Hur fungerar IP-telefoni?

Hur fungerar IP-telefoni? Niklas Hillgren, Karl-Johan Lundberg, Fredrik Pettersson, Daniel Torstensson och Emil Wallin. Linköpings universitet Linköping 2007-10-31

Sammanfattning Voice over IP (VoIP) är ett begrepp man hör ofta idag. Vissa relaterar det till chattprogram, andra till datorspel och vissa använder det som vanlig telefoni. Men vad är egentligen VoIP och hur fungerar det? Hur har det utvecklats över tiden? VoIP är röstkommunikation över ett paketbaserat nätverk (exempelvis internet). För att skicka röstdata över internet krävs att ljudet kodas och packeteras. Detta görs med olika standarder och protokoll. Vid sidan av instant messenger -klienter har även mer spelarorienterade VoIP-klienter blivit populära, för att enkelt kunna kommunicera under spelandets gång. VoIP har sina rötter i ARPANET, men inte förrän på slutet av 90-talet blev det allmänt känt och använt. Det är idag, med hjälp av en brygga, möjligt att ringa från en (Vo)IP-telefon till en telefon kopplad till det traditionella telefonnätet.

Innehållsförteckning 1. Inledning...1 1.1. Syfte...1 1.2. Metod och källor...1 1.3. Struktur...1 2. Historia...1 3. Kodning...2 4. Protokoll...3 4.1. Internet Protocol...3 4.2. Transmission Control Protocol...4 4.3. User Datagram Protocol...4 4.4. Session Initiation Protocol...5 4.5. Real-Time Transport Protocol...5 5. Olika typer av IP-telefoni...5 6. Användningsområden och möjligheter inom VoIP...6 7. Exempel på olika VoIP-klienter...6 8. Slutdiskussion...7 8.1. Nackdelar...7 8.2. Fördelar...7 8.3. Dagsläge och framtidsutsikter...8 Referenser...9 Tryckta referenser...9 Elektroniska referenser...9

1. Inledning Idag är internet vida utbrett över världen och för många känns det som en självklarhet att kunna utnyttja internets olika funktioner i vardagen. Det värderas högt att smidigt och enkelt kunna söka efter information, skicka e-post eller dela filer med varandra. Något som också ses som en självklarhet är att kunna kommunicera över det vanliga telefonnätet. På senare tid har det även kommit att bli populärt med så kallad IP-telefoni. Det vill säga telefoni som istället för det traditionella telefonnätet (Public Switched Telephone Network, PSTN) utnyttjar internet för att förmedla ett samtal. Vid sidan av populära forum, communitys (sammanslutningar av personer som diskuterar gemensamma intressen) och välanvända instant messenger -klienter börjar även VoIP applikationer som Skype eller Ventrilo bli allt mer vanligt förekommande. 1.1. Syfte Rapportens syfte är att ge en uppfattning av vad Voice over IP (VoIP) innebär, dvs ge en inblick i hur det fungerar. Frågor som rapporten lyfter fram är: Hur har VoIP utvecklas över tiden? Vilka klienter används normalt idag och vad är det för skillnad på dem? Hur fungerar protokollen som används för att samtala inom VoIP? På vilket sätt kodar man röstdatan som skickas? Vilka möjligheter finns det inom VoIP gentemot det traditionella telefonnätet? 1.2. Metod och källor Denna rapport är en litteraturstudie. Rapporten är skriven i olika ämnesområden som svarar på frågorna ovan. Vi lyfter fram en jämförelse mellan VoIP program tack vare egna erfarenheter av användande utav sådan mjukvara. 1.3. Struktur I rapporten används Voice over IP (VoIP) och IP-Telefoni som synonymer. Rapporten inleds med historik och bearbetar sedan de olika tekniska områdena som behövs för att kunna inse VoIP:s för- och nackdelar. Rapporten följer processen från användare till användare, från mun till öra. Rapporten tar upp VoIP:s användningsområden och möjligheter. Rapporten avslutas med en slutdiskussion angående för- och nackdelar. 2. Historia Internettelefonin öppnades för allmänheten 1995, när det israeliska företaget VocalTec presenterade InternetPhone, som gjorde det möjligt för folk att prata med varandra över internet. Detta var ett stort genombrott och i slutet av året fanns det tio leverantörer av mjukvara för ip-telefoni över internet. Man lyckades 1996 ringa en vanlig telefon från en dator via en slags brygga (Post & Telestyrelsen, 2003). IP-telefoni har dock funnits mycket längre än så. Advanced Research Projects Agency (ARPA) skapas 1958 som organ I det amerikanska försvarsdepartementet och J.C.R. Licklider blir oktober 1962 den första chefen för ARPA:s utvecklingsprogram inom dataområdet. Han började skriva om konceptet "Intergalactical Network", där alla i hela världen skulle kunna koppla upp sig och hämta information var som helst. Larry Roberts och Thomas Marill skapar 1965 världens första Wide 1

