INLEDNING TILL Löner och sysselsättning inom privat sektor / Statistiska centralbyrån. Stockholm, 1987-1991. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1986-1990. Med innehållsförteckning, sammanfattning och parallelltitel på engelska: Wages, salaries and employment in the private sector. Föregångare: Löner. Del. 1, Tjänstemän inom privat sektor / Statistiska centralbyrån. Stockholm, 1954-1986. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1953-1985. Löner. Del 2, Arbetare inom privat sektor / Statistiska centralbyrån. Stockholm, 1954-1986. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1952-1985 Efterföljare: Löner i Sverige / Statistiska centralbyrån. Stockholm, 1991-1993. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1982/1989-1990/1991. Löner och sysselsättning inom privat sektor. 1989. (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2011. urn:nbn:se:scb-lonpr-1989
Löner och sysselsättning inom privat sektor 1989 Sveriges officiella statistik Statistiska centralbyrån Stockholm 1990
Wages, salaries and employment in the private sector 1989 Official Statistics of Sweden Statistics Sweden Stockholm 1990 Tidigare publicering Previous publication Uppgifter för 1989 har tidigare publicerats i Statistiska meddelanden serie Am med nummer 57 och 62. Data for 1989 have previously been published in Statistical Reports series Am numbered 57 and 62. Från trycket August 1990 Producent Statistiska centralbyrån, avdelningen för arbetsmarknadsstatistik Förfrågningar Arbetarlöner, Marja Talonpoika industri, byggnadsverk- tel 08-783 47 79 samhet Arbetarlöner, Olle Sjöberg övriga branscher tel 08-783 46 64 Tjänstemannalöner Maria Nilsson tel 08-783 5079 1990, Statistiska centralbyrån ISBN9I-3I8-0349-9 ISSN 0283-8168 Printed in Sweden SCB-tryck, Örebro 1990Miljövänligtpapper
Förord 3 I denna publikation återges de definitiva resultaten av 1989 års lönestatistiska undersökningar för arbetare och tjänstemän inom olika näringsgrenar i den privata sektorn. Redogörelser har tidigare publicerats i Statistiska meddelanden, serie Am. Lönestatistik för offentligt anställda 1989 redovisas i SOS-publikationerna Löner och sysselsättning inom offentiig sektor: Statsanställda (Del 1) och Kommunal personal (Del 2). Föreliggande publikation är uppdelad i en textdel och en tabelldel. Textdelen om arbetare och tjänstemän är integrerad så långt det varit möjligt. I tabelldelen innehåller de tio första tabellerna löneuppgifter för tjänstemän. De därpå följande tabellerna avser arbetarlöner. Datamaterialet är till stor del insamlat i samarbete med arbetsmarknadens parter, men en kompletterande insamling av löneuppgifter från företag som inte är organiserade i någon arbetsgivarorganisation har gjorts. Den slutliga bearbetningen av den offentliga lönestatistiken görs av funktionen för lönestatistik inom privat sektor vid avdelningen för arbetsmarknadsstatistik inom SCB. Liksom tidigare publiceras endast en liten del av det tabellmaterial som finns att tillgå eller kan tas fram (se sista sidan). Publikationen har framställts av Maria Nilsson och Marja Talonpoika. Stockholm i augusti 1990 STEN JOHANSSON Olle Sjöberg
4 Innehåll Contents Sid 7 Inledning Den officiella lönestatistiken Statistikens innehåll Vad är lön? Befattnings- och yrkesklassificering Review 11 Lönenivå och löneutveckling Lönenivån i vissa näringsgrenar Löneutveckling 1984-1989 för kvinnor och män Lönerelation mellan kvinnor och män Länens relativa löneläge 1989 Löneutveckling 1984-1989 för Level and trends of wages and salaries kontors- och försäljningspersonal inom olika näringsgrenar Nya branscher inom tjänstesektorn 19 Arbetsgivarens kostnader för arbetskraften Labour costs 21 De anställdas arbetstider och yrken En tredjedel av de anställda är kvinnor Industrianställda fördelade på län Arbetstimmarnas fördelning Deltidsarbetets omfattning Veckoarbetstidens utveckling Antal anställda i olika befattningar och yrkesområden 30 Bakgrundsfakta Bakgrund Syfte och användning Mätperiod Statistikbegrepp Undersökningens omfattning Undersökningsmetod Insamling och bearbetning Organisationernas näringsgrenstäckning Undersökningens tillförlitlighet 34 Sammanfattning på engelska 36 Svensk-engelsk ordlista Hours of work and occupations of the employees Background Summary List of terms
5 Sid Texttabeller 39 A Löneutveckling för vuxna tjänstemän inom olika näringsgrenar 1982-1989 40 B Löneutveckling för vuxna tjänstemän inom industri 1947-1989 41 C Löneutveckling för vuxna arbetare inom olika näringsgrenar 1982-1989 44 D Löneutveckling för vuxna arbetare inom industri 1939-1989 Tabeller Tjänstemän 45 1 Medianer, kvartiler och aritmetiska medeltal 56 2 Fördelning efter löneintervall 66 3 Fördelning efter åldersgrupp 83 4 Fördelning efter yrkesnivå 96 5 Fördelning efter lönekomponenter 100 6 Fördelning efter arbetsställestorlek 103 7 Fördelning efter utbildningsgrupp 112 8 Fördelning efter storstadsområde 121 9 Fördelning efter län 139 10 Fördelning efter veckoarbetstid Arbetare 144 11 Fördelning efter löneelement 147 12 Fördelning efter löneelement och yrkesgrupp 150 13 Fördelning efter löneelement och skiftform 154 14 Medianer, kvartiler och aritmetiska medeltal i olika yrkesgrupper 157 15 Fördelning efter timlöneklasser i olika yrkesgrupper 160 16 Fördelning efter ålder och yrkesgrupp 166 17 Fördelning efter arbetsställestorlek 172 18 Fördelning efter län 180 19 Fördelning efter storstadsområde 184 20 Fördelning efter storstadsområde, ålder och yrkesgrupp 193 21 Fördelning efter veckoarbetstid Tables in text A The development of salaries of adult employees by branch of industry in 1982-1989 B The development of salaries of adult employees in manufacturing in 1947-1989 C The development of wages of adult wageearners by branch of industry in 1982-1989 D The development of wages of adult wageearners in manufacturing in 1939-1989 Tables Salaried employees 1 Medians, quartiles and arithmetic means 2 Distribution by salary 3 Distribution by age 4 Distribution by occupational level 5 Composition of salaries 6 Distribution by size of establishment 7 Distribution by groups of education 8 Distribution by metropolitan area 9 Distribution by county 10 Distribution by stipulated weekly duration of work Wage-earners 11 Distribution by wage element 12 Distribution by wage element and occupational group 13 Distribution by wage element and shift work 14 Medians, quartiles and arithmetic means in different occupational groups 15 Distribution by wage and occupation 16 Distribution by age and occupation 17 Distribution by size of establishment 18 Distribution by county 19 Distribution by metropolitan area 20 Distribution by metropolitan area, age and occupational group 21 Distribution by stipulated weekly duration of work
