Maj 2015 delområde Remissversion N Ett samarbete mellan stadsbyggnadsförvaltningen Kulturförvaltningen
Detta är en del av met Sockenindelningen. Natur- och kulturmiljöerna är värdefulla för stadens attraktionskraft nu och i framtiden. Detta häfte är en del av Helsingborgs natur- och kulturmiljöprogram som i sin helhet består av 14 delområden samt en gemensam introduktion. Programmet innehåller en redovisning av de mest värdefulla natur- och kulturmiljöerna i Helsingborgs stad. Med programmet vill vi samla kunskapen om kommunens värdefulla natur- och kulturmiljöer i ett dokument för att få en helhetsbild få ett bättre underlag för att bevara, informera om och stärka kvaliteterna i Helsingborgs natur- och kulturmiljöer uppdatera och förbättra planeringsunderlaget för styrningen av markanvändning och skötsel av värdefulla miljöer bidra till att de nationella, regionala och lokala miljökvalitetsmålen uppnås få underlag för att bilda fler kommunala naturreservat. Programmet är ett av stadens mål enligt miljöprogram 2010-2015 och är också ett kunskaps- och planeringsunderlag för Helsingborgs översiktsplanering. Enligt bland annat plan- och bygglagen och miljöbalken är kommunen skyldig att ta hänsyn till natur- och kulturvärden i samband med planläggning och beslut. met är ett av flera underlag som tas fram för att underlätta avvägningen mellan olika intressen i samhällsplaneringen. På motsvarande sätt har exempelvis ett Grönstrukturprogram tagits fram, som anger de grönområden och grönstråk som föreslås bilda en huvudstomme för grönstrukturen. Naturvårdsplan för Helsingborgs kommun (Stadsbyggnadskontoret 1992) och Kulturminnesvårdsprogram för Helsingborgs kommun (Helsingborgs museum 1991) har utgjort grunden för det gemensamma met. Istället för att uppdatera dessa var för sig, har det skapats ett förenat natur- och kulturmiljöprogram. Förhoppningen är att det ska bli lättare att förstå hur naturen har påverkat oss människor, och hur vi människor har påverkat naturen. Beskrivningarna är indelade i ett antal delområden. Varje område motsvarar i princip de socknar som funnits i nuvarande Helsingborgs stad och som har varit viktiga kulturhistoriska gränser. I slutet av varje delområde finns två kartor. Den första är en sammanställning av juridiskt skyddade områden såsom naturreservat, byggnadsminne med mera. Det andra kartbladet visar lokala natur- och kulturmiljöer som är viktiga tillgångar i den kommunala planeringen. Utöver de olika delområdena finns en längre gemensam introduktion. Den ger en allmän kunskap om hur tidigare generationer levt, och hur landskapet har förändrats under historisk tid. Där finns också en sammanfattning av lagstiftning och grunderna för bedömning av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Introduktionen och alla delområdesbeskrivningar finns att ta del av på www.helsingborg.se/naturochkultur. Arbetsgrupp Mia Jungskär, stadsantikvarie: Kulturförvaltningen Widar Narvelo kommunekolog, Birgit Müller layouter, Christina Andersson kartingenjör, Eva Fransson projektledare 2010-2014, Ann-Marie Cvitan Trellman: Stadsbyggnadsförvaltningen Omslagsbild: Buskridå vid Foto: Fredrik Bengtsson Layout: Birgit Müller Grundlayout: Jonathan Johnsson 2 Citera oss gärna men ange källan. För åter användning av hela artiklar, kontakta oss. Har du frågor eller synpunkter på innehållet är du välkommen att kontakta Stadsbyggnadsförvaltningens översiktsplaneavdelning, telefon 042-10 50 00
