Kapitel 1 Det är tisdag kväll och som vanligt har ABK:s lag träning. I små grupper dribblar man runt koner, tränar inkast, skjuter på mål eller övar väggpass. Bra! skriker Hanna när Yalam lyckas dribbla mellan konerna med bra flyt. När hon är färdig låser hon bollen mellan fötterna och snärtar upp den i luften. Hon tar den på knäna, en gång, två gånger, tre gånger och sedan upp på huvudet. Efter tio nickar tappar hon den till marken.
Nästa vecka ska jag klara hundra, säger hon och ställer sig sist i ledet. På andra sidan planen skjuter Samir ett skott i krysset. Han rusar till kortlinjen där han går ner på knä och sträcker armarna mot himlen. De andra applåderar. Snyggt, säger Joel. Underbart, ropar Max. Det var bara tur, säger Henke som är målvakt. Hellre tur än otur, säger Samir och ställer sig sist i ledet. Ingo blåser i visselpipan. Samling hos mig allihop, ropar han. Det tar ett tag, men till slut är alla där. Okej, imorgon är det allvar. Både tjejlaget och killaget har bortamatch på Skottvallen. Vi kommer att vinna, säger Malin och knuffar till Yalam. Med 5-0, svarar Yalam. Vi tänker också vinna, säger Max. Med 6-0, säger Samir och skrattar. Vi får väl se vem som vinner med mest, säger Tove. 8 9
Det är bra att ni tror att ni ska vinna, säger deras andra tränare Hanna. Men innan vi tar ut några segrar ska vi spela matcherna. Och kom ihåg: det viktigaste av allt är att ha kul! Samling kvart över fyra, säger Ingo. Avspark för killarna klockan fem och för tjejerna halv sex. Kommer ni ihåg det? Mamma har väl fått det där på ett papper va? frågar Yalam. Det har hon. I så fall kommer jag ihåg det. Alla skrattar. Okej, nu avslutar vi med ramsan, säger Ingo. Som vanligt ställer sig alla som varit på träningen i en stor ring och sträcker in en hand mot mitten. De vrålar allt vad de orkar: Vi är grymmast Vi är bäst Vi är dom som vinner mest Bästa klubben Bästa klubben Bästa klubben Det är skönare att köra ramsan på träning, tänker Yalam. När man inte är nervös inför en match. 10
Kapitel 2 Yalam har tre småsyskon. Det är alltid rörigt när de ska äta frukost. Någon spiller yoghurt, någon ska ha samma glas som någon annan och flingorna åker all världens väg. Yalam, säger mamma. Jag har lovat att skjutsa dig och Samir hem från bortamatchen idag. Men jag kommer inte att klara av det. Pappa ska på ett sammanträde och jag orkar inte ta med mig barnen i bilen. Hur ska vi komma hem då? Ni kan väl ta bussen? Aldrig! Jo, men lyssna nu. Jag har kollat upp det, det är lätt. Jag vet inte hur man gör. Och inte Samir heller. Det är jag säker på. Då är det väl bra att träna på det. Någon gång ska man lära sig att åka buss själv. Både jag och Samirs pappa tycker att det är en bra idé. Yalam suckar högt. 12 13
Mamma tar mobilen och går till vardagsrummet för att ringa. Yalam tänker på de tjugo kronorna. Tjugo kronor till godis. Kanske kan det vara värt det? Hon reser sig. Det är klart att det är värt det! Hon skyndar till vardagsrummet. Mamma, ropar hon. Jag har ändrat mig. Vi tar bussen. Det kommer att gå bra. Ni får tjugo kronor var att köpa godis för. Jag vill ändå inte, säger Yalam och sjunker ner på köksgolvet vid diskmaskinen. Okej, säger mamma och suckar. Jag ringer Hanna. Hon kan säkert skjutsa er. Yalam svarar inte. 14
Kapitel 6 Tjejerna värmer upp inför sin match. Först korta ruscher och snabbt trippande på stället, sedan mjuka bredsidor två och två innan de kör väggpassningar och skott på mål. Det är Lisa som står i mål idag. Men när hon kastar sig efter ett skott landar hon på armen. Ingo följer henne av planen medan de andra fortsätter skjuta på målet utan målvakt. Det gör ont när jag rör på den, säger Lisa. Vad tråkigt för dig, säger Ingo och tar fram ett bandage. Du får vila idag. Vi ställer Yalam istället. När Ingo berättar det för Yalam blir hon glad. Snabbt tar hon på sig den stora röda tröjan och ett par långbyxor med inbyggda knäskydd. Det kommer att gå bra för dig, säger Ingo. Om du bara tar det lugnt. 32
