Ett företag lever För även under trevliga tider kan katastrofen lura bakom hörnet i form av oförutsedda händelser du inte trott kunde inträffa eller ens visste existerade. Jag tänker på myndighetsingripande av olika slag. När jag under de senaste åren skrivit om myndigheter, banker, f örsäkringsbolag etc och skaffat underlag till dessa artiklar har man fått skåda in i en annan värld än den man som småföretagare lever i. Vi som har fullt upp att få varje dag att gå ihop tidsmässigt och ekonomiskt försöker ju hela tiden att ta våra steg framåt för att vi tror att det då skall bli bättre. Ibland tar vi ett stort steg, investerar stora belopp och pantsätter det vi har samlat ihop hittills. Ökat engagemang drar med sig mera arbete som drar med sig mera administration och till slut jobbar man jämt. Marginalen för att klara oförutsedda händelser krymper. Och det är dessa händelser jag tänkte vi skulle tala om. Vad är det då jag upptäckt kan ske? Först räknar jag upp de myndigheter och andra som ligger närmast till hands för att sätta käppar i hjulen för ditt företag. Banken Skatteverket Kronofogden Tingsrätten Arbetsmiljöverket Länsstyrelsen Kommunen miljö buller Vi lever alltså på lånad tid när det går bra därför att vem som helst av dessa kan ställa till stora problem. Givetvis finns det positiva inslag i alla myndighetsorganisationer och övriga organisationer som påverkar din vardag som företagare. Det är bara så svårt att komma på vad det är för någonting. Alla är de tillsatta för att bevaka sitt område men där finns ju ingenting positivt för de gör ju endast det de är till för och har betalt för. Sedan kan ju detta göras bättre eller sämre men man har ju hela tiden någon paragraf man kan åberopa och eftersom dessa kan tolkas på olika sätt är du alltid i underläge. Visserligen livnär sig en stor del av advokatkåren och revisionsföretagen på dessa svårtolkade paragrafer men det är ju bara en stor kostnad för dig när de måste anlitas. Sedan är det givetvis så att bestämmelser kan tolkas mer eller mindre bokstavligt och rekommendationer från högre myndigheter till lägre ger ju vissa möjligheter att se praktiskt och sunt på ett visst ärende. Men då kommer den makt fram som hör till anställningen och det förefaller ofta vara så att finns möjlighet till maktutövande då skall den också utnyttjas. Troligen ger detta en känsla av att man växer i sin roll när man kan rida på den makt rollen ger vid tolkning av lagar eller paragrafer. Detta ger ofta känslan av att tjänstemannen tydligen hamnat på rätt plats för ute i företagsvärlden skulle de stått sig slätt utan paragrafer att luta sig emot och utan kompromissvilja eller ens ett intresse att se ärendet från flera håll. Låt oss ta några exempel som lätt kan bli dina problem vid kontakt med bl a nedanstående. Banken När det gäller bankerna är det rätt tänkt men kan lätt bli helt fel. Staten har gett oktroj till vissa för att driva bankrörelse. Oktroj är det tillstånd banken måste ha för att bl a låna in och ut pengar. Dock blir det helt fel när banken inte ställer kapital till förfogande för att smörja näringslivets hjul därför att man funnit att det är lönsammare att syssla med annat. När inte företagets säkerheter i form av fastigheter, maskiner eller lager är intressanta att ta som säkerhet mot utlånade pengar därför att det är jobbigt eller mindre lön- 84
på lånad tid samt då kan inte företagen expandera. Som en bank en gång sa till mig: Vi har slutat att vara pantbanker och ta rörelsefastigheter i pant. Då du också oftast är hänvisad till de lokala bankerna är intresset ännu mindre därför att det förutsätter att både kunskap och lust finns hos banktjänstemannen annars tackar han nej. Varför skall han engagera sig där det finns riskmoment om pengar lättare tjänar pengar på andra verksamheter i banken. Att deras jobb bl a är att smörja hjulen har de glömt och att din verksamhet kanske hamnar i kris på grund av rörelsekapitalbrist trots god lönsamhet är ju inte bankens problem. Har du sedan otur att banken tillsätter en figur som ser risk i allt genom sin brist på inblick i din verksamhet då är det ju kört från början. Skatteverket När allt rullar på fungerar ju Skatteverket bra. Speciellt när du hela tiden betalar in alla åtaganden som åligger dig som företagare. När det däremot är så att Skatteverket skall återbetala pengar till dig i form av moms haltar det ofta. Trots fakturor, intyg, telefonsamtal etc kommer pengarna när de kommer. Är du då i