Innehåll Naturgivna förutsättningar... 4 Bystruktur och vägnät... 5 Järnvägar... 6 s kyrkby... 7 Bälteberga... 8 Bälteberga gård... 8 Bältebergaskogen och Bältebergaravinen med Tjutebäcken... 9 Tjutebro våtmark... 10 Gluggstorp... 11 Rönnarp... 12 Videröra... 13 Sammanfattning av befinliga värden och skydd... 14 Övriga strukturer och värden i landskapet... 15 Skyddade natur- och kulturmiljöer... 16 Lokala natur- och kulturvärden att förstärka i planeringen...17 Litteratur och digitala källor... 18 Ordförklaringar... 19 Underlaget till delen togs fram under 2010. Innehåll 3
Naturgivna förutsättningar Betesmark längs dalgången. ligger i kommunens sydöstra del. Geologiskt vilar området på bergrund från Triasperioden med sandsten, lersandsten och leror (Bälteberga) och från Silurperioden med lerskiffer (Rönnarp). Vid finns en ovanlig sedimentär bergart som kallas arkos1 bildad i ökenklimat. Socknen ligger på en platå, den så kallade helsingborgsryggen, som når sin höjdpunkt vid Kingelstad, drygt 80 meter över havet. Landskapet präglas till stor del av Råån som har bildat en bitvis bred dalgång, men även tillflödena har skurit djupa sidoraviner i landskapet. Dalgången ligger parallellt med Skånes nordvästsydostliga förkastningslinjer. Området saknar sjöar, men förr fanns det gott om våtmarker, kärr och små vattendrag som tidvis översvämmades. De försvann när den stora utdikningsepoken tog fart i mitten av 1800-talet. Dalgångens sluttningar har varit särskilt attraktiva för betesdrift och slåtter tack vare det framsilande grundvattnet. Öster om ån är landskapet svagt böljande. Strömstare. Små gårdar ligger utspridda i landskapet. Råån präglar landskapet. Foto: William Lavesson 4 Naturgivna förutsättningar
Bystruktur och vägnät Dagens karta har stora likheter med det ekonomiska kartbladet från 1911. s socken har behållit det mönster som blev resultatet av enskiftet under tidigt 1800-tal och som följdes av en viss hemmansklyvning. Före enskiftet var bebyggelsen knuten till de fyra byarna Kingelstad, Ormastorp, Gluggstorp och Rönnarp. Norra halvan av socknen dominerades av fäladsmarken, där djuren betade, och av Tjutehed. Längst i norr fanns endast Tjutegården, cirka 300 meter nordväst om dagens Rosersberg. Byarna Kingelstad och Ormastorp mitt i socknen bestod båda av ett femtontal gårdar. I den södra delen låg byarna Rönnarp och Gluggstorp på var sin sida om Råån. På platsen för Gluggstorps by finns fortfarande en samlad bebyggelse. Den kan ge en fingervisning om hur en tätbebyggd by före skiftet kan ha sett ut även om det idag endast finns en gård kvar, Gluggstorp 10:1. Resten är enfamiljshus, varav några gatehus från 1800-talet. Efter enskiftet, då gårdarna flyttade ut från byarna, förblev fastigheterna förhållandevis små. Socknens kompakta form har medfört att fastigheterna bildar ett fyrkantigt mönster. Större brukningsenheter är Bälteberga i väster och Videröra i öster, som sannolikt har anor i medeltiden, samt Strömsnäs i söder och Rosersberg (Bjuvs kommun) i norr. Det äldre vägnätet i socknen är uppbyggt kring den norr/södergående Tågarpsvägen som korsas av vägen mellan Skromberga och Bälteberga. Dessa två kompletterades av vägnätet kring Bälteberga gård och s kyrkby. Vid Bälteberga finns alléerna kvar som var markerade på Skånska rekognosceringskartan från 1810-talet. En annan viktig väg var den som ledde från Vallåkra längs Råån till Tågarp. Vägen gick nere i dalgången, upp förbi Bälteberga och för att åter löpa ner mot vattendraget och Tågarp. Denna sträckning finns kvar kring Bälteberga och norrut. Vid s prästgård finns spår av den trädkantade vägen, något närmare prästgården än dagens sträckning. Före enskiftet var de lokala småvägarna knutna till byarnas lägen. Det betydde att södra delen av socknen genomkorsades av ett ganska tätt nät av mindre vägar, medan norra delens hedlandskap hade färre vägar. När gårdarna i och med enskiftet flyttade ut i landskapet krävde det ett vägnät med större täthet. Det nya, rätlinjiga vägnätet bildade ett rutmönster kring de två befintliga, korsande genomfartsvägarna. Bälteberga gård, ekonomibyggnader. Samlad bebyggelse i Gluggstorp. Allé vid Bälteberga. Bystruktur och vägnät 5
