Uppföljning av rättsintygsreformen

Uppföljning av rättsintygsreformen Rättsmedicinalverket www.rmv.se

Form och originalproduktion: Forma Viva, Linköping Tryck: CT Impress, 2007

Uppföljning av rättsintygsreformen Rättsmedicinalverket oktober 2007

Innehåll Sammanfattning 7 Bakgrund 9 Syfte med uppföljningen 9 Författningar och interna föreskrifter 10 Rekrytering 11 Antalet kontrakterade rättsintygsläkare 12 Antalet rättsintyg 14 Utbildning 19 Praktiska rutiner 20 Handläggningstider 20 Kvalitetssäkring 21 Undersökningar av barn 21 Undersökningar vid sexualbrott 22 Kostnader 22 Ersättningar 24 Rättskemiska och rättsgenetiska undersökningar 25 Intervjuer med åklagare 26 Intervjuer med poliser 27 Svar på enkät till de kontrakterade rättsintygsläkarna 29 Svar på enkät till läkarna vid de rättsmedicinska.avd. 33 Diskussion och förslag till åtgärder 36

Uppföljning av rättsintygsreformen av Lennart Rammer Sammanfattning En ny ordning om rättsintyg trädde i kraft den 1 januari 2006. Rättsmedicinalverket fick huvudansvaret för verksamheten med rättsintyg. Ett antal kontrakterade rättsintygsläkare anställdes. Rättsintygen blev avgiftsbelagda. En uppföljning har nu gjorts på uppdrag av ledningen vid Rättsmedicinalverket för att tidigt följa upp effekterna av den nya ordningen. Rättsintyg utfärdades av Rättsmedicinalverket under 2006 av 37 läkare vid de rättsmedicinska avdelningarna och 47 kontrakterade rättsintygsläkare. Den 1 juli 2007 var antalet rättsintygsläkare 45 stycken. Antalet rättsintyg från Rättsmedicinalverket var 3 420 år 2005 och 5 946 år 2006, en ökning med 74 %. Antalet rättsintyg från sjukvården beräknades till cirka 3 900 år 2005 och till cirka 2 400 år 2006, en minskning med 38 %. Totalt ökade antalet rättsintyg med 11 %. Kvalitén på rättsintygen från Rättsmedicinalverket har förbättrats i jämförelse med de intyg som tidigare utfärdades av läkare inom sjukvården enligt uttalanden av polis och åklagare. Vid en analys av rättsintygsverksamheten framstår emellertid ett antal problem. 1. Antalet rättsintygsläkare är ännu inte tillräckligt stort för att täcka det föreliggande behovet. Fortfarande saknas läkare på många orter i landet. 2. Antalet rättsintyg är påfallande litet i förhållande till antalet polisanmälda vålds- och sexualbrott. Under 2006 utfärdades cirka 8 300 rättsintyg i cirka 77 000 polisanmälda våldsbrott och cirka 12 000 sexualbrott, eller 11 % av de polisanmälda brotten. 3. Polisen begär ofta rättsintyg i form av ett yttrande över patientjournalhandlingar i stället för att besluta om en särskild kroppsundersökning. Skadebeskrivningen i journalerna är summarisk, vilket negativt påverkar kvalitén på intygen. Hälften av rättsintygen från de rättsmedicinska avdelningarna och 70 % av intygen från de kontrakterade rättsintygsläkarna utgjorde sådana yttranden. 7

4. 5. 6. Kostnaderna avhåller polisen från att inhämta rättsintyg. Många gånger begärs utan avgift en kopia av patientjournalen i stället för ett rättsintyg. Kvalitén på rättsintygen från de kontrakterade rättsintygsläkarna är ännu inte fullgod enligt bedömning av rättsläkarna. Vissa svårigheter har funnits med teknisk support för utskrift av rapporter och fotohantering. För att förbättra rutinerna inom Rättsmedicinalverket ang. verksamheten med rättsintyg föreslås ett antal åtgärder. 1. Arbetet med att rekrytera rättsintygsläkare bör intensifieras. Antalet bör öka till cirka 80-talet läkare vid oförändrad arbetsvolym. 2. På varje rättsmedicinsk avdelning bör en läkare få ett särskilt uppdrag att ansvara för verksamheten med rättsintyg, särskilt rekrytering, utbildning och handledning av rättsintygsläkare samt kontakt med uppdragsgivande myndigheter ang. rutiner. 3. Informationen om rutinerna ang. rättsintyg bör intensifieras från de rättsmedicinska avdelningarna till lokala polismyndigheter och åklagarkammare. 4. Regelbundna kontakter bör hållas på ledningsnivå mellan Rättsmedicinal verket, Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten ang. rutinerna med rättsintyg. 5. Utbildning, handledning och kvalitetskontroll av de kontrakterade rättsintygsläkarna bör intensifieras för att höja kvalitén på rättsintygen. En utbildningsansvarig bör utses inom verket för att leda utbildningen av de kontrakterade rättsintygsläkarna. 6. Förbättringar bör genomföras för att underlätta den tekniska supporten. 7. Barnläkare bör rekryteras som rättsintygsläkare. Cirka 10 barnläkare bör kontrakteras. 8

Bakgrund En ny Lag (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott började gälla den 1.1 2006. Den nya ordningen innebär i huvudsak följande förändringar. 1. Rättsmedicinalverket får ansvaret för verksamhet med utfärdande av rättsintyg. Detta innebär att verket skall svara för t.ex. utbildning, allmänna råd och kvalitetssäkring av verksamheten. 2. Utfärdande av rättsintyg koncentreras till ett färre antal särskilt kvalificerade läkare. Rättsintyg skall som huvudregel inhämtas från Rättsmedicinalverket, antingen av läkare vid rättsmedicinsk avdelning eller av läkare, som enligt avtal med verket har åtagit sig att utfärda rättsintyg. Om det finns särskilda skäl kan rättsintyg inhämtas även från annan legitimerad läkare med tillräcklig kompetens. 3. Rättsintygen avgiftsbeläggs, såväl sådana som utfärdas av läkare vid Rätts medicinalverket som av andra läkare. Syfte med uppföljningen Denna uppföljning har gjorts på uppdrag av verksledningen för Rättsmedicinal verket. Syftet med uppföljningen har varit att tidigt bedöma effekterna av den nya ordningen med rättsintyg under det första verksamhetsåret 2006 som underlag för förbättringar av rutinerna. Redovisningen består dels av en beskrivning av den nuvarande verksamheten, dels av intervjuer och enkäter, där polis, åklagare, de kontrakterade rättsintygsläkarna och läkarna vid de rättsmedicinska avdelningarna redovisar sina synpunkter. Slutligen lämnas ett antal förslag till ändring av rutinerna för att förbättra verksamheten med rättsintyg. 9

Författningar och föreskrifter Lag (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott. Ändring (2006:861) i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott. Förordning (2002:1063) om rättsintyg i anledning av brott. Ändring (2006:861) i sekretesslagen (1980:100). Förordning (1996:613) med instruktion för Rättsmedicinalverket. Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:29) om utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården m.m. Rättsmedicinalverkets riktlinjer vid utfärdande av rättsintyg. Interna före skrifter och riktlinjer, Nr 2006-08. 10

