Can local disposal of rainwater reduce the risk of flooding in urban areas?

Kan lokalt omhändertagande av dagvatten minska översvämningsrisken i tätbebyggelse? Can local disposal of rainwater reduce the risk of flooding in urban areas? Adam Ravn Tony Hellborg Huvudområde: Byggteknik Handledare: Simon Siggelsten 06 2015

Fakulteten för teknik och samhälle Kan lokalt omhändertagande av dagvatten minska översvämningsrisken i tätbebyggelse? Can local disposal of rainwater reduce the risk of flooding in urban areas? Examensarbete Byggingenjör 180 hp VT 2015 Adam Ravn Tony Hellborg Handledare: Simon Siggelsten

Förord Vi fick idén till examensarbetet efter att ha läst en kurs i vattenteknik anförd av Jens Wittmiss. I kursen debatterades den pågående förtätningen av städerna och vilka krav den ställer på vattenhanteringen i samhället. Den pågående urbaniseringen och de förväntade klimatförändringarna inom det närmsta seklet innebär att dagvattenhantering i tätbebyggelse blir allt mer problematiskt. I Sverige har det på flera orter inträffat kraftiga nederbördstillfällen det senaste decenniet med översvämningar, förstörda vägar och byggnader som följd. I rapporten vände vi oss till fastighetsägare och konsultföretag i Malmö i hopp om att det fanns intresse från deras sida gällande lokalt omhändertagande av dagvatten. Stöd under skrivandets gång har getts av Pär Svensson gruppchef på Sweco som tillika varit vår externa handledare. Vidare har vi samarbetat med Mia Kjell, fastighetsförvaltare på Bellevuegården, Malmö kommunala bolag. Handledning från Malmö högskola har getts av Simon Siggelsten som bidragit med kloka resonemang samt tips under senare delen av skrivandet. Vi vill rikta ett särskilt stort tack till de ovan nämnda personer som gjort det här arbetet möjligt att genomföra. Tack Jens, Pär, Mia och Simon. Adam Ravn Tony Hellborg i

Sammanfattning Under människans livstid har vatten alltid spelat en central del på både gott och ont. I takt med att städerna har fått fler och fler hårdgjorda ytor har också vattnets förmåga att infiltrera försvårats. Detta har bidragit till att dagvattenhanteringen i städerna blivit allt viktigare. På grund av fortsatt förtätning av städerna så förstoras också problemen med dagvattenhanteringen. De äldsta delarna i städerna är frekvent drabbade av översvämningar vid stora regnmängder. När dessa områden var nybyggda fungerade dagvattenhanteringen på önskat sätt. Samtidigt var staden inte lika tät då som den är nu, det fanns helt enkelt fler grönytor som vattnet tilläts infiltrera på. Syftet med rapporten är att undersöka hur dagvattenhanteringen ser ut på Bellevuegården och hur de påverkas vid höga dagvattenflöden och regnmängder. Uppsatsen berör de dagvattenhanteringsproblem som växt fram i städerna och varför dessa har uppstått. Ett specifikt område, Bellevuegården, har studerats för att tydliggöra de problem som existerar i tätbebyggda områden på grund av felaktig eller avsaknad av lokal dagvattenhantering. Rapporten redovisar vad som har gjorts för att främja den lokala dagvattenhanteringen på Bellevuegården. Med denna information som grund fastslår arbetet var i området det skapas översvämningar samt varför dessa uppstår. Vidare redovisas teorierna bakom ett antal åtgärder som kan användas vid lokalt omhändertagande av dagvatten och hur dessa kan användas för att främja en god dagvattenhantering. Studien belyser endast vad som kan förbättras ovan mark. Det vill säga att rördimensioner och anslutningar i fastighetens- och kommunens VA-system inte kommer att ifrågasättas utan dessa förutsätts vara dimensionerade utefter de regler som finns. Arbetet kommer inte heller att ta upp de förväntade klimatförändringarna i någon större utsträckning eftersom möjligheten att förhindra dessa med hjälp av valt tema är minimal. Vidare tar rapporten också upp beräkningsexempel för Bellevuegården där avrinnings- och infiltrationskapaciteten undersöks. En kontrollberäkning har gjorts efter det att föreslagna lösningar har implementerats. Detta för att kunna ge läsaren en bild av genomförda åtgärders effektivitet. Genom att skapa längre avrinningsvägar för dagvattnet ges detta chansen att infiltrera och avdunsta, vilket i sin tur leder till att reducerade vattenmängder når VA-systemen. Föreslagna åtgärders mål är att så mycket vatten som möjligt ska kunna tas om hand lokalt på tomten. Bellevuegården i sig har i dagsläget minimala möjligheter att fånga upp dagvatten på grund av oregelbunden höjdsättning kombinerat med hårdgjorda ytor. Dessutom är nedfarter till garaget riskzoner då dessa fungerar som lågpunkter vilket får till följd att vattnet rinner hit. Bellevuegården har däremot hög potential att förbättras eftersom det inte har gjorts några åtgärder inom lokalt omhändertagande av dagvatten i området. Genom att anlägga grönt tak över garagenedfarten samtidigt som kanterna runt trappnedgångarna höjs ökas skyddet mot kommande översvämningar. Utjämning av höjdskillnader och ökade infiltrationsmöjligheter på fastigheten skulle också krävas för att kunna skapa ett bättre skydd mot översvämningar i framtiden. Genom att utföra dessa insatser skulle områdets dagvattenhanteringskapacitet öka drastiskt utifrån hur tomten är planerad i dagsläget. ii

Abstract Water has always played a central part in people s lives, both in good and bad terms. As the number of firm surfaces has increased in the dense populated areas, the ability of the water to drain has decreased. This has contributed to stormwater management in urban areas which has also become increasingly important. The continued densification of urban areas gave birth to problems such as inundation caused by stormwater. The oldest parts of the cities are frequently affected by floods during heavy rainfalls. When these areas were newly built, stormwater management worked as required due to low density which led to natural waterdrainage paths. This paper will examine the problems of stormwater management that have emerged in cities and reasons why these have occurred. One specific housing area will be studied from a stormwater management perspective. Furthermore, the paper will present theories behind a number of potential solutions which could be used in order to promote better stormwater management. By investigating causes of the flooding problems in one specific urban area, this report will convey and propose suitable solutions in order to minimize the risk of future floods. Further, this report will also present calculations for the specific area of interest, and the drainage and infiltration capacity of the area will also be investigated. A calculation after proposed solutions have been realized, theoretically, will then be introduced. This will be presented in order to give the audience an idea of whether or not the proposed solutions might have any effect. The report will not investigate expected climate changes since the possibility to prevent or affect these is poor. Further, pipe dimensions and connections in municipal water systems will not be examined. iii