mycket stort behov av momsåterbetalningen kan det räcka för att hamna hos Skatteverkets kompis Kronofogden. En myndighetsperson kan nog aldrig fatta hur mycket en dag eller två betyder då t ex löner skall betalas, bilskatt eller andra avgifter likaså. Själva kräver de dock att lönen alltid skall komma i rätt tid. Men det finns det som är värre hos Skatteverket. Först skall vi klargöra bakgrunden. Skatteverket har i likhet med alla andra statliga myndigheter ingen informationsplikt. Däremot bör man ha upplysningsplikt om du frågar om enkla ting. När du alltså t ex drar igång en verksamhet och du frågar Skatteverket vad som åligger dig att iaktta och tänka på och fullgöra kan man lätt tro att du får full information. 85 Så är det inte alls därför att Skatteverket har ingen skyldighet att ge dig information eftersom de inte har någon informationsplikt. Däremot har du själv skyldighet att själv ta reda på allt som du kan tänkas behöva veta inom det område du tänker bedriva din verksamhet. Tro inte att det är så enkelt som att läsa innantill i någon broschyr eller regelverk och sedan göra så gott man kan. Ingalunda! Du är alltså skyldig att ta reda på allt. Som exempel måste du gå tillbaka i tiden och ta del av alla utgåvor av Statens författningssamling och där kontrollera om där finns något som berör den tänkta verksamheten. Vidare är du skyldig att informera dig om utslaget i alla skatterättegångar och kontrollera om utslaget i rättegången berör din verksamhet. Och allt detta gäller fortlöpande varje dag om du inte vill riskera att Skatteverkets kontrollanter skall underkänna din deklaration etc. Själv har jag upplevt hur en deklaration underkändes genom att jag inte tagit reda på och följt en regel som varit införd i Statens Författningssamling 14 år tidigare. Bara denna lilla fadäs kostade den nätta summan av 1 miljon kronor. Sånt är livet i Företagarsverige när det gäller kontakten med Skatteverket. Nu relaterar jag endast det jag råkat ut för eller fått veta. Undrar just över hur mycket jag inte vet om alla dolda risker och minor som när som helst kan dyka upp hos dig eller mig.
Kronofogdemyndigheten När det gäller Kronofogden har de två uppgifter. Dels skall bara risken att hamna i deras register vara så avskräckande att alla hellre betalar än tar risken. Nästa är att Kronofogden ju fullt berättigat ger upphov till denna skräck för det är ju faktiskt så att ingen annan fullt lagligt kan gå in i ditt hem och ta i beslag allt vad du äger och sälja det om du hamnat i pengabrist och inte kan betala. Till detta skall läggas att uppgift om din betalningsbristande förmåga också snabbt sprids till alla och sedan kan det som började som kanske en tillfällig likviditetsbrist snabbt bli ett stort problem som ofta innebär slutet på din verksamhet. Eftersom det är ganska riskfritt att kräva på fingerade köp förstår man att så många hellre betalar än hamnar i fogdens register. Krasst sett kan det vara ett billigt sätt att kunna fortsätta sin verksamhet utan den anmärkning en registrering innebär även om inget verkligt krav finns. Bara arbetet med att försöka mildra verkningarna kostar mycket mer än att betala det felaktiga kravet. Om sedan detta kan anses motsvara det krav på rättssäkerhet som alla myndigheter måste sträva efter kan diskuteras. Kronofogden motiverar sin registrering direkt då kravet på betalning ställs med att man anser sig fylla en viktig funktion med att hjälpa företagen med att kräva in fordringar. Att en del då oförskyllt hamnar i deras register genom helt felaktiga krav tycker man är ok i relation till att många har nytta av de verkliga rätta kraven. Rättssäkert är det ju knappast. Sedan kan man fråga sig om nyttan med att få upplysning om kunder som förekommer i Kronofogdens register uppväger risken med att jag själv kan hamna där helt oförskyllt på grund av krav som är helt felaktiga. Helt naturligt finns det också de som tjänar på att det är som det är och det är givetvis kreditupplysningsföretagen som med blixtens hastighet basunerar ut att du hamnat i Kronofogdens register. I och med detta kan du nästan låta hoppet fara. Visserligen kan man genom en stor arbetsinsats och aktiviteter av olika slag kanske lyckas med att reducera skadan men det är inte lätt. Dels är det kreditinformationsföretagen själva som avgör om de skall ta bort informationen och dels är ju skadan redan skedd. Du är visserligen oskyldig tills du är dömd men även om du är helt oskyldig och allt är ett