INLEDNING TILL. Efterföljare: Löner i Sverige / Statistiska centralbyrån. Stockholm, (Sveriges. officiella statistik).

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Löner och sysselsättning inom privat sektor / Statistiska centralbyrån. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Med innehållsförteckning, sammanfattning och parallelltitel på engelska: Wages, salaries and employment in the private sector. Föregångare: Löner. Del. 1, Tjänstemän inom privat sektor / Statistiska centralbyrån. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Löner. Del 2, Arbetare inom privat sektor / Statistiska centralbyrån. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Efterföljare: Löner i Sverige / Statistiska centralbyrån. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1982/ /1991. Löner och sysselsättning inom privat sektor (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-lonpr-1990

3 Löner och sysselsättning inom privat sektor 1990 SCB STATISTISKA CENTRALBYRÅN Sveriges officiella statistik

4 Wages, salaries and employment in the private sector 1990 Official Statistics of Sweden Statistics Sweden Tidigare publicering Previous publication Uppgifter för 1990 har tidigare publicerats i Statistiska meddelanden serie Am med nummer 57 och 62. Data for 1990 have previously been published in Statistical Reports series Am numbered 57 and 62. Frän trycket Oktober 1991 Producent Statistiska centralbyrån, avdelningen för arbetsmarknads- och utbildningsstatistik Förfrågningar Arbetarlöner Birgitta Selander tel Tjänstemannalöner Linda Gustafsson tel , Statistiska centralbyrån ISBN ISSN Printed in Sweden SCB-tryck, Örebro 1991 MqMnigtpwpar

5 Förord I denna publikation återges de definitiva resultaten av 1990 års lönestatistiska undersökningar för arbetare och tjänstemän inom olika näringsgrenar i den privata sektorn. Redogörelser har tidigare publicerats i Statistiska meddelanden, serie Am. Lönestatistiken för offentligt anställda 1990 redovisas i SOS-publikationerna Löner och sysselsättning inom offentlig sektor: Statsanställda (Del 1) och Kommunal personal (Del 2). Föreliggande publikation är uppdelad i en textdel och en tabelldel. Textdelen om arbetare och tjänstemän är integrerad så långt det varit möjligt. I tabelldelen innehåller de tio första tabellerna löneuppgifter för tjänstemän. De därpå följande tabellerna avser arbetarlöner. Datamaterialet är till stor del insamlat i samarbete med arbetsmarknadens parter men en kompletterande insamling av löneuppgifter från företag som inte är organiserade i någon arbetsgivarorganisation har gjorts. Den slutliga bearbetningen av den offentliga lönestatistiken görs av funktionen för löner och sysselsättning, privat sektor vid avdelningen för arbetsmarknads- och utbildningsstatistik inom SCB. Liksom tidigare publiceras endast en liten del av det tabellmaterial som finns att tillgå eller kan tas fram (se sista sidan). Statistiska centralbyrån i september 1991 BERNDT ÖHMAN Jack Hansson

6 4 Innehåll Contents Sid 7 Inledning Den officiella lönestatistiken Statistikens innehåll Vad är lön? Befattnings- och yrkesklassificering 11 Lönenivå och löneutveckling Lönenivån i vissa näringsgrenar Löneutveckling för kvinnor och män Lönerelation mellan kvinnor och män Länens relativa löneläge 1990 Löneutveckling för kontorsoch försäljningspersonal inom olika näringsgrenar Framtida lönestatistik 19 Arbetsgivarens kostnader för arbetskraften 21 Arbetade timmar samt yrken Antal anställda Industrianställda fördelade på län Arbetstimmarnas fördelning Deltidsarbetets omfattning Veckoarbetstidens utveckling Antal anställda i olika befattningar och yrkesområden 30 Bakgrundsfakta Bakgrund Syfte och användning Mätperiod Statistikbegrepp Undersökningarnas omfattning Undersökningsmetod Insamling och bearbetning Organisationernas näringsgrenstäckning Undersökningens tillförlitlighet 34 Sammanfattning på engelska 36 Svensk-engelsk ordlista Review Level and trends of wages and salaries Labour costs Hours of work and occupations of the employees Background Summary List of terms

7 5 Sid Texttabeller 39 A Genomsnittlig månadslön för tjänstemän inom olika näringsgrenar, B Löneutveckling för heltidsanställda tjänstemän inom industri, C Löneutveckling för arbetare inom olika näringsgrenar D Löneutveckling för arbetare inom industri Tabeller Tjänstemän 45 1 Medianer, kvartiler och aritmetiska medeltal 55 2 Fördelning efter löneintervall 65 3 Fördelning efter åldersgrupp 80 4 Fördelning efter yrkesnivå 93 5 Fördelning efter lönekomponenter 97 6 Fördelning efter arbetsställestorlek Fördelning efter utbildningsgrupp Fördelning efter storstadsområde Fördelning efter län Fördelning efter veckoarbetstid Arbetare Fördelning efter löneelement Fördelning efter löneelement och yrkesgrupp Fördelning efter löneelement och skiftform Medianer, kvartiler och aritmetiska medeltal i olika yrkesgrupper Fördelning efter timlöneklasser i olika yrkesgrupper Fördelning efter ålder och yrkesgrupp Fördelning efter arbetsställestorlek Fördelning efter län Fördelning efter storstadsområde Fördelning efter storstadsområde, ålder och yrkesgrupp Fördelning efter veckoarbetstid Tables in text A Average monthly salary for salaried employees by branch of industry, B The development of salaries of employees in manufacturing, C The development of wages of wage-earners by branch of industry in D The development of wages of wage-earners in manufacturing in Tables Salaried employees 1 Medians, quartiles and arithmetic means 2 Distribution by salary 3 Distribution by age 4 Distribution by occupational level 5 Composition of salaries 6 Distribution by size of establishment 7 Distribution by groups of education 8 Distribution by metropolitan area 9 Distribution by county 10 Distribution by stipulated weekly duration of work Wage-earners 11 Distribution by wage element 12 Distribution by wage element and occupational group 13 Distribution by wage element and shift work 14 Medians, quartiles and arithmetic means in different occupational groups 15 Distribution by wage and occupation 16 Distribution by age and occupation 17 Distribution by size of establishment 18 Distribution by county 19 Distribution by metropolitan area 20 Distribution by metropolitan area, age and occupational group 21 Distribution by stipulated weekly duration of work

8 6 Sid Bilagor 175 Näringsgren (SNI) 177 Kommuner i storstadsområden 178 Utbildningsgrupper 179 Blanketter och instruktioner för löneredovisning av tjänstemän respektive arbetare inom olika branscher Appendices Branch of industry (ISIC 1968) Communes in Metropolitan areas Groups of education Questionnaires and instructions of the surveys concerning salaries and wages in different branches of industry Teckenförklaringar Symbols - Intet finns att redovisa - Magnitude nil 0 Mindre än hälften av den använda 0 Magnitude less than half of the unit enheten.. Uppgift intetillgängligeller för osäker.. Data not available or too uncertain to be att anges published. Uppgift kan inte förekomma. Data not applicable