6 Sid Bilagor 195 Näringsgren (SNI) 197 Kommuner i storstadsområden 198 Utbildningsgrupper 199 Blanketter och instruktioner för löneredovisning av tjänstemän respektive arbetare inom olika branscher Teckenförklaringar - Intetfinnsatt redovisa 0 Mindre än hälften av den använda enheten.. Uppgift inte tillgänglig eller för osäker att anges. Uppgift kan inte förekomma Appendices Branch of industry (ISIC 1968) Communes in Metropolitan areas Groups of education Questionnaires and instructions of the surveys concerning salaries and wages in different branches of industry Symbols - Magnitude nil 0 Magnitude less than half of the unit.. Data not available or too uncertain to be published. Data not applicable
Inledning 7 Den officiella lönestatistiken Statistiska centralbyråns (SCBs) undersökningar av löneförhållanden för arbetare respektive tjänstemän inom den privata sektorn omfattar nedanstående näringsgrenar. Gränsen mellan vad som benämns arbetare och tjänstemän har förändrats över tiden och varierar mellan olika branscher. I denna redovisning sker avgränsningen enligt den normalt avtalsmässiga tillhörigheten. Statistiken omfattar endast vuxna anställda. Uppgifter för minderåriga samlas inte in fr o m 1987. Antal vuxna anställda som ingår i redovisningen av lönerinomprivat sektor 1989, 1000- tal Löne- och sysselsättningsstatistik Ovanstående antalsuppgifter ger inte någon korrekt bild av sysselsättningen inom den privata sektorn, utan visar endast att ca 1,7 milj anställda ingår i SCBs lönestatistik. SCBs statistik omfattar enbart löner för anställd personal med marknadsmässig lönesättning och vilkas löner i regel är föremål för förhandling mellan arbetsgivare och arbetstagareförbund. Detta innebär att löneuppgifter saknas för tre grupper av anställda; dels högre chefer samt ägare och delägare, dels pensionärer, minderåriga, praktikanter, yrkesskoleelever, anställda med provtjänstgöring och personal med nedsatt arbetsförmåga. Den tredje gruppen som inte ingår avser personal som arbetar ideellt, politiskt eller religiöst och ofta inte har en marknadsmässig lönesättning. Nya branscher 1989 Vid 1989 års insamling har undersökningen för tjänstemän utvidgats med några nya branscher: renhållningsverksamhet (SNI92), undervisning (SNI931), forskning- och utvecklingsverksamhet (SNI 932), intresseorganisationer (SNI 935) samt kulturell service och rekreationsverksamhet (SNI 94). 1) SNI = Svensk standard för näringsgrensindelning, se bilaga.
8 Inledning Statistiksamarbete Uppgifterna till lönestatistiken insamlas från företag och arbetsställen. Samarbete sker med arbetsmarknadens parter på sä sätt att dessa svarar för insamling och granskning av primäruppgifter från sina medlemsföretag. Arbetsmarknadsparternas andel av statistikmaterialet varierar mellan 60 och 90 procent i de olika branscherna. För övriga företag gör SCB en kompletterande insamling. Uppgifterna används av parterna i det centrala och lokala förhandlingsarbetet och håller hög kvalitet. Genom statistiksamarbetet undviks att SCB gör en extra insamling från företagen. Se avsnittet bakgrundsfakta på sidan 30. Lönestatistiken grundas i regel på individuella uppgifter om varje persons anställningsrelation. Undantag är husbyggnadsindustri och några avtalsområden inom tillverkningsindustri där uppgifterna för arbetare samlas in i summarisk form. Av detta skäl är resultatrapporteringen inom tillverkningsindustri och byggnadsverksamhet summarisk. Det medför att uppgift om antal anställda, åldersfördelning och lönespridning inte kan ges för dessa näringsgrenar. Uppgift om kön och avgränsning av vuxna redovisas däremot alltid. Annan statistik Föreliggande publikation ger en sammanställning av den årliga lönestatistiken inom privat sektor. Vid SCB finns även kortperiodisk statistik. För industriarbetare finns månatlig sysselsättnings- och lönestatistik. Fr o m 1989 finns en kvartalsvis statistik över sysselsättning, frånvaro, personalomsättning och veckoarbetstid inom privata sektorn exkl SNI1 (jordbruk, skogsbruk). Uppgifter om lönesummor insamlas kvartalsvis från uppbördsdeklarationerna. Resultaten från dessa statistikundersökningar redovisas i Statistiska meddelanden, serie Am. Arbetskraftskostnader Med utgångspunkt från den månatliga lönestatistiken, kompletterad med uppgifter från årsstatistiken och vissa lönekostnadspåslag, görs beräkningar av den totala arbetskraftskostnaden per timme för industriarbetare. Dessa beräkningar görs kvartalsvis och resulterar i ett arbetskostnadsindex (AKI). Motsvarande arbetskostnadsberäkningar görs årligen för industritjänstemän med utgångspunkt från statistiken över månadslönen i augusti (AKT). Statistikens innehåll Den årliga lönestatistiken innehåller information om löneläge, lönespridning och förtjänstutveckling inom olika näringsgrenar, geografiska områden och yrkesområden, i vissa fall även inom åldersgrupper. Statistiken belyser också sysselsättningsförhållanden som hel- och deltid, ordinarie arbetstid per vecka, dag-/skif t-/underjordsarbete, ackordsarbete, övertidsarbete. Tjänstemän För tjänsteman redovisas uppgifterom den totala genomsnittliga månadslönen. Den består av en stipulerad fast månadslön, ett genomsnittligt värde per månad av naturaförmåner som fri lunch, fri bil och bostadsförmåner samt dessutom ett genomsnittligt värde av provision, tantiem, produktionspremier, gratifikationer, skift- och OB-tillägg. Dessa tre löneelement redovisas var för sig i tabell 5, men i övriga tabeller redovisas den totala genomsnittliga månadslönen. För deltidsanställda räknas lönen om, så att den motsvarar lön vid heltidsanställning. Detta sker med ledning av uppgift om personens ordinarie veckoarbetstid samt branschens veckoarbetstid för heltidsanställda. Arbetare Statistiken för arbetare är uppbyggd som en timförtjänststatistik. Genomsnittlig timförtjänst beräknas genom att summan av den utbetalda lönen för en viss period divideras med faktiskt arbetade timmar under motsvarande period. I de fall månadslöner förekommer, räknas de om av företagen enligt av SCB angiven metod, så att lön för arbetad tid och lön för ej arbetad tid kan redovisas separat. Timförtjänsten redovisas uppdelad på olika löneelement enligt tabell 11. Tidlön avser en genomsnittlig ersättning för dem som enbart har