Area Network (WAN), som finansieras av ARPA. Det bevisade misstankarna om att telefonlinjerna visserligen kan användas att skicka data över, men de är ineffektiva och dyra. Man insåg även att paketförmedlande nätverk är effektivare än en äldre teknik som kallas kretskopplade nätverk (Computer History Museum, 2006). Teorin bakom paketförmedlande nätverk stod Paul Baran för i början av 60-talet, men utvecklades oberoende igen av Donald Davies. En fördel med denna teknik är att om en komponent i nätverket slutar svara kan signalen bara välja en annan väg och ändå komma fram. Eftersom systemet skulle bli helt decentraliserat skulle halva systemet fortsätta fungera även om andra halvan gick ner. Barans och Davies av varandra oberoende arbeten var väldigt lika, båda hade t ex den gemensamma paketstorleken 1024 bit. Davies var dock den som fick namnge metoden (packet switching network), vilket var tur då Baran i början kallade den "distributed adaptive message block switching" (Stewart, 1999). I början möttes metoden med skepsis, inte minst bland telebolagen. Men det visade sig snabbt att den var mycket snabbare och billigare än ett kretskopplat nätverk och det var en av de upptäckterna som skulle göra internet möjligt i framtiden (Stewart, 1999). På en konferens i Michigan 1967 kommer man överens om att koppla upp datorerna via Interface Message Processors (IMP), och detta kom att bli de första routrarna. ARPANET, som nätet kom att heta, bestod av flera hopkopplade noder som i sin tur hade ett antal klienter var. Man hade 1969 lyckats koppla ihop fyra noder, som befann sig på varsitt universitet (UCLA, UCSB, SRI och Utahs universitet) (Computer History Museum, 2006). En av ARPANET:s viktigaste uppgift redan då var att möjliggöra röstkommunikation i realtid. Bob Kahn och Vint Cerf gjorde 1974 en konstruktionsplan över Transmission Control Protocol (TCP). Danny Cohen ansåg att TCP visserligen var väldigt säker, men skulle bli för långsamt för röstkommunikation så han och hans kollegor utvecklade Network Voice Protocol (NVP). Detta var två viktiga händelser, för de båda protokollen skulle forma grunden för den teknik vi använder än idag. I augusti samma år lyckades man överföra röstmeddelanden i realtid mellan Lincoln Lab och Information Science Institute, men kvaliteten var dålig. Några månader senare lyckades samma experiment över ARPANET. Protokollet som användes var NVP. Man kom 1977 överens om att separera TCP och IP för att utveckla UDP, som skulle komma att ta över NVP:s roll (Gray, 2005). I Israel växte under sena 90-talet IP-telefonin snabbt. En tjänst vid namn DeltaThree startades 1997 i syfte att låta ryska immigranter ringa hem billigt. Med denna tjänst kunde man ringa över IPnätet mellan två vanliga telefoner. Tjänsten blev internationellt känd och ett amerikanskt bolag började använda den tekniken för att erbjuda samtal till Sydamerika. I Sverige har bl a Glocalnet och Bredbandsbolaget erbjudit IP-telefoni. Att det har blivit populärt på senare tid beror framför allt på att det är billigt, men nu när konkurrensen om telefoni har blivit hård i Europa har även de priserna sänkts (Post- och Telestyrelsen, 2003). 3. Kodning Det som händer när man använder sig av IP-telefoni är att avsändarens röst först omvandlas till digitala koder, dessa koder skickas sedan i paket över internet till mottagaren. Det finns väldigt många olika standarder för kodning av digitalt ljud. G.711 är den vanligaste ljudkodningen vid röstkommunikation. G.711 blev en standard år 1972 och kan användas av alla VoIP-klienter (Hersent, 2005). Den främsta fördelen med denna kodning är att röstkvaliten blir mycket bra, men något som kan ses som en nackdel är att överföringen av data sker i 64 kbit/s, som av många anses ta upp för mycket bandbredd. G.711 använder sig av två olika sätt att koda signalen, A-law och μ-law. En av skillnaderna mellan dessa olika sätt är ljudfrekvensen på ljudet som överförs. A-law används i hela världen bortsett ifrån Nordamerika och Japan som använder sig av μ-law (Hersent, 2005). Därför förklaras A-law i detta arbete eftersom det är den vanligaste. 2