Järnvägar Banvaktsstugan i finns fortfarande bevarad. Under lång tid genomskars socknen av två järnvägar. Den ena var linjen mellan Helsingborg och Billeberga som invigdes 1865 och som fortfarande är i bruk. Järnvägen drogs med tanke på de topografiska förutsättningarna. Från Raus löper den parallellt med Råån till Tågarp, där den byggdes för att undvika alltför stora nivåskillnader. Vid Tågarp vek rälsen av söderut mot Billeberga, där järnvägen från Landskrona mötte. Utefter järnvägslinjen byggdes endast en banvaktsstuga i socknen, norr om Gluggstorps by, men den är numera riven. s banvaktsstuga. Sveriges järnvägsmuseum. Den andra linjen var järnvägen mellan Landskrona och Billesholm som togs i drift 1876 och som anlades främst för att transportera stenkol till hamnen i Landskrona. Västerifrån drogs järnvägen in i socknen strax söder om s kyrkby. Det fanns tankar på att skapa en gemensam hållplats där de två banorna korsades vid s bro, men det visade sig vara en svår uppgift. Hållplatsen lades istället norr om kyrkan2. Därefter fortsatte järnvägen mot Tjutebro, där en banvaktsstuga uppfördes. Längs sträckningen mellan kyrkbyn och Tjutebro byggdes ännu en banvaktsstuga samt Kingelstads station från 1877, som finns kvar än idag. Tillsammans med de fem intilliggande enfamiljshusen bildar stationen ett stationssamhälle i miniatyr. De båda banvaktsstugorna i Tjutebro och finns också bevarade trots att linjen mellan Landskrona och Billesholm lades ner tidigt och rälsen bröts upp 1960. Landskrona stad Järnvägssträckningen vid sekelskiftet 1900. Tjutegårdens banvaktsstuga i Tjutebro. Sveriges järnvägsmuseum. 6 Järnvägar
s kyrkby Namnet sägs enligt legenden syfta på kämpen Ottar Belt från 1000-talet. Från honom fick också Bälteberga gård sitt namn. s kyrkby består idag av samma strukturer som syns på Skånska rekognosceringskartan med kyrkan, prästgården och klockaregården. Byn tycks inte ha haft någon annan bebyggelse än den som varit direkt knuten till kyrkan och dess administration. Kyrkan ingår idag i Landskrona församling. De äldsta delarna av kyrkan anses vara från 1100-talet. Under 1800-talet utvidgades den för att rymma den växande församlingen och 1867 fick kyrkan den form den har idag. Nordväst om kyrkan ligger prästgården vars tre byggnader bildar en öppen fyrkant mot väster. Mangårdsbyggnaden är troligen uppförd vid mitten av 1700-talet. Längan på motsatt sida uppfördes 1896 och fungerar idag som församlingshem. De två binds samman av en äldre korsvirkeslänga, med en centralt placerad infartsport. s prästgård är den enda kvarvarande prästgården i kommunen som har samma form som en traditionell skånsk gård. Boningshuset och ladugården vetter mot en gemensam gårdsplan vilket visar att prästen till stor del också var jordbrukare. Fasaden mot trädgården som skulle uppfattas från vägen, har däremot en mer borgerlig arkitektur. Söder om kyrkan ligger det mer anspråkslösa klockarebostället. Den nuvarande gården uppfördes vid sekelskiftet 1900 men det har funnits en gård på samma plats på 1700- och 1800-talen. Den gammelmodiga prästgården i kan förklara tillkomsten av Strömsnäs gård, som ligger cirka en kilometer sydöst om kyrkbyn. Gården anlades på 1860-talet, av den dåvarande prästen i, som en modernare gård där arkitekturen överensstämde med samtidens nya prästgårdsbyggnader. Prästen lämnade då kyrkbyn och prästgården. Sedan början av 2000-talet är den privatägd. Strax sydväst om kyrkbyn, men i Landskrona kommun, finns en geologiskt intressant lokal med en löst samanhållen grussten, en så kallad arkos. Bergarten bildades i ökenklimat för 195 miljoner år sedan. Runt omkring, i den tidigare betade hagen, finns rester av en rik torrängsflora med bland annat prästkrage, backsippa och smultronfingerört. s prästgård 1952. Foto: H. Olsson. s prästgård 2010. s kyrka mot väster, med prästgården uppe till höger. Foto: William Lavesson. s kyrkby 7