Lite senare bryter hon ett inlägg och sätter snabbt igång en kontring, från sidlinjen kan hon höra Ingo ropa: Bra! När matchen kommer igång får Yalam nästan ingenting att göra. Hennes lag håller bollen, och bryter motståndarnas anfall tidigt. Det blir 1-0 på ett långskott som studsar på en motståndarback och hamnar framför fötterna på Malin som har öppet mål. Hon behöver bara sätta till bredsidan. Efter avspark anfaller motståndarna. Det kommer ett oväntat skott från långt håll. Det är hårt och alla tror att det ska gå in. Men Yalam kastar sig och lyckas styra bollen till hörna. I pausen leder ABK fortfarande med 1-0. Drick nu riktigt mycket, säger Ingo. Och jättebra kämpat av alla. Han lägger armen om Yalams axel. Och särskilt bra har du kämpat! Snyggt. Du kanske håller nollan i din första match som målvakt. 34
En bit in i andra halvleken kommer Samir och ställer sig bredvid Yalams mål. Hur gick det för er? frågar Yalam. Vi vann, säger han. 6-0. Det var ju det ni sa! Då blir det nog 5-0 till oss! Jag har ändrat mig. Vadå? frågar hon. Jag ska inte köpa några kolarullar. Jag gillar inte dom. Jag ska ta Dumlekolor istället. Dumlekolor? säger Yalam och tittar på honom. Dom hade jag glömt. Dumlekolor ska jag också köpa. Yalam! ropar Lisa. Se upp! När Yalam vänder sig mot planen kommer bollen rakt i bröstet på henne. Hon tappar balansen och sätter sig ner. Det gör ont och hon är nära att börja gråta. Ta bollen! ropar Ingo. Och då fattar hon vad som hänt. Någon har skjutit mot henne och hon har räddat. Nu ligger bollen två meter framför henne. 36 37
Hon kastar sig mot den, men en motståndare hinner före och får tån på den. Den rullar bredvid henne och över mållinjen. 1-1. Motståndarna jublar. Ingo kommer bort till Yalam och Samir. Vad står du och pratar med min målvakt om? frågar han strängt. Allt godis vi ska köpa efter matchen, säger Samir och visar honom sin lista. Ingo suckar. Kom med mig nu, säger han. Och du Yalam. Du håller ögonen på bollen. 38 Resten av matchen gör Yalam sitt bästa för att inte tänka på godis. Hon kommer på ett knep. Hon pratar högt för sig själv om vad som händer: Tove har bollen, passar Malin, som snubblar. Inkast till oss. Då går det bra. Hon kan hålla tankarna på godis borta. Simona anfaller på kanten. Hon springer ifrån sin back, skjuter. Men så ser Yalam Dumlekolorna framför sig igen. Tänk att få äta en sån! Eller varför inte fem stycken! Så många så att man inte får plats med dem i munnen!
Nej, nej, säger hon till sig själv. Inte tänka på godis. Tänk på fotboll! Jasmin passar Tove, som dribblar. Daim är gott. Fotboll! skriker hon åt sig själv. Fotbollsklubbor, tänker hon. En sån har jag inte ätit på flera år! Jag ska köpa tre stycken. Men åååh, matchen idiot! säger hon. Kom igen nu. Kapitel 7 Det står fortfarande 1-1 när det bara är minuter kvar. ABK spelar runt bollen inom laget och väntar på att domaren ska blåsa av matchen. Till slut är bollen nere på hos backarna. Tove passar till Simona. Men hon blir angripen av en motståndare och därför rullar hon en lös boll till Yalam. Den ska Yalam enkelt kunna passa vidare eller tjonga iväg högt upp på motståndarnas planhalva. 40
Men Yalam ser inte bollen. Hon har just kommit ihåg att det finns jättegoda sockerbitar som är doppade i choklad. Om de har tusen sorter måste de ju ha såna, tänker hon. Yalam! skriker Simona. Se upp! vrålar Ingo som fattar vad som håller på att hända. Men Yalam hör inte. Sakta rullar bollen förbi henne och in i mål. 1-2. Självmål! Motståndarna kramar jublande om varandra, men ABK:s tjejer blir arga. Du tittade ju inte ens på bollen, säger Simona. Bägge målen är ditt fel! säger Malin. Yalam nickar. Det känns som om hon ska börja gråta. Hon vet att de har rätt. 43
Innan ABK hinner göra avspark är det slut på matchen. Det hade varit bättre utan målvakt alls, säger Simona till Malin när de sakta går av planen. Ni ska inte skälla, säger Ingo som kommer mot dom. Vi vinner ihop och vi förlorar ihop. Det är aldrig bara ens fel. Men om alla utom en kämpar, förlorar vi ihop då också? säger Malin. Ingo suckar: Ja, så är det. Och om vi inte håller ihop kommer vi aldrig att bli ett bra lag. Han lägger armen om Yalams axlar. Men du vet att det inte är okej och stå och tänka på annat under en match. Båda målen kom när du hade huvudet under armen. Jag kunde inte hjälpa det, säger hon. Hur jag än gjorde tänkte jag på Dumlekolor, socker bitar eller chokladkakor. Jag måste ha fått godisfeber. 44