Innehållsförteckning Förord... i Sammanfattning... ii Abstract... iii Innehållsförteckning... iv 1 Inledning... 1 1.1 Bakgrund... 1 1.2 Problemformulering... 1 1.3 Syfte... 1 1.4 Avgränsningar... 2 1.5 Disposition... 2 2 Metod och genomförande... 3 2.1 Litteraturstudie... 3 2.2 Fallstudie... 3 2.3 Enkätundersökning... 4 2.4 Beräkning på dagvattenflöden... 4 3 Teori... 5 3.1 Historik... 5 3.2 Lokalt omhändertagande av dagvatten... 6 3.3 Lagar och regler... 7 3.4 Beräkning på dagvattenflöden... 9 3.5 Åtgärder inom lokalt omhändertagande av dagvatten... 10 3.5.1 Gröna tak... 11 3.5.2 Infiltration... 12 3.5.3 Perkolation... 14 3.5.4 Svackdiken... 14 3.5.5 Dammar... 15 4 Fallstudie Bellevuegården... 17 4.1 Nulägesanalys... 17 4.2 Avvägning... 19 4.3 Enkätundersökning... 20 4.4 Beräkningar av dagvattenflöden... 21 5 Analys... 22 5.1 Gröna tak... 22 5.2 Infiltration... 22 5.3 Perkolation... 24 5.4 Svackdiken... 24 5.5 Dammar... 25 5.6 Höjdnivåer... 27 6 Diskussion... 30 7 Slutsats... 32 Referenser... 33 iv

v

1 Inledning 1.1 Bakgrund Människans inverkan på klimatet blir allt mer påtaglig, utsläpp som påverkar växthuseffekten leder till obalans i atmosfären och det kan i framtiden förväntas en ökad nederbörd i både mängd och intensitet (IPCC, 2013). Den ökade nederbörden skapar stora problem i urbana miljöer eftersom mark och byggnader i stor utsträckning består av hårda ytor. De hårda ytorna saknar i princip helt infiltrationskapacitet och bidrar till att det bildas oönskade vattensamlingar och översvämningar. Till exempel när de södra delarna av Sverige drabbades av ett kraftigt skyfall i slutet av augusti 2014 var Malmö en av de städer som drabbades hårdast av översvämningar (VASYD, 2014). Efterföljande vattenskador på byggnader och lösöre beräknades uppgå till flera miljoner kronor (SR, 2014). Bellevuegården ligger i sydvästra delen av Malmö och byggdes år 1972 som ett av de senare projekten under miljonprogrammet (1965-1974). Lägenheterna ägs och förvaltas av Malmös kommunala bolag, MKB (MKB, 2014). Bostadsområdet består av drygt 2000 lägenheter vars källare och garage drabbades hårt av översvämningar under sensommaren 2014, M. Kjell (personlig kommunikation, 13 februari, 2015). 1.2 Problemformulering Det faktum att människor bosätter sig allt tätare leder till ökade påfrestningarna på de olika samhällsfunktionerna (Lidström, 2013). De VA-system som finns i städerna idag anlades för 50 år sedan och klarar helt enkelt inte av att hantera de ökade volymerna nederbörd (Ahlman, 2011). Skador för flera miljoner kronor på byggnader och privat egendom uppstår som en följd av att vattnet inte kan tas om hand och ledas bort på ett tillfredsställande sätt. Därför måste kommunerna tillsammans med entreprenörer arbeta fram åtgärder inom lokalt omhändertagande av dagvatten. Lösningar som fångar upp, fördelar och fördröjer den ökade mängden nederbörd så att vattenflödena i VA-systemen inte överskrider dess kapacitet. Området Bellevuegården har drabbats hårt av översvämningar de senaste åren och nu kräver de drabbade att åtgärder sätts in för att undvika att liknande problem uppstår i framtiden (Skånskan 2014). Arbetet med förebyggande åtgärder och anpassning av befintliga byggnader är i högsta grad aktuellt och kan innebära stora potentiella kostnadsbesparingar för alla inblandade. 1.3 Syfte Syftet är att undersöka varför Bellevuegården drabbas av översvämningar och därmed förklara de problem som finns i området. Målet är att specificera ett antal åtgärder inom lokalt omhändertagande av dagvatten som kan tillämpas på Bellevuegården. Studien undersöker också vad som uträttats i området för att främja den lokala dagvattenhanteringen. Ambitionen är att fastighetsägaren ska kunna använda den sammanställda informationen i studien som underlag när åtgärder för att minska risken för översvämning ska implementeras i bostadsområdet. 1

1.4 Avgränsningar Studien begränsas genom att det är ett specifikt bostadsområde som studeras. Det innebär att de resultat och lösningar som presenteras i den här uppsatsen är riktade till Bellevuegården. Dock kan dessa även användas av andra fastighetsägare i liknande miljöer med liknande problem då studien även tar upp allmänna lösningar och viktiga aspekter gällande lokalt omhändertagande av dagvatten. Det undersökta området Bellevuegården begränsas av bostadshusen Stensjögatan 4-60, se bild 4.1. Arbetet tar inte upp VA-systemens kapacitet och begränsningar i området utan dessa förutsätts vara dimensionerade enligt de regler och lagar som finns. Detta eftersom arbetet med att ersätta befintligt VA-system med största sannolikhet innebär mycket stora kostnader. 1.5 Disposition Rapporten är uppdelad i fyra delar. Först ges en introduktion till läsaren genom att presentera bakgrund, problemformulering och syftet med uppsatsen. Vald metod presenteras och förklaras. Teorikapitlet innehåller allmän information om dagvatten, dess historia och slutligen vilka regler och lagar som styr dagvattenhanteringen i samhället. Här presenteras även några vanligt förekommande lösningar vid hantering av dagvatten. Fallstudien består av en nulägesanalys av området Bellevuegården, resultat från avvägningen och enkätundersökningen samt beräkning av dagvattenflöden. I den sista och avslutande delen analyseras möjliga åtgärder att införa i området gällande lokalt omhändertagande av dagvatten. Analysen grundar sig på den genomförda fallstudien samt kunskap insamlad från teoriavsnittet. Detta leder fram till en rad åtgärder som kan tillämpas i området för att minska mängden dagvatten i det allmänna dagvattennätet. Fullständiga resultat från fallstudien redovisas i bilagor enligt nedan; Bilaga A Enkätundersökning Bilaga B Svarsfrekvens enkätundersökning Bilaga C Resultat avvägning Excel Bilaga D Resultat avvägning karta Bilaga E Förväntade flödesriktningar Bilaga F Beräkningar på dagvattenflöden 2