Det som händer när man pratar i en mikrofon är att den omvandlar och avbildar ljudvågorna till analoga elektriska signaler. Dessa signaler skickas till en A/D-omvandlare (Analog/Digital) i datorn som omvandlar dem till digitala koder. A/D-omvandlaren sitter i datorns ljudkort. När en analog signal omvandlas till digital så måste den samplas. Med sampling menas att man mäter värdet på signalvågen ett visst antal gånger per sekund. Vid kodning med G.711 ger varje mätning ett värde på en skala mellan -12 och +12. Mätningen av värdet på signalvågen sker 8000 gånger per sekund, alltså med en samplingsfrekvens på 8kHz. Denna samplingsfrekvens är tillräcklig när man ska sampla en mänsklig röst, men vid musikinspelning krävs en mycket högre samplingsfrekvens för att uppnå önskad kvalitet. Nu tittar man på en millisekund av signalvågen, alltså 8 samplingar, dessa kommer att kodas till 8 koder och bli ett paket redo att skickas (Hersent, 2005). En kodad sampling, som består av 8 bitar, kommer att få följande utseende: S E2 E1 E0 M3 M2 M1 M0 Där S är sign bit, E är exponent value och M är mantissa value. S representerar om värdet på samplingen är positiv eller negativ, 0 betyder positiv och 1 betyder negativ. Detta krävs för att representera negativa tal eftersom samplingsvärdet, som kan variera mellan -12 och 12, skrivs på binärform. E representerar vilken sampling mellan 0 och 7 det är i paketet. M representerar vilket värde samplingen har. Så om vi exempelvis har koden 0 000 0101 så är första siffran 0. Denna siffra, som anger S- värdet, innebär att värdet är positivt. E2, E1 och E0 anger därefter att det är den första samplingen i paketet. Denna har enligt M3, M2, M1 och M0 värdet 5 (0101 på binär form). Alltså har hela samplingen värdet +5. När ett paket väl har sänts och kommit fram till mottagaren sker samma process, fast omvänd. Ljuddatan packas upp och kodas tillbaka i en D/A-omvandlare (Digital/Analog) och genererar olika frekvenser i högtalaren. 4. Protokoll För att kunna förstå hur IP-telefoni (VoIP) fungerar krävs insikt i hur själva anslutningen mellan de samtalande parterna fungerar. Här förklaras några grundläggande tekniker som används för att transportera tal i realtid över nätverk. Här behandlas Internet Protocol (IP) och andra protokoll som används vid transporten. 4.1. Internet Protocol Internet Protocol (IP) är ett protokoll som används i paketbaserade nätverk för att hantera uppgifter om adresser samt dirigering av dessa paket (Lindecrantz, 2007). Informationen som skickas via dessa nätverk delas upp i små paket, vilka adresseras och skickas till samma mål. Paketen, som är oberoende av varandra under transporten, kan ta vilken väg som helst genom nätverket. Paketen är korta sekvenser av bytes som, förutom datainnehållet, innehåller ett sidhuvud (header) som beskriver paketets tänkta destination och annan nödvändig information så att routrar (speciella nätverksenheter som används för diregering av paket) kan skicka vidare paketet åt rätt håll (Goralski, 2000). IP har sedan första versionen förfinats under åren och kan idag ses som en pålitlig teknik för dataöverföring (Lindecrantz, 2007). Internet baseras i huvudsak på version 4 (IPv4) som är allmänt utbredd. Eftersom denna version använts i över tjugo år används IP och IPv4 ofta som synonymer (Savorić, 2004). En IP(v4)-adress har en storlek på 32 bitar (Savorić, 2004). Antalet unika adresser är alltså 2 32 stycken. Antalet lediga IP(v4)-adresser börjar dock redan ta slut. Därför är arbetet i full gång med en ny version med större adressrymd (Lindecrantz, 2007). IP version 6 (IPv6) har utvecklats som en 3