9 Inledning Inledning 7 Den officiella lönestatistiken Statistiska centralbyråns (SCBs) undersökningar av löneförhållanden för arbetare respektive tjänstemän inom den privata sektorn omfattar nedanstående näringsgrenar. Gränsen mellan vad som benämns arbetare och tjänstemän har förändrats över tiden och varierar mellan olika branscher. I denna redovisning sker avgränsningen enligt den normalt avtalsmässiga tillhörigheten. Statistiken omfattar endast anställda mellan 18 och 64 år. Uppgifter för minderåriga samlades in t o m Undersökta branscher och antal anställda som ingår i redovisningen av löner inom privat sektor 1990, 1000-tal. Löne- och sysselsättningsstatistik Nedanstående uppgifter visar antalet anställda som ingår i SCBs lönestatistik. Statistiken är ej heltäckande för den privata sektorn. Vissa branscher eller kategorier anställda undersöks inte. SCBs statistik omfattar enbart löner för anställd personal med marknadsmässig lönesättning och vilkas löner i regel är föremål för förhandling mellan arbetsgivare- och arbetstagareförbund. Detta innebär att löneuppgifter saknas för tre grupper av anställda, dels högre chefer samt ägare och delägare, dels pensionärer, minderåriga, praktikanter, yrkesskoleelever, anställda med provtjänstgöring och personal med nedsatt arbetsförmåga. Den tredje gruppen som inte ingår avser personal som arbetarideellt,politisktellerreligiöst och ofta inte har en marknadsmässig lönesättning. 1) SNI = Svensk standard för näringsgrensindelning, se bilaga. 2) Uppgifterna för SNI 2 och SNI 5 avseende arbetare, baseras på KSP (Kortperiodiska sysselsättningsstatistik, privat sektor). Detta eftersom lönestatistik från dessa branscher samlas in på summarisk nivå och ej individnivå.

10 8 Inledning Statistiksamarbete Uppgifterna till lönestatistiken insamlas från företag och arbetsställen. För att minimera företagens uppgiftslämnarbörda sker samarbete med arbetsmarknadens parter på så sätt att dessa svarar för insamling och granskning av primäruppgifter från sina medlemsföretag. Uppgifterna används av parterna i det centrala och lokala förhandlingsarbetet och håller hög kvalitet. SCB köper dessa uppgifter och gör för övriga företag en kompletterande insamling. Genom statistiksamarbetet undviks att SCB gör en extra insamling från företagen. Se avsnittet bakgrundsfakta på sidan 30. Lönestatistiken grundas i regel på individuella uppgifter om varje persons anställningsrelation. Undantag är husbyggnadsindustri och några avtalsområden inom tillverkningsindustri där uppgifterna för arbetare samlas in i summarisk form. Av detta skäl är resultatrapporteringen inom tillverkningsindustri och byggnadsverksamhet summarisk. Det medför att uppgift om antal anställda, åldersfördelning och lönespridning inte kan ges för dessa näringsgrenar. Uppgift om kön och avgränsning av vuxna redovisas däremot alltid. Annan statistik SCB redovisar även årlig lönestatistik för offendig sektor. From 1991 publiceras en kvartalsvis heltäckande lönestatisik (KLP) för den privata sektorn. För industriarbetare finns månatlig löne- och sysselsättningstatistik. Kortperiodisk sysselsättningsstatistik (KSP) för hela den privata sektorn redovisas fr o m 1989 varje kvartal. Resultaten från dessa statistikundersökningar redovisas i Statistiska meddelanden, serie Am. Vid jämförelsen mellan de olika undersökningarna måste olikheter i lönebegrepp, avtalsområde och mätperiod iakttagas. Arbetskraftskostnader Med utgångspunkt från den månatliga lönestatistiken, kompletterad med uppgifter från årsstatistiken och vissa lönekostnadspåslag, görs beräkningar av den totala arbetskraftskostnaden per timme för industriarbetare. Dessa beräkningar görs kvartalsvis och resulterar i en arbetskostnadsindex (AKT). Motsvarande arbetskostnadsberäkningar görs årligen för industritjänstemän med utgångspunkt från statistiken över månadslönen i augusti (AKT). Statistikens innehåll Den årliga lönestatistiken innehåller information om lönenivå, lönespridning och förtjänstutveckling inom olika näringsgrenar, geografiska områden och yrkesområden, i vissa fall även inom åldersgrupper. Statistiken belyser också sysselsättningsförhållanden som hel- och deltid, ordinarie arbetstid per vecka, dag-/skift-/ underjordsarbete, ackordsarbete, övertidsarbete. Tjänstemän Den totala lönen som redovisas för tjänstemän består av tre delar: 1) Överenskommen (fast) månadslön för augusti fastställd i samband med årets lönerevision. 2) Genomsnittligt värde per månad av naturaförmåner såsom fri lunch, fri bil, bostadsförmåner, bränsle, ström etc. 3) Genomsnittligt värde per månad av provision, tantiem, produktionspremier, premielön, skifttillägg o d. I tabell 5 redovisas löneelementen var för sig, i övriga tabeller redovisas den totala genomsnittliga månadslönen. För deltidsanställda räknas lönen om så att den motsvarar lön vid heltidsanställning. Detta sker med ledning av uppgift om personens ordinarie veckoarbetstid samt branschens veckoarbetstid för heltidsanställda. Arbetare Statistiken för arbetare är uppbyggd som en timförtjänststatistik. Genomsnittlig timförtjänst beräknas genom att summan av den utbetalda lönen för en viss period divideras med faktiskt arbetade timmar under motsvarande period. I de fall månadslöner förekommer, räknas de om av företagen enligt av SCB angiven metod, så att lön för arbetad tid och lön för ej