Inledning 9 fast lön. Som ackordslön redovisas all rörlig lön, även biandackord. Förutom rörliga prestationstillägg som redovisas som ackord,finnsdet rörliga tillägg knutna till arbetstiden, t ex övertidstillägg och skifttillägg, vilka kan utföras antingen på tidlön eller ackord. Dessa tilllägg redovisas i relation till det totala antalet arbetade timmar. Vid månadslön erhålls en fastställd lön per månad oberoende av hur många helgdagar månaden innehåller. Vid timlön påverkas lönen per månad direkt av antalet helgdagar och semesterdagar. För att kompensera detta lönebortfall utgår som regel särskild helglön och semesterlön. Vissa naturaförmåner kan förekomma. Värdet av dessa redovisas separat tillsammans med permitteringslön, ersättning vid jour och beredskap, gratifikationer. I arbetarstatistiken redovisas tre lönebegrepp: A- lön som omfattar ersättning vid tidlönsoch ackordsarbete. B- lön (= lön för arbetad tid) som förutom A-lön inkluderar övertids- och skifttillägg. C- lön som omfattar samtliga löneelement, dvs B-lön kompletterad med helgdagsoch semesterlön samt naturaförmåner. Vad är lön? Begreppet lön är för den enskilda individen i allmänhet liktydigt med den kontanta ersättning ett arbete ger. Värdet av lönen påverkas emellertid av många faktorer. Hur många timmar per vecka måste man arbeta för att få en viss lön? Vilken tid på dygnet måste man arbeta? Hur lång är semestern? Dessa förhållanden liksom många andra bör beaktas när en lön jämförs med en annan. I den officiella lönestatistiken definieras lön som den kontanta ersättning per tidsenhet ett arbete ger, inklusive värdet av vissa förmåner. De löner som redovisas är ett genomsnitt av olika personers löner inom olika näringsgrenar. Det innebär att det finns individer och grupper som ligger både överoch under detta genomsnitt. Det är därför viktigt att komma ihåg att den löneutveckling som redovisas inte återspeglar individens utveckling utan branschens genomsnittliga lönekostnadsutveckling. Vid jämförelse av lönenivån mellan olika branscher/kollektiv för olika år bör man tänka på att sammansättningen med avseende på kön, yrke, ålder, företagsstorlek, skiftarbete, arbetstidslängd o d har betydelse för löneläget. Andelen kvinnor och män i en bransch kan t ex ha betydelse för löneläget, då många kvinnor har yrken med lägre löner. Som kompensation för t ex sämre arbetsmiljö eller att arbetstiden till viss del är förlagd till nätter och helger, är veckoarbetstiden förkortad inom skiftintensiva branscher. Ersättningen per arbetad timme blir i dessa branscher väsentligt högre. Månadslönen kan däremot vara lika stor. Befattnings- och yrkesklassificering För tjänstemän tillämpas i regel individuell lönesättning, vilket medfört ett behov av statistisk information om olika typer och svårighetsgrader av tjänstemannaarbeten. Arbetsmarknadens parter har utarbetat ett sådant system kallat Befattningsnomenklatur för Tjänstemän (BNT). Denna omfattar ca femtio befattningsfamiljer (=yrkesområden) kombinerade med sju befattningsnivåer (=svårighetsgrader). Tjänstemän som arbetar vid ett företag anslutet till en arbetsgivarorganisation klassificeras enligt detta system. I det av SCB insamlade materialet sker befattningsklassificering i femton yrkesområden och fyra yrkesnivåer. Vilka dessa är framgår av instruktionen till uppgiftslämnarna i bilagedelen. Organisationernas betydligt mer omfattande nomenklatur kodas vid bearbetningen om till SCBs yrkesområden. Klassificeringen bygger på två grundbegrepp: yrkesområde (verksamhet) vilket definierar typiska arbetsuppgifter yrkesnivå (arbetets svårighetsgrad) mätt i antal underställd personal, självständighet i arbetet eller ansvar.
10 Inledning För arbetare saknas denna typ av klassificering. Indelningen på yrken/yrkesgrupper är oenhedig mellan olika kollektivavtal och någon gemensam yrkesnomenklatur finns inte. Inom många avtalsområden tillämpas en strikt indelning (t ex vuxen med fem år i yrket), inom andra finns tre till fyra nivåer efter kvalifikation men utan information om individens yrke, medan åter andra avtalsområden kan innehålla en mycket detaljerad yrkeskod. För yrken som är något udda vid arbetsplatsen eller inom branschen kan lämplig kod saknas. Detta medför en viss undertäckning i statistiken.
Lönenivå och löneutveckling 11 Lönenivån i vissa näringsgrenar Den löneutveckling som redovisas i SCBs statistik innehåller både lönehöjningar som bestämts i de centrala avtalen mellan organisationerna pä arbetsmarknaden och höjningar som följer av lokala lönelyft utöver avtal, sk löneglidning. Dessutom ingår löneförändringar till följd av strukturella förändringar i statistikmaterialet. Exempel på sådana ges härintill: Nedläggning ellertillkomstavföretagmedett annorlunda löneläge. Om t ex ett höglöneföretag läggs ned, sänks den genomsnittliga lönen i branschen. Ändrad åldersammansättning. Om pensionsavgångar ersätts med yngre arbetskraft, som har lägre lön, sänks den genomsnittliga lönenivån. Ändrad yrkessammansättning. Om t ex lägre tjänstemän inte ersätts, eller ersätts med mer kvalificerad personal med högre lön, höjs det genomsnittliga löneläget Tjänstemän Nedanstående tablå visar lönenivån för tjänstemän i olika näringsgrenar. Den genomsnittliga månadslönen oavsett yrkesnivå skiljer ca 1 900 kronor mellan branschen med högst respektive lägst lön. Eventuella skillnader i fördelning på yrkesområden och yrkesnivåer framgår av sysselsättningsavsnittet. Uppgifterna nedan avser personal inom samtliga yrkesområden, dvs både kontors-, teknisk och arbetsledande personal. Månadslön och löneutveckling i olika näringsgrenar 1989 Hel- och deltidsanställda tjänstemän oavsett kön 1) Exkl apotek
12 Lönenivå och löneutveckling Arbetare För arbetare ger SCBs statistik ingen enhetlig uppdelning på ansvarsnivåer, utan endast branschgenomsnitt Viss uppdelning förekommerdock inom t ex varuhandel med särskiljande av personal i biträdesställning respektive "förste man" i förhållande till annan personal. Här följer en sammanfattning av den genomsnittliga timförtjänsten inom olika näringsgrenar. Om den timförtjänstnivå (inklusive helglön och semesterlön) som redovisas här skall jämföras med en månadslön, motsvarar den en årlig arbetstid på ca 1 800 timmar eller i genomsnitt 150 timmar per månad. I diagrammen nedan visas löneutvecklingen mellan 1988 och 1989 för arbetare och tjänstemän inom huvudnäringsgrenarna. Timförtjånst och löneutveckling för arbetare i olika näringsgrenar 1989 C-lön = total timförtjänst inkl samtliga tillägg Löneutveckling för tjänstemän och arbetare i olika näringsgrenar 1988-1989
Lönenivå och löneutveckling Löneutveckling 1984-1989 för kvinnor och män 13 Tjänstemän Som framgår av tablån nedan var den genomsnittliga löneutvecklingen 1988/89 för hel- och deltidsanställda tjänstemän mellan 7 och 12,5 procent för män samt mellan 6,5 och 11 procent för kvinnor. Ökningen redovisas även i antal kronor. Eftersom män i större utsträckning än kvinnor finns i högre ansvarsnivåer/lönelägen, är krontalsökningen större för män även vid samma eller ibland tom lägre procentuell ökning. I tablån visas även motsvarande löneökningar under fem år från 1984. Med något undantag har löneutvecklingen i olika branscher varit relativt likartad under denna period. Månadslön och löneutveckling 1984-1989 i olika näringsgrenar Hel- och deltidsanställda tjänstemän Tjänstemän. Löneutveckling för kvinnor och män i olika näringsgrenar 1988-1989
