten till s.k. medhörning bör enligt författningskommentaren alltid övervägas i första hand. 21 17 prop. 1986/87:89 s. 135 och s. 178 18 se JO 1998/99 s. 53 19 prop. 2004/05:131 s. 95 20 a. prop. s. 94). 21 a. prop. s. 224 f.

22 (57) Här kan också nämnas att videokonferens även kan få användas vid systemet med s.k. medhörning. 22 6.4.1.6 Stängda dörrar Den mest påtagliga inskränkningen av förhandlingsoffentligheten är rättens möjlighet att förordna att en förhandling ska hållas inom stängda dörrar. Ett förordnande om stängda dörrar grundas vanligen på att det kan antas att det under en del eller hela förhandlingen kommer att läggas fram uppgifter som omfattas av sekretess enligt vissa särskilt angivna regler. Rätten får enligt 5 kap. 1 tredje stycket rättegångsbalken förordna om stängda dörrar i samtliga typer av mål om förhör ska ske med den som är under 15 år, eller den som lider av en psykisk störning. Regeln har dock begränsad praktisk betydelse av det skälet att det sällan blir aktuellt att förhöra barn eller psykiskt störda inför rätten. I tvistemål kan rätten förordna om stängda dörrar i bl.a. familjemål. Detta förutsätter dock att det under förhandlingen kommer att förebringas uppgift som omfattas av sekretess. Initiativ till stängda dörrar kan normalt tas av både parterna och rätten. I familjemål kan dock rätten inte besluta om stängda dörrar ex officio. 6.4.1.7 Begränsad tillträdesrätt för ungdomar och stängda dörrar i ungdomsmål En anledning till att förordna om stängda dörrar som inte beror på sekretessregler är att skydda en tilltalad under 21 år från de olägenheter som en offentlig förhandling skulle kunna medföra, 27 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Regeln innefattar, förutom möjligheter för rätten att förordna om stängda dörrar, även en handlingsregel om att målet, om det avser brott för vilket fängelse kan följa, såvitt möjligt ska sättas ut till handläggning i sådan ordning att målet inte tilldrar sig uppmärksamhet. Enligt regeln får rätten, om offentlighet vid förhandlingen är till uppenbar olägenhet till följd av den uppmärksamhet den unge tilltalade kan antas bli föremål för, förordna att målet ska handläggas inom stängda dörrar. Bakgrunden till regeln är dels omsorg om en ung tilltalad som skulle kunna känna en ökad skuldbörda om förhandlingen är offentlig, dels att ge rätten en möjlighet att förhindra att en ung tilltalad utnyttjar offentligheten för att bli känd. 23 Enligt 5 kap. 2 rättegångsbalken har rättens ordförande möjlighet att vägra den som är eller kan antas vara under arton år tillträde till en förhandling. Syftet med regeln är i första hand att skydda unga åhörare från att bevittna sådant som kan vara olämpligt med hänsyn till deras ålder. Regeln torde dock även kunna tillämpas i ordningsupprätthållande syfte. 24 6.4.1.8 Fotoförbudet 5 kap. 9 andra stycket första punkten: En bildupptagning i eller en bildöverföring från rättssalen får ske endast om det följer av lag. 22 se 36 kap. 18 rättegångsbalken 23 Edelstam s. 169-170 24 jfr. JO 1975/76 s 118 119

23 (57) Bildupptagningar och bildöverföringar får, i den mån detta inte görs av domstolen själv enligt 5 kap. 10-12 och 6 kap. 6-6a rättegångsbalken, inte tas eller göras i eller från rättssalen vid sammanträde inför rätten. Med begreppet bildupptagning avses såväl fotografering som sådan inspelning med t ex videoteknik som innebär att upptagningen kan användas vid ett senare tillfälle. Bestämmelsen omfattar även bildöverföring, dvs. alla former av direktsändning, exempelvis tvsändningar eller sändningar på Internet. Regeln om fotograferingsförbud trädde i kraft 1948 i samband med rättegångsbalken. Enligt förarbetena fanns två ändamål med regeln när den infördes. Det ena var att förhindra störningar under förhandlingen och det andra att skydda den tilltalade från onödigt lidande. 25 Som framgår av ordalydelsen av regeln i det nu behandlade lagrummet och 9 kap. 5 rättegångsbalken gäller förbudet endast i rättssalen under pågående förhandling och regeln hindrar inte att fotografier tas utanför rättssalen, t.ex. av de personer som går in och ut ur en rättssal. Förbudet omfattar inte heller fall då fotografen står utanför salen och fotograferar in i rättssalen. Förbudet utgör vidare inget hinder mot att en bild sänds eller publiceras trots att bilden tagits upp i strid mot förbudet. Publicering av en sådan bild kan i och för sig strida mot pressetiska regler, vilket avhåller representanter för massmedia från att publicera tydliga bilder, men det hindrar inte enskilda från att sprida fotografier tagna i rättssalen under pågående förhandling. 6.4.1.9 Påföljdsbestämmelser Den som stör förhandlingen eller vägrar efterkomma meddelad ordningsföreskrift kan med stöd av 9 kap. 5 rättegångsbalken ådömas penningböter. Störningar av allvarligare beskaffenhet kan även åtalas med tillämpning av reglerna om t.ex. störande av allmän förrättning enligt 16 kap. 4 brottsbalken. Inom det straffbara området för båda lagrummen faller störande av förrättning genom våldshandling eller oljud eller på annat sätt störa eller försöka hindra en domstolsförhandling. Även den som under pågående förhandling tar upp eller överför bild i strid mot fotoförbudet kan bestraffas med penningböter. Slutligen bestraffas enligt 9 kap. 5 rättegångsbalken att någon muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt. Bestämmelserna är såvitt gäller muntliga uttalanden tillämpliga både på de agerande i rättegången (t ex parter, ombud, vittnen) och på åhörare. 6.4.1.10 Rättegångsbalkens tvångsmedel Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen eller om någon i övrigt inte lyder en tillsägelse som har meddelats för att upprätthålla ordningen, får rätten också besluta att han eller hon omedelbart ska häktas och kvarbli i häkte så länge sammanträdet pågår, dock inte längre än tre dagar (5 kap. 9, som också innehåller en hänvisning till att de finns särskilda föreskrifter om säkerhetskontroll i domstol). Om risken för våld i samband med en domstolsförhandling är så konkret att misstanke om brott eller förberedelse till brott kan riktas mot en viss person finns möjlighet till ingripande mot denne med tillämpning av bestämmelserna om straffprocessuella tvångsmedel, t.ex. kroppsvisitation och husrannsakan en- 25 SOU 1938:44 s. 113

24 (57) ligt balkens 28 kap. Vidare kan en sådan person såtillvida hindras från att övervara en förhandling att han i vissa fall kan gripas med stöd av bestämmelserna i 24 kap. För att en sådan åtgärd lagligen ska kunna vidtas krävs dock i princip bl.a. att skälig misstanke kan riktas mot honom om brott för vilket fängelse är stadgat. Det torde vara ovanligt att så pass konkreta misstankar om brott föreligger mot en viss person. Visserligen förekommer det inte sällan att polis- eller kriminalvårdspersonal får information t.ex. om att en s.k. fritagning förbereds men det torde höra till ovanligheterna att det också går att i förväg identifiera gärningsmannen. 6.4.1.11 Säkerhetskontroll Domstolarnas möjligheter att fatta beslut om säkerhetskontroll regleras i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol. Säkerhetskontroll får genomföras om sådan kontroll behövs för att begränsa risken för att det i en domstols lokaler begås brott som innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom. Ett beslut om säkerhetskontroll ska avse viss tid, dock längst tre månader, eller en viss förhandling. 6.5 Ordningsvakter 6.5.1 Ordningsvaktsrollen I dagsläget finns drygt 90 anställda med ordningsvaktsförordnande i 3/4 av Sveriges Domstolar. Ett tjugotal domstolar har ingen egen anställd ordningsvakt. I flera fall är dessa domstolar samlokaliserade med främst en tingsrätt som har ordningsvaktsresurser att tillgå, i några få fall köps ordningsvaktstjänster in till domstolen från vaktbolag. Det finns också små domstolar och domstolar med väldigt få besökare från allmänheten som har gjort bedömningen att där inte finns något behov av en ordningsvakt. Göteborgs tingsrätt är den domstol som har flest anställda ordningsvakter, sju stycken. Vanligast är annars att domstolarna har ca 1-3 anställda med ordningsvaktsförordnande. I de flesta fall är det expeditionsvakter som har ett ordningsvaktförordnande men det finns några undantag i form av domstolssekreterare och administratörer som också genomgått ordningsvaktsutbildning. Eftersom det sällan finns behov av en ordningsvakt konstant vid domstolen kombineras denna tjänst med exempelvis reception, vaktmästeri, teknik/it eller administrativa arbetsuppgifter. Inte sällan är ordningsvakten det första mötet med domstolen då de ofta bemannar receptionen. I den rollen handlar det till stor del om bemötande, att informera besökaren och hjälpa denne tillrätta. De är också särskilt synliga i samband med att förhandlingar startar på morgonen och efter lunch. Ordningsvakter bär larmmottagare så att de vid utlöst överfallslarm snabbt kan bege sig till den plats varifrån överfallslarmet utlösts. Från förhandlingssalarna finns även möjlighet att kalla vakt. Det är ett sätt att larma vakten utan att samtidigt larma polis vilket kan vara lämpligt vid mindre ordningsstörningar. För de domstolar som har säkerhetskontroll finns ett av Domstolsverket upphandlat avtal varifrån ordningsvakter kan avropas för genomförande av säkerhetskontroll. Även om domstolen har egna ordningsvakter behövs oftast förstärkning vid säkerhetskontroll. Domstolsverket står för denna kostnad och har

25 (57) sedan 1 juli 2012 fått särskilda medel knutna till den nya reformen om säkerhetskontroll i domstol. 6.5.2 Ordningsvakternas befogenheter Ordningsvakter har begränsade polisiära befogenheter varför de ibland omnämns som polisens förlängda arm. Ordningsvakter har befogenhet att omhänderta berusade personer som på grund av sitt tillstånd inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv eller annan. De får vidare avvisa eller avlägsna personer som genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna. Om det inte är tillräckligt får ordningsvakten omhänderta personen tillfälligt. Ordningsvakten ska i första hand försöka prata folk tillrätta, men får använda våld om uppgiften inte kan lösas på annat sätt. Det får inte vara fråga om mer våld än vad som är nödvändigt för att lösa uppgiften. Polismyndigheterna utbildar, förordnar och sköter tillsynen av ordningsvakterna. Ordningsvakter förordnas att tjänstgöra vid viss plats eller lokal. Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter bör ett förordnande enligt 2 lagen (1980:578) om ordningsvakter utöver objektet även anses omfatta t.ex. ingångar till lokalen, infarter till området och särskilt upplåtna parkeringsplatser. Ordningsvakter får även förordnas att tjänstgöra vid säkerhetskontroller i domstolar, vid vilka de har befogenhet att kroppsvisitera besökare. 6.6 Samverkan och kommunikation Som tidigare redogjorts för är en stor del av de ordningsstörningar som förekommer svåra att förutse. Ordningsstörningar kan emellertid identifieras i ett tidigt skede vid mål som exempelvis rör konflikter mellan olika grupperingar inklusive ungdomsmål, tätt sammanhållna släkter, familjemål, särskild grov brottslighet m.m. För att kunna upprätthålla en god beredskap, och hantera de eventuella ordningsproblem som kan uppkomma i samband med att dessa mål handläggs av domstolarna, samverkar domstolarna med externa aktörer. En åklagare eller processförare kan i den tidigare handläggningen av ärendet ha fått informationer eller skapat sig en uppfattning som kan vara värdefull för domstolen att få information om för att kunna förbereda en väl avvägd säkerhetsnivå och beredskap för potentiella ordningsstörningar. Utöver samverkan i de enskilda målen sker även samverkan lokalt och regionalt i, vad gäller allmänna domstolar, s.k. HAG-grupper (Häktad, Anhållen, Gripen) eller motsvarande där domstol, polis, kriminalvård, åklagare och advokater representeras. Syftet med samverkan är att genom utbyte av erfarenheter få till stånd bl.a. gemensamma kommunikationsrutiner. De allmänna förvaltningsdomstolarna samverkar främst med Skatteverket men också med sjukvårdsinrättningar och Försäkringskassan. Migrationsdomstolarna har samarbete med Migrationsverket. Samverkan med kommunerna inom domstolarnas domsagor sker främst vid behov. Vittnesstöd finns på de flesta domstolar. Ett vittnesstöd är en ideellt verksam person som hjälper vittnen och brottsoffer med mänskligt stöd och praktisk information i samband med en brottmålsrättegång. Att samverkan mellan domstolens personal och vittnesstöden fungerar är av stor vikt inför vittnens besök i domstol, särskilt då besöket är förknippat med obehag eller kanske tom. rädsla.

26 (57) 6.6.1 Samarbete inom domstolsorganisationerna Även intern kunskap om aktörer och tänkbara åhörargrupperingar är viktig att fånga upp och ta ställning till, inte minst för att kunna fatta beslut om säkerhetskontroll i domstol. Den interna kommunikationen inom domstolen under pågående förhandlingsdagar är en viktig informationskälla för att kunna hantera, och i möjligaste mån förhindra, ordningsstörningar. En situation som börjat utvecklas i en väntsal kan kulminera först sedan en förhandling påbörjats och vice versa. Särskilt informationsutbytet mellan rättens ledamöter, protokollförare, domstolssekreterare och ordningsvakter är viktigt vid dylika situationer för att kunna skapa förutsättningar för ett effektivt ordningsarbete i domstolarnas lokaler. På domstolarna finns i de flesta fall en intern säkerhetsgrupp/krisgrupp som kontinuerligt diskuterar säkerhetsfrågor. En säkerhetsgrupp arbetar med det förebyggande ordnings- och säkerhetsarbetet vilket förutom personskydd även rör egendomsskydd. Krisgruppen är oftast domstolens ledningsgrupp med vissa mindre justeringar. För att säkerställa att Domstolsverket arbetar med de ordnings- och säkerhetsfrågor som efterfrågas i verksamheten finns en säkerhetsgrupp inom Sveriges Domstolar. Medlemmarna i gruppen har utsetts av domstolscheferna och representerar både allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar. Säkerhetsgruppen används som en referensgrupp och synpunkter efterfrågas alltid inför mer omfattande arbeten rörande säkerhet. 6.6.2 Kommunikation gentemot besökare Trots att det, formellt sett, är ordföranden som har att meddela de ordningsföreskrifter som ska gälla vid respektive förhandling har många domstolar fattat generella ordningsregler för rättssalarna. Detta har bl.a. genomförts inom ramen för arbetet med bemötandestrategier och framtagande av bemötandepolicys. Ordningsreglerna kommuniceras bl.a. via domstolarnas webbsidor. Nedan anges två exempel. Bildupptagning/fotografering är inte tillåten i tingssalarna under förhandlingen. Kameror och mobiltelefoner som medförs in i tingssalarna ska vara avstängda och undanstoppade. Större väskor och skrymmande föremål får av ordnings- och säkerhetsskäl inte medföras in i tingssalen. Inte heller mat och dryck får medföras. Rättens ordförande meddelar de ordningsregler som gäller i övrigt. Det är inte tillåtet att sitta och prata med andra eller kommentera vad som sägs. Mobiltelefonen ska vara avstängd. Det är enligt lag förbjudet att fotografera eller filma i rättssalen under pågående förhandling. Det är inte tillåtet att lämna kvar kläder och andra tillhörigheter i rättssalen under pauser. Det är inte tillåtet att äta eller dricka under rättegången. 6.7 Domstolarnas strategiska ordningsarbete Ordningsfrågor hanteras idag på strategisk nivå främst genom domstolarnas arbete med bemötandestrategier och andra styrande dokument, exempelvis säkerhetsplaner. Domstolarnas säkerhets- och ordningsarbete inriktas i första hand på att skydda personalen mot trakasserier, hot och våld under tjänsteutövning. Arbetet omfattar även åtgärder för att skydda parter, ombud, vittnen och andra tillfälliga besö-

