Föräldrastödssamverkan Ett utvecklingsarbete inom Socialtjänst Gävle i syfte att förbättra samverkan mellan biståndsenheten och familjeenheten

Arbetsrapport 2014:12 Föräldrastödssamverkan Ett utvecklingsarbete inom Socialtjänst Gävle i syfte att förbättra samverkan mellan biståndsenheten och familjeenheten Delaktighet Kvalitet Familjesamverkan Samarbete Bemötande Roger Larsson

Föräldrastödssamverkan Ett utvecklingsarbete inom Socialtjänst Gävle i syfte att förbättra samverkan mellan biståndsenheten och familjeenheten Roger Larsson

Arbetsrapport 2014:12 FoU Välfärd Region Gävleborg Layout: Gunilla Bloom Lundqvist

Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 3 SAMMANFATTNING... 5 BAKGRUND... 6 Regeringens ANDT-strategi... 6 ANDT-arbetet i Gävleborgs län... 6 Sveriges kommuner och Landstings (SKL) uppdrag... 7 En nationell överblick... 8 UTVECKLINGSARBETET I GÄVLEBORG... 9 Utvecklingsarbetets start... 9 Socialtjänst Gävle... 9 Målsättning... 9 Arbetssätt...10 Organisation...10 KARTLÄGGNINGEN...12 Utdrag från kartläggningen...12 UTBILDNINGSSATSNINGEN...14 Deltagarnas kommentarer och önskemål...15 Utvärdering av utbildningen...15 ARBETSGRUPPEN...16 Arbetsgruppens tankar om den interna samverkan, som den såg ut innan arbetet påbörjats...16 Inspiration till förslaget...16 RFHL:s deltagande i arbetet...17 KORT SAMMANFATTNING AV AKTUELL PROBLEMBILD...18 ARBETSGRUPPENS FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRAD SAMVERKAN...20 Vid anmälan/ansökan...20 Vid hembesök...20 Vid ett planerat första besök...21 Om en individ/familj redan är aktuell inom någon arbetsgrupp...21 SAMORDNAD FAMILJEPLAN (SFP)...22 SFP-modellens flöde...22 ARBETSGRUPPENS ÖVRIGA FÖRSLAG TILL UTVECKLAD SAMVERKAN...25 Föräldra- barncoacher...25 Samverkan inom familjebehandlingen/beroendevården...25 Andra utvecklingsområden inom Socialtjänst Gävle...26 FÖRVÄNTADE VINSTER MED EN FÖRBÄTTRAD SAMVERKAN MELLAN ARBETSGRUPPERNA/ENHETERNA...27 Vinster ur ett familjeperspektiv...27 Vinster ur ett socialarbetarperspektiv...27 Värdegrunden som utgångspunkt...27 IMPLEMENTERING AV MODELL FÖR UTVECKLAD SAMVERKAN...28 UPPFÖLJNING AV ARBETET...31 Vad händer nu?...31

4 REFERENSER...32 BILAGA 1. SAMORDNAD FAMILJEPLAN...33

5 Sammanfattning Under perioden augusti 2013 till maj 2014 pågick ett utvecklingsarbete inom Gävles socialtjänst. Detta arbete, som kommer att beskrivas i denna arbetsrapport, ledde fram till ett förslag till en utvecklad samverkan mellan socialtjänstens enheter och hur socialtjänstens medarbetare kan använda sig av varandras kompetens under ärendegången från att en familj aktualiseras inom socialtjänsten till att ärendet avslutas. En del i detta förslag till utvecklad samverkan kom att bestå i en rekommendation att använda sig av det nyskapade dokument/arbetsmodellen Samordnad Familjeplan (SFP), där hela familjen tillsammans med aktuella representanter från olika arbetsgrupper inom socialtjänsten, sammanställer en gemensam plan för hur de tillsammans ska stödja familjen på bästa möjliga sätt under den tid de är aktuella inom socialtjänsten.

6 Bakgrund Barn som lever i familjer med missbruk har ofta en utsatt vardag och löper risk att själva utveckla ohälsa och missbruk. Dessa barn upptäcks ofta för sent och får sällan den hjälp de skulle behöva i tid. Ett väl fungerande samspel i familjen är den viktigaste skyddsfaktorn som kan förebygga utvecklingen av problem för barnen senare i livet, oavsett förälderns eventuella egna missbruk (Socialstyrelsen 2012b, SKL 2012). I Socialtjänstlagen betonas även att stöd och skydd till barn ska ges i nära samarbete med hemmet. Såväl barn som föräldrar ska göras delaktiga i utredningen. Ett bra samarbete med barnet och föräldrarna, är dessutom avgörande för om insatser över huvud taget kan komma till stånd, tas emot och få avsedd effekt (Socialstyrelsen 2012b, Widerlöv 2014). Regeringens ANDT-strategi År 2010 antog regeringen för första gången en samlad strategi för Alkohol- Narkotika- Dopnings- och Tobakspolitiken (prop. 2010/11:47). Riksdagen antog därefter en samlad nationell ANDT-strategi, som sträcker sig under åren 2011 2015 där samverkan är prioriterad på alla nivåer, både inom EU, nationellt, regionalt och lokalt. Med denna femåriga strategi ville regeringen öka förutsättningarna till långsiktighet, ökad samordning och samverkan mellan myndigheter och andra aktörer. Det är regeringens uppfattning att samverkan mellan det hälsofrämjande, förebyggande, brottsbekämpande, behandlande och rehabiliterande områdena bör förstärkas. Ett prioriterat mål under strategiperioden är att barn i familjer med missbruk, psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning ska erbjudas ändamålsenligt stöd. Stödet ska utgå från barnets egna förutsättningar och behov. En viktig ingång för att nå dessa barn, är genom deras föräldrar, som ofta är kända inom missbruks- och beroendevården. För att stödja barnen behöver barn- och föräldraperspektivet förstärkas i den vård som kommuner och landsting erbjuder. Syftet är att föräldrarna, oavsett om de har vårdnad om barnen eller ej, får möjlighet att stärka sitt föräldraskap och att barnens behov uppmärksammas. ANDT-arbetet i Gävleborgs län Under 2014 antogs i Gävleborg även en regional ANDT-strategi, som gäller till 2015. Syftet med denna strategi är att bygga en gemensam plattform för ett samlat agerande på länsnivå, tydliggöra rollerna i det förebyggande ANDT-arbetet, samt konkretisera och stärka samverkan och effekterna av genomförda insatser. Det arbete som beskrivs i denna arbetsrapport ingår i Gävleborgs ANDT-arbete mål 2, där målet är att skydda barn mot skadliga effekter orsakade av alkohol, narkotika, dopning eller tobak. Bland de insatser som beskrivs under detta mål ingår stöd till föräldrar med missbruksproblematik (Länsstyrelsen Gävleborg, Region Gävleborg, Landstinget Gävleborg & Polismyndigheten i Gävleborgs län 2014).