14 Lönenivå och löneutveckling Arbetare Den genomsnittliga totala tim förtjänsten för arbetare ökade med ca 10 procent mellan 1988 och 1989.1 tablån nedan återges lönenivåerna under 1984, 1988 och 1989 samt förändringen i kronor och procent mellan åren. Timförtjänst och löneutvecking 1984-1989 i olika näringsgrenar C-lön = total timförtjänst inkl samtliga tillägg Semesterlön redovisas inom vissa branscher endast from 1986. Arbetare. Löneutveckling för kvinnor och män i olika näringsgrenar 1988-1989
Lönenivå och löneutveckling 15 Lönerelation mellan kvinnor och män Den genomsnittliga lönen för kvinnor i relation till männens lön framgår av nedanstående tablå. Inom arbetarkollektivet är lönespridningen mycket liten och trots olikheter i arbete på ackord, övertid och skiftar kvinnornas förtjänst ca 90 procent av männens. Inom tjänstemannakollektivet är skillnaden större, vilket beror på att skillnaderna i lön mellan olika arbeten är större. Om yrkesområden och nivåer används som utgångspunkt vid jämförelsen minskar löneskillnaderna, dvs nivåindelningen fungerar som en indelning efter lön och med en mindre spridning och mer utjämnade löner mellan män och kvinnor som följd. Inom teknisktarbete, med stor antalsmässig dominans av män, är löneskillnaden mellan könen betydligt mindre. Kvinnors lön i relation till mäns lön 1989 för tjänstemän (heltidsanställa) och arbetare (hel- och deltidsanställda) i procent 1) Exkl företagsledare och personal i direktionsställning. Löneskillnaderna kvarstår vid jämförelse mellan olika åldersgrupper, dvs de beror inte främst på att män och kvinnor har olika åldersstruktur. Löneskillnaden mellan män och kvinnor är minst i de yngsta åldersklasserna. Med stigande ålder ökar skillnaden i och med att lönespridningen ökar. En viss utjämning av löneskillnaden mellan kvinnor och män har skett under de senaste tio åren. Nedan återges branschgenomsnitten för arbetare respektive tjänstemän 1979, 1984 och 1989. Lönerelation mellan kvinnor och män i procent. Utveckling under tio år för heltidsanställda
16 Lönenivå och löneutveckling Länens relativa löneläge 1989 I tablån nedan visas den genomsnittliga limförtjänsten för industriarbetare och månadslönen för industritjänstemän i olika län. Båda uppgifterna avser män och kvinnor sammantagna. För arbetare används C-Iön, dvs total timförtjänst inkl samtliga tillägg. Tjänstemännens lön avser både hel- och deltidsanställda där lön för deltid räknats upp till heltid. Jämförelse har även gjorts med genomsnittslönen för riket Inte oväntat är det relativa lönelägethögst i storstadslänen, medan Jämtlands län ligger lägst för både arbetare och tjänstemän, vilket delvis beror på att länet domineras av trävaruindustri med relativt lågt förtjänstläge. Spännvidden mellan län med högst respektive lägst genomsnittligt löneläge är ca 13 kr/tim för arbetare och drygt 2 700 kr/månad för tjänstemän. Detta innebär en teoretisk skillnad i årslön, för arbetare ca 24 000 kronor och för tjänstemän ca 32 000 kronor. Timförtjänst och månadslön samt relativt löneläge inom industri 1989 Hel- och deltidsanställda
Lönenivå och löneutveckling 17 Flera av norrlandslänen har ett högre relativt löneläge än genomsnittet. För arbetare sammanhänger detta till viss del med att en stor del av sysselsättningen finns inom processindustrierna med stor andel skiftarbete respektive inom gruvindustrin med stor andel underjordsarbete. Vid dessa arbetstidsarter har en arbetare kortare arbetstid per vecka, vilket kompenseras med högre ersättning per arbetad timme, så att den erhållna lönen per månad skall bli oförändrad. Även tjänstemän har en kortare veckoarbetstid vid skiftarbete. Löneutveckling 1984-1989 för kontors- och försäljningspersonal inom olika näringsgrenar I tidigare avsnitt har lönenivån och löneutvecklingen i olika näringsgrenar belysts, liksom utvecklingen för kvinnor och män. Nedan visas utvecklingen under fem år i olika yrkesnivåer. Yrkesområdet kontors- och försäljningspersonal har valts beroende på att det är bäst representerat inom de olika näringsgrenarna. Månadslöneökning inom olika yrkesnivåer och näringsgrenar 1984-1989 Hel- och deltidsanställd kontors- och försäljningspersonal 1) Exkl företagsledare och personal i direktionsställning.
18 Lönenivå och löneutveckling Nya branscher inom tjänstesektorn 1989 har uppgifter bearbetats för tjänstemän inom undervisning, kulturell service- och rekreationsverksamhet, forskning- och utvecklingsverksamhet samt intresseorganisationer. Som framgår av tabellen nedan är det ganska stor skillnad i lönenivå mellan de två förstnämnda och de två sistnämnda branscherna. Observera att lärarpersonal inom SNI 931 ej medtagits. Antal tjänstemän och månadslön inom några av de nya näringsgrenarna 1989 med fördelning på yrkesnivå och kön, hel- och deltidsanställda Anm. Viss försiktighet bör iakttagas vid användandet av uppgifterna i tabellen då de baseras på ett statistikunderlag med stort bortfall.
Arbetsgivarens kostnader för arbetskraften 19 SIAK-standard Arbetsgivarens kostnader för arbetskraften omfattar såväl ersättning till arbetstagaren som arbetsgivaravgifter (=sociala avgifter). För definition av arbetskostnadsbegreppen finns en standard - Svensk standard för indelning av arbetskraftskostnader mm (SIAK) - som utarbetats av SCB i samarbete med arbetsmarknadens parter. Standarden omfattar: lön för arbetad tid (SIAK 1) lön för ej arbetad tid (SIAK 2) andra kontanta ersättningar, naturaförmåner (SIAK 3) avtalsbestämda arbetsgivaravgifter (SIAK 4) lagstadgade arbetsgivaravgifter (SIAK 6) kostnader för utbildning, sjuk- och hälsovård (SIAK 5) kostnadsersättningar (SIAK 8) De två sistnämnda är mycket svära attkvantifiera och ingår inte i SCBs avgränsning vid arbetskostnadsberäkningarna. Arbetsgivaravgifternas storlek 1989 Påslag på bruttolönesumman Under 1970-talet ökade arbetsgivaravgifterna betydligt snabbare än de direkta lönekostnaderna. De lagstadgade kostnaderna har ökat från ca 24 procent av lönesumman 1975 till knappt 38 procent 1989. Nya avgifter som tillkommit under perioden är avgifter till vuxenutbildning (1976), arbetsmarknadsutbildning (1976), delpension (1976), barnomsorg (1977) och allmän löneavgift (1983). Mellan september 1989 ochdecember 1990 utgåren arbetsmiljöavgift. Denna ingår i 1989 års beräkningar med ett årsgenomsnitt på 0,5 procentenheter. Den allmänna arbetsgivaravgiften upphörde 1978. De avtalsbestämda avgifterna är kostnader som fastställs i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Storleken på dessa avgifter har varit relativt konstant under perioden, även om ändamålet varierat.