27 (57) kare i domstolarna. Domstolarnas arbete i dessa frågor dokumenteras primärt i styrande dokument såsom säkerhetsplaner. Av handlingsplanen för genomförande av bemötandestrategin för Sveriges Domstolar framgår bl.a. att domstolarna ska ta fram riktlinjer för bemötande. Dessa utgör riktlinjer för de domstolsanställda i personbemötandet, det vill säga en policy för medarbetarnas kontakter med parter, vittnen och andra som kontaktar domstolen per telefon, e-post eller i domstolens lokaler. Riktlinjerna innehåller typiskt sett instruktioner för hur parter, förhörspersoner och åhörare ska tas emot i lokalerna, vilken information som bör ges samt hur kommunikationen mellan förhandlingssalar och personal i väntsalarna ska gå till. Vidare innehåller riktlinjerna instruktioner för hur rättens ledamöter bör uppträda i rättssalen. De rör således kommunikation med externa aktörer såväl som det interna samarbetet 7 Erfarenheter och slutsatser I detta avsnitt redovisas resultaten av de enkätundersökningar som har gjorts och de övriga undersökningsåtgärder som har vidtagits beträffande domstolarnas ordningsarbete. I anslutning till de olika områden vi har undersökt redovisas de slutsatser beträffande förbättringsåtgärder Domstolsverket anser krävs för att domstolarnas ordningsarbete ska kunna utvecklas och bli mer effektivt. 7.1 Enkätundersökningen Frågeformulären i enkäterna var indelade i fem olika områden och inleddes med frågor om vad enkätrespondenten generellt ansåg om ordningsarbetet i den domstol respondenten arbetar vid eller oftast besöker. De övriga huvudområdena i enkäterna behandlade vakter, rättslig reglering, ordföranderollen samt samverkan och kommunikation. Inom respektive område har enkätrespondenterna getts möjlighet att lämna kommentarer. Ett urval av kommentarerna återfinns i bilaga. De resultatrapporter Domstolsverket har låtit ta fram har möjliggjort en granskning av enkätresultaten utifrån roll, domare, ordningsvakt eller extern aktör, domstolsslag och instans (underrätt eller överrätt) samt domstolens geografiska placering i landet utifrån benämningarna storstad (Stockholm, Göteborg, Malmö) och övriga orter. Den största andelen enkätsvar avser tingsrätter (62 procent). Därefter följer svar beträffande förvaltningsrätter (18 procent), hovrätter (10 procent) och kammarrätter (6 procent). 7.1.1 Domstolarnas ordningsarbete Enkätrespondenterna har ombetts bedöma hur väl de anser att domstolarna upprätthåller ordningen utanför lokalerna, i väntsalarna och i rättssalarna. Respondenterna anser att ordningen upprätthålls på ett bättre sätt i rättssalarna än i väntsalarna respektive utanför domstolarnas lokaler (72 procent av respondenterna håller med om påståendet att den domstol de bedömt upprätthåller ordningen i rättssalarna på ett tillfredsställande sätt jämfört med i väntsalarna [68 procent] och utanför domstolsbyggnaden [56 procent]). De tillfrågade domarna har genomgående varit mer positiva till hur domstolarna bedriver ordningsarbetet än såväl vakter som externa aktörer. Exempelvis har 83 procent av domarna angett att den domstol de arbetar vid upprätthåller ordningen i rättssalarna på ett tillfredsställande sätt jämfört med 69 procent av ordningsvakterna och 68 procent av de externa aktörerna.

28 (57) 7.1.2 Skillnader mellan domstolsslagen och instanser Vid en granskning av enkätresultaten utifrån domsstolsslag och instans framträder en klar bild av att såväl domstolsanställda som externa aktörer generellt anser att ordningen är lättare att upprätthålla i de allmänna förvaltningsdomstolarna (80 procent positiva svar) än i de allmänna domstolarna (69 procent positiva svar) och att hovrätterna (74 procent) upprätthåller ordningen på ett bättre sätt än tingsrätterna (63 procent). Detta ligger i linje med Domstolsverkets incidentrapporteringsstatistik beträffande de olika domstolarnas utsatthet för ordningsstörningar. Mest kritiska till tingsrätternas ordningsarbete är åklagare. Endast 40 procent av de tillfrågade åklagarna har angett att de anser att tingsrätternas ordningsarbete i rättssalar och väntsalar är tillfredsställande. En ännu lägre andel, 32 procent, har angett att de anser att tingsrätternas ordningsarbete utanför domstolsbyggnaden är tillfredsställande. 7.1.3 Geografiska skillnader Vid en jämförelse mellan storstad och övrig ort framkommer inte några större skillnader vad gäller domstolarnas ordningsarbete i stort (71 procent positiva svar beträffande domstolar i storstäder jämfört med 68 procent beträffande domstolar i övriga landet). Geografiska skillnader har dock framträtt inom ett par av de områden som har undersökts i enkäterna. Dessa redovisas i avsnitt 7.7.1 och 7.9.1. 7.1.4 Områden som bör prioriteras Av enkäten framgår att ordningsvakter anser att de viktigaste faktorerna för ett tillfredsställande ordningsarbete är bemanningen av vaktpersonal och att domarna upprätthåller ordningen på ett aktivt sätt. De externa respondenterna anser att faktorer som bör prioriteras är ett aktivt arbete och hög vaktnärvaro i väntsalarna, ett aktivt ordningsarbete från domarna i rättssalarna och att ordningsvakter har tillräckliga befogenheter för att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt. Det senare tolkar Domstolsverket som ett uttryck för de externa respondenternas önskemål om permanenta säkerhetskontroller i domstolarna. Enkäten ger inget klart svar på vilka områden som domarna anser bör prioriteras. Faktorer som har hög påverkan på domarnas syn på domstolarnas ordningsarbete är dock vaktnärvaro och ett aktivt arbete från vakternas sida, tillgängliga vaktresurser i rättssalarna och samarbetet med vakter inför och under förhandlingar. Enkätrespondenterna har vidare angett högst tre områden vilka de ansett att det är särskilt viktigt att förändringar eller förbättringar görs inom för att förbättra ordningssituationen i domstolarna. Dessa områden är bemanning av vakter, samverkan, kommunikation och information samt lokalutnyttjande och lokalutformning. 7.2 Lokaler 7.2.1 Enkätresultatet i översikt Enkätundersökningen innehöll inte några specifika frågor om lokaler. Då det är Domstolsverket som tillhandahåller lokaler finns redan en bild av befintliga brister och vad som måste åtgärdas. Enkätrespondenterna har dock lämnats möjlighet att kommentera lokalutnyttjande/lokalutformning i fritextfält.

29 (57) I fritextsvaren är det särskilt tydligt att både domstolsanställda och externa aktörer vill se större möjligheter att separera åhörare från parter och rättens aktörer i domstolarnas allmänna utrymmen. Vad som vidare framhållits är att frihetsberövade inte ska behöva transporteras genom väntrum. 7.2.2 Övriga erfarenheter beträffande domstolarnas lokaler Domstolsverket har under en dryg tioårsperiod arbetat intensivt med lokalfrågor mot bakgrund av en omfattande reformering av Sveriges Domstolar. Dels har tingsrättsorganisationen setts över, migrationsdomstolar har införts liksom en ny förvaltningsrättsorganisation. Reformeringarna har medfört stora projekt för både nybyggnad och ombyggnad. I samband med dessa har stor hänsyn tagits till säkerheten. Såväl lokaler som teknik har anpassats utifrån de krav som ställs idag. Under samma tid har Domstolsverket däremot inte haft möjlighet att fokusera i tillräckligt stor utsträckning på mer strategiska lokalfrågor. Önskemål om differentiering av åhörare, parter och rättens aktörer har även framkommit under intervjuer med domstolsanställda. I denna fråga är det motstridiga krav och önskemål som står emot varandra. Reception och vakter vill ha en öppen och transparent väntsal för att enkelt kunna övervaka lokalerna. Åhörare, parter och vittnen vill ha mer undanskymda platser där de kan uppehålla sig inför förhandling och i pauser. Även om Domstolsverket strävar efter öppna ytor i väntrummen vid om- och nybyggnationer finns det inga hinder mot att med hjälp av möbler och inredning göra vissa avskärmningar i syfte att öka tryggheten hos domstolens besökare. Särskilt åklagarna lyfter fram lokalfrågorna som särskilt viktiga ur ett ordningsperspektiv och generellt anser de att de inte får tillräckligt gehör för sina synpunkter vid om- och nybyggnationer. Besökare som känner otrygghet kan också vända sig till vittnesstöden eller domstolens personal för att få tillgång till ett avskilt rum dit man kan dra sig undan i pauser för att slippa konfronteras med andra besökare eller parter i väntrummet. Det framhålls också såväl i enkätens fritextsvar som under intervjuer att säkerhetsåtgärderna ska vara väl avvägda så att domstolens lokaler inte signalerar att det är en farlig plats att vistas på. Möblering och inredning kan också användas som verktyg i salar för att öka förmågan att upprätthålla ordningen. Genom enklare justeringar kan parter placeras något längre bort från rätten för att skapa ett större avstånd och ge rätten mer tid till reträtt om det skulle inträffa en incident. I de få domstolar där frihetsberövade transporteras via allmänhetens utrymmen planeras åtgärder i samtliga fall. En sådan hantering är givetvis inte optimal med hänsyn till säkerheten för såväl den frihetsberövade, kriminalvårdens och domstolens personal. Inte heller är det en bra hantering med hänsyn till den frihetsberövades personliga integritet. 7.2.3 Slutsatser av undersökningen Vad gäller önskemålen om att kunna separera åhörare från parter och rättens aktörer är Domstolsverkets bedömning att problematiken inte helt kan byggas bort. I slutändan är det en inredningsfråga. Vidare kan också domstolen genom ett förebyggande arbete, där det utefter behov ges möjlighet att använda alterna-

30 (57) tiva ingångar, målsägande- och vittnesrum, vinna mycket vad gäller känslan av trygghet. Generellt sett lägger åklagare stor vikt vid lokalers utformning som garant för säkerhet och trygghet vid arbete i domstol. De anser däremot inte att hänsyn till deras intressen tas i tillräckligt stor utsträckning. En anledning till att de ofta känner sig förbisedda vid om- och nybyggnationer kan vara att Domstolsverket inte tillräckligt tydligt kommunicerar med externa aktörer under byggprocessen. Domstolsverket ser också behov av en tydligare strategisk inriktning för hur domstolar ska utformas med en klar kravställning, där även åklagare deltagit, som grund. Generellt sett anser Domstolsverket att lokalerna inom Sveriges Domstolar håller en hög nivå ur ett ordnings- och säkerhetsperspektiv. Ett mindre antal domstolar har undermåliga lokaler och där bearbetas förslag till olika lösningar i samtliga fall. I takt med att domstolarna fortsatt byggs om och renoveras, alternativt flyttar till helt nya lokaler, förbättras förutsättningarna såväl ordnings- som säkerhetsmässigt. 7.3 Tekniska hjälpmedel I intervjuer med domstolsanställda har det framkommit att kameraövervakning av domstolarnas lokaler anses som ett värdefullt verktyg i domstolarnas säkerhets- och ordningsarbete. Enligt uppgifter från ordningsvakter är övervakningen en viktig del i det förebyggande ordnings- och säkerhetsarbetet, särskilt i lokaler vars utformning innebär att de är svårövervakade. Det har i några domstolar dock framhållits att tekniken är för gammal vilket ger en undermålig bildåtergivning. Domstolsverket har även uppmärksammats på följande problem av de ordningsvakter verket har varit i kontakt med. Vid uppkomna ordningsstörningar eller hotfulla situationer i rättssalarna under pågående förhandlingar är det värdefullt för den personal som genom överfallslarm kallas till en förhandlingssal att få information om vad som försiggår inne i salen, detta för att inte själva utsätta sig för risker eller förvärra en redan hotfull situation. För att information om vad som pågår i salen ska nå övrig personal förmedlas ljudet från förhandlingssalens mikrofoner till receptionens ljudanläggning. För att någon begriplig information om situationen ska förmedlas krävs att någon i förhandlingssalen (vanligtvis ordföranden) med beskrivande ord redogör för situationen utan att riskera att situationen som sådan förvärras. Om överfallslarmet kunde kopplas till en eller flera kameror i förhandlingssalen och rörliga bilder vidareförmedlas till monitorer utanför rättssalen skulle personal utanför förhandlingssalen snabbt kunna få en klar bild av situationen för att kunna vidta adekvata åtgärder. Som har framgått tidigare (avsnitt 6.3.2) har domstolars ansökningar om tillstånd att kameraövervaka förhandlingssalar avslagits på grund av utformningen av fotoförbudet i 5 kap. 9 rättegångsbalken. Mot den bakgrund som har angetts ovan bör en lagändring övervägas. 7.4 Ordförandens befogenheter I det följande redogörs för hur domstolarna använder sig av de verktyg som den rättsliga regleringen förser domstolarna och framförallt ordförandena med (avsnitt 6.4). Vidare redogörs för den kritik samt de problem som framkommit i verkets undersökningar såvitt gäller regleringens utformning och tillämpning.

31 (57) 7.4.1 Enkätresultatet i översikt Resultatet av enkätundersökningarna visar att domarna i hög utsträckning anser att de, och i förekommande fall rätten, har tillräckliga befogenheter för att upprätthålla ordningen i rättssalarna (80 procent positiva svar). Denna uppfattning delas inte fullt ut av de externa aktörerna men stöds av cirka 2/3 av de tillfrågade (66 procent). Av åklagarna är det dock endast 44 procent som anser att rättens befogenheter är tillräckliga. Det åklagarna framförallt är kritiska till i fritextsvaren är att många domare är för passiva i rättssalarna och inte utnyttjar de befogenheter de har. Vidare framgår av fritextsvaren från de externa respondenterna i stort att många vill se permanenta säkerhetskontroller i domstolarna. Majoriteten av enkätrespondenterna (63 procent) anser att förekomsten av s.k. kriminella symboler på exempelvis åhörares klädsel m.m. i sig är en sådan hotfull påverkansform att de bör förbjudas i domstol. Vidare framgår av enkätresultatet att bruket av mobiltelefoner, och främst fotograferandet, i salar (och väntsalar) utgör ett ordningsproblem i relativt stor utsträckning och vissa tillfrågade vill se ett förbud mot mobiltelefoner i rättssalarna. 7.4.2 Tillräckliga generella befogenheter Vid de diskussioner och i de intervjuer Domstolsverket genomfört med domare, vakter, åklagare och advokater har de tendenser som framkommit i enkätundersökningarna bekräftats; de befogenheter som regleringen i rättegångsbalken ger ordföranden och rätten anses generellt sett väl anpassade för att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt i rättssalarna. Detta särskilt mot bakgrund av att de i stor utsträckning utgör begränsningar av förhandlingsoffentligheten. Möjligheterna för rätten att begränsa åhörares och parters rätt att närvara i salen ger rätten goda möjligheter att tillförsäkra att förhörspersoner har möjlighet att fritt berätta om vad de varit med om eller deras iakttagelser och sanktionsmedlen är tillräckliga, framförallt som påtryckningsmedel. Vidare är regleringen i 5 kap 9 rättegångsbalken brett formulerad, vilket är nödvändigt då ordningsstörningar kan ta sig vitt skilda uttryck och former. Vissa domare har dock ifrågasatt det lämpliga i att ordföranden formellt sett är ansvarig för ordningen under rättens sammanträden medan beslutanderätten i vissa ordningsrelaterade frågor, t.ex. förordnanden om stängda dörrar i ungdomsmål, tillkommer rätten i sin helhet. Reglerna skulle bli enklare att tillämpa om samtliga befogenheter kring ordningsfrågor kopplades till den som är ansvarig rättens ordförande. 7.4.3 Användningen av regleringen och befogenheternas betydelse Det har inte varit möjligt att inom ramen för detta arbete ta fram statistik på hur ofta domstolarna använder sig av de verktyg som regleringen i rättegångsbalken och lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare erbjuder. Genom de kontakter med domstolarna som har förevarit under arbetets gång har det dock stått klart att möjligheterna till medhörning vid förhör är de som utnyttjas allra mest. Även möjligheterna till att låta framförallt vittnen som uttryckt rädsla för att infinna sig personligen till förhandlingar höras genom videokonferens används frekvent och denna användning ökar stadigt. Det förekommer att de allmänna domstolarna, framförallt tingsrätterna, utnyttjar möjligheterna att förordna om stängda dörrar i ungdomsmål men de domstolar och enskilda domare som kontaktats har inte kunnat ange med vilken frekvens det sker. Vad gäller påföljdsbestämmelserna för ordningsstörningar (böter för rättegångsförseelser) i rättegångsbalken kan rent generellt sägas att dessa inte har någon di-