7 Sveriges kommuner och Landstings (SKL) uppdrag SKL är en arbetsgivar- och intresseorganisation för landets alla kommuner, landsting och regioner. Med utgångspunkt från huvudmännens efterfrågan av nationellt stöd för att utveckla sitt arbete inom området barn och unga samt från regeringens samlade strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken, har staten och SKL sedan 2008 ingått årliga överenskommelser om stöd till utveckling av en mer evidensbaserad missbruks- och beroendevård och uppbyggnad av en långsiktig struktur för kunskapsförsörjning inom både socialtjänst och hälso- och sjukvård. Utvecklingsarbetet har fått namnet Kunskap till Praktik och ingår sedan 2011 i en bredare överenskommelse om stöd till en evidensbaserad praktik, vilken omfattar flera av socialtjänstens områden, bl.a. i syfte att stärka barn- och föräldraperspektivet i missbruks- och beroendevården. Tanken med det nationella stödet är att ge huvudmännen förutsättningar att, efter projekttidens slut, själva ansvara för sitt fortsatta utvecklingsarbete inom området. Med utgångspunkt från detta genomförde SKL en nationell kartläggning under en vecka i september 2012. Vuxna som var inskrivna i någon form av beroendevård tillfrågades. Genom denna kartläggning nåddes 2446 föräldrar med minderåriga barn, som var 3851 till antalet. Som exempel framgick att bara 40 % av föräldrarna fått prata om sitt föräldraskap, 32 % var oroliga för sina barn och att endast 26 % av barnen fick stöd (SKL 2013). Resultatet från kartläggningen ledde till att en nationell fördjupningsutbildning togs fram, i syfte att stärka barn- och föräldraperspektivet inom missbruks och beroendevården. En grundtanke med utbildningen är att se över och utarbeta rutiner för vården, både inom hälsooch sjukvården och inom kommunerna. Här upptäcktes ett tydligt utvecklingsområde, att utveckla samverkan inom socialtjänsten mellan de som arbetar med barn respektive deras föräldrar, som inte sällan har en missbruksproblematik. Som ett led i överenskommelsen mellan staten och SKL från 2011, om stöd till utveckling av ett förstärkt barn- och föräldraperspektiv i missbruks- och beroendevården, som utgår från den samlade ANDT-strategin, beslutade SKL under 2013 att även ge stimulansmedel till utvecklingen av samverkan inom socialtjänsten, mellan de som arbetar med placerade barn och de som arbetar med deras (ofta missbrukande) föräldrar. Socialstyrelsen, som också de har ett uppdrag från staten att arbeta med frågan, valde att arbeta med fem pilotkommuner för utveckling av den interna samverkan, varav Sandvikens kommun är en. SKL valde att gå ut med en inbjudan brett i landet, i alla län som anser arbetet vara angeläget. I slutändan kom 46 kommuner och 3 stadsdelar att ingå i arbetet. SKL avsåg att använda sig av redan etablerade stödstrukturer i länen, för att hjälpa pilotkommunerna i processen med att förbättra sin interna samverkan. Därav stimulerades samverkan mellan länens processledare för Kunskap till praktik, som har till uppgift att stödja utvecklingen av missbruks- och beroendevården och/eller stödja utvecklingen av ett förstärkt barn- och föräldraperspektiv i missbruks- och beroendevården, samt utvecklingsledarna för barn och unga, med uppgift att stödja utvecklingen inom kommunerna runt placerade barn. Båda dessa uppdrag är kopplade till var sin styrgrupp i länet.

8 En nationell överblick I syfte skapa en överblick över alla de utvecklingsarbeten som tangerar området önskade SKL att alla län som tänkte arbeta med frågan skulle beskriva det egna länets utvecklingsarbete. De beskrivningar som inkom sammanställdes i en pedagogisk karta över Sverige, både av SKL och av Nationellt Kunskapscenter Anhöriga (NKA). På dessa kartor kan besökaren klicka sig in på olika län och olika kommuner, för att ta del av beskrivningar av de utvecklingsarbeten som pågår, när det gäller insatser för barn i familjer med missbruk inom de olika projekten som stöds av Socialstyrelsen, SKL och Folkhälsoinstitutet (FHI) (se referens, webb-länkar).

9 Utvecklingsarbetet i Gävleborg Utvecklingsarbetets start Under våren 2013 tillfrågades socialcheferna i Gävleborgs kommuner, om de önskade delta i ett utvecklingsarbete i syfte att utveckla samverkan mellan anställda inom socialtjänsten som arbetar med barn som är föremål för placering och/eller andra omfattande insatser, och de som arbetar med barnens ofta missbrukande föräldrar. Gävle kommun anmälde sitt intresse att delta. Socialtjänst Gävle Socialtjänst Gävle är uppdelad i två fristående enheter med var sin enhetschef; Biståndsenheten och Familjeenheten. Båda har reception/mottagning i centrala Gävle, ca 300 meter ifrån varandra. Båda enheterna har såväl myndighetsutövning som stöd och behandlingsinsatser, inklusive viss dygnetruntvård. Inom Familjeenheten är målgruppen barn/ungdomar och deras familjer. Enheten har tretton specialiserade fristående verksamheter som leds av nio förstalinjechefer (några chefer ansvarar för två verksamheter.) Inom Biståndsenheten är målgruppen vuxna personer över 18 år. Enheten erbjuder hjälp bland annat inom områdena missbruks- beroendeproblematik, försörjningsstöd, bostadsproblem, behov av socialt stöd samt mottagandet av ensamkommande flyktingbarn. Biståndsenheten har nio specialiserade verksamheter som leds av sex förstalinjechefer. Även här förekommer att en chef ansvarar för två verksamheter. En relativt ung verksamhet, som startade i januari 2013, är Unga Vuxna. Denna arbetsgrupp vänder sig till personer mellan 18 25 år och hanterar såväl försörjningsstöd som utredning i fråga om vård och behandling. Unga Vuxna har även en behandlingsdel är kopplad till sig, Kompassen, som förutom sin ordinarie målgrupp även erbjuder samtal och beroendevård till ungdomar 15 17 år, men som då är kopplat till Familjeenhetens uppdrag. Sammantaget gör detta verksamheten unik i den för övrigt specialiserade socialtjänsten. Målsättning Socialtjänst Gävle gav följande beskrivning av det tänkta utvecklingsarbetets målsättning: Att socialtjänstens interna samverkan för att stödja föräldraskapet för barn och ungdomar som är aktuella för omfattande öppenvårdsinsatser eller placeringar utvecklas. Att genom utarbetande av gemensamma mål och rutiner skapa en långsiktig struktur i arbetet med målgruppen. Att bygga upp ett fungerande nätverk för barn och föräldrastöd inom kommunen. Att kvalitetssäkra stödet till föräldrar och barn.

10 Arbetssätt För att nå denna målsättning önskade enhetscheferna att en kartläggning och analys av problembilden gjordes, samt att en arbetsgrupp bestående av representanter från socialtjänsten med bl.a. kartläggningen som underlag ska presentera ett förslag till handlingsplan för arbetet, innehållande gemensamma målformuleringar, rutiner och varaktiga strukturer hur arbetet kan bibehållas och utvecklas. Tidsramen för arbetet var att förslaget från arbetsgruppen ska presenteras inför sommaren 2014, samt att en ledningsdiskusison gällande en utvecklad samverkan inom socialtjänsten ska ske under hösten 2014. Figur 1. Utvecklingsarbetets process i kronologisk ordning. Organisation Vid det första mötet med enhetscheferna beslutades att dessa två, tillsammans med processledaren för KtP (föräldrastöd/missbruk o beroende) och utvecklingsledaren för placerade barn, skulle utgöra styrgrupp för utvecklingsarbetet, som fick arbetsnamnet Föräldrastödssamverkan. En arbetsgrupp bestående av 10 personer (alla kvinnor), fem från vardera enhet, tillsattes. När enhetscheferna gick ut med en förfrågan till respektive enhet om deltagande i arbetsgruppen, kunde de konstatera att det fanns ett stort intresse, vilket medförde att det inte förelåg några problem att få ett brett deltagande i arbetsgruppen. Biståndsenheten representerades av: Vuxenteamet (utredning vuxna missbrukare), Hemstagården (HVB för vuxna med missbruksproblematik), Hemsta öppenvård, Försörjningsstöd, Unga Vuxna (18 25 år). Familjeenheten representerades av: Familjebehandlingen (två deltagare), Utredningsgrupp barn, Familjehemsgruppen, Grinden (Barnstödsgrupp). Då utvecklingsarbetet redan inledningsvis tänkt inkludera brukarperspektivet i arbetet kontaktades RFHL (inkl. Quinnoqulan), vilka sedan bistod arbetet med sina erfarenheter, som referensgrupp. SKL som samordnar utvecklingsarbetet på nationell nivå önskade en fortlöpande rapportering från Processledaren och Utvecklingsledaren.