11 Inledning 9 arbetad tid kan redovisas separat. Timförtjänsten redovisas uppdelad pä olika löneelement enligt tabell 11. Tidlön avser en genomsnittlig ersättning för dem som enbart har fast lön. Som ackordslön redovisas all rörlig lön, även biandackord. Förutom rörliga prestationstillägg som redovisas som ackord, finns det rörliga tillägg knutna till arbetstiden, t ex övertidstillägg och skifttillägg, vilka kan utföras antingen på tidlön eller ackord. Dessa tiluägg redovisas i relation till det totala antalet arbetade timmar. Vid månadslön erhålls en fastställd lön per månad oberoende av hur många helgdagar månaden innehåller. Vid timlön påverkas lönen per månad direkt av antalet helgdagar och semesterdagar. För att kompensera detta lönebortfall utgår som regel särskild helglön och semesterlön. Vissa naturaförmåner kan förekomma. Värdet av dessa redovisas separat tillsammans med permitteringslön, ersättning vid jour och beredskap, gratifikationer. I arbetarstatistiken redovisas tre lönebegrepp: A- lön som omfattar ersättning vid tidlönsoch ackordsarbete. B- lön (= lön för arbetad tid) som förutom A-lön inkluderar övertids- och skifttillägg. C- lön som omfattar samtliga löneelement, dvs B-lön kompletterad med helglön och semesterlön samt kontanta ersättningar och naturaförmåner. Vad är lön? Begreppet lön är för den enskilde individen i allmänhet liktydigt med den kontanta ersättning ett arbete ger. Värdet av lönen påverkas emellertid av många faktorer. Hur många timmar per vecka måste man arbeta för att få en viss lön? Vilken tid på dygnet måste man arbeta? Hur lång är semestern? Dessa förhållanden liksom många andra bör beaktas när en lön jämförs med en annan. I den officiella lönestatistiken definieras lön som den kontanta ersättning per tidsenhet ett arbete ger, inklusive värdet av vissa förmåner. De löner som redovisas är ett genomsnitt av olika personers löner inom olika näringsgrenar. Det innebär att det finns individer och grupper som ligger både över och under detta genomsnitt. Det är därför viktigt att komma ihåg att den löneutveckling som redovisas inte återspeglar individens utveckling utan branschens genomsnittliga lönekostnadsutveckling. Vid jämförelse av lönenivån mellan olika branscher/kollektiv för olika år bör man tänka på att sammansättningen med avseende på kön, yrke, ålder, företagsstorlek, skiftarbete, arbetstidslängd och dylikt har betydelse för löneläget. Då kvinnors lönenivå är lägre än mäns kan sammansättningen kvinnor och män i en bransch ha betydelse för löneläget. Som kompensation för t ex sämre arbetsmiljö eller att arbetstiden till viss del är förlagd tiu nätter och helger, är veckoarbetstiden förkortad inom skiftintensiva branscher. Ersättningen per arbetad timme blir i dessa branscher väsentligt högre. Månadslönen kan däremot vara lika stor. Befattnings- och yrkesklassificering För tjänstemän tillämpas i regel individuell lönesättning, vilket medfört ett behov av statistisk information om olika typer och svårighetsgrader av tjänstemannaarbeten. Arbetsmarknadens parter har utarbetat ett sådant system kallat Befattningsnomenklatur för Tjänstemän (BNT). Denna omfattar ca femtio befattningsfamiljer (=yrkesområden) kombinerade med sju befattningsnivåer (=svårighetsgrader). Tjänstemän som arbetar vid ett företag anslutet till en arbetsgivarorganisation klassificeras enligt detta system. I det av SCB insamlade materialet sker befattningsklassificering i femton yrkesområden och fyra yrkesnivåer (se bilaga). Organisationernas betydligt mer omfattande nomenklatur kodas vid bearbetningen om till SCBs befattningsklassificering.

12 10 Inledning Klassificeringen bygger pä två grandbegrepp: yrkesområde (verksamhet) vilket definierar typiska arbetsuppgifter yrkesnivå (arbetets svårighetsgrad) mätt i antal underställd personal, självständighet i arbetet eller ansvar. För arbetare saknas denna typ av klassificering. Enhetlig indelning på yrken/yrkesgrupper mellan olika kollektivavtal saknas och någon gemensam yrkesnomenklatur finns inte. Inom många avtalsområden tillämpas en strikt indelning (t ex anställd med fem år i yrket), inom andra finns tre till fyra nivåer efter kvalifikation men utan information om individens yrke, medan åter andra avtalsområden kan innehålla en mycket detaljerad yrkeskod. För yrken som är något udda vid arbetsplatsen eller inom branschen kan lämplig kod saknas. Detta medför en viss undertäckning i statistiken.

13 Lönenivå och löneutveckling Lönenivå och löneutveckling 11 Lönenivån i vissa näringsgrenar Den löneutveckling som redovisas i SCBs statistik innehåller både lönehöjningar som bestämts i de centrala avtalen mellan organisationerna på arbetsmarknaden och höjningar som följer av lokala lönelyft utöver avtal, sk löneglidning. Dessutom ingår löneförändringar till följd av strukturella förändringar i statistikmaterialet. Exempel på sådana ges härintill: Nedläggning eller tillkomst av företag med ett annorlunda löneläge. Om t ex ett höglöneföretag läggs ned, sänks den genomsnittliga lönen i branschen. Ändrad åldersammansättning. Om pensionsavgångar ersätts med yngre arbetskraft, som har lägre lön, sänks den genomsnitdiga lönenivån. Ändrad yrkessammansättning. Om t ex mindre kvalificerade tjänstemän inte ersätts, eller ersätts med mer kvalificerad personal med högre lön, höjs det genomsnittliga löneläget Tjänstemän Nedanstående tablå visar lönenivån och löneut- råden, yrkesnivåer och kön framgår av sysvecklingen förtjänstemäniolikanäringsgrenar. selsättningsavsnittet. Eventuella skillnader i fördelning på yrkesom- Månadslön och löneutveckling i olika näringsgrenar 1990 Hel- och deltidsanställda tjänstemän samtliga yrkesområden, yrkesnivåer samt män och kvinnor 1) Exklusive apotek

14 12 Lönenivå och löneutveckling Arbetare För arbetare ger SCBs statistik ingen enhetlig uppdelning pä ansvarsnivåer, utan endast branschgenomsnitt. Viss uppdelning förekommer dock inom t ex varuhandel med särskiljande av personal i biträdesställning respektive "förste man" i förhållande till annan personal. Här följer en sammanfattning av den genomsnittliga timförtjänsten inom olika näringsgrenar. Om den timförtjänstnivå (inklusive helglön och semesterlön) som redovisas här skall jämföras med en månadslön, motsvarar den en årlig arbetstid på ca timmar eller i genomsnitt 150 timmar per månad. I diagrammen nedan visas löneutvecklingen mellan 1989 och 1990 för arbetare och tjänstemän inom huvudnäringsgrenarna. Timförtjänst och löneutveckling för arbetare i olika näringsgrenar Total timförtjänst inkl samtliga tillägg Löneutveckling för tjänstemän och arbetare i olika näringsgrenar

15 Lönenivå och löneutveckling 13 Löneutveckling för kvinnor och män Tjänstemän Som framgår av tablån nedan var den genomsnittliga löneutveckligen 1989/90 för hel- och deltidsanställda tjänstemän mellan 8,2 och 15,4 procentförmän samtmellan8,5och 16,6 procent för kvinnor. Ökningen redovisas även i antal kronor. Eftersom män i större utsträckning än kvinnor finns i högre ansvarsnivåer/lönelägen, är krontalsökningen större för män även vid samma eller ibland tom lägre procentuell ökning. I tablån visas även motsvarande löneökningar under fem år från Med något undantag har löneutvecklingen i olika branscher varit relativt likartad under denna period. Månadslön och löneutveckling i olika näringsgrenar Hel- och deltidsanställda tjänstemän Löneutveckling för kvinnor och män i olika näringsgrenar