möjlig efterföljare till IPv4 med en adresstorlek på 128 bitar (Savorić, 2004). Antalet unika adresser blir då utökat till så mycket som 2 128 stycken. Även om IPv6 ännu inte är vida utbredd i dagens internet likt IPv4, så har många routrar anpassats så att protokollen fungerar parallellt (Savorić, 2004). Enligt modellen Open Systems Interconnection (OSI-modellen) kan man dela in kommunikation mellan datorsystem i olika lager (nivåer). Varje lager har en tydlig uppgift samt innehåller ett antal olika tekniker och protokoll för att hantera kommunikationen. (Lindecrantz, 2007). Närmast användaren finns applikationslagret som använder sig av det underliggande transportlagret. Detta lager utnyttjar i sin tur exempelvis IP som är en del av nätverkslagrets olika protokoll (Zimmermann, 1980). Nedan visas de lager, med tillhörande protokoll, som används inom VoIP. Applikationslager SIP Transportlager TCP, UDP, RTP Nätverkslager IP Figur 1 Exempel på protokoll som används inom VoIP (indelade i lager enligt OSI-modellen). Session Initiation Protocol (SIP) är ett protokoll som tillhör enligt OSI-modellen tillhör applikationslagret. SIP använder sig av underliggande protokoll i transportlagret för att identifiera och hantera olika anslutningar (Lindecrantz, 2007). Transmission Control Protocol (TCP) och User Datagram Protocol (UDP) är två olika protokoll som tillhör transportlagret (Zimmermann, 1980). Dessa protokoll använder sig av IP i det underliggande nätverkslagret för att kunna paketera, adressera och synkronisera datapaket (Lindecrantz, 2007). TCP och UDP behövs också för att kontrollera att transporten sker på ett tillförlitligt sätt eftersom IP inte bryr sig om det aktuella nätverkets tillförlitlighet (Goralski, 2000). 4.2. Transmission Control Protocol Transmission Control Protocol (TCP) möjliggör sändande och mottagande av data i två riktningar samtidigt. TCP är alltså ett transportprotokoll med så kallad full-duplex (Savorić, 2004). Dessutom är TCP ett felkorrigerande protokoll. TCP garanterar att de paket som skickas kommer fram samt att de kommer fram i den följd de skickats. TCP fokuserar alltså på en kvalitet som i många sammanhang mycket önskvärd, framförallt vid traditionell filöverföring. En nackdel med denna fullt felkorrigerande och pålitliga metod är att den medför längre överföringstider och kräver större resurser. Det medför att TCP inte är helt optimalt för tal i realtid eftersom alla förseningar i paketöverföringen kommer uppfattas som störningar i ljudströmmen (Lindecrantz, 2007). 4.3. User Datagram Protocol User Datagram Protocol (UDP) är inte felkorrigerande som TCP. UDP garanterar inte ens att alla paket kommer fram. UDP fokuserar på snabbhet istället. Överföring av taldata sker ofta med UDP eftersom det vid överföring av tal inte är lika viktigt att alla paket kommer fram som vid exempelvis fildelning. Det viktiga är ju att de paket som kommer fram når sin destination på kortast möjliga tid. Allt för att undvika fördröjningar och störningar. Om ett paket inte kommer fram är det ingen idé att skicka det igen som med TCP. Alla paket som inte kommer fram inom en rimlig tid kastas helt enkelt för att optimera överföringstiden (Lindecrantz, 2007). Även om UDP själv inte garanterar att alla paket kommer fram kan naturligtvis olika applikationer hantera felkorrigering om pålitlig dataöverföring med UDP trots allt skulle vara önskvärd. 4

4.4. Session Initiation Protocol Session Initiation Protocol (SIP) är ett protokoll som används för att hantera och kontrollera anslutningar mellan olika VoIP-applikationer. Det utvecklades från början av Internet Engineering Task Force (IETF) och har idag vuxit till en standard för samtalshantering inom VoIP. En stor fördel är att SIP kan utnyttja Uniform Resource Indicators (URI:s) för att identifiera och ansluta till en specifik användare. Ett telefonnummer kan med denna metod representeras med text istället för siffror, vilket är ytterst smidigt eftersom Domain Name System (DNS) och e-postadresser redan använder denna representation (Lindecrantz, 2007). Tack vare SIP behöver användaren alltså inte lägga någon tid på att lära in olika sifferkombinationer till viktiga kontakter utan istället använda sig av mer logisk