11 Figur 2. Utvecklingsarbetets organisation.

12 Kartläggningen En kartläggning av socialtjänstens interna samverkan, samt dess arbete med målgruppen, genomfördes under början på 2014 som inledning av utvecklingsarbetet, vilken kom att få namnet Vilket stöd får föräldrar med missbruks-/beroendeproblematik? Kartläggningen var tänkt att omfatta 20 intervjuer, men kom i slutändan att bestå av 16 intervjuer, fördelat lika mellan chefer och personal. Figur 3. Fördelning av intervjuerna i kartläggningen. Utdrag från kartläggningen Kartläggningen, som sammanställdes till arbetsrapporten Vilket stöd får föräldrar med missbruks/beroendeproblematik? (Markstedt 2014), lyfter bland annat fram: I en specialiserad verksamhet (vilket Gävles socialtjänst är) krävs en hög grad av samarbete för att möta upp klienterna/familjernas komplexa behov av hjälp och stöd. I Gävle finns tendenser att ingen handläggare tar ansvar för helheten. Detta p.g.a. otydliga och rigida gränsdragningar mellan verksamheter, samt bristande struktur i samarbetet. Det finns (minst) två ingångar till socialtjänsten. Båda enheternas ingångar arbetar med vuxna, vilka ofta är föräldrar, vilket gör att det kan vara svårt för den enskilde att hamna rätt i systemet. Det finns rutiner för det vardagliga arbetet i alla verksamheter, men de är inte alltid skriftliga och inte heller helt samstämmiga. Det pågår ett arbete med en förvaltningshandbok, vilket troligt kommer att förbättra detta. De rutiner som finns kan upplevas som hinder för samverkan, då den anställde ofta bara gör det som står i rutinen i stället för att se helheten. Personalen känner inte hela sin organisation, utan oftast bara sin egen enhet. Nyanställd personal bör därför få introduktion över enhetsgränserna. Samverkan är ofta individbunden. En utarbetad rutin saknas för detta och. Personalen önskar en mer öppen socialtjänst, samt att arbetet runt familjer sker i team. Biståndsenheten behöver mer kunskap om familjearbete och Familjeenheten behöver mer kunskap om missbruks- och beroendefrågor.

Föräldrar som har kontakt med socialtjänsten har ett behov att få prata om sitt föräldraskap och få stöd i sin föräldraroll. Socialtjänsten missar ofta papporna till barnen som blir aktuella inom socialtjänsten, framförallt om de ej är vårdnadshavare till barnen. 13

14 Utbildningssatsningen Den utbildning som man i Gävle beslutade att genomföra, var SKL:s nationella fördjupningsutbildning Att stärka barn- och föräldraperspektivet i missbruks- och beroendevården. Den utbildningen består av 13 föreläsningsfilmer, samt ett kompletterande arbetsmaterial med olika diskussionsfrågor utifrån det ämne som filmen handlar om. (SKL 2012). De teman utbildningen hanterar är: Barns lagliga rättigheter till information, råd, stöd och skydd. Att stärka barn- och föräldraperspektivet i missbruksoch beroendevården. Psykologiska behov för utveckling och hälsa hos mindre barn och tonåringar. Att som barn växa upp med missbrukande föräldrar. Konsekvenser för ungdom att växa upp i en familj med missbruk. Risk- och skyddsfaktorer för barn och unga. Motiverande samtal MI i samtalet med föräldrar med missbruk och beroende. Att ta upp frågan med föräldrar Checklista för kartläggning av barns situation i familjer med missbruk eller beroende. Hur kan föräldrar tillgodose barns behov? Föräldrar på distans. Samlade erfarenheter av att vara förälder i missbruk. Anmälningsskyldigheten och socialtjänstens utredning om barns behov. Utbildningen genomfördes under februari april 2014 och avsnitten fördelades till 3 heldagar, en heldag per månad. Den tillgängliga lokal som enhetscheferna bedömde som lämplig, kunde ta emot ca 30 personer. Enhetscheferna beslutade att 80 personer skulle gå utbildningen, vilket innebar tre utbildningsomgångar med 25 30 personer i varje. Ett tydligt önskemål från enhetscheferna var att utbildningen skulle prioriteras av både personal och chefer, då syftet är vidare än att bara förkovra sig. Att även cheferna uppmanades att prioritera utbildningen var tänkt att sända en tydlig signal till övriga deltagare att detta är en prioriterad fråga. 76 personer kom att påbörja utbildningen och 60 personer fullföljde den (var med på alla dagar). Av de som deltog fanns bl.a. utredare, behandlare, stödpersonal, gruppchefer samt en av enhetscheferna. De chefer som deltog, kom alla från Familjeenheten.

15 Det var deltagarna i utvecklingsarbetets arbetsgrupp som fick till uppgift att agera kursledare, vilket innebar att se till att kursdeltagarna fick se rätt filmer, samt att rätt frågor diskuterades. Ett initialt stöd gavs av processledaren, som även hjälpte till med det administrativa arbetet runt utbildningen, som mottagande av anmälningar, uppdelande av diskussionsgrupper, sammanställande av deltagarnas kommentarer i diskussionsgruppernas arbetshäften, kursutvärdering, samt utfärdande av kursintyg till de som genomgått hela utbildningen. Deltagarnas kommentarer och önskemål Under utbildningen fick deltagarna gemensamma arbetshäften för att skriva det som kom fram i gruppdiskussionerna, som sedan skulle lämnas in till kursledaren. Det som bl.a. framkom var: Det måste finnas tydliga rutiner för samverkan. Gemensamma (biståndsenhetens personal och familjeenhetens personal) hembesök och besök i gemensamma ärenden. Samplanering av utredningar och insatser i gemensamma ärenden. I syfte att lära känna sin organisation önskas en ökad möjlighet till auskultation på varandras enheter, arbetsplatser. Det måste finnas ett utvecklat familje- och föräldraperspektiv i hela socialtjänsten, även hos dem som arbetar med olika typer av insatser. En tydlig styrning från ledningen önskas, med fokus på samverkan. Fler gemensamma utbildningar, för att ge möjlighet till dialog med kollegor från andra arbetsplatser. Stödet till missbrukande föräldrar, med fokus på just föräldraskapet, måste utvecklas. Ett ökat brukarinflytande önskas inom socialtjänsten. Utvärdering av utbildningen Efter avslutad utbildning genomfördes en utvärdering, vilken i stort visade att flertalet deltagare (av de 45 personer som svarat) ansåg att utbildningen i sig höll en relativt låg kunskapsnivå. En anledning till detta kan vara att de flesta deltagare var erfarna socialarbetare. Det deltagarna lyfte fram som den stora nyttan med utbildningen, var den gav möjlighet att träffa kollegor från organisationen och diskutera gemensamma frågor utifrån olika perspektiv. Detta var något som lyftes fram på olika sätt genom hela utvecklingsarbetet, och som även efterfrågats framåt. De som av olika anledningar inte fullföljde utbildningsomgången har informerats om möjligheten att ta del av filmerna i efterhand. De som inte fick möjlighet att delta i utbildningen denna gång har möjlighet till detta i efterhand då Socialtjänst Gävle nu har flera möjliga kursledare att använda sig av.