32 (57) rekt effekt på det ordningsupprätthållande arbetet. De domare som har tillfrågats har uppgett att det är ovanligt att ansvar för rättegångsförseelser döms ut. Många domare upplever dock att reglerna utgör ett bra stöd och att de i sig utgör ett påtryckningsmedel för att kunna upprätthålla ordningen i rättssalarna. Den vanligast förekommande åtgärden vid ordningsstörningar i salarna är, förutom tillsägelser, att den ordningsstörande personen visas ut från rättssalen. 7.4.4 S.k. kriminella symboler När det gäller förekomsten av s.k. kriminella symboler på åhörare i framförallt de allmänna domstolarna går åsikterna isär mellan de grupper som har tillfrågats angående vad som bör göras för att komma till rätta med problemen. Vissa domare och många åklagare anser att ordförandens och rättens befogenheter inte är tillräckliga för att förhindra att otillåten påverkan sker i såväl väntsalar som rättssalar och att ett allmänt förbud mot symboler som ger associationer till kriminella nätverk och andra organisationer bör införas i domstolarnas lokaler. Detta för att hindra dessa grupper att genomföra vad som beskrivits som maktdemonstrationer gentemot såväl rätten, rättens aktörer och förhörspersoner i rättssalarna på ett sätt de ofta tillåts att göra idag. Andra som har tillfrågats, särskilt domare, har uppgett att de är av åsikten att det inte är möjligt att, mot bakgrund av offentlighetsprincipen och övriga grundlagsfästa rättigheter, instifta ett generellt förbud mot dessa symboler och subjektiva påverkansmedel i rättssalarna. Enligt dessa domare måste domstolarna istället bli bättre på att avdramatisera dessa händelser och arbeta proaktivt för att effekten av närvaron av åhörare iklädda exempelvis MC-västar i rättssalarna minimeras, t.ex. genom att använda sig av möjligheterna till förhör via video med vittnen som uppgett sig vara rädda för att komma till domstolen. En fråga som har aktualiserats i domstolarna är om det med stöd av 5 kap. 9 rättegångsbalken eller andra regler i rättegångsbalken är möjligt att, antingen före eller under pågående förhandling, besluta att vissa åhörare ska få tillträde till förhandlingen endast om de inte bär vissa kläder som ger associationer till mer eller mindre öppet kriminella organisationer. Av vissa JO-uttalanden (JO 1998/99 s. 53 och JO 2693-2008) kan följande kortfattade slutsatser dras om rättsläget: Det finns inte rättsligt stöd för att förhindra eller visa ut någon ur rättssalen endast på den grunden att han genom sin klädsel visar att han tillhör en viss förening eller annan sammanslutning. En åhörare som (objektivt sett) uppträder hotfullt mot en eller flera personer i salen kan visas ut ur rättssalen med stöd av 5 kap. 9 rättegångsbalken. En åhörare som uppträder på ett sätt som för den enskilde förhörspersonen kan upplevas som skrämmande (jfr om det finns anledning att anta i 36 kap. 18 rättegångsbalken) kan visas ut under förhöret. Ett problem som framförallt många åklagare har påtalat såvitt gäller tillämpning av befintlig reglering är att åhörare som tillhör kriminella nätverk besöker förhandlingar i de allmänna domstolarna är väl medvetna om de regler som gäller. De är därför ofta noga med att inte uppträda på ett sätt som kan ge ordförandena anledning att visa ut dem ur salarna med stöd av 5 kap. 9 rättegångsbalken. Åklagarna menar att befogenheterna för rätten i sådana fall är otillräckliga då dessa åhörare tillåts att i rättssalarna öppet demonstrera att de tillhör krimi-

33 (57) nella nätverk. Trots att de inte agerar öppet hotfullt är risken för att exempelvis vittnen påverkas i sina utsagor på grund av dessa åhörares närvaro stor. 7.4.4.1 Ett förbud mot s.k. kriminella symboler i domstolarna? Som har redogjorts för ovan (avsnitt 6.1) är principen om förhandlingsoffentlighet grundlagsfäst och begränsningar av den får endast göras för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningar får dessutom aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett dem (proportionalitetsprincipen). Av de JO-uttalanden som har redovisats ovan framgår att åhörare från Outlaw -grupperingar, mot bakgrund av principerna om förhandlingsoffentlighet och föreningsfrihet, inte kan särbehandlas endast på den grunden att de genom sin klädsel visar att de tillhör en viss förening eller annan sammanslutning, även om dessa skulle stå för odemokratiska värderingar. En eventuell förändring av lagstiftningen för att möjliggöra för domstolarna att förbjuda förekomsten av dylika symboler i väntsalar och rättssalar skulle således innebära en påtaglig inskränkning av dessa grundlagsfästa principer. Vidare måste möjligheterna att i lagstiftning med tillräcklig precisison träffa samtliga, och enbart, sådana symboler och tecken det kan vara fråga om betecknas som små. Ett generellt förbud mot s.k. kriminella symboler skulle således behöva formuleras väldigt brett, vilket troligtvis skulle träffa även andra, av samhället mer accepterade symboler, uttryckssätt m.m. Detta skulle sannolikt inte bedömas som proportionerligt i förhållande till det ändamål ett sådant förbud skulle tillgodose, särskilt inte mot bakgrund av de möjligheter domstolarna redan har att begränsa förhandlingsoffentligheten genom beslut om säkerhetskontroll, medhörning och videokonferens. Domstolsverket bedömer mot denna bakgrund, och trots att problemen med otillåten påverkan i och i anslutning till rättssalarna framöver troligtvis kommer att öka, inte att det utan stora förändringar av grundlagsstiftningen är möjligt att genomföra några förändringar i regleringen för att kunna förbjuda den aktuella typen av symboler i domstolarna. 7.4.4.2 Ett proaktivt arbete I avsaknad av möjligheter att förbjuda dessa s.k. kriminella symboler i domstolarna förespråkar Domstolsverket att domstolarna, på sätt som sker redan idag, arbetar för att avdramatisera dessa händelser och arbetar proaktivt för att effekten av närvaron av åhörare iklädda exempelvis MC-västar i rättssalarna minimeras, exempelvis genom säkerhetskontroller och befintliga möjligheter till medhörning och videokonferens vid förhör. Detta kräver dock ett aktivt arbete från domstolsorganisationerna i samverkan med externa aktörer med att inhämta och bearbeta information om förväntade ordningsstörningar av den nu aktuella typen samt med att fånga upp tecken på att parter och förhörspersoner upplever ett obehag i förhandlingssituationerna. 7.4.5 Mobiltelefoner och annan teknisk kommunikationsutrustning 7.4.5.1 En omfattande problembild Av enkätresultatet och de kontakter Domstolsverket har haft med olika företrädare för rättsväsendet och advokater har framgått att förekomsten av mobiltelefoner i rättssalarna utgör ett problem i ordningshänseende när de används för att ta fotografier eller spela in video. Problemet är dock inte enbart begränsat till att det förekommer överträdelser av fotoförbudet i rättssalarna. Vissa åklagare har i fritextsvaren i enkäten påtalat att det förekommer att åhörare även använder

34 (57) mobiltelefoner för att genom textmeddelanden kommunicera vad som sägs och försiggår i rättssalen till personer som ska komma in och vittna i det aktuella målet eller varnar personer för att de är på väg att bli hämtade till förhandlingen. Av kontakter med framförallt ordningsvakter har framkommit att det förekommer att åhörare och parter med hjälp av denna typ av utrustning fotograferar och spelar in video under pågående förhandlingar och särskilt under förhör med parter och vittnen. Dessa upptagningar kan sedan laddas upp på Internet och spridas via bl.a. sociala medier, antingen omedelbart efter att fotografiet har tagits eller upptagningen gjorts eller senare. Detta kan upplevas som kränkande för dem som fotograferats och filmats och kan också ingå som ett led i otillåten påverkan av förhörspersonen. Det förekommer också att inspelningsutrustning lämnas kvar i salen under rättens enskilda överläggningar, dels i syfte att för egen del ta del av vad som sägs och dels i syfte att sprida inspelningarna till en bredare krets. Hur vanligt förekommande det är att de här typerna av upptagningar och inspelningar görs går inte med säkerhet att säga men domstolarna rapporterar allt oftare om att fotografier samt ljud- eller videofiler har observerats på Internet efter förhandlingar och överläggningar. Konsekvenserna av att fotoförbud och ljudinspelningsrestriktioner bryts på detta sätt är svåröverblickbara men det står dock klart att det ökade bruket av mobiltelefoner och annan teknisk kommunikationsutrustning på dessa sätt i rättssalarna är problematiskt inte enbart ur ordningssynpunkt. Även ur integritetsskydds- och rättssäkerhetssynpunkt står det klart att dessa beteenden måste beivras mer effektivt. Det har på senare tid, enligt vad Domstolsverket har erfarit, även blivit allt vanligare att parter, vittnen och åhörare blir utsatta för fotografering under okontrollerade former av privatpersoner utanför rättssalarna. Personer fotograferas då de passerar in och ut ur rättssalen eller när de väntar på att målet ska ropas på eller att de ska kallas in för förhör. Sådan fotografering har i flera fall lett till oordning, hotfull stämning och våld såväl i domstolarnas väntrum som utanför domstolarnas entréer. I vissa fall har namn och bild på personer som anlänt till en förhandling spridits på Internet på ett kränkande sätt. 7.4.5.2 Svårkontrollerad utrustning Dagens mobiltelefoner, datorer, surfplattor m.m. är multifunktionella kommunikationsmaskiner med möjligheter att fotografera, spela in video och ljud, samt, i det närmaste momentant, sprida sådan information till specifika mottagare eller till en bredare krets av mottagare, allt via Internet och andra kommunikationsvägar. Enligt vad Domstolsverket har erfarit innehar i stort sett samtliga domstolarnas besökare en mobiltelefon och många innehar även annan utrustning i syfte att vara kontaktbara, uppdaterade, eller att dokumentera och sprida information. Särskilt journalister använder sådan kommunikationsutrustning i stor utsträckning och direktrapporterar, även under pågående förhandlingar, i stor utsträckning och särskilt från uppmärksammade mål. Journalister är väl medvetna om vilka regler som gäller, t.ex. att det är förbjudet att fotografera i rättssalarna under pågående förhandlingar, och följer generellt sett dessa regler väl. Tekniska inspelningsutrustningar, och särskilt mobiltelefoner, är idag så små och lätthanterade att det är svårt att upptäcka om den används i strid mot fotoförbudet. Det är vidare inte ovanligt att åhörare med hjälp av bl.a. mobiltelefoner skickar textmeddelanden och håller sig uppdaterade på t.ex. nyhetssajter under pågående förhandlingar utan att för den sakens skull bryta mot fotoförbudet (att sådant beteende kan bryta mot av ordföranden meddelade ordningsföreskrifter

35 (57) är en annan sak). Möjligheterna för en ordförande att vid sådana omständigheter observera ett otillåtet beteende är små, särskilt om det är många åhörare eller parter närvarande i förhandlingssalen. Det finns, vilket har framgått av genomgången i avsnitt 6.4.1.3, inga förutsättningar för att generellt förbjuda domstolarnas besökare att ha med sig mobiltelefoner och annan teknisk kommunikationsutrustning in i domstolarnas lokaler och rättssalar. Många domstolar har dock meddelat ordningsföreskrifter vilka stadgar att mobiltelefoner ska vara avstängda inne i rättssalarna. Detta för att förhindra störande ringsignaler samt att förhindra att den ljudinspelningsutrustning domstolarna själva använder störs av de signaler som sänds till och tas emot av en mobiltelefon när ett samtal kopplas till den. Såvitt gäller inspelningar av rättens enskilda överläggningar kan dessa aktualisera ansvar för olovlig avlyssning enligt 4 kap 9 a brottsbalken. 7.4.5.3 Ett förbud mot kommunikationsutrustning i rättssalarna? Som genomgången ovan har visat går det inte att särskilja mobiltelefoner från övrig kommunikationsutrustning. Ett eventuellt förbud skulle således ur teknisk synvinkel behöva formuleras väldigt brett för att vara effektivt, vilket skulle innebära en kraftig begränsning av förhandlingsoffentligheten. Gränserna för vad som är tekniskt möjligt har kontinuerligt förskjutits och framförallt journalister har vant sig vid möjligheten att kunna direktrapportera från pågående förhandlingar, oberoende av vilket tekniskt medium de använder. Ett generellt förbud mot kommunikationsutrustning skulle även kräva att stora resurser avdelas för deponering och förvaring av åhörares ägodelar. Domstolsverket bedömer inte att förbud mot teknisk kommunikationsutrustning i rättssalarna mot den bakgrunden är vare sig proportionerligt i förhållande till vad ett förbud avser att förhindra eller realistiskt att genomföra ur resurssynpunkt. 7.4.5.4 Förbättrade möjligheter att beivra brott mot fotoförbudet och en utökning av fotoförbudet Regeln om fotoförbud instiftades, som redogjorts för ovan, 1948, i en tid då de tekniska förutsättningarna för såväl fotografering som spridning av fotografier var drastiskt annorlunda jämfört med idag. Det upptagande av fotografier och spridning av fotografier som tidigare till övervägande del var förbehållet journalister och massmediaföretag, med de begränsningar som de pressetiska reglerna ställer upp, kan idag utföras av enskilda personer, ofta ungdomar, med ett helt annat syfte än det journalistiska. Som genomgången i avsnitt 6.4.1.8. har visat finns det idag inte några möjligheter att efter att en förhandling avslutats beivra publicering (såväl på traditionellt sätt som via Internet) av fotografier som tagits i strid mot fotoförbudet om dessa inte framställs i ett sådant sammanhang som anses som brottsligt i övrigt (olaga hot, övergrepp i rättssak m.m.). I och med att upptagandet av fotografierna är så svårupptäckt innebär det att brott mot fotoförbudet idag i princip är sanktionsfritt. I de kontakter som tagits med såväl domare som externa aktörer och ordningsvakter har det stått klart att i princip samtliga anser att fotoförbudet bör finnas kvar. Många av dessa anser att det främsta skälet för ett fortsatt förbud är omsorgen om målsägandes och vittnens integritetsskydd i lika stor utsträckning som de tilltalades, varav enbart det senare, enligt vad som redogjorts för ovan, var ett skäl för införandet av fotoförbudet i rättssalarna.