20 Arbetsgivarens kostnader I tablån nedan visas arbetsgivarens arbetskraftskostnad 1984 och 1989 för en genomsnittlig industriarbetare och industritjänsteman. Uppgifterna är hämtade från de löpande beräkningarna av Arbetskostnadsindex för arbetare respektive tjänstemän inom industri. Dessa beräkningar görs för mittmånaden i varje kvartal för arbetare (AKI) samt en gång per år (augusti) för tjänstemän (AKT). Basår samt indexvärden för 1989 framgår av tablån nedan. Arbetskraftskostnad för en genomsnittlig industriarbetare respektive industritjänsteman 1984 och 1989 Arbetsgivarens kostnader för arbetare i november 1989
21 De anställdas arbetstider och yrken En tredjedel av de anställda är kvinnor Lönestatistiken inom den privata sektorn redovisas för ettflertalolika näringsgrenar. Industrin är störst av dessa med ca 840 000 anställda varav 600 000 män och 240 000 kvinnor. Inom varuhandelnfinns140 000 män och 170 000 kvinnor -sammanlagt310000 anställda. Byggnadsindustrin, som är ett mycket mansdominerat verksamhetsområde, sysselsätter 180000 män och 10 000 kvinnor, sammanlagt 190 000 anställda. Detta ger sammantaget ca 1,3 miljoner anställda inom de tre näringsgrenarna ovan. Av dessa drygt 1,3 miljoner är 900 000 män och 400 000 kvinnor, dvs 31 procent kvinnor. Dessutom ingår i denna redovisning ytterligare ett antal mindre näringsgrenar med sammanlagt drygt 300 000 anställda. Antalsuppgiftcrnaavsercndast anställda som ingår i lönestatistiken, vilket inte är detsamma som det faktiska antalet anställda. Av de som inte ingår kan nämnas minderåriga (yngre än 18 år) respektive äldre än 64 år. Arbetskraftsundersökningarna (AKU) redovisar andra, högre siffror över antalet anställda inom olika branscher jämfört med lönestatistiken. Skillnaderna förklaras i huvudsak av olikheter i mätmetod. AKU har en generös definition av anställda (det räcker att ha varit anställd en timme under mätveckan). I enlighet med beskrivningen i inledningsavsnittetpåsidan7 finns det i huvudsak tre olika typer av orsaker till att en person inte blir redovisad som anställd i den företagsbaserade lönestatistiken. De båda undersökningarna kompletterar varandra och genom den företagsbaserade lönestatistiken kan man i vissa fall få en mer detaljerad information om sysselsättningen än vad AKU kan ge. Antal vuxna anställda inom vissa näringsgrenar 1979 och 1989 Fördelning efter arbetare och tjänstemän
22 Arbetstider och yrken Av tablån på föregående sida framgår att det på arbetarsidan är vanligast med kvinnliga arbetstagare inom varuhandeln där de utgör 68 procent av de anställda. Minst vanligt är det inom byggnadsindustrin med endast 1 procent kvinnliga arbetstagare. För tjänstemän är andelen kvinnor störst inom varuhandeln med 38 procent och minst inom byggnadsindustrin med 27 procent. Andelen tjänstemän, av det totala antalet anställda, varierar från 20 procent inom byggnadsindustrin och 29 procent inom industrin till 45 procent inom varuhandeln enligt lönestatistiken. Antal faktiskt arbetade timmar För arbetarområdet mäts antalet arbetade timmar under den aktuella mätperioden andra kvartalet 1989. En heltidsanställd person med åtta timmars arbetsdag, som inte är frånvarande och inte arbetar övertid, förväntas arbeta 480 timmar under detta kvartal. Under ett kalender-år motsvaras detta av ca 1 800 timmar. För tjänstemannaområdet mäts inte antalet faktiskt arbetade timmar utan endast den överenskomna veckoarbetstiden. I tablån nedan visas antalet arbetade timmar inom några näringsgrenar fördelade efter kvinnor och män. Av näringsgrenarna i tablån har industrin det absolut största antalet arbetstimmar med drygt 201 miljoner under andra kvartalet. Jordbruk och skogsbruk har det minsta antalet med 5 miljoner timmar. Kvinnornas andel av timmarna varierar från 2 procent inom byggnadsindustri, åkerier och bussföretag till 74 procent inom detaljhandeln. Inom industrin som helhet är kvinnornas andel av timmarna 21 procent. Näringsgrenar med stor andel kvinnor är detaljhandel, textilindustri och livsmedelsindustri. Näringsgrenar med mycket stor andel män är jord- och skogsbruk, järn- och stålverk, byggnadsindustri, åkerier och bussföretag. Antal arbetade timmar för vuxna arbetare inom olika näringsgrenar andra kvartalet 1989
Industrianställda fördelade på län I det som följer redovisas uppgifter på länsnivå för industrin. I tablån nedan visas andelen arbetare och tjänstemän per län, i procent av respektive rikstotal. För arbetare har beräkningarna gjorts med utgångspunkt från antalet arbetade timmar inom industrin under andra kvartalet 1989.1 hela riket uppgick antalet arbetade timmar inom industrin till 201 miljoner. Förtjänstemännen har antalet hel-och deltidsanställda tjänstemän inom industrin under augusti månad 1989 varit underlag vid beräkningarna. I hela riket uppgick antalet tjänstemän inom industrin till 244 000. Arbetstider och yrken Det framgår att en stark koncentration av industrins tjänstemän finns i de tre storstadslänen Stockholm, Göteborg/Bohus och Malmö med sammanlagt 41 procent av de inom industrin anställda tjänstemännen. Motsvarande andel arbetstimmar för arbetare är sammanlagt 24 procent. Av hela rikets befolkning finns 37 procent i de tre storstadslänen. I de tre nordligaste länen Jämtland, Västerbotten och Norrbottenfinns4 procent av tjänstemännen och 7 procent av arbetarna inom industrin. Detta kan jämföras med att 8 procent av befolkningen finns i dessa tre län. 23 Andel arbetare (arbetstimmar) och tjänstemän inom industrin per län, i procent av respektive rikstotal (hela riket=100 %) 1989
24 Arbetstider och yrken Arbetstimmarnas fördelning För arbctaromrädet mäts timmar vid övertidsskift- och ackordsarbete separat, vilket inte är fallet för tjänstemannaområdet. I tablån nedan följer en kortfattad redovisning av dessa tidskomponenter. Ackordsarbete Andelen ackordsarbete varierar mellan olika näringsgrenar. Inom delar av industrin är ackordsarbete mycket vanligt och inom t ex transportmedelsindustrin (SNI 384) är andelen 68 procent 1989. Andra näringsgrenar med stor andel ackordsarbete är massa- och pappersindustrin (SNI 341) med 50 procent, jord- och stenvaruindustrin (SNI 36) 56 procent samt järn,- stål och metallverk (SNI 37) 73 procent ackordstimmar. Inom jordbruk (SNI 11101), grafisk industri (SNI 342) och bussföretag (SNI 7112) är andelen ackordsarbetade timmar mindre än fyra procent, vilket är den lägsta nivå som redovisas för någon näringsgren. Ackordsandel och övertidsvolym för män och kvinnor inom några näringsgrenar 1989, procent Övertidsvolym för män och kvinnor i olika industribranscher 1989
