Det okontrollerade sinnet 1. Den inre världen 1.2 Från det inre till det yttre Självkänsla Självförtroende Självsäkerhet 1.3 Drömmar Om en framtid Under natten 1.4 Beroende Tvångstankar Sex Droger Pengar Våld 2. Den yttre världen 2.1 Människor 2.2 Ekonomi 2.3 Gruppmedvetande, grupptryck 2.4 Förhållande Familj 2.5 Universum, och utomjordlingar 3. Slut, början, och fortsättning 3.1 Jorden 3.2 Fängslad, och förlorad 3.3 Födelse 3.4 Liv 3.5 Död 3.6 Räddning Förståelse
Förlåtelse Frid 1. Den inre världen 1.1 Från det inre till det yttre Självkänsla Självkänslan är förmågan att lita på sig själv. Den finns genom platsen djupt inombords, och kännetecknas av en varm bubblande känsla i nedre delen av överkroppen, runt magen och uppåt mot hjärtat. I den kan man vila, och hämta kraft. Självkänslan är inte så beroende av yttre omständigheter. För att finna självkänslan behöver man bli tryggare i sig själv, känna en viss trygghet till livet. Man behöver inte ha vänner för att ha självkänsla, den tryggheten har man till sig själv, och den är egentligen oberoende av andra. I självkänslan är man inte så kritisk mot sig själv, man tar saker för vad de är, och behöver inte kämpa för att nå ett yttre mål, eller tillfredställa någon annan. Självkänslan är bra att ha, eftersom livet inte verkar lika hårt, och kallt med den värmen inombords. Man kan ta saker, och ting lite lättare. Livet blir mer lättsamt att leva. Självförtroende Som en kanal mellan självkänslan, och det yttre blir självförtroendet. Är den kanalen blockerad blir man osäker utåt, och kan ha svårare att befinna sig bland människor. Man känner lätt krav på sig själv, och har svårt att hantera krav från andra. Utan självförtroendet har man svårare att tackla hinder i en vardag som ofta är ganska hård. I en självkänsla utan självförtroende vet man att man har en trygghet att vila i, men blir lätt ensam då den tryggheten inte tar något större uttryck utåt. Risken finns att man avskärmar sig från andra då tryggheten finns inombords där man känner att man i sin ensamhet får utrymme att vila. Människor med en egen stark
självkänsla är då lättare att umgås med, och vara kring eftersom de har lättare att vila i sin egen trygghet, och inte är lika krävande. Självsäkerhet Självsäkerheten kommer då självförtroendet blir kanalen mellan självkänslan, och det yttre. Man hanterar yttre hinder med styrkan från det inre. 1.2 Drömmar Om en framtid Via framtidsdrömmar kan man få hopp, men även bli besviken. Sådana drömmar kan ta en ur detta nu, och göra så att man lever i sinnets värld. Det är möjligt att både leva i tanken om en framtid, och att leva i nuet på samma gång. Tankarna består ju av, och uppkommer i nuet. Ser man inte nuet så kan tanken om en framtid, och kämpandet efter den speciella framtiden leda till en tillfällig inre glöd, men också smärta. Livet blir ett jagande i stället för ett avslappnat ögonblick. För att komma fram till drömmen behöver personen ofta gå en viss utbildning, för att sedan få det där jobbet, som ger pengar och status. Efter det kan ett hus på en speciell plats ingå, en partner som är på ett sätt, och en bil man gärna vill ha. Den drömmen som man ganska omedvetet skapar i huvudet blir som en bild av framtiden man har svårt att släppa. All annat framtid blir något skrämmande, och farligt. Detta gör att man behöver ändra på sig, och man kommer bort från sig själv. Det är lätt att gå in i en roll för att nå drömmen som finns i huvudet. Tar man sig till en framtid som liknar ens framtidsdröm får man viss tillfredsställelse, dock blir saker stela, och man blir troligtvis väldigt rädd att förlora det man har strävat efter. Rädsla är vad som skyr kärlek. Rädslan består egentligen av kärlek som allt annat, men i denna form så skyr den kärlek. Rädslan täcker över kärleken, och man ser inte klart, man blir blind av rädsla. Hamnar man i en annan livssituation än den tankarna ville ha, kan besvikelse framträda.