2 Metod och genomförande Information till färdigställandet av rapporten har samlats in på fyra sätt, en litteraturstudie, en fallstudie, en enkätundersökning samt beräkning av dagvattenflöden på Bellevuegården. 2.1 Litteraturstudie En litteraturstudie är ett tillvägagångsätt för att inhämta facklig information och på så sätt kunna sätta sig in i ämnet. Det är högst väsentligt att vara påläst inom ämnet som ska studeras, därför är denna metod den mest omfattande (Byrman, 2010). Litteraturstudien i den här rapporten består av insamlad information från böcker, publikationer, vetenskapliga artiklar och rapporter samt konsultation med kunniga personer inom det berörda ämnesområdet. En möjlig oönskad effekt av att ha med en litteraturstudie är att det kan ges en skev bild av verkligheten. Vid läsning av facklitteratur, rapporter etc. så kan det tyckas vara enkelt att utföra de lösningar som presenteras. Detta kan bero på att författaren av skriften endast beskriver teoretiskt hur lösningen skall genomföras eller att författaren har optimala förhållanden för just den lösning som presenteras. Ute i verkligheten och i synnerhet på Bellevuegården finns det tydliga begränsningar när det gäller olika lösningsförfaranden, vilket gör att fakta som inhämtas från studien måste utvärderas noga. Dock resonerades det fram att litteraturstudien är nödvändig för uppsatsens innehåll eftersom fördelarna övervägde nackdelarna. 2.2 Fallstudie En fallstudie är en närmare observation och granskning av någonting, i detta fall Bellevuegården. Detta görs för att kunna skildra området idag och därigenom dra slutsatser för vad som skulle kunna förbättras (Soy, 1997). Fallstudien är viktig för att kunna planera hanteringen av dagvattnet på rätt sätt. Detta för att rätt lösningar ska hamna på rätt ställen i området. Det som talar för en fallstudie är att det då kan tas reda på vilka begränsningar området har för de olika lösningsförfarandena. Målet är även att få en känsla för hur området är uppbyggt och därmed fastställa vattenflödesriktningar på marken. Den här metoden valdes för att den på ett tydligt sätt beskriver området Bellevuegården i dagsläget och vilka eventuella åtgärder som är möjliga att genomföra. Genom att göra en nulägesanalys ges bild av hur dagvattenhanteringen fungerar idag. Med hjälp av den kunskap som getts av litteraturstudien kan lämpliga åtgärder i området nu föreslås. För att få en uppfattning om topografin i området genomförs en kartläggning över marknivån. Detta sker genom en ytavvägning. Avvägningsinstrumentet monteras på en plats med god utsikt över stora delar av området. Instrumentets specifika höjd bestäms och en nollpunkt mäts in, förslagsvis den lägsta punkten. En person går runt i området med en linjal och placerar sig på intressanta punkter som sedan personen vid instrumentet läser av. Instrumentet måste flyttas för att kunna nå alla delar av området, därför är det viktigt att ha en specifik höjd på instrumentets kikare. Eftersom instrumentet måste flyttas så kommer också instrumentets höjd att ändras. Detta måste korrigeras så att alla inmätta punkter refererar till samma nollhöjd. Risken med denna metod är att de inmätta värdena kan vara belagda med ett kollimationsfel (Wittmiss, 2014). 3

2.3 Enkätundersökning En enkätundersökning har gjorts för att kartlägga hur de boende i det översvämningsdrabbade bostadsområdet Bellevuegården upplever den bekymmersamma situation de befinner sig i. Enkäten syftar dels till att få en bild av hur utbrett problemen med översvämningar är i området och dels hur de boendes inställning är till att implementera möjliga åtgärder. Uteblivna svar eller en eventuell låg svarsfrekvens från enkätundersökningen och dess genomförande skulle påverka resultatet i den grad att det kan vara svårt att tolka den insamlade informationen. I bostadsområdet Bellevuegården finns drygt 2000 lägenheter, utav dessa ligger 540 lägenheter inom det undersökta området som begränsats i den här uppsatsen. På grund av resurs- och tidsbegränsning har enkäten enbart delats ut till 200 av de 540 hushållen. 2.4 Beräkning på dagvattenflöden Beräkningar för att undersöka områdets dimensionerande vattenavrinning till kommunens VAsystem redovisas i rapporten. Denna del innehåller regnintensitetsberäkning, bestämmande av en sammanlagd avrinningskoefficient samt beräkning av dimensionerande avrinning från området. Beräkningarna görs utifrån Bellevuegården som det är i dag innan föreslagna åtgärder är genomförda. Denna jämförs sedan med beräkningar där föreslagna åtgärder är inkluderade. Därefter kommer resultaten från dessa att jämföras. Området är uppdelat i fyra rektangulära fiktiva delar där varje del har sin egen area och specifika avrinningskoefficient, (se bilaga F). Genom att utföra dessa beräkningar kan effekten av föreslagna lösningar kontrolleras teoretiskt. 4

3 Teori 3.1 Historik Allt liv på jorden är beroende av vatten för att kunna leva och frodas. Framförallt förtäring av vatten är en direkt avgörande faktor för människans överlevnad. Under 1800-talet när industrialiseringen tog sin början flyttade människorna allt närmare varandra och samhällen och städer växte sig större. Brunnar byggdes för att kunna försörja den ökande populationen i städerna men även vattenledningar och akvedukter konstruerades för att kunna leda vatten till städerna. Att avfall och latrin tömdes utanför husen hörde till vardagen. I takt med den pågående förtätningen ökade också mängden spill från fastigheterna vilket ledde till att sjukdomar och epidemier uppstod. En av anledningarna till att folk mådde dåligt berodde på att de i princip drack sin egen avföring. Latrinen som kastades ut på gatan försvann till recipienten orenat, där människorna sedan tog sitt dricksvatten ifrån. Detta kom man underfund med i början på 1900- talet men det dröjde till 1950-talet innan detta åtgärdades då staten subventionerade byggnationen av ett flertal reningsverk (Lidström, 2013). Ledningsnätet på 1950-talet var enkelt uppbyggt och existerar fortfarande idag i de äldre delarna av städerna (Stahre, 2004). Ledningsnätet under 50-talet var av formen; kombinerat system. Det betyder att både spill- och dagvatten leds till ett reningsverk i samma ledning och släpps därefter ut i ett vattendrag. Efterhand som folk fortsatte att etablera sig i städerna och allt fler hårdgjorda ytor anlades ökade vattenmängderna i de kombinerade systemet och ganska snart skapade denna ledningsform problem hos reningsverken. Vid stora nederbördsmängder överbelastades reningsverken som inte kunde behandla allt inkommande vatten vilket ledde till att vissa delar av städerna blev översvämmade. För att komma runt detta problem byggdes bräddningsavlopp på vissa ställen i ledningsnätet. Här släpptes orenat spillvatten ut för att hindra översvämningar (Lidström, 2013). Utvecklingen fortsatte när bräddning av spillvatten blev för frekvent förekommande för att anses vara effektivt och bra för miljön. Det var i detta skede som duplikat system formades. Ett duplikat system består av en spill- och en dagvattenledning som transporterar respektive innehåll till olika ställen. Spillvatten leds till reningsverk och dagvatten leds till ett vattendrag. Duplikat system utökades senare även med utjämningsmagasin för att undvika bräddning allt för ofta. Denna utbyggnad från kombinerade- till duplikat system pågår än idag men i mindre utsträckning (Lidström, 2013). Duplikat system räcker inte längre till för att kunna hantera de ökande dagvattenmängderna från städerna, utan resulterar i oönskade vattensamlingar och översvämningar. Eftersom det är relativt dyrt att lägga om hela ledningsnätet så föddes idén om lokalt omhändertagande av dagvatten på 70-talet (Stahre, 2004). Nutidens dagvattensystem består av duplikatsystem kompletterat med lokalt omhändertagande av dagvatten, för att minska antalet flödestoppar i ledningsnätet. Markens infiltrationskapacitet används för att minska bidraget till det kommunala dagvattennätet (Stahre, 2004). 5