Arbetstider och yrken 25 Övertidsarbete Övertidsarbetets andel av de arbetade timmarna varierar kraftigt mellan olika näringsgrenar, från 0,8 procent inom detaljhandeln (SNI62) till 11,7 procent inom stuveri verksamhet (SNI 71232). Inom industrin är det vanligast med övertidsarbete inom massa-, pappers- och pappersvaruindustri (SNI 341) med 11,7 procent samt jord- och stenvaruindustri (SNI 36) och järn-, stål- och metallverk (SNI 37), båda med 4,0 procent av timmarna. Skiftarbete Andelen skiftarbete mäts endast för industrin och ett fåtal andra mindre näringsgrenar. För industrin som helhet uppgår andelen 2-skiftsarbete till 17 procent och andelen 3-skiftsarbete till 10 procent, dvs sammanlagt uppgår den totala andelen skiftarbetade timmar till 27 procent av de arbetade timmarna. 3-skiftsarbete kan bedrivas antingen i intermittent eller i kontinuerlig form. Vid intermittent skiftarbete görs uppehåll vid veckoslut och helger medan kontinuerlig drift drivs i stort sett året runt. Av 3-skiftsarbetet är drygt en tredjedel intermittent och två tredjedelar kontinuerligt. Av tablån framgår att typiska branscher med stor andel skiftarbete är massaindustrin och järn-, stålindustrin med 59 respektive 56 procent skiftarbete. För maskinindustri och livsmedelsindustri är andelen skiftarbete mindre än 20 procent. Vad gäller fördelningen på kön framgår det att andelen 2-skiftsarbete ofta är högre för kvinnor än för män. För 3-skiftsarbete gäller motsatsen. Det är vanligare med 3-skiftsarbete bland män än bland kvinnor. Inom industrin som helhet är andelen 2-skiftsarbete 17 procent för både män och kvinnor medan andelen 3-skiftsarbete är 11 procent för män och 6 procent för kvinnor. Vid skiftarbete är veckoarbetstiden kortare än normalt. Vid 3-skift ofta 34 36 timmar per vecka och vid 2-skift ca 3 8 timmar per vecka. Det medför att andelen arbetare med skiftarbete är något högre än ovanstående andelar uttryckta i andel timmar. Andel skiftarbete med fördelning på skiftform och kön andra kvartalet 1989
26 Arbetstider och yrken Deltidsarbetets omfattning Uppgifter om deltidsarbetets omfattning finns för hela tjänstemannaområdet utom hotell- och restaurangverksamhet och för delar av arbetarområdet, dock inte för industri och byggnadsverksamhet. Tjänstemän Inom tjänstemannaområdet är det mycket vanligt med deltidsarbete bland kvinnor, men relativt ovanligt bland män. Omkring 35 procent av kvinnorna inom industrinär deltidsarbetande men endast 4 procent av männen. De flesta av de deltidsanställda männen är över 60 år och har delpension. För kvinnor är deltidsarbetet vanligt förekommande i alla åldersklasser från 25-29 år till och med 60-64 år. Arbetare Inom arbetarområdet är det huvudsakligen för två stora näringsgrenar, varuhandel och hotell och restaurangverksamhet, som uppgifter om deltidsarbete redovisas. Inom varuhandel deltidsarbetar 71 procent av kvinnorna och 19 procent av männen medan motsvarande uppgifter för hotell- och restaurangverksamhet är 68 procent av kvinnorna och 58 procent av männen. Deltidsarbetet dominerar således kraftigt bland kvinnlig butikspersonal och för hotell- och restauranganställda oavsett kön. Deltidsarbetet har minskat Andelen deltidsanställda ökade kraftigt inom tjänstemannaområdet fram till 1983 för att därefter minska påtagligt För kvinnliga industritjänstemän var andelen deltidsarbetande 36 procent 1977, de närmast därpå följande åren fram till 1983 inträffade en kraftig ökning till 45 procent Detta blev dock vändpunkten och 1989 hade andelen deltidsarbetandeminskattill 37 procent. För manliga industritjänstemän har utvecklingen varit likartad fast på en lägre nivå, dvs mellan 1-4 procent Inom tjänstemannaområdet gäl ler samma utveckling även för byggnadsverksamhet och varuhandel. Inom arbetarområdet har ökningen av deltidsanställda också varit stor fram till 1983 för att därefter, inom varuhandeln, stagnera. För kvinnliga arbetare inom varuhandeln ökade deltidsandelen från 69 till 74 procent mellan 1977 och 1984 för att 1989 ha minskat något till 71 procent. Antal anställda och deltidsarbete med fördelning efter näringsgren och kön 1989
Veckoarbetstidens utveckling Arbetstider och yrken Deltidsarbetets omfattning och den genomsnittliga veckoarbetstidens längd har naturligtvis ett nära samband. Utvecklingen av den genomsnittliga veckoarbetstiden för hel- och deltidsanställda tjänstemän är omvänd jämfört med deltidsarbetets utveckling. Fram till 1983 minskade veckoarbetstiden, därefter har den ökat 1989 arbetade en manlig industritjänsteman i genomsnitt ca 39 timmar i veckan medan en kvinnlig arbetade ca 35 timmar. 27 Den genomsnittliga veckoarbetstiden i timmar under perioden 1979-1989 inom vissa näringsgrenar. Hel- och deltidsanställda tjänstemän med fördelning på kön Vad gäller de heltidsanställda tjänstemännen har den genomsnitdiga veckoarbetstiden i stort sett varit konstant under perioden 1979-1989. Veckoarbetstiden inom handeln är något kortare än inom industri- och byggnadsverksamhet. Den genomsnittliga veckoarbetstiden i timmar under perioden 1979-1989 inom vissa näringsgrenar. Heltidsanställda tjänstemän med fördelning på kön
