www.redcross.se NÄR SVERIGE ÄR SÄMST I KLASSEN en film om mänskliga rättigheter (5:15) När Sverige är sämst i klassen handlar om Simzar från Azerbajdzjan, som tillsammans med sin familj flytt till Sverige och sökt asyl här. Familjen fick avslag. Mannen utvisas, men Simzar väljer att hellre leva som gömd i Sverige. Simzar har ett hjärtproblem och behöver läkarvård, men kan inte betala den summa som sjukhuset kräver av henne för att hon ska få behandling. Filmen beskriver den utsatthet som många människor världen över lever i idag. Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har alla människor rätt till hälsovård, men vad händer om den är för dyr för den som behöver den? I väntan på att också annan vård än akutvård ska bli tillgänglig för alla i Sverige på samma villkor, erbjuder Röda Korset kostnadsfri vård och sjukvårdsförmedling. Denna film är en av fyra filmer på en DVD som heter Allas rättigheter allas ansvar. Filmen har producerats av Svenska Röda Korset med stöd av Sida. När Sverige är sämst i klassen finns också som separat kortfilm i två format; för DVD-spelare eller visning via dator med projektor. Vill du lära dig mer om mänskliga rättigheter? Anmäl dig till Röda Korsets utbildning Mänskliga rättigheter Ditt skydd Du kan också boka en frivillig utbildare som kommer till din skola eller till din organisation och utbildar en klass eller en större grupp intresserade. Gå in på regeringens hemsida www.manskligarattigheter.gov.se Studiehandledning Studera FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna Vilka artiklar kan kopplas till det du sett och hört berättas om i filmen? Du kan också resonera kring hur nedan valda artiklar relaterar till filmens tema. Tycker du att papperslösa ska ha samma rätt till vård i Sverige som svenska medborgare? Tycker du att deras rätt till hälsa uppfylls i Sverige? Vilket ansvar har staten för medborgarnas hälsa? 1
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna Artikel 1 Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Artikel 2 Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet. Artikel 14 1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse. Artikel 22 Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser. Artikel 25 1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständligheter utanför hans eller hennes kontroll. 2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet. Artikel 28 Var och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas. 2
Rätt till hälsa Texten nedan tillhör Svenska Röda Korset och är skyddad enligt Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk Malin Greenhill och Christina Ulfsparre Rätten till hälsa finns i artikel 25 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i artikel 12 i konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Rätten till hälsa finns också i Kvinnokonventionen, Rasdiskrimineringskonventionen och Barnkonventionen. Vad är hälsa? Hälsa är naturligt kopplad till individens frihet eftersom envar har rätt till sin egen kropp och förvaltar sin egen hälsa. Rätten till hälsa medför förpliktelser för staten, som till exempel att tillhandahålla hälsovård. Hälsa kan dock inte ses som ett isolerat tillstånd utan som en av många olika faktorer. Rätt till hälsa omfattar mer än rätt till vård man måste skilja mellan mål och medel. Vad är då hälsa? När man talar om begreppet inom den internationella rätten handlar det dels om folkhälsa och dels om den enskildes hälsa. Individens rätt till hälsa och rätt till hälsovård i förhållande till statens skyldighet att tillhandahålla sådan vård, har inte diskuterats i lika hög utsträckning som folkhälsan. Det står ändå helt klart att den enskilda människans rätt till hälsa inte är någon friskhetsgaranti. Snarare innebär rätten att en individs möjligheter till god hälsa inte ska inskränkas. Respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna är främjande för hälsan, både för den enskilde individen och för befolkningen i stort. Genom att se sambandet mellan hälsa och mänskliga rättigheter kan människans välmående främjas bättre än om man skulle betrakta deras situation enbart utifrån hälso- respektive mänskliga rättighetsperspektiv. Fara för folkhälsan legitimerar i vissa fall inskränkningar i de mänskliga rättigheterna men bara om de sker i enlighet med lagen i ett lagligt syfte. Syftet måste vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Syftet ska inte kunna nås med mindre begränsningar och inskränkningen får inte ske godtyckligt. Om folkhälsan måste skyddas kan inte bara rörelsefriheten, utan även föreningsfriheten och religionsfriheten, inskränkas. Rätten till hälsa är en rättighet som måste vara tillgodosedd för att man ska kunna leva ett drägligt och värdigt liv. I artikel 25 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna står det att: 1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll. 2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn ska åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet. 3