36 (57) Som tidigare har redogjorts för förekommer det att parter, vittnen och åhörare blir utsatta för fotografering på väg in och ut ur rättssalarna. Såväl fotografering som publicering av bilderna kan upplevas som kränkande. Enligt Domstolsverkets uppfattning kan det ifrågasättas om parter och vittnen som har kallats att vid äventyr av vite och eventuell polishämtning att inställa sig i en domstols lokaler ska behöva utstå en sådan integritetskränkning. För åhörare begränsas i praktiken deras rätt att närvara vid en förhandling. Som en jämförelse ska nämnas att det i dansk rätt finns en sanktionsregel som gör det möjligt att döma till böter inte bara när någon överträder bildupptagningsförbudet utan även när någon offentliggör sådana bilder (Rettsplejeloven 32 b). Fotoförbudet i dansk rätt omfattar vidare domstolsbyggnaden i sin helhet och gäller i viss mån även utanför byggnaden. Sammantaget gör Domstolsverket bedömningen att det alltjämt finns behov av ett fotoförbud i domstolarnas rättssalar men att de behoven inte står i samklang med de principer som låg till grund för regleringen. Verket förespråkar därför att en översyn av fotoförbudet görs samt att en sanktionsregel för spridning av bilder, oberoende av form och sammanhang, som tagits i strid med fotoförbudet övervägs. Möjligheter att även efter det att en förhandling avslutats ingripa mot upptagning av bilder i strid mot fotoförbudet bör även införas. Vidare bör en utvidgning av fotoförbudet till att omfatta domstolarnas lokaler i dess helhet övervägas. Hänsyn till såväl allmänhetens som medias rätt till insyn i den dömande verksamheten och till medias möjlighet till en effektiv nyhetsbevakning måste givetvis tas vid dessa överväganden. 7.4.6 Säkerhetskontroller En av de vanligaste åtgärderna domstolar vidtar för att förebygga säkerhets- och ordningsproblem i domstolarna är beslut om säkerhetskontroll. Fram till dess att lagstiftningen nyligen ändrades har säkerhetskontrollerna legat på en konstant nivå. Under de senaste åren har det årligen varit ca tio domstolar som genomfört allmän säkerhetskontroll och dryga 30-talet domstolar som haft särskilda säkerhetskontroller. Av de enkätundersökningar som har genomförts och de övriga kontakter Domstolsverket har haft med framförallt åklagare har framgått att dessa förespråkar permanenta säkerhetskontroller i domstolarna. Värt att notera vid analysen av dessa faktorer är att enkätundersökningarna genomfördes i tiden (juni 2012) före det att domstolarna genom en ändring av lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol den 1 juli 2012 försågs med möjligheter att fatta beslut om säkerhetskontroll under längre perioder än tidigare och utan anknytning till ett visst mål (i det följande benämnt fast säkerhetskontroll). Det står klart att säkerhetskontroller har en stor säkerhetshöjande effekt beträffande domstolarnas verksamhet. Det är också högst sannolikt att dessa har en inte oansenlig effekt på ordningen i domstolarnas lokaler, inte minst genom den ökade vaktnärvaron i entréer och andra delar av lokalerna under pågående kontroll. Den omedelbara effekten på ordningen är att det säkerställs att inte några farliga föremål tas med in på domstolen. Säkerhetskontrollen har också ett symboliskt värde då man som besökare möts av den i huvudentrén och den speglar en plats där säkerhet och besökares trygghet tas på allvar, vilket enkätresultatet ger stöd för. Domstolar som har säkerhetskontroller noterar alltid ett antal personer som vänder i dörren när de ser att det råder säkerhetskontroll, antingen för

37 (57) att återkomma efter en liten stund eller inte alls. Sannolikt avskräcks på detta sätt vissa personer vilka kommit till domstolen i syfte att utöva exempelvis otillåten påverkan på parter och förhörspersoner av en säkerhetskontroll från att gå in i domstolens lokaler. De typiska påverkansformerna bl.a. BRÅ beskrivit i de rapporter som tidigare har nämnts innefattar dock sällan vapen, vilket säkerhetskontroller har som primärt syfte att förhindra i domstolarnas lokaler, utan präglas istället i stor utsträckning av uttalade eller underförstådda hot, menande blickar och åtbörder. I dagsläget har sex domstolar fattat beslut om fast säkerhetskontroll. Det är tingsrätterna i Malmö, Helsingborg, Lund, Blekinge, Göteborg och Södertälje. Uppföljning av domstolar med fast säkerhetskontroll kommer att genomföras för att se vilka effekter som säkerhetskontrollerna haft för ordningen och säkerheten på domstolen. Det har ännu gått för kort tid sedan den nya lagstiftningen kring säkerhetskontroll i domstol infördes för att dra mer långtgående slutsatser om dess effekter på säkerheten och ordningen. Malmö tingsrätt upplever emellertid att miljön på domstolen blivit lugnare sedan den fasta säkerhetskontrollen infördes. Det är, inte minst mot den bakgrunden, av vikt för den fortsatta utvecklingen av domstolarnas ordningsarbete att effekterna av de utökade möjligheterna till säkerhetskontroller på ordningen och säkerheten i domstolarna följs upp framöver. 7.5 Ordföranderollen I detta avsnitt behandlas dels hur domarna själva ser på rollen som ordförande och dels vilken bild de externa aktörer och ordningsvakter som tillfrågats har av domarnas ordningsarbete. 7.5.1 Domarnas synpunkter på ordföranderollen i enkätundersökningen I princip samtliga tillfrågade domare (96 procent) har angett att de känner sig trygga och säkra i sin roll som ordförande. Samtliga tillfrågade domare har vidare angett att de sällan eller aldrig har problem med att upprätthålla ordningen under förhandlingar. Dock har endast cirka hälften (52 procent) av de tillfrågade domarna angett att de anser sig ha fått tillräcklig utbildning för att kunna arbeta aktivt med att upprätthålla ordningen. Vidare har cirka hälften (46 procent) angett att de anser att det ökade tekniska ansvaret för videokonferenser m.m. påverkar möjligheterna att även arbeta aktivt med att upprätthålla ordningen. 7.5.2 Externa aktörers och vakters syn på domarnas arbete med att upprätthålla ordningen De externa respondenterna och vakterna har angett att domarna generellt sett har ett gott bemötande och att de är lyhörda för behov och önskemål från parter m.m. (75 procent positiva svar). Av fritextsvaren framgår dock att detta omdöme inte stämmer in på samtliga domare och att skillnaderna mellan de domare som ur ordningssynpunkt sköter sina förhandlingar bra och de som gör det mindre bra är stora, se bilaga. Särskilt åklagarna har gett domarna sämre omdömen i dessa kategorier. Vidare har endast hälften (52 procent) av de externa aktörerna angett att de anser att domarna är professionella i sin konflikthantering. De externa respondenterna och vakterna synes generellt efterlysa ett mer aktivt ordningsarbete från domarnas sida i rättssalarna, vilket svaren på frågorna huruvida domarna arbetar aktivt mot ordningsstörningar (41 procent positiva svar) och

38 (57) huruvida de beivrar även subtila påverkansförsök från åhörare (37 procent) visar. Många externa respondenter betonar även vikten av att domare har pondus i rättssalen och agerar snabbt och bestämt mot ordningsstörningar. Vidare anser ett antal av de tillfrågade att samarbetet mellan ordförande och vakter måste förbättras och att vakter bör vara närvarande i rättssalarna i större utsträckning än idag. 7.5.3 Slutsatser av enkätundersökningen Av enkätresultatet och genom de övriga kontakter Domstolsverket har haft med de externa aktörerna står det klart att en av de viktigaste faktorerna för hur ordningen i domstolarna uppfattas av dess besökare är ordförandenas bemötande av parter och åhörare i rättssalarna. Det har dock framkommit att bilden av domarnas bemötande i rättssalarna är delad. Det har framkommit att många domare har ett gott bemötande, är lyhörda för eventuella behov som parter och vittnen kan ha beträffande åtgärder från rätten ur ordningssynpunkt samt uppmärksammar och beivrar uppkomna ordningsstörningar på ett bra sätt. Det finns dock exempel på domare som uppvisar ett mindre bra bemötande i rättssalarna, som inte är lyhörda för olika stämningar under förhandlingar och som inte uppmärksammar, eller inte agerar, mot mer eller mindre flagranta ordningsstörningar. Regelverket i rättegångsbalken är baserat på att ordföranden och rätten gör självständiga bedömningar av vad varje förhandlingssituation kan kräva för insatser i ordningshänseende. Mot den bakgrunden är det ofrånkomligt att olika domare gör olika bedömningar av objektivt sett likartade situationer och att detta givetvis uppmärksammas av de externa aktörer som regelmässigt möts av olika domare under förhandlingarna. Enkätresultatet visar dock tydligt att de förväntningar externa aktörer har på ordningen i rättssalarna inte stämmer överens med den bild av vad som utgör en god ordning vissa domare synes ha. Det finns sannolikt många förklaringar till förekomsten av brister i vissa domares ordningsupprätthållande arbete som har framkommit i undersökningen samt till att synen på vad som utgör en god ordning i rättssalarna skiftar mellan enskilda domare och domstolarnas besökare. Ett bristande intresse för bemötandefrågor och en oförmåga att inse effekterna av ett mindre bra bemötande kan vara tänkbara förklaringar. Enkätresultatet kring frågan om det ökade tekniska ansvaret för ordförandena under pågående förhandlingar är också ett tecken på att ordföranderollen blivit alltmer komplex och tyder på att många domare kan uppleva att det är svårt att axla även ansvaret för ordningen i rättssalarna på ett för besökarna tillfredsställande sätt. En del av de brister som har konstaterats kan ha sin förklaring i att domarna och domstolarna inte kommunicerar tillräckligt med sina besökare angående vilken syn och vilka förväntningar besökarna har på ordningen i domstolarna. Av framförallt de intervjuer med domare som har genomförts har framträtt en bild av att kulturen inom domstolarna och gentemot besökare inte i tillräcklig utsträckning inbjuder till återkoppling personer och organisationer emellan, vilket, enligt vad Domstolsverket har erfarit, är en förutsättning för att domstolarnas ordningsarbete även ska kunna utvecklas. En del problem kan också, vilket enkätresultatet ger stöd för, ha sin förklaring i bristande utbildning och information i frågor om bemötande, praktisk processledning och de effekter en mindre god ordning i rättssalen kan medföra. Flertalet domare som har intervjuats anser att utbildningsinsatserna beträffande praktisk processledning från såväl centralt håll

39 (57) (Domstolsakademien) som lokalt ute på domstolarna har förbättrats betydligt under senare år men att utbudet skulle kunna vara större. Åsikten är att det är viktigt att sådana utbildningsinsatser görs attraktiva för att locka även sådana domare som inte är intresserade av bemötandefrågor. Utbildning för fiskaler i dessa frågor i form av ett ordentligt mentorskap från goda förebilder behövs men även ordinarie domare behöver lära sig av goda exempel och utveckla en större trygghet i ordföranderollen. Utbildning bör, enligt de domare som har intervjuats, fokuseras kring praktisk förhandlingsledning och regeltillämpningsdiskussioner samt diskussioner hur man på olika sätt kan lösa typsituationer som kan uppstå under en förhandling. Eventuellt bör dessa utbildningsinsatser genomföras i samarbete med de externa aktörer som regelbundet besöker domstolarna. Vidare har framgått att ett gott ordningsarbete i rättssalarna förutsätter inte enbart ett engagemang från ordförandens sida. Även organisatoriskt krävs att domstolarna, för att stödja ordförandena i deras roll, har rutiner för informationshantering och åtgärder vid förväntade eller uppkomna ordningsstörningar samt resurser för att hantera dessa, bl.a. en tillräcklig bemanning av vaktpersonal. 7.6 Ordningsvakter I detta avsnitt behandlas dels hur ordningsvakterna själva ser på sina förutsättningar för att kunna bedriva ett effektivt ordningsarbete, dels vilken bild domare och externa aktörer har av ordningsvakternas arbete. 7.6.1 Ordningsvakternas syn på sina förutsättningar för ett effektivt ordningsarbete Ordningsvakterna anser överlag (87 procent) att de har tillräcklig utbildning för att arbeta aktivt med ordningshållningen i domstol. De anser också att de har tillräckliga verktyg, fysiska hjälpmedel och befogenheter för att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt (78 procent). Det är däremot tydligt att vissa ordningsvakter inte anser att arbetet med ordningshållningen fungerar tillfredsställande pga. tidsbrist och oklara instruktioner. Endast hälften av ordningsvakterna (51 %) anser sig ha tillräckligt med avsatt tid för att arbeta aktivt med bl.a. rondering i väntsalarna. Ordningsvakterna i tingsrätter upplever sig ha sämst förutsättningar för att hinna med och rondera i lokalerna och därigenom upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt (42 procent). Motsvarande siffra för överrätter i allmän domstol är 64 procent. Ännu färre (38 procent) anser sig ha fått tydliga instruktioner från sin domstol angående hur de ska arbeta aktivt för att upprätthålla ordningen. Därtill anser knappt hälften (45 procent) att bemanningen är tillräcklig för att kunna upprätthålla ordningen på ett bra sätt. 7.6.2 Domarnas och externa aktörers syn på ordningsvakters arbete med att upprätthålla ordningen Domare och externa aktörer anser i viss utsträckning att vakterna arbetar aktivt (62 procent) för att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt. Däremot anser särskilt de externa respondenterna att ordningsvakterna ska synas mer i de allmänna utrymmena och arbeta mer proaktivt med upprätthållandet av ordningen. Detta belyses av att endast 53 procent av de externa aktörerna instämmer i påståendet att vakterna vid den domstol de bedömt ronderar i lokalerna i tillräcklig utsträckning. Vidare anser domare och externa aktörer att vakterna i hög utsträckning (86 procent) har ett gott bemötande och är lyhörda för behov och

40 (57) önskemål från parter och vittnen (82 procent). En hög andel (81 procent) av respondenterna vittnar också om ordningsvakternas professionalism vid konflikthantering. Trots att ordningsvakterna anser att bemanningen inte är tillräcklig anser domarna att deras behov av ordningsvakt, exempelvis i förhandlingssalen, oftast tillmötesgås (87 procent). Endast tre procent av domarna upplever att samarbetet med ordningsvakterna inte fungerar tillfredsställande. 7.6.3 Exempel på arbetssätt För att exemplifiera ordningsvaktens roll och hur ordningsvakternas arbete kan se ut presenteras två exempel på detta i följande avsnitt. 7.6.3.1 Ordningsarbete i Göteborgs tingsrätt Göteborgs tingsrätt är samlokaliserad med hyres- och arrendenämnden i Göteborg och där arbetar sju ordningsvakter. Ordningsvakterna har administrativa uppgifter vid sidan av sitt ordningsvaktsuppdrag i domstolen, vilket är bra under lugna perioder under dagen. Fokus läggs dock på bevakning av lokalerna. Ordningsvakterna arbetar proaktivt för att säkerställa att miljön i de allmänna väntsalarna upplevs som lugna och trygga. Ungdomsgäng tillåts inte stöka omkring och informeras när de kommer till domstolen om vilka förhållningsregler som gäller. Respekten mellan besökaren och ordningsvakten ska vara ömsesidig. Det är också viktigt att ljudnivån är dämpad. När parter, vittnen eller åhörare har behov erbjuds samtalsrum, högljudda känsloyttringar i allmänna väntsalar förebyggs därmed för att inte skapa oro hos andra besökare. Ordningsvakternas arbete är dynamiskt, de anser det viktigt att kunna agera mot uppkomna situationer snabbt och flexibelt. Vid behov inleder ordningsvakterna förhandlingarna med en genomgång av vilka ordningsregler som gäller i förhandlingssalen samt vad som kan hända om man bryter mot dem. Om det bedöms som nödvändigt har tingsrätten resurser för att avdela en eller flera ordningsvakter som sitter med under en förhandling, detta brukar hända någon gång varje vecka. De har också en kontinuerlig kontakt med polis, åklagare, ombud och ordförandena. Vid mål som uppmärksammats särskilt i media och till vilka det väntas stora åhörarskaror tillämpas biljettsystem som en del i arbetet med ordningshållningen. Då vet besökaren att det gäller att vara ute i god tid om man vill sitta med som åhörare. 7.6.3.2 Ordningsarbete i domstolarna i Linköping Linköpings tingsrätt har tre ordningsvakter anställda. Då tingsrätten är samlokaliserad med förvaltningsrätten samt hyres- och arrendenämnden används ordningsvakterna av samtliga domstolar. Ordningsvakterna har flera sidosysslor men arbetet med ordningshållning och säkerhet är alltid prioriterat. Varje dag börjar med en s.k. utsättning där ordningsvakterna går igenom vilka förhandlingar som ska genomföras under dagen samt vilka parter som är kallade. Detta ger en överskådlig bild över var ordningsvaktsresurserna lämpligen bör inriktas. En ordningsvakt har sedan huvudansvaret för ordningen i väntsalar och förhandlingssalar. I den dagliga driften har en ordningsvakt kontakt med domstolarnas rådmän, åklagare, processförare, ombud, polis och i förekommande fall allmänhet. Bemötandet är en viktig del av arbetet. Alla besökare som kommer till domstolen välkomnas på ett positivt sätt för att skapa en bra atmosfär. Ordningsvakterna är hjälpsamma i syfte att bekräfta besökaren men också för att signalera att