28 Arbetstider och yrken Antal anställda i olika befattningar och yrkesområden I inledningsavsnittet beskrevs hur befattnings-/ yrkesnomenklaturen för tjänstemän är uppbyggd. Där påpekades även att det inte fanns någon generell nomenklatur för arbetare. Tjänstemän I några tablåer i detta avsnitt visas hur befattnings-/yrkesstrukturen ser ut för tjänstemän i vissa näringsgrenar. Som framgår är andelen tekniker störst inom industri och uppdragsverksamhet. Att andelen tekniker är så liten inom byggnadsindustri beror på att mycket av utvecklingsarbetet sker inom fristående arkitekt- och konsultbolag. Andelen arbetsledare är däremot mycket stor inom byggnadsindustri. Andelen tjänstemän inom respektive nivå har förändrats under de senaste fem åren. Det har skett en relativt kraftig förskjutning från de lägre nivåerna "rutinarbete" och "kvalificerat arbete" till nivån "självständigt kvalificerat arbete". Denna nivå visaren ökning av motsvarande omfattning. Andelen personer i "ledande ställning" är i stort oförändrad under denna period. Dessa relativa förskjutningar gäller för både män och kvinnor. Förskjutningarna är troligen en följd av det ökade införandet av ny teknik och bortrationaliserandet av enklare arbetsuppgifter. Det kan även vara en följd av en medveten eller omedveten uppklassificering av enskilda tjänster i det lokala förhandlingsarbetet för att motivera lönelyft. Arbetare För arbetare finns som tidigare nämnts inte motsvarande nivågrupperade yrkesnomenklatur, som är jämförbar över hela arbetarkollektivet. Inom respektive bransch tillämpas i stället en klassificering som är anpassad till det egna området. Nedan följer en bild av strukturen inom vissa branscher där individdata funnits att tillgå. Fördelning av tjänstemän på yrkesområden 1989 Hel- och deltidsanställda oavsett kön
Arbetstider och yrken 29 Andel kontors- och försäljningspersonal i olika branscher 1989 Hel- och deltidsanställda Bland butikspersonal finns i statistiken en differentiering på vissa undergrupper. Här framgår att 15 procent av män och 4 procent av kvinnor klassas som "förste man", medan 79 procent respektive 87 procent är kodade butiksbiträden. Som styckmästare kodas 4 procent av män och mindre än 1 procent av kvinnor medan 8 procent av kvinnorna klassas som butikskassör. Inom hotell och restauranger är, bland ekonomipersonalen, 72 procent av kvinnorna restaurangbiträden, jämfört med 45 procent av männen. Arbetare fördelade efter yrkesgrupper 1989
30 Bakgrundsfakta Bakgrund Officiell lönestatistik för tjänstemän inom industri har funnits sedan 1913. Varuhandel började bearbetas 1945 och 1948 tillkom banker och försäkringsbolag. Tjänstemän inom byggnadsverksamhet ingår fr o m 1955, apotek började redovisas 1953 men först 1973 omfattas all personal inom branschen och 1972 inkluderades restaurangtjänstemän i statistiken. Fr o m 1987 ingår även anställda inom fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet, 1989 har uppgifter bearbetats även för tjänstemän inom renhållningsverksamhet, undervisning, forskningsoch utvecklingsverksamhet, intresseorganisationer samt kulturell service och rekreationsverksamhet. För arbetare inom industri, byggnadsverksamhet, länt- och skogsbruk har officiell lönestatistik publicerats sedan 1910- talet. På 1940- talet tillkom lönestatistik över anställda inom varuhandel och på 1950-talet utökades insamlingen med statistik över arbetare inom hotellnäringen och transportsektorn. Lönestatistiken utarbetas sedan 1954 i samarbete med Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Formerna för samarbetet reglerades i ett avtal 1969 mellan SCB, SAF och Landsorganisationen (LO) i vilket även principerna för kostnadsersättningar fastlades. Samarbetsavtal har senare även slutits med Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO), Tidningarnas Arbetsgivareförening (TA) och Arbetsgivareföreningen SFO. Statistiksamarbete skeräven med Bankinstitutens Arbetsgivarorganisation (B AO) och med Försäkringsbranschens Arbetsgivarorganisation (FAO). Samarbetet mellan SCB och arbetsgivarorganisationerna samt arbetstagarparterna har tillkommit för att undvika dubbelinsamling av statistik, då arbetsgivarorganisationerna årligen insamlar löneuppgiftcr för förhandlingsstatistiken. SCB gör en kompletterande undersökning bland företag som inte är organisationsanslutna. Den slutliga bearbetningen och sammanställningen av den officiella lönestatistiken utförs av SCB. Till skillnad från arbetsmarknadsparternas statistik som är fördelad på förbund och avtalsområden, sker den officiella redovisningen enligt Svensk standard för näringsgrensindelning (SNI), vilken är direkt knuten till den internationella standarden ISIC1968. Syfte och användning Statistiken avser att belysa lönenivå, lönestruktur och löneutveckling för arbetare och tjänstemän i olika näringsgrenar, yrken och geografiska områden inom den privata sektorn. Resultaten används av arbetsmarknadens parter, företag, forskare, institutioner och massmedia samt av många privatpersoner (det allmänna informationsbehovet). Resultaten används dessutom av SCB för beräkning av vissa komponenter i en kvartalsvis arbetskostnadsindex för industriarbetare samt för en årlig arbetskostnadsindex för industritjänstemän. Mätperiod Tjänstemän Undersökningen omfattar anställda den 1 augusti. Lönebeloppen avser augusti månad eller för vissa delkomponenter ett beräknat genomsnittligt värde per månad. Mättidpiinkten vid apotek är den 1 november och för banker och försäkringsbolag den 1 januari. Mätmånadcn äri regel representativ för lönenivån under året utom under enstaka år då de avtalsmässiga höjningarna inte trätt i kraft vid årets början eller då engångsbelopp utbetalas retroaktivt. Arbetare Uppgifterna avser andra kvartalet 1989 med undantag för hotell och restauranger som avser september 1989. Bakgrunden till valet av tre månader som mätperiod är att oregelbundenheter i ackordsöverskott till stor del utjämnas. Dessutom överensstämmer timförtjänstskattningar för andra kvartalet relativt väl med helårsberäkningar efter det att helgdagslönen utjämnats till årsgenomsnitt. Enstaka år, då av-
Bakgrundsfakta 31 talsmässiga höjningar sker pä hösten eller inte träder i kraft vid årets början, är överensstämmelsen mindre bra. Statistikbegrepp Tjänstemän Statistiken innehåller uppgifter om den överenskomna kontanta månadslönen för augusti månad samt ett beräknat genomsnittligt värde per månad av naturaförmåner som fri lunch, fri bil och bostadsförmåner. Dessutom ingår ett genomsnittligt värde av provision, tantiem, produktionspremier, gratifikationer, OB- och skifttillägg. Övertidsersättning ingår inte i månadslönen och avdrag för frånvaro görs inte heller. Arbetare Statistiken är uppbyggd som en timförtjänststalistik. Genomsnittlig timförtjänst beräknas genom att summan av utbetald lön för en viss period divideras med faktiskt arbetade timmar under samma period. För arbetare med vecko-/ månadslön görs omräkning till en genomsnittlig timförtjänst Arbetstid Med faktiskt arbetade timmar avses faktiskt arbetadeller därmed jämställd tid på ordinarietid och övertid. Här