Rekrytering Inför rättsintygsreformen anställde Rättsmedicinalverket under 2005 en projektledare med uppdrag att förbereda den nya ordningen och genomföra rekrytering av kontraktsanställda rättsintygsläkare. Som ett led i arbetet framtogs information som riktade sig till rättsväsendets myndigheter och till sjukvården. En särskild koordinator anställdes i december 2005 vid ledningskansliet för administration av löpande frågor rörande rättsintygsverksamheten. Rekrytering av rättsintygsläkare genomfördes under hösten 2005. Detta gjordes genom ett anbudsförfarande i samarbete med Verket för Högskoleservice (VHS). Rättsmedicinalverket valde efter övervägande att sluta avtal om ett uppdragsförhållande i stället för ett anställningsförhållande, eftersom arbetet var att betrakta som en bisyssla som utförs på tid och plats som läkaren själv bestämmer, och ersättningen utgår per uppdrag och inte som lön. Från början planerades att anställa cirka 80 rättsintygsläkare. Utfallet under 2005 blev 35 läkare. Rekryteringen fortsatte under 2006, och vid slutet av 2006 var antalet rättsintygsläkare 47 st. För att öka antalet rättsintygsläkare utfästes en belöning på 5 000 kr till den inom verket som förmedlade en kontakt som ledde till en rekrytering. Några sådana rekryteringar har genomförts under 2006. Antalet läkare vid de rättsmedicinska avdelningarna Tabellen visar antalet läkare under 2006 vid de rättsmedicinska avdelningarna uppdelat på specialister, dvs. rättsläkare, och underläkare. Rättsläkare Underläkare Totalt Stockholm 7 3 10 Uppsala 3 0 3 Linköping 5 2 7 Lund 3 4 7 Göteborg 2 5 7 Umeå 2 1 3 Totalt 22 15 37 läkare Totalt fanns vid de rättsmedicinska avdelningarna 37 läkare, varav 11 kvinnor och 26 män. 11

Antalet kontrakterade rättsintygsläkare Tabellen visar antalet rättsintygsläkare under 2006 inom de rättsmedicinska områdena. Rättsmedicinska avdelningen i Stockholm Stockholms län Stockholm 11 Södertälje 1 Sigtuna 1 Norrtälje 1 Södermanlands län Eskilstuna 2 Nyköping 1 Gotlands län Visby 1 Summa 18 Rättsmedicinska avdelningen i Uppsala Gävleborgs län Gävle 1 Dalarnas län Mora 1 Västmanlands län Fagersta 1 Köping 1 Uppsala län -- 0 Summa 4 Rättsmedicinska avdelningen i Linköping Östergötlands län Linköping 1 Norrköping 1 Jönköpings län Jönköping 2 Eksjö 1 Kalmar län Kalmar 1 Västervik 1 Värmlands län Karlstad 1 Arvika 1 Örebro län Örebro 2 Summa 11 Rättsmedicinska avdelningen i Lund Skåne län Kristianstad 1 Hässleholm 1 Helsingborg 1 12

Blekinge län Karlskrona 1 Karlshamn 1 Kronobergs län Växjö 1 Summa 6 Rättsmedicinska avdelningen i Göteborg Västra Götalands län Borås 2 Skövde 2 Hallands län Varberg 1 Summa 5 Rättsmedicinska avdelningen i Umeå Västerbottens län Skellefteå 1 Norrbottens län Luleå 1 Jämtlands län Östersund 1 Västernorrlands län -- 0 Summa 3 Totalt 47 läkare Totalt var antalet rättsintygsläkare 47 stycken, varav 5 kvinnor och 42 män. Rättsmedicinalverket har under 2006 sagt upp avtalet med två läkare som inte fungerat i sitt uppdrag. 2007-07-01 var antalet rättsintygsläkare 45 stycken. Fördelningen i landet av rättsintygsläkare är ojämn. I Stockholms och Linköpings områden finns en god och i Lunds område en tämligen god bemanning. I Göteborgs område sköter avdelningen själv verksamheten inom Göteborgs stad, varför något behov inte finns där, och i området i övrigt finns en tämligen god bemanning. I Uppsalas och Umeås områden är bemanningen gles och saknas delvis. 13

Antalet rättsintyg Från Rättsmedicinalverket Tabellen visar antalet rättsintyg utfärdade av Rättsmedicinalverket, uppdelat på läkare vid de rättsmedicinska avdelningarna och på rättsintygsläkare under 2005, 2006 och första halvåret 2007. Under 2005 utfärdades rättsintyg inom Rättsmedicinalverket enbart av läkare vid de rättsmedicinska avdelningarna, och några rättsintygsläkare var ännu inte anställda. Uppgifterna är framtagna genom verkets interna datorbaserade ärendehanteringssystem, Rättsintygsmodulen. L = kroppsundersökning, Y = yttrande, T = totalt antal rättsintyg. Rättsläkarområde L 2005 Y 2005 T 2005 L 2006 Y 2006 T 2006 L 2007 6 mån x2 Y 2007 6 mån x2 T 2007 6 mån x2 Stockholm, avd. Rättsintygsläkare Uppsala, avd. Rättsintygsläkare Linköping, avd. Rättsintygsläkare Lund, avd. Rättsintygsläkare Göteborg, avd. Rättsintygsläkare Umeå, avd. Rättsintygsläkare Totalt rm, avd. Rättsintygsläkare 172 -- 659 -- 318 -- 208 -- 633 -- 20 -- 2010 -- 63 -- 310 -- 49 -- 46 -- 883 -- 59 -- 1410 -- 235 -- 969 -- 367 -- 254 -- 1516 -- 79 -- 3420 -- 217 223 619 1 252 398 284 90 382 23 44 7 1798 742 272 915 342 17 80 410 172 197 775 76 69 81 1710 1696 489 1 138 961 18 332 808 456 287 1157 99 113 88 3508 2438 250 170 650 12 176 480 300 196 332 52 72 30 1 780 940 232 1 050 318 34 72 744 146 268 664 118 50 112 1 482 2 326 482 1 220 968 46 248 1 224 446 464 996 170 122 142 3 262 3 266 Summa 2010 1410 3420 2540 3406 5946 2 720 3 808 6 528 Siffrorna visar att det totala antalet rättsintyg utfärdat genom Rätts medicinalverket ökade från 3 420 under 2005 till 5 946 under 2006, en ök ning med 74 %. Antalet rättsintyg utfärdade av läkare vid de rättsmedicinska avdelningarna var i stort sett konstant, 3 420 resp. 3 508. En minskning sågs här av antalet rättsintyg grundade på kroppsundersökning från 2 010 till 1 798, eller med 12 %, medan antalet rättsintyg i form av yttranden ökade från 1 410 till 1 710, eller med 21 %. Totalt sett grundades under 14