16 Arbetsgruppen Arbetsgruppen träffades en gång i månaden, totalt 6 tillfällen, mellan november 2013 maj 2014. Uppdraget från styrgruppen var: Processa fram ett förslag till utvecklad samverkan och presentera detta för styrgruppen inför sommaren 2014. Agera kursledare i fördjupningsutbildningen Förstärkt barn- och föräldraperspektiv i missbruks- och beroendevården. Arbetsgruppens sammankomster ägde rum i FoU Välfärds lokaler och sammankallande var processledaren för KtP, som även iordninggjorde en dagordning och dokumenterade alla möten. Arbetsgruppens tankar om den interna samverkan, som den såg ut innan arbetet påbörjats Hela socialtjänsten är specialiserad, vilket gör de anställda duktiga på sina uppgifter. Men samtidigt finns det ett tydligt stuprörstänk inom organisationen, vilket gör det svårt att komma åt varandras kompetens samt samordna utredningar och insatser. I de fall samverkan sker är den oftast individbunden, d.v.s. att man arbetar med den som man arbetat med tidigare, vilket missgynnar nyanställda och ger en ojämn socialtjänst. Det finns ett behov av att utveckla alla arbetsgrupper inom socialtjänsten till att ha ett familjeperspektiv. Samverkan kan bl.a. hindras av tidsbrist, personalomsättning, omorganisationer, att personalen inte känner till vad den andra enheten gör, eller att klienten motsätter sig samverkan. Inspiration till förslaget Fyra grundpelare som inspirerat arbetsgruppen till detta förslag till utvecklad samverkan har varit: Arbetsgruppen diskussioner runt egna erfarenheter av samverkan, bl.a. via fallbeskrivningar. Kursdeltagarnas anteckningar från SKLs fördjupningsutbildning. Den kartläggning som genomfördes, samt Referensgruppens deltagande och feedback. En tidig tanke arbetsgruppen hade var att göra ett studiebesök i Tyresö kommun, vars socialtjänsts struktur påminner om Gävles och där de har en väl utvecklad samverkan mellan enheterna. Men detta lyckades man inte få till stånd inom ramen för detta arbete, då den tillfrågade kommunen inte hade möjlighet att ta emot besök innan sommaren. Under arbetets gång framkom dock att flera från Gävle redan varit i Tyresö på studiebesök, erfarenheter som lades till de diskussioner som fördes i detta forum. En annan kommuns inspirerande utvecklingsarbete

17 är Sandvikens kommuns socialtjänst, som tidigare nämnts är en av Socialstyrelsens pilotkommuner, som utvecklat en arbetsmodell som de kallar för tillfälliga team, men som med anledning av tidsbrist inte heller besöktes. Information om detta utvecklingsarbete finns att finna på den tidigare nämnda pedagogiska kartan, NKAs hemsida (se referens, Webb-länkar). Arbetsgruppens deltagare tilldelades två skrifter av processledaren, utgivna av Socialstyrelsen: Föräldraskap och missbruk, som belyser ämnet i syfte att underlätta för läsaren att ta upp föräldraskap och samtala med föräldern om barnens situation i utredning eller behandling. Om Implementering, vilken som titeln antyder, handlar om vad användaren måste tänka på och vilka steg som måste tas, för att en metod ska implementeras i arbetet. Processledaren och utvecklingsledaren deltog även vid flertalet sammankomster på SKL, tillsammans med kollegor från övriga landet, vilka arbetade med liknande utvecklingsarbeten. Syftet med sammankomsterna var att ge möjlighet att dela med sig av andras arbeten, samt få input i form av olika föreläsare. Vid ett tillfälle var även enhetscheferna medbjudna, vilket uppskattades av dessa. RFHL:s deltagande i arbetet För att få ett brukarperspektiv på arbetet bjöds två representanter från RFHL in till ett arbetsgruppsmöte, en man och en kvinna (som även är engagerad i Quinnoqulan i Gävle), vilka berättade om sina egna erfarenheter av socialtjänsten och som även fick del av en kortfattad redovisning av den kartläggning som gjorts, samt beskrivning av hur arbetsgruppen tänkt runt en utvecklad samverkan. Precis som både SKL (2012), Socialstyrelsen (2012b) och Widerlöv (2014) konstaterat, önskar referensgruppen att personal inom socialtjänsten måste börja våga fråga om missbruk, då de annars inte kan erbjuda den hjälp, som föräldern faktiskt behöver. De bekräftar även det som kartläggningen (Markstedt 2014) visat, att pappa-perspektivet måste lyftas fram mer än idag. För mycket ansvar läggs idag på mamman, trots egna stora svårigheter, och för mycket hänsyn tas till pappans svårigheter, trots att dessa två kan ha samma problemtyngd Som ett exempel kontaktas aldrig pappan om barnet är placerat, om pappan inte har delad vårdnad. Men oftast kontaktas mamman om situationen är den omvända med frågan varför fungerar inte umgänget?, vilket kan upplevas som att socialarbetaren skuldbelägger mamman. Representanterna, som ville betona att samverkan måste förbättras för att ge familjerna bättre stöd och vård, var nöjda med hur det presenterade förslaget var tänkt. I slutet av processen, innan det färdiga förslaget var tänkt att skickas till enhetscheferna, önskades även en genomläsning och feedback på förslaget av representanterna från RFHL. Men vid detta tillfälle hade de tyvärr ingen möjlighet att hinna ge några synpunkter.

