Publicerad i Göteborgs-Posten - 2009-08-29 Av Ola Sandstig FANSTYGET Jeans i hampa, trosor i bambu och strumpor av österrikisk gran. I takt med att miljöproblemen kring världens bomullsodlingar uppmärksammas börjar textilproducenterna snegla på andra material. Materialen finns, men jordbrukspolitik och starka ekonomiska intressen bromsar utvecklingen. En timmas bilfärd från Göteborg ligger Horred. Ett litet samhälle på runt tvåtusen invånare som är inklämt mellan granskog och åkrar och stoltserar med gatunamn som Linnevägen och Mangelvägen. I utkanten av byn ringlar Viskan och följer man åns dalgång uppströms ligger resterna av teko-industrin som ett pärlband längs vattendraget. De flesta väverier har slagit igen. Dina jeans, din tröja, eller dina strumpor är förmodligen sydda på en fabrik i Kina, Indien eller Pakistan. Bomullen är troligen odlad i Asien eller USA, med gängse metoder. Alltså gödd, besprutad och konstbevattnad; utskälld av världens miljö-organisationer och det ständigt dåliga samvetet hos textilföretagen. I Horred växer förstås ingen bomull. På Ekelund, Linneväveriet i Horred AB - ett av världens äldsta väverier - importerar man sitt bomullsgarn och använder det i 90 procent av sin produktion. Men inte så länge till, om man får tro Christer Ekelund, styrelseordförande i familjeföretaget som bär släktens efternamn. - Vi kommer att fasa ut bomullen inom en tio-årsperiod. Näst efter grönsaker är bomull den växt som man sprutar mest gifter på, säger han. Han sticker ut hakan. Ingen av de stora textilslukarna, som H&M, Kappahl eller Ikea har sagt något i den riktningen. Men Ekelund har också ett litet trumfkort att visa upp - en disktrasa i hälften bambu och hälften bomull. I våras fick den pris som årets tekoprodukt.
- Orsakerna till att vi använde hälften bambu är två. Dels vill vi fasa ut bomullen på lång sikt och så vill vi använda bambuns antibakteriella egenskaper, säger Christer Ekelund. I slutet av 1950-talet bestämde sig Sovjet-unionen för att bli självförsörjande på bomull. Man anlade enorma bomullsodlingar på torra stäppmarker i Kazakstan och Uzbekistan. För att klara av bomullens vattenbehov grävdes ett omfattande kanalsystem som fylldes på med vatten från de två stora floderna som rinner ut i Aralsjön, Syr-Darya och Amu-Darya. De har sina källor i bergsmassiven i västra Himalaya och får ett ständigt tillflöde av smältvatten från glaciärerna. Utmärkta som pålitliga vattenkällor, men det finns ett krux. Bomullsodlingarna kräver så mycket bevattning att vattentillförseln till Aralsjön näst intill ströps. Aralsjön, som på den tiden var världens fjärde största sjö, började sakta dunsta bort. Sedan 1960 har vattenytan sjunkit med 19 -meter och vattenvolymen minskat med drygt 80 procent. Sjön består numer av fem separata sjöar, varav fyra är döda. Rostiga fiskebåtar ligger kvar på den forna sjöbotten, som strandade valar i saltöknen, flera mil från det vatten som då var tolv gånger så stort som Vänern. Insektsgifter, som används flitigt i bomullsodlingar, ligger anrikat i den gamla sjöbottnen och sprids med vindarna. Ekologisk kollaps, arbetslöshet och social misär har följt i spåren. I dag är Aralsjön ett monument över människans kortsiktighet och betraktas som en av världens största miljökatastrofer. Aralsjön är också det ständigt återkommande exemplet på att någonting är ruttet med dagens bomullsproduktion. Bomullsodlingar upptar i dag runt 2,4 procent av all odlad mark på jorden. Samtidigt använder odlarna 11 procent av all världens kemiska bekämpningsmedel och 25 procent av alla insektsmedel. Runt hälften av all bomullsodling är konstbevattnad. En stor del av världens bomull odlas på platser där det råder vattenbrist. Miljöorganisationerna har uppmärksammat problemet i många år. Och likt fordonsindustrin - som efter ett sent uppvaknande forskar fram alternativa drivmedel - börjar nu textilbranschen på allvar leta efter alternativ till bomull. En förnybar resurs, som inte kräver stora mängder vatten, besprutning eller gödning. Som går att bearbeta till garn utan en