2006 rättsintygen från läkarna vid de rättsmedicinska avdelningarna i stort sett lika ofta på en undersökning som på skriftliga handlingar med åtföljande yttrande, 51 resp. 49 %. Stor skillnad förelåg mellan de olika rättsmedicinska avdelningarna betr. antalet rättsintyg. Flest rättsintyg utfärdades av avdelningen i Göteborg följt av Uppsala. Avdelningarna i Stockholm, Linköping och Lund hade i stort sett lika många rättsintyg. Umeå hade relativt få fall, sannolikt beroende på stora reseavstånd. Det i förhållande till befolkningsunderlaget relativt låga antalet rättsintyg vid Stockholmsavdelningen har sin förklaring i en kraftig brist på rättsläkare kring millennieskiftet, som då drog ner verksamheten med undersökning av levande personer. Här ses nu en påtaglig tendens till ökande verksamhet med rättsintyg. Ännu större var skillnaderna när det gäller den år 2006 nystartade verksamheten med rättsintygsläkare. Störst verksamhet förelåg i Stockholms- och Linköpingsområdena. Flest undersökningar gjordes i Linköpingsområdet, medan yttranden dominerade i Stockholmsområdet. Även inom Lunds område utfärdades ett större antal rättsintyg, huvudsakligen yttranden. I områdena Uppsala, Göteborg och Umeå utfärdades enbart ett mindre antal rättsintyg, under 100 intyg per område. Totalt sett beträffande de kontrakterade rättsintygsläkarna baserades 30 % av rättsintygen på en kroppsundersökning och 70 % på skriftliga handlingar i form av ett yttrande. Under det första halvåret 2007 har det totala antalet rättsintyg fortsatt att stiga med 10 %. Här stod intygen från de kontrakterade rättsintygsläkarna för en ökning från 2 324 till 3 266 eller med 41 %, medan intygen från läkarna vid de rättsmedicinska avdelningarna minskade något från 3 508 till 3 262 eller 8 %. Framför allt var det antalet yttranden från de kontrakterade rättsintygsläkarna som ökade från 1 696 till 2 326, eller med 37 %. Tabellen visar antalet rättsintyg från Rättsmedicinalverket per län under 2006 uppdelat på intyg från de rättsmedicinska avdelningarna och från de kontrakterade rättsintygsläkarna. x = för Halland anges summan av antalet rättsintyg från de rättsmedicinska avdelningarna i Göteborg och Lund. Totalsiffrorna uppvisar marginella avvikelser från siffrorna i den förra tabellen p.g.a. att datasökningarna måste utföras något annorlunda. 15

Länspolismyndighet Rm. L Rm. Y RmTot Ril L Ril Y Ril Tot RMV totalt Stockholm Stockholm 212 264 476 30 628 658 1134 Södermanland 1 2 3 182 257 439 442 Gotland 3 2 5 2 19 21 26 Uppsala Uppsala 300 125 425 0 0 0 425 Västmanland 220 96 316 0 0 0 316 Dalarna 34 62 96 0 0 0 96 Gävleborg 62 32 95 1 15 16 111 Linköping Östergötland 211 63 274 68 16 84 358 Jönköping 15 5 20 150 81 231 251 Kalmar 10 3 13 62 130 192 205 Örebro 16 6 22 84 176 260 282 Värmland 0 4 4 30 24 54 58 Lund Skåne 187 83 270 62 66 128 398 Kronoberg 7 8 15 0 1 1 16 Blekinge 4 1 5 3 100 103 108 Halland X 28 105 133 1 1 2 135 Göteborg Västra Götaland 364 730 1094 23 75 98 1192 Umeå Västerbotten 35 12 47 1 40 41 88 Västernorrland 6 9 15 0 0 0 15 Jämtland 0 9 9 3 27 30 39 Norrbotten 3 36 39 3 13 16 55 Totalt 1718 1657 3375 705 1669 2374 5749 16

Siffrorna visar att läkarna på de rättsmedicinska avdelningarna till större delen själva ombesörjde verksamheten med rättsintyg inom de län där avdelningarna var stationerade. Undantaget var Stockholm där en betydande verksamhet också bedrevs av rättsintygsläkare. Avdelningen i Uppsala hade en omfattande verksamhet med rättsintyg inom hela sitt upptagningsområde, medan övriga avdelningar ombesörjde en viss verksamhet även inom de perifera delarna av sina områden. Från sjukvården Tabellen på sidan 19 visar antalet rättsintyg utfärdade av läkare inom sjukvården under 2006. Rättsmedicinalverket har hos Rikspolisstyrelsen begärt att få ta del av dessa uppgifter, vilket beviljats. Uppgifterna är framtagna genom manuell granskning av fakturor i data- och papperskopior vid Polisens Administrativa Center, PAC, i Linköping. Uppgifterna var inte fullständiga, eftersom ett flertal felaktiga registreringar konstaterades, och några polismyndigheter delvis hade en manuell hantering på hemorten av sina fakturor. Föreliggande uppgifter får därför uppfattas som minimisiffror för antalet rättsintyg. Någon uppdelning på offentlig och privat sjukvård har inte gjorts och inte heller någon uppdelning på intyg efter kroppsundersökning eller som yttrande. Som jämförelse redovisas i samma tabell antalet rättsintyg från Rätts medi cinalverket. Siffrorna visade att störst verksamhet med rättsintyg inom sjukvården förekom i Stockholms län, och i någon mån i Örebro, Jönköpings, Västernorrlands och Västerbottens län. I Stockholm utfärdades den största delen av rättsintygen, cirka 90 %, av privata sjukvårdsföretag som Medkonsult AB, HJPS Medical AB, MDA Assistance Sweden AB, Praktikertjänst och S:t Görans Sjukhus. Enbart cirka 10 % av rättsintygen hade fakturerats från Stockholms läns landsting eller av landstingsdrivna sjukvårdsinrättningar. För 2005 var underlaget i form av fakturor hos polisen inte möjligt att använda för uppföljning av antalet rättsintyg, eftersom underlagen ofta förvarades i hemortslänen. I stället har en beräkning gjorts, grundad på kostnaderna för rättsintyg från sjukvården under 2005 och 2006. Antaganden har gjorts att kostnaderna för rättsintyg genomsnittligt har varit oförändrade och att felkonteringarna under de två åren har varit av samma omfattning. Antalet rättsintyg under 2005 har uppskattats på följande sätt. Kostnaderna för polisen för rättsintyg från sjukvården var 4 298 000 kr under 2006, (se 17

nedan). Antalet rättsintyg från sjukvården under 2006 var 2 434 vilket ger en kostnad per rättsintyg under 2006 på 1 766 kr. Polisens kostnader för rättsintyg från sjukvården under 2005 var 6 910 000 kr. Antalet rättsintyg från sjukvården under 2005 kan då beräknas till 6 910 000 : 1 766 = 3 913 rättsintyg. Länspolismyndighet Sjukvården RMV Totalt Stockholm Stockholm 691 1134 1825 Södermanland 108 442 550 Gotland 90 26 116 Uppsala Uppsala 6 425 431 Västmanland 14 316 330 Dalarna 46 96 142 Gävleborg 84 111 195 Linköping Östergötland 57 358 415 Jönköping 157 251 408 Kalmar 17 205 222 Örebro 224 282 506 Värmland 14 58 72 Lund Skåne 68 398 466 Kronoberg 99 16 115 Blekinge 84 108 192 Halland 85 135 220 Göteborg Västra Götaland 44 1192 1236 Umeå Västerbotten 202 88 290 Västernorrland 249 15 264 Jämtland 17 39 56 Norrbotten 78 55 133 Totalt 2434 5750 8184 18