18 Kort sammanfattning av aktuell problembild Med utgångspunkt från enhetschefernas projektbeskrivning, projektarbetsgruppens resonemang, resultatet från den kartläggning som gjorts, samt kommentarer från den dokumentation som fördes under den utbildningssatsning som gjordes i samband med detta utvecklingsarbete, ges här en kortfattad beskrivning av problembilden. Socialtjänst Gävles uppdelning i två enheter, med dess specialiserade arbetsgrupper har bidragit till att personalen generellt sett är mycket kompetenta i det de gör, men det har även inneburit tydliga stuprör i organisationen, stuprör som gör det svårt att förstå varandras organisation, svårt att komma åt varandras kompetens och svårt att samordna utredningar och eventuella insatser. I de fall det finns skriftliga rutiner kan dessa ibland upplevas som hinder för samverkan, då de tydliggör gränsdragningarna mellan arbetsgrupperna, vad som ska göras och vad som inte måste göras. Denna gräns kan upplevas vara svår att kliva över, framför allt i en slimmad organisation där tid är en hårdvara. I de fall samverkan sker, upplevs den som individbunden, d.v.s. att man gärna samarbetar med de som man brukar samarbeta med. Då blir det ofta bra för familjen/individen, men det skapar samtidigt en svårighet för de som inte har dessa upparbetade samverkanskontakter, bl.a. för nyanställda, vilket ger en ojämn kvalité på det som socialtjänsten kan erbjuda. Bekymmer med samverkan är inte bara något som personalen på golvet upplever, då även mellanchefer saknar ett strukturerat teamarbete och efterlyser ett utökat chefssamarbete. Några tydliga utvecklingsområden som framträder är: Det saknas rutiner för samverkan mellan enheterna, mellan olika handläggare/ utredare, chefer, men även mellan de som arbetar med insatser, t.ex. behandlare. Uppdelningen i två enheter och bristen på samverkan dem emellan gör att många saknar känslan av att det är en socialtjänst. Hela socialtjänsten behöver tänka i ett familjeperspektiv, snarare än ett individperspektiv. Det sker en ständig personalomsättning och omorganisationer inom respektive enhet. Personalen har inte tillräckliga kunskaper om varandras arbetsområden och ansvar, vilket gör det svårt att främja en nödvändig kunskapsöverförning mellan arbetsgrupperna/enheterna. Klienter som motsätter sig kontakt med handläggare, arbetsgrupper, enheter innebär tydliga utmaningar för arbetet och samverkan. Personalens tidsbrist. Arbetsformer i syfte att stödja föräldrar, vars barn blivit placerade, saknas. Brister i kunskap om missbruk/beroendefrågor inom familjeenheten. Brister i kunskap om föräldraskap och barnperspektivet inom Biståndsenheten. En ideologisk samsyn kring missbruk/beroende och föräldraskap saknas. Brister i kunskapen om Hur stödja missbrukande föräldrar.

Vad som ändock upplevs positivt i denna sammanställning är personalens medvetenhet, att problem beskrivs som problem, samt att en stark önskan om förändring och förbättring präglar hela förvaltningen, på alla nivåer. 19

20 Arbetsgruppens förslag till förbättrad samverkan Här kommer nu en beskrivning av det förslag till rutin för förbättrad samverkan inom Socialtjänst Gävle, som arbetsgruppen för utvecklingsarbetet processat fram. Vid anmälan/ansökan När en familj blir aktuell inom biståndsenhetens eller familjeenhetens mottagningsgrupper, via ansökan eller anmälan, ska den handläggare som tar emot informationen göra en förhandsbedömning. I denna förhandsbedömning ska: handläggaren som arbetar på familjeenheten, förutom de frågor som vanligtvis ställs, undersöka om det förekommer missbruk/beroende i familjebilden. Detta kan förslagsvis ske via screeninginstrumentet AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test), vilket då kvalitetssäkrat vilka frågor som ställts; handläggaren som arbetar på biståndsenheten, förutom de frågor som vanligtvis ställs, ställa frågor om föräldraskap, inklusive eventuellt umgänge med barn som föräldern inte har vårdnad om, eventuella bonusbarn, kontakt med den andre föräldern, förslagsvis använda sig av en nätverkskarta för att kartlägga nätverket; Vid ev. hänvisning bör den handläggare som tagit emot informationen aktivt försöka följa den det gäller, till den arbetsgrupp som kan hantera ärendet. På detta sätt fångar socialtjänsten upp de som är hjälpsökande, men inte har förmåga att själv söka hjälp. Om beröringspunkter finns, alternativt att familjen redan är aktuell på den andra enheten, ska handläggaren omedelbart kontakta den andra enhetens mottagningsgrupp, alternativt eventuell handläggare, för inledande av samverkan. Vid hembesök Om den som anmälan gäller inte är hjälpsökande och ovillig att komma till socialtjänstens lokaler, diskuteras om ett hembesök istället kan genomföras. Om ett hembesök ska genomföras, och det finns beröringspunkter inom båda enheterna, planeras detta tillsammans av mottagningsgrupperna på båda enheterna. Vid hembesöket ska handläggare från båda enheterna alltid finnas med, för att ge möjlighet att informera familjen om vilken hjälp som går att erhållas på frivillig väg. Hur ärendet hanteras efter detta beslutas därefter enligt familjernas behov och gängse lagstiftning, men här kan alltså familjen bli aktuell för utredning inom båda enheterna. Om familjen är hjälpsökande kan ett gemensamt besök på socialtjänstens lokaler planeras. Familjen erbjuds då en Samordnad Familjeplan. Samordnad Familjeplan, eller SFP som den även kallas, kommer att beskrivas närmare lite längre fram i texten.

21 Vid ett planerat första besök Om det vid aktualiseringstillfället framkommer att familjen kan vara i behov av insatser från flera arbetsgrupper inom socialtjänst Gävle, ska representant från de andra arbetsgrupperna bjudas in till ett gemensamt första besök med familjen. Under besöket ska handläggarna från båda enheterna ges möjlighet att informera familjen om vilken hjälp som går att erhålla inom socialtjänsten. Om familjen önskar hjälp från minst två arbetsgrupper, erbjuds de en Samordnad Familjeplan. Om en individ/familj redan är aktuell inom någon arbetsgrupp Om behov av insatser från flera arbetsgrupper uppstår under ett redan pågående ärende, ska individen/familjen informeras om möjligheten till en Samordnad Familjeplan. Om ett intresse för detta uppstår, sker arbetet ske enligt en SFP- rutin. Figur 4. Illustrerar flödet i den utvecklade samverkan.

22 Samordnad Familjeplan (SFP) Framtagandet av denna modell är tydligt inspirerad av Samordnad Individuell Plan (SIP), vilket är en lagstyrd modell för samverkan mellan kommun och Landsting, i de fall ett vårdbehov bedöms sträcka sig över myndighetsgränserna. Till skillnad från SIP är SFP tänkt att användas inom socialtjänsten (kommunen), med syftet att förflytta det vanligtvis rådande individperspektivet, till ett familjeperspektiv. En SFP ersätter inte ordinarie utredningsdokument eller vårdplaner, utan ska ses som ett kompletterande dokument, där familjen och representanter från olika arbetsgrupper sitter ned vid samma tillfälle och kommer överens om en samordning av socialtjänstens utredningar och insatser. En samordning av insatser behövs då hela eller delar av familjen, har eller är i behov av insatser från flera enheter inom socialtjänsten. En SFP kan även innefatta andra viktiga myndigheter, till exempel försäkringskassan, skolan, omvårdnadsförvaltningen o.s.v. Andra handläggare, från övriga delar av kommunen, kan alltså med fördel bjudas in att delta in och komplettera den samordnade planen. Om familjens behov av hjälp/stöd/vård även innefattar insatser från Landstinget, ska en SIP initieras istället för en SFP. Målsättningen med SFP, förutom familjens ökade delaktighet i sin egen planering, är att utredningar och erbjudna insatser ska samordnas till en vårdkedja och komplettera varandra, för att på bästa möjliga sätt ge hela familjen det stöd och den hjälp de behöver, när de behöver det. SFP-modellens flöde Om familjen accepterar att en samordning av insatserna ska göras, sker detta efter följande SFP-flöde. 1. Identifiering: Ett behov om samordning av insatser identifieras av någon handläggare inom organisationen, som informerar den/de vuxna om SFP, samt vad detta skulle kunna innebära för familjen. Om samtycke till att inleda ett SFP-arbete ges, inventerar de tillsammans (socialarbetaren och familjen) vilka personer/funktioner som är viktiga för familjen och som därför bör vara delaktiga i planen. 2. Sammankallande av deltagare: Den som identifierat familjens behov av SFP ansvarar även för initierandet och sammankallandet av deltagare och samordning av det första SFP-mötet. I samråd med vårdnadshavare sammankallas familjen, tillsammans med aktuella handläggare och ev. utförare inom socialtjänsten, samt övriga i kommunen. Om någon i familjen bedöms vara i behov av en kontakt med en specifik arbetsgrupp inom socialtjänsten, riktas en ansökan om detta med hjälp av SFP-samordnaren, för att möjliggöra att även representant från denna grupp kan närvara. Den arbetsgrupp som bjuds in till en SFP ska delta, så långt det är möjligt. Det är viktigt här att inte begränsa deltagandet till att endast gälla handläggare på enheterna, utan att det även bör inkludera andra, för familjen viktiga utförare.

