1 FLYDDA TIDER OCH FRAMTIDEN Inledning Mina år som någorlunda aktiv schackspelare i gärdsgårdsserien inföll 61 68 (Sollentuna schackklubb) och 75-77 (Skelleftehamns schackklubb). Den senare sejouren lämnar jag här åt sidan. När jag nu, 2014, på ålderns höst ånyo uppsöker en schackklubb så hör och ser jag att förutsättningarna för att bedriva schack har förändrats. Jag har nedan skrivit ihop några iakttagelser och synpunkter på det som jag har upplevt i Hässelby Schackklubb under hösten 2014. För att få perspektiv på tillvaron i en schackklubb idag så börjar jag 50 är tillbaka i tiden. Hässelby Schackklubb (hädanefter benämnd HSK) Fragmentariska minnen av det forna HSK Jag blev inte medlem i HSK förrän på hösten 2014, men jag hade som Sollentunas lagledare en hel del kontakter med HSK under 60-talet och då särskilt med deras entusiast och allt-i-allo Rutger Lind. HSK spelade sina lagmatcher i Lindausgården vid Berghams brygga, men vissa aktiviteter fanns också i nuvarande Folkets Hus. HSK var en unik klubb i så motto att där fanns den enda kvinnliga spelaren i representationslaget. I jämförelse med andra förortsklubbar norr om Stockholm så gav Hässelby intrycket av att vara den fattiga kusinen från landet. HSK led givetvis av att ha en storklubb som Vällingby inpå knutarna. Jag förmodar att talangerna försvann dit. Några HSK-aktiviteter på 60-talet Östra Mälardalsserien På 60-talet spelade många av de dåvarande klubbarna i de norra förorterna i något som kallades Östra Mälardalsserien. Det var en serie som låg utanför förbundet och som spelades med 15-mannalag. Jag har bevarat protokollen från 25 partier i serien. Det första spelade jag 61-02-24 och det sista 68-11-07. Under min aktiva tid var följande klubbar med i ÖM-serien; Danderyd, Hässelby, Jakobsberg, Kallhäll, Sollentuna, Täby, Upplands-Väsby samt Vällingby C-lag. Det sistnämnda laget var dock inte med från början. Den klubb som hade svårast att få ihop fullt lag till bortamatcherna, som
arrangerades på vardagkvällar, var Hässelby. Jag minns en gång när Hässelby bara kom med nio spelare. Detta var dock extremt, men Hässelby fick oftast lämna en eller två walk-over på bortamatcherna. De övriga klubbarna lämnade bara undantagsvis en walk-over. Utan att siffermässigt kunna belägga det så har jag ett minne av att Danderyd hade det spelstarkaste laget och HSK det spelsvagaste i ÖM-serien. Det var dock inte fråga om några utklassningssiffror när de möttes med fulltaliga lag, men Danderyd torde väl ha vunnit med 10-5 eller något liknande. Övrigt I mitten av 60-talet arrangerades en match Vällingby mot Norrort där jag spelade på Norrorts 21:a bord samt en match Norrort mot Västerort där jag spelade på Norrorts :de bord. I det senare fallet spelade Hässelby för Västerort. I Sollentuna SK hade vi en typograf på Dagens Nyheter och då föll det sig så att det arrangerades en lagmatch Sollentuna Bonniers. Bonniers hade svaga spelare, men det fanns i alla fall en schackklubb på firman! Det förekom alltså helt inofficiella klubbmatcher på den här tiden. Kommentarer Vällingby var en storklubb och med tanke på att jag en gång spelade på Norrorts 21:a bord så kan man väl gissa att Vällingby kunde mobilisera 50(?) spelar Spelarprofil i Hässelby 2014 För att få lite bakgrund till diskussionsinlägget nedan så har jag läst några schackliga hemsidor och gjort två tabeller. Enligt Hässelby Schackklubbs hemsida finns 22 rankade spelare. På Sveriges Schackförbunds hemsida finns registrerade spelare rankade enligt LASK och i förekommande fall ELO. Det kan vara av intresse att jämföra antalet spelare i ratingintervaller. LASK HSK Sverige (avrundade siffror) >2200 >2100 >2000 >00 >1800 >00 >00 2 4 9 12 13 375 550 800 1100 1500 00 2300