41 (57) det råder en viss ordning på domstolen. Ordningsvakterna upplever det också enklare att meddela tillsägelser m.m. när de har skapat en bra kontakt från början. I samband med ungdomsmål brukar ordningsvakterna ibland möta upp besökarna redan utanför domstolen för att prata med dem och försöka skapa en bra stämning. I samband med detta håller ordningsvakterna en låg profil för att besökarna ska känna att de behandlas med aktning och respekt. Om parter eller vittnen känner obehag inför besöket på domstolen erbjuds alltid möjlighet att göra ett förberedande besök där ordningsvakterna informerar om hur det går till på domstolen samt visar hur en förhandlingssal ser ut och var personen ifråga kommer att sitta. Även vittnesstöden är delaktiga i detta arbete. Inför större förhandlingar med flera frihetsberövade har ordningsvakterna en särskild dialog med Kriminalvården. Då skickas bl.a. ritningar över förhandlingssalarna som visar vart var och en ska sitta och i vilken ordning de frihetsberövade ska transporteras i syfte att underlätta logistiken. Ordningsvakterna vid domstolarna i Linköping upplever att de i allt större utsträckning hjälper förvaltningsrätten då hotbilderna i dessa typer av mål tenderat att öka. Det förekommer relativt ofta att processförare från de kommuner som ingår i domsagan uppger att de upplever en hotbild eller otrygghet inför förhandlingar. 7.6.4 Slutsatser av undersökningen Ordningsvaktens roll är av central betydelse för hur ordningen upplevs i en domstol. Ordningsvakternas förutsättningar är generellt sett mycket goda, de anser sig själva ha en fullgod utbildning genom polisens försorg och de har tillräckliga fysiska hjälpmedel och befogenheter. Genom de undersökningsåtgärder som har riktats mot externa aktörer och domare har framgått att ordningsvakterna (och annan vaktpersonal i förekommande fall) generellt sett har ett väldigt bra bemötande. De anses vidare ha tillräckliga generella befogenheter och ett professionellt förhållningssätt till befarade och uppkomna ordningsstörningar. Det är dock tydligt, genom såväl de kontakter Domstolsverket har haft med ordningsvakterna själva som med de externa aktörerna, att bemanningen av vakter i allmänhetens utrymmen i domstolarna generellt sett är för låg. De externa aktörer som har tillfrågats efterlyser också ett mer proaktivt arbete från vakternas sida i väntsalarna och även en större närvaro av vakter i rättssalarna vid behov, likt det arbetssätt ordningsvakterna i Göteborgs tingsrätt har, vilket för övrigt genomgående fått goda omdömen från de aktörer verket har varit i kontakt med under arbetets gång. Orsakerna till att såväl externa aktörer som vakter i stor utsträckning anser att vaktnärvaron inte är tillräcklig kan vara många. Mycket tyder dock på att bemanningen av vakter är alltför låg samt att för många av domstolarnas administrativa sysslor generellt sett läggs på ordningsvakterna, vilket tar tid från det förebyggande säkerhets- och ordningsarbetet. Flera domstolschefer Domstolsverket har varit i kontakt med, särskilt vid mindre domstolar, har vidare påtalat att de inte har möjlighet att anställa någon eller ytterligare ordningsvakt/er pga. resursbrist. Uppfattningen synes generellt vara att eftersom ordningsstörningar inte förekommer så ofta är det ineffektivt att avdela

42 (57) resurser för en ökad närvaro av vakter i väntsalarna enbart som en beredskapsåtgärd. Befintliga budgetmedel utnyttjas därför istället i första hand i den dömande verksamheten och befintliga vaktresurser utnyttjas av samma skäl även till stor del för administrativa uppgifter. Även de domstolar som har egna anställda ordningsvakter, men som också måste hyra in ordningsvakter från externt vaktbolag för att kunna genomföra dagliga säkerhetskontroller under en längre tid, ser behov av att istället anställa ytterligare ordningsvaktspersonal. Genom det kan arbetet i säkerhetskontrollen bedrivas på ett mer flexibelt sätt och den egna personalen kan arbeta med andra uppgifter under de perioder det är lugnt i kontrollen. Det är också enklare med bemötandefrågor om det är egen personal som bemannar kontrollen och som känner till domstolens bemötandestrategi och kan svara på frågor från besökare. Det går givetvis inte att utifrån de generella undersökningar som har gjorts påstå att de prioriteringar i resurshänseende som på detta sätt görs i domstolarna är felaktiga. Samtidigt har det klart framgått att behovet av vaktnärvaro i de för allmänheten tillgängliga lokalerna i domstolarna bör prioriteras högre för att ordningen ska kunna upprätthållas på ett, ur besökarperspektiv, tillfredsställande sätt. Som tidigare har redogjorts för i avsnitt 5.2.1 tar resursfördelningsmodellen inte hänsyn till en enskild domstols behov av ordningsvakter, det behovet grundas i huvudsak på andra faktorer. Det finns starka skäl att se över hur hänsyn till ordnings- och säkerhetsfrågor kan tas i större utsträckning i fördelningen av medel. 7.7 Samverkan och kommunikation I detta avsnitt behandlas samverkan och kommunikation mellan domstolarna och externa aktörer samt internt samarbete inom domstolarna. Vissa jämförelser görs för att ge en bild av hur väl samverkan och kommunikationen fungerar aktörerna emellan. 7.7.1 Extern samverkan På domstolarna upplever 76 procent av domarna och 56 procent av vakterna att informationsutbytet i frågor om potentiella framtida ordningsstörningar med externa aktörer fungerar bra. Vad gäller externa aktörers benägenhet att kontakta domstolen då det finns kännedom om att personer, som ur ordningssynpunkt kan bli besvärliga, väntas till domstolen är åklagarna den aktör som i störst utsträckning gör detta (92 procent). De följs av processförare från Skatteverket (75 procent) och advokater (59 procent). Skatteverkets processförare anser att domstolen regelmässigt iakttar tillräcklig beredskap mot bakgrund av information som lämnas till domstolen (100 procent) medan åklagare och advokater upplever detta i något mindre utsträckning (69 respektive 72 procent). Externa aktörer upplever att samarbetet mellan ordförandena och vakterna fungerar väl i deras respektive domstolar (71 procent). De negativa svaren är få (fem procent). När det gäller domstolarnas benägenhet att informera externa aktörer och deras respektive myndigheter, såväl före som under förhandlingar, i frågor som kan komma att påverka ordningen, är denna relativt låg. Även om en tredjedel av de externa anser att detta fungerar väl, anser en tredjedel att det inte gör det. En

43 (57) förändring inom just detta område skulle därför göra stor skillnad för de externa aktörernas trygghet i allmänhet och ge en bättre mental förberedelse för potentiella ordningsstörningar i synnerhet. I frågor som rört samverkan och kommunikation har övriga orter en högre grad av positiva svar jämfört med storstäder vilket kan förklaras med att mindre domstolar har bättre förutsättningar att lyckas med detta i sina jämförelsevis mindre organisationer. 7.7.2 Internt samarbete Domarna är överlag nöjda (88 procent positiva svar) med informationsutbytet med vakterna i frågor om förväntade och pågående ordningsstörningar. Vakternas håller inte med i samma utsträckning (69 procent positiva svar) och har en högre andel negativa svar (13 procent) jämfört med domarna (3 procent). Vidare upplever domare i tingsrätter (92 procent) att informationsutbytet med vakter fungera något bättre än i förvaltningsrätter (80 procent). Cirka hälften av domarna och vakterna som besvarat enkäten har angett att det på den lokala domstolen finns rutiner för informationsutbyte personalen emellan, såväl före som under förhandlingar, i syfte att underlätta ordningsarbetet. Det är emellertid en hög andel domare (27 procent) som inte känner till om det finns några rutiner för detta. Huruvida det finns rutiner på domstolen för att hantera information från externa myndigheter, företrädare och ombud om potentiella framtida ordningsstörningar, uppger 44 procent av vakterna att detta finns jämfört med 33 procent av domarna. 7.7.3 Övriga erfarenheter av samverkan och kommunikation Förutsättningarna för samverkan skiljer sig något mellan domstolsslagen. För allmänna domstolar är det naturligt att träffa övriga myndigheter inom rättskedjan; polis, åklagare, kriminalvård och i viss mån även advokater. Inte sällan finns dessa myndigheter i samma stad, i vissa fall t.o.m. i samma byggnad i form av rättscentrum eller motsvarande, en närhet som gynnar samverkansformerna. Förvaltningsrätterna har oftast många fler intressenter att vända sig till för samverkan. Utöver Skatteverket, Migrationsverket och Försäkringskassan sker samverkan även med kommunerna och sjukvårdsinrättningarna inom domsagan, vilka kan vara väldigt många. Sammantaget medför detta ett stort antal processförare som därtill befinner sig, fysiskt sett, väldigt långt bort från domstolen vilket inte heller underlättar samverkan i form av fysiska möten. Tidigare redogjorda exempel för arbetet i Göteborgs tingsrätt och domstolarna i Linköping visar på vikten av ett aktivt informationsflöde såväl inom domstolen som med externa aktörer. Det är också viktigt att domstolen återkopplar den kommunikation som domstolen erhåller. Om en åklagare eller processförare förser domstolen med information som rör exempelvis förhållanden som kan påverka ordningen under förhandling är det viktigt att domstolen återrapporterar vilka åtgärder som vidtagits i förebyggande syfte. Exemplen visar också på fördelen med att aktivt söka upp besökarna för att svara på eventuella frågor och tala om vilka ordningsregler som gäller på domstolen samt vad som kan hända om man bryter mot dem.

44 (57) Vid större uppmärksammade mål förekommer det att domstolar genom tydliga anslag i väntsalarna utförligt informerar besökarna om vilka ordningsregler som gäller i domstolens lokaler. Dessa informationsinsatser är endast tillfälliga och avsedda för specifika förhandlingar. Såvitt har erfarits under denna undersökning består kommunikationen av ordningsregler i domstolslokalerna i vanliga fall enbart av enklare symboler. Det är exempelvis vanligt att den enda upplysningen om att det råder fotoförbud i rättssalarna kommuniceras genom skyltar utanför, eller annars i anslutning till, rättssalarna med en överkorsad kamera. Som har framgått av den tidigare framställningen informerar ordningsvakter och annan domstolspersonal ofta muntligen besökare om vilka ordningsregler som gäller, antingen på förekommen anledning eller som en allmän upplysning. Detta arbete, och möjligheterna att på ett tidigt stadium ingripa mot ordningsstörande beteenden, skulle sannolikt förenklas respektive förbättras om sådana tydliga informationsinsatser gjordes permanenta i domstolarnas lokaler. 7.7.4 Slutsatser av undersökningen Ett av de områden enkätrespondenterna prioriterat högt i enkätundersökningen är samverkan och kommunikation mellan domstolarna och de externa aktörer som regelbundet besöker domstolarna. Av de undersökningsåtgärder som har vidtagits har framkommit att informationsutbytet i ordningsfrågor generellt fungerar väl men att strukturerna i många fall är informella. I många domstolsorganisationer saknas dokumenterade rutiner för hur kommunikationen, såväl internt som med externa aktörer, ska ske och på vilket sätt information om potentiella ordningsstörningar ska behandlas och värderas. Risken för att information hamnar mellan stolarna är givetvis större med en informell hantering och det kan också leda till ett beroende av en eller flera nyckelpersoner vid den enskilda domstolen. Liknande brister har framkommit när det gäller rutiner för samarbetet mellan domare och vakter i domstolarna. Samarbetet bygger i många fall på informella strukturer och skriftliga rutiner kring kommunikationen mellan domare och vakter synes saknas i en stor andel domstolar. Vad gäller samarbetet mellan domare och ordningsvakter anser domarna i högre utsträckning än ordningsvakterna att detta fungerar tillräckligt bra på domstolen. Detta tyder på att det mellan personalkategorierna finns en bristande förståelse för de respektive arbetsuppgifterna, något som är grundläggande för att kunna samarbeta liksom förtroende för varandras kompetenser och respekt för de olika ansvarsområdena. En del av ordningsproblemen som förekommer i domstolarna kan i viss mån ha sin förklaring i att domstolarna inte kommunicerar tillräckligt tydligt med domstolsbesökare vilka ordningsregler som gäller i lokalerna. Som har framgått av avsnitt 6.6.2 har många domstolar publicerat vilka ordningsregler som gäller i domstolens lokaler på sina hemsidor. Få domstolar informerar dock lika tydligt i sina lokaler om dessa regler annat än då större åhörarskaror förväntas till domstolen. Domstolsverket förespråkar att domstolarna överväger en tydligare och mer utförlig kommunikation av vilka ordningsregler som gäller i lokalerna på permanent basis. 7.8 Domstolarnas styrande dokument Säkerhetsplanerna i 15 domstolar har genomgåtts i syfte att utreda i vilken utsträckning ordningsfrågor behandlas i dessa. De primära fokusområdena i de säkerhetsplaner Domstolsverket har tagit del av är att skapa och informera om en

45 (57) organisation för säkerhetsarbete, fysisk säkerhet, skalskydd, överfallslarm och säkerhetskontroller. Genom planerna informeras domstolens anställda om vilka rutiner som gäller för den fysiska säkerheten i domstolens lokaler, vilka rutiner som gäller vid besök av allmänheten och vid förhandlingar samt vilka åtgärder som bör vidtas i händelse av olika incidenter (brand, stöld, inbrott, hot etc.). Vidare behandlas även de förebyggande åtgärder personalen förväntas vidta i domstolens gemensamma säkerhetsarbete. Instruktionerna i dessa avseenden kan avse rutiner för hur bevakningen av de allmänna utrymmena ska utföras och hur besökare till domstolen ska hjälpas till rätta. Begreppen ordning och säkerhet sammanfaller i många hänseenden och säkerhetshöjande åtgärder innebär i många fall att förutsättningarna för att upprätthålla ordningen förbättras. Rena ordningsfrågor behandlas dock, generellt sett, inte i säkerhetsplanerna i någon större utsträckning. Även fem riktlinjer för bemötande, policys, som har utarbetats av domstolar har genomgåtts. I vissa fall har flera domstolar utarbetat en gemensam policy. Som tidigare har redogjorts för innehåller dessa riktlinjer instruktioner till framförallt vaktpersonal och domare för hur parter, förhörspersoner och åhörare ska tas emot i väntsalar och rättssalar, vilken information som bör ges samt hur kommunikationen mellan förhandlingssalar och personal i väntsalarna ska gå till. Instruktionerna är dock helt översiktliga och behandlar inte i detalj hur exempelvis vaktpersonalen förväntas agera i ett förebyggande ordningsarbete eller hur uppkomna ordningsstörningar bör hanteras. Vidare har framgått att samtliga domstolar ännu inte har utformat riktlinjer för bemötande 26. Genom de kontakter Domstolsverket har haft med ett antal domstolschefer har framgått att resursbrist är det främsta skälet till varför detta arbete ännu inte påbörjats alternativt slutförts. Resultatet av enkätundersökningarna visar även att många domstolsanställda upplever att de inte har fått tillräckliga instruktioner från domstolen hur de förväntas arbeta med ordningsfrågor. Av de diskussioner som har förts med ordningsvakter under arbetets gång har framkommit att dessa efterlyser detaljerade instruktioner från domstolarna för hur de ska samverka med externa aktörer, vilken roll de förväntas inta i förhållande till ordförandena samt hur de förväntas hantera olika ordningsstörningar. I många fall har ordningsvakterna utformat egna strukturerade arbetssätt, vilket exemplen från Göteborgs tingsrätt och domstolarna i Linköping visar, utan att dessa har formaliserats i domstolarnas strategiska arbete. Även dessa ordningsvakter understryker dock vikten av en strukturerad dokumentation av rutiner, instruktioner och handlingsplaner i ordningsfrågor som utarbetas gemensamt inom domstolarnas organisationer. De riktlinjer för bemötande som vissa domstolar har utvecklat är ett steg i rätt riktning att skapa dessa instruktioner. Riktlinjerna används dock även av domstolarna för att kommunicera med sina besökare angående vilket bemötande de har rätt att kräva av domstolen 27. Det framstår därför som lämpligare att dom- 26 Handlingsplanen, enligt vilken domstolarna bl.a. ska ta fram riktlinjer för bemötande löper dock under tiden 2011 2014 27 Ett exempel är de Riktlinjer för bemötandet som Hovrätten för Västra Sverige har antagit. Dessa riktlinjer har publicerats på hovrättens externa webbplats och spridits via de samrådsgrupper bestående av åklagare och advokater som finns i hovrätten. De har uppmanats att ge synpunkter på hur väl hovrätten lever upp till sina riktlinjer vid de årliga möten de bjuds in till. Brukarnas synpunkter på bemötandet efterfrågas också på hovrättens externa hemsida.