16 14 Lönenivå och löneutveckling Arbetare Den genomsnittliga totala tim förtjänsten för arbetare ökade med ca 10 procent mellan 1989 och I tablån nedan återges lönenivåerna under 1985,1989 och 1990 samt förändringen i kronor och procent mellan åren. Timförtjänst och löneutvecking olika näringsgrenar C-lön = total timförtjänst inkl samtliga tillägg Semesterlön redovisas inom vissa branscher endast from Löneutveckling för kvinnor och män i olika näringsgrenar

17 Lönenivå och löneutveckling 15 Lönerelation mellan kvinnor och män Den genomsnittliga lönen för kvinnor i relation till männens lön framgår av nedanstående tablå. Inom arbetarkollektivet är lönespridningen mycket liten och trots olikheter i arbete på ackord, övertid och skift är kvinnomas förtjänst ca 90 procent av männens. Inom tjänstemannakollektivet är skillnaden större, vilket beror på att skillnaderna i lön mellan olika arbeten är större. Om yrkesområden och nivåer används som ulgångspunkt vid jämförelsen minskar löneskillnaderna, dvs nivåindelningen fungerar som en indelning efter lön och med en mindre spridning och mer utjämnade löner mellan män och kvinnor som följd. Inom teknisktarbete, med stor antalsmässig dominans av män, är löneskillnaden mellan könen betydligt mindre. Kvinnors lön i relation till mäns lön 1990 för tjänstemän (heltidsanställda) och arbetare (hel- och deltidsanställda) i procent 1) Exklusive företagsledare och personal i direktionsställning Löneskillnaderna kvarstår vid jämförelse mellan olika åldersgrupper, dvs de beror inte främst på att män och kvinnor har olika åldersstruktur. Löneskillnaden mellan män och kvinnor är minst i de yngsta åldersklasserna. Med stigande ålder ökar skillnaden i och med att lönespridningen ökar. En viss utjämning av löneskillnaden mellan kvinnor och män har skett under de senaste tio åren. Nedan återges lönerelationen för arbetare respektive tjänstemän 1980,1985 och Kvinnors lön i relation till mäns lön för tjänstemän (heltidsanställda) och arbetare (hel- och deltidsanställda) i procent åren 1980, 1985 och 1990

18 16 Lönenivå och löneutveckling Länens relativa löneläge 1990 I tablån nedan visas den genomsnittliga timförtjänsten för industriarbetare och månadslönen för industritjänstemän i olika län. Båda uppgifterna avser män och kvinnor sammantagna. För arbetare används C-lön, dvs total timförtjänst inklusive samtliga tillägg. Tjänstemännens lön avser både hel- och deltidsanställda där lön för deltid räknats upp till heltid. Jämförelse har även gjorts med genomsnittslönen för riket Bland arbetare är det relativa löneläget högst i Norrbottens län och bland tjänstemän Stockholms län. Jämtlands län har lägst relativt löneläge både bland arbetare och tjänstemän. Spännvidden mellan län med högst respektive lägst genomsnittligt löneläge är ca 18 kr/tim för arbetare och drygt kr/månad för tjänstemän. Detta innebär en teoretisk skillnad i årslön, för arbetare ca kronor och för tjänstemän ca kronor. Timförtjänst och månadslön samt relativt löneläge inom industri (SNI 2 + 3) efter län 1990 Hel- och deltidsanställda

19 Lönenivå och löneutveckling 17 Några av norrlandslänen har ett högre relativt löneläge än genomsnittet. För arbetare sammanhänger detta till viss del med att en stor del av sysselsättningen finns inom processindustrierna med stor andel skiftarbete respektive inom gruvindustrin med stor andel underjordsarbete. Vid dessa arbetstidsarter har en arbetare kortare arbetstid per vecka, vilket kompenseras med högre ersättning per arbetad timme, sä att den erhållna lönen per månad skall bli oförändrad. Även tjänstemän har en kortare veckoarbetstid vid skiftarbete. Löneutveckling för kontors- och försäljningspersonal inom olika näringsgrenar I tidigare avsnitt har lönenivån och löneutvecklingen i olika näringsgrenar belysts, liksom utvecklingen för kvinnor och män. Nedan visas utvecklingen under fem år i olika yrkesnivåer. Yrkesområdet kontors- och försäljningspersonal har valts beroende på att det är bäst representerat inom de olika näringsgrenarna. Löneutveckling efter näringsgren, kön och yrkesnivå Heltidsanställd kontors- och försäljningspersonal, tjänstemän 1) Exklusive företagsledare och personal i direktionsställning.

20 18 Lönenivå och löneutveckling Framtida lönestatistik Den ärliga lönestatistiken är för närvarande föremål för en omfattande översyn. Målen för översynen är: 1) Bättre täckning, alla branscher inom den privata sektorn ska redovisas. 2) Bättre aktualitet 3) Bättre jämförbarhet mellan löner för arbetare och tjänstemän. Gemensam mättidpunkt, variabeldefinitioner etc.

21 Arbetsgivarens kostnader Arbetsgivarens kostnader för arbetskraften 19 SIAK-standard Arbetsgivarens kostnader för arbetskraften omfattar såväl ersättning till arbetstagaren som arbetsgivaravgifter (=sociala avgifter). För definition av arbetskostnadsbegreppen finns en standard - Svensk standard för indelning av arbetskraftskostnader mm (SIAK) - som utarbetats av SCB i samarbete med arbetsmarknadens parter. Standarden omfattar: lön för arbetad tid (SIAK 1) lön för ej arbetad tid (SIAK 2) andra kontanta ersättningar, naturaförmåner (SIAK 3) avtalsbestämda arbetsgivaravgifter (SIAK 4) lagstadgade arbetsgivaravgifter (SIAK 6) kostnader för utbildning, sjuk- och hälsovård (SIAK 5) kostnadsersättningar (SIAK 8) De två sistnämnda är mycket svåra att kvantifiera och ingår inte i SCBs avgränsning vid arbetskostnadsberäkningarna. Arbetsgivaravgifternas storlek 1990 Påslag på bruttolönesumman Under 1970-talet ökade arbetsgivaravgifterna betydligt snabbare än de direkta lönekostnaderna. De lagstadgade kostnaderna har ökat från ca 24 procent av lönesumman 1975 till knappt 39 procent Nya avgifter som tillkommit under perioden är avgifter till vuxenutbildning (1976), arbetsmarknadsutbildning (1976), delpension (1976), barnomsorg (1977) och allmän löneavgift (1983). Mellan september 1989 och december 1990 utgick en arbetsmiljöavgift. Denna ingick i 1989 års beräkningar med ett årsgenomsnitt på 0,5 procent och med 1,5 procent Den allmänna arbetsgivaravgiften upphörde Den kollekliva rikspremien i ITP sänktes 1 juli 1990 till ca 7 procent från tidigare 7,5 procent. I beräkningen av arbetskostnadsindex används en genomsnittlig procentsats för året 1990, dvs 7,25 procent. De avtalsbestämda avgifterna är kostnader som fastställs i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Storleken på dessa avgifter har varit relativt konstant under perioden, även om ändamålet varierat.