23 3. SFP-mötet: Målsättningen ska vara att en samordnad plan för familjen, ska sammanställas skyndsamt, men senast inom en månad efter det att behovet upptäckts. En ansvarig handläggare för SFP utses av deltagarna. Planering av stöd och hjälp för alla familjemedlemmar ska dokumenteras i ett gemensamt dokument. I dokumentet ska beskrivas: Var inom socialtjänsten/kommunen, familjemedlemmarna är aktuella idag. Familjens beskrivning av aktuell situation/problem och resurser. Familjens beskrivning av vad de anser sig behöva för typ av hjälp. Respektive arbetsgrupp ska beskriva vad de redan vet om familjen, samt på vilket sätt familjen kan få del av de insatser de önskar (var ska de ansöka om detta, beskrivning av vad som behöver utredas innan eventuell insats kan erbjudas, samt utredningstid). En tydlig planering för barnen och de vuxna görs, med mål, tänkta insatser, när planen ska följas upp samt vem som är ansvarig för vilken insats. Det ska även framgå om eventuella frågeställningar ska lyftas till övergripande chefer, och när i så fall detta ska ske. Vilka som deltagit i SFP-arbetet. När en SFP-uppföljning ska göras. Det är ett gemensamt ansvar för alla deltagarna i SFP-arbetet att meddela eventuella avvikelser från planen. Detta ska skyndsamt meddelas ansvarig SFP-samordnare, som vid behov sammankallar till nytt SFP-möte. 4. Insatser alt utredning initieras: De behov av utredning alt insatser som framkommit under SFP-mötet ska initieras skyndsamt. I detta steg påbörjas insatser och ev. ytterligare utredningar från de olika arbetsgrupperna, enligt vad som överenskommits på SFP-mötet. Det är viktigt att poängtera att utredningsprocesserna vid de olika arbetsgrupperna kan vara olika långa, samt att beslut om eventuella insatser sker enligt en delegationsordning, vilket kan innebära att det tar olika lång tid för socialtjänstens arbetsgrupper att nå de gemensamma målen i planeringen. Vid avvikelser från planen, meddelas detta den som utsetts som SFP-samordnare. I vissa fall kan det vara av vikt att denna avvikelse meddelas berörd chef, som får ta med sig eventuella problem i samverkan till nästa chefsmöte. 5. Uppföljning: I detta steg är det tänkt att följa upp de insatser som familjen erbjudits. En uppdatering av aktuell situation ges, vad som skett sedan senaste mötet. Om individen det gäller godkänt det, kan kopior av viktig dokumentation delas med annan utredningsgrupp, till exempel resultat från eventuella insatser och utredningar m.m. Annars delas detta muntligen. Vid behov revideras planeringen, vilket dokumenteras i SFP-formulär. Om familjens behov av ytterligare stöd och hjälp inte längre behöver samordnas, alternativt att de inte har behov av något ytterligare stöd alls, kan kontakten avslutas. Minst en uppföljning av SFP 1 skall genomföras. 6. Avslut: Ett avslut av SFP kan göras, då behov av samordning av insatser inte längre behövs. Oplanerade avslut av ärendet måste meddelas ansvarig för SFP-planeringen och lyftas på nästa SFP-möte för ny planering. 1 SFP-dokumentet finns som bilaga till denna arbetsrapport.

24 Identifiering Ett behov om samordning av insatser identifieras. Sammankallande av deltagare Den som identifierat familjens behov av SFP, ansvarar för initierandet och sammankallandet av deltagare och samordning av det första SFP-mötet. I samråd med vårdnadshavare sammankallas familjen, tillsammans med aktuella handläggare och ev utförare inom socialtjänsten, samt övriga kommunen. Om någon i familjen bedöms vara i behov av en kontakt med en specifik arbetsgrupp inom socialtjänsten, riktas en ansökan om detta med hjälp av samordnaren/sammankallaren. SFP-mötet Ansvarig handläggare för SFP utses. Alla familjemedlemmars planering av av stöd/hjälp ska dokumenteras i ett gemensamt dokument Målsättningen ska vara att en samordnad plan för familjen, ska sammanställas inom en månad från det att behovet upptäckts. Insatser eller utredningar påbörjas. I detta steg påbörjas insatser och ev. ytterligare utredningar från de olika arbetsgrupperna, enligt vad som överenskommits på SFP-mötet. Uppföljning Uppföljning av SFP skall göras enligt planering. Eventuella avvikelser från planen ska lyftas, i första hand till samordnaren för planen. Avslut Ett avslut av SFP kan göras, då behov av samordning av insatser inte längre behövs. Figur 4. Bild på flödet.

25 Arbetsgruppens övriga förslag till utvecklad samverkan Förutom den rutin för ökad samverkan mellan enheterna och SFP kom arbetsgruppen även fram till andra förslag, utifrån de olika problemområden som enhetscheferna, kartläggningen och utbildningssatsningen berörde, vilket beskrivs nedan. Föräldra- barncoacher Tillsättandet av Föräldra- barncoacher var något som arbetsgruppen bedömde som viktigt i implementeringsprocessen och för att sätta samverkan och familjeperspektivet i fokus. Inspirationen till detta är de våldscoacher socialtjänsten har, samt den framgångsrika satsning som gjorts på det området. En föräldra- barncoach bör förslagsvis utses i varje arbetsgrupp, med uppgift att se till att det förstärkta barn- och föräldraperspektivet kvarstår inom den gruppen, samt att påminna sin grupp om att en rutin för samverkan finns och ska användas inom hela socialtjänsten. Inom Familjeenheten bör denna coach även ha ett fokus på att frågor om alkohol och narkotika ställs till föräldrar och vårdnadshavare. Förslagsvis ges coacherna möjlighet till egen utveckling i frågorna genom att skapa ett internt nätverk med övriga coacher, där de kan dela sina erfarenheter och ges möjlighet till fortsatt utveckling och utbildning. Samverkan inom familjebehandlingen/beroendevården Något som framkom i både kartläggningens intervjuer med chefer och anställda, samt i flertalet av de gruppanteckningar som fördes under utbildningen Att stärka barn och föräldraperspektivet är att stöd till missbrukande föräldrar, vars barn blivit omhändertagna, helt saknas i förvaltningen. Hemsta öppenvårds föräldragrupper och familjeenhetens resurs som tidigare coachat och matchat föräldrar till behandling, har dragits in. Det finns en generell önskan om, samt förmodade vinster i att samköra delar av familjebehandlingen med den traditionella beroendevården i gemensamma ärenden. På detta sätt breddas behandlingen och förståelsen för individens hela problematik och den enskilde behöver inte berätta samma saker flera gånger. Två förslag som lyftes fram för diskussion var: Behandlarna i respektive verksamhet bjuds in till vissa tematillfällen i respektive behandlingsgrupp. En samlokalisering av delar av personalen, med fokus på familjeärenden.