Bälteberga Bälteberga gård Fyrkappan. Vallåkraskogen Bälteberga omnämns för första gången i källmaterial från 1300-talet. Den nuvarande huvudbyggnaden byggdes på 1730-talet i två våningar och har två flyglar. Arkitekt antas vara fortifikationsbyggmästare G Mochelten. Mittpartiet med kolonner på den ljusputsade byggnaden tillkom i början av 1800-talet. Gårdens äldre ekonomilängor är byggda i tegel, korsvirke eller gråsten. Under 1700-talet anlades parken som omges av en hög allé N och stenmurar. Den omnämns av Linné i samband med hans skånska resa 1749. När godset var som störst omfattade det cirka 5 000 tunnland, men marken styckades av vid mitten av 1800-talet så att det minskade till cirka 600 tunnland. På 1880-talet byggdes de stora ekonomibyggnaderna i gult tegel söder om mangården. Tillsammans med de nyare uthusen i väster, en arbetarelänga belägen 500 meter sydöst om gården samt den mindre byggnaden daterad 1753, utgör ekonomibyggnaderna idag det huvudsakliga byggnadsbeståndet på Bälteberga gods. Landskrona stad Råån Bälteberga gård s kyrka Till dessa byggnader kan möjligen räknas Fyrkappan, det kvadratiska stenhuset 1,5 kilometer nordväst om gården med metertjocka gråstensväggar. Huset ligger i dalgången, intill den gamla vägen mellan Vallåkra och Bälteberga. Husets ursprung och funktion är oklar men byggnaden finns med på 1811 års karta. Med ledning av andra liknande byggnader härstammar huset sannolikt från sekelskiftet 1800. Bälteberga gårds läge, öster om Råån. Sbf 2010. Bälteberga gård. 8 Bälteberga
Bältebergaskogen och Bältebergaravinen med Tjutebäcken Strax nordväst om Bälteberga, skär ett tillflöde till Råån djupt ner i berggrunden i dalgångens sida. Den bildar en mäktig bäckravin som tillsammans med kringliggande ädellövskog har mycket stora naturvärden. Skogen med bäckraviner som klär Råådalens norra sluttning, hör till de mest värdefulla i Helsingborg. Ädellövskogen består bland annat av bokskog och en betad ekhage som skapar förutsättningar för många fåglar, insekter och smådäggdjur. Skogen på den södra sluttningen består av bland-ädellövskog med bok, ask, ek, fågelbär, hassel och avenbok. Dalgångens blandning av våtmark, betesmark och skog lockar en rad häckande fågelarter såsom ormvråk, bivråk, sparvhök, duvhök, korp och sommargylling. Det finns också kungsfiskare, strömstare, häger, rödbena, mindre hackspett och grönsångare. Alla förekommer inte årligen. Den rika floran består bland annat av hålnunneört, blåsippa, gulsippa, hässleklocka och ramslök. Dalgången är också rik på fjärilar och insekter. Ett långsmalt parti strax norr om dalgången är förvärvat av Naturvårdsverket och här finns spår av kanaler till en gammal vattenmölla. Tjutebäcken sträcker sig mellan Råån genom Bältebergaravinen och norrut till Tjutebro, där den sedan fortsätter in i Svalövs kommun. Tjutebäcken är det näst längsta biflödet till Råån. Bäcken är lekplats för havsöring och bottenfaunan har höga naturvärden. Bältebergaravinen har branta skärningar i lerskiffer i de så kallade Kågerödslagren3, som saknar motsvarighet i landet. Den branta ravinen är klädd med tät ädellövskog, som