46 (57) stolarna utvecklar arbetet med befintliga säkerhetsplaner alternativt skapar nya styrande dokument som behandlar ordningsfrågor på ett utförligt sätt. 7.9 Ungdomsmål I detta avsnitt presenteras undersökningsåtgärder och slutsatser avseende ordningsstörningar i samband med ungdomsmål samt domstolarnas arbete med och rutiner för ungdomsmål. 7.9.1 Enkätresultat i översikt I enkätundersökningen tillfrågades samtliga respondenter om de upplever att ordningsstörningarna vid de respektive domstolar de bedömt är fler i samband med ungdomsmål jämfört med andra typer av mål. Den grupp som anser detta i störst utsträckning är advokater (67 procent) följt av vakter (62 procent), åklagare (41 procent) och domare (28 procent). Att andelen domare upplever en mycket lägre frekvens av störningar i samband med ungdomsmål kan tyda på att ordningsstörningarna är mer vanligt förekommande i väntsalar än i rättssalar. Vidare anser respondenterna att problemen med störningar i ungdomsmål är större i allmänna domstolar och i något större utsträckning i hovrätter (64 procent) än i tingsrätter (52 procent). Ordningsstörningar i ungdomsmål synes inte vara ett typiskt storstadsproblem, 47 procent av respondenterna i storstad upplever fler ordningsstörningar i samband med ungdomsmål jämfört med andra typer av mål. Motsvarande siffra för övriga landet är 41 procent. 7.9.2 Övriga erfarenheter av ordningsstörningar i ungdomsmål Det har varit svårt att få fram en entydig bild av hur ordningsstörningarna i samband med ungdomsmål gestaltar sig i domstolarnas lokaler och med vilken frekvens det sker. Domstolsverkets incidentstatistik gör inte skillnad på måltyper varför något ytterligare inte kan utläsas från rapporterna avseende förekomst av ordningsstörningar i ungdomsmål. Enkätundersökningarna ger även endast en begränsad bild av ordningsstörningarna i samband med ungdomsmål. Av de kontakter Domstolsverket har haft med domstolarna har även framgått att erfarenheterna av ungdomsmål skiljer sig domstolsslagen och domstolarna emellan. Förvaltningsdomstolarna upplever sig inte ha några särskilda problem med ordningsstörningar i de mål som särskilt rör ungdomar. Även erfarenheterna i de allmänna domstolarna skiljer sig åt. Vissa domstolar upplever inga särskilda ordningsproblem i samband med just ungdomsmål, trots att de tenderar att dra till sig många åhörare, medan vissa andra hävdar att om det är problem med ordningen så är det främst i samband med ungdomsmålen. Ordningsproblem som uppkommer i samband med ungdomsmål består främst i att många unga åhörare kommer till domstolen. I vissa fall inträffar vad som beskrivits som kulturkrockar mellan å ena sidan ordningsvakter, åklagare och domare och ungdomar med en bristande respekt för auktoriteter i allmänhet och för uniformerad personal i synnerhet. Ibland kan upp emot 15 personer per part uppehålla sig i väntsalarna. Om åhörarna dessutom känner tillhörighet med olika parter kan stämningen bli irriterad. Ordningsproblemen i samband med ungdomsmålen förekommer också, enligt vad Domstolsverket har erfarit, i störst utsträckning i just väntsalarna. Enstaka individer orsakar sällan några problem. Mobiltelefoner beskrivs generellt som ett ordningsproblem i domstolar och det gäller inte minst i ungdomsmål. I något enstaka fall har användandet av mobiltelefon för fotografering i väntsalarna utlöst regelrätta slagsmål. Mobiltelefoner

47 (57) används också ibland i rättssalarna. Det finns exempel på åklagare som blivit filmade, varefter videofiler har lagts ut på Internet. Ungdomsmålen kan också upplevas som oroliga då åhörarna går in och ut ur salen, pratar och högt kommenterar det som sägs i förhandlingen. 7.9.3 Domstolarnas ordningsarbete i samband med ungdomsmål I enkätundersökningen tillfrågades samtliga respondenter vad som kan förbättras för att ordningen ska kunna upprätthållas på ett bättre sätt i samband med ungdomsmål. Nedan följer ett antal representativa svar. Inom parantes anges vilken grupp respondenten tillhört. Användandet av ordningsvakterna i salarna måste vara flexibel, och enligt min uppfattning, öka, dock inte bara i ungdomsmål. (Extern) Oftast hjälper det - som i många ordningsfrågor att PRATA med ungdomarna. Ett avväpnande samtal löser många konflikter samtidigt som man visar att man finns. (Ordningsvakt) Min erfarenhet är att ordningen är god i samband med ungdomsmål, ungdomar har i stort respekt för domstolen. (Extern) Att ordförande är tydlig med de regler som finns i en rättssal. Gärna i samband med starten av förhandlingen samt att överträdelser uppmärksammas direkt (Ordningsvakt) Intervjuer har genomförts med olika domstolsanställda i syfte att kartlägga hur domstolarna arbetar förebyggande med ungdomsmål och om de har särskilda rutiner de vidtar i dessa mål. Många domstolar har vidtagit åtgärder både vad gäller organisation och dokumentation av rutiner för att få en snabb, rättssäker och bra hantering av ungdomsmål. Det handlar främst om avdelningar eller enheter vid domstolarna som är specialiserade på ungdomsmål liksom specialiserade domstolssekreterare och domare. I Helsingborgs tingsrätt är exempelvis två domare och två domstolssekreterare specialiserade på ungdomsmål. Sekreterarna arbetar självständigt med beredningen och har mycket god kunskap om hanteringen och kan på så sätt avlasta domarna. Sekreterarna har delegation i att förordna offentlig försvarare och är protokollförare under förhandlingarna. Sekreterarna sköter också utsättning av målen. Vidare sköter sekreterarna mycket av de dagliga kontakterna med övriga myndigheter i rättskedjan. Fördelen med specialiseringen anser domstolen vara att den särskilt utsedda personalen kan prioritera och planera ungdomsmålen utan att verksamheten störs av häktade mål. Alla domstolar samverkar i någon mening med externa aktörer i fråga om ungdomsmål. Domstolarnas rutiner och förberedelser för ungdomsmål är oftast desamma som vid andra typer av mål där ordningsstörningar förväntas. Domstolarna arbetar emellertid aktivt för att förbättra processer och arbetsformer i samband med ungdomsmål. Det läggs stor vikt vid att målsäganden och vittnen möter en lugn och trygg miljö. Oftast vidtas sedvanliga rutiner inför ungdomsmål. I Göteborgs tingsrätt används som exempel alltid samma förhandlingssal. Den valda salen är beskaffad på ett sätt som både åklagare och domare anser är särskilt lämpligt för ungdomsmål. Salen är lättillgänglig, väntsalar och information finns i närheten, det finns plats för lagom många åhörare, plats för flera tilltalade som sitter intill varandra och inte bakom eller framför varandra.

48 (57) Vidare har vittnesbåset en bra placering i den aktuella salen. De tilltalade har ofta med sig kompisar och det är lättare för domare och åklagare att hantera uppkomna situationer i denna sal. Ingen av domstolarna som har undersökts särskilt kring hanteringen av ungdomsmål har något mer långtgående samarbete med skolor. Däremot lägger huvuddelen av domstolarna ner mycket tid på att göra studiebesöken från skolor informativa och intressanta. Företrädare från domstolen kan då passa på och informera om vikten av att inställa sig i domstol om man blir kallad och vad konsekvenserna annars kan bli. Många domstolsanställda Domstolsverket har varit i kontakt med har också påtalat vikten av att domstolarna är aktiva i samhället för att sprida information om den verksamhet som bedrivs. 7.9.4 Slutsatser av undersökningen Liksom fallet är med ordningsstörningar i stort går det inte att mot bakgrund av den information Domstolsverket har tillgång till genom incidentrapporteringssystemet dra några slutsatser kring hur vanligt förekommande ordningsstörningar är i samband med ungdomsmål. Undersökningsåtgärderna ger heller inte något fullödigt svar på den frågan, varför domstolarna har att genom brukarundersökningar kartlägga förekomsten av problem kring dessa måltyper. Det står dock klart att störningarna är flest vid handläggning av mål som omfattas av lagen om unga lagöverträdare i de allmänna domstolarna och särskilt tingsrätterna är, trots enkätresultatet, mer utsatta än andra domstolar. Vidare står det klart att dessa ungdomsmål attraherar potentiellt sett stökiga åhörarskaror inte enbart i storstadsdomstolarna utan att det även förekommer i domstolar i mindre städer. Utifrån den relativt begränsade undersökning Domstolsverket har genomfört beträffande ordningsstörningar i samband med ungdomsmål går det inte att dra några helt säkra slutsatser om hur dessa yttrar sig eller vilka åtgärder som kan anses mest effektiva för att mildra effekterna av den mobbmentalitet som synes vara en gemensam nämnare i den problembild som har framkommit. Mot bakgrund av bl.a. BRÅ:s rapport om otillåten påverkan i bl.a. ungdomsmål framstår det dock som oerhört viktigt att dessa ordningsstörningar tas på största allvar. Av de undersökningsåtgärder som har vidtagits har framgått att de tingsrätter som har konstaterat en problembild i samband med handläggning av ungdomsmål har inrättat särskilda arbetsformer inom kanslierna och i ordningsvakternas arbete. Särskilt de åtgärder som vidtas av dessa domstolar beträffande informationsåtgärder som riktas specifikt till åhörare och parter i ungdomsmål framstår som effektiva för att minska den oordning som annars kan uppstå i vänt- och rättssalar. Vidare har framgått att dessa domstolar har genomtänkta planer kring hur frågor om logistik, vaktnärvaro såväl före som under och efter förhandlingar samt kommunikation mellan olika personalkategorier ska hanteras. Många domstolar har påtalat just nyttan av synliga ordningsvakter i samband med ungdomsmål, främst i förebyggande syfte. Särskilt om åhörarna är många till antalet är det bra att ha en ordningsvakt som enbart fokuserar på åhörarna i förhandlingssalen och helt avlastar ordföranden från detta. Det är också viktigt att ordföranden är aktiv och tidigt markerar att ordningsstörande beteende etc. inte är tillåtet. Nyckeln till ett väl fungerande förebyggande arbete är samverkan och kunskapsutbyte, där det är viktigt att de olika myndigheterna förstår varandras roller. En ytterligare förutsättning för god samverkan är att de olika myndigheterna som är involverade har ett genuint intresse för och förståelse för ungdomar.

49 (57) 8 Domstolsverkets förslag 8.1 Generella slutsatser 8.1.1 Generellt om kartläggningen och Domstolsverkets slutsatser Domstolsverkets kartläggningsåtgärder har inte inriktats på enskilda domstolar eller lokala förutsättningar utan på de övergripande förutsättningarna för domstolarnas ordningsarbete och generella problem. Undersökningarna har visat att det finns stora skillnader mellan domstolarna när det gäller såväl förutsättningar som problem avseende ordningsfrågor. Domstolarnas lokaler och andra statiska förutsättningar är samtliga olika och vad gäller de personliga möten som sker i domstolarna är det självklart att dessa skiljer sig åt från domstol till domstol. Resultatet av undersökningarna kan således endast läggas till grund för slutsatser av mer generell karaktär. För att respektive domstol ska kunna skapa sig en bild av vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra i det lokala ordningsarbetet krävs således att domstolarna kartlägger dessa frågor lokalt. 8.2 Allmänt om Domstolsverkets förslag Domstolsverket lämnar i det följande olika förslag på hur domstolarna kan komma till rätta med uppmärksammade problem och brister samt på så sätt förbättra upprätthållandet av ordningen i såväl väntsalar som rättssalar. Undersökningarna har visat att det finns skillnader mellan domstolarna när det gäller problem och brister. Det är därför självklart att alla förslag inte är relevanta för alla domstolar. Domstolar är också olika stora och organiserade på olika sätt, vilket innebär att förslagen redan av det skälet inte helt passar alla domstolar. Men Domstolsverket menar ändå att alla domstolar bör kunna ta till sig förslagen i mer eller mindre stor utsträckning. Förslagen har också diskuterats med samtliga domstolschefer under höstens möten och man har nästan genomgående delat Domstolsverkets uppfattning. Den fortsatta framställningen inleds med en beskrivning av de åtgärder som bör vidtas för att förbättra ordningen i domstolarna. De särskilda områden som behandlas i dessa avsnitt är dels frågor som rör domstolarnas organisation och dels frågor som rör rättslig reglering. Förslagen för att förbättra ordningen i domstolarna kan uppfattas som långtgående och också resurskrävande. Detta särskilt mot bakgrund av att det antal ordningsstörande incidenter i domstolarna som årligen dokumenteras i Domstolsverkets incidentrapporteringssystem måste anses som relativt lågt. Domstolsverket är emellertid av den bestämda uppfattningen att det mot bakgrund av det allt hårdare samhällsklimatet i framtiden är nödvändigt att förbättra miljön och bemötandet i domstolarna. Det handlar inte bara om det självklara förhållandet att alla medarbetare och besökare ska bemötas med respekt och förståelse utan ytterst om rättssäkerheten och domstolarnas effektivitet. En förbättrad ordningssituation i domstolarna bidrar också till goda arbetsförhållanden, vilket är viktigt för att göra domstolarna ännu mer attraktiva som arbetsplatser. Det är svårt att bedöma om de insatser till förbättringar som Domstolsverket föreslår kommer att påverka domstolarnas resurser. Den utökade bemanning av ordningsvakter som verket föreslår kan dock innebära att vissa domstolar kommer att behöva ett resurstillskott.

50 (57) 8.3 Åtgärder för att förbättra ordningen i domstolarna 8.3.1 Undersökningar och dialogforum Domstolarna bör löpande genomföra brukarundersökningar med fokus på ordningsfrågor samt utveckla lokala forum för återkoppling i ordningsfrågor med åklagare, advokater och andra processförare, kriminalvård samt polis. Inom Sveriges Domstolar pågår för närvarande ett omfattande förändrings- och utvecklingsarbete kring bemötandefrågor. Målet för arbetet är att förbättra domstolarnas allmänna bemötande och därmed öka förtroendet för domstolarna. Strategier och handlingsplaner för hur målet ska uppnås har utarbetats och ett större antal domstolar bedriver idag ett kvalitetsarbete kring bl.a. bemötandefrågor. För att de enskilda domstolarna också ska kunna utveckla sitt ordningsarbete krävs att de utifrån lokala förutsättningar kartlägger hur domstolens ordningsarbete uppfattas av deras besökare. Av handlingsplanen för genomförande av bemötandestrategin framgår att varje domstol ska genomföra en brukarundersökning som riktar sig till domstolens besökare och ha en brukardialog med professionella aktörer som besöker domstolen. För att dessa ska kunna ge en heltäckande bild av hur ordningen i domstolen upplevs krävs, enligt Domstolsverkets mening, att undersökningen och den löpande dialogen behandlar frågor om lokal- och resursutnyttjande, bemanning, bemötande samt kommunikations- och samverkansrutiner såväl internt inom domstolen som externt. Frågor som genom dessa åtgärder kan fångas upp är bl.a. om bemanningen av ordningsvakter anses tillräcklig, om lokalerna är lämpligt utformade och utnyttjade och om domarna har ett förtroendeingivande bemötande i rättssalarna. Det krävs också att brukarundersökningar genomförs löpande med viss frekvens för att utröna om någon förändring sker över tid och om de åtgärder domstolen vidtar för att förbättra ordningen får avsedd effekt. Domstolarna bör löpande genomföra interna undersökningar med fokus på ordningsfrågor samt utveckla forum för återkoppling i ordningsfrågor mellan olika personalkategorier. Undersökande åtgärder och kommunikation inom den egna organisationen är minst lika viktigt som brukarundersökningar och dialoger med externa aktörer. I den mån detta inte redan görs bör domstolarna undersöka hur ordningsarbetet bedrivs av domstolens personal samt utreda eventuella brister. Domstolarna bör vidare utveckla interna forum för diskussioner om ordningsfrågor och i övrigt integrera frågor om hur domstolens ordningsarbete bör bedrivas i det interna bemötandearbetet. Frågor och områden som på detta sätt kan fångas upp och utvecklas är olika personalkategoriers förståelse för respektive funktion och ansvar samt samverkansrutiner mellan framförallt domare och ordningsvakter.