Artikel 12 i konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter beskriver vad rätten till hälsa betyder och vilka insatser som krävs av staterna för att denna rättighet ska tillgodoses. Målet är att minska faktorer som sätter hälsan i fara och att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar. Konventionsstaterna erkänner rätten för envar att såväl i fysiskt som i psykiskt avseende åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa Staterna ska genomföra insatser som minskar foster- och spädbarnsdödlighet, främjar barns sunda utveckling och förbättrar alla sidor av samhällets hälsovård. Dessutom ska staterna förhindra uppkomsten av, behandla och kontrollera epidemier, folk- och yrkessjukdomar samt andra sjukdomar. Staterna ska också skapa villkor så att alla har tillgång till läkar- och sjukhusvård i händelse av sjukdom. Den europeiska sociala stadgan uppmanar staterna att så långt som möjligt undanröja orsakerna till ohälsa, att lämna råd och upplysningar för främjandet av god hälsa och uppmuntran till personligt ansvarstagande i hälsofrågor samt att så långt som möjligt förebygga uppkomsten av epidemier, folksjukdomar, andra sjukdomar och olycksfall. I grundlagen står det att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det ska särskilt föreskrivas det allmänna, alltså stat, landsting och kommun, att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet. Staten ska också främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Den svenska hälso- och sjukvårdslagen har som mål en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen, att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet och att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Hälso- och sjukvården ska bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård och det innebär att den särskilt ska vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vård och behandling, vara lätt tillgänglig och bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet samt främja goda kontakter mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonal. Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, ESK-kommittén och rådgivande kommentar om rätten till hälsa Varje människa har rätt till bästa uppnåeliga hälsa. Rätten till hälsa är en fundamental mänsklig rättighet som är oumbärlig för utövandet av andra mänskliga rättigheter. Rätten till hälsa kan förverkligas på många olika sätt, som genom att anta riktlinjer för hur man kan uppnå bästa möjliga hälsa eller genom att genomföra och förverkliga hälsoprogram framtagna av Världshälsoorganisationen (WHO) eller genom att anta särskilda lagar. 4
Dessutom ska det finnas möjlighet till rättslig prövning om man har utsatts för diskriminering i förhållande till sin rätt till hälsa. Rätten till hälsa innefattar en rad faktorer som utgör förutsättningen för att man ska kunna leva ett hälsosamt liv med bland annat mat, bostad, rent vatten, trygga och hälsosamma arbetsförhållanden samt en hälsosam miljö. Rätten till hälsa innefattar också att själv ha kontroll över sin hälsa och kropp, inklusive sexuell och reproduktiv frihet. Man är också skyddad från statliga ingrepp som till exempel tortyr, påtvingad medicinsk behandling och experiment. Rättigheten innebär också att det ska finnas ett hälsoskyddssystem som ger lika möjligheter för alla människor att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa. Rätten till hälsa ska inte förstås som rätten att vara hälsosam. Individen har själv ett ansvar för sitt leverne och staten kan inte skydda honom eller henne från alla risker som finns för ohälsa. Staten kan inte ensam garantera den personliga hälsan utan en individs genetiska faktorer, mottaglighet för sjukdomar och den egna valda livsföringen har också betydelse för hälsan. Förutsättningar för rätten till hälsa enligtkonventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna Enlig ESK-kommitténs rådgivande kommentarer är rätten till hälsa alltid beroende av följande grundläggande faktorer: Tillgänglighet: det måste finnas vårdinrättningar, kompetent medicinsk personal och medicin i tillräcklig mängd så att allas rätt till hälsa kan tillgodoses. Åtkomlighet: det ska inte finnas några hinder för att få tillgång till vård, varken fysiska, ekonomiska eller diskriminerande sådana. Alla ska också ha möjlighet att nå information rörande vård och hälsa. Godtagbarhet: alla vårdinrättningar ska visa hänsyn gentemot minoriteter, kulturella skillnader mellan olika grupper av människor samt iaktta medicinska etiska principer och sekretessbestämmelser. Kvalitet: vårdinrättningar och dess tjänster ska vara kvalitetssäkrade ur medicinsk och vetenskaplig synpunkt. Nödvändiga åtgärder för att kunna genomföra rätten till hälsa enligt de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna En konventionsstat är skyldig att genomföra förebyggande åtgärder för att minska antalet arbetsplatsolyckor. Staten ska också säkerställa goda och trygga arbetsförhållanden samt förhindra att befolkningen och/eller miljön kommer i kontakt med farliga kemikalier. Stater har också en skyldighet att förhindra uppkomsten av epidemier, bland annat genom 5