Besvikelse är väldigt lika rädsla, de består av samma sak. Besvikelse är rädsla för en själv, och en sorg på grund av att man tror sig ha förlorat något. I detta fallet framtidsdrömmen man nån gång skapade, och inte är villig att släppa. Under natten När man drömmer under natten får man uppleva sina rädslor, önskningar, och det man inte har konfronterat under dagen. Mediterar man ofta märker man att nattens drömmar är ungefär som den reningsprocess som sker under en meditation. Innan man hamnar i ett tillstånd av frid, avslappning, och stillhet uppträder sinnets ytliga innehåll för att sedan gå över i stillhet. Ungefär samma sak händer när man drömmer på natten. Ibland är man med om nätter där det känns som man sovit ytligt, och drömt hela natten. Detta kan vara ett tecken på kroppens naturliga utlopp för händelser man antingen önskar ska ske, eller tankar som verkar störande för ens varelse. Något jag tror är att kroppen i drömmandet förbereder sig för en djupare sömn på samma sätt som att man medvetet i meditationen förbereder sig för en djupare avslappning, genom att först konfrontera sinnets innehåll. Det innehåll som under ens vardag har inkapslats i systemet, sådant innehåll som inte kommer upp till ytan under vardagen. Det går att vara mer eller mindre medveten under nattens drömmar. När sinnet blir klarare leder det till att även drömmarna blir klarare. Drömmar kan ibland uppfattas mer verkliga än det ej sovande tillstånd i vardagen. Minnen av vissa drömmar kan vara klarare än minnen av den vakna vardagen. Dessa upplevelser finns på en djup nivå av medvetandet, och kan uppfattas som en annan verklighet. De personer, och situationer som upplevs i de klara drömmarna har en direkt koppling till den vakna vardagen. Två människor som har ungefär samma grad av klarhet under natten skulle mycket väl kunna finna varandra i en drömvärld till och med under samma natt. Varje gång man ser någon i en dröm kommer en del av den
människan ha varit delaktig. Detta sker ofta på en omedveten nivå för antingen båda personerna, eller den ena. En svårfångad känsla skulle kunna uppstå hos den ena som inte alls blir uppmärksammad, medan den andre hade en klar dröm om den ena. Drömmer man en klar dröm om någon, och sedan får ett ärligt svar av denna person under den vakna vardagen är det inte omöjligt att personen har en mystisk känsla av vad drömmaren berättar om. En känsla som är lätt att missa, eller att avfärda som inbillning. 1.3 Beroende Beroende börjar alltid på insidan. Människan saknar något inom sig, och tror att någonting på utsidan ska fylla det svarta hålet. Det fungerar inte så. Man kan inte fylla någonting som saknar något annat än det man försöker fylla det med. Det svarta hålet kan ha med barndommen att göra, eller med tidigare erfarenheter längre tillbaka ( tidigare liv ). Vad som egentligen saknas är kärlek. Det säger sig självt att man inte kan fylla ett hål som saknar kärlek, med till exempel pengar, eller ägodelar. Tvångstankar De gånger tankarna upprepar sig i ett visst mönster kan de uttrycka sig i tvångstankar. I den ritualen finner man också en slags trygghet, och låter man bli att utföra vad tanken säger åt en att göra faller man i ett slags ångestladdat tillstånd. Det blir svårt att koncentrera sig, och hjärnan fylls med oro. Därför är det lätt att i stunden välja att utföra tvångsbeteendet för att på så sätt slippa den tillfälliga känslan av hjälplöshet, och oro. Fortsätter man att följa tankarna kan det onaturliga beteendet bli mer omfattande, och öka. Det är svårt att hålla tvångsbeteendet på en normal nivå. Med normal menas en nivå som varken är extrem, eller försvinner. En nivå som varken ökar eller minskar. Kan man åtminstone ha en normal nivå på tvångsbeteendet slipper man ett liv helt styrt av dessa tankar. Det senare kan knappt kallas ett liv. Ett liv fullt av