adressering. Dessutom kan du nås på samma adress var du än befinner dig i världen, så länge du har tillgång till internet. SIP har fler smidiga funktioner som exempelvis stöd för närvarohantering. Protokollet gör det alltså möjligt för applikationer att känna av och visa om en viss användare är tillgängligt eller inte. Applikationen kan ge användaren möjlighet att själv ange sin status. Detta är mycket vanligt bland så kallade Instant Messenger -klienter och finns ofta som möjlighet i mjukvarutelefoner. Denna möjlighet att se sina kontakters tillgänglighet och visa sin egen status är förstås mycket uppskattad (Lindecrantz, 2007). 4.5. Real-Time Transport Protocol Real-Time Transport Protocol (RTP) är ytterligare ett protokoll som används inom VoIP. Protokollet är utvecklat av IETF och använder sig av flera anslutningar med UDP för en optimerad transport av realtidsdata (Lindecrantz, 2007). 5. Olika typer av IP-telefoni För att ringa med IP-telefoni kan man antingen använda ett datorprogram, det kräver då att man har mikrofon och högtalare inkopplade till sin dator. Vanligt är också att använda en extern telefon. Då använder man en IP-telefon eller en traditionell telefon ansluten via en adapter. Man kan även använda olika IP-telefoniprogram (softphones) på en modern mobiltelfon. Då kan man ringa med hjälp av trådlöst internet istället för det vanliga GSM- eller 3G-nätet. När man talar om fast IP-telefoni menar man en anslutning som används i samma syfte som traditionell telefoni. Dessa tjänster erbjuds ofta av bredbandsleverantörer som en extra tjänst. Detta beror på att de uppgraderat sina nät för att kunna hantera både internet, telefoni och kabel-tv. Med fast IP-telefoni kan man ringa till vanliga telefonnummer och man har ett eget nummer som man kan nås på. Det går att ringa nödsamtal och lokalisera varifrån man ringer. Det går inte att ta med sig telefonen till en annan anslutning. Denna tjänst behöver inte innehålla en vanlig internetanslutning och kan därför lämpa sig för användare som vill ta del av IP-telefonins fördelar, så som billigare samtalskostnader, utan att behöva krångla med datorer (Post & Telestyrelsen, 2006). Nomadisk IP-telefoni är en tjänst som levereras över en redan befintlig internetanslutning. Man kan därför flytta med sig sin telefon till vilken internetanslutning man vill. Därför har leverantören ingen kontroll över var användaren befinner sig geografisk. Det går att ringa ut från en dylik tjänst till det vanliga telefonnätet (PSTN). Något som diskuteras frekvent kring IP-telefoni är möjligheten att ringa nödnummer (exempelvis 112 eller 911). Det är framförallt problematiskt att lokalisera var den nödställde befinner sig då denne ringer med IP-telefoni. Vissa typer av nomadisk IP-telefoni låter dock användaren själv ange adressuppgifter om var denne befinner sig. Dessa uppgifter kan då användas av larmcentralerna för att lokalisera den som ringer och koppla denne till rätt alarmeringscentral. En nomadisk tjänst som inte kan nå nödnummer är enligt lagens mening inte en telefonitjänst (Post & Telestyrelsen, 2006). En sista kategori är VoIP-tjänster som inte erbjuder möjligheten att ringa till eller bli uppringd av det fasta telenätet. Dessa kan bara kommunicera med varandra (Post & Telestyrelsen, 2006). 5

6. Användningsområden och möjligheter inom VoIP Det finns en rad större användningsområden för IP-telefoni jämfört med traditionell telefoni. Här behandlas ett urval som är relevanta. För att kunna ringa till både användare inom VoIP-nätet och till vanliga traditionella telefonnummer måste en brygga skapas mellan VoIP-nätet och det traditionella telefonnätet PSTN. Att ringa inom VoIP är oftast helt gratis medan leverantörer ofta tar betalt för tjänsten att ringa från VoIP till PSTN. Då man marknadsför IP-telefoni idag, lägger man framförallt fram argumentet att det ska bli billigare att ringa, men VoIP har även andra utvecklingsmöjligheter. Många funktioner inom VoIP är än så länge bara i ett tidigt stadium och vissa integrationslösningar har inte sett dagens ljus. Under de senaste tio åren har VoIP vuxit fram på marknaden och om ett