REGERINGSKANSLIET 2017-07-10 Utrikesdepartementet Ambassaden Luxemburg p.t. Stockholm Landpromemoria: Luxemburg Officiellt namn: Storhertigdömet Luxemburg (Grand-Duché de Luxembourg) Huvudstad: Luxemburg Språk: Franska, tyska och luxemburgiska (lëtzebuergesch) Yta: 2 586 km2 Folkmängd: 590 700 (2017) Religion: Ca 70 % katoliker Statsskick: Konstitutionell monarki Statschef: Storhertig Henri, sedan 2000 Regeringschef: Xavier Bettel (DP) sedan 2013 Regeringspartier: Koalitionsregering DP, LSAP och De Gröna Parlament: Chambre des députés, 60 ledamöter Partier i parlamentet: CSV Chrëstlech Sozial Vollekspartei (kristdemokratiskt parti), 23 platser DP Demokratësch Partei (liberalt parti), 13 platser LSAP Lëtzebuerger Sozialistesch Arbechterpartei (socialdemokratiskt parti), 13 platser Déi Gréng De gröna (miljöparti), 6 platser ADR Alternativ Demokratësch Reformpartei (konservativt parti), 3 platser
Déi Lénk Vänstern (vänstersocialistiskt parti) 2 platser Senaste allmänna val: 20 oktober 2013 Nästa allmänna val: 2018 Valuta: Euro BNP: 51 miljarder Euro (2015) Viktigaste handelspartners: Tyskland, Frankrike, Belgien. Sverige har under de senaste åren varit Luxemburgs 13:e största exportmarknad samt 16:e största importmarknad. Viktigaste exportprodukter: Den mest betydelsefulla exporten för Luxemburg utgörs av finansiella tjänster. Industriella exportprodukter är bl.a. stål, kemikalier, gummiprodukter och färdiga glas. Export/Import: Export: 121 miljarder Euro (2015), motsvarande 80 90 % av tillverkningen. Import: 104 miljarder Euro (2015) Tillväxt: 3,8 % (2016), prognos 4 % (2017), 4% (2018) Inflation: 0,0 % (2016), prognos 2% (2017), 2,1% (2018) Statsskuld: 21,0 % av BNP (2016), prognos 23,1% (2017), 23,5% (2018) Bistånd: 1,07 % av BNI (2014) Arbetslöshet: 6,3 % (2016), prognos 6,2% (2017), 6,2% (2018) Energikällor: Luxemburg är nästan helt importberoende på energiområdet, den i särklass största energikällan är olja som utgör ca 65 %. Kort historik På 900-talet grundades ett grevskap kring den nuvarande huvudstaden. Grevskapet kom tidigt att ingå i det tysk-romerska riket, men blev på 1300-talet ett självständigt hertigdöme. Därefter hade området omväxlande preussiska, franska, spanska, tyska, österrikiska, nederländska och belgiska härskare. Luxemburgs självständighet tillkom i flera steg: Wienkongressen år 1815 gav Luxemburg status som storhertigdöme. Inom ramen för det nyskapade kungariket Nederländerna år 1839 delades Luxemburg i det nuvarande storhertigdömet i personalunion med Nederländerna medan västra delen blev en provins i Belgien och år 1867 bekräftades Luxemburgs status som självständig och suverän stat. I och med detta garanterades även Luxemburgs eviga neutralitet. Personalunionen med Nederländerna bröts 1890. Luxemburg ockuperades under de båda världskrigen av Tyskland.