tvångsbeteenden är snarare ett fängelse, och ett sådant man valt själv även om det valet inte varit fullständigt medvetet. Är man uppmärksam, och gör medvetna val kommer tvångsbeteendet att minska. Endast genom att vara uppmärksam kan tvångstankarna bli färre, och färre till den nivå då de helt slutar att existera. De flesta idag har på något vis ett beteende av tvångsmässig karaktär. Man kanske äter mer än nödvändigt, är på något vis beroende av sex, eller ett beroende att se på TV. Dessa beteenden är svårare att lägga märke till, men lika mycket tvångsmässigt. Man skulle kunna definiera ett tvångsbeteende genom att se om en känsla av otrygghet, olust, eller ångest kommer fram om man låter bli att göra det man gör under en längre tid. En människa fungerar så att blir man lämnad ensam under lång tid, eller inte får utlopp för lycka, och kreativitet mår den sämre. Det är därför en suddig linje mellan vad som ger en mänsklig trygghet, och vad som är tvångsbeteende. Att kunna vara i meditation under lång tid utan att behöva yttre stimulans kan vara måttet på en ej tvångsmässig människa. I meditationen sitter man stilla, och observerar. Personligheten är i vila. Sex För den som inte är medveten vad den sexuella energin är, kan sex bli ett beroende, och ett problem. Den sexuella kraften är livsenergi som får uttryck i en viss form. Är denna energi blockerad på vissa ställen i kroppen, och inte får flyta fritt kommer det sexuella behovet att inte fungera som det ska. I det naturliga tillståndet var inte sex något problem. Samhället, och framför allt människor har gjort sex till ett problem. Det kan bli det största beroendet, och kan leda till stor olycka. Främst av anledningen att man är i behov av en partner för att ha sex. Den ena partnern är inte alltid villig på samma sätt som den andre. Därför blir det ett problem.
Det krävs två människor för att sex ska fungera. Ofta är det dock en illusion att man är beroende av den andre. När sexualenergin ses som den är, och inte blir blockerad i kroppen behöver man inte längre själva sexet. Då blir man inte längre beroende av den andre människan, och eventuella problem försvinner. I relation till sig själv kan man kompromissa, och man behöver inte längre den andre. Från den grunden kan man börja, och med det få en mer naturlig förhållande till andre. Droger Man behöver inte vara beroende av droger. Beroendet sitter i sinnet. Hur man förhåller sig till sinnet blir avgörande till hur man förhåller sig till droger. Ett exempel är alkohol. Idag är många beroende av alkohol, inte nödvändigtvis alkoholister, men beroendet sitter i sinnet. Man är fast i ett gruppmedvetande där denna drog är mer accepterat än ej accepterat. Risken är stor att man dricker alkohol av anledningen att andra gör det, och för att bli socialt accepterad. På så vis fungerar grupptryck vilket mycket har med gruppmedvetande att göra. Gruppens medvetande är inte tillräckligt expanderat, och nyanserat för att acceptera de olika. Ett drogberoende har också med ens livssituation att göra. De som mår sämre på ett ytligt plan fastnar lättare i ett beroende. På så vis är det inte själva drogen som gör människan beroende, men själva situationen människan befinner sig i. Pengar Genom det illusoriska behovet av yttre saker, och omständigheter kommer beroendet av pengar. Är man inte medveten, eller väljer att gömma sig för sanningen ser man inte att vad man tror att pengar ska köpa en inte är mer än en dröm. När, och om pengarna kommer, kan drömmen visa sig vara en mardröm. Allting har en annan sida, och man kan vända på det mesta. Mycket pengar kan bli till fattigdom, och fattigdom kan bli till rikhet. Beroende av pengar