3.2 Lokalt omhändertagande av dagvatten Med lokalt omhändertagande av dagvatten menas att fånga upp, fördröja och fördela vattenflödet med hjälp av olika anläggningar i närheten av där vattnet träffar marken. Processerna kännetecknas bland annat av infiltration, perkolation, ytavrinning, trög avrinning och fördröjande dammar samt sjöar. Vatten strävar alltid efter att nå lägsta möjliga punkt på enklaste väg. Ute i naturen sker detta naturligt och utan risk för att skapa problem för oss människor eftersom skog och gräsmarker suger upp vattnet. Skulle inte växtligheten lyckas ta till sig allt vatten leds vattnet oftast via naturliga vägar till en närliggande bäck eller å och så vidare till en sjö eller hav (Lidström, 2013). I urbana miljöer måste människan styra vattenprocessen för att inte riskera att vattenflödet blir för intensivt och orsakar översvämningar. Principen är att i ett tidigt skede fördröja vattenflödet och fördela vattenmängderna till platser där de inte utgör någon skada eller risk för skada på befintliga konstruktioner (Lidström, 2013). Innan människan skapade städer fanns det inte några översvämningsproblem på grund av hårdgjorda ytor. Detta berodde på att man bodde relativt åtskilt jämfört med idag. Avsaknaden av hårdgjorda ytor i och runt omkring byar och städer bidrog också till en ökad infiltrationskapacitet. Transportleder bestod i bästa fall av hårt packad grus vilket fortfarande har en relativt god avrinningskoefficient (0,4), se tabell 3.1 (Lidström, 2013). Bild 3.1 Avrinning i olika miljöer (Lidström, 2013) En avrinningskoefficient beskriver en ytas förmåga att ta hand om vatten och få detta att infiltrera. Koefficienterna är framtagna på vetenskaplig väg och tar hänsyn till hur hårdpackat materialet är och hur stor lutning det kan antas ha. En yta som exempelvis släpper ifrån sig 80 procent av inkommande vatten likställs med 0,8 i avrinningskoefficient (Lidström, 2013). Människan anpassade sig med andra ord efter naturen. Detta har förändrats i takt med att förtätningen av städer och orter har blivit allt mer påtaglig. I dagens urbana samhälle består transportlederna nästan endast av hårdbelagda ytor såsom asfalt eller sten. Denna fortsatta förtätning gör att grönytor som tidigare bidragit med goda infiltrationsmöjligheter för dagvatten försvinner. Istället ersätts grönytor med hårdgjorda ytor som har relativt dåliga avrinningskoefficienter, till exempel asfalt (0,8), se tabell 3.1 (Lidström, 2013). 6

Tabell 3.1 Avrinningskoefficienter för olika material (Lidström, 2013). Typ av yta Avrinnings koefficient Tak 0,9 Betong- och asfaltyta, berg i dagen i stark lutning 0,8 Stensatt yta med grusfogar 0,7 Grusväg, starkt lutande bergigt parkområde utan nämnvärd vegetation 0,4 Berg i dagen i inte alltför stark lutning 0,3 Grusplan och grusad gång, obebyggd kvartersmark 0,2 Park med rik vegetation samt kuperad bergig skogsmark 0,1 Odlad mark, gräsyta, ängsmark m.m. 0-0,1 Flack tätbevuxen skogsmark 0-0,1 3.3 Lagar och regler All vattenhantering i Sverige styrs genom vattendirektiven som infördes i svensk lagstiftning 2004 och kommer från Europaparlamentet och Europakommissionen. Riksdagen stiftar lagar och regeringen beslutar förordningar som ska gälla för Sverige. Det är sedan havs- och vattenmyndigheterna som meddelar föreskrifter och rapporterar tillbaka till EU. Havs- och vattenmyndigheterna har till uppgift att beskriva, kartlägga och klassificera status på vattenförekomsterna i distriktet, fastställa miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram för att uppnå dessa samt kontinuerligt följa upp och utvärdera åtgärder. Kommuner, länsstyrelser och myndigheter är skyldiga att arbeta efter den åtgärdsplan som havs- och vattenmyndigheter tar fram. Sverige är indelat i fem vattendistrikt som bygger på hur vattnet tar sig från land och ut i havet där gränserna mellan de fem havs- och vattenmyndigheterna styrs av vattnets väg och inte av kommungränser. (Lundström, 2011) Dagvattenhanteringen i Sverige regleras av flera olika lagar och förordningar. Miljöbalken, lagen om allmänna vattentjänster och plan- och bygglagen är några exempel på regelverk som styr dagvattenhanteringen och regleras av regeringen och riksdagen. Myndigheter, länsstyrelser och kommuner tar sedan fram föreskrifter och allmänna råd som gäller dagvattenhantering till exempel Boverkets byggregler och VA-taxa. (Alm & Åström, 2014) Miljöbalken ställer krav på att verksamhetsutövaren följer de lagar och regler som gäller samt att ha kunskap om hur verksamheten påverkar miljön (Alm & Åström, 2014). Enligt Riksdagen, 1998, 1 Kap 1 har Miljöbalken till syfte att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Således är det fastighetsägaren som ansvarar för vattenhanteringen på sin fastighetstomt. När det uppstår vattenskador på eller i fastigheten påbörjas alltid en utredning för att klargöra vem som är ansvarig. Oavsett om vattenskadorna beror på brister i dagvattenhanteringen eller 7