Efter världskrigen övergav landet sin neutralitetspolitik och engagerade sig aktivt i europeiskt och transatlantiskt samarbete i syfte att förebygga framtida krig. Luxemburg är en av grundarstaterna till Nato och det som idag är EU. Under 1800-talets industrialisering blev Luxemburg ett centrum för järn- och stålhantering, vilket lade grunden till landets ekonomiska utveckling. Idag är Luxemburg ett av världens ledande finanscentrum. Inrikespolitik Luxemburg är en parlamentarisk demokrati, inom ramen för en konstitutionell monarki. Storhertigen har enligt författningen den verkställande makten. I praktiken utövas denna dock av en inför parlamentet ansvarig regering. Parlamentet (Chambre des Députés) består av en kammare med 60 ledamöter, vilka väljs i allmänna val var femte år. Förutom parlamentet finns även statsrådet (Conseil d'état) som spelar en viktig roll i Luxemburgs politiska system. De 21 medlemmarna utnämns av statschefen på förslag från parlamentet och ska vara medborgarrepresentanter, det vill säga inte politiker. Statsrådet fungerar i praktiken som en andra kammare och måste granska alla lagförslag. Ett nytt lagförslag om dödshjälp utlöste något av en konstitutionell kris i Luxemburg under hösten 2008 sedan storhertigen, av samvetsskäl, valt att inte godkänna den nya lagen. Efter beslut i parlamentet i december 2008 krävs inte längre storhertigens godkännande av landets lagar. Storhertigen har därför nu mer av en ceremoniell roll i lagstiftningsprocessen, då han fortfarande undertecknar nya lagar. Luxemburg har en historia av inrikespolitisk stabilitet med en lång tradition av samarbete över partigränserna och en hög grad av konsensus gällande centrala frågor. Landet har styrts av koalitionsregeringar i olika konstellationer sedan 1945. Kristdemokratiska CSV har ingått i de flesta av dessa regeringsformationer. Fram till nyvalet år 2013 så var mandatperioden 1974-1979 det enda undantaget. Den 20 oktober 2013 gick Luxemburg till nyval för första gången sedan 1969, vilket ledde till bildandet av en ny regeringskoalition. Valet kom sig av tidigare premiärminister Jean-Claude Junckers (CSV) beslut att avgå. Bakgrunden var huvudsakligen en uppmärksammad avlyssningsskandal vilken fick koalitionspartnern LSAP att dra sig ut ur regeringssamarbetet. Det traditionellt bärande regeringspartiet CSV gick tillbaka i nyvalet med 3 mandat jämfört med valet 2009 och fick 23 av de 60 platserna i parlamentet. Valets stora vinnare var istället det liberala DP, som gick fram 4 mandat till total 13 platser. En regeringskoalition kunde därmed bildas tillsammans med socialdemokratiska LSAP och miljöpartiet De Gröna, vilka tillsammans samlade 32 mandat och därmed uteslöt CSV från regeringsmakten för första gången sedan 1979. Nästa val kommer att hållas år 2018. I juni 2015 hölls en folkomröstning i Luxemburg som behandlade tre frågor; om utländska medborgare, som bott mer än tio år i landet, ska ges möjlighet att rösta; om begränsning av regeringsledamöters mandat till maximalt tio år samt om att sänka röståldern från 18 till 16 år. Resultatet blev att 78,02 % röstade nej till rösträtt för utländska medborgare, 69,93 % röstade
nej till begränsad manadattid för regeringsmedlemmar och 80,87 % röstade nej till sänkt röstålder. Till följd av det ökande antalet ankommande asylsökande till EU har även Luxemburg tagit emot ett ökat antal. År 2015 sökte drygt 2000 personer asyl i Luxemburg vilket motsvarar en fördubbling jämfört med föregående år. Luxemburg har även tagit emot asylsökande via EU:s omfördelningssystem. Regeringens sammansättning Xavier Bettel (DP): premiärminister, minister för religion, kulturminister samt media- och kommunikationsminister Etienne Schneider (LSAP): vice premiärminister, ekonomiminister, försvarsminister samt minister för intern säkerhet Jean Asselborn (LSAP): utrikes- och EU-minister samt immigrations- och asylminister Félix Braz (DG): justitieminister Nicolas Schmit (LSAP): arbetsmarknadsminister