visar att man inte är tillfredställd med sin situation, och med sitt sinne. Den där drömmen längre bort verkar lockande, och man tänker att pengarna ska ta en dit. Man blir beroende av tanken på glädjen som pengarna verkar skänka. Det ytliga verkar lockande för den som inte lever på djupet. Djupet är inte långt bort, bakom tankar om pengar, och drömmar finns djupet. I djupet finns den kärlek man egentligen saknar, och tror sig kunna fylla med sådant köpt av pengar. Samlar man pengar på hög kan det liknas med en samlares glädje. Då har det inte så mycket med vad man kan köpa för pengarna att göra, men mer av vad sinnesbilden säger att pengarna är värda. Det blir en falsk trygghet då pengarna lätt försvinner, speciellt för den som gärna behåller dom. Skillnaden mellan samlaren, och den som samlar pengar på hög är att samlaren finner glädje i sin samling medan den andre finner trygghet i pengarna. Självklart kan en samlare av annat också finna en falsk trygghet i det den samlar, men pengar är av sådan karaktär att de lätt fastnar i sinnet. Sedan pengar började användas kunde man inte längre låta bli att vilja ha dom, eftersom att de representerar en sinnesbild av vad man kan skaffa. Pengarna blir en bild av drömmen, den dröm som kan bli en mardröm, eller visa sig omöjlig att finna sig i. Våld Beroendet kan även få uttryck i aggression. Det blir som en ond cirkel som inte bryts innan man kan se sitt beteende med avstånd. Våldet tar sig uttryck inom personen som en pressande känsla som man tycker måste komma ut. Det kan upplevas allt för jobbigt att hålla den inne, som att man snart exploderar. Eftersom det inre trycket blir så stort att det faktiskt inte går att hålla inom sig kommer man till slut att överladdas, och explodera. Oftast blir det på den förste som kommer i vägen, men risken är stor att det blir på någon närstående eller på den som är svagare.
Kroppen vill gärna ha övertaget för att känna kontroll över livet. Det övertaget är ofta illusoriskt, men det räcker för att hålla beroendet igång. Så fort kroppen tappar det illusoriska övertaget så tycker man sig tappa kontrollen över livet. Den kontrollen går att hitta på annat mer naturligt sätt. Kontrollen, och balansen börjar först och främst inom en själv. Eftersom att man lever genom sina sinnen, och sinnena kopplas samman i hjärnan i det mänskliga medvetandet bör man ta kontrollen över sig själv, och sitt liv genom att få kontroll över först och främst tankarna. Det ska inte ske genom att man stretar emot tankarna, avbryter dom, eller stänger inne. På så sätt ökar trycket inombords, och får en större kraft utåt vid nästa reaktionsutlopp. Explosionen som tar över blir större, vilket både en själv, och den som får ta emot reaktionen lider av. Vad man bör göra är att få distans till sitt sinne, och på så sätt bli mer medveten om sig själv, och vad som skapar behov till agression genom reaktionsutlopp. Medvetenheten kommer naturligt att minska beteendet. Det är en spontan följd av att bli medveten. Saker som inte fungerar, eller inte är naturliga blir, genom att bevittna, något som faller bort på grund av dess sätt att vara. Det kan se ut som magi, men är ett sätt för naturen att ordna. Den medvetna intelligensen skapar ordning genom att belysa. Vad som är rörigt blir ordning genom att se det röriga. 2. Den yttre världen 2.1 Universum, och utomjordlingar Det finns en stark tro på att människan inte är ensam i universum. Det finns oändligt många sorters varelser, och inte endast inom vår del av synfältet. Vissa kan det mänskliga ögat uppfatta som en fysisk form, och andra skulle mer ses som en energi med intelligens, och liv. Varelser i andra omfång kan bli synliga för oss, men i så fall behöver de befinna sig över det fysiska omfånget, och ha ett val om att stiga ned till form från vad vi uppfattar som energi. I deras värld