på oförutsägbara händelser som till exempel extremt skyfall eller storm, uppstår det svårigheter med att utreda vem som är ansvarig. Detta beror främst på att det inte finns någon tydlig gräns mellan begreppen dagvatten, avloppsvatten, dräneringsvatten och markavvattning mot ansvarig part. Att vattensystemen är sammanbundna med varandra försvårar den juridiska processen. (Alm & Åström, 2014) Enligt en proposition från regeringen lyder definitionen av dagvatten följande; dagvatten avses tillfälliga flöden av exempelvis regnvatten, smältvatten, spolvatten och tillfälliga framträngande grundvatten (Regeringen, 2005, s.44). Varje kommun har ett stort ansvar gällande vattenförvaltning och vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag. Kommunen ansvarar för både vatten och avlopp och det gäller att se till att nivån God vattenstatus uppnås. Kontinuerliga kontroller och tillsyn för att undvika läckage och underdimensionerade avloppsrör är ett sätt att arbeta för att uppnå målet. Att säkra vattentäkter och vattenskyddsområden är ett annat exempel. (Lundin, 2011) Bild 3.2 Sveriges fem vattendistrikt (Lundström, 2011). 8

3.4 Beräkning på dagvattenflöden Tabell 3.2 Nomenklatur för parametrar (Svenskt vatten, 2004 och Lidström, 2013) I detta kapitel beskrivs tillvägagångssättet för att beräkna vattenflödet på Bellevuegården före och efter föreslagna åtgärder har införts. i(t r, Z) Regnintensitet för valfri ort i Sverige (l/s, ha) a, b, c Parametrar beroende på valfri ort i Sverige T Återkomsttid i månader Z Regional parameter φ Sammanvägd avrinningskoefficient A n Yta för respektive delområde(m 2 ) φ n Avrinningskoefficient för respektive delområde A Total area(m 2 ) q d dim Dimensionerande flöde (l/s) i(t r ) Regnintensitet (l/s, ha) Regnintensitet Vid beräkning av dimensionerande regnintensitet finns olika formler att använda. Formel för regnintensitet tagen från Svenskt vatten (2004) valdes framför den formel som beskrivs av Lidström (2013). Enligt Wittmiss (2014) anses formeln från Svenskt vatten (2004) vara mest tillförlitlig av de båda. Resultatet ges i l/s, ha. Formeln beskriver hur intensivt regnet är med hänsyn till dess varaktighet, återkomsttid och geografiska placering. Sammanvägd avrinningskoefficient (i(t r, Z) = 2,78 (a + Zb) c) Formel för sammanlagd avrinningskoefficient tagen från Lidström (2013) beroende på de sammanlagda ytornas areor och avrinningskoefficienter. Avrinningskoefficienten(φ) beskriver en ytas förmåga att infiltrera inkommande vatten. Det är en procentterm för hur mycket vatten som rinner av ytan och kan användas för att skapa en bild över ytans beskaffenhet. Rationella metoden φ = A 1 φ 1 + A 2 φ 2 +... A n φ n A Rationella metoden används för att ta fram dimensionerande avrinning för de fiktiva delareorna som området är indelat i. Därefter adderas dessa värden till ett slutgiltigt värde. Rationella metoden är tagen från Lidström (2013). Denna metod var bättre lämpad att använda för Bellevuegården än vad tid-area metoden var, som är en utveckling av den rationella metoden. Enligt Holmberg (2005) är den rationella metoden lämplig att använda för mindre områden som är jämnt exploaterade samtidigt som avrinningskoefficienterna är relativt lika. Ekvationen redovisar relationen mellan tillfört dagvatten och avrinningen från ytan. q d dim = A i(t r ) φ 9

3.5 Åtgärder inom lokalt omhändertagande av dagvatten Det finns en rad olika åtgärder inom lokalt omhändertagande av dagvatten som kan genomföras i urbana miljöer. Gemensamt för alla är som nämnts ovan att de genom sin utformning minskar mängden vatten i VA-systemen och på så sätt minskar risken för översvämning på utsatta platser. För att öka mängden växtlighet och grönytor i olika byggprojekt kan en princip hämtad från Berlin användas. Principen heter grönytefaktor och användes bland annat vid Bo01 i Malmö. Byggherren måste uppnå en viss poäng på sin byggrätt enligt en tidigare gjord överenskommelse med kommunen och stadsplaneraren. Grönytefaktorn behandlar krav på mängden grönytor, växtlighet och lokalt omhändertagande av dagvatten. (Persson, 2005). Ett viktigt inslag i människors liv är välbefinnandet. Vanligtvis delas åtgärderna in i fyra kategorier enligt tabellen nedan (Stahre, 2004) Tabell 3.3 Tekniska lösningar för öppen dagvattenhantering. (Stahre, 2004) Lokalt omhändertagande (Privat mark) Fördröjning nära källan (Allmän platsmark) Trög avledning (Allmän platsmark) Samlad fördröjning (Allmän platsmark) Gröna tak Infiltration på gräsytor Genomsläppliga beläggningar Infiltration i stenfyllningar (stenkista) Dammar Infiltration på gräsytor Genomsläppliga beläggningar Infiltration i stenfyllningar (stenkista) Tillfällig uppdämning av dagvatten Dammar Våtmarker Svackdiken Diken Kanaler Dammar Våtmarksområden Sjöar 10

3.5.1 Gröna tak Ett grönt tak karakteriseras av att det är vegetationsbevuxet och har ett substratdjup på minst två centimeter. Vegetationen på gröna tak kan bestå av ett stort antal olika växter. Den bestämmande faktorn för vilka växter som klarar sig på taken är substratdjupet och taklutningen (Dunnett & Kingsbury, 2004). Det finns olika typer av gröna tak som kategoriseras efter deras djup på jordlagren. Respektive tak kommer tas upp och förklaras närmare senare i detta delkapitel. En effektiv metod för att reducera vattenflödet mot VA-systemen är att anlägga gröna tak. De flesta tak består idag av en hårdgjord yta. Dessa ytor har en nästintill obefintlig infiltrationsförmåga vilket gör att all nederbörd som landar på taket leds via hängrännor och stuprör ner i dagvattenledningarna. Vatten som faller på ett grönt tak absorberas och lagras i substratlagret varav växterna sedan tillgodoser sitt vattenbehov samtidigt som en viss del av vattnet evaporerar ut till atmosfären (Dunnett & Kingsbury, 2004). Det gröna taket bidrar därmed till att minska antalet flödestoppar i VA-systemet. Långtidsmätningar visar att avrinningen från alla mindre regn i stort sett tas upp av vegetationstäcket. (Lidström, 2013, s.139). Enligt Dunnett & Kingsbury (2004) är det möjligt att ta hand om cirka 50 procent av vattnet som faller på en viss yta genom att anlägga ett grönt tak med fem centimeter substratdjup. Jämförelsevis tas endast 20 procent av vattnet om hand lokalt hos en vanlig takyta. Det sker till största delen genom evaporation. Båda taken som jämfördes var plana tak, det vill säga en lutning mindre än fyra grader. Gröna tak bidrar även till den biologiska mångfalden, kyler byggnaden på sommaren och isolerar byggnaden på vintern (Kretz, 2013). Bild 3.3 Avrinning grönt tak respektive normalt tak (Dunnet & Kingsbury, 2004) 11