22 20 Arbetsgivarens kostnader I tablån nedan visas arbetsgivarens arbetskraftskostnad 1985 och 1990 för en genomsnittlig industriarbetare och industritjänsteman. Uppgifterna är hämtade frän de löpande beräkningarna av Arbetskostnadsindex för arbetare respektive tjänstemän inom industri. Dessa beräkningar görs för mittmånaden i varje kvartal för arbetare (AKT) samt en gång per år (augusti) för tjänstemän (AKT). Basår samt indexvärden för 1990 framgår av tablån nedan. Arbetskraftskostnad för en genomsnittlig industriarbetare respektive industritjänsteman 1985 och 1990 Arbetsgivarens kostnader för arbetare i november 1990

23 Arbetade timmar samt yrken Arbetade timmar samt yrken 21 Antal anställda Lönestatistiken inom den privata sektorn redovisas för ett flertal olika näringsgrenar. Antalsuppgifterna avser endast anställda som ingår i lönestatistiken, vilket inte är detsamma som det faktiska antalet anställda. Av de som inte ingår kan nämnas minderåriga (yngre än 18 år) respektive äldre än 64 år. SCB genomför en särskild undersökning över sysselsättningen inom olika branscher. Den kvartalsvisa statistiken över privat sektor (KSP) redovisar kvartalsvisa sysselsättningsuppgifter. Arbetskraftundersökningen (AKU) innehåller också uppgifter avseende anställda fördelade branschvis. Antal hel- och deltidsanställda efter kategori och kön inom varuhandel 1980 och 1990

24 22 Arbetade timmar samt yrken Antal faktiskt arbetade timmar För arbetaromrädet mäts antalet arbetade timmar under den aktuella mätperioden andra kvartalet En heltidsanställd person med åtta timmars arbetsdag, som inte är frånvarande och inte arbetar övertid, förväntas arbeta 480 timmar under detta kvartal. Under ett kalenderår motsvaras detta av ca timmar. För tjänstemannaområdet mäts inte antalet faktiskt arbetade timmar utan endast den överenskomna veckoarbetstiden. I tablån nedan visas antalet arbetade timmar inom några näringsgrenar fördelade efter kvinnor och män. Av näringsgrenarna i tablån har industrin det absolut största antalet arbetstimmar med drygt 194 miljoner under andra kvartalet. Kvinnornas andel av timmarna varierar från 2 procent inom byggnadsindustri till 74 procent inom detaljhandeln. Inom industrin som helhet är kvinnornas andel av timmarna 21 procent. Näringsgrenar med stor andel kvinnor är detaljhandel, textilindustri och livsmedelsindustri. Näringsgrenar med mycket stor andel män är järn- och stålverk och byggnadsindustri. Antal arbetade timmar för vuxna arbetare inom olika näringsgrenar andra kvartalet 1990

25 Arbetade timmar samt yrken 23 Industrianställda fördelade på län Tablån nedan visar andelen arbetade timmar för arbetare och andel tjänstemän länsvis i procent av respektive rikstotal. För arbetare har beräkningarna gjorts med utgångspunkt från antalet arbetade timmar inom industrin under andra kvartalet 1990.Ihela riket uppgick antalet arbetade timmar inom industrin till 194 miljoner. Antalet hel- och deltidsanställda tjänstemän avser augusti hela riket uppgick antalet tjänstemän inom industrin till Det framgår att en stark koncentration av industrins tjänstemän finns i de tre storstadslänen Stockholm, Göteborg/Bohus och Malmö med sammanlagt 41 procent av de inom industrin anställda tjänstemännen. Motsvarande andel arbetstimmar för arbetare är sammanlagt 24 procent. Av hela rikets befolkning finns 37 procent i de tre storstadslänen. I de tre nordligaste länen Jämtland, Västerbotten och Norrbottenfinns4 procent av tjänstemännen och 7 procent av arbetarna inom industrin. Detta kan jämföras med att 8 procent av befolkningen finns i dessa tre län. Andel arbetare (arbetstimmar) och tjänstemän inom industrin (SNI 2+3) efter län i procent av respektive rikstotal (hela riket = 100 %) 1990

26 24 Arbetade timmar samt yrken Arbetstimmarnas fördelning För arbetarområdet mäts timmar vid övertids-, skift- och ackordsarbete separat, vilket inte är fallet för tjänstemannaområdet. I tablån nedan följer en kortfattad redovisning av dessa tidskomponenter. Ackordsarbete Andelen ackordsarbete varierar mellan olika näringsgrenar. Inom delar av industrin är ackordsarbete mycket vanligt och inom t ex transportmedelsindustrin (SNI 384) är andelen 63 procent Andra näringsgrenar med stor andel ackordsarbete är massa- och pappersindustrin (SNI 341) med 56 procent, jord- och stenvaruindustrin (SNI 36) 57 procent samtjärn,- stål och metallverk (SNI 37) 67 procent ackords-timmar. Inom grafisk industri (SNI 342) är andelen ackordsarbetade timmar mindre än fyra procent, vilket är den lägsta nivå som redovisas för någon näringsgren. Ackordsandel och övertidsvolym för män och kvinnor inom några näringsgrenar 1990, procent Övertidsvolym för män och kvinnor i olika industribranscher 1990