Totala antalet rättsintyg 2005 2006 RMV, rättsmedicinska avd. 3 420 3 408 RMV, rättsintygsläkare 0 2 324 Sjukvården, cirka 3 913 2 434 Totalt, cirka 7 333 8 266 Det totala antalet rättsintyg ökade således från cirka 7 300 under 2005 till cirka 8 300 under 2006 eller med cirka 11 %. Utbildning Grundutbildning När läkarna antagits som rättsintygsläkare och skrivit kontrakt med Rättsmedicinalverket genomgår de en grundkurs på tre dagar. Handledning De kontrakterade rättsintygsläkarna har möjlighet att ringa och rådfråga läkarna på de rättsmedicinska avdelningarna om handläggning och tolkning av enskilda ärenden. De flesta rättsintygsläkare har utnyttjat denna service i varierande omfattning, medan några läkare inte har utnyttjat möjligheten. Efterutbildning En gång om året samlas de kontrakterade rättsintygsläkarna inom varje rättsläkarområde till en utbildning under en dag. Utbildningen innefattar genomgång av ett urval av läkarnas rättsintyg, utformning av rättsintygen, skadebeskrivningar, handläggningsrutiner och lagstiftningsfrågor. Man diskuterar också läkarnas arbetsförhållanden. 19

Praktiska rutiner Beställningar Polisen beställer sina rättsintyg direkt hos de kontrakterade rättsintygsläkarna eller hos de rättsmedicinska avdelningarna. Någon central fördelning av ärenden mellan läkarna förekommer inte. Ärendehantering De kontrakterade rättsintygsläkarna utför i allmänhet sina undersökningar efter lokal överenskommelse på den sjukvårdsenhet, där de har sin ordinarie verksamhet. De kontrakterade rättsintygsläkarna registrerar själva sina ärenden via Internet i Rättsmedicinalverkets databaserade ärendebehandlingssystem, Rättsintygsmodulen, och expedierar sina rapporter per post eller direkt till polisen. De kontrakterade rättsintygsläkarna skriver själva sina rapporter i verkets ärendehanteringssystem. På de rättsmedicinska avdelningarna skrivs rapporterna i systemet av sekreterare. Fotografering Alla rättsintygsläkare har vid introduktionsutbildningen fått en digitalkamera och instruktion i handhavandet av denna. Läkarna lägger själva via Internet in sina bilder i Rättsmedicinalverkets databaserade fotohanteringssystem. Detta kräver tämligen stor kapacitet hos datoruppkopplingen. Problem har uppstått för läkare med lägre datorkapacitet eller vid uppkoppling via landstingsdator. Provtagning På begäran av polisen tar läkarna tillvara blod, urin, hårprover och spår för rättskemisk och kriminalteknisk undersökning. Detta sker i tämligen liten omfattning, men denna verksamhet skulle kunna utvecklas kraftigt om polisen begärde en särskild kroppsundersökning i ett större antal fall. Poliserna tar själva slemhinneskrap från munhålan för DNA-undersökning. Handläggningstider Handläggningstiderna har beräknats ur Rättsmedicinalverkets interna ärendehandläggningssystem, som tid mellan inkommen beställning och expediering av rapporten. 20

I medeltal var handläggningstiderna 9,7 dagar för läkarna vid de rättsmedicinska avdelningarna och 9,1 dagar för de kontrakterade rättsintygsläkarna. Vid begäran om kroppsundersökning utfördes denna någon eller några dagar efter det att begäran inkommit, varför den egentliga handläggningstiden i dessa ärenden var något kortare. Handläggningstiderna får bedömas som acceptabelt korta. Kvalitetssäkring Genom koordinatorn på ledningskansliet skickas ett rättsintyg per månad från varje rättsintygsläkare för granskning av rättsläkare på den rättsmedicinska avdelning, dit rättsintygsläkaren är knuten. Granskningen sker i efterhand och ingen ändring görs i det intyg som skickats till polisen. Resultatet dokumenteras i en särskild granskningsmall, och kontakt tas också per E-post eller telefon med rättsintygsläkaren. Alla rättsintyg från läkarna på de rättsmedicinska avdelningarna granskas av en annan läkare beträffande det sammanfattande utlåtandet före expedieringen av intyget till polisen. Undersökningar vid fysiskt och sexuellt våld mot barn Vid fysiskt och sexuellt våld mot barn görs en kroppsundersökning för utfärdande av rättsintyg av läkare från de rättsmedicinska avdelningarna i första hand inom närområdet till avdelningen. Oftast görs undersökningen tillsammans med barnmedicinsk eller barnkirurgisk specialistläkare. Nyligen har s.k. barnahus inrättats på ett antal platser i landet, där barn som utsatts för våld intervjuas och undersöks på ett och samma ställe utan att behöva transporteras runt till olika myndigheter och institutioner. Barnahus finns f.n. i Göteborg, Linköping, Malmö, Stockholm, Sundsvall, Umeå och Uppsala. En försöksverksamhet med barnahus leds av Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg. En särskild utvärdering pågår f.n. och utförs av Sociologiska institutionen vid Lunds Universitet. På orter längre ifrån de rättsmedicinska avdelningarna utförs undersökningarna vid våld mot barn så gott som uteslutande av barnläkare och ibland gynekologer inom sjukvården. På många större sjukhus finns läkare som specialiserat sig särskilt på dessa undersökningar. De får erfarenhet av att 21

undersöka och bedöma denna typ av fall, som ofta erbjuder stora tolkningssvårigheter. Däremot får de som regel inte någon utbildning i den speciella inställning och försiktighet, som krävs för bedömningar i rättsliga sammanhang. De nyrekryterade de kontrakterade rättsintygsläkarna har med några få undantag inte undersökt barn efter fysiskt och sexuellt våld. Undersökningar vid sexualbrott mot vuxna Vid sexualbrott mot vuxna, i allmänhet kvinnor, utförs gynekologisk undersökning och provtagning med s.k. Rape Kit regelmässigt av jourhavande gynekologläkare på sjukhusens akutmottagningar. Läkaren förväntas också göra en fullständig kroppsundersökning, men har som regel ingen särskild utbildning för detta. Ibland görs om så erfordras en kroppsundersökning i övrigt av rättsläkare eller rättsintygsläkare. Dessa läkare utför så gott som aldrig den gynekologiska delen av undersökningen. På vissa orter finns särskilda centra för undersökning och omhändertagande av kvinnor som utsatts för sexuellt våld, t.ex. våldtäktsmottagningen vid Södersjukhuset i Stockholm Kostnader Tabellen till höger visar Rikspolisstyrelsens kostnader i 1 000 kr för rättsintyg under 2005 och 2006 länsvis, uppdelade på rättsintyg utfärdade av sjukvården resp. Rättsmedicinalverket. Uppgifterna har rapporterats från Polisens Admi nistrativa Center, PAC. Under 2005 bekostades rättsintygen från Rättsmedicinalverket av verkets driftsanslag. Om kostnaderna beräknas till 2 700 kr per intyg, samma belopp som genom avgift togs ut under 2006, ger detta en kostnad för rättsintygen vid Rättsme di cinalverket under 2005 av 3 420 x 2 700 kr = 9 234 000 kr. Den totala kostnaden under 2005 var således 6 910 000 kr + 9 234 000 kr =16 144 000 kr. Således ökade de totala kostnaderna för rättsintygen från 16 144 000 under 2005 till 19 476 000 kr under 2006, vilket motsvarar 21 %. 22