3.5.1.1 Extensiva gröna tak De extensiva gröna taken är den minst krävande formen av ekologiska tak, både med avseende på skötsel och ur konstruktionssynpunkt. Detta beror på att extensiva gröna tak har ett substratlager vars tjocklek ligger inom ett spann på två till 15 centimeter, vilket i sin tur leder till att den vattenlagrande kapaciteten blir begränsad (Dunnett & Kingsbury, 2004). Den vattenlagrande kapaciteten beror även på takets lutning. Dessa faktorer förorsakar att endast en begränsad typ av växter klarar sig på taken. Sedum är den dominerande växtarten eftersom denna har bra resistens mot torka och kan överleva utan vatten under en dryg månads tid. Potentialen för växtfloran skiljer sig givetvis mellan substratdjupen (Dunnett & Kingsbury, 2004). Att anlägga extensiva tak på lutande tak fungerar upp till en lutning på 27 grader (Vegtech, 2015). Ett ökat substratdjup innebär även ökade vattenlagringsmöjligheter men också ökat underhåll samt högre ställda krav på den bärande konstruktionen. Tabell 3.4 Växtlighet anpassat efter substratdjup (Dunnett & Kingsbury, 2004). Substratdjup(cm) Potentiella växter 2-5 Mossor, Sedumväxter 5-10 Gräs, örtväxter 10-15 Gräs, perenna växter 3.5.1.2 Semi-extensiva gröna tak Semi-extensiva gröna tak fungerar på samma sätt som de extensiva gröna taken. Skillnaden är att de semi-extensiva taken har ett större substratdjup på tio till 20 centimeter. Detta möjliggör ett bredare urval av aningen mer vattenkrävande växter (Dunnett & Kingsbury, 2004). Ur ett ingenjörsmässigt perspektiv så innebär ökat substratdjup generellt ökad vattenkvarhållande förmåga. 3.5.1.3 Intensiva gröna tak Karakteristiska drag hos intensiva gröna tak är ett substratdjup på över 15 centimeter och en flora som liknar den som finns i vår övriga natur med exempelvis träd och buskar (Vallerborn, 2013). Denna typ av tak ställer stora krav på den underliggande konstruktionen (Dunnett & Kingsbury, 2004). 3.5.2 Infiltration När vatten infiltrerar betyder det att vatten rinner ut på en yta för att sedan infiltrera ner genom översta marklagret. Växterna tar upp den största delen av vattnet och en viss del av vattnet avdunstar också ut till atmosfären. Det vatten som blir över infiltreras ner genom översta marklagret för att sedan perkolera ner till grundvattnet. På vissa platser används detta sätt för att rena dagvatten innan det släpps ut till recipient. Vattenverket i Vomb använder bland annat denna metod för att rena sjövatten innan det behandlas ytterligare för vidare transport till konsumenterna (Lidström, 2013). 12

Vatten som hamnar på ett tak leds oftast bort med hjälp av hängrännor till stuprännor och sedan till de kommunala dagvattennätet. Att låta vatten från taken släppas ut på marken utanför huset istället för att ledas direkt till VA-systemet är ett sätt att ta hand om dagvatten lokalt. Viktigt är att vattnet från stuprörsutkastaren måste ledas bort en bit från huslivet för att inte skapa fuktskador i grunden. Detta kan göras med hjälp av grunda ränndalsplattor på marken. Vattnet rinner då på plattorna och sedan vidare till exempelvis en gräsyta där det infiltreras ner i marken. Plattorna måste ha en lutning på minst fem centimeter per meter (Stahre, 2004). Vilket ger en lutning på cirka tre grader. Bild 3.4 Stuprörsutkastare och ränndalsplattor (Stahre, 2004) Infiltrationskapaciteten hos en yta beror på ett antal olika faktorer; lutning, ytmaterial, markens uppbyggnad och storleken på infiltrationsytan. Enligt Lidström (2013) och Stahre (2004) är en infiltrationsyta på en till två gånger den avvattnade ytans storlek tillräcklig för att kunna tillgodose en fungerande hantering av dagvattnet. Överskottsvatten som inte kan infiltreras på ytan måste kunna avledas. Detta görs genom exempelvis en kupolbrunn på den lägst belägna punkten eller rännor som transporterar bort vattnet till andra potentiella infiltrationsytor (Stahre, 2004). Istället för att använda material med låg infiltrationsförmåga som betong och asfalt på hårdgjorda ytor med krav på hög hållfasthet, kan dessa med fördel ersättas av permeabla beläggningar. Hålsten och rasternät av PE-plast har betydligt högre infiltrationskapacitet än asfalt och vidhåller samtidigt ställda krav på hållfasthet och funktion. Nackdelen med dessa är att de kräver mer underhåll än en vanlig asfaltsparkering (Stahre, 2004). Bild 3.5 Hålsten och rasternät (Stahre, 2004) 13