misstag finns ju det gamla talesättet att ingen rök utan eld. Och det är ju allmänt känt att det är lättare att fälla än fria hos folk och företag i allmänhet. Varför blir det då så tokigt? Grunden förefaller vara att när någon kräver någon annan på betalning hos Kronofogden registreras detta omgående. Rätt eller fel spelar ingen roll. Det är att denna registrering sker direkt vid anmodan hos Kronofogden som skapar rädslan för att hamna i dess register och som alla oseriösa företag lever på. Tingsrätten Tingrätten är en väl fungerande instans när tvister skall lösas etc. Däremot kan man vara tveksam till vissa andra arbetsuppgifter Tingsrätten har. Jag tänker då närmast på när Tingsrätten skall ta ställning till när t ex en bank sagt upp ett lån på grund av att någon inte klarat en inbetalning av ränta eller amortering och banken åberopar insolvens eller bristande betalningsförmåga. Det gäller då för Tingsrätten att ta ställning till om betalningsoförmågan är tillfällig eller permanent för att bevilja att den betalningsskyldige försätts i konkurs. Betänk då att domaren på Tingsrätten som skall döma i ärendet som enda merit har en femårig teoretisk utbildning. Med ledning av utbildningen skall vederbörande bedöma om betalningsproblemen är tillfälliga eller bestående utan att ha någon erfarenhet av företagsfrågor eller den bransch det handlar om. Inte heller vad som ligger bakom problemen som t ex kan vara sjukdom eller en större kundförlust som orsakat likviditetsproblemen. 86
När då en bank är fordringsägare och står för ansökan om konkurs ligger det närma till hands att den enskilda domaren anser ansökan vara väl motiverad och beviljar den. Det skulle kännas tryggare om det åtminstone var en grupp av handläggare som gjorde bedömningen. Inte heller finns det enligt uppgift någon form av statistik eller sammanställning av tidigare konkurser där det framgår vilka obetalda belopp i relation till omsättningen eller företagets storlek som i praktiken bedöms vara för stora eller rimliga när det gäller att bedöma om betalningsoförmågan är övergående eller permanent. Ditt företags kanske tillfälliga likviditetskris kan snabbt förvandlas till en konkurs av en domare med bristande inblick i verkligheten. Arbetsmiljöverket Arbetsmiljöverkets existensberättigande förefaller ju vara lovvärt och motiverat. Så är det säkert också i de flesta fall och risker i miljön inom företag är det ju motiverat att hålla ett öga på. Myndigheterna och tanken bakom deras tillkommande kan ju vara rätt men problemet uppstår när den makt som ligger i myndighetsutövningen skall tillämpas av den enskilde handläggaren. Det är då risken finns att det spårar ur genom den maktfullkomlighet som kan praktiseras av personen som skall omsätta reglerna i praktiken. Som alltid är den enskilde i underläge och det tar tid och kraft man inte har att hävda påstådda regelfel man beskyllts för och att det i regel blir ännu värre om man protesterar. Detta att de flesta tvingas acceptera de fel man uppges ha gjort och vilka lagar man brutit mot ger ju myndigheten i detta fall Arbetsmiljöverket råg i ryggen och stärker känslan av makt och ofelbarhet hos handläggaren. En liten enkel grej som hände mig nyligen var följande. Jag anmodades att inkomma med en arbetsmiljöplan vid en mindre rivning då Arbetsmiljöverket ansåg det krävdes. Om jag inte inlämnade densamma skulle ett vite utkrävas av mig. Utgångsläget för Arbetsmiljöverkets krav var att personalen som skulle utföra rivningen ansågs behöva klättra på ställning högre än två meter. Efter tre månaders brevväxling med det ena viteshotet efter det andra fick Arbetsmiljöverket dra tillbaka kravet på arbetsmiljöplan eftersom de inte kan kräva någonting med anledning av att en förmodad händelse skall inträffa. Det är ju trots allt så att den som skall utföra någonting måste få göra det på det sätt han själv bestämmer och sedan söka tillstånd med ledning av detta. Men bara att man kräver någonting som man tror skall ske visar ju vem man anser förstår bäst och bestämmer. När Arbetsmiljöverket sysslar med sådana saker har de troligen för mycket personal och därför är det kanske rätt och riktigt att de nu skall banta verksamheten enligt ett nyligen tagit beslut. Länsstyrelsen Länsstyrelsen är det sällan man har med att göra utom när det handlar om tillståndsfrågor. Dock är denna institution på samma sätt som alla andra institutioner en maktfaktor där ett företag lätt hamnar i kläm. Udden på sin