>1500 >1400 >1300 >1200 >1100 21 22 2700 3100 3400 3700 4000 Vi kan notera att av HSKs 22 rankade spelare med över 1100 LASK har 9/22 =41% över 2000 LASK-poäng. I Sverige är det 800/4000 = 20%. På samma sätt har /22 = 73% av HSKs spelare över 00 LASK-poäng medan siffran för Sverige är 2300/4000 = 58%. Genom att gå in på Sollentunas och Järfällas schackklubbars hemsida så kan vi göra en jämförelse med närliggande klubbar. LASK HSK Järfälla Sollentuna >2200 >2100 >2000 >00 >1800 >00 >00 >1500 >1400 >1300 >1200 >1100 2 4 9 12 13 21 22 1 3 5 9 13 20 23 28 34 35 37 3 4 5 7 10 12 24 27 28 29 32 Den undre tabellen visar samma sak som den övre, dvs HSKs, i varje fall enligt hemsidan, förhållandevis få spelare med LASK/-ELO-poäng under 00. Däremot har HSK fler elitspelare än grannklubbarna. Ovanstående tabeller kan ju tolkas på två sätt. Antingen är HSK medvetet en elitklubb eller så har rekryteringen av nybörjare eller medelmåttiga spelare misslyckats. Det troligaste är väl det senare. Man kan uttrycka det så att det saknas 23 spelare med lägre LASK än 2000 för att spelarprofilen ska bli densamma som i Sveriges Schackförbund. I HSK har drygt hälften av spelarna över 00 LASK-poäng medan i grannklubbarnas bara 22-24% av spelarna har över 00 poäng. Nu får man vara försiktig och inte okritiskt anamma siffror. Det kan ju vara så att det finns ett tiotal betalande medlemmar i HSK som inte har någon
LASK-/ELO-rating och därför inte omnämns på hemsidan. Detta vet givetvis kassören. Jag har inte kontrollerat saken. Å andra sidan så borde ju förhållandet vara detsamma i grannklubbarna. Låt oss tills vidare utgå från att det saknas spelar med LASK-/ELO-poäng mellan 1100 och 2000. Vad beror det på? Jag funderar lite kring detta i nästa kapitel. Varför saknas spelare med rating under 2000 i HSK? Innan vi gör ett försök till analys varför HSKs spelarprofil avviker från grannklubbarnas och rikets profil så måste vi fråga oss följande: Är det nödvändigt med svagpresterande spelare i klubben? Ja, det tycker jag! Frånsett triviala aspekter som ökade intäkter och hjälp med normala föreningssysslor så måste man beakta möjligheten till nyrekrytering. Alla är ju barn i början och det är väl kanske inte så roligt för de som besöker klubben för första gången att notera att de andra medlemmarnas spelstyrka befinner sig på ett annat och högre plan. En del bryr sig inte om det utan ser klubben som en social samvaro, medan andra kan vara känsliga för att känna sig underlägsna. För den som har ambitioner utöver kaféschacknivån kan det vara förödande att hela tiden förlora. Alla är ju inte schackunderbarn utan de flesta behöver några år på sig för att förkovra sig. Lika barn leka bäst heter ett gammalt ordspråk. Minskat schackintresse Det har berättats för mig att intresset för schack i samhället har dalat under en följd av år. Det märks ju bland annat i nedläggningen av schackklubbar och borttagandet av schack- (och även bridge-) spalterna i dagspressen. Det sker intresseförskjutningar under decennierna, sålunda har frimärkssamlandet kollapsat, ingen sysslar numera med modelljärnvägar etc. Visserligen har schackdatorerna kommit, men det verkar som att andra datorspel, som bjuder mindre intellektuellt motstånd, överflyglar schack. Hur gör vi? Lägger vi oss ned och dör eller sprattlar vi emot? Uppslutning på spelkvällar