Vattnet som sipprar ner i marken måste också tas om hand, annars riskerar ytan att bli vattenmättad och därmed fungera sämre. Vid anlagda infiltrationsstråk kan den vegetationsbevuxna ytstrukturen kompletteras med ett dränerande lager en bit ner i marken. Detta lager kan med fördel bestå av grovkorniga jordarter såsom makadam och därmed skapa en tillfällig lagringsmöjlighet för vattnet. I detta dränerande lager kan även ett dräneringsrör placeras för att kunna leda bort överskottsvatten till kommunens VA-system (Lidström, 2013). I större skala kallas detta grovkorniga lager perkolationsmagasin eller vardagligt uttryckt; stenkista (Värmdö Kommun, 2013). 3.5.3 Perkolation Efter att vattnet har infiltrerat genom det översta marklagret kallas det perkolation. Det betyder med andra ord att vattnet fortsätter rinna ner genom markens porer för att till sist nå grundvattnet (Pantzar, 2012). Signifikant för perkolation är vattentransport i marken medan infiltration endast betyder vattentransport genom översta marklagret (Pantzar, 2012). Perkolationsmagasin är ett system för att fördröja vatten i marken. Genom urgrävning av en grop som sedan fylls med grovkorniga jordarter eller plastkassetter, skapas ett temporärt uppehälle för det vatten som tar sig eller leds till magasinet. Vatten tar alltid den lättaste vägen, därför är det ytterst viktigt att ha grovkornigt utfyllnadsmaterial i perkolations-magasinet om plastkassett inte används. Vatten som leds till magasinet kan lagras här och sedan perkolera till grundvattnet eller ledas bort med hjälp av en dräneringsledning (Nilsson, 2013). Perkolationsmagasin är ett effektivt sätt att fördröja och fördela dagvattnet och har blivit en viktig del inom lokalt omhändertagande av dagvatten. Perkolationsmagasin ska enligt Nilsson (2013) ligga minst 40 centimeter under markytan vid icke hårdgjord yta. Detta djup måste ökas vid hårdgjorda ytor till det dubbla, cirka 80 centimeter till en meter. Vidare ställs krav på att magasinet måste ligga minst fem meter från hus med källare eller två meter från hus utan källare. Dessutom anger Nilsson (2013) att perkolationsmagasinet inte får vara närmre än två meter från tomtgränsen. 3.5.4 Svackdiken Vid kraftiga vattenflöden är det bra att i ett tidigt skede kunna fördröja och fånga upp delar av flödesmängden. Fördröjningen sker ofta via diken, kanaler och tillfälliga uppsamlingsplatser. I den urbana miljön sker den tröga avledningen genom avrinningsstråk. Svackdiken som är det vanligaste exemplet på avrinningsstråk kräver mycket utrymme och måste planeras in redan i översikts- och detaljplanen. (Stahre, 2004) Bild 3.6 Svackdiken (Stahre, 2004) 14

Svackdiken är vanligt förekommande vid vägkanter, mellan befintliga bostadsområden och vid nybyggnation. Svackdikena som ofta är gräsbeklädda fungerar både när infiltration och långsam avledning eftersträvas. Svackdikena är ofta placerade intill hårdgjorda ytor och intill stora avrinningsområden (Stahre, 2004). Tillrinningen av dagvatten till svackdiken sker naturligt via en svag lutning, rekommenderat är cirka en meter var tredje meter (Norconsult, 2011). Detta ger en vinkel på drygt 20 grader. Diket i sig har även det en svag lutning i vattenriktningen som är mindre än två procent. Eftersom lutningen till och i svackdikena är liten är risken för erosion låg trots stora tillrinningsytor. I slutändan placeras en kupolbrunn som är ansluten till kommunens dagvattensystem. (Stahre 2004) Vid anläggning av kanaler för hantering av dagvatten i bebyggd miljö måste hänsyn till olycksrisker och krav på tillgänglighet tas (Stahre, 2004). 3.5.5 Dammar Det finns torr och våt damm. En våt damm är konstant täckt av vatten medan en torrdamm endast är fylld vid kraftig nederbörd. Torrdammar är tillfälliga uppsamlingsplatser för dagvatten och fungerar till vardags som parkyta, gräsmatta eller fotbollsplan. Under regn fylls dock denna uppsamlingsplats med vatten genom att intilliggande ytor lutar mot denna. När dagvattenflödet minskar töms de tillfälliga magasinen genom infiltration och perkolering till närliggande marklager. Vid tillfälliga uppsamlingsplatser där markmaterialet är ogenomsläppligt töms området genom en brunn kopplad till det allmänna dagvattennätet. I takt med att vattnet sjunker undan så sedimenterar partiklarna och kan skapa otrevliga beläggningar på marken där bakterier kan etablera sig, vilket i sin tur medför oönskade lukter. Kontinuerligt underhåll av torrdammen är nödvändig. (Stahre, 2004) Bild 3.7 Torr damm (Lidström, 2013) Dammar och sjöar har blivit ett allt större inslag i parker och rekreationsområden främst med hänsyn till dess storlek. Att anlägga en damm i ett bostadsområde kan dock bli ett attraktivt inslag i området. Nackdelen med dagvattendammar är att de kräver regelbunden skötsel för att hindra algers tillväxt. (Lidström, 2013) 15

Bild 3.8 Våt damm (Stahre, 2004) Ett annat sätt att fånga upp dagvatten på är att anlägga ett magasin där dagvattnet tillfälligt samlas och först när nederbörden upphört töms magasinet med ett jämt flöde till det allmänna dagvattensystemet. Ett praktiskt exempel på magasinering av dagvatten är Ideon Gateway i Lund som har ett femhundra kubikmeter stort dagvattenmagasin i byggnaden. Detta efter krav från Lunds kommun vid exploatering av mark och nybyggnation 2013 (Kretz, 2013). Bild 3.9 Anläggning av ett fördröjningsmagasin (Rent Dagvatten, 2015) 16

4 Fallstudie Bellevuegården Fallstudien i den här undersökningen består av Stensjögatan 4-60 och grundar sig på nulägesanalys, avvägning, enkätundersökning och beräkning av dagvattenflöden i området. 4.1 Nulägesanalys Lägenheterna byggdes 1972 och ägs och förvaltas av Malmös kommunala bolag. Området är drygt 3,5 hektar stort och består av fem stycken flerfamiljshus med tre, sex respektive nio våningar. Husen består av gult tegel med ett svart tak av hårdgjort material. Vatten från taken leds direkt till dagvattennätet via stuprör längs fasadväggarna. Övriga utrymmen inom området är grönytor med lekplatser, gångvägar, cykelförråd, vegetation och en anlagd fotbollsplan i konstgräs, se bild 5.6. Bellevuegården beskrivs som ett typexempel för ett vanligt förekommande bostadsområde byggt under miljonprogrammet. Välplanerade lägenheter i höga bostadshus med kapacitet att hysa ett stort antal invånare. Bild 4.1 Rapportens referensområde, Bellevuegården (Google, 2015) Lekplatserna är utplacerade över hela området och har sand som underlag. På flertalet av lekplatserna avgränsas ytan mellan gång och lekplats av en hög kant på mellan en till två decimeter i trä eller sten. De två utomhusparkeringarna och området kring lekplatserna består av asfalt och betongplattor. Gångvägar till och från entréerna och mellan husen är av asfalt medan gångarna i grönområdena är av grus. På flera ställen har det uppstått höjdskillnader i asfalten i form av fördjupningar och förhöjningar. Vid ett par trappnedgångar till källare och garage finns det stor risk att dagvatten från närområdet rinner ner. Cykelförråden är enkla träbyggnader med papptak. Vatten från förrådstaken leds längs med fasadväggen i stuprör och släpps ut på marken nedanför. Den anlagda fotbollsplanen ligger i mitten av området och befinner sig på en marknivå som är cirka 40 centimeter högre än omgivande område. Hela fotbollsplanen är inhägnad av ett stängsel som är en till tre meter högt. På marken i anslutning till stängslet ligger en fem centimeter hög kantsten. Fotbollsplanen har en svag lutning mot planens mitt vilket är ett gott tecken då nederbörden som faller på fotbollsplanen kan magasineras där tillfälligt. Mellan de två högsta husen ligger en innergård bestående av grönytor 17