27 Arbetade timmar samt yrken 25 Övertidsarbete Övertidsarbetets andel av de arbetade timmarna varierar kraftigt mellan olika näringsgrenar, frän 1,0 procent inom detaljhandeln (SNI62) till 5,8 procent inom gruvor och mineralbrott (SNI 2). Inom industrin är andelen övertid av antalet arbetade timmar störst inom massa-, pappersoch pappersvaruindustri (SNI 341) med 5,4 procent. Inom livsmedelsindustrin (SNI 31) samt jord- och stenvaruindustrin (SNI 36) är övertidsarbete vanligt förekommande. Övertidsandelen är 4,3 procent av antalet arbetade timmar inom dessa två delbranscher. Skiftarbete Andelen skiftarbete mäts endast för industrin. För industrin som helhet uppgår andelen 2- skiftsarbete till 16 procent och andelen 3-skiftsarbete till 9 procent, dvs sammanlagt uppgår den totala andelen skiftarbetade timmar till 25 procent av de arbetade timmarna. 3-skiftsarbete kan bedrivas antingen i intermittent eller i kontinuerlig form. Vid intermittent skiftarbete görs uppehåll vid veckoslut och helger medan kontinuerlig drift drivs i stort sett året runt. Av 3-skiftsarbetet är drygt en tredjedel intermittent och två tredjedelar kontinuerligt. Av tablån framgår att typiska branscher med stor andel skiftarbete är järn-, stålindustrin och massaindustrin med 57 respektive 56 procent skiftarbete. För verkstadsindustrin och livsmedelsindustrin är andelen skiftarbete mindre än 20 procent. Inom verkstadsindustrins delbransch transportmedelsindustrin är andelen skiftarbete 30 procent av antalet arbetade timmar. Vad gäller fördelningen på kön framgår det att andelen 2-skiftsarbete ofta är högre för kvinnor än för män. För 3-skiftsarbete gäller motsatsen. Det är vanligare med 3-skiftsarbete bland män än bland kvinnor. Inom industrin som helhetärandelen2-skiftsarbete 16 procent för männen och 15 procent för kvinnorna medan andelen 3-skiftsarbete är 10 procent för män och 6 procent för kvinnor. Vid skiftarbete är veckoarbetstiden kortare än normalt. Vid 3-skift ofta timmar per vecka och vid 2-skift ca 38 timmar per vecka. Det medför att andelen arbetare med skiftarbete är något högre än ovanstående andelar uttryckta i andel timmar. Andel skiftarbete med fördelning på skiftform och kön andra kvartalet 1990

28 26 Arbetade timmar samt yrken Deltidsarbetets omfattning Uppgifter om deltidsarbetets omfattning finns för hela tjänstemannaornrådet och för delar av arbetarområdet, dock inte för industri och byggnadsverksamhet Tjänstemän Inom tjänstemannaområdet är det mycket vanligt med deltidsarbete bland kvinnor, men relativt ovanligt bland män. Omkring 34 procent av kvinnorna inom industrin är deltidsarbetande men endast 3 procent av männen. De flesta av de deltidsanställda männen är över 60 är. För kvinnor är deltidsarbetet vanligt förekommande i alla åldersklasser från år till och med år. Arbetare Inom arbetarområdet redovisas uppgifter om deltidsarbete endast för varuhandel. Inom varuhandel deltidsarbetar 71 procent av kvinnorna och 22 procent av männen. Deltidsarbetet dominerar således kraftigt bland kvinnlig butikspersonal. Deltidsarbetet har minskat Andelen deltidsanställda ökade kraftigt inom tjänstemannaområdet fram till 1983 för att därefter minska påtagligt För kvinnliga industritjänstemän var andelen deltidsarbetande 36 procent 1977, de närmast därpå följande åren fram till 1983 inträffade en kraftig ökning till 45 procent. Detta blev dock vändpunkten och 1990 hade andelen deltidsarbetande minskat till 34 procent. För manliga industritjänstemän har utvecklingen varit likartad fast på en lägre nivå, dvs mellan 1-4 procent. Inom tjänstemannaområdet gäller samma utveckling även för byggnadsverksamhet och varuhandel. Inom arbetarområdet har ökningen av deltidsanställda också varit stor fram till 1983 för att därefter, inom varuhandeln, stagnera. För kvinnliga arbetare inom varuhandeln ökade deltidsandelen från 69 till 74 procent mellan 1977 och 1984 för att 1990 ha minskat något till 71 procent. Antal anställda och deltidsarbete efter näringsgren och kön 1990

29 Arbetade timmar samt yrken 27 Veckoarbetstidens utveckling Deltidsarbetets omfattning och den genomsnittliga veckoarbetstidens längd har naturligtvis ett nära samband. Utvecklingen av den genomsnittliga veckoarbetstiden för hel- ock deltidsanställda tjänstemän är omvänd jämfört med deltidsarbetets utveckling. Fram till 1983 minskade veckoarbetstiden, därefter har den ökat arbetade en manlig industritjänsteman i genomsnitt ca 39 timmar i veckan medan en kvinnlig arbetade ca 35 timmar. Genomsnittlig veckoarbetstid i timmar efter näringsgren och kön Hel- och deltidsantällda tjänstemän Veckoarbetstiden inom handeln är något korta- re än inom industri- och byggnadsverksamhet, Vad gäller de heltidsanställda tjänstemännen har den genomsnittliga veckoarbetstiden i stort sett varit konstant under perioden Genomsnittlig veckoarbetstid i timmar efter näringsgren och kön. Heltidsanställda tjänstemän

30 28 Arbetade timmar samt yrken Antal anställda i olika befattningar och yrkesområden I inledningsavsnittet beskrevs hur befattnings-/ yrkesnomenklaturen för tjänstemän är uppbyggd. Där påpekades även att det intefinnsnågon generell nomenklatur för arbetare. Tjänstemän I några tablåer i detta avsnitt visas hur befattnings-zyrkesstrukturen ser ut för tjänstemän i vissa näringsgrenar. Som framgår är andelen tekniker störst inom industri och uppdragsverksamhet Att andelen tekniker är så liten inom byggnadsindustri beror på att mycket av utvecklingsarbetet sker inom fristående arkitekt- och konsultbolag. Andelen arbetsledare är däremot mycket stor inom byggnadsindustri. Andelen tjänstemän inom respektive nivå har förändrats under de senaste fem åren. Det har skett en relativt kraftig förskjutning från de lägre nivåerna "rutinarbete" och "kvalificerat arbete" till nivån "självständigt kvalificerat arbete". Denna nivå visar en ökning av motsvarande omfattning. Andelen personer i "ledande ställning" är i stort oförändrad under denna period. Dessa relativa förskjutningar gäller för både män och kvinnor. Förskjutningarna är troligen en följd av det ökade införandet av ny teknik och bortrationaliserandet av enklare arbetsuppgifter. Det kan även vara en följd av en medveten eller omedveten uppklassificering av enskilda tjänster i det lokala förhandlingsarbetet för att motivera lönelyft. Arbetare För arbetare finns som tidigare nämnts inte motsvarande nivågrupperade yrkesnomenklatur, som är jämförbar över hela arbetarkollektivet. Inom respektive bransch tillämpas i stället en klassificering som är anpassad till det egna området Andel hel- och deltidsanställda tjänstemän efter näringsgren och yrkesområde 1990, procent

31 Arbetade timmar samt yrken 29 Andel kontors- och försäljningspersonal efter näringsgren, kön och yrkesnivå 1990 Hel- och deltidsanställda tjänstemän Bland butikspersonal finns i statistiken en differentiering på vissa undergrupper. Här framgår att 6 procent av männen och 4 procent av kvinnorna klassas som "förste man", medan 41 procent respektive 83 procent är kodade butiksbiträden. Som styckmästare kodas 2 procent av männen och mindre än 1 procent av kvinnorna medan 8 procent av kvinnorna klassas som butikskassör. Se tabell 14. Arbetare fördelade efter yrkesgrupper 1990