Länspolismyndighet 2005 Sjukvården 2005 RMV 2006 Sjukvården 2006 RMV 2006 Totalt Stockholm 2 108 5 1 366 2 401 3 767 Uppsala 41 0 8 1 069 1 077 Södermanland 383 50 64 1 180 1 244 Östergötland 116 0 60 1 578 1 638 Jönköping 600 0 422 764 1 186 Kronoberg 134 0 184 53 237 Kalmar 33 0 32 633 665 Gotland 139 1 106 66 172 Blekinge 164 0 104 282 386 Skåne 350 5 155 1 561 1 716 Halland 313 14 248 161 409 Västra Götaland 256 1 104 3 079 3 183 Värmland 73 0 24 140 264 Örebro 638 0 365 - - Västmanland 4 0 0 851 851 Dalarna 140 1 36 72 108 Gävleborg 367 420 149 832 981 Västernorrland 375 0 416 24 440 Jämtland 96 0 33 59 92 Västerbotten 320 0 257 238 495 Norrbotten 260 1 169 117 286 Totalt 6 910 498 4 298 15 160 19 458 Under 2006 har kostnaderna per rättsintyg från Rättsmedicinalverket efter samråd med Ekonomistyrningsverket satts till ett konstant belopp av 2 700 kr oavsett om intyget utfärdats på grundval av en kroppsundersökning eller som ett yttrande över skriftliga handlingar. Som jämförelse var den genomsnittliga kostnaden för ett rättsintyg under 2006 från sjukvården 1 766 kr. 23

I samband med att lagen om rättsintyg trädde i kraft överfördes 5 000 000 kr från Rättsmedicinalverkets budget till polisväsendet. Detta gjordes för att kompensera för att Rättsmedicinalverkets tidigare finansiering av rättsintygsverksamheten genom driftsanslag ersattes av avgifter från polisen. Rättsmedicinalverkets intäkter för rättsintygen under 2006 var 15 409 000 kr och utgifterna 14 041 000 kr. Ett överskott förelåg således på 1 368 000 kr. Orsaken till detta var den överraskande stora andelen rättsmedicinska yttranden, där polisen betalde 2 700 kr och de kontrakterade rättsintygsläkarna erhöll 850 kr per rättsintyg. Mot detta överskott skall ställas ett underskott på 1 595 000 kr under 2005 för uppbyggnadskostnader innan verksamheten kommit gång. Ersättningar Ersättningarna till de kontrakterade rättsintygsläkarna sattes fr. 2006-01-01 till 2 000 kr för rättsintyg grundat på kroppsundersökning och till 850 kr för intyg grundat på yttrande över skriftliga handlingar. Fr.o.m. 2007-03-01 höjdes ersättningarna till 2 400 kr resp. 1 050 kr för de två typerna av rättsintyg. Efter avtal med Rättsmedicinalverket erhåller de kontrakterade rättsintygsläkarna 15 000 kr per år i grundersättning för att stå till förfogande för utfärdande av rättsintyg och delta i verkets utbildningsinsatser. 24

Rättskemiska och rättsgenetiska undersökningar Tabellen visar antalet fall där rättskemisk undersökning har utförts på levande personer vid vålds- och sexualbrott under år 2005 och 2006. Uppgifterna är hämtade från Rättskemiska avdelningens ärendehanteringssystem ToxBase. Inte angivet Inte angivet Sexualbrott Våldsbrott Drogning Målsägande Misstänkt Målsägande Misstänkt Målsägande Totalt 2005 284 127 43 6 105 19 66 650 2006 360 122 24 7 53 12 31 609 Siffrorna visar inga större skillnader i antalet utförda rättskemiska undersökningar mellan de två åren. Tendensen är en lätt minskning till 2006 totalt, med en minskning av antalet misstänkta gärningsmän vid våldsbrott och målsägande vid drogning. Samtidigt sågs en lätt ökning av antalet analyser på målsägande vid sexualbrott under 2006. Polisväsendets kostnader för rättskemiska undersökningar på levande personer vid vålds och sexualbrott under 2006 var enligt laboratoriet 1 716 000 kr. Detta ger en genomsnittlig kostnad per ärende av 2 815 kr. Statens Kriminaltekniska Laboratorium, SKL, har rapporterat att man utfört DNA-undersökning vid sexualbrott under 2005 på 933 fall och under 2006 på 1050 fall. Uppgift föreligger inte i hur många av dessa fall, som proverna härrört från målsägande eller misstänkt. Polisväsendet har inga kostnader för analyser utförda vid Statens kriminaltekniska laboratorium, som finansieras genom anslag. 25

Intervjuer med åklagare Telefonintervju har gjorts av Lennart Rammer med chef eller biträdande chef för 14 stycken åklagarkammare. Intervjuerna har varit öppna utan fasta frågor och har inriktats på det som de intervjuade har ansett fungerat bra och mindre bra utifrån deras myndighetsperspektiv. Förslag till förändringar och förbättringar i rutinerna har också efterfrågats. Telefonkontakt togs före intervjuerna med Åklagarmyndighetens utvecklingsenhet i Umeå, som har ansvar för frågor om rättsintyg. Sammanfattning av intervjuerna Åklagarna var på det hela taget mycket nöjda med rättsintygsreformen. Detta gällde i synnerhet de orter, där det finns en god bemanning med kontraktsanställda läkare. Läkarna var lätt tillgängliga och kvalitén på rättsintygen hade påtagligt förbättrats i jämförelse med de rättsintyg som tidigare kom från läkare inom sjukvården. Man var också genomgående mycket nöjd med servicen och kvalitén på rättsintygen från de rättsmedicinska avdelningarna. På det orter där rättsintygsläkare ännu inte hade rekryterats upplevde man bristen som ett stort problem. Kvalitén på de rättsintyg man fick från sjukvården var inte bra, och det tog lång tid att få fram intygen. Man var mycket angelägen att Rättsmedicinalverket snarast rekryterar rättsintygsläkare för att täcka upp behovet. På några få orter var man inte helt nöjd med kvalitén på de rättsintyg man fick från vissa rättsintygsläkare. Åklagarna hade för egen del ingen uppfattning om kostnaderna för rättsintyg, men flera av de intervjuade ansåg att polisen många gånger avstod från att inhämta rättsintyg, tills man hade en misstänkt för brottet. Ofta valde man att begära kopia av patientjournalen eller att avstå från rättsintyg. Tidigare hade man i Kalmar län som rutin att alltid begära journalkopia i stället för rättsintyg, men detta gällde inte nu längre. Man begärde där numera rättsintyg som normalalternativ. Några åklagare ansåg att avgifterna borde avskaffas, eftersom statliga myndigheter inte borde ta betalt av varandra. Avgifterna hindrade att rättsintyg begärdes trots att detta var sakligt motiverat. En synpunkt var att man inte borde räkna andelen rättsintyg i förhållande till antalet polisanmälda brott utan i relation till antalet brott som redovisas 26