miljöfarlig process. Som tål att färgas, tvättas och är någorlunda slitstark. Och till sist - ett tyg som är snyggt och skönt att bära. Helst ska det också vara billigt. Utmaningen är nästan översvallande. För att komma förbi miljöbelastningen börjar många textilföretag köpa in ekologisk bomull. Även Ekelund har sin ekokollektion, men enligt Christer Ekelund är ekobomull inte någon slutgiltig lösning. - Om man odlar all bomull ekologiskt går det bara att odla kring bomullsbältet, alltså kring -ekvatorn. Då räcker årsproduktionen knappt till en näsduk per person på jordklotet. Andra säger samma sak. Ekologiskt odlad -bomull är en bra start, men ska dagens textilproduktion bli miljövänlig så räcker den inte. Alternativen måste till. Men om det blir just bambun som ska ta över bomullen för Ekelunds del är oklart. - Bambun kommer från Kina och det är väldigt svårt att få några specifikationer vad gäller miljön. Tillverkarna hävdar att det är en sluten process, utan utsläpp, men det är svårt att veta, säger Christer Ekelund som nu förbereder en resa till Kina för att informera sig om tillverkningsprocessen. De senaste åren har det dykt upp allt fler alternativa material på marknaden. Kollektioner i bambu, hampa och nya typer av miljövänlig viskos finns numer att köpa, ofta i kombination med bomull. En stor del av försäljningen sker på internetbutiker som specialiserat sig på ekologiska material. Kläderna ser inte alltid typiskt ekologiska ut, vilket anses vara en fördel i branschen. Tiderna när miljövänliga textilier kom i fyra nyanser av brunt, som under ekotrenden i början på 90-talet, är förbi. Det går numer att bleka och färga kläder miljö-vänligt. Men de alternativa materialen är fortfarande marginella. Trots att vissa av fördelarna verkar uppenbara. Till exempel hampan växer som ett veritabelt ogräs och är betydligt tåligare än bomull. - Du behöver ingen artificiell gödning och behöver inte konstbevattna. Hampan har djupa rötter och kommer det en torrperiod kommer hampan ikapp snabbt när det väl regnar.
Det säger Mari Elfving, som för ett år sedan öppnade Hampavaruhuset, en webbutik som bara säljer produkter är gjorda av hampa. Många har upptäckt att hampan fungerar utmärkt i kläder. - Det suger inte åt sig smuts och ett par hampajeans håller tre gånger så länge som ett par bomullsjeans. Jag märker att när jag klipper i hampatyg blir saxen slöare snabbare än vanligt, säger Mari Elfving. Det som talar emot hampan är processen för att få fram fibrerna. - Det är ett hårt arbete att förädla hampan. -Fibern görs av skalet på stjälken och man måste få bort själva vedämnet. En arbetsintensiv process, som är mer kostsam, säger Elfving. Precis som med hampa är fördelarna med bambu uppenbara, jämfört med bomullen. -Bambu är världens snabbast växande växt och klarar sig utmärkt utan besprutning och kan odlas på platser där andra grödor inte är lönsamma att odla. Inför det här reportaget köpte jag mig själv en skjorta i 50 procent bambu och 50 procent bomull. Jag har rest med den, svettats i den, lekt med galna barn och burit tunga matkassar uppför tre trappor. Allt jag kan konstatera är att den är skön, och att den inte luktar svett. Inte ens under armarna. Varken etikett eller expedit kan däremot tala om hur den är tillverkad, eller ens garantera att den är miljövänlig. En ljummen dag tar jag därför tåget till Borås iklädd min antibakteriella skjorta och knackar på Textilhögskolans dörr. Borås Textilhögskola ligger inhyst i konfektionsföretaget Algots gamla fabriksbyggnad. Erik Bresky, prefekt på Textilhögskolan, tar emot och visar mig runt i den stora tegelbyggnaden. - I det här huset jobbade förr 3000 sömmerskor, säger han.