och minister för sociala frågor Romain Schneider (LSAP): minister för social trygghet, biståndsminister samt idrottsminister Francois Bausch (DG): minister för hållbar utveckling och infrastruktur Fernand Etgen (DP): jordbruksminister samt minister för relationerna med parlamentet Marc Hansen (DP) bostadsminister och vice minister för högre utbildning Pierre Gramegna (DP): finansminister Lydia Mutsch (LSAP): jämställdhetsminister samt hälsominister Daniel Kersch (LSAP): inrikesminister samt minister för offentlig verksamhet och administrativ reform Claude Meisch (DP): utbildningsminister, barn- och ungdomsminister samt högskole- och forskningsminister Corinne Cahen (DP): familje- och integrationsminister samt minister för regionala frågor (la Grande Région) Carole Dieschbourg (DG): miljöminister
Landet är indelat i tre administrativa distrikt, 12 kantoner och 116 kommuner. De tre distrikten är Luxemburg i söder, Grevenmacher i öster och Diekirch i norr. Luxemburg tillämpar valplikt för registrerade medborgare, vilket innebär att en bötessumma kan åläggas den som inte röstar. Luxemburg har därför generellt ett mycket högt valdeltagande. Allmän rösträtt för män och kvinnor infördes 1919. Luxemburg har en stor andel invånare med utländsk bakgrund, drygt 46 %. Merparten kommer från Portugal och Italien, men även en stor andel fransmän, belgare och tyskar finns i landet. Arbetskraften kompletteras dessutom dagligen med drygt 160 000 pendlare från grannländerna. Officiella språk är franska, tyska och luxemburgiska (lëtzebuergesch). Luxemburgiska är det dominerande talspråket, ursprungligen en tysk dialekt. Den obligatoriska skolgången (inklusive två års förskola) omfattar alla barn i åldrarna fyra till femton år. Undervisning sker i varierande utsträckning på de tre officiella språken. Engelska ingår som ett obligatoriskt ämne på gymnasiet. Luxemburgs EU-politik Luxemburg har en mycket positiv inställning till politisk och ekonomisk integration i Europa och var en av de ursprungliga medlemsstaterna i Europeiska ekonomiska gemenskapen 1957. Landets tidigare premiärminister Jean-Claude Juncker var en stark förespråkare av europeisk integration och mycket aktiv i EU-sammanhang. Premiärminister Xavier Bettel är liksom sin föregångare starkt positiv till EU-samarbetet. Följande EU-institutioner är belägna i Luxemburg: EU-domstolen, Förstainstansrätten, Personaldomstolen, Europeiska Investeringsbanken, Europeiska Investeringsfonden, Revisionsrätten, Eurostat, Publikationsbyrån, Europeiska finansiella stabiliserings-faciliteten, Översättningscentrum samt översättnings- och sekretariatsfunktioner för Europaparlamentet och Europeiska kommissionen. Ministerrådet sammanträder i Luxemburg under april, juni och oktober. Luxemburg är representerat i EU-kommissionen genom dess ordförande Jean- Claude Juncker. Luxemburg är positivt inställt till EU-utvidgning, såväl vad gäller västra Balkan som Turkiet och Island. Det menar att EU kan bidra till en ökad stabilitet på Balkan samt dra nytta av en utökad inre marknad. Luxemburg har ratificerat Kyotoprotokollet och stödjer EU:s klimat- och energimål. Stora utsläpp, som till cirka 40 procent beror på s.k. tankningsturism, gör det dock svårt för landet att leva upp till utsatta mål enbart genom inhemska åtgärder. Hösten 2015 innehade Luxemburg ordförandeskapet i Europeiska unionens råd för tolfte gången. Luxemburgs ordförandeskap valde att fokusera på sju prioriterade områden;
