Nationella byggregler avseende kemiska ämnen

PM 5/12 Nationella byggregler avseende kemiska ämnen kartläggning av enskilda EU-länder Kemikalieinspektionen www.kemi.se

Nationella byggregler avseende kemiska ämnen kartläggning av enskilda EU-länder

Best.nr. 511 064 Sundbyberg, november 2012 Utgivare: Kemikalieinspektionen Beställningsadress: CM Gruppen, Box 11063, 161 11 Bromma Tel: 08-5059 33 35, fax 08-5059 33 99, e-post: kemi@cm.se Rapporten finns som nedladdningsbar pdf på www.kemikalieinspektionen.se

Förord Kemikalieinspektionen (KemI) är ansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och arbetar i Sverige och inom EU för att driva fram lagstiftning och regler som bidrar till att Sverige uppnår målet. Eftersom kemikaliereglerna är harmoniserade inom EU sker en stor del av KemI:s arbete inom ramen för EU. EU:s byggproduktdirektiv (CPD, 89/106/EEG) är införlivat med svensk lagstiftning. Från 24 april 2011 gäller byggproduktdirektivet parallellt med byggproduktförordningen (EU) nr 305/2011. Byggproduktförordningen blir fullt tillämplig 1 juli 2013 vilket medför att byggproduktdirektivet upphör att gälla. Trots dessa rättsakter är byggregler inom EU i allt väsentligt nationella. I Sverige finns det få svenska begränsningsregler av farliga ämnen i byggnadsverk jämfört med t.ex. Frankrike, Tyskland och Holland, som har ett mer omfattande regelverk. Målet med den här utredningen är att kartlägga hur dessa regler är utformade och motiv för detta. Kartläggningen är ett underlag i kommande diskussioner och kan komma attanvändas i KemI:s vidare regelutvecklingsarbete. Utredningen har utförts under våren 2012 av Statens geotekniska institut (SGI) med stöd från IVL och ÅF Process. Boverket har getts möjlighet att lämna kommentarer på rapporten. Kontaktpersoner på Kemikalieinpektionen har varit Erik Gravenfors och Jenny Ivarsson, och ansvarig för uppdraget på Kemikalieinpektionen har varit enhetschef Agneta Falk Filipsson. Synen och rekommendationerna som presenteras i rapporten är författarens egna och avspeglar inte nödvändigtvis Kemikalieinspektionens syn.

Innehållsförteckning Sammanfattning... 7 Summary... 11 Förkortningar och förklaringar... 15 1 Bakgrund och syfte... 15 2 Introduktion till byggproduktförordningen... 16 2.1 Kemikaliekrav... 16 2.2 Pågående arbete med provningsmetoder... 16 2.2.1 Provningsmetoder för emissioner inomhus... 17 2.2.2 Provningsmetoder för emissioner utomhus... 17 2.2.3 Tesmetoder för innehåll... 18 2.2.4 Kriterier för bedömning av resultat... 18 2.3 Sammanställning av nationella lagkrav: CP-DS... 18 3 Översikt och urval av regelverk som granskats... 19 4 Arbetsmiljö... 20 4.1 Frankrike... 20 5 Dricksvatten och tappvatten... 20 5.1 Frankrike... 21 5.1.1 Bakgrund... 21 5.1.2 Anmälda regler... 21 5.2 Tyskland... 22 6 Återvinning av avfall... 23 6.1 Nederländerna... 23 6.2 Frankrike... 23 6.3 Tyskland... 24 6.3.1 Tyska riktlinjer för återvinning av slagger, byggavfall och förorenad jord... 25 6.3.2 Tekniska leveransföreskrifter för vägar, järnvägar och anläggningar i vatten... 25 6.3.3 Nya återvinningsförordningen... 28