till åklagare. Ett annat förslag var att Rättsmedicinalverket borde ha en central kompetens för undersökning och bedömning av ärenden med barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn. Några åklagare ansåg att det borde finns riktlinjer om när och hur rättsintyg skulle begäras. Dessa borde utfärdas av Rikspolisstyrelsen, eftersom det är polisen som beställer och betalar för rättsintygen. Polismyndigheterna i Göteborg och Malmö inhämtade rättsintyg så gott som uteslutande från den rättsmedicinska avdelningen i Göteborg resp. Lund. I Stockholm begärde polisen rättsintyg från den rättsmedicinska avdelningen, om det krävdes en kroppsundersökning, och vände sig till de kontrakterade rättsintygsläkarna om det gällde yttranden. Även i Lund, Linköping, Uppsala och Umeå inhämtades rättsintyg så gott som uteslutande från de lokala rättsmedicinska avdelningarna. Intervjuer med poliser Telefonintervju har gjorts av Lennart Rammer med rotelchef eller undersökningsledare vid 12 stycken polismyndigheter. Intervjuerna har varit öppna utan fasta frågor och har inriktats på det som den intervjuade har ansett fungerat bra och mindre bra utifrån deras myndighetsperspektiv. Förslag till förändringar och förbättringar i rutinerna har också efterfrågats. Telefonkontakt togs före intervjuerna med Polisavdelningen vid Rikspolisstyrelsen. Sammanfattning av intervjuerna Genomgående var polisen mycket nöjd med den nya rättsintygsreformen. Man var också för det mesta nöjd med de nya kontraktsanställda läkarna, deras tillgänglighet och kvalitén på deras arbete. På några få orter fanns synpunkter att läkarna kunde vara svåra att få kontakt med, och att bedömningarna ibland kunde vara tveksamma. Genomgående ansåg man att kvalitén på rättsintygen påtagligt hade förbättrats mot när rättsintyg togs in från läkare inom sjukvården. På de orter där rättsintygsläkare ännu inte hade rekryterats uttryckte man en påtaglig saknad efter sådana. På några orter med en läkare önskade man en förstärkning till två läkare, så att läkarna kunde täcka upp för varandra vid ledigheter. På de orter där rättsmedicinska avdelningar var lokaliserade skötte läkarna 27

därifrån helt eller till större delen verksamheten med rättsintyg. Polismyndigheterna var särskilt nöjda med denna service och kvalitén på rättsintygen. Inga klagomål mot de rättsmedicinska avdelningarna framfördes. I Stockholm ombesörjdes verksamheten med rättsintyg dels från den rättsmedicinska avdelningen men också från ett större antal rättsintygsläkare. De flesta intervjuade ansåg att kostnaderna för rättsintyg i större eller mindre omfattning var styrande för om rättsintyg begärdes. Detta gjorde att man ofta avvaktade med att inhämta rättsintyg tills man hade en misstänkt och ärendet var aktuellt att redovisa för åklagare. Då blev intyget oftast i form av ett yttrande över patientjournaler från sjukvården. Vid grova brott ansåg dock de flesta att kostnaderna inte påverkade begäran om rättsintyg, utan att man där genomgående tog in rättsintyg, oftast efter en kroppsundersökning. Flera av de tillfrågade uppgav att de saknade riktlinjer från Rikspolisstyrelsen eller Åklagarmyndigheten om när och hur rättsintyg ska användas. Inom några polismyndigheter fanns lokala riktlinjer om detta. Flera av de intervjuade ansåg att det var principiellt felaktigt att statliga myndigheter tog betalt av varandra, när de bedrev kärnverksamhet inom sitt myndighetsuppdrag. Särskilt tvivelaktigt var detta för myndigheter inom rättsväsendet, när kostnaderna negativt påverkade kvalitén på brottsutredningen. Så gott som alla polismyndigheter tog i varierande omfattning in kopia på patientjournal i enklare ärenden, och många gjorde det i relativt stor omfattning. Polismyndigheten i Kalmar län hade för några år sedan som huvudprincip att enbart ta in journalkopia och inte begära rättsintyg, men detta var nu ändrat. Man begärde som regel rättsintyg och tog enbart in journalkopia i undantagsfall. Några av de intervjuade var tveksamma till rättsintyg i form av yttrande över journalhandlingar. Intyget kunde inte innehålla mer information än den summariska skadebeskrivning av skadorna som fanns i journalen. Några poliser ansåg att det vore en fördel om polisen slapp begära in kopia på journalhandlingar, utan att personal på Rättsmedicinalverket kunde göra detta. De flesta polismyndigheter använde läkare inom sjukvården för undersök 28

ning vid barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn. Enbart på några orter med rättsmedicinsk avdelning anlitades rättsläkare. Vid sexualbrott mot vuxna användes enbart gynekologläkare inom sjukvården, t.ex. våldtäktsmottagningen vid Södersjukhuset i Stockholm. Användningen av kroppsundersökning på brottsoffer begränsas av att detta förfarande är tämligen arbetstidskrävande för polisen. Personen ska hämtas av två poliser, övertalas att gå med på en undersökning, transporteras till rättsläkare eller rättsintygsläkare och sedan efter undersökningen transporteras tillbaka igen. Detta tar ofta cirka en halv arbetsdag för två poliser. Svar på enkät till de kontrakterade rättsintygsläkarna De kontrakterade rättsintygsläkarna har från ledningskansliet erhållit en enkät ang. rättsintygsreformen att besvara per E-post. För varje punkt skulle poäng anges för hur verksamheten bedömdes ha fungerat på en skala 1 till 5. 1 = dåligt; 2 = ganska dåligt; 3 = både bra och dåligt; 4 = ganska bra; 5 = bra. Dessutom kunde för varje fråga positiva och negativa synpunkter lämnas. Läkarna uppmanades också att framföra förslag till förändringar av rutinerna kring rättsintyg. 41 av 45 läkare inkom med svar. Nedan redovisas den genomsnittliga poängen för gruppen och en sammanfattning av de inkomna synpunkterna. 1. Rekryteringen av kontraktsanställda rättsintygläkare, 3,5 p. Ansökan var krånglig att fylla i. Den omständliga rekryteringen skrämde iväg många spekulanter. 2. Samarbetet med den lokala polisen, 3,7 p. Samarbetet med den lokala polisen fungerar enligt de flesta läkarna bra. Rutinerna har förbättrats efter planeringsmöten med polisledning och utredare. 3. Omfattningen av den verksamhet Du bedriver, 3,0 p. De flesta läkarna tycker att verksamheten är lagom i omfattning. Några läkare upplever att deras tjänster inte blir tillräckligt efterfrågade. Flera läkare tycker att de har alldeles för mycket fall, och att det blir jäktigt att hinna med. 29