investeringar för tillväxt och sysselsätting; sociala dimensionen; balans mellan rättsliga frågor och säkerhet samt migration; vitalisering av den inre marknaden; konkurrens i en global och transperant kontext; hållbar utveckling samt EU i världen. Utrikes- och säkerhetspolitik Luxemburg har sedan slutet av andra världskriget strävat efter nära förbindelser med såväl Europa som USA, både vad gäller ekonomiskt, politiskt och militärt samarbete. År 1944 ingick Luxemburg, Belgien och Nederländerna en första principöverenskommelse om närmare samarbete vad gällde handels- och tullfrågor. Detta kom sedan att institutionaliseras år 1958 genom undertecknandet av ett avtal om en ekonomisk union (BEU), det så kallade Benelux-fördraget, vilket trädde i kraft två år senare. Redan år 1921 hade dock Luxemburg och Belgien bildat en ekonomisk union. Luxemburg förespråkar ett starkt Benelux-samarbete. Luxemburg var en av de stater som grundade Nato år 1949 och är en hängiven medlem, trots att landet varken har flotta eller flygvapen. Luxemburg är även den minsta av de stater som grundade FN år 1945. Den kända skulpturen Non-violence av Carl-Fredrik Reuterswärd som är placerad utanför FN:s högkvarter i New York, skänktes av Luxemburg år 1988. Under perioden 2013-2014 var Luxemburg medlem i säkerhetsrådet. Obligatorisk värnplikt avskaffades år 1967 och försvaret utgörs sedan dess av en frivillig yrkesarmé på cirka 900 personer. Luxemburg har deltagit i fredsbevarande insatser i Bosnien och Kosovo, och har bidragit med ett mindre antal soldater i Afghanistan, Libyen och pågående insats i Mali. År 2014 uppgick Luxemburgs samlade bistånd till 1,07 procent av BNI. Biståndet koordineras av ett privat bolag, Luxembourg Agency for Development Cooperation, som till 98 procent ägs av den luxemburgska staten och till 2 procent av Société Nationale des Crédits à l Investissement. Fokus ligger framför allt på Burkina Faso, Mali, Niger, Senegal, Kap Verde, Namibia, Laos, Vietnam, Nicaragua och El Salvador, men även Serbien, Kosovo, Montenegro, Mongoliet och Rwanda ingår i Luxemburgs biståndsprogram. Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar År 1850 fann man järnmalm i landet, vilket lade grunden till den stålindustri som Luxemburgs ekonomi byggde på fram till oljekriserna på 1970-talet. Därefter har den finansiella sektorn successivt tagit över som landets ekonomiska motor. Stålindustrin svarar dock fortfarande för cirka 25 procent av landets export. Sverige exporterade järnmalm till Luxemburg fram till 1998 då importören, tillika landets största enskilda arbetsgivare och en av världens stora inom stålindustrin, Arbed, numera ArcelorMittal, övergick från malm till skrotbaserad stålproduktion.
Luxemburg klarade den ekonomiska och finansiella krisen relativt bra. Den ekonomiska tillväxten var 3,8 procent år 2016 och förväntas uppgå till 4 procent 2017 och 2018. Levnadsstandarden i Luxemburg är generellt hög, med en BNP per capita som är nästan tre gånger högre än EU-genomsnittet och den högsta nivån inom OECD. Ett särdrag hos Luxemburgs ekonomi, som i viss utsträckning förklarar landets mycket höga BNP per capita, är att det finns många utländska medborgare som är anställda och arbetar i Luxemburg. Dessa personer bidrar följaktligen till Luxemburgs BNP, samtidigt som de inte räknas med i den bofasta befolkningen. Luxemburg är det land som har den högsta faktiska individuella konsumtionen per capita i EU, med 40 procent över EU-genomsnittet. Även om det går att påstå att Luxemburg står i en klass för sig i BNP-termer, är skillnaderna i faktisk individuell konsumtion mindre. En orsak till det är att konsumtionsutgifterna för de utländska medborgare som arbetar i Luxemburg registreras i bosättningslandets nationalräkenskaper. Även löneläget är högt, vilket är resultatet av ett system med indexerade löner. Detta gäller särskilt inom den offentliga sektorn, där anställning varar livet ut. Luxemburg följer i stort genomsnittet i EU vad gäller sysselsättningsgrad, runt ca 65 procent, med en något mindre andel yrkesverksamma kvinnor än medel. Nära 25 procent av den arbetande befolkningen är idag sysselsatt inom finanssektorn, vilken även i hög grad anställer personal från andra länder. Därutöver är en stor del av befolkningen verksam inom handelssektorn samt inom den offentliga sektorn. Jordbrukets betydelse har minskat väsentligt genom åren och sysselsätter idag drygt en procent av landets arbetande befolkning. På