7 Utfasning eller begränsning av särskilt farliga ämnen... 30 7.1 Nederländerna... 30 7.2 Frankrike... 31 7.3 Tyskland... 31 8 Emissioner till inomhusmiljö... 31 8.1 Nederländerna... 32 8.2 Frankrike... 32 8.3 Tyskland... 35 8.3.1 Riktlinjer för hälsa... 36 8.3.2 Riktlinjer för hållbart byggande... 38 9 Utomhusmiljö... 40 9.1 Nederländerna... 40 9.1.1 Motiv till lagstiftningen - Markkvalitet... 40 9.1.2 Scenarion för exponering utomhus - Markkvalitet... 41 9.2 Frankrike... 42 9.3 Tyskland... 42 9.3.1 Riktlinjer för byggmaterial... 42 9.3.2 Tekniska leveransföreskrifter för vägar m.m.... 43 10 Syntes... 45 Referenser... 49 Bilagor Bilaga 1. Tyskland Positive List och riktvärden för organiska beläggningar i kontakt med dricksvatten. Bilaga 2. Tyskland Positive List polymerer och smörjmedel i kontakt med dricksvatten. Bilaga 3. Frankrike Gränsvärden emissioner från byggprodukter för inomhusinstallationer. Bilaga 4. Tyskland Flödesschema för VOC och SVOC. Bilaga 5. Tyskland Riktvärden för halter av ämnen i inomhusluft. Bilaga 6. Nederländerna Gränsvärden för utlakning och totalhalter från byggprodukter utomhus. Bilaga 7. Nederländerna Gränsvärden för utlakning och totalhalter för återvinning av jord och muddermassor på mark. Bilaga 8. Nederländerna Gränsvärden för utlakning och totalhalter för återvinning av jord och muddermassor i ytvatten. Bilaga 9. Tyskland Riktvärden för grundvatten.

Sammanfattning Byggproduktförordning - Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 - reglerar hur information om byggprodukters grundläggande egenskaper skall redovisas på den gemensamma marknaden. Utifrån byggproduktförordningens grundläggande krav för byggnadsverks påverkan på miljön samt nationell lagstiftning kan harmoniserade tekniska specifikationer tas fram som anger hur produktens prestanda skall redovisas och CE-märkas. Det pågår under den europeiska standardiseringsorganisationen (CEN TC 351) ett arbete med att ta fram testmetoder för hur byggprodukters innehåll och emissioner av farliga ämnen till inomhusluft respektive utomhusmiljö skall provas. Provningsmetoderna tas bara fram för de ämnen vars innehåll eller avgivning från byggprodukter är reglerad något medlemsland. Dessa metoder kommer att implementeras i harmoniserade europeiska byggproduktstandarder. Vilka produktegenskaper som är väsentliga när det gäller kemikaliesäkerhet och måste redovisas vid CE-märkning för en nationell marknad avgörs dock av den nationella lagstiftningen i respektive land. Från och med den 1 juli 2013 kommer CE-märkning av byggprodukter att bli obligatoriskt även i Sverige, för de produkter som täcks av en harmoniserad europastandard. Som underlag för uppdraget till den europeiska standardiseringsorganisationen att ta fram gemensamma provningsmetoder, samlade en expertgrupp hörande till EUkommissionen (Expert group on dangerous substances, EGDS) in data om relevant EUgemensam och nationell lagstiftning. I början av 2011 fanns cirka 260 lagstiftningar och cirka 1000 olika ämnen registrerade i en databas. Vissa länder har förutom specifik nationell lagstiftning anmält olika typer av vägledningar och riktlinjer samt implementering av harmoniserad EU-lagstiftning (till exempel Tyskland och Holland) medan andra länder (till exempel Sverige) endast registrerat ett ofullständigt urval av nationellt regelverk. För Tyskland gör situationen med uppdelning av lagstiftning på både federal och delstatlig nivå situationen speciell. Datainsamlingen har därefter bearbetats för att utesluta sådan lagstiftning som ej bedömts relevant i sammanhanget och därför finns nu en ny officiell databas - CP-DS. Den nuvarande databasen är ofullständig eftersom bara lagstiftning för sju medlemsländer registrerats. Utifrån den information som finns i databasen kan man därmed inte säkert dra slutsatsen om vilka ämnen som är reglerade i respektive medlemsland. Vilka uppgifter som ska ingå i en prestandadeklaration för en byggprodukt måste alltid verifieras med det medlemsland i vilket produkterna är avsedda att säljas. Denna studie omfattar en kartläggning av nationella byggregler i Frankrike, Tyskland och Holland med avseende på kemiska ämnen och med utgångspunkt från CP-DS Vid genomförandet av studien kunde ett antal motiv eller orsaker till de olika registrerade typerna av regler som identifieras. Dessa var: - Arbetsmiljö - Dricksvatten och tappvatten - Återvinning av avfall - Emissioner till utomhusmiljö - Emissioner till inomhusmiljö samt - Utfasning eller begränsning av specifika särskilt farliga ämnen 7