utövade verksamhet är hela tiden riktad utåt mot de man är tillsatt att utöva makt över. Mindre energi ägnas åt hur den egna organisationen fungerar. Nyligen överklagade jag ett beslut om en bullergräns som en kommun satt till en viss nivå med motiveringen att det borde vara samma gränser för alla företag inom samma kommun. Det visade sig då att större företag fick sina tillstånd behandlade och beviljade av Länsstyrelsen direkt medan mindre företag bedömdes av kommunen. När sedan det lilla företaget som fått en lågt satt gräns via kommunen överklagade till Länsstyrelsen avslogs besvären av en avdelning utan att Länsstyrelsen var medveten om att en annan avdelning beviljat högre bullergräns åt storföretagen. Den ene visste inte vad den andre gjorde men att få rätsida på en sådan sak och kräva likhet inför lagen överstiger de flestas förmåga. Kommunerna När vi nu kommit ända ner på kommunnivå tycker man att det borde vara enklare att få rätt eller gehör när man tycker något blivit fel. Så är det knappast ens om det handlar om företag som ju ofta kommunerna vill ha i kommunen. Men makt, paragrafer och prestige finns 87
här på samma sätt som hos högre instanser. Ta exempelvis miljönämnden i kommunen. När en ny regel kommer till lagstiftningen är den i regel lika otydlig som det mesta annat i lagstiftningsväg. För att lära sig åker ofta representanter för kommuner och Länsstyrelser på kurs för att lära sig tillämpningen. Eftersom det då visar sig att experterna ofta är oeniga om hur tolkningen av bestämmelsen skall ske blir följden den att olika tolkning görs i olika län och olika kommuner varför samma fråga bedöms olika på olika platser. I vissa fall som t ex bullergränser för ny industri lämnar myndigheten till kommunen att själv bedöma den gräns kommunen vill tillämpa men säger samtidigt att som riktvärde rekommenderar man 40 db. Utan att då fundera på detta tillämpar då kommunerna 40 db även om det innebär att ny industri slås ut eller inte kan etablera sig. Lite mera utredning som de är fria att göra kanske visat att t ex 44 db är fullt möjligt och industrin därför kunde ha etablerats. Men så blir det när engagemanget är noll och riktvärden får styra även om de kan frångås utan problem och behålla industrin. Betänk att en nyetablerad industri med kravet 40 db vid tomtgräns till närmaste bostadshus alltså inte får bullra mer än det nyaste nya kylskåp från Electrolux tillåts göra inne i köket i samma bostadshus. En annan sak i kommunsammanhang är den översiktsplan som kommunerna i regel har. Denna plan är till för som det står för att kommunen, företagen och invånarna i kommunen skall veta vad som långsiktigt planeras. När du vill bygga ett hus eller etablera ett företag rådfrågas alltid den långsiktiga översiktsplanen och du får klart veta om det finns några framtida störningsmoment som kan etableras i anslutning till den plats du väljer. Detta verkar ju vettigt och logiskt och bra för alla som då vet vad man har att rätta sig efter. Tror man för så är det inte alls. I Lidköping har översiktsplanen de senaste ca 35 åren sett likadan ut när det gäller framtida förbifart för en riksväg. All byggnation och etableringar har skett med denna översiktsplan som rättesnöre och kommunens tjänstemän har uttalat sig med utgångsläge från denna plan. Detta fungerade fram tills den dag nyligen när kommunalrådet fick för sig att etablera ett industriområde i anslutning till flygfältet och beslöt att ändra sträckningen på den väg som i 35 år utgjort själva grunden i allas planering. Så lita på en kommun är förenat med lika stora risker som att lita på någon myndighet eller annan offentlig organisation. Almi Låt oss ägna några ord också till Almi. Den nya regeringen anslog i april mera pengar till Almi för att stötta företag med mera kapital som skall slussas ut via Almi. Med denna åtgärd måste man starkt ifrågasätta den nya regeringens kompetens. Före valet tillfrågade jag alliansen om de var villiga att stödja att det i Sverige infördes samma företagsfinansieringssystem som nu finns i Finland och andra länder. Det går ut på att staten övertar riskdelen på de företagslån som lånas ut av bankerna och som blivit en succé där det etablerats. Alliansen svarade då enhälligt ja på frågan medan Socialdemokraterna vidhöll att Almi fungerade bra och de ville slussa ut mera pengar till företagen den vägen. Nu har alltså den nya regeringen tvärvänt och låter Almi sköta denna viktiga uppgift som man inte lyckats med under alla år. Hittills har jag inte träffat någon som prisat Almi, däremot många som anser att Almi är en organisation utan värde. Det räcker med att de finns till för att livet för en företagare skall bli mera komplicerat. Bara det krav man oftast har att det skall finnas en bank med i bilden för att de skall gå in med lån ställer till problem. När sedan räntesatsen man tillämpar är dubbelt mot en bank eller leasingbolag blir det ju skrattretande när staten skall stödja företagens kapitalbehov via Almi. Det rätta ur kapitalförsörjningssynpunkt enligt min åsikt vore att lägga ner Almi samt införa förlustgaranti för företagslån via bankerna där staten tar 88