4. 5. 6. 7. 8. Ersättningens storlek för utfärdande av rättsintyg, 2,7 p. Ersättningen upplevs av många läkare som adekvat, särskilt efter höjningen 2007-03-01. Flera läkare anser att ersättningen fortfarande är för liten i förhållande till den nedlagda arbetstiden. Särskilt ersättningen för yttranden är för låg. Några anser att man inte skall ta detta uppdrag för att tjäna pengar. Polisens val av kroppsundersökning, yttrande, kopia av jour nalen, 3,1 p. Polisen väljer yttrande alldeles för ofta. Läkarna beklagar sig över att den kvalité de kan prestera på dessa rättsintyg inte uppfyller måttet. Intygen kan inte bli bättre än journaluppgifterna. Polisen beställer på många ställen journalkopia i stor omfattning. Polisen är mycket sena med att koppla in läkarna, varför skadorna ibland har hunnit läka. På några ställen har andelen kroppsundersökningar ökat efter informationsmöte mellan läkare och polis. Samarbetet med sjukvården, 3,8 p. För det mesta fungerar kontakterna med lokala sjukvårdsenheter bra. Några läkare har haft problem med att få tillgång till undersökningsrum och datoruppkoppling. Samarbetet med koordinator vid RMV:s ledningskansli, 4,8 p. Genomgående lovordas koordinatorn på ledningskansliet för god service, tillgänglighet och trevligt bemötande. Samarbetet med RMV:s helpdesk, Rationell IT, 4,1 p. Kontakterna med Helpdesk vid Rationell IT bedöms genomgående som goda med bra tillgänglighet och service. Några läkare efterfrågar service på helgerna och kvällstid då många läkare skriver sina intyg. 30

9. Samarbetet mellan rättsintygsläkare och lokal rättsmedicinsk avdelning, 4,0 p. Samarbetet med de rättsmedicinska avdelningarna upplevdes för det mesta som positivt. Någon läkare ansåg kontakten otillfredsställande. Man borde få komma direkt till erfaren specialistkompetent kollega i stället för ST-läkare. 10. Fördelningen av ärenden mellan rättsmedicinsk avdelning och kontraktsanställda rättsintygsläkare, 3,3 p. 11. Grundkurs, efterutbildning, 4,0 p. Grundutbildningen får av de flesta läkarna gott betyg. Några läkare ansåg den vara för kort. Man efterlyste mer praktiska fallbeskrivningar. Mer efterutbildning önskades också. 12. Kvalitetskontroll, 3,5 p. Kvalitetskontrollen i efterhand av läkarnas rättsintyg upplevdes som något sånär positiv. Flera läkare efterlyste mer av detta och bättre feedback. Man efterfrågade personlig kontakt. Några läkare hade inte varit med om feedback. 13. Rättsintygsmodulen, 3,4 p. Varierande uppfattning förelåg om rättsintygsmodulens kvalitet. Många läkare ansåg den svåranvänd, medan andra ansåg den acceptabel. Man efterlyste rättstavningsprogram. Utskriftsfunktionen fungerar dåligt. 14. Fotomodulen, 2,7 p. Många läkare har inte använt fotofunktionen. De flesta läkarna tycker att den är svåranvänd. Det tar alldeles för lång tid med överföringen av bilder. Bättre personlig instruktion och övning nödvändig. Provtagning, 3,2 p. 15. De flesta läkarna har utfört provtagning enbart någon enstaka gång eller inte alls. Polisen tar själva slemhinneskrap från munhålan. Någon gång gjort nagelskrap, sällan något mera förutom blodprov för drogtestning. 31

16. Dina handläggningstider, 3,7 p. Intygen skrivs i regel inom någon vecka och det uppfattas som bra av polisen. Vid behov kortare svarstider. Några läkare anser att de har så många ärenden att handläggningstiderna fördröjs. Häktningsfall, minderåriga och kvinnovåld prioriteras. Då blir det längre tider på övriga. Ibland kan ärendena bli fördröjda i postgången. 17. Sakkunnig vid domstol, 3,1 p. Läkarna har som regel varit kallade till domstol enbart någon enstaka gång eller inte alls. Rollen anses som ovan. För det flesta har det fungerat acceptabelt. Många gånger telefonförhör. Några läkare har haft kontroverser med rätten om rollen som vittne eller sakkunnig. 18. Förslag till förändringar i rutinerna med rättsintyg. Underlätta administrationen, intygen kan skickas elektroniskt till polisen och RMV, så att man slipper posta tunga brev. En bra bok i rättsmedicin önskas, gratis eller rabatterat. Tag bort avgifterna från polisen, som spar pengar genom att inte ta in intyg. Erbjud frivilliga temadagar/kurser med intressant innehåll så man kan fortbilda sig mer löpande som komplement till dagens system. Ordna en mailtidning exv. Intygar n där man kan ge exempel på rättsbase-knep och exempel på kniviga fall och hur de kan hanteras. Ökar samhörigheten. Övriga kommentarer. 19. Feed-back på handläggningen från polis/åklagare/domstol. Barnmisshandel har de kontrakterade rättsintygsläkarna med något undantag inte kommit i kontakt med. 32

Svar på enkät till läkarna vid de rättsmedicinska avdelningarna Rättsläkarna har från ledningskansliet erhållit en enkät ang. rättsintygsreformen att besvara per E-post. För varje punkt skulle anges hur verksamheten har fungerat på en skala 1 till 5. 1=dåligt; 2=ganska dåligt; 3=både bra och dåligt; 4 = ganska bra; 5=bra. Dessutom kunde för varje fråga positiva och negativa synpunkter lämnas. Läkarna uppmanades också att framföra förslag till förändringar av rutinerna kring rättsintyg. 15 av 37 läkare inkom med svar. Nedan redovisas den genomsnittliga poängen för gruppen och en sammanfattning av de inkomna synpunkterna. 1. Samarbetet med den lokala polisen, 3,7 p. Kontakterna fungerar bättre med vissa polisområden än med andra. Problem med att få polisen att förstå att det blir en väsentlig skillnad om rättsläkare tittar på skadorna eller om det blir ett yttrande baserat på sjukhusjournaler. Man har haft några möten med den lokala polisen, men problemet är stort och upptagningsområdet är ännu större. 2. Omfattningen av den verksamhet Du bedriver, 3,7 p. Mycket stor andel banala undersökningar. Vi skulle nog egentligen ta ett antal mer komplicerade fall ute i upptagningsområdet som de rättsintygsskrivande nu tar. Detta är ju mycket svårstyrt i det nuvarande systemet. 3. Polisens val av kroppsundersökning, yttrande, kopia av journalen, 2,8 p. Polisen begär slentrianmässigt rättsintyg i form av yttrande. Polisen förstår ofta inte vad de beställer. Här behövs det information. Yttranden blir undermåliga på grund av dålig dokumentation i journalen. 4. Samarbetet med sjukvården. Fungerar för det mesta utmärkt med några få undantag. Yttrandena blir oftast dåliga, då skadedokumentationen med glesa undantag är undermålig. 33

5. 6. 7. 8. 9. Samarbetet mellan rättsintygsläkare och lokal rättsmedicinsk avdelning, 3,5 p. Fungerar bra med de som skriver rättsintyg. Inom ett område har rättsläkarna delat upp de kontrakterade läkarna mellan sig länsvis. Varierande hur intresserade de kontrakterade rättsintygsläkarna är. Några få läkare tar kontakt för att få råd. Övriga hör vi inte av om inte vi kontaktar dem. Samarbetet med ledningskansliet, 4,2 p. Samarbetet och administration av utbildningsdagar har fungerat bra. Snabbt svar i juridiska frågor. Fördelningen av ärenden mellan lokal rättsmedicinsk avdelning och kontrakterade rättsintygsläkare, 3,0 p. De kontrakterade tar nog en hel del för mycket och ganska svåra saker. Det behövs fler rättsintygsläkare om det ska fungera som det är tänkt. Polisen verkar inte planera hur de ska fördela ärendena. Rättsläkare får en del mycket banala saker, och de kontrakterade kan ha riktigt svåra saker. Kvalitetskontroll av de kontrakterade rättsintygsläkarna, 3,0 p. Kvalitetskontrollen upplevs som tidskrävande. Svårt att ge feedback på ett bra sätt. Varierande respons från de rättsintygskrivande läkarna. Det går inte att kontrollera det viktigaste, dvs. själva undersökningen. Resultatet av granskningen visar att egentligen alla utlåtanden borde granskas. Kvalitén är ofta otillräcklig. Rättsintygsmodulen, 2,8 p. Stark kritik framkommer mot modulen och dess användbarhet. Vissa läkare anser att den fungerar acceptabelt. En del läkare skriver rättsintyget i Word och klipper sen in det i modulen. 34