26 Andra utvecklingsområden inom Socialtjänst Gävle Andra förbättringsförslag som framkommit i detta arbete, varav några bedöms vara extra viktiga, är: Användandet av screeningsinstrument AUDIT (Alkohol Use Disorders Identification Test) bör utvecklas i de arbetsgrupper som inte arbetar direkt med missbruksproblematik, och därigenom inte ställer frågor om detta rutinmässigt. Om ett screeninginstrument används rutinmässigt, kommer det att leda till att ingen kan känna sig direkt utpekad eller kränkt av frågorna. Förfarandet kommer istället fånga upp fler föräldrar som är i behov av stöd och hjälp för att bryta sitt riskbruk, missbruk eller beroende av alkohol, vilket direkt skulle underlätta bedömningen av individen/familjens behov av hjälp och stöd. Även hos den som inte svarar på frågorna helt ärligt, kan ett frö väckas, så denne förhoppningsvis berättar om sina bekymmer och söker hjälp vid ett senare tillfälle. Rutinerna att kartlägga våld, missbruk, psykisk ohälsa i familjen är inte samstämmiga mellan enheterna eller arbetsgrupperna, och i vissa fall inte heller skriftliga. Detta bör tydliggöras i den framtida förvaltningshandboken. I kartläggningen framkom att ett chefsforum för mellanchefer önskas, där de kan diskutera förändringar i sin egen verksamhet samt samordna gemensamma utbildningsinsatser. Generellt finns bristande kunskap om varandras verksamheter! För att förbättra detta framöver, ges följande förslag: En del utbildningssatsningar bör även fortsättningsvis vara gemensamma för att bygga upp en gemensam utbildningsgrund, samt för att fortsätta främja samarbetet mellan enheterna/verksamheterna. Både chefer och medarbetare bör använda auskultation som ett sätt att lära känna sin organisation. Förbättra intranätets information om verksamheterna! Det finns ett starkt önskemål att allas verksamheter och olika projekt ska beskrivas på intranätet. Kommunens offentliga webbplats bör göras mer brukarvänlig, så brukaren lätt kan söka fram den information som önskas. Informationen bör vara anpassad även utifrån ett barnperspektiv. Det finns ett generellt önskemål att en brukarvänlig folder skapas, innehållande vilka verksamheter som kan erbjuda vilka insatser, samt kontaktuppgifter. Informationen bör vara anpassad även utifrån ett barnperspektiv. Familjeenhetens personal behöver och önskar mer kunskap i missbruks- och beroendefrågor och biståndsenhetens personal behöver och önskar mer kunskap i föräldrafrågor och att utveckla sitt barnperspektiv. Förmodligen kommer en förbättrad samverkan mellan arbetsgrupperna att avhjälpa delar av denna kunskapsbrist, men kan även skapa en starkare önskan om att fördjupa sina kunskaper. Utveckla ett gemensamt introduktionsprogram för nyanställda inom båda enheterna, som ger kunskap om hela socialtjänstens organisation.

27 Förväntade vinster med en förbättrad samverkan mellan arbetsgrupperna/enheterna Det är svårt att spekulera i eventuella vinster med ett förändrat arbetssätt, innan det ens har tagits i bruk, men här kommer i alla fall ett försök. Vinster ur ett familjeperspektiv En ökad grad av samverkan kommer troligen på kort sikt att leda till att familjerna minskar sin faktiska tid inom socialtjänsten, vilket innebär att de upplever sig få rätt hjälp snabbare. Viktigt är även att en sammantagen handlingsplan, här kallad SFP, gör alla inblandade delaktiga och medveten hur situationen ser ut. Skriften Havererat föräldraskap gör även gällande att tydliga syften från alla inblandade, delmål och mål kan fungera som en motivationskompass för föräldrarna (Widerlöv 2014). Denna samverkan mellan enheterna/arbetsgrupperna kommer även ge en känsla av att det finns en ingång till socialtjänsten, trots att det i praktiken finns flera, samt att korrigeringar i vårdkedjad kan göras snabbare, i de fall det behövs. Kontentan av detta borde bli att den totala kvalitén på de utredningar och de insatser socialtjänsten erbjuder, generellt blir bättre. Vinster ur ett socialarbetarperspektiv Utifrån socialarbetarens perspektiv kommer en ökad grad av samverkan initialt innebära ett merarbete, då fler möten med kollegor runt klienter som man kanske inte varit involverad i tar tid. Men i förlängningen, då familjen förhoppningsvis får rätt hjälp snabbare, bör trycket på socialtjänstens mottagnings- och utredningsenheter att minska, vilket bör generera ett lugn och en större tillfredställelse i arbetet. Andra vinster för socialarbetaren bör även vara att man kommer närmare upplevelsen att alla arbetar mot samma mål, närmare sina kollegor och därmed närmare upplevelsen att vara en socialtjänst. Därutöver är även annan vinst en både kort och långsiktig kompetenshöjning genom lärande möten med kollegor som besitter annan kompetens och erfarenhet. Värdegrunden som utgångspunkt Sammantaget är detta förslag ett försök att utgå ifrån Gävle kommuns värdegrund, det vill säga de värderingar som uttrycker kommunens väg för att på bästa sätt tillgodose medborgarnas och kundernas gemensamma intressen: Ett bra bemötande, gott samarbete och kvalité. I detta förslag har även delaktighet lagts till, för att poängtera den kanske viktigaste pusselbiten; Brukarmedverkan!

28 Implementering av modell för utvecklad samverkan I Socialstyrelsens skrift (2012a) Om implementering förklaras implementering som en procedur, vilken används för att införa nya metoder i en ordinarie verksamhet och som säkerställer att metoderna används så som det var avsett och med varaktighet. Behovsinventering Vilket förändringsbehov som finns och utifrån det försöka komma på hur tillfredställa behovet. Installation av metoden Säkra nödvändiga resurser, d.v.s. lokaler, tid, nytt material, rekrytering och utbildning. Användning av metoden Viktigt att använda sig av metodens "kärnkomponenter" istället för att göra om och anpassa den efter eget huvud. Vidmakthållande av metoden Följ arbetet. Skilj på problem och förbättringsbehov som beror på metoden i sig, alt. kompetens, organisation eller ledarskap Figur 5. Implementeringsprocessen ses som ett flöde. Sett utifrån denna modell ligger förslaget till utvecklad samverkan i den första delen av processen. Men så småningom bör socialtjänsten kunna se vilken förändring som metoden faktiskt innebär. Vad som kan nämnas som framgångsfaktorer, som enligt Socialstyrelsen visat sig särskilt viktiga vid implementeringen av metoder är: Kompetens: För att en metod ska få avsedd effekt måste den användas på rätt sätt. För att uppnå detta krävs ett urval av vilka som ska använda sig av metoden, utbildning/information om metoden och dess syfte, samt handledning i metoden, dvs. någon som kan ge stöd i användandet. Alla medarbetare måste alltså informeras om syftet med metoden och vilken förväntad nytta den kommer att göra. Om de första försöken att använda sig av metoden inte blir 100 procentiga, finns det en risk att erfarna socialarbetarna faller tillbaka i gamla icke-rutiner istället för att fortsätta arbeta in det nya arbetssättet trots att det nya i längden skulle vara bättre för alla parter, inte minst familjerna. Sedan är tiden ett problem, då det ofta är arbetsbelastningen som styr vardagen. Detta förslag kommer inte innebära att arbetsbelastningen minskar, i alla fall inte till en början. Det kommer däremot innebära att familjerna kommer få ett bättre stöd/omhändertagande, samt att det kommer att påskynda vårdtiderna om insatserna sker i en vårdkedja, istället för som lösrykta insatser. Organisation: En stödjande och långsiktig organisation som vid behov omfördelar tid, personal och ekonomi för att underlätta en god samordning. Det bör även finnas en positiv inställning till nytänkande, kompetensutveckling, samt en god beredskap till förändring.