företag idag ska bygga ut sin infrastruktur så investerar de oftast i IP-baserad teknik. Det som lockar företag till att investera i VoIP är att dom kan använda samma teknik/hårdvara som redan används i ett befintligt företagsnätverk. Företagen ställer dock krav på att tjänster som konferenssamtal, vidarekoppling, återuppringning och liknande traditionella tjänster ska fungera för att de ska investera i tekniken. För företag finns då möjligheten att använda en IP-baserad växel. Dessa ger enkelt och billigt tillgång till system som förut endast var tillgängliga för större och mer etablerade företag (Lindecrantz, 2007). En Personal Bransch Exchange (PBX) är en privat, traditionell telefonväxel sammankopplad med PSTN. Med en PBX kan man bland annat hantera funktioner som vidarekoppling, samtalsgrupper, mötesrum, återuppringningar och menysystem. En IP-PBX har samma funktionalitet som en vanlig PBX, men är baserad på IP-teknik. Med en IP-PBX kan man hantera och prioritera olika samtal samt bestämma hur de ska kopplas vidare. Man kan också anordna en gruppkonversation, dvs. att koppla ett samtal till flera personer samtidigt, vilket är en välanvänd och mycket uppskattad tjänst. Detta styrs via mjukvara (som kommunicerar med IP-PBX:en). Med mjukvara kan kan man hantera problem med långa telefonköer. Man kan även låta den som befinner sig i telefonkön lyssna på musik eller olika typer av informationsmeddelanden. Fördefinerade välkomstmeddelanden eller menysystem där användaren själv får välja ärende och navigera genom menysystemet med hjälp av telefonen (röststyrt eller med knappsats) är också tjänster som hanteras med mjukvara (Lindecrantz, 2007). Med hjälp av Session Initiation Protocol (SIP) ges en möjlighet att sätta en status på din närvaro. Precis som på instant messenger -program kan man enkelt konfigurera IP-telefonens status angående användarens tillgänglighet. Denna status kan sedan avläsas av andra användares IPtelefoner. SIP ger en mobilitet som tidigare inte varit möjligt, med hjälp av en internet uppkoppling kan du ringa till vem som helst till samma samtalskostnad med ditt egna unika telefonnummer (Lindecrantz, 2007). 7. Exempel på olika VoIP-klienter Olika typer av VoIP-klienter har olika användargränssnitt. Här jämförs den populära klienten Skype med mer spelarorienterade applikationer så som Ventrilo och TeamSpeak. Skype är en nomadisk IPtelefonitjänst som med hjälp av olika tilläggstjänster möjliggör samtal till nummer i det traditionella telefonnätet (PSTN). Ett PSTN-nummer kan även kopplas till användarens eget konto, vilket gör att användaren kan nås från traditionella telefoner kopplade till PSTN. Författarna har tidigare erfarenhet av Ventrilo och TeamSpeak (båda med liknande användargränssnitt) som inte erbjuder möjligheten att ringa till eller från PSTN. Ventrilo och TeamSpeak riktar sig framför allt till spelare av olika onlinespel där det är viktigt att kunna kommunicera samtidigt som man spelar. Då har röstkommunikation stora fördelar över textmeddelanden eftersom man har händerna fria till att spela. För att kunna utnyttja dessa applikationer behöver man ansluta till en server. Då kan en grupp spelare enkelt ansluta till samma server och samtala. Det är därför mycket värdefullt för sammanslutningar av spelare att skaffa en gemensam server för detta behov. På servern kan man sedan skapa 6

rum eller kanaler som användarna kan ansluta till. Olika rum har olika behörighetsnivåer att tala med andra rum. Vanligast är att man endast talar med dem som befinner sig i samma rum. Det vill säga att två opponerande lag kan vara anslutna till samma server och spela emot varandra, eftersom lagen då kan befinna sig i skilda rum. Skype och annan IP-telefoni liknar mer traditionell telefoni för användaren. Man ringer upp en specifik person istället för att ansluta till en server. Du behöver inte själv hitta en server att ansluta till. Skype ansluter automatiskt till en kontrollserver som kontrollerar att man har rätt användarnamn och lösenord. Sedan öppnas en direkt anslutning mellan sändare och mottagare, så kallad peer-to-peer - teknik eller kortare P2P-teknik (Baset, 2004). Denna process underlättar användandet för den vanlige användaren, men ger dock färre valmöjligheter för den mer avancerade användaren. Istället för de spelarorienterade applikationernas olika rum och kanaler använder Skype en kontaktlista (som användaren själv skapar och upprätthåller). Kontaktlistan visar användarens kontakters tillgänglighet (status) och används för att ringa upp dem. Även om det inte är Skypes huvudsakliga användningsområde så är det möjligt att vara fler än två deltagare i ett och samma samtal. En fördel i Ventrilo är att serveradministratören kan välja kodning av ljudet (så kallad codec) och då bestämma hur mycket bandbredd som ska användas. Dessutom har användaren möjlighet att i programmet själv konfigurera vilka drivrutiner som ska användas och vilken ljudkvalitet som önskas. Andra fördelar med Ventrilo och TeamSpeak är att användaren kan välja att använda en push-to-talk -knapp. Alltså en knapp som hålls in då man vill prata, ungefär som på en komradio. Då kan sändaren välja när han vill att mottagaren ska höra vad denne säger. Då slipper man ett ständigt eventuellt bakgrundsbrus från mikrofoner. I Skype imiteras istället ett vanligt telefonsamtal, därför hörs hela tiden båda parters mikrofoner. En annan skillnad är att tillverkarna av mer spelarorienterade applikationer inte har lagt ner särskilt stor energi på att göra utseendet snyggt. De är användarvänliga, men kanske inte lika visuellt tilltalande. Applikationerna erbjuder dessutom många funktioner för att inte begränsa användarvänligheten trots att man inte har möjlighet att växla till applikationen medan man spelar. Skype däremot har ett mer genomarbetat användargränssnitt vad gäller det visuella, men det förväntas att användaren själv håller reda på exempelvis kontakters tillgänglighet vilket kräver mer eller mindre ständig uppsikt över programmet. 8. Slutdiskussion Här behandlas främst olika för- och nackdelar med VoIP, men också hur VoIP används i dagsläget samt hur dess framtid kan tänkas se ut. 8.1. Nackdelar Den största nackdelen med IP-telefoni är att det ibland inte går att lokalisera var man befinner sig när man ringer. Detta krävs för att man ska bli kopplad rätt när man ringer ett nödnummer (exempelvis 112 eller 911). Av denna anledning rekomenderas inte VoIP-lösningar som inte stödjer nödsamtal som enda telefonalternativ för ett hushåll (Post & Telestyrelsen, 2006). Om användaren eller internetleverantören får strömavbrott dör förvisso inte hela internet, men utan ström kan VoIP inte utnyttjas eftersom ström inte fås genom telefonlinan som vid traditionell telefoni. Alltså förekommer det en större risk för störningar i form av strömavbrott vid användning av VoIP. 8.2. Fördelar Den största fördelen med att skicka röstmeddelanden över internet istället för via telefonledningarna är att det blir billigare för användaren, givet att man inte betalar sitt internet baserat på trafik. Det kräver förvisso viss investering i hårdvara samt i en internetanslutning. Eftersom detta finns att tillgå 7

nästan överallt i dagens samhälle kan man ringa billigt var man än befinner sig (Schueneman, 2007). Med VoIP kan man utnyttja samma teknik/hårdvara för både data och röstströmmar vilket bidrar till lägre kostnader för både företag och privatanvändare (Lindecrantz, 2007). Eftersom man skickar röstmeddelandena digitalt över paketbaserade nätverk kan man enkelt, med exempelvis en webbkamera kopplad till datorn, skicka videoströmmar med samma teknik. Detta förenklar videokonferenser. För företag finns möjligheten att använda en IP-PBX (växel). Dessa ger mindre företag tillgång till system som förut endast var tillgängliga för större och mer etablerade företag. Nu kan även mindre företag, och kanske även privatpersoner, utnyttja kösystem, menysystem, väntemusik, samtalsprioritering och liknande (Lindecrantz, 2007). 8.3. Dagsläge och framtidsutsikter Att IP-telefonin har kommit för att stanna är klart. Om det helt kommer ta över marknaden är svårt att säga. Skype har i juli 2007 ca 220 miljoner användare, vilket är en ökning på 94 % sedan året innan. 