skapar ett speciellt lokalklimat kring bäcken där många sällsynta lavar och mossor har kunnat över- leva. Den omgivande skogen har en värdefull variation av olika trädslag och en hel del död ved som är viktig för många organismer. Nere i bäckravinen ligger fallna stammar som berikar artrikedomen och ger ett orört intryck. De betade hagmarkerna öster om skogen, som hyser bland annat rapunkelklocka, har stort värde för landskapsbilden med vackra utblickar mot. Askvårtlaven har här en av sina få växtplatser i södra Sverige och flera andra sällsynta lavar har påträffats, bland annat stor knopplav, jaguarfläck, orangepudrad klotterlav och glansfläck. Även molluskfaunan och svampfloran är rik i ravinen och i den kringliggande ädellövskogen. Markernas historiska koppling till Bälteberga gård har bidragit till att de har brukats med lång kontinuitet och att området har skonats från exploatering, vilket har gynnat utvecklingen mot hög artrikedom. Vid Bälteberga, nordvästra delen. Havsöring. Betesmark. Bälteberga 9
Tjutebro våtmark Våtmark med Tjutebäcken till vänster i trädridån. År 1992 anlade staden den första av en lång rad våtmarker, i syfte att skapa kvävefällor och för att gynna flora och fauna. Våtmarken vid Tjutebro innehåller flera olika åtgärder, som uppsamlande damm, översvämningskanal, översilning och flack bäckkant (odlingsfri skyddszon). Vid kraftig nederbörd kommer stora vattenmängder från åkrarna uppströms. Marken som tidigare var åker har blivit betesmark, och dammen används vintertid för skridskoåkning. Växt- och djurliv trivs i det småskaliga odlingslandskapet i Råådalen. Försök med återutsättning av stork har gjorts under senare år. Mellan Vallåkra och Bälteberga samt vid Strömsnäs har också anlagts våtmarker efter 1992. Sammanlagt finns fyra anlagda våtmarker, varav Tjutebro våtmark är den största. Ormvråk. Foto: Mårten Müller. N Bjuvs kommun Tågarpsvägen Tjutebäcken Tjutebro våtmark vid Tjutebäcken. Sbf 2010. 10 Bälteberga
Gluggstorp Längs järnvägen vid Gluggstorp finns en mind-re naturbetesmark som har bestått tack vare att den inte blivit konstgödslad eller markbearbetad. Den är tämligen blockrik och med översilande vatten på några ställen. Troligen skapades den i samband med att inlandsisen smälte av material från en moränvall som isen skjutit samman. Vegetationstypen är extremrikkärr och floran är rik. Bland annat förekommer vildlin, klasefibbla, plattsäv, näbbstarr, slåtterblomma, tätört, gullviva och stor bockrot. Området var slåttermark under 1700-talet och är idag en unik rest av gamla kulturmarker. För flera av växterna är det flera mil till nästa lokal. Området är känsligt för slitage på grund av den värdefulla floran. Öster om Gluggstorp finns fortsättningen av den blockrika marken med en annan flora, bland annat torräng med jordtistel och spåtistel men även bestånd med den sällsynta kärrnävan. Naturbetesmarken är en unik rest av gamla kulturmarker. Backsippa. Kärrnäva. Klasefibbla. Gullviva. Betesmarken breder ut sig längs järnvägen vid Gluggstorp. Gluggstorp11
Rönnarp Monumentet på höjden. Rönnarps by utskiftades, men kvar av de gamla utmarkerna ligger Rönnarps bjär som är en vacker kulle med betad hagmark. Vegetationen är ljunghed och torräng. Betet har gjort att intressanta växter såsom svinrot och jordtistel förekommer samt att det är en av de två sista lokalerna för backsippa i kommunen. Höjden och den intilliggande Rönnarpsbäcken är geologiskt värdefulla med förekomst av lerskifferberggrund. Från höjden är utsikten vidsträckt över det omkringliggande slättlandskapet och Rååns väl markerade åfåra. På toppen av kullen står ett monument till minne av ett medeltida slag. En bit norr om den gamla byn finns ett nerlagt stenbrott. Stenbrytningen skedde öppet och platsen är idag värdefull som demonstrationslokal för geologi. Genomskärningarna i berget visar flera olika bergarter. I Rönnarps stenbrott finns bland annat silurisk lerskiffer, cirka 400 miljoner år gammal, som delvis bränts av uppträngande diabas. Denna magmatiska bergart trängde fram under en geologiskt orolig tid i Skåne, då vulkaner (Jällabjär, Allarps berg, Rallate med flera) bildades i landskapet för 150 miljoner år sedan. Vy från Rönnarps bjär. 12 Rönnarp