Algots gick i konkurs 1977. I dag rymmer huset en modern maskinpark, med stickningsmaskiner som ser ut som ufon. Kvar finns den obändiga framtidstro som präglade svensk industri - på 1950-talet. Från att ha varit en textilstad på dekis ligger Borås numer i framkant vad gäller forskning kring textilier. På en bänk ligger ett tunt mjukt tyg. När jag greppar tag i det blir handflatan sval efter 15 sekunder. Tyget är tillräckligt tunt för att sy exempelvis ett löparunderställ. Erik Bresky är uppspelt. - Vi har precis ansökt om att få patent, säger han. - Det är en fasomvandlingsfiber, säger han. Ett salt som tar upp energi, alltså värme, från kroppen. Tyget är en så kallad "intelligent" textil och har tagits fram av forskningsföretaget Swerea IVF inom ramen för högskolans forskningsprojekt Smart Textiles. Tiden när ett tyg bara vara ett tyg verkar vara förbi. Erik Bresky radar upp exempel: tyger med invävda metalltrådar som känner av människans EKG, textilier som går att använda för att armera betong i byggnadsindustrin, ja, till och med textilier som man kan bygga bilkarosser av. Inget av de exempel han nämner löser problemen med miljöfarliga bomullsodlingar. Men det vittnar om att textilindustrin numer är ett högteknologiskt forskningsområde. Och genom högteknologi skulle min antibakteriella bambuskjorta kunna bli så miljövänligt det bara går. För processen är att hitta ett ersättningsmaterial till bomull är komplex, menar Bresky. Han plockar fram en bok om växtfibrer och börjar förklara. - Huvudbeståndsdelen i bambu, träd och andra liknande fibrer är cellulosa. Men man måste återskapa den för att kunna använde den till tyger, förklarar han. Precis som för att göra pappersmassa och papper måste man alltså bryta ner råmaterialet innan man kan spinna ett garn. Det görs genom en -kemisk process där exempelvis bambu eller träflis läggs i ett bad tillsammans med kemikalier och kokas ihop till en spinnlösning.
- Därefter kan man göra långa eller korta trådar beroende på vilken kvalitet du vill ha, säger Bresky. Många som läser detta har säkert något plagg i viskos, eller rayon som det ofta kallas, i garderoben. Principen är densamma. Likaså problemen. De kemikalier som används i processen är ofta miljöfarliga. Och precis om Christer Ekelund nämnde är insynen i bambuframställning dålig. - Mycket görs i Kina och där har vi en dålig insikt i processen, säger Erik Bresky. Fibrerna i min bambuskjorta har med andra ord ett dolt förflutet. I sämsta fall har den kemiska soppa av svavel, zink och andra mer svår-uttalade ämnen som den puttrat i gått rätt ut i naturen. I bästa fall är spinnlösningen tillverkad i en sluten process. Forskningen har kommit långt vad gäller utvinningen av viskos, men än så länge har bara ett fåtal företag resurser att göra det i en sluten process. Ett namn som ständigt dyker upp i diskussioner om miljövänliga framtidstyger är det österrikiska företaget Lenzing. De har utvecklat viskosprocessen med skonsammare kemikalier och kan i dag återvinna mer än 99 procent av kemikalierna. Enligt Bresky, och många med honom, är det just en sådan process som ska till för att göra bambu, träd eller annan cellulosafibrer till ett fullgott alternativ till bomull. I och med processen har Lenzing lyckats skapa ett slags supertyg, Lyocell - en variant på viskos - som marknadsförs som "The new age fiber". En fiber som ska kombinera den bästa av två världar - bomullens förmåga att suga upp fukt med syntetfibrernas förmåga att transportera bort densamma. Dessutom ska det vara så starkt att det fungerar bra till denim. Varken bambu, hampa och lyocell har ännu slagit igenom på bred front. Det är mest mind-re företag som satsar på alternativa fibrer, eller ekologisk bomull. De stora bomulls-slukande företagen i Sverige, som Ikea, H&M och Kappahl, uttalar inte någon ambition att byta ut bomullen. De som arbetar med frågor kring miljö och socialt ansvar - CSR, corporate social responsibility - säger alla att de följer materialutvecklingen. Men än så länge har ingen hittat något som de anser kan konkurrera med bomullen på allvar.