kan de uppfatta varandra som form då de befinner sig i samma omfång. Människorna uppfattas från deras del av universum som varelse i ett lägre omfång, och de kan existera på samma plats som oss, och känna av vår närvaro. En jämförelse är att människorna ser skuggan, men skuggan ser inte oss. Platsen där vi befinner oss kan vara en tung plats att vara på, vilket också är anledningen att många väljer att komma hit. Själen vill alltid utvecklas, och söker ofta de stora utmaningarna. Därför behöver människan inte vara mindre intelligent än varelser i en annan del av universum som kan se mer avancerade ut. Det går att ha en intelligent struktur i varelsens kropp, men den kan vara varaktig på så sätt att utveckling inte sker annat än i ett långt perspektiv. Detta blir en mer lugn plats för själen, och en mer stabil tillvaro. Jorden är just nu en plats där stor utveckling sker. De starkaste, och mest framåtgående själar är här. Vissa kommer att gå frammåt i snabbare takt, medan andra till och med här har en mindre pressad utveckling. Eftersom att själen väljer livet är ingen utveckling att föredra framför den andre. Varelsen får alltid vad den är menad att få, och vad som är bäst på alla existerande sätt. Det är universums lag, en naturlig lag som inte går att ändra på. Fri vilja finns för människan, och själen. På vårat plan är allt ett val, och leder alltid i en viss riktning. Det är upp till varje varelse vilken väg den tar, och var den hamnar i framtiden. Den slutgiltiga destinationen är den samma; fullkomlig sammanlänkning med alltet, och universum, men vägen dit är fri, och bör väljas med medvetenhet, och sunt förnuft. 2.2 Människor Den mänskliga arten kommer inte enbart från jorden. Den finns på fler ställen i universum även om dessa ser väldigt annorunda ut innifrån. Deras medvetande är framför allt annorlunda. De är starka,
och har hittat ett sätt att finnas som jordens människa har glömt bort. Människan på jorden föll i glömska för länge sedan, och har förändrats, och förvandlas sedan dess. Vi uppkom inte enbart från de förfäder som den populära vetenskapen allmänt pekar på. 2.3 Ekonomi Den privata ekonomin är beroende av den större ekonomin. Den man kan kalla världsekonomin, eller den globala. Någon sitter högst upp. Någon är medveten om vad pengar betyder för människor, och någon vill dra fördel av detta. Vem är det som skapar pengarna? Pengar är tillverkade, bilar är tillverkade, möbler är tillverkade. Siffror på ett bankkonto är konstruerade. Vilka, eller vem håller i trådarna till världsekonomin? Vad är deras syfte med den makt de tror sig ha? Det går att bli oberoende. Jag menar nu inte oberoende som rik på pengar. Jag menar ej beroende av de som tillverkar pengarna. De är medvetna om vad pengar betyder för människor, och de är medvetna om vad materiellt värde betyder för människor. De som tror sig ha kontrollen över detta skulle kunna skapa en bättre värld, men i stället vill de behålla kontrollen, och inser inte att den är illusorisk. Dessa människor skulle må bättre av att släppa kontrollen fri, och låta människor skapa sitt eget liv. Människors liv är inte egentligen beroende av pengar, och inte heller av människor som styr. Det verkar så för den som inte är medveten. Första steget är att se saker för vad de är. Ser man pengar för vad de är försvinner begäret. När begäret för pengar försvinner då är man inte fast i andras syn. Då blir man inte längre styrd av andras begär. Andra vill inget illa, men de har begär som varje människa. Är man åtminstonde inte styrd av sina egna begär då blir man inte styrd av andras. 2.4 Gruppmedvetande, grupptryck De flesta människor lever i ett gruppmedvetande, och under ett