Videröra Vid Videröra finns en 25 hektar stor skogsdunge, belägen i det helt öppna åkerlandskapet som präglar kommunens sydöstra del. Enligt Skånska rekognosceringskartan från 1810 var det slåtteräng där skogen nu finns. Mellan Bårslöv och Videröra finns ingen skog på en sträcka av en mil, Bjuvs kommun vilket gör platsen värdefull. Bok dominerar bland trädslagen och där finns även alkärr. En del mindre vanliga växter som stagg har påträffats. Dungen är viktig för viltet och för landskapsbilden och används även för rekreation. N Videröraskogen mot väster. Videröra gård Skogen vid Videröra. Sbf 2010. Videröra gård, en av många gårdar i landskapet. Videröra 13
Sammanfattning av befintliga värden och skydd Brofundament vid Tjutebro. Kingelstad station. s kyrka. Rååns dalgång är av riksintresse för både natur- och kulturmiljön (N45 och M:K10). Hela området är påverkat av människan under lång tid genom bete, slåtter och lövtäkt och många av de arter som finns är beroende av viss skötsel. I riksintresset ingår fornlämningsbeståndet, kulturlandskapet med bebyggelsen i och ovan dalgången. Det omfattar också s kyrkby samt Bälteberga herrgårdsanläggning med park, allékantade uppfarter samt omgivande odlingslandskap. Bebyggelsemiljöerna inom riksintresseområdet karaktäriseras som särskilt värdefulla i enlighet med MB 4 och PBL 8:13. Riksintresset för naturmiljön sträcker sig genom hela dalgången och i områden som Bältebergaskogen och Bältebergaravinen med Tjutebäcken, Gluggstorpskärret och Rönnarps bjär. I översiktsplanen för Helsingborg 2010 sammanfaller riksintresseavgränsningen med ett så kallat storområde, vilket enligt MB 3:2 betecknas som obetydligt påverkat av exploatering. Övriga skydd: Riksintresse MB 3:6, biotopskydd MB 7:11, särskilt känsligt område från ekologisk synpunkt MB 3:3, landskapsbildsskydd före detta NVL 19 samt strandskydd MB 7:13 15. Högsta naturvärde, klass 1, med hänvisning till botaniska, geologiska och hydrologiska värden samt landskapsbild, naturgeografi, kulturmiljö, riksintresse, zoologi, friluftsliv/ rekreation och ekologiskt viktigt/känsligt. Spåren av järnvägen i landskapet i form av järnvägssträckningar och järnvägsbebyggelse är värdefulla. Den kraftiga vallen som skjuter ut tvärs över ådalen och brofundamenten i Tjutebro tillsammans med kringliggande bebyggelse, är de enda kvarvarande minnena av järnvägslinjen mellan Landskrona och Billesholm inom kommunen. Det byggnadshistoriska värdet som är knutet till dessa anläggningar förstärks av den sällsynta förekomsten av stationsbyggnader och annan järnvägsbebyggelse. Banvakts- stugorna i Tjutebro och har ett stort kulturhistoriskt värde. Värdet är särskilt knutet till de nätta volymerna och placeringen vid de numera rivna spåren, PBL 8:17 ska särskilt uppmärksammas. Kingelstad station och den härtill anslutande bebyggelsen omfattas av PBL 8:13 och 8:17. Bälteberga gods är en av kommunens äldsta herrgårdar med tillhörande stora jordarealer. Gården har både byggnadshistoriskt och arkitektoniskt värde, som understryks av det ålderdomliga och trädkantade vägnätet. Helhetsmiljön med ekonomibyggnader, trädgård