I CP-DS finns regler från Frankrike registrerade som rör arbetsmiljö i fråga om emissioner av bly, bensen och asbest men det finns idag inget arbete med att ta fram gemensamma harmoniserade standarder för redovisning av byggprodukters prestanda i detta avseende. Installationer för dricksvatten som kökskranar, rörkopplingar och rörledningar kan påverka tappvattnets innehåll av farliga ämnen och omfattas av Byggproduktförordningens (icke bindande) bilaga med grundläggande krav på byggnadsverk. Under flera år har det funnits en expertgrupp inom kommissionen i samarbete mellan generaldirektoraten för industri och hälsa som försökt komma överens om hur denna typ av produkter ska bedömas. Idag bedrivs ett gemensamt arbete mellan de fyra medlemsländerna Frankrike, Storbritannien, Nederländerna och Tyskland (4MS Group) för att utveckla ett gemensamt bedömningssystem. Målet är att ta fram gemensamma förteckningar över ämnen som är godkända att använda (en så kallad positivlista ), gränsvärden för acceptabel halt i dricksvattnet och metoder för att bestämma emissionen till tappvatten. Tillgängliga positivlistor är mycket omfattande (flera hundra ämnen) och inkluderar bland annat mässingslegeringar och derivat av Bisfenol A. 4MS Group är öppna för samarbete med andra länder. Sverige har följt arbetet och fört diskussioner med gruppen när det gäller avgivning av bly från vattenkranar, och även Bisfenol A som komponent vid renovering av dricksvattenledningar. Möjligheterna att återvinna avfall inom byggsektorn och främst i samband med mineraliska material för anläggningsarbeten men även när det gäller till exempel träflis har historiskt varit en viktig drivkraft för framtagande av lagstiftning för byggprodukter. Avfall har ofta en förhöjd och variabel halt av olika kemiska ämnen som gjort det nödvändigt att utveckla ett regelverk för att bedöma och begränsa förekomsten av farliga kemiska ämnen när avfallen återvinns som råvaror eller material i byggda konstruktioner. Sammantaget innehåller det tyska och holländska regelverket rikt- eller gränsvärden för fler hundra olika ämnen och den utveckling med att ta fram harmoniserade testmetoder som sker inom ramen för CEN TC 351 är direkt kopplad till dessa. I inomhusmiljö är det i första hand människor som exponeras och där är emission till luft en dominerande exponeringsväg i riskbedömningen. Arbetet med att ta fram harmoniserade testmetoder som sker inom ramen för CEN TC 351 innehåller även en standardiserad exponeringsmodell i form av ett europeiskt referensrum med en volym av 30 m 3. Frankrike har nyligen infört regler för ett begränsat urval av organiska ämnen som erfarenhetsmässigt har visat sig ha förhöjda halter i inomhusluft. Regelverket innebär att emissionsvärden (fyra olika klasser) skall deklareras för relevanta byggprodukter. Dessutom finns begränsningsregler för maximalt tillåten emission för 4 stycken utvalda CMR-substanser. I Tyskland finns liknande regelverk dock bara i form av riktlinjer - när det gäller riktvärden för emissioner av flyktiga organiska ämnen med speciella riktvärden för cancerogena ämnen. Den tyska förteckningen över riktvärden omfattar mer än hundra olika ämnen. I Tyskland finns även en mer begränsad förteckning över riktvärden kopplat till vägledningar för ett hållbart byggande. I utomhusmiljö är det både människor och miljö som kan exponeras och hur spridningen sker i mark och vatten är viktig för att bedöma miljö och hälsorisker. För utomhus- 8