ingår inte tid för vilken betalning utgår men inget arbete utförs, t ex helgoch avtalsfästa fridagar, semester- och sjukdagar. Med tidlönearbete avses arbetade timmar på ordinarie tid och övertid för vilka lön utgår per timme eller del därav. Som ackordsarbete räknas all tid under vilken arbetsförtjänsten bygger på det presterade arbetsresultatet. Till ackordstid räknas även tid för vilken premielön, bonus och dylikt utgår. I övertidsarbete ingår alla övertidstimmar både vid tidlönsarbete och ackordsarbete. Löneelement Med tidlön avses lön vid tidarbete på ordinarie tid, inklusive grundlön vid övertidsarbete, individuella lönetillägg samt ackordskompensation. Ackordsförtjänst omfattar lön vid ackordsarbete på ordinarie tid, inklusive grundlön vid övertidsarbete. Vid premielön redovisas hela förtjänsten som ackordsförtjänst, dvs både den fasta och den rörliga delen. Som skifttillägg redovisas tillägg utöver grundlön för skiftarbete och obekväm eller förskjuten arbetstid. I statistiken redovisas tilllägget utslaget på totalt antal arbetade timmar. Under rubriken helgdags lön redovisas lön för betald men inte arbetad tid avseende helgdagar. Här ingår dels den fristående ersättning som kan utgå till timavlönade arbetare för avtalsfästa lediga helgdagar samt den lön för månads- och veckoavlönade arbetare som beräknas svara mot ej arbetad helgtid. Helglön för timavlönade har ursprungligen tillkommit för att ge arbetaren en jämn lön per månad, dvs en lön som är oberoende av hur helgdagarna infaller. Fr o m 1988 räknas helglönen under 2a kvartalet om till 10 dagar vilket är ett genomsnitt under en period av 28 år; för butikspersonal gäller 11,47 helgdagar per år. Tidigare har omräkning skett till respektive års antal. Övertidstilläggavserersättningutöver grundlön för övertidsarbete. Övertidstillägget redovisas inte per arbetad timme på övertid utan är i tabellerna utslaget på totalt antal arbetade timmar. Semesterlön omfattar den lön som utbetalas för semester. De uppgifter om semesterlön som redovisas i statistiken, har inte inhämtats från företagen utan har framräknats enligt en schablon. Semesterlönen uppgår enligt semesterlagen till 12 procent av lönesumman under kvalifikationsåret samt till 12 procent av lönesumman för den semesterlönegrundande frånvaron under kvalifikationsåret. Fr o m 1984 och 1988 har en förbättring skett i de flesta avtal så att semesterlönekostnaden 1988 utgör ca 13procent på lönesumman. Uppgifterom frånvaro har hämtats från den månatliga undersökningen om industriarbetarnas löner och sysselsättning. From 1986 har semesterlön beräknats även för övriga branscher. Fr o m 1989 beräknas semesterlönen utan hänsyn till frånvarotiden. Under rubriken andra förmåner redovisas värdet av naturaförmån (bostad, kost, arbetskläder etc), permitteringslön, lön vid permission,
32 Bakgrundsfakta ersättning vid militärtjänstgöring, gratifikation, sjukersättning utöver försäkringskassans förmån, bidrag och ersättning som inte har direkt samband med utfört arbete (t ex familjebidrag, semcsterstipendium,ersättning för restid utanför ordinarie arbetstid). Förmånerna är i tabellerna dividcrade med totalt antal arbetade timmar. Lönebegrepp A-lön är det minsta begrepp som generellt kan användas vid jämförelser inom arbetarkollektivet. Här ingår tidlön och ackordslön. B-lön eller lön för arbetad tid omfattar tidlön, ackord, övertidstillägg och skifttillägg. C-lön eller total timförtjänst omfattar tidlön, ackord, övertidstillägg, skifttillägg, helgdagslön, semesterlön och andra förmåner. Lagstadgade och avtalsbestämda arbetsgivaravgifter ingår inte i lönebegreppet. Undersökningarnas omfattning Lönestatistiken omfattar privata företag. Statlig och kommunal verksamhet ingår då verksamheten bedrivs i aktiebolagsform. I inledningsavsnittet redovisasde näringsgrenar och antal individer som ingår i statistiken. Lönestatistiken omfattar personer som regelmässigt deltar i produktionen av varor eller tjänster. Endast personal som är sysselsatta med arbetsställets "ordinarie verksamhet" medtas i statistiken. Ekonomipersonal och lokalvårdare anställda av industriföretag ingår exempelvis inte. Lönestatistiken omfattar inte anställda i direktionsställning, ägare/delägare, pensionärer äldre än 64 år, minderåriga, elever, praktikanter och partiellt arbetsföra. Undersökningsmetod Företag anslutna till någon av arbetsgivarorganisationerna SAF, KFO, TA, BAO, FAO eller SFO totalundersöks. Bland företag som inte är anslutna till arbetsgivarorganisationerna görs urvalsundersökningar. Fr o m 1987 är företag urvalsobjekt i samtliga branscher. Företag med minst 50 årsanställda arbetare och tjänstemän totalundersöks. Totalundersökning sker vidare av stuveriföretag, elverk, bussföretag samt drivmedelsdetaljhandel med minst 20 årsanställda. I drivmedelspartihandeln totalundersöks företag med mer än 10 årsanställda. Bland övriga företag görs obundna slumpmässiga urval stratifierade efter bransch och antal anställda. Som urvalsramar har använts: - arbetsgivarorganisationernas register över medlemsföretag med aktualitet maj 1989 - det vid SCB förda centrala företags- och arbetsställeregistret (CFAR), med aktualitet maj 1989, från vilket organisationsanslutna företag uteslutits. I SCBs urval ingår år 1989 ca 17 000 arbetsställen. Insamling och bearbetning Insamling av uppgifter sker med hjälp av blanketter, se bilagorna. De blanketter som organisationerna använder har i stort sett samma innehåll som SCBs. Uppgifterna granskas i en maskinell rimlighetskontroll, där de även om möjligt jämförs med motsvarande uppgifter från föregående år. Uppgifter som kan misstänkas vara felaktiga kontrolleras genom kontakt med uppgiftslämnarcn. Organisationerna bearbetar sinainsamlade uppgifter på motsvarande sätt och ställer dem sedan till SCBs förfogande. För deltidsanställda tjänstemän har månadslönen räknats om så att den motsvarar lön vid heltidsanställning. Delta har gjorts med ledning av uppgifter om personens ordinarie veckoarbetstid och veckoarbetstidens längd för heltidsanställda inom respektive bransch. Arbetarlönestatistiken grundas på individuella uppgifter utom för vissa industri- och byggnadsföretag, för vilka summariska uppgifter insamlas, dvs sammanräknade uppgifter för ol ika grupper av arbetare. I syfte att begränsa