samt äldre träd är av värde. Bälteberga herrgårdsanläggning omfattas av PBL 8:13. Detta gäller även stenhuset Fyrkappan som visar ett ålderdomligt byggnadsskick. Miljön ingår i riksintresset Rååns dalgång, men bör även skyddas i detaljplan/ områdesbestämmelser. De kringliggande markerna och spåren av äldre gränsmarkeringar är viktiga för att sätta godset i ett sammanhang. Bältebergaskogen är en ädellövskog med bäckraviner samt betesmark i Rååns dalgång. Kågerödsformationen i Tjutebäcken är en unik bergart. Bäcken har ett relativt grönt förlopp med höga naturvärden, till exempel häcklokal för forsärla och strömstare samt öringlek. Större delen av Bältebergaskogen ligger i sområdet och mindre delar i Fjärestad och Kvistofta. Bältebergaravinen är klassad som ett Natura 2000-område (Habitatdirektivet SE 043 0176) och är av riksintresse4 för både naturvården och kulturmiljön, MB 4:8. Utmed Råån och Tjutebäcken råder även strandskydd (100 m på ömse sidor om vattendragen) och utmed hela dalgången råder även skydd för landskapsbilden. Ravinens mest värdefulla del avsattes 1998 som skogligt biotopskydd enligt miljöbalken och består av gammal ädellövskog med bok, alm, ask och lind. Växt- och djurlivet är artrikt. 14 Sammanfattning av befintliga värden och skydd
Ravinen är en av de finaste lavlokalerna i västra Skåne. Hela området är påverkat av människan under lång tid genom bete, slåtter och lövtäkt och många av de arter som finns är beroende av viss skötsel. Rönnarps bjär och Gluggstorpskärret har höga natur- och kulturvärden och ingår i riksintresseområdet för både naturoch kulturmiljö, Rååns dalgång, MB 3:6. Miljöerna är del av det äldre kulturlandskapet och är viktiga för landskapsbilden och för sin artrikedom. De är beroende av fortsatt hävd. Rönnarps stenbrott ligger i riksintresseområde för naturmiljön, MB 3:4 och är ett fem hektar stort område som är av geologiskt intresse. Platsen bör säkerställas som studieobjekt. Östra delen av brottet ligger i Svalövs kommun. Naturvärdet är klassat som högt, klass 3, geologi. Värdet är hotat på grund av pågående deponiverksamhet. Råån Prästgården Videröra är ett 25 hektar stort skogsområde beläget i det öppna jordbrukslandskapet. Bokskog dominerar. Dungen har betydelse för landskapsbilden, för ovanliga växter såsom stagg och är en tillflyktsort för djur. Naturvärdet är klassat som högt, klass 3, botanik, friluftsliv, landskapsbild och zoologi. s kyrkby är den mest autentiska kyrkbyn i kommunen från tiden innan enskiftet. Prästgården är den enda i kommunen av kringbyggd typ och dessutom en av Skånes äldsta. Som helhet har s kyrkby ett stort samhällshistoriskt värde samtidigt som de enskilda byggnaderna på ett pedagogiskt vis illustrerar ett ålderdomligt byggnadsskick. Miljön omfattas av PBL 8:13 och KML 4 och ligger i riksintresseområde för natur- och kulturmiljö, MB 3:6. Kyrkan Övriga strukturer och värden i landskapet - Enskiftets utspridda fastighetsstruktur som har samhälls- och odlingshistoriskt värde. - De fem kvarvarande gårdarna i Ormastorp som visar kontinuitet sen före enskiftet. - Vägnätet med en äldre ryggrad kompletterad av ett rutnät av enskiftets småvägar. - Strukturen med oansenliga vägbyar som byggdes upp under 1800-talet. Dessa byar har ett stort samhälls- och socialhistoriskt värde, då de vittnar om den växande gruppen obesuttna människor som med 1800-talet kom att befolka landsbygden. - Alla stenmurar, åkerholmar, småvatten, odlingsrösen, märgelgravar och alléer i odlingslandskapet är skyddade genom biotopskyddet i miljöbalken 7:11. Det innebär att det krävs tillstånd av länsstyrelsen som tillsynsmyndighet för att ta bort eller på annat sätt påverka kulturelementen i det öppna odlingslandskapet och av skogsstyrelsen för påverkan av biotoper i skogsmark. Objekten är inte utmärkta på kartorna. - Fornlämningar, kyrkor och kyrkogårdar är skyddade genom lagen om kulturminnen med mera. För information om fornlämningar hänvisas till fornsok.se. - Ansvaret för att skydda och vårda våra natur- och kulturmiljöer delas av alla, såväl enskilda som myndigheter. N Landskrona stad s kyrkby. Sbf 2010. Sammanfattning av befintliga 15 värden och skydd