32 30 Bakgrundsfakta Bakgrundsfakta Bakgrund Officiell lönestatistik för tjänstemän inom industri har funnits sedan Varuhandel började bearbetas 1945 och 1948 tillkom banker och försäkringsbolag. Tjänstemän inom byggnadsverksamhet ingår fr o m 195 5, apotek började redovisas 1953 men först 1973 omfattas all personal inom branschen och 1972 inkluderades restaurangtjänstemän i statistiken. Fr o m 1987 ingår även anställda inom fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet. För arbetare inom industri, byggnadsverksamhet, länt- och skogsbruk har officiell lönestatistik publicerats sedan 1910-talet. På talet tillkom lönestatistik över anställda inom varuhandel och på 1950-talet utökades insamlingen med statistik över arbetare inom hotellnäringen och transportsektorn. I undersökningen avseende 1990 har vissa branscher utgått. Planerna inför 1991 årslönestatistik är att kunna täcka hela den privata sektorn. Lönestatistiken utarbetas sedan 1954 i samarbete med Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Formerna för samarbetet reglerades i ett avtal 1969 mellan SCB, SAF och Landsorganisationen (LO) i vilket även principerna för kostnadsersättningar fastlades. Samarbetsavtal har senare även slutits med Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO), Tidningarnas Arbetsgivareförening (TA) och Arbetsgivareföreningen SFO. Statistiksamarbete sker även med Bankinstitutens Arbetsgivarorganisation (BAO) och med Försäkringsbranschens Arbetsgivarorganisation (FAO). Samarbetet mellan SCB och arbetsgivarorganisationerna samt arbetstagarparterna har tillkommit för att undvika dubbelinsamling av statistik, då arbetsgivarorganisationerna årligen insamlar löneuppgifter för förhandlingsstatistiken. SCB gör en kompletterande undersökning bland företag som inte är organisationsanslutna. Den slutliga bearbetningen och sammanställningen av den officiella lönestatistiken utförs av SCB. Till skillnad från arbetsmarknadsparternas statistik som är fördelad på förbund och avtalsområden, sker den officiella redovisningen enligt Svensk standard för näringsgrensindelning (SNI), vilken är direkt knuten till den internationella standarden ISIC Syfte och användning Statistiken avser att belysa lönenivå, lönestruktur och löneutveckling för arbetare och tjänstemän i olika näringsgrenar, yrken och geografiska områden inom den privata sektorn. Resultaten används av arbetsmarknadens parter, företag, forskare, institutioner och massmedia samt av många privatpersoner (det allmänna informationsbehovet). Resultaten används dessutom av SCB för beräkning av vissa komponenter i en kvartalsvis arbetskostnadsindex för industriarbetare samt för en årlig arbetskostnadsindex för industritjänstemän. Mätperiod Tjänstemän Undersökningen omfattar anställda den 1 augusti 1990 Lönebeloppen avser augusti månad eller för vissa delkomponenter ett beräknat genomsnittligt värde per månad. Mättidpunkten vid apotek är den 1 november och för banker och försäkringsbolag den 1 januari. Mätmånaden är i regel representativ för lönenivån under året utom under enstaka år då de avtalsmässiga höjningarna inte trätt i kraft vid årets början eller då engångsbelopp utbetalats retroaktivt. Arbetare Uppgifterna avser andra kvartalet Bakgrunden till valet av tre månader som mätperiod är att oregelbundenheter i ackordsöverskott till stor del utjämnas. Dessutom överensstämmer timförtjänstskattningar för andra kvartalet relativt väl med helårsberäkningar efter det att helglönen utjämnats till årsgenomsnitt. Enstaka år, då avtalsmässiga höjningar sker på hösten eller inte träder i kraft vid årets början, är överensstämmelsen mindre bra.

33 Bakgrundsfakta 31 Statistikbegrepp Tjänstemän Statistiken innehåller uppgifter om den överenskomna kontanta månadslönen för augusti månad samt ett beräknat genomsnittligt värde per månad av naturaförmåner som fri lunch, fri bil och bostadsförmåner. Dessutom ingår ett genomsnittligt värde av provision, tantiem, produktionspremier, gratifikationer, OB- och skifttillägg. Övertidsersättning ingår inte i månadslönen och avdrag för frånvaro görs inte heller. Arbetare Statistiken är uppbyggd som en timförtjänststatistik. Genomsnittlig timförtjänst beräknas genom att summan av utbetald lön för en viss period divideras med faktiskt arbetade timmar under samma period. För arbetare med vecko-/ månadslön görs omräkning till en genomsnittlig timförtjänst. Arbetstid Med faktiskt arbetade timmar avses faktiskt arbetad eller därmed jämställd tid på ordinarie tid och övertid. Här ingår inte tid för vilken betalning utgår men inget arbete utförs, t ex helgoch avtalsfästa fridagar, semester- och sjukdagar. Med tidlönearbete avses arbetade timmar på ordinarie tid och övertid för vilka lön utgår per timme eller del därav. Som ackordsarbete räknas all tid under vilken arbetsförtjänsten bygger på det presterade arbetsresultatet. Till ackordstid räknas även tid för vilken premielön, bonus och dylikt utgår. I övertidsarbete ingår alla övertidstimmar både vid tidlönsarbete och ackordsarbete. Löneelement Med tidlön avses lön vid tidarbete på ordinarie tid, inklusive grundlön vid övertidsarbete, individuella lönetillägg samt ackordskompensation. Ackordsförtjänst omfattar lön vid ackordsarbete på ordinarie tid, inklusive grundlön vid övertidsarbete. Vid premielön redovisas hela förtjänsten som ackordsförtjänst, dvs både den fasta och den rörliga delen. Som skifttillägg redovisas tillägg utöver grundlön för skiftarbete och obekväm eller förskjutenarbetstid. Istatistiken redovisas tilllägget utslaget på totalt antal arbetade timmar. Under rubriken helglön redovisas lön för betald men inte arbetad tid avseende helgdagar. Här ingår dels den fristående ersättning som kan utgå till timavlönade arbetare för avtalsfästa lediga helgdagar samt den lön för månads- och veckoavlönade arbetare som beräknas svara mot ej arbetad helgtid. Helglön för timavlönade har ursprungligen tillkommit för att ge arbetaren en jämn lön per månad, dvs en lön som är oberoende av hur helgdagarna infaller. Fr o m 1988 räknas helglönen under 2a kvartalet om till 10 dagar vilket är ett genomsnitt under en period av 28 år; för butikspersonal gäller 11,47 helgdagar per år. Tidigare har omräkning skett till respektive års antal. Övertidstillägg avser ersättning utöver grundlön för övertidsarbete. Övertidstillägget redovisas inte per arbetad timme på övertid utan är i tabellerna utslaget på totalt antal arbetade timmar. Semesterlön omfattar den lön som utbetalas för semester. De uppgifter om semesterlön som redovisas i statistiken, har inte inhämtats från företagen utan har framräknats enligt en schablon. Semesterlönen uppgår enligt semesterlagen till 12 procent av lönesumman under kvalifikationsåret samt till 12 procent av lönesumman för den semesterlönegrundande frånvaron under kvalifikationsåret. Fr o m 1984 och 1988 har en förbättring skett i de flesta avtal så att semesterlönekostnaden 1988 utgör ca 13 procent på lönesumman. Uppgifter om frånvaro har tom 1988 hämtats från den månatliga undersökningen om industriarbetarnas löner och sysselsättning. Fr o m 1986 har semesterlön beräknats även för övriga branscher. Fr o m 1989 beräknas semesterlönen utan hänsyn till frånvarotiden. Under rubriken andra förmåner redovisas värdet av naturaförmån (bostad, kost, arbetskläder etc), permitteringslön, lön vid permission, ersättning vid militärtjänstgöring, gratifikation, sjukersättning utöver försäkringskassans