slags grupptryck. Man kan tro att detta medvetande är det man söker. De som inte gärna följer andra, och ingår i en grupp blir lätt utstötta. Man tror att dessa människor inte har förstått vad livet går ut på. Varför man tror detta är eftersom man inte ser utanför gruppmedvetandets ram. Man missar den inre världen som oftast hittas på egen hand, i ensamhet. Samhället är uppbyggt på ett slags gruppmedvetande, och ett grupptryck. Reklam, större företag, och samhällsledare utnyttjar gruppmedvetandet till sin fördel. En fördel som oftast är egoistisk, eftersom det egoistiska sinnet i det flesta fall styr. 3. Slut, början, och fortsättning 3.1 Jorden Jorden är i stark obalans. Krig, svält, våld, kyla mellan människor, naturkatastrofer, och på det sätt naturen lider är tecken på en planet som behöver vård, och läkning. Människan är anledningen till planetens obalans. Utan människorna på jorden hade den varit en helt annan plats. Självklart ändras klimatet av sig själv, men människan har gjort stora förändringar genom att bara vistas här, och öka så mycket i befolkning på kort tid. Genom att vara kvar i det gamla medvetandet har människan svårt att greppa en hel planets rytm. Vi följer lätt vårat gamla sätt som ändå fungerade tidigare då befolkningsnivån var lägre. Då gick det utan större skador på omgivningen att ha ett mer egoistiskt sätt, att tänka på sin egen framgång, eller sin lokala befolknings framgång i mindre krig, och med tanke på föda, och mark. Idag behöver hela jordens befolkning dela på en allt mindre yta, med sina medmänniskor, djur, och natur. Människan är en del av naturen. Tänk på människan som en biologisk växt. Skillnaden är medvetandet. En växt har inte medvetande på samma sätt som människan, eller djuret. Djuret har en mer komplex medvetenhet, och människan en ännu mer komplex
medvetenhet. För övrigt är kroppen en växt. Vi är inte delade från naturen, luften håller oss samman, och vi är alltid förankrade till jorden. Människan dricker vattnet, äter mat från jorden, och det är ingen delning. Även om människan kommer utanför planetens omlopp, och befinner sig på till exempel en annan planet så kommer jorden som människan härstammar från alltid att finnas lagrade i kroppen, till döden. Allt är själ, och planeten varifrån varelsen kommer ger kroppen dess själ. Människan är en del av världssjälen, och en del av jordens själ. Jordens liv flödar ständigt genom människokroppen, och likaså universum. Att inte ta hänsyn till planeten vi kommer från är att ignorera oss själva. Det betyder i längden människoartens död. Jorden kommer att överleva. Naturen är stark, och vi är en del av naturen. Fungerar inte människan som art kommer människan att plockas bort. Organismen vi tillhör, den större organismen anpassar sig, och förändras. Om människan visar sig vara ett snedsteg kommer resurserna att fördelas, och användas annorlunda i jordsorganismen. Människan dör då, och annat liv fortsätter. Det är jordens sätt att vara, och vi har inget val annat än att anpassa oss. Utan anpassning går människoarten under, självdör, och självförstörs. Lika som att egot i människan är självdestruktivt kommer den egoistiska människan att vara självdestruktiv. 3.2 Fängslad, och förlorad När man valde att komma till jorden hade man en mening. Man fick tillfälle att med sina själsvänner utveckla sig själv, och ta vara på vad man gjort tidigare. Under lång tid har människan fänglsat sig själv utan att riktigt varit medveten om det. Människan stängde in sig själv i sina misstag. Det är lätt att tro att misstagen är omöjliga att förlåta. Sanningen är att misstag blir större misstag då man är omedveten om orsak, och verkan. Vad man gör kommer tillbaka till en sjlälv utan undantag. När man blir medveten om detta fortsätter misstagen att komma tillbaka, skillnaden är att man genom