Det som jag som ny medlem har noterat är den dåliga uppslutningen på torsdagens spelkvällar. Det verkar som om HSK bara har sju medlemmar varav fyra-fem kommer flitigt. Nu har ju jag förmånen att bo på promenadavstånd. Det är nog tveksamt om jag hade varit en flitig besökare om spellokalen hade legat i t.ex. Hässelby strand. En god uppslutning av såväl starkare som svagare spelare är ju av nöden om det ska gå att rekrytera fler medlemmar. Hur ser det ut i andra klubbar? Har de också en närvaro på fem personer? Det kanske vore skäl att fråga alla betalande medlemmar varför de inte dyker upp i spellokalen. Kanske är det redan gjort. Diskuteras närvaroproblemet med andra klubbar? Spelstyrka Med tanke på den ovan relaterade spelarprofilen i HSK så kan man fråga sig om schackintresset I Hässelby har professionaliserats, det vill säga de svagare spelarna har lämnat schackklubben medan de starka är kvar. Eftersom möjligheten för den som vill anstränga sig för att öka spelstyrkan borde vara större idag än för 50 år sedan så är det av intresse att jämföra spelstyrkan 64 med 2014. Det jag menar är har HSKs spelnivå stigit till nivåer som skrämmer bort nya mindre spelstarka medlemmar? Det fanns ju inga ELO- eller LASK-poäng på 60-talet och eftersom jag förmodar att dessa ratingpoäng är relativa, det vill säga står i proportion till hur omgivningen spelar, så skulle det ju ändå inte vara till någon hjälp. För att få frågan mer handfast belyst så har jag i bifogad Excel-fil sammanställt de partier som jag spelade mot Hässelbyspelare under åren 62-66. Av en ren tillfällighet hade jag svart i alla partier. Gästande lag hade vit vid uddabord. Det som slår mig nu efteråt är de grova feldrag som plötsligt dyker upp. Nåja, grova feldrag förekommer även idag. Hur som helst, den här spelstyrkan hade HSKs spelare i mitten av 60-talet. Medlemsavgift Kan det vara så att årsavgiften (400 kronor) betraktas som hög? Det går ju inte att svara på frågan om man inte har sett räkenskaperna. Hur stor del av årsavgiften går till Stockholms och Sveriges Schackförbund? Hur stor del går till kaffe och kaka på spelkvällarna? Kaffekassa? Om det är så att årsavgiften betraktas som hög av nya medlemmar och om en väsentlig del går till ovanliggande förbund så kanske man kan tänka sig två nivåer av medlemskapet, nämligen i eller utanför Sveriges Schackförbund.
Sollentuna schackklubb var på min tid inte medlem i Sveriges Schackförbund, i varje fall inte före 66. Jag kan mycket väl tänka mig att flera klubbar, bland annat HSK, stod utanför förbundet. Det innebar, såvitt jag förstår, att klubbens spelare inte kunde deltaga i SM och andra sanktionerade tävlingar. Möjligen var det så att Klass 2 på SM (Pilsnerklassen gemenligen kallad) var öppen för medlemmar i klubbar ej tillhörande förbundet. Vi får ju tänka oss att många medlemmar är ointresserade av eller inte kvalificerade för att spela DM, SM, allsvenskan och liknande. Kan dessa få en lägre avgift? Som sagt, jag vet inte om årsavgiften upplevs som hög eller om pålagorna uppifrån är så betydande att en kategoriklyvning är påkallad. Rekrytering Vad gör klubben för att värva medlemmar? I mitt fall så fick jag för mig att googla på min gamla klubb Sollentuna (den i Skelleftehamn verkar ha lagt ned) och jag försåg dem med lite gamla minnen. Jag tänkte då att jag skulle kolla om HSK fanns kvar och jag fann den på nätet. Frågan är vad det skulle ge att sprida reklam på anslagstavlor och brevlådor? Det har kanske gjorts utan positivt resultat. Journalister är ju som vi andra, nämligen rätt lata, och det kan ibland gå att plantera en artikel i lokaltidningen bara journalisten slipper skriva den själv. När det gäller skolan så har jag ingen aning. Viktigt är ju dock att det blir lite bättre uppslutning av framför allt svaga spelare på spelkvällarna. Om inte, så blir det svårt att sysselsätta nykomlingar på ett bra sätt. I all hast! Janne Hultqvist 2014 december 8