I stället sätter Ikea, H&M och Kappahl sin tillit till olika projekt för att göra den konventionella bomullsodlingen mer miljövänlig, såsom Better Cotton Initiative. Det är långsiktiga projekt som kanske ger resultat först om fem-tio år. - De alternativa materialen är fortfarande i sin linda. Vi har inte kommit så långt att vi kan se vad det ultimata är, kvalitetsmässigt eller prismässigt, säger Eva Kindgren, CSR-ansvarig på Kappahl, som tror att bomullen dominerar även i framtiden. Ingrid Schullström, CSR-ansvarig på H&M, berättar att de "tittar på" både bambu och hampa. Men ännu har de inte fått fram något kommersiellt gångbart. Var står H&M om tio år? - Jag tror det blir större bredd på materialen, men bomull kommer fortfarande att vara störst, säger hon. I slutänden handlar mycket om ekonomi. Miljö-vänliga alternativ är dyrare än konventionellt odlad bomull. Eva Stål, koordinator för miljö och socialt ansvar på Ikea, säger frankt att diskussionen ofta snävar in på enbart miljö och sociala förhållanden. - Men det måste också vara hållbart ekonomiskt, säger hon. Det absolut största hindret för att alternativen ska slå igenom på bred front är att bomullen är billig. Näst intill sjukligt billig. Priserna på bomull har i stort sett legat oförändrade sedan 1970-talet. I USA, som är störst på bomulls-export, är bomullsproduktionen kraftigt subventionerad och bomullslobbyn har av tradition ett stort inflytande på amerikansk politik. Därmed pressas också världspriserna. - Råvarupriset är alldeles för lågt, säger Erik Bresky. Man blir inte intresserad av att ta fram alternativ. Om man dubblade råvarupriset så hade efterfrågan sjunkit och man skulle inte odla bomullen så hänsynslöst. Erik Bresky menar samtidigt att miljö- och -klimatdiskussionen i dag är så rotad att alternativen tas på allvar.
- Under ekotrenden på 90-talet skojade vi om att den enda som var ekologiskt på kläderna var etiketten. Men då vara marknaden inte mogen. I dag finns en klimatdiskussion, säger han. Allt tyder på att mindre företag kommer att vara i framkant vad gäller alternativen till konventionellt odlad bomull. De är mer flexibla och vågar ta större risker. Ett exempel är det amerikanska outdoorföretaget Patagonia. Ledaren och chefsideologen Yvon Chouinard gav sig själv och sina anställda 18 månader på sig att fasa ut all konventionellt odlad bomull. De lyckades och ökade till och med vinsten. För familjen Ekelund i Horred är utmaningen än större. Hos Patagonia kom en femtedel av omsättningen från bomullsprodukter, för Ekelund, väveriet i Horred AB, är bomullen helt dominerande. Men Christer Ekelund är optimistisk. Om tio är ska bomullen vara väck. Troligen till stor del ersatt av fibrer gjorda på biomassa. - Jag kan inte säga om det är hampa, bambu eller till exempel svensk granskog. Alla har möjligheten, säger han och menar att Sverige har alla förutsättningar för att ligga i bräschen i forskningen för framtidens textilier. - Sverige är ett av värdens ledande länder när det gäller produktion och utveckling av cellulosaprodukter. Vi har därmed mycket goda förutsättningar för att utveckla textila cellulosa-fibrer.
FAKTARUTOR Bomull en miljöbov - men vad kommer i stället? Viskos Världens första konstfiber. Är en så kallad regenatfiber och görs av cellulosa, oftast utvunnet ur trä. De första viskosfibrerna utvecklades på 1890-talet. På 1920- och 1930- talen hade viskos nästan helt ersatt bomull och ylle som material i damunderkläder och damstrumpor. Viskos går ofta under namnet rayon. I dag används viskos oftast i tunnare tyger, som skjortor, blusar och klänningar. Plagg med hög slitstyrka kräver större inblandning av andra fibrer. Hampa Den gröna uppstickaren. Hampan har använts sedan urminnes tider till kläder och framför allt rep. Hampa är lättodlat, miljövänligt och tyget slitstarkt. Dock är processen för att få fram fibrerna arbetskrävande. Drogstämpeln fick svenska staten att förbjuda all hampaodling 1995. Numera är det åter tillåtet att odla vissa sorter av industrihampa i Sverige. Lyocell Framtidens viskos. Traditionell framställning av viskos är allt annat än miljövänlig. Men viskosprocessen har utvecklats och 1996 fick lyocell status som en egen fiber. Den första på 30 år. Skonsammare kemikalier och en näst intill sluten process gör att många pekar ut lyocell - ofta sålt under varunamnet tencel - som framtidens textilfiber. Miljövänligt och 100 procent biologiskt nedbrytbart. Liksom viskos faller lyocell tyngre (bättre) än bomull och finns i silkesmjuka kvaliteter. Bambu En presumtiv frälsare. Liksom hampa är bambun lättodlad och miljövänlig. Fibrerna kan utvinnas mekaniskt, men bambufibrer i kläder är oftast regenatfibrer, alltså utvunna genom en viskosprocess. I textilbranschen har framför allt bambuns antibakteriella egenskaper och förmågan att absorbera fukt uppmärksammats.