51 (57) 8.3.2 Samverkan mellan domstolar Domstolarna bör identifiera förbättringsområden inom det ordningsupprätthållande arbetet för ett jämförande lärande inom ramen för den övergripande modell för erfarenhetsutbyte (ERFA) som Domstolsverket har utarbetat. Det står klart att olika domstolar har nått olika långt i sina bemötande- och kvalitetsarbeten, inom vilka ramar en stor del av de åtgärder Domstolsverket föreslår ryms. Trots att domstolarnas förutsättningar skiljer sig åt finns det många gemensamma nämnare och många likartade problem, särskilt inom domstolar av samma slag, av likartad storlek och med likartad organisation. Under arbetets gång har Domstolsverket uppmärksammat rutiner och arbetsformer som utgör goda exempel på hur ordningsarbetet kan utformas och styras för att på ett effektivt sätt upprätthålla ordningen i domstolarnas lokaler. Dessa bör utnyttjas på ett effektivt sätt. Den övergripande modell för erfarenhetsutbyte (ERFA) som Domstolsverket har utarbetat på regeringens uppdrag framstår som särskilt lämplig i detta syfte. Modellen syftar dels till att säkra ett effektivt utbyte av erfarenheter mellan domstolarna, dels till att göra det möjligt för deltagande domstolar att åstadkomma förbättringar och effektiviseringar i den egna verksamheten. Den övergripande modellen beskriver en struktur med fem givna steg där målet är att erfarenhetsutbytet ska leda till förbättringar i verksamheten hos deltagande domstolar. Domstolarna kan och bör genom sitt kartläggningsarbete identifiera förbättringsområden inom det egna ordningsupprätthållande arbetet lämpliga för jämförelse och ett utvecklande lärande på det sätt modellen närmare beskriver. 8.3.3 Riktlinjer och styrande dokument Domstolarna bör tillse att frågor om hur domstolen upprätthåller ordningen behandlas tillräckligt utförligt i säkerhetsplaner eller andra styrande dokument. I syfte att tillförsäkra att samtliga domstolsanställda gemensamt arbetar för att ordningen upprätthålls på ett, såväl för domstolen som för besökarna, tillfredställande sätt krävs, enligt Domstolsverkets mening, att domstolen utifrån kartläggningsåtgärder och utvecklingsarbete utformar och dokumenterar riktlinjer för hur domstolen ska bedriva ett aktivt ordningsarbete. Riktlinjerna, vilka kan tas in i domstolarnas säkerhetsplaner eller andra styrande dokument, bör innehålla instruktioner för domstolsanställda hur de bör arbeta aktivt med att upprätthålla ordningen i lokalerna. Dessa bör tydliggöra ansvarsfördelning och kommunikationsrutiner mellan olika personalkategorier inom domstolarna. De bör vidare innehålla rutiner och instruktioner för hur samverkan med andra myndigheter och externa aktörer ska ske, hur information ska inhämtas, hanteras och spridas samt planer för hur exempelvis större, uppmärksammade, mål bör hanteras. Även rutiner kring hanteringen av ungdomsmål bör dokumenteras på detta sätt i de domstolar där problematiken är tydlig. Som tidigare har redogjorts för finns det ett antal framgångsfaktorer såvitt gäller hanteringen av framförallt åhörarna i ungdomsmål i de domstolar verket har undersökt. Enligt Domstolsverkets mening bör berörda domstolar sträva efter att i de styrande dokument som föreslås även utförligt behandla instruktioner för domstolsanställda hur ordningen ska

52 (57) upprätthållas vid ungdomsmål. Dessa instruktioner bör särskilt innehålla rutiner för hur domstolen ska: Upprätthålla en bra informations-inhämtning och spridning angående mål där ordningsstörningar potentiellt kan förekomma. Tydligt kommunicera ordningsregler via anslag och muntlig information. Vara noggrann i val av sal och i att överväga olika logistiklösningar genom att iaktta lyhördhet gentemot potentiellt utsatta aktörer. Aktivt använda vakter och annan domstolspersonal. Det är viktigt att ha synliga representanter för domstolarna i väntsalarna. Aktivt använda vakter under pågående förhandlingar. En kompetensdelegation mellan ordföranden och vakt beträffande ordningshållning på åhörarbänk bör övervägas vid förhandlingar med många åhörare. Upprätthålla en bra kommunikation mellan rättssal och väntsal under pågående förhandlingar Arbeta förebyggande i samhället för att öka förståelsen för domstolarnas arbete genom exempelvis studiebesök av skolklasser eller att domare besöker skolor. 8.3.4 Riskanalyser Domstolarna bör genomföra riskanalyser även med fokus på ordningsfrågor. Att identifiera, analysera och hantera olika typer av risker är avgörande för organisationers möjligheter att nå sina mål. För att kunna bedriva ett framgångsrikt ordningsarbete krävs att de enskilda domstolarna kontinuerligt arbetar med riskhantering beträffande ordningsläget. Riskhantering innebär en process för identifiering, värdering och behandling av risker och syftar till att verksamhetens mål uppnås och skada på verksamhet, människor, egendom eller information undviks. En del av detta arbete, riskanalysen, måste även beakta att det upprätthålls en beredskap för sådana ordningsstörningar som är svåra eller rent av omöjliga att förutse. Enligt Arbetsmiljöverkets krav ska domstolarna regelbundet undersöka riskerna i verksamheten och dokumentera dem i en riskanalys. Domstolsverket har tagit fram en enhetlig metodik för riskhantering, vilken används bl.a. i Sveriges Domstolars budget- och planeringsarbete. Denna metodik lämpar sig även väl för riskanalyser avseende ordningsfrågor. I utbildningen för säkerhetsansvariga i domstol ingår ett längre teoretiskt avsnitt om riskhantering samt praktiska inslag. 8.3.5 Kommunikation av ordningsregler Domstolarna bör genom tydliga anslag utförligt informera besökarna om de ordningsregler som gäller i allmänhetens utrymmen och i rättssalarna.

53 (57) 8.3.6 Lokaler Domstolsverket kommer fortsätta att utveckla det strategiska arbetet i lokalfrågor och ytterligare formalisera en standard som domstolar ska byggas utifrån. I framtagandet av de krav som ska ligga till grund för en domstols utformning kommer även fortsättningsvis synpunkter från domstolarna och externa aktörer beaktas vid sidan av tidigare erfarenheter. Åklagarna anser generellt att deras önskemål inte tas tillvara i tillräckligt stor utsträckning vid om- och nybyggnationer. En anledning till detta kan vara att Domstolsverket inte kommunicerar på ett tillräckligt tydligt sätt med externa aktörer vid genomförandet av dessa projekt. Domstolsverket kommer att utveckla en tydligare strategisk inriktning för hur domstolar ska utformas med en klar kravställning som grund. I framtagandet av kraven ska såväl domstolar som externa aktörer beredas möjlighet att lämna synpunkter vid sidan av de erfarenheter som Domstolsverket har. En standard, där expertis och övriga intressenter varit delaktiga, kommer säkerställa att ny- och ombyggnationer resulterar i för domstolarna än bättre förutsättningar att upprätthålla ordningen på ett, för såväl domstolsanställda som olika besökarkategorier, tillfredsställande sätt. 8.3.7 Utbildning Domstolsakademin har för avsikt att utöka och förbättra utbildningsinsatserna för såväl ordinarie domare som domare under utbildning i frågor om bemötande och ordningsfrågor i rättssalen. Domstolsakademin har huvudansvaret för all kompetensutveckling som riktar sig till ordinarie domare och som avser den dömande verksamheten. Domstolsakademin erbjuder ett brett kursutbud till såväl fiskaler som ordinarie domare. Ämnen som bemötande och förhandlingsledning tas bl.a. upp i kurser för fiskaler inom allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol samt i kurser för ordinarie domare om ordföranderollen och handläggning av brottmål. Av de undersökningsåtgärder Domstolsverket har vidtagit har framkommit att det finns ett behov av utbildning för såväl ordinarie domare som fiskaler i frågor om bemötande och ordningsfrågor i rättssalen. Domstolsakademin har för avsikt att utöka utbildningsinsatserna i dessa frågor, vilka kommer att fokuseras kring frågor om praktisk förhandlingsledning, regeltillämpningsdiskussioner och diskussioner om hur man kan lösa typsituationer som kan uppstå under en förhandling. 8.3.8 Vaktnärvaro Domstolarna bör, utifrån bedömda behov, tillse att närvaron av ordningsvakter eller annan vaktpersonal i väntsalarna är tillräcklig för att ordningen ska upprätthållas på ett tillfredsställande sätt. Vid utförandet av de kartläggningsåtgärder och inrättandet av de forum för diskussioner om ordningsfrågor som Domstolsverket föreslår bör domstolarna t undersöka vilket behov respektive domstol har av att öka vaktnärvaron i framförallt väntsalarna. De domstolar som har ordningsvakter eller annan vaktpersonal bör säkerställa att dessa har utrymme för att inom sitt uppdrag rondera och vara synliga i lokalerna samt vara tillgängliga för att sitta med under förhandling-

54 (57) ar då det finns behov. Det finns inga hinder att utföra andra sysslor när tid för detta medges men ordningsvaktens sidosysslor bör inte vara allt för omfattande och de bör inte heller vara tidsbundna, uppdraget att upprätthålla ordningen ska alltid ha förtur. 8.3.9 Resurser Domstolsverket kommer att i de budgetdialoger som förs med domstolarna i än högre grad än i dag uppmärksamma domstolarnas behov av extra resurser för ordnings- och säkerhetsarbetet. Som tidigare redogjorts för utgår Domstolsverkets resursfördelningsmodell från det antal mål som inkommit till en domstol under de senaste två åren. Utöver detta hålls en dialog mellan Domstolsverket och respektive domstol om övriga behov. Domstolsverket kommer att i de budgetdialoger som förs med domstolarna se om det är möjligt att ta större hänsyn till resursbehov som uppkommer p.g.a. ordnings- och säkerhetsfrågor. Det kan t.ex. vara fråga om ett särskilt ekonomiskt stöd för att tillgodose domstolens behov av ordningsvakter. I detta sammanhang kommer Domstolsverket också att se över hur de särskilda medel som erhållits i samband med lagändringen rörande säkerhetskontroll i domstol kan användas för att öka effektiviteten hos de domstolar som har beslutat om fast säkerhetskontroll. 8.4 Rättslig reglering m.m. 8.4.1 Tekniska hjälpmedel Fotoförbudet bör inskränkas för att tillåta kamerövervakning av rättssalar i samband med att överfallslarm aktiveras. Som har framgått är det en brist i nuvarande reglering att det inte finns lagligt stöd för att kamerövervaka rättssalar i domstolar vid säkerhets- och ordningsstörande händelser som föranlett rättens aktörer att aktivera överfallslarmet. Önskemål om att sådana möjligheter införs har framförts från domstolarna. Ändamålet med sådan övervakning är att förhindra hot och våld samt höja säkerheten för personal, vittnen och andra aktörer vid domstolarna, vilket, vid en intresseavvägning enligt lagen om allmän kameraövervakning, torde leda till att tillstånd för kamerövervakning generellt skulle ges i den mån fotoförbudet inte utgör ett hinder däremot. Av 5 kap. 9 rättegångsbalken följer att bildupptagning i eller bildöverföring från rättssalar endast får ske om det följer av lag. Med begreppet bildupptagning avses såväl fotografering som sådan inspelning med t ex videoteknik som innebär att upptagningen kan användas vid ett senare tillfälle. Bestämmelsen omfattar även bildöverföring, dvs. alla former av direktsändning, exempelvis tvsändningar eller sändningar på Internet. Utgångspunkten är således att sådan upptagning eller överföring inte är tillåten om lagstöd saknas. Undantag till det annars absoluta fotoförbudet har införts under senare år. För att rätten ska kunna ta upp bild vid dokumentation av berättelser som lämnas i domstol i bevissyfte och vid syn har bestämmelser om sådan upptagning förts in

55 (57) i 6 kap. 6 och 6 a rättegångsbalken. Motsvarande regler som ger rätten möjlighet att tillåta bildöverföring har förts in i 5 kap. 10 12 rättegångsbalken, som gäller formerna för deltagande i rättegång, liksom i 36 kap. 18 rättegångsbalken som gäller den så kallade medhörningssituationen. Omfattande undantag från fotoförbudet har således införts i samband med den s.k. EMR-reformen och bevisupptagning genom ljud-och bildupptagningar samt videokonferenser förekommer nu dagligen i domstolarna. Mot den bakgrunden kan det ifrågasättas om fotoförbudet, vars uppkomst bl.a. präglades av omsorg om att tilltalade i brottmål inte skulle utsättas för onödigt lidande genom att fotograferas 28, idag bör omfatta kameraövervakningsåtgärder med syfte att höja säkerheten och förbättra ordningen vid domstolarna. I syfte att möjliggöra kameraövervakning av rättssalar i samband med att överfallslarm aktiveras föreslår Domstolsverket att sådana möjligheter införs genom en inskränkning av fotoförbudet. 8.4.2 Fotoförbud En översyn av fotoförbudets omfattning bör genomföras. För att ytterligare förbättra domstolarnas möjligheter att upprätthålla ordningen på ett effektivt sätt bör en översyn av fotoförbudet genomföras. Vid en sådan översyn bör utökade möjligheter att efter det att en förhandling avslutats ingripa mot upptagning av bilder som genomförts i strid mot fotoförbudet samt en sanktionsregel för spridning av bilder som tagits i strid med förbudet övervägas. Enligt Domstolsverkets mening finns det också skäl att vid en sådan översyn överväga en utökning av fotoförbudet till att omfatta domstolarnas lokaler i dess helhet. Det är självklart att sådana överväganden måste göras med stor hänsyn till allmänhetens och medias möjlighet till insyn i den dömande verksamheten och medias möjligheter till god nyhetsbevakning. 8.4.3 Säkerhetskontroller Domstolsverket kommer att följa upp i vilken utsträckning domstolarna utnyttjar de utökade möjligheterna till att besluta om säkerhetskontroll samt vilka effekter detta har på ordnings- och säkerhetsläget i domstolarna. Domstolsverket har redan idag en god uppföljning av vilka domstolar som fattar beslut om säkerhetskontroll samt vilka kostnaderna är för detta då budgeten för säkerhetskontroller hanteras centralt av Domstolsverket. För att utreda effekterna av säkerhetskontrollerna avseende ordningen och säkerheten måste Domstolsverket ställa vissa krav på återrapportering från domstolarna. Redan idag sker viss återrapportering till Domstolsverket men denna måste formaliseras för att en mer omfattande uppföljning ska kunna göras. Det som är aktuellt för en uppföljning är mängden föremål som beslagtas och tillfälligt omhändertas i kontrollen, hur många besökare som vänder i dörren när de ser att det råder säkerhetskontroll, om antalet incidenter minskar vid domstolen och om miljön på domstolen upplevs som mer trygg och säker. Det senare kan Domstolsverket 28 se SOU 1938:44 s. 113

56 (57) följa upp i bl.a. medarbetarenkäter men det är också viktigt att domstolen gör egna mätningar, främst i form av brukarundersökningar. 9 Referenser Offentligt tryck Propositioner prop. 1975/76:209 prop. 1980/81:114 prop. 1983/84:111 prop. 1986/87:89 prop. 2000/01:32 Statens offentliga utredningar SOU 1938:44 Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk. II Motiv m.m. SOU 2008:106 Ökat förtroende för domstolarna, strategier och förslag SOU 2009:78 Ökad säkerhet i domstol Justitieombudsmannen JO 1976/77 s. 27 JO 1975/76 s 118 119 JO 1992/93 s. 32 JO 1998/99 s. 53 JO 2693-2008 Litteratur Offentlighet och sekretess i rättegång principen om förhandlingsoffentlighet. Henrik Edelstam, Stockholm 2001. Övrigt Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen (BRÅ 2008:8) Otillåten påverkan mot åklagare och domare (BRÅ 2009:13) Allmän säkerhetskontroll i domstol en utvärdering (DV-rapport 2007:1) Framtida riktlinjer för säkerhetsarbete (DV-rapport 2002:6) Nationell hotbild Den grova organiserade brottslighetens otillåtna påverkan på viktiga samhällsfunktioner (Säkerhetspolisen 2012)