34 32 Bakgrundsfakta förmän, bidrag och ersättning som inte har direkt samband med utfört arbete (t ex familjebidrag, semesterstipendium, ersättning för restid utanför ordinarie arbetstid). Förmånerna är i tabellerna dividerade med totalt antal arbetade timmar. Lönebegrepp A-lön är det minsta begrepp som generellt kan användas vid jämförelser inom arbetarkollektivet. Här ingår tidlön och ackordslön. B-lön eller lön för arbetad tid omfattar tidlön, ackord, övertidstillägg och skifttillägg. C-lön eller total timförtjänst omfattar tidlön, ackord, övertidstillägg, skifttillägg, helglön, semesterlön och andra förmåner. Lagstadgade och avtalsbestämda arbetsgivaravgifter ingår inte i lönebegreppet. Undersökningarnas omfattning Undersökningspopulationen består av tjänstemän och arbetare år, anställda inom den privata delen av branscherna industri, byggnadsverksamhet, varuhandel, banker, försäkringsbolag samt fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet. Statlig och kommunal verksamhet ingår då verksamheten bedrivs i aktiebolagsform. I inledningsavsnittet redovisas de näringsgrenar och antal individer som ingår i statistiken. Lönestatistiken omfattar personer som regelmässigt deltar i produktionen av varor eller tjänster. Endast personal som är sysselsatta med arbetsställets "ordinarie verksamhet" medtas i statistiken. Ekonomipersonal och lokalvårdare anställda av industriföretag ingår exempelvis inte. Lönestatistiken omfattar inte anställda i direktionsställning, ägare/delägare, minderåriga, pensionärer, elever, praktikanter och partiellt arbetsföra. Undersökningsmetod Samtliga företag anslutna till någon av arbetsgivarorga-nisationerna SAF, KFO, TA, BAO, FAO eller SFO undersöks. Bland företag som inte är anslutna till arbetsgivarorganisationerna görs urvalsundersökningar. Fr o m 1987 är företag urvalsobjekt i samtliga branscher. Samtliga företag med minst 50 årsanställda arbetare och tjänstemän undersöks. Bland övriga företag görs obundna slumpmässiga urval stratifierade efter bransch och antal anställda. Som urvalsramar har använts: - arbetsgivarorganisationernas register över medlemsföretag med aktualitet maj det vid SCB förda centrala företags- och arbetsställeregistret (CFAR), med aktualitet maj 1990, från vilket organisationsanslutna företag uteslutits. I SCBs urval ingår år 1990 ca arbetsställen. Insamling och bearbetning Insamling av uppgifter sker med hjälp av blanketter, se bilagor. De blanketter som organisationerna använder har i stort sett samma innehåll som SCBs. Uppgifterna granskas i en maskinellrimlighetskontroll,där de om möjligt jämförs med motsvarande uppgifter från föregående år. Uppgifter som misstänks vara felaktiga kontrolleras genom kontakt med uppgiftslämnaren. Organisationerna bearbetar sina insamlade uppgifter på motsvarande sätt och ställer dem sedan till SCBs förfogande. För deltidsanställda tjänstemän har månadslönen räknats om så att den motsvarar lön vid heltidsanställning. Detta har gjorts med ledning av uppgifter om personens ordinarie veckoarbetstid och veckoarbetstidens längd för heltidsanställda inom respektive bransch. Arbetarlönestatistiken grundas på individuella uppgifter utom för vissa industri- och byggnadsföretag, för vilka summariska uppgifter insamlas, dvs sammanräknade uppgifter för olika grupper av arbetare. I syfte att begränsa arbetet för de mindre företagen har uppgiftslämnandet för vissa grupper gjorts enklare. Icke organisationsanslutna företag inom indu-

35 Bakgrundsfakta 33 stri och byggnadsverksamhet med färre än fem anställda behöver t ex inte redovisa lönesumman uppdelad på lönekomponenter. För dessa företag görs en uppdelning på lönekomponenter efter genomsnittet av uppgifter från företag med fullständig redovisning. Organisationernas näringsgrenstäckning I statistiken svarar de organisationsanslutna företagen för ca 90 procent av tjänstemännen inom industri- och byggnadsverksamhet, ca 75 procent inom varuhandel och ca 70 procent inom uppdragsverksamhet. För arbetare svarar organisationerna för ca 90 procent av de i statistiken redovisade timmarna inom industri, ca 70 procent inom byggnadsverksamhet och ca 75 procent inom varuhandel. Undersökningens tillförlitlighet Bortfallsfel Uppgifter om de inte organisationsanslutna företagen insamlas av SCB genom ett urval av uppgiftslämnare. Antalet inkomna svar varierar mellan 80 och 90 procent av antalet arbetsställen inom olika branscher. Bortfallet av antalet arbetstimmar respektive antalet tjänstemän beräknas emellertid inte utgöra mer än några få procent eftersom svarsbortfallet är störst för mindre arbetsställen. SCB-urvalet har räknats upp till total nivå med hjälp av uppräkningsfaktorer som har erhållits genom att företagen indelats i strata med ledning av registeruppgifter avseende bransch och storlek. Uppräkning av SCB-materialet sker med hänsyn till bortfall. Arbetsgivarorganisationernas undersökningar omfattar samtliga medlemsföretag. Det insamlade materialet har räknats upp med hänsyn till ett relativt litet svarsbortfall. Urvalsfel I SCBs material finns en osäkerhet i skattningarna som beror på att ett urval undersöks och inte samtliga företag. Eftersom arbetsgivarorganisationernas material (som är dominerande) totalundersöks bedöms urvalsfelen vara små.