att informera och undervisa om sexuellt överförbara sjukdomar. Dessutom ska staten erbjuda läkar- och sjukhusvård vid olyckor, epidemier och andra hälsofaror. För att förhindra och motverka spridning av dessa sjukdomar är det naturligtvis önskvärt att staterna samarbetar sinsemellan. Förbud mot diskriminering Enligt konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter förbjuds all diskriminering i förhållande till rätten till hälsa. Kommittén uppmärksammar att vissa grupper är särskilt utsatta när det gäller att få rätten till hälsa tillgodosedd. Det är till exempel kvinnor, människor med små tillgångar, människor med funktionshinder och ursprungsfolk. Kommittén anser att stater enkelt kan förhindra hälsorelaterad diskriminering av dessa grupper genom lagstiftning och spridning av information. Särskilt utsatta grupper Stater har en särskild skyldighet att tillgodose fattiga människor med sjukförsäkring och sjukvård samt att förhindra att de diskrimineras. Vidare ska konventionsstaterna främst satsa på den delen av vården som gynnar största antalet människor. Stater ska skydda kvinnor i deras rätt till hälsa. Ett huvudsakligt mål är att minska kvinnors utsatthet genom att ta särskild hänsyn till de speciella hälsorisker som kvinnor utsätts för och bekämpa dem. En sådan hälsorisk kan vara våld i hemmet och barnsängsdöd. Kvinnors rätt till hälsa undermineras om de inte har lika tillgång till hälsovård som män samt tillgång till information om till exempel sex och samlevnad. Det är också viktigt att skydda kvinnor från att utsättas för ingrepp som har en skadlig inverkan på deras reproduktivitet och samlevnad, oberoende av om dessa ingrepp rättfärdigas av sedvana, kultur eller annan grund. Barn utgör också en utsatt grupp. Här uppmärksammas särskilt det viktiga arbetet för att tillgodose flickors rätt till hälsa så att de inte diskrimineras gentemot pojkar, som i vissa länder anses ha ett större värde och först får mat, kläder, vård och utbildning. Vidare ska stater arbeta för att motverka kvinnlig könsstympning och unga flickors bortgifte. Barnets bästa ska alltid vara ledstjärna i arbete för att garantera barnets rätt till hälsa. Äldre människors rätt till hälsa är viktig och de äldre har rätt till en förebyggande, preventiv, kurativ, det vill säga botande, och rehabiliterande vård. Både kvinnor och män ska undersökas regelbundet och de ska få den hjälp som krävs för att de ska kunna klara sig själva. En person med en kronisk svår sjukdom ska få vård som besparar honom eller henne onödig smärta. Rätten till hälsa i andra konventioner Förutom i den allmänna förklaringen, i konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna och kvinnokonventionen finns rätten till hälsa också i ILO:s konventioner och i Världshälsoorganisationens (WHO) konventioner. 6
Begreppet hälsa är mycket omfattande och vagt. Det uppfattas olika beroende på vilken situation man utgår ifrån. Inför världskonferensen i Wien 1993 beslutades att WHO:s definition av hälsa skulle ligga till grund för bedömningen om envars rätt till bästa uppnåeliga fysiska och psykiska hälsa. Definitionen återfinns i WHO:s stadga och direkt översatt innebär den att: Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och ej endast frånvaro av sjukdom och svaghet. Denna breda definition har fått mycket kritik för att den uttrycker en utopisk, ouppnåelig, målsättning, människans fullständiga välbefinnande, men också för att kriterierna för välbefinnande varierar med tiden och platsen där människan befinner sig. Därför är det viktigt att se definitionen som ett välfärdsmål, snarare än en definition av hälsa. I krigstid är bestämmelserna än mer heltäckande eftersom Genèvekonventionerna, krigets lagar, föreskriver konventionsstaterna långtgående skyldigheter för vården av sjuka och sårade i väpnade konflikter. FN:s specialrapportör för rätten till hälsa FN tillsatte år 2002 en speciell rapportör som ska granska hur staterna respekterar rätten till hälsa i konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och andra internationella människorättskonventioner. Det finns både temarapportörer och landrapportörer. Temarapportörerna övervakar ett speciellt tema, som till exempel tortyr eller hälsa, medan landrapportörerna studerar hur de mänskliga rättigheterna efterlevs i ett visst land. Varje år ska rapportören lämna in en rapport till rådet för mänskliga rättigheter, tidigare kommissionen för mänskliga rättigheter. Vem har rätt till hälsa? I princip har varje enskild individ rätt till hälsa. En person som inte är medborgare i det land han eller hon bor i har ändå rätt att få sin hälsa skyddad och rätt till medicinsk vård. Trots det kan rättigheten inte förutsättningslöst åberopas av alla personer, oavsett nationalitet, som befinner sig på ett lands territorium, eftersom de statliga skyldigheterna måste fördelas mellan värdlandet och hemlandet. Eftersom hälsa är ett vagt begrepp är det svårt att fastslå exakt vilka skyldigheter som är en plikt för staten. Hälsoarbete i ett lokalt globalt perspektiv Det stora flertalet av alla dödsfall utanför Sveriges gränser orsakas av ett fåtal smittsamma sjukdomar däribland hiv/aids, tuberkulos och malaria. Vatten och sanitet, med relaterade hälsoproblem, är ett annat viktigt arbetsområde för att minska smitta och sjukdomsspridning. 7
Mänskliga rättigheter och hiv/aids Människor som är marginaliserade och utstötta ur samhället blir särskilt sårbara för olika sjukdomstillstånd. Det är därför mycket viktigt att hävda de grundläggande mänskliga rättigheterna som en del i de förebyggande strategier som behövs i kampen mot hiv och andra epidemier. Genom att leva upp till det som de grundläggande mänskliga rättigheterna handlar om och som så många länder i världen skrivit under, skapas ett samhällsklimat som möjliggör bättre hälsa för alla. Citatet är från Jonathan Mann som var arkitekten till Världshälsoorganisationens (WHO) Global Programme on AIDS. 8