10. Fotomodulen, 3,7 p. Rättsläkarna anser att fotohanteringen fungerar i stort sett bra. Den är i behov av översyn och nytänkande. Långsam överföring från minneskort till servern. 11. Provtagning, 4,2 p. Läkarna anser att detta fungerar bra, men att man oftast inte tar några prover. Man tar prov och ger till utredande polis. Fungerar bra för läkarna på avd, men man har förstått att detta känns krångligt för många av de rättsintygskrivande läkarna. Det mesta har försvunnit nu sedan polisen topsar munslemhinna för DNA. 12. Dina handläggningstider. Beställaren begär prioritering utifrån ärendets handläggning. Hyfsade, försöker hålla en vecka, men det blir oftast 2 veckor. På vår avdelning råder stenhård disciplin vad gäller rättsintyg. Detta p.g.a. att avnämarna kräver korta handläggningstider. Flertalet av våra rättsintyg expedieras inom två dagar. På avd under året haft en mer tydlig och aktiv uppföljning av handläggningstiderna på individnivå, vilket har fått positiva effekter. Levande/yttranden prioriteras högt och för barn och levandeärenden brukar rapporterna expedieras samma vecka. Förslag till förändringar i rutinerna med rättsintyg. 13. Alla fall borde kontrasigneras av rättsläkare för att höja kvalitén. Krävs ytterligare en tjänst. De kontrakterade rättsintygsläkarna kan göra kroppsundersökningar och yttranden lämnas till rättsläkarna. De finns ju spridda geografiskt och har lättare att göra undersökningar. Det behövs fler kontrakterade rättsintygsläkare. Enkäten bör utvärderas ordentligt inom RMV innan man gör några förändringar. En kunnig person bör ta emot alla ärendena från polisen och avgöra vad som skall skötas på rättsmedicin, och vilka fall de kontrakterade skall få. 35

Diskussion och förslag till åtgärder Antalet rättsintygsläkare Antalet rättsintygsläkare är fortfarande för litet i relation till det föreliggande behovet. En nyckelfråga för Rättsmedicinalverket för att få rättsintygsreformen att utvecklas positivt är därför att öka antalet rättsintygsläkare. Detta gäller i första hand flera större orter där rättsintygsläkare saknas. Även på vissa orter, där enbart en läkare finns tillgänglig, har antalet ärenden blivit för stort för en läkare, och dessutom behöver läkarna täcka upp för varandra vid ledighet och sjukdom. Förslag: Ett lämpligt mål kan vara att antalet rättsintygsläkare vid utgången av 2008 har ökat från nuvarande 45 till 80 läkare, vilket var den ursprungliga målsättningen. Om verksamheten med rättsintyg ökar, bör antalet rättsintygsläkare utökas ytterligare. Rekryteringsprocessen Rekryteringsmetoden med anbudsförfarande har av de anställda kontrakterade rättsintygsläkarna bedömts som krånglig och utgöra ett hinder för intresserade spekulanter. Ett förenklat anbudsförfarande har därför införts. Anbudshanteringen har skötts av Verket för Högskoleservice, VHS. En särskild ersättning om 5 000 kr till medarbetare inom verket för tips, som leder till rekrytering har införts, och har lett till några rekryteringar. Förslag: För att administrera och utveckla verksamheten med rättsintyg föreslås att en av läkarna vid varje rättsmedicinsk avdelning vid sidan av avdelningschefen får uppdraget att ansvara för verksamheten med rättsintyg. Läkaren bör ansvara för rekry tering av rättsintygsläkare, utforma lokala föreskrifter om verksamheten med undersökning av levande personer och samråda med företrädare för lokala polismyndigheter och åklagarkammare. Läkaren kan vara specialist, rättsläkare, eller befinna sig i slutet av sin specialistutbildning. Verket för Högskoleservice bör få fortsatt uppdrag att sköta anbudshanteringen. Metoden att rekrytera med förenklat anbudsförfarande bör fortsätta. Den särskilda ersättningen om 5 000 kr för tips som leder till rekrytering bör bibehållas. 36

Antalet rättsintyg Antalet rättsintyg vid vålds- och sexualbrott är mycket lågt. Enligt statistik från BRÅ var under 2006 antalet polisanmälda våldsbrott 77 019 och antalet sexualbrott 12 147, sammanlagt 89 166. Antalet rättsintyg i landet var totalt för Rättsmedicinalverket och sjukvården tillsammans cirka 8 300 eller 11 % av antalet polisanmälda brott. Detta innefattade intyg avseende såväl målsägande som personer misstänkta för brott. Vid utredningen av våldsoch sexualbrott är dokumentation och tolkning av föreliggande skador av central betydelse för bevisningen. Den låga andelen rättsintyg är ett allvarligt hinder för förundersökningen och lagföringen vid dessa brott. Det finns flera möjliga förklaringar till det låga antalet rättsintyg. Enligt intervjuerna med polis och åklagare är kostnaderna för rättsintygen en väsentlig faktor, som ofta avhöll polisen från att begära rättsintyg. En annan orsak är arbetsinsatsen som krävs av polisen att inhämta rättsintyg. Detta gäller såväl när polisen skall inhämta kopior på journalhandlingar som framför allt när man skall arrangera med en läkarundersökning. Dessutom saknas interna föreskrifter inom polis- och åklagarväsendena om när och hur rättsintyg skall användas, något som påpekades vid intervjuerna med polis och åklagare. Förslag: I första hand bör information och utbildning om användningen av rättsintyg intensifieras på olika nivåer inom polis- och åklagarväsendet. Läkarna vid Rättsmedicinalverket har här en viktig uppgift att medverka vid sådan information. Det en fråga för polis- och åklagarmyndigheterna, vilken bevisning som skall inhämtas vid olika typer av brott. Regelbundna kontakter bör hållas på ledningsnivå mellan Rättsmedicinalverket, Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten ang. rutinerna med rättsintyg. Rättsintyg grundat på en särskild kroppsundersökning Vid vålds- och sexualbrott är en särskild kroppsundersökning av en målsägande eller en kroppsbesiktning av en misstänkt person den bästa formen för bevissäkring. Skadorna kan i detalj beskrivas och fotograferas. Blod, besudlingar och andra spår på kroppen kan tas för DNA-undersökning och kriminalteknisk undersökning. Prover kan tas för att bedöma om personen varit påverkad av alkohol och droger, och polisen kan ta tillvara kläderna för kriminalteknisk undersökning. 37