Biomedicinsk analytiker

Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke Referat från konferensen Den kliniska utbildningen för blivande biomedicinska analytiker mars 2004. KAROLINSKA INSTITUTET ett medicinskt universitet

Text:Annika Hallman Form:Anna Björnström Tryck: Artikelnummer: XX XX XX

Den kliniska utbildning för blivande biomedicinska analytiker ett cellsynt viktigt arbete Dokumentation från konferens 18 mars 2004. Arrangörer:Vårdförbundet, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Institutet för Biomedicinsk Laboratorievetenskap (IBL) och Karolinska Institutet En bra klinisk utbildning för blivande biomedicinska analytiker är en investering för framtidens laboratoriemedicin och sjukvården. Den bidrar även till den framtida rekryteringen till yrket. Just nu görs det mycket runt om i landet för att utveckla utbildningen av biomedicinska analytiker och på ett bra sätt integrera teori och praktik. Stora insatser görs också för att marknadsföra utbildningen och yrket. Om samarbetet mellan universitet, högskolor, regioner och landsting förbättrades skulle ännu mer kunna göras. Rekryteringsbehovet av biomedicinska analytiker ökar och konkurrensen på arbetsmarknaden hårdnar. Därför är det extra viktigt att locka unga människor till yrket i dag, bland annat genom att visa att intressant praktik i den laboratoriemedicinska verkligheten ingår i utbildningen. Vårdförbundet, Landstingsförbundet, Karolinska Institutet och Institutet för Biomedicinsk Laboratorievetenskap (IBL) arrangerade en konferens i mars 2004 för att utbyta idéer och erfarenheter kring hur samarbetet och den kliniska utbildningen för biomedicinska analytiker kan utvecklas. Att bejaka utvecklingen av professionen, våga pröva nya idéer på arbetsplatserna och utveckla det multiprofessionella samarbetet samt handledningsmetoderna var några av de ämnen som diskuterades under dagen. Detta häfte är en dokumentation från konferensen. Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke

Inledning Hur ser framtiden ut för de som arbetar inom laboratoriemedicin och hur ska vi utveckla den kliniska utbildningen för biomedicinska analytiker? Det var frågor som diskuterades på en konferens om blivande biomedicinska analytikers kliniska utbildning som hölls på Karolinska Institutet Campus Syd i mars.över hundra deltagare från hela landet var på plats. Roine Hernbrand, biomedicinsk analytiker från Karolinska Universitetslaboratoriet och IBL (Institutet för Biomedicinsk Laboratorievetenskap) var dagens moderator och inledde konferensen. Hur lär man sig ett yrke där många praktiska färdigheter ingår? När lär man sig det på ett bra sätt och när lär man sig det på ett dåligt sätt? Hur samverkar den teoretiska utbildningen på högskolan och universitetet med den praktiska utbildningen på klinikerna? Är de integrerade eller ser man dem som två separata delar? Vad är det för biomedicinska analytiker vi ska utbilda i framtiden? Och hur ser samarbetet ut mellan biomedicinska analytiker och andra yrkesgrupper? Min förhoppning är att vi kan få svar på några av de här frågorna genom att ta del av varandras erfarenheter och kunskaper. I dag ska vi bli inspirerade till att vilja arbeta med och utveckla den kliniska utbildningen för biomedicinska analytiker. 4 Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke

Framtidens hälso- och sjukvård Det är tack vare den omvälvande strukturomvandlingen inom svensk sjukvård som Sverige ligger i toppen på listan över den bästa sjukvården i Europa. Det menade Roger Molin, biträdande avdelningschef på hälsooch sjukvårdspolitiska avdelningen på Landstingsförbundet. Vi möts varje dag av nyheter på löpsedlarna om tillståndet i vården. Nyligen varnade en löpsedel för de farligaste sjukhusen i Sverige, de man skulle undvika om man fick problem med hjärtat. Det här kan ge en bild av att svensk sjukvård fungerar dåligt. Men egentligen är det omöjligt att säga om svensk sjukvård är bra eller dålig bara genom att titta på de egna resultaten. Man måste jämföra den med vården i andra länder. När en engelsk forskargrupp nyligen rankade sjukvården i olika länder placerades svensk sjukvård som nummer ett. Den bedömning de gjorde var i vilken utsträckning som olika länders sjukvård kunde minska den dödlighet som är åtgärdbar genom insatser i hälso- och sjukvården. I slutet av mars presenterar Landstingsförbundet rapporten Utvecklingen i svensk hälso- och sjukvård en granskning av hur vården använder sina resurser. Där kommer vi fram till ungefär samma resultat som den engelska undersökningen. Svensk sjukvård står sig väl i en internationell jämförelse. Vi drar slutsatsen att det måste bero på de snabba och omvälvande strukturförändringar som har ägt rum här sedan 1970-talet. Om vi jämför dagens sjukvård med 1970-talet så finns det bara hälften så många akutsjukhus i dag och bara 25 procent av de vårdplatser som fanns då. Vården har också flyttats allt mer från sjukhusen till den öppna vården. Dessutom blir vårdtiderna kortare. Vid Sahlgrenska universitetssjukhuset har man i år börjat göra höftledsoperationer som dagkirurgi till exempel. Därför är det lite av ödets ironi att just det som gjort svensk sjukvård så framstående att vi effektiviserat vården är det som kritiseras mest i media. Det är en enorm vånda varje gång man lägger ner en akutmottagning. Men hade man inte reducerat antalet akutmottagningar i Sverige till hälften hade man inte kunnat expandera vården på andra områden. Det är i de äldsta åldersgrupperna som vårdbehoven är som störst. I rapporten ser vi att Sverige har den äldsta befolkningen av EU-länderna. 5 procent av befolkningen här är över 80 år. De andra länderna ligger på runt 3,5 4 procent. Trots det har vi lika hög tillgänglighet inom vården som andra länder. Om vi går tillbaka tio år i tiden gjordes det årligen 800 höftledsoperationer i Sverige Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke 5

för den äldsta åldersgruppen. I dag görs det nästan 2 500. Det här har samtidigt skett till väldigt måttliga kostnadsökningar. Mellan 1990 och 1998 ökade Sverige kostnaderna med 15 procent. I resten av länderna, till exempel Frankrike och Tyskland, ökade de under samma period med 50 60 procent. Nu har den utvecklingen vänt. Fram till 2001 har Sverige lika stor kostnadsökning som de andra länderna, runt 50 procent. Men vården är fortfarande billigare här. I Sverige kostar vården 2 200 dollar per invånare och år. I Norge kostar den 30 procent mer, i Tyskland 25 procent och i Frankrike 20 procent mer. I Sverige har de låga kostnaderna inte skett till priset av dålig tillgänglighet. Om vi tittar på ett område som ofta kritiseras, väntetiderna när det gäller starroperationer, har vi inte hittat något annat land som gör fler sådana operationer än vi per hundratusen invånare. Resultaten ser ockå bra ut inom andra områden. Vi har till exempel den lägsta eller näst lägsta spädbarnsdödligheten i Europa, trots att många BB har lagts ner under 1990-talet. Med färre personal åstadkommer alltså sjukvården i Sverige allt mer i dag. Och systemet ser annorlunda ut. I början på 1990-talet hörde man till en vårdcentral och till ett sjukhus. I dag kan patienterna välja vårdcentral och sjukhus var de vill. Det här tror jag att vi kommer att få ser mer av, liksom ökad öppenhet och redovisning av väntetider och kvalitet. Rimligen kommer ni som är biomedicinska analytiker att arbeta allt oftare utanför sjukhusen i framtiden, i ett mer avancerat samspel med patienterna. Det allra viktigaste då blir att behålla kvaliteten i vårdkedjan och se till att vården finns kvar inom ett enda system. Skulle man splittra upp vården mellan stat och kommun hindrar man den kommande utvecklingen. 6 Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke

Samtal mellan två studenter om den kliniska utbildningen Ta er tid att reflektera tillsammans och låt studenten få pröva på de olika momenten själv under den kliniska utbildningen, löd uppmaningen till publiken. Cleo Dioszegi, biomedicinsk analytikerstuderande och studentrepresentant vid Göteborgs universitet och Reka Rusz, biomedicinsk analytiker och studerandeombudsman på Vårdförbundet samtalade om vad som är viktigast med den kliniska utbildningen ur ett studentperspektiv. Reka Rusz: Det är nödvändigt att få omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken, men som studentombudsman träffar jag studenter från hela landet och deras kliniska utbildningar skiljer sig mycket åt. Det är vanligt att de först läser en kurs på universitetet och sedan gör praktiken terminen efter, men då hinner man glömma väldigt mycket under tiden. Det vore bättre om praktik och teori kunde ske parallellt. Cleo Dioszegi: Det skulle vara bra om handledarna fick ta del av de kursutvärderingar som görs av studenterna efter den kliniska utbildningen. Där framkommer det till exempel att vissa studenter bara har fått stå bredvid och titta på. Många är besvikna över att de inte har fått utföra vissa moment själva. På vissa laboratorier händer det att handledaren bara visar ett moment en gång och sedan förväntas studenten klara av det. Som student vill man se vad det innebär att vara biomedicinsk analytiker, men en del studenter känner sig inte delaktiga i arbetslaget. Reka Rusz: Ett bra sätt att lära sig tycker jag är att inte bli för matad med information. Vid Lunds universitet har vi något som kallas problembaserat lärande. Där uppmanas studenterna att ta reda på information på egen hand och de lär sig att ta ansvar för sitt arbete och planera det. Cleo Dioszegi: En annan viktig sak är att handledaren har tid för studenten och att studenten får möjligheten att reflektera över ett moment. Det är väldigt bra att ha en avstämning med handledaren under praktiktiden, där man tillsammans går igenom vad studenten har gjort och lärt sig. Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke 7

Framtidens laboratoriemedicin Utan samarbete mellan olika discipliner klarar vi inte vårt uppdrag i framtiden: att förse vården med vår specialkunskap, sade Anna Schwan, överläkare. Laboratoriemedicinen har under de senaste decennierna lett utvecklingen inom det medicinska kunskapsområdet. Vi kan till exempel ställa bättre diagnoser i dag och det leder till effektivare behandling. Samtidigt ökar kraven på oss att bli mer kundorienterade, bland annat på grund av de kortare vårdtiderna. Den diagnostiska framtiden ser olika ut inom de olika disciplinerna. Vissa verksamheter kommer att automatiseras mer, till exempel inom klinisk kemi och mikrobiologi. Inom patologin däremot sker fortfarande mycket av arbetet manuellt. Gränserna mellan de olika diagnostiska verksamheterna kommer att suddas ut. Den provbundna laboratoriemedicinen kan till exempel närma sig bilddiagnostiken, som röntgen. Därför tycker jag att det är en intressant tanke att i framtiden etablera diagnostiska centra som både omfattar röntgen och provbunden laboratoriemedicin. Där använder man allt från bilden till molekylen för att få svar på kundens fråga. Personligen tycker jag att det känns spännande och roligt med ett sådant totalansvar. När det gäller frågan hur morgondagens laboratorier kommer att se ut tror jag att kunskap och tillgänglighet blir nyckelorden. Den snabba laboratoriemedicinska utvecklingen kräver att vi finns till hands, mitt i vårdkedjan, i rätt tid och på rätt plats. Laboratoriemedicinen kommer att delas upp i tre nivåer i framtiden: Patientnära laboratorier, kärnlaboratorier och referenslaboratorier. De patientnära laboratorierna blir viktiga eftersom den patientnära diagnostiken (POCT =Point of care testing) kommer att öka. Just nu ser vi en fortsatt decentralisering av diagnostiken, ända ut till patienten. Det är möjligt på grund av att analyserna är lättare att hantera och att personal utanför vår krets kan hantera dem. Men det betyder inte att vi kan släppa verksamheten lös utan vi måste vara de som leder och styr utvecklingen. Den andra nivån är kärnlaboratorier vid mindre sjukhus och läns- och länsdelssjukhus. Dessa laboratorier kommer att klara av den största andelen prover inom den provbundna verksamheten. Där kommer vi också att få se en fortsatt automatisering. 8 Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke

Den tredje nivån är referenslaboratorier vid universitetssjukhusen. De tar det största ansvaret för den fortsatta kunskapsutvecklingen, gärna i multidisciplinär samverkan. Här blir det en utveckling över specialitetsgränserna. Vi kommer att arbeta allt mer tillsammans! När det gäller bemanningen blir det ett minskat personalbehov, delvis på grund av automatiseringen. Men utvecklingen leder till behovet av nya specialkunskaper. När det gäller den patientnära verksamheten kommer det att behövas biomedicinska analytiker med fördjupad kunskap både inom den egna professionen men också inom andra för att utbilda övrig vårdpersonal att hantera instrumenten på rätt sätt. Eftersom patienternas egna analyser kommer att öka, till exempel diabetespatienternas egenkontroll av blodsocker, behövs vi för att ge vägledning. Vid kärnlaboratorierna kommer det inte att finnas tillräckligt med läkare inom alla specialiteter och därför behöver vi samarbeta i konsultnätverk. Undantaget är patologin. Den behövs fortfarande som en egen disciplin, men annars blir det vanligare att man tar ansvar för fler enheter. Fler laboratorietekniker kommer att behövas som kan utföra de mer repetitiva arbetsuppgifterna på laboratoriet. På referenslaboratorierna kommer det att finnas läkare med olika specialistkompetens, liksom biomedicinska analytiker och andra yrken som biokemister, kemister, ingenjörer, mikrobiologer, molekylärbiologer och laboratorietekniker. Samverkan blir nödvändig i framtiden. Vi måste dela med oss av våra kunskaper över de olika specialiteterna. Vi kommer att behöva samutnyttja instrument och bygga nätverk, inom och utanför den egna regionen, kanske också slå ihop oss i gemensamma organisationer. Vid sådana förändringar uppstår det ofta oro och misstänksamhet, men det får inte hindra processen. Utan samarbete inom laboratoriemedicinen tror inte jag att vi klarar vårt uppdrag: att förse vården med vår specialkompetens. Jag tror dessutom att när vi närmar oss varandra kommer vi att finna att det både är roligt och stimulerande. Vi måste ta vårt uppdrag som kunskapsförmedlare på stort allvar. Vi är till för kundens behov och därför måste vi öppna våra laboratoriedörrar och ta ett helhetsansvar. Utvecklingen kommer att vara snabb och decentraliseringen ökar, men utan samverkan klarar vi oss inte. Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke 9

Klinikerns erfarenheter kring att lägga upp en ny utbildning för biomedicinska analytiker Det är viktigt att skapa en bra läromiljö på laboratoriet. Studenterna ska känna sig välkomna, menade Ingvar Eliasson, överläkare och verksamhetschef för klinisk mikrobiologi och vårdhygien i Kalmar. Jag har varit med och byggt upp det nya biomedicinska analytikerprogrammet på högskolan i Kalmar. Det finns flera skäl till att jag har engagerat mig i detta. Bland annat åldersstrukturen inom yrket. De som utbildade sig till biomedicinska analytiker under 1960- och 1970-talet går snart i pension. Därför är det viktigt att värna om en lokal utbildning för att rekrytera unga på orten till yrket. Det fanns tidigare en landstingsdriven utbildning i Blekinge med profilen biomedicinsk laboratorievetenskap och miljömedicin. I och med att utbildningen förstatligades och flyttades till högskolan i Kalmar blev målet att bygga upp en 120- poängsutbildning här som hade inriktning mot laboratorivetenskap inom hälso- och sjukvårdssektorn. Några nyckelhändelser i uppbyggnaden av utbildningen: I maj 2001 bildade vi en projektgrupp med två personer från högskolan och tre personer från den kliniska verkligheten. Vår profil blev: laboratoriemedicin med patienten i centrum. I september 2001 la vi fram ett förslag på hur utbildningen skulle se ut, i april 2002 blev vi prövade av högskoleverket, i maj 2002 marknadsförde vi utbildningen och hösten 2002 startade vi. Just nu går tretton studenter fjärde terminen och fjorton studenter går andra terminen. Nyckelhändelser på laboratoriet: Våren 2001 fick våra biomedicinska analytiker se utbildningsplanen och komma med synpunkter på den. Vi bestämde oss för att föreslå en tidig yrkesrollspraktik och redan första terminen, hösten 2002, kom det studenter till oss. Våren 2003 fick de som ville gå en 5-poängs högskoleutbildning i klinisk handledning. Deras examensarbeten blev sedan utbildningsplanen för studenterna. Nu, våren 2004, ser vi över vår dokumentation inför höstens kliniska utbildning. Som verksamhetschef är det min uppgift att förebygga problem som generations- och kulturkrockar på laboratoriet genom att skapa en bra läromiljö på arbetsplatsen, en miljö som välkomnar studenten. Mina medarbetare ska vara motiverade och ha hunnit reflektera över sin yrkes- eller handledarroll. Studenten ska möta ett väl förberett introduktionsprogram. De som är huvudhandledare kan också regelbundet undervisa på högskolan så att de lär känna studenterna innan den kliniska utbildningen börjar. 10 Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke

Även studenten kan bidra med nya kunskaper. De kan hålla ett seminarium för personalen, återkoppla praxis till bakomliggande teoribildning. De ifrågasätter också verksamheten och det är bra. Vi försöker se praktiken som en möjlighet till reflekterande dialog mellan två medarbetare som befinner sig i olika fas av sin karriär. Några särdrag i programmet för biomedicinska analytiker på högskolan i Kalmar är: tidig yrkesrollspraktik, kurser i anatomi, fysiologi och sjukdomslära samt att hela tiden ha ett patientperspektiv i utbildningsplanen. Ett annat inslag är vård och etik där patientsäkerhet, sekretess och dokumentation ingår. Efter den kliniska utbildningen hålls en muntlig examination av en extern examinator. Då deltar även handledaren och den som är kursansvarig och programansvarig. Studenten får svara på frågor om organisation, metod och kvalitetssäkring. Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke 11

Stöd för handledare Behövs handledning? Vad kräver högskoleverket? Och hur blir man en bra handledare? diskuterade Ester Mogensen, lektor i pedagogik på Institutionen för Lärande, Informatik, Management och Etik (LIME) på Karolinska Institutet. Vad betyder egentligen begreppet handledning? Man skulle kunna kalla det en betydelsefull professionell assistans i en yrkesutbildning eller en verksamhet som har klara pedagogiska mål. Handledning kan också vara något som bedrivs i samtalsform präglad av reflektion över praxis. Det sista skulle jag vilja lyfta fram här i dag: Den reflekterande handledningen. I Högskoleförordningen betonas det bland annat att studenterna under sin utbildning ska erbjudas aktivt kunskapssökande, kritisk granskning och reflektion samt bearbetning och diskussion av erfarenheter. Och i en utredning om pedagogisk förnyelse från år 2000 står det att studenterna självständigt ska urskilja, formulera och lösa problem, att de ska kunna möta förändringar i arbetslivet och följa kunskapsutvecklingen inom det egna området. Det här viktigt att tänka på. Om vi blir utsedda till handledare är vi en del av högskolan och då har vi det här ansvaret. Det finns två huvudprinciper för handledning. Den ena är mästarmodellen som i princip handlar om följ mig eller lär dig att bemästra det jag gör. Den andra principen är reflektionsmodellen där målet är att erövra en insikt. Den reflekterande handledningen växlar mellan handling och reflektion. Handledning är inte att tala om så här ska du göra utan att tillsammans fundera över: Vad är det vi ska göra? Hur tänker du om det? Vad har du lärt dig? Reflektionsmodellen går ut på att handledare och den handledde utforskar saker tillsammans. På det sättet är det inte bara studenten som lär sig utan också handledaren. Den modellen tycker jag är att föredra. Men inom den kliniska utbildningen för biomedicinska analytiker behövs båda modellerna. Mästarmodellen står för att demonstrera, tillämpa och korrigera. Jag tycker att den är en bra beskrivning av vad man behöver som blivande biomedicinsk analytiker under vissa delar av sin utbildning. För att ni ska få lite information om hur en handledarutbildning ser ut kan jag berätta om den som jag varit med om att genomföra tillsammans med Karolinska Education AB (Karolinska Institutets utbildningsföretag), Karolinska Laboratoriet och Institutionen för Lärande Informatik Management och Etik (LIME). Det är en 5-poängsutbildning för handledare inom laboratorie- 12 Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke

medicin och den sträcker sig över sju kurstillfällen och innehåller litteraturläsning och en egen skriftlig uppgift. Huvudboken vi använder är Handledning och praktisk yrkesteori av Gunnar Handal och Per Lauvås och kursen innehåller bland annat: Handledning vad är det?, Kommunikation och lärande och Organisationsförståelse. Några exempel på uppsatser som skrivits är: Manligt och kvinnligt språk, Handledarens plats i organisationen och Humorns roll i handledning. Jag tycker att den kliniska utbildningen är ett bra tillfälle att testa sina kunskaper. Men det absolut viktigaste är kanske att upptäcka sin kunskapsbrist. Där har handledaren en stor uppgift. Nämligen att skapa ett sådant klimat så att det blir tillåtet för studenten att ställa frågor. Men kom ihåg att inte alla passar för att vara handledare. Alla ska inte heller behöva vara det. Däremot är det viktigt att skapa en bra struktur för handledning på arbetsplatserna. Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke 13

Reflektion och sammanfattning Bejaka utvecklingen av yrkesrollen och våga pröva nya idéer på arbetsplatserna, sade Margareta Albinsson, vice ordförande för Vårdförbundet, i sitt slutanförande. Ni är många som har kommit hit i dag från olika delar av landet och det visar att frågan om biomedicinska analytikers kliniska utbildning är viktig. Men var är ledningen en sådan här dag? En viktig fråga behöver ju en ledning som också tycker att den är viktig. Både när det gäller hur man ska rekrytera biomedicinska analytiker i framtiden och hur man utformar en bra utbildning. Det är i den kliniska verksamheten som studentens yrkesidentitet formas. Ni som arbetar där är förebilder för de studenter som kommer ut. Jag tror att vi behöver fundera på hur vi skapar bra förebilder. Hur tar vi oss tid till reflektion? Hur tar vi oss tid till handledning? Hur tar vi oss tid till kollegiala samtal och tid att utvärdera varandras arbete? Vilka är det vi arbetar för? Jo, för medborgarna, patienterna, vårdtagarna. Hur bidrar ni till deras krav på tillgänglighet, trygghet och helhet inom hälsooch sjukvården? Det är inte alltid så enkelt att locka ut biomedicinska analytiker på vårdcentralerna. Men det är kanske där ni behövs allra bäst! Teamarbete och ökad samverkan har några av er berört i dag. Jag är övertygad om att er yrkesroll stärks av att arbeta i grupp. Ju mer man avgränsar och isolerar sig ju mindre betydelsefull blir man i helheten. Ju mer man träder in och bejakar professionellt samarbete, då kommer ens yrkeskunskaper verksamheten och patienterna till del. Hur måste utbildningen då se ut? Är utbildningen formad efter morgondagens hälso- och sjukvård? Det är alltid lätt att värna om det som har varit, men tänk er att ni som professionella yrkesutövare egentligen har två uppdrag: dels att föra ut den kunskap ni redan har, dels att förbättra och utveckla den. Då handlar det om att ständigt ompröva det ni gör. Det sägs att nya innovationer kommer från eldsjälar eller från personer med nya idéer. Jag hoppas att ni som deltagit i dag har fått massor av nya idéer som ni vågar pröva ute i verksamheterna. En del av er kommer säkert att stöta på motstånd, men en del idéer kanske får fotfäste. Min förhoppning är att den här dagen inte bara blir ett bloss i allt brus utan en start i en diskussion om utveckling. Det som kommit fram i dag visar att det finns en väldig kraft hos er och den kraften ska vi ta vara på. 14 Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke

Sammanställning av gruppdiskussioner Vilka är de viktigaste insatserna för att utveckla den kliniska utbildningen för biomedicinska analytiker? Tio grupper diskuterade frågan ur tre perspektiv: studentens, utbildningsanordnarens och verksamhetens. Studentperspektiv Inför regelbundna bedömningssamtal mellan huvudhandledare och student. Gör en utvärdering av praktikplatsen som omgående skickas till laboratoriet. Sprid ut studenterna på flera orter än de närmast utbildningsorten. Förbered och motivera studenterna inför den kliniska utbildningen. Klargör bedömningen och examinationen av den kliniska utbildningen. Låt studenten skriva en målformulering inför praktiken. Klargör studentens attityd till praktiken. Inför längre praktiktid. Viktigt med halvtidsavstämning, som en vägledning för studenten. Skicka en CV till praktikplatsen i förväg där studenten presenterar sig själv. En studiehandledning bör finnas för studenten på arbetsplatsen. Inför en kurs i handledarskap under utbildningen och låt studenterna handleda varandra så att de får förståelse för handledarens roll. Ha en kommunikation med laboratoriet innan den kliniska utbildningen börjar. Skapa möjlighet till kompetensutveckling och fortbildning i nya ämnen. Skapa möjlighet till traineeprogram efter utbildningen. Utnyttja de studentnätverk som finns, information via Reka Rusz, Vårdförbundet. Utbildningsanordnarens perspektiv Förbättra samordningen mellan utbildning, arbetsplats, lärare, studenter och handledare. Ta fram en tydlig mall för hur praktiken ska läggas upp, inklusive mål och förväntningar. Inför en introduktionskurs i ämnet som ger studenterna möjlighet att reflektera över sin yrkesroll. Skapa tydliga karriärvägar för biomedicinska analytiker. Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke 15

Inför en tidig yrkesrollspraktik. Inrätta fler kliniska adjunkter och lektorer, som har en fot på högskolan och en fot ute i verksamheten. Utbilda verksamhetens personal så att de kan möta studenten på rätt nivå. Utveckla kurser tillsammans med verksamheterna. Utbildningsanordnaren ska verka som en ambassadör när det gäller att skapa kontakter utåt. Skapa nätverk mellan de tre parterna: studenter, utbildningsanordnare, verksamheter. Skapa regionala och nationella nätverk för varje part samt gemensamma möten som till exempel dagens konferens. Utnyttja det nätverk med kliniska adjunkter som finns. Kontaktpersoner finns på Landstingsförbundets hemsida: www.lf.se. Information via Gunilla Strand, Landstingsförbundet. Verksamhetens perspektiv Skapa rutiner för hur studenten tas emot på arbetsplatsen, till exempel genom att skicka ut ett informationsbrev innan studenten kommer. Ge studenten en introduktion som är lika grundlig som för nyanställda. Skapa utrymme för minst en huvudhandledare per laboratorium. Gå ut med information till all personal om vad som förväntas av dem. Skapa ett nätverk för handledare inom klinisk utbildning. (IBL, Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap, ser just nu över möjligheten att starta ett sådant.) Arbeta med attityder och värderingar hos både studenter och anställda. Behåll den handledarutbildning som finns på högskolorna. Ledningen bör skapa en positiv inställning till klinisk utbildning ute i verksamheten. Tid och resurser ska finnas för handledning och för att planera den kliniska utbildningen. Det är viktigt hur man benämner studenterna. De bör inte kallas elever. Skapa en medvetenhet om att studenten inte är färdigutbildad. Var bra förebilder på laboratoriet och förmedla en yrkesstolthet. Lyft fram personalens erfarenheter. 16 Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke

Mer information och föreläsardokumentation finns på: www.lf.se (Landstingsförbundet) www.ibl-inst.se (Institutet för Biomedicinsk Laboratorievetenskap) www.vardforbundet.se (Vårdförbundet) På Landstingsförbundets hemsida finns också rapporten Utvecklingen i svensk hälso- och sjukvård en granskning av hur vården använder sina resurser. Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke 17

18 Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke

Biomedicinsk analytiker ett cellsynt viktigt yrke 19

VÅRDFÖRBUNDET Adolf Fredriks kyrkogata 11. Box 3260, 103 65 Stockholm. Tel 08-14 77 00. www.vardforbundet.se