politisk nivå finns en ambition att inte förbli alltför ensidigt beroende av den finansiella sektorn, även om utvecklingen hittills inte har lyckats svara mot detta. För att stärka landets konkurrenskraft investerar regeringen i forskning och utveckling, framför allt genom uppbyggnad av ett nationellt universitet som öppnades år 2003. Luxemburgs förbindelser med Sverige Henri I, nuvarande storhertig av Luxemburg, är genom sin mor barnbarn till drottning Astrid av Belgien, svensk prinsessa. Idag är cirka 1 800 svenskar bosatta i Luxemburg, huvudsakligen verksamma inom bank- och finanssektorn samt EU:s institutioner. Samtliga större svenska banker samt vissa finansinstitut och teleoperatörer finns etablerade i Luxemburg. Ett flertal svenska företag finns representerade i landet, bl.a. Volvo, Electrolux, Ericsson, Scania, SAAB och Tele2. Den svenska exporten till Luxemburg uppgick under 2016 till 893 miljoner kronor. Exporten utgörs främst av varor av plast, personbilar, maskiner och apparater. Den svenska exporten är dock i realiteten större då den officiella statistiken inte redovisar de varor som importeras via annat EU-land, framför allt telekomutrustning, vitvaror och fordon via Belgien. Den svenska importen från och via Luxemburg uppgick under 2016 till drygt 256 miljoner kronor. Emellertid utgörs en stor del av exporten av bärbara datorer tillverkade i Kina och Taiwan
men importerade via Luxemburg. Detta förklaras av att Luxemburg är ett stort internationellt nav för flygfrakt. Större delen av övrig varuimport består av järn och stål. Regeringen beslutade den 22 december 2010 att stänga flera utlandsmyndigheter under 2011, bl. a. ambassaden i Luxemburg. Ambassadens verksamhet sköts sedan hösten 2014 av en Stockholmsbaserad ambassadör, som har heltidsuppgiften att representera Sverige bland annat i Luxemburg. Ambassadören bedriver den löpande dialogen med Luxemburgs regering, inte minst i EU-frågor, samt främjar de ekonomiska förbindelserna mellan länderna. I Luxemburg finns ett svenskt honorärkonsulat. Konsulatet hanterar, under ledning av kansliet i Stockholm, konsulära ärenden och kan också utfärda provisoriska pass. Luxemburgs ambassadör i Danmark är ackrediterad även till Sverige. I april 2008 avlade Luxemburgs storhertigpar Henri och Maria-Teresa statsbesök i Sverige. Luxemburgs tidigare storhertigpar gjorde statsbesök i Sverige 1991. Det senaste svenska statsbesöket i Luxemburg ägde rum 1983. I samband med statsbesöket i april 2008 besökte även Luxemburgs utrikesminister Jean Asselborn, dåvarande justitieminister Luc Frieden och dåvarande ekonomiminister Jeannot Krecké Stockholm för bilaterala överläggningar. I november 2014 besökte Luxemburgs utrikes- och EU-minister Jean Asselborn, tillika minister för immigrations- och asylfrågor, Sverige för överläggningar med utrikesminister Margot Wallström samt med justitie- och migrationsminister Morgan Johansson. I februari 2015 besökte Luxemburgs jämställdhetsminister Lydia Mutsch och justitieminister Félix Braz Sverige för möte med statsrådet Åsa Regnér för att få mer information om Sveriges erfarenheter i frågor som rör prostitution och sexköpslagen. Luxemburgs arbetsmarknadsminister Nicolas Schmit besökte Sverige i april 2015 för ett bilateralt möte med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. I maj 2015 besökte Luxemburgs finansminister Pierre Gramegna Sverige för möte med finansminister Magdalena Andersson. Sveriges ambassadör anordnade i juni 2015 samt i april 2016 ett event om cybersäkerhet tillsammans med Business Sweden och honorärkonsuln. Under Luxemburgs EU-ordförandeskap hösten 2015 besökte ett femtontal svenska ministrar Luxemburg för deltagande i informella ministermöten. I oktober 2016 deltog sr Åsa Regnér i en jämställdhetskonferens i Luxemburg och hade då möte med jämställdhetsminister Lydia Mutsch. Luxemburgs finansminister Pierre Gramegna besökte Sverige i maj 2017 för möte med finansminister Magdalena Andersson.