57 (57) Bilagor 1 Enkätfrågor 2 Utdrag från fritextsvar

Bilaga 1 Välkommen till Domstolsverkets undersökning Ordning i domstol! Domstolsverket har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga hur ordningen i och utanför rättssalarna upprätthålls. Begreppen ordning och ordningsstörning går inte att definiera på något enkelt sätt. Inom ramen för denna enkätundersökning används begreppen ordning och ordningsstörningar enligt definitionerna nedan. Allmän ordning är den ordning som ska råda för att människor ska kunna känna sig trygga och säkra när de vistas på allmänna platser och deltar i allmänna sammankomster. Ordningen i domstol kännetecknas därutöver av att såväl besökssom arbetsmiljön är lugn och betryggande samt upplevs som säker och professionell. Med ordningsstörningar avses samtliga händelser som stör ordningen i domstol och som potentiellt eller faktiskt påverkar rättssäkerheten, bidrar till att besökare eller anställda vid domstolarna upplever att de är otrygga, känner sig trakasserade eller hotade eller påverkar förtroendet för domstolarnas verksamhet. För att resultatet av enkätundersökningen ska bli så bra som möjligt är det viktigt att du tar dig tid att svara. Utnyttja också gärna kommentarsfälten. De flesta frågor besvaras genom att, på en skala mellan 1 och 5, ange hur lite eller hur mycket du instämmer i påståendet, där: 1 = Instämmer inte alls... 5 = Instämmer helt Frågorna har också ett svarsalternativ "Kan ej ta ställning". Med vakter avses i enkätfrågorna såväl ordningsvakter som expeditionsvakter. Tack för din medverkan! Innan du besvarar enkäten skulle vi behöva veta vilken typ av domstol du arbetar vid/i. Än drin gar Om du arbetar i flera typer av domstolar, ange den domstol som du arbetar mest i. Jag arbetar i/vid en underrätt i allmän domstol underrätt i förvaltningsdomstol överrätt i allmän domstol överrätt i förvaltningsdomstol Ej svar Textval ALLMÄNT Om du arbetar vid en underrätt (tingsrätt / förvaltningsrätt), besvara följande tre frågor Besvara följande tre frågor avseende ditt arbete i underrätt (tingsrätt / förvaltningsrätt) 1 = Instämmer inte alls... 5 = Instämmer helt

Om du inte arbetar i underrätt svarar du "Kan ej ta ställning" Min underrätt / underrätterna... 2 Min underrätt / Underrätterna upprätthåller ordningen utanför domstolen (dvs utanför byggnaden/lokalen) på ett tillfredsställande sätt 3 Min underrätt/ Underrätterna upprätthåller ordningen i de för allmänheten tillgängliga lokalerna (väntrum m.m.) på ett tillfredsställande sätt 4 Min underrätt/underrätterna upprätthåller ordningen i rättssalarna på ett tillfredsställande sätt Om du arbetar vid en överrätt (hovrätt/kammarrätt), besvara följande tre frågor Besvara följande tre frågor avseende ditt arbete i överrätt (hovrätt/kammarrätt) 1 = Instämmer inte alls... 5 = Instämmer helt Om du inte arbetar i överrätt svarar du "Kan ej ta ställning" Min överrätt / överrätterna... 5 Min överrätt/överrätterna upprätthåller ordningen utanför domstolsbyggnaden / domstolslokalen på ett tillfredsställande sätt 6 Min överrätt/överrätterna upprätthåller ordningen i de för allmänheten tillgängliga lokalerna (väntrum m.m.) på ett tillfredsställande sätt 7 Min överrätt/överrätterna upprätthåller ordningen i rättssalarna på ett tillfredsställande sätt När du besvarar resterande frågor i enkäten ber vi dig göra det med avseende på den domstol du arbetar mest i. ORDNINGSVAKTER / EXPEDITIONSVAKTER 8 Jag har tillräckligt med avsatt tid för att arbeta aktivt (exempelvis rondera i lokalerna) för att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt 9 Vakterna på min lokala domstol arbetar aktivt (exempelvis ronderar i lokalerna) för att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt 10 Jag har tillräckliga verktyg (fysiska hjälpmedel och befogenheter) för att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt 11 Vakterna på min lokala domstol har tillräckliga verktyg (fysiska hjälpmedel och befogenheter) för att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt 12 Jag har fått tillräcklig utbildning för att arbeta aktivt för att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt 13 Jag har fått instruktioner från min domstol hur jag ska arbeta aktivt för att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt 14 Vakterna på min lokala domstol har ett gott bemötande mot besökare, parter och ombud 15 Vakterna på min lokala domstol är lyhörda för behov och önskemål från parter och vittnen (exempelvis eskorterar oroliga och rädda målsäganden/vittnen, ordnar vittnesrum, erbjuder möjlighet att komma in via alternativ ingång) 16 Vakterna på min lokala domstol är professionella i sin konflikthantering vid uppkomna ordningsstörningar 17 Bemanningen av vakter på min domstol är tillräcklig för att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt 18 När något har inträffat som har stört ordningen på ett påtagligt sätt rapporterar jag det till den säkerhetsansvarige på domstolen Ja Nej Ibland Textval

19 Då jag begär att det i förebyggande syfte ska finnas en vakt i rättssalen under en förhandling på grund av ordnings- eller säkerhetsskäl finns det resurser för att tillmötesgå min begäran 20 Har du något mer du vill tillägga inom området Ordningsvakter / Expeditionsvakter? Fritext REGLERING I RÄTTEGÅNGSBALKEN M.M. 21 Jag, och i förekommande fall, rätten, har tillräckliga befogenheter för att upprätthålla ordningen under pågående förhandlingar på ett tillfredsställande sätt 22 Ordföranden, och i förekommande fall, rätten, har tillräckliga befogenheter för att upprätthålla ordningen under pågående förhandlingar på ett tillfredsställande sätt 23 Förekomsten av mobiltelefoner och annan fotoutrustning i domstolens väntrum medför att det är svårt att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt 24 Förekomsten av mobiltelefoner och annan fotoutrustning i rättssalarna medför att det är svårt att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt 25 Förekomsten av dold ljudinspelningsutrustning i rättssalarna medför att det är svårt att upprätthålla ljudinspelningsrestriktionerna på ett tillfredsställande sätt 26 Förekomsten av s.k. kriminella symboler (mc-västar m.m.) i domstolarnas lokaler medför att det är svårt att upprätthålla ordningen på ett tillfredsställande sätt 27 Förekomsten av s.k. kriminella symboler (mc-västar m.m.) på exempelvis åhörare är i sig en sådan hotfull påverkansform att de bör förbjudas i domstol Ja Nej Vet ej Textval 28 Har du något mer du vill tillägga inom området Reglering i rättegångsbalken m.m.? Fritext UNGDOMSMÅL 29 På min lokala domstol upplever jag att ordningsstörningarna är fler i samband med ungdomsmål jämfört med andra typer av mål Ja Nej Vet ej 30 Vad kan förbättras för att ordningen ska kunna upprätthållas på ett bättre sätt i samband med ungdomsmål? Textval Fritext ORDFÖRANDEROLLEN 31 Jag känner mig trygg och säker i ordföranderollen 32 Jag har sällan eller aldrig problem med att upprätthålla ordningen under en förhandling på ett tillfredsställande sätt 33 Jag har fått tillräcklig utbildning för att kunna arbeta aktivt för att upprätthålla ordningen i rättssalarna på ett tillfredsställande sätt 34 Det ökande tekniska ansvaret för videokonferenser m.m. påverkar möjligheterna att även arbeta aktivt med att upprätthålla ordningen i rättssalen 35 När något har inträffat under en förhandling som har stört ordningen på ett påtagligt sätt rapporterar jag det till den säkerhetsansvarige på domstolen Ja Nej Ibland Nej det har aldrig inträffat något som stört ordningen på ett påtagligt sätt $=Ej svar Textval 36 Ordförandena på min lokala domstol har ett gott bemötande mot besökare, parter och ombud 37 Ordförandena på min lokala domstol är lyhörda för behov och önskemål från parter, vittnen och ombud (exempelvis medhörning, stängda dörrar i ungdomsmål m.m.) 38 Ordförandena på min lokala domstol är professionella i sin konflikthantering vid uppkomna ordningsstörningar 39 Ordförandena på min lokala domstol arbetar aktivt mot ordningsstörningar 40 Ordförandena på min lokala domstol beivrar även subtila påverkansförsök från åhörare 41 Har du något mer du vill tillägga inom området Ordföranderollen? Fritext SAMVERKAN OCH KOMMUNIKATION 42 På min lokala domstol fungerar informationsutbytet bra mellan mig och övrig personal (t.ex. ordningsvakter / expeditionsvakter) i frågor om förväntade och pågående ordningsstörningar (exempelvis information om att en potentiellt stökig part har kallats till en förhandling eller information om att en förhandling föregåtts av ett stort gräl i väntrummet)

43 På min lokala domstol fungerar informationsutbytet bra mellan mig och ordföranden i frågor om förväntade och pågående ordningsstörningar (exempelvis information om att en potentiellt stökig part har kallats till en förhandling eller information om att en förhandling föregåtts av ett stort gräl i väntrummet) 44 På min lokala domstol fungerar informationsutbytet i frågor om potentiella framtida ordningsstörningar med externa aktörer bra 45 På min lokala domstol finns det utarbetade rutiner för informationsutbyte, såväl före som under förhandlingar, mellan mig och övrig personal i syfte att underlätta ordningsarbetet Ja Nej Vet ej Textval 46 På min lokala domstol finns det utarbetade rutiner för informationsutbyte, såväl före som under förhandlingar, mellan mig och ordföranden i syfte att underlätta ordningsarbetet Ja Nej Vet ej Textval 47 På min lokala domstol finns det utarbetade rutiner för hur information från externa myndigheter, företrädare och ombud om potentiella framtida ordningsstörningar ska hanteras Ja Nej Vet ej Textval 48 När jag, inför en förhandling, har kännedom om att personer som kan komma att besöka förhandlingen har rykte om sig att vara besvärliga ur ordningssynpunkt, informerar jag alltid domstolen om det (i den mån min tystnads- och lojalitetsplikt som advokat tillåter det) 49 Domstolen iakttar regelmässigt tillräcklig beredskap mot bakgrund av den information jag har lämnat 50 Ordförandena och vakterna på min lokala domstol har ett gott samarbete kring ordningsfrågor inför och under pågående förhandlingar 51 Min lokala domstol håller mig/min myndighet informerad, såväl före som under förhandlingar, i frågor som kan komma att påverka ordningen 52 Har du något mer du vill tillägga inom området Samverkan och kommunikation? Fritext FÖRBÄTTRINGAR AV ORDNINGSSITUATIONEN Inom vilka områden anser du det särskilt viktigt att förändringar / förbättringar genomförs för att förbättra ordningssituationen i domstolarna? Nedan kan du välja upp till högst tre områden 53 Bemanning av vakter Kryss 54 Samverkan, kommunikation och information Kryss 55 Tekniska hjälpmedel Kryss 56 Befogenheter för vakter Kryss 57 Befogenheter för ordförande/rätten Kryss 58 Fotoförbudet Kryss 59 Förekomsten av s.k. kriminella symboler i domstolarna Kryss 60 Lokalutnyttjande / lokalutformning Kryss 61 Liten Annat, utveckla i kommentar fritext ÖVRIGT 62 Har du några ytterligare kommentarer du vill framföra så skriv gärna här Fritext

Bilaga 2 Utdrag från fritextsvar i enkäten Ordning i domstol juni 2012 Har du något mer du vill tillägga inom området Ordföranderollen? Mer auktoritet krävs från rättens ordförande. Nolltolerans mot störande åhörare, mobiltelefoner etc. De yngre domarna kan ofta vara lite osäkra. Merparten av domarna uppträder professionellt. Ordförandenas agerande är ofta bristfälligt och det blir åklagaren som får gripa in. Enstaka domare är väldigt bra på att aktivt arbeta mot ordningsstörningar och subtila påverkansförsök andra är rentav dåliga på detta. Tycker generellt att många ordföranden är för flata och saknar pondus i rättssalen. Vissa ordförande kan ha ett arrogant sätt mot parterna i målet och även i vissa fall mot vittnen. Det är tyvärr inte alla ordförande som styr upp en förhandling när så skulle önskas, t.ex. om motparten är otrevlig eller börjar prata om saker som inte har med själva sakfrågan att göra. Målen stressas igenom överlag vilket ger dåligt bemötande och mindre förståelse för hur situationen uppfattas av parterna. Viktigt att ordförande är tydlig med de regler som finns i en rättssal. Gärna i samband med starten av förhandlingen samt att överträdelser uppmärksammas direkt. Tyvärr saknar många av de yngre domarna pondus. Jag upplever att de som rekryteras till domare numera många gånger inte är personer som klarar konflikter väl. De är rädda för konflikter och vill bara att förhandlingen ska vara över. Yngre domare måste bli mer aktiva i att ta tag i besvärliga situationer vid förhandlingen och inte acceptera att tilltalade skriker könsord m.m. Vissa ordförande agerar mycket professionellt och även proaktivt samtidigt som det finns skräckexempel på ordförande som inte förmår upprätthålla en auktoritet vid ordningsstörningar, utan tvärtom skapar osäkerhet. Det är ganska tydligt att merparten av ordförandena inte vill stöta sig med åhörarna. Därav deras passivitet mot ordningsstörningar. Min erfarenhet är att ordförande är korrekta, respektfulla och lyhörda, som huvudregel. Har du något mer du vill tillägga inom området Ordningsvakter / Expeditionsvakter? Då vi har ett väl fungerande vaktmästeri där de flesta vaktmästare är ordningsvakter kan organisationen vara flexibel och ta sig tid att vara proaktiv i sitt ordningshållande arbete. Men det kräver en stor ordningsvaktsstyrka.

Vi fungerar någorlunda i våra roller som ordningsvakter. Tyvärr finns inga eller vaga direktiv om arbetssättet på domstolen ( ). Problem uppstår vid ensamarbete om en skarp situation skulle uppstå, vilket har hänt. Att ha en egen, flexibel och lokalkännande vaktorganisation med ett gott utbyte och samarbete med polis/åkl/kriminalvård är en förutsättning för en god ordning på domstolarna. Har man dessutom en genuin vilja att ha en hög service mot brukarna så kommer man långt. Domstolschefen är nyckeln med tydlig policy om service och säkerhet. På min domstol rör sig ordningsvakter bara undantagsvis i lokalerna ( ) Det kan inte nog understrykas hur viktiga ordningsvakterna är för att det skall råda ordning och lugn i tingsrätten, bidrar till att målsägande, vittnen känner sig trygga. Tyvärr används de ibland till annat vid domstolen. Användandet av ordningsvakterna i salarna måste vara flexibel, och enligt min uppfattning, öka, dock inte bara i ungdomsmål. Fler ordningsvakter. Har personligen aldrig råkat ut för en motpart som varit hotfull i rätten. Upplever dock att ordningsvakter är mycket hjälpsamma om man skulle vilja ha hjälp eller information Har du något mer du vill tillägga inom området Samverkan och kommunikation? Vore önskvärt med bättre förhandsinformation från åklagare om potentiella riskförhandlingar samt upparbetade kontakter med polis. Jag kan uppfatta att domstolen anser att frågor rörande situationen kring förhandlingen är deras ensak Vi har en god samverkan, däremot är det informationsutbytet mellan polis, åklagare och domstol om målens farlighetsgrad som måste utvecklas. Det vore önskvärt att domstolen alltid meddelar om de har indikatorer som talar för att situationer kan uppkomma Detta är nyckeln till allt förebyggande arbete. Jag känner inte till att det ska finnas några utarbetade/dokumenterade rutiner. Informationsutbytet internt och externt fungerar dock i stort sett bra. Samverkar med polisen är under all kritik. Vi har inte längre ens ett telefonnummer till den lokala polisstationen, utan all samverkan ska ske till LKC på ett väktartelefonnummer ( ) På min domstol har vi inte nedskrivna rutiner. I det dagliga arbetet med samverkan och kommunikation mellan mig, ordförande och externa aktörer finns det en muntlig rutin som fungerar bra