29 För att denna Arbetsmodell ska bli en del av vardagen måste den beslutas att vara en rutin, ett gemensamt arbetssätt med en tydlig målgrupp samt generera nytta, för en eller flera parter. Sedan tar det ibland flera år innan en metod har satt sig och blivit en del av det ordinarie arbetet, vilket ställer krav på själva organisationen. Ledarskap: Ett effektivt ledarskap som kan tydliggöra roller, ansvara för medarbetare, tilldela uppgifter och hantera motstånd. Den som leder ett implementeringsarbete bör utöva ett adaptivt ledarskap, dvs. vara lyhörd. Det är oklart hur sanktionerat arbetet är bland övriga chefer i förvaltningen. För att implementeringen ska fungera måste chefer på alla nivåer inom organisationen vara delaktiga. Gruppcheferna måste driva processen i sina arbetsgrupper, tillsammans med den eventuella Föräldra- barncoachen, och efterfråga aktiv samverkan och resultat. Viktigt är att även informera socialnämnden om det arbete som görs. Figur 6. Bild ur Om Implementering översikt över implementeringsarbetets framgångsfaktorer. Enhetscheferna har informerats om det faktum, att en tydlig implementeringsplan måste göras för att de ska lyckas genomföra önskad förändring i enheternas arbetsstruktur. Det finns dock flera framgångsfaktorer som varit tydliga under detta utvecklingsarbete, som kommer vara viktiga även i fortsättningen: Att enhetscheferna fortsätter vara engagerade i frågan och tar sitt ansvar att informera både socialchefen och socialnämnden om arbetet, samt efterfråga resultat från sina gruppchefer. Att det varit flera processer igång samtidigt, vilka alla pekat på samma behov av förändring samt i stort sett samma lösning på problemet. Att de flesta medarbetarna inom socialtjänst Gävle är rutinerade socialarbetare med mycket kunskap och engagemang, vilka även har en tydlig önskan om att utveckla samverkan. Att alla chefer är tydliga med viljan att utveckla samverkan, både internt och externt.

30 Att alla chefer efterfrågar uppföljning och resultat. Men viktigast av allt är att det skapas en tydlig implementeringsplan. Fem vanliga missförstånd om förändringsarbete är att: Effektiva metoder sprider sig själva. Information räcker till att åstadkomma en förändring. Utbildning leder till användning. Förändring sker snabbt. Det räcker med att tro på det man gör för att det ska bli bra. Vad som kan konstateras är att en metod dör, oavsett hur bra den är, om den inte aktivt arbetas med, efterfrågas och får näring.

31 Uppföljning av arbetet Nyttan med metoden, om utvecklingsarbetet bidragit till någon typ av förändring för målgruppen, eller för socialarbetarnas arbetssituation, är omöjligt att få veta med någon säkerhet, om inte arbetet följ upp. I enhetschefernas projektbeskrivning nämns att måluppfyllelsen ska utvärderas, om projektet genererat bättre samarbete och rutinerna har förbättrats. I arbetsgruppens diskussioner uppkom förslag om att göra en enkätundersökning riktad till de familjer som får prova modellen, som ett sätt att se om familjerna märkt någon förändring/förbättring av socialtjänstens arbete. Ett annat förslag var att samforska med representanter från familjerna. Hur en utvärdering ska utföras, av vem och när, ligger på berörda chefer att resonera och komma överens om. Enhetscheferna är rekommenderade att vara tydlig med målgruppen för arbetet, att till en början försöka begränsa antalet familjer, samt besluta om på vilket sätt denna utvecklade samverkan ska utvärderas, innan det påbörjas. En uppföljning av arbetet bör ske sex och tolv månader efter att arbetet inletts, för eventuell korrigering av rutinen när arbetssättet hunnit provas. En viktig del i denna uppföljning bör vara brukarnas synpunkter på arbetet. Viktiga funktioner som ska delta i uppföljningen bör vara enhetscheferna, berörda gruppchefer, samt representanter från arbetsgrupperna, förslagsvis föräldra- barncoacherna om denna funktion tillsatts. Vad händer nu? Som nämndes i början på denna rapport startade detta utvecklingsarbete med tanken att utveckla samverkan mellan olika arbetsgrupper inom socialtjänstens Biståndsenhet och Familjeenhet, bland annat för att kvalitetssäkra stödet till föräldrar och barn som på olika sätt är aktuella för insatser inom socialtjänsten. Enhetscheferna har nu tagit del av arbetsgruppens arbete och kommer att syna förslaget under sensommaren 2014. Det är sedan upp till dem och övriga chefer inom förvaltningen att fatta beslut om vad som är genomförbart och vilka förändringar som måste göras, för att Socialtjänst Gävle ska nå sin målsättning.

32 Referenser Länsstyrelsen Gävleborg, Region Gävleborg, Landstinget Gävleborg & Polismyndigheten i Gävleborgs län (2014). Strategi och handlingsplan för ANDT-arbetet i Gävleborgs län t.o.m. 2015. Gävle: Länsstyrelsen Gävleborg, Region Gävleborg, Landstinget Gävleborg & Polismyndigheten i Gävleborgs län. Markstedt, C. (2014). Vilket stöd får föräldrar med missbruks/beroendeproblematik? Arbetsrapport 2014:5. Gävle: FoU Välfärd, Region Gävleborg. Prop. 2010/11:47. En samlad strategi för Alkohol, Narkotika, Dopnings- och Tobakspolitiken. http://www.regeringen.se/sb/d/13344/a/158436. Socialstyrelsen (2012a). Om implementering. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2012b). Föräldraskap och missbruk. Stockholm: Socialstyrelsen. SKL (2012). Nationell fördjupning Att stärka barn- och föräldraperspektivet i missbruksoch beroendevården ett arbetsmaterial för att komma vidare. Stockholm: Sveriges kommuner och Landsting. SKL (2013). Föräldrar i missbruks- och beroendevården - En kartläggning för att stärka barn- och Föräldraperspektivet. Stockholm: Sveriges kommuner och Landsting. Widerlöv, M. (2014). Från insidan av ett havererat föräldraskap. Stockholm: Rainbow Sweden. Webb-länkar Pedagogisk karta över länens utvecklingsarbete Sverige via Nationellt Kunskapscenter Anhöriga (NKA). http://www.anhoriga.se/anhorigomraden/barn-som-anhoriga/kartamissbruk/. "Arbete i samverkan kan lösa många problem som överstiger den enskildes förmåga".

33 Bilaga 1. Samordnad familjeplan Barn Föräldrar eller vårdnadshavare SFP Barnhandläggare Vuxenhandläggare

34