Skyddade natur- och kulturmiljöer För information om fornlämningar hänvisas till fornsok.se. Generellt biotopskydd enligt Miljöbalken 7:11 redovisas inte på kartan) N Teckenförklaring Natura 2000 I detaljplan kulturskyddad bebyggelse, länsstyrelsen uppdaterat t o m 2010 Biotopskydd Strandskydd Riksintresse Naturvård Riksintresse Kulturmiljövård Landskapsbildsskydd 16 Skyddade natur- och kulturmiljöer
Lokala natur- och kulturvärden att förstärka i planeringen N Objekt-id Namn 1401 Bältebergaskogen 1402 Ormastorp 1403 Tjutebäcken med våtmarker 1404 Spår o järnvägsbebyggelse 1405 Fastighetsstruktur 1406 Videröra 1407 Rönnarps stenbrott 1408 s kyrkby 1409 Bälteberga gods 1410 Gluggstorpskärret 1411 Rönnarpsbjär Teckenförklaring Högsta naturvärde, klass 1 Högt naturvärde, klass 3 Högsta naturvärde, klass 1 och värdefull kulturmiljö Värdefull kulturmiljö Värdefull struktur i landskapet Lokala natur- och kulturvärden att förstärka i planeringen 17
Litteratur och digitala källor Bälteberga 1:3; Vårdplan bebyggelse 2007-2008; Landsantikvarien i Skåne 2008:32. Skötselplan över gårdens natur- och kulturvärden; Landsantikvarien i Skåne, Levande landskap 2006. Gullander B, Linné i Skåne. Stockholm 1975. Holst/Perborn, s kyrka. Faktablad. Helsingborg 1979. Kjellberg S T, Slott och herresäten i Sverige. Skåne. Första bandet. Malmö 1966. Upmark G, Belteberga. Ur Svenska slott och herresäten vid 1900-talets början. Stockholm 1909. Helsingborgs museum, Kulturminnesprogram för Helsingborgs kommun, 1991. Helsingborgs stadsbyggnadskontor, Naturvårdsplan för Helsingborgs kommun, 1992. Helsingborgs stadsbyggnadskontor, Ängs- och hagmarksinventering, december 1999. Helsingborgs stadsbyggnadsförvaltning, Helsingborgs raviner och dalar -ett urval, 2009. Helsingborgs stads hemsida, Översiktsplan 2010. www.helsingborg.se/ Lantmäteriets hemsida, Historiska kartor. www.lantmateriet.se/ Länsstyrelsen i Skånes hemsida, Riksintressen och regionala intressen för natur- och kulturmiljöer, Helsingborgs kommun. www.lansstyrelsen.se/skane Riksantikvarieämbetets hemsida, Fornsök - fornlämningsregistret. www.raa.se/ Landskapsvy från Rönnarps bjär. 18 Litteratur och digitala källor
Ordförklaringar 1 (Sid 4). Arkos är en sedimentär bergart som består av vittringsgrus som kittats samman till en bergart. Arkos används också som benämning på en sandsten som innehåller mer än 25 % fältspat (Lundegårdh P och Brood K, 1998. Stenar och fossil. Andra upplagan. Norstedts Natur). 2 (Sid 6). Norra Skånes tidning 1886-05-20 s. 2, www.kb.se. 3 (Sid 9). Kågerödslagren består av sandstenar och lerlager av olika struktur och färg. Lagren bildades under ökenliknande klimat för mer än hundra miljoner år sedan. 4 (Sid 14). Riksintresseområde Rååns dalgång: M:K10 och N45. Silverblåvinge. Birgit Müller Illustrationer: Peter Elfman. Foton: Fredrik Bengtsson, Mia Jungskär, Widar Narvelo, Birgit Müller. Kartunderlag: Stadsbyggnadsförvaltningen (Sbf). Ordförklaringar 19
Har Du synpunkter kontakta: Helsingborg kontaktcenter Telefon: 042-10 50 00 Adress: Stortorget 17 Postadress SE-251 89 Helsingborg Mail: kontaktcenter@helsingborg.se Web: helsingborg.se/naturochkultur Birgit Müller