medvetenheten kan konstruera ett liv nära den absoluta sanningen, och på så vis konstruera ett liv med få misstag. 3.3 Födelse Min övertygelse är att en del av en själv valde att födas till jorden. Man valde sin kropp, och allt som hör jordelivet till. Vad som sker under livet har man i förväg valt, och det man egentligen behöver göra är att distansera sig till det som sker. Vad som sker, det sker. Med den enkla insikten kan man vila i att allt blir som det blir, och saker och ting blir bra till slut. 3.4 Liv I livet man har valt, och som man kan distansera sig till, och låta ske, i det livet kommer saker att ske som var menade att ske. Till det kan man ha tillit, och på så sätt slappna av, och njuta. De misstag man gör är ändå tillfällen för utveckling. Misstagen var menade att ske så att ett språng kan tas. Det är som att klättra i ett träd. Livet är läskigt, farligt, och kan leda till döden om man halkar. Livet är också roligt, spännande, och till slut når man toppen av trädet. Från det perspektivet kan man blicka ut över allt det förunderliga. Man kan se resten av skogen, alla andra träd. I horisonten ser man berg, och kanske en solnedgång. Från toppen av trädet man klättrat ser man himlen, och molnen. På natten ser man en klar stjärnhimel, och en lysande måne. Alla årstider ger omväxling. Har man tillit i trädet där man klättrar då faller man inte lika lätt. Skulle man ändå falla så vet man att det inte är slutet. 3.5 Död Döden kan skrämma, och när någon dör blir den saknad av människor som fortfarande lever. Vad som händer efter döden går inte att veta, inte ens för de visa. Man kan ha aningar, och man kan tro. Man kan även få upplevelser som pekar på något speciellt.
3.6 Räddning Förståelse Att förstå varandra, och sig själv handlar inte bara om intellektuel förståelse. Det handlar om känslomässig, och tankemässig uppgivenhet. Man ger upp det bittra, och viljan till kamp mot den andre. Att förstå någon är att sätta sig in i människans situation, och ge upp inför denna. Man blir ödmjuk mot hur den andre har det, och kan på så sätt släppa sitt eget. Det börjar alltid innifrån. Att vara ödmjuk mot andra är att vara ödmjuk mot sig själv. På så sätt finns ingen åtskilnad. Förlåtelse I förlåtelsen släpper man taget om gammalt. Att förlåta är att ge upp i förhållande till allt som har skett. Det är att släppa greppet om vad man tror att andra har orsakat en själv. Det är alltid en själv det handlar om. Det kan se ut som att familjen har orsakat skador, man kan vara bitter mot regeringar, och makthavare, de som styr, och ställer. Det går att vara bitter mot polisen, mot chefen, sina arbetskamrater, barndomsvänner. Denna illusion har uppstått som ett försvar från ens egen sida. Det är jobbigt att se sig själv som den att förlåta, eftersom man då ställs till svars för allt som har skett en själv. Det fina med insikten är att man inte längre har någon, eller något att skylla på. Det finns inte längre fler än en själv, och det man orsakat kan man också förlåta. I förlåtelsen till sig själv, och genom det till alla andra finner man frid. Frid I den funna friden som kommer av en eget förlåtande finns längtan hem. En del av en själv har i friden hittat hem, men man lever fortfarande på jorden. En saknad kan uppstå när friden inträder. Kärleken infinner sig när man har förlåtit. Först kan kärleken bränna för man är inte van. Man förknippar i början kärleken med smärta för alltid tidigare har kärlek också betytt smärta. I den nyfunna friden kommer snart kärleken att endast betyda just det;
Kärlek. En sann kärlek som är ren som den klaraste forsen. Den kärlek som inte dör, och som stannar för evigt. Kärleken som inte har med smärta att göra då den betyder att älska allt, och alla som de är. Inklusive en själv. Ett accepterande av nu, och en förlåtelse stark som lövens vilja att falla till marken på hösten. Förlåtelsen är oundviklig. Som en vindpust kommer förlåtelsen, och låter det sista lövet falla. Den sista oron. Början på kärlek. Kärlek som är funnen i frid, och efter förlåtelse. -Niklas Eriksson-