risken. Då skulle vi få ett system där vi slipper räddhågade kreditgivare på bankerna och där de säkerheter som kan lämnas blev värda någonting eftersom staten ligger bakom och styr. I Finland lär det vara så att trots mångdubbelt flera beviljade lån enligt denna modell är kreditförlusterna en bråkdel av de förluster Almi redovisar. Dessutom ges dessa lån till vettiga räntor i relation till Almi. Finns något positivt att notera? Efter allt eländes elände som jag kunnat konstatera kan inträffa på de tidigare sidorna ser jag en positiv trend för oss företagare bortsett från att konjunkturen är bra och allt rullar på för de flesta. Leasing Det positiva som inträffat på senare år är att leasingbolagen fått luft under vingarna igen. Senast det begav sig var ju när bankerna i sin iver att tjäna pengar på 80-talet kringgick lagstiftningen och bildade leasingbolag för att få vara med och tjäna pengar genom att finansiera lös egendom utan att gå vägen via företagsinteckningar. Då som nu var det snålt om företagskrediter därför att bankernas utlånare tjänade mera på att toppbelåna fastigheter de ofta inte ens sett och hade provision på utlånat belopp. Då var företagsfinansiering också bara besvärlig och ofta handlade det om blygsam utlåning jämfört med fastigheter som ibland bytte ägare flera gånger om dagen till allt högre belopp. Men så kom leasing som ett enkelt alternativ där pengar kunde tjänas på hög ränta som var omkring 18-20%. Allt spädde på inflationen och värst bland alla var bankerna som lånade ut utan sans och balans. När kraschen kom i början av 90-talet skyllde man ifrån sig på allt och speciellt på alla låntagare och sedan var det slut på det roliga och Sverige gick en mörk tid till mötes som varade i ca 10 år. När nu leasingaffärerna återkom för några år sedan i större skala gäller helt nya regler. Räntorna är mycket rimliga och ungefär som vanlig bankränta. Objektet borgar för sig själv och finansiering via leasing har blivit rumsren och en vanlig företagsform. Utan att överdriva kan man påstå att utan leasingbolagen skulle inte den högkonjunktur vi upplever idag fått fart. Visserligen är bankernas leasingbolag med och finansierar och de privata leasingbolagen avlyfter sina kontrakt hos bankerna men i detta fall skall man tänka sig för. När du finansierar via din egen banks leasingbolag löper du en stor risk. Den leasing du tar den vägen räknas nämligen in i ditt totalengagemang vilket innebär att du snabbt kan komma upp till det belopp som är din limit eller maxbelopp som banken har för din räkning. Sedan är det ofta stopp och du kan få problem med andra angelägna krediter. Ett gott råd är därför att leasa gärna hos en banks leasingbolag men inte hos din egen banks leasingbolag. Om du leasar hos ett privat leasingbolag kräv gärna att de inte lyfter av hos den bank där du har dina övriga affärer för då kan du vara tillbaka på ruta ett igen. Noterat Läste häromdagen att facket för tjänstemän i statliga verk protesterade mot att antal et anställda skulle minskas och man menade att servicen till allmänheten allvarligt skulle försämras. Vilken service? Den enda service som hittills tillhandahållits är väl att man haft resurser till att detaljövervaka företagen? Troligen blir enda resultatet av mindre bemanning på verk och myndigheter av olika slag att företagen finge jobba mer i lugn och ro. PS. Vid genomläsning ser jag att en ändring skett hos Kronofogden. Numera erhåller privatpersoner och därmed också enskilda firmor en förfrågan om det inlämnade kravet godkänns av vederbörande innan registrering. Detta är ju ett steg i rätt riktning, men för bolag gäller inte denna förfrågan, utan de registreras och lämnas ut till kreditupplysningsföretagen utan kontroll av om kravet är verklighetsförankrat eller ej. Text: Roland Götblad 89