kombinerat med grusgångar. Vattensamlingar bildas på grusgångarna i cirkeln vid regntillfällen. Bild 4.2 Innergården före åtgärd. Under innergården finns ett garage för de boendes fordon, nedfart till garaget sker från Stensjögatan. Ovanpå garaget ligger ett cirka 40 centimeter tjockt jordlager enligt M. Kjell (personlig kommunikation, 13 februari, 2015). En spontan iakttagelse är att Stensjögatan har en minimal eller ingen lutning alls längsmed samt att marknivån mellan vägens mittpunkt och garagenedfartens högsta punkt är i samma nivå. Idag är garagenedfarten 150 kvadratmeter till ytan och har en svag lutning upp från vägen och sedan lutning neråt mot porten. Innan porten samlas dagvattnet i en ränna där avloppsbrunnar är tillkopplade. Topografin i området på garagenedfartens vänstra sida, från gatan sett, består av en sluttning på cirka 15 grader. Dagvatten från innergården och cykelförråd leds via rännor ut på en sluttande infiltrationsyta av gräs. Bild 4.3 Till vänster om garagenedfarten. Till höger om garagenedfarten är sluttningen dubbelt så stor, cirka 30 grader. En stenbelagd gång leder från bostadshusen till garagenedfarten. Dagvatten från cykelförrådens tak leds via rännor ut på gången och vidare ner mot garagenedfarten. Grönytorna i den nedersta delen av området, se bilaga D, består av kuperad terräng, bland annat åtta stycken höga kullar med grusgångar mellan kullarna. Mängden vatten från kullarna och gångarna har skapat erosion längs gångarna på dess väg till dagvattenbrunnen. Nedan syns några bilder tagna i området efter översvämningen den 31 augusti 2014. Övre bilden visar garagenedfarten där det samlats stora mängder vatten vilket lett till att garaget vattenfyllts. Översvämningen förorsakade vattenskador på samtliga fordon parkerade i garaget. 18

Till höger visas en översvämmad källare i området där de boende har sina förvaringsutrymmen. Vattnet bestod av blandat spill- och dagvatten S. Yasin (personlig kommunikation, 15 april, 2015). Nedersta bilden visar en översvämmad gång- och cykelbana mellan de två områdena Stensjögatan och Hålsjögatan som båda ingår i Bellevuegården (SVT, 2014). Bild 4.4 Översvämning Bellevuegården den 31 augusti 2014. Bild n.t.v hämtad från Svt (2014). 4.2 Avvägning Avvägningen gav olika höjdnivåer i området och på så sätt kunde lågpunkter och därmed vattenflödets avrinningsvägar fastställas. I bild 3.5 kan flödesriktningarna utläsas (blå pilar). Punkten på lekplatsen (0,634) har en kant på ca en till två decimeter runt sig vilket gör att denna inte fungerar som en naturlig uppsamlingsplats. Resultatet blir att en vattensamling skapas i den lägsta punkten (0,770) som sträcker sig bort till det övre partiet på den grusade cirkeln. Vattensamlingen på denna plats blir relativt stor då en stor majoritet av dagvattnet som faller på gården rinner mot denna punkt. En annan lågpunkt (0,777), som ligger på en asfaltyta, har ett betydligt mindre avrinningsområde samtidigt som en närliggande brunn (blå prick) understödjer. Detta leder i sin tur till att större vattensamlingar inte uppstår på denna plats. Vatten som faller på cykelförråden, på övre delen av gården släpps ut på marken nedanför och rinner därefter ner till garageuppfarten. På tre ställen i området har det mätts upp höjdskillnader på 15 till 40 millimeter mellan lägsta punkt och brunn (bilaga C och D). Detta får till följd att vatten blir stående på gatan i vattensamlingar. Som synes enligt bild 3.5, lutar marken från de nio våningshusen in mot innergårdens mitt. Mellan gångarna finns fyra gräsbeklädda kullar med en höjdnivå på (+1.1m) jämfört med områdets mitt på (+0.8 m) 19

4.3 Enkätundersökning Bild 4.5 Utdrag flödesriktningar, Bellevuegården. Svarsfrekvensen på enkäten var låg, endast 5,5 procent. Enkätundersökningen visade att två tredjedelar av de svarande hade fått egendom förstörd i det senaste skyfallet. Vidare framkom det att vattensamlingar var vanligt förekommande på flera platser i området även vid mindre regn. Skador på grund av översvämningar skedde både i garage och källare. Det visade sig också att en majoritet (73 procent) av de svarande var ofta oroliga över att deras egendom skulle komma till skada på grund av översvämningar. Vid normala regn angav 65 procent att det alltid eller ofta uppstår vattensamlingar på olika ställen i området (bilaga B). De boende är nöjda med mängden grönytor och stenbelagda ytor. Vidare kunde knappt hälften tänka sig gröna tak på cykelförråden samtidigt som nästan tre fjärdedelar av de svarande var nöjda med växtligheten i området. 46 procent var negativt inställda till att anlägga en damm i området. Majoriteten (91 procent) av de svarande tyckte också att det är fint med en skiftande utemiljö. 20

4.4 Beräkningar av dagvattenflöden För att kunna sätta de framräknade värdena i perspektiv så har en beräkning på regnintensiteten vid ett 150-årsregn utförts. Detta fås till: 92,59 l/s, ha. Tabell 4.2 visar en sammanfattning av de framräknade värdena från bilaga F. Avrinningskoefficienter- och dimensionerande dagvattenflöden före och efter implementering av åtgärder är framräknade. Regnintensiteten för Malmö bestäms också. Tabell 4.1 Delområdenas areor Delområde Yta(m 2 ) Delområde 1 15 476 Delområde 2 5 936 Delområde 3 2 008 Delområde 4 11 100 Tabell 4.2 Resultat beräkningar Regnintensitet l/s, ha φ före q före (l/s) φ efter q efter (l/s) Malmö 36,27 (20-årsregn) Område 1 0,45 25,26 0,31 17,40 Område 2 0,36 7,80 0,20 4,30 Område 3 0,88 6,40 0,41 2,99 Område 4 0,51 20,35 0,28 11,27 Totalt 59,81 35,62 De föreslagna åtgärderna bidrar med att minska dagvattenflödet från området Bellevuegården till det kommunala VA-systemet med cirka 40 procent. 21