30 % av kunderna är företag, och denna del blir allt viktigare. Många företag som t ex Nokia lägger dessutom in Skypes program i sina mobiltelefoner och datorer. Under andra kvartalet (2007) fördubblades Skypes omsättning till 90 miljoner kronor (Leijonhufvud, 2007). Google, som för ett tag sedan startade Google Talk, har just köpt upp Grand Central Communications. De har utvecklat en mjukvara som man kan anknyta till t ex mobilen eller hemtelefonen och använda dessa via datorn eller en vanlig telefon. Exakt vad Google ska göra med sitt nyförvärv är oklart, men troligen ska det på något sätt inkluderas i Google Talk (E24, 2007). VoIP:s breda användningsområde samt möjligheten att integrera tekniken i redan befintliga företagsnätverk gör det tilltalande för företag eftersom det minskar företagets kostnader. Ju fler företag som får upp ögonen för denna fördel, ju mer kommer VoIP att växa. I takt med att infrastrukturen byggs ut kommer dessutom fler och fler männsikor ha tillgång till snabbt och tillförlitligt bredband. Användaren kommer då, precis som vid användning av det traditionella telefonnätet, kunna koppla telefonen direkt in i väggen. Detta kommer förmodligen kommer att gynna VoIP:s utveckling. 8

Referenser Tryckta referenser Baset Salman A., Schulzrinne Henning (2004), An Analysis of the Skype Peer-to-Peer Internet Telephony Protocol, Department of Computer Science, Columbia University, New York, 15 september 2004. [pdf] <http://arxiv.org/ftp/cs/papers/0412/0412017.pdf> Hämtad 2007-10-19. Goralski Walter, Kolon Matthew (2000), IP telephony, McGraw-Hill, 2000. Gray Robert M. (2005), The 1974 Origins of VoIP, IEEE Signal Processing Magazine, No 87, juli 2005. [pdf] <http://ieeexplore.ieee.org/iel5/79/31384/01458295.pdf? tp=&arnumber=1458295&isnumber=31384> Hämtad 2007-10-24. Hersent Oliver, Petit Jean-Pierre, Gurle David (2005), Beyond VoIP protocols: understanding voice technology and networking techniques for IP telephony, Chichester Wiley, 2005. Zimmermann Hubert (1980), OSI Reference Model - The ISO Model of Architecture for Open Systems Interconnection, IEEE Transactions on Communications, Vol. COM-28, No 4, april 1980. [pdf] <http://www.comsoc.org/livepubs/50_journals/pdf/rightsmanagement_eid =136833.pdf> Hämtad 2007-10-18. Elektroniska referenser Computer History Museum (2006), Computer History Museum Exhibits Internet History, Computer History Museum, 2006. [www] <http://www.computerhistory.org/internet_history/> Hämtad 2007-10-24. E24 (2007), Nytt förvärv för Google, E24, 4 juli 2007. [www] <http://www.e24.se/dynamiskt/it_telekom/did_16078377.asp> Hämtad 2007-10-24. Leijonhufvud Jonas (2007), Skype har 220 miljoner användare, DN, 25 juli 2007. [www] <http://www.dn.se/dnet/jsp/polopoly.jsp?a=674031> Hämtad 2007-10-24. Lindecrantz Mikael, Junström Marcus (2007), VoIP som kommunikationsplattform - Tjänster och möjligheter, Kandidatuppsats, Linköpings Universitet, 2007. [pdf] <http://www.divaportal.org/diva/getdocument?urn_nbn_se_liu_diva-9700-1 fulltext.pdf> Hämtad 2007-10-24. Post & Telestyrelsen (2003), IP Telefoni: En teknisk marknadsbeskrivning, Post & Telestyrelsen, 13 november 2003. [pdf] <http://www.pts.se/archive/documents/se/iptelefoni_teknisk_marknadsbeskrivning_pts-er-2003-41.pdf> Hämtad 2007-10-24. Post & Telestyrelsen (2006), Utredning av IP-telefoni och andra elektroniska kommunikationstjänster samt möjligheten att nå nödnummer 112, Post & Telestyrelsen, 31 mars 2006. [pdf] <http://www.pts.se/archive/documents/se/iptelefoni_teknisk_marknadsbeskrivning_pts-er-2003-41.pdf> Hämtad 2007-10-24. Savorić Michael (2004), Improving Congestion Control in IP-based Networks by Information Sharing, Doktorsavhandling, Tekniska Universitetet, Berlin, 2004. [pdf] <http://edocs.tuberlin.de/diss/2004/savoric_michael.pdf> Hämtad 2007-10-20. Schueneman Thomas (2007), The Advantages and Disadvantages of Using VoIP, [www] <http://ezinearticles.com/?the-advantages-and-disadvantages-of-using- VoIP&id=147921> Hämtad 2007-10-24. 9

Stewart Bill (1999), Packet Switching History, Living Internet, 1996-1999. [www] <http://www.livinginternet.com/i/iw_packet_inv.htm> Hämtad 2007-10-24. 10