miljö har därför spridningsmodeller varit ett viktigt verktyg vid utvecklande av nationella regelverk fram gräns- och riktvärden gällande emissioner från byggmaterial. Det saknas idag harmoniserade metoder för att ta fram exponeringsmodeller och riktvärden för samma ämne skiljer sig kraftigt åt mellan olika länder. Tyskland och Holland har dock ett likartat ramverk kring sina modeller oberoende av om avfall eller primära byggmaterial skall riskbedömas. Samtliga inventerade länder har även särskilda regler om begränsning och utfasning av specifikt utpekade farliga ämnen ofta kopplat till harmoniserad EU-lagstiftning. I några fall innebär den nationella lagstiftningen en begränsning av innehållet eller ett förbud mot användning som går längre än harmoniserad lagstiftning. I många fall är det dock oklart om det nationella regelverket verkligen innebär strängare krav än den harmoniserade lagstiftningen. Antalet ämnen som omfattas av denna typ av regler är betydlig färre än antalet ämnen där det finns specifika begränsningsregler rörande emission till inomhusluft eller användning och utlakning i utomhusmiljö. 9

Summary The Construction Products Regulation Regulation of the European Parliament and of the Council (EU) No 305/2011 regulates how information on the basic characteristics of construction products is to be presented on the common market. Based on the basic requirements of the Construction Products Regulation for the impact of construction works on the environment and national legislation, harmonised technical specifications can be developed declaring how the performance of the product is to be presented and CE-marked. Work is taking place under the European Committee for Standardisation (CEN TC 351) to develop methods for testing the contents of construction products and their emissions of hazardous substances to indoor air and the outdoor environment. The testing methods are only being developed for those substances whose contents or emissions from construction products are regulated in a member state. These methods will be implemented into harmonised European construction product standards. However, which product characteristics are essential with regard to chemical safety and must be presented in CE marking for the national market is decided by the national legislation of the country concerned. With effect from 1 July 2013 CE marking of construction products will also become mandatory in Sweden, for those products covered by a harmonised European standard. As a basis for the remit of the European Committee on Standardisation to develop common testing methods, an expert group under the European Commission (Expert Group on Dangerous Substances, EGDS) gathered data on relevant EU-wide and national legislation. At the start of 2011 there were around 260 pieces of legislation and around 1000 different substances registered in a database. In addition to specific national legislation, some countries have notified various types of guides and guidelines and implementation of harmonised EU legislation (for example Germany and the Netherlands), while other countries (for example Sweden) have only registered an incomplete selection of national regulatory instruments. The situation in Germany is complicated by the splitting of legislation between the federal and state levels. The collection of data has therefore been adapted to exclude legislation not assessed as relevant in the context, and there is a new official database CP-DS. The present-day database is incomplete as only legislation for seven member states has been registered. Based on the information that exists in the database it is thus not possible to reliably conclude what substances are regulated in each member state. The particulars to be included in the declaration of performance for a construction product must always be verified with the member state in which the products are intended to be sold. This study comprises a survey of national construction rules in France, Germany and the Netherlands with respect to chemical substances and based on CP-DS. 11

A number of motives or reasons behind the various registered types of rules were identified in carrying out the study. These were: - Working environment - Drinking water and tap water - Recycling of waste - Emissions to the outdoor environment - Emissions to the indoor environment and - Phasing-out and restriction of specific substances of very high concern CP-DS contains rules from France relating to the working environment with regard to emissions of lead, benzene and asbestos, but there is no work at present aimed at developing common harmonised standards to report the performance of construction products from this point of view. Installations for drinking water such as kitchen taps, pipe connections and pipes may affect the content of hazardous substances in tap water and are covered by the (nonbinding) Annex to the Construction Products Regulation containing basic requirements for construction works. For several years an expert group at the Commission in cooperation with the directorate-generals for industry and health has attempted to agree on how products of this type are to be assessed. Joint work is currently being undertaken by the four member states France, the United Kingdom, the Netherlands and Germany (the 4MS Group) to develop a joint assessment system. The aim is to draw up joint lists of substances approved for use (a "positive list"), limit values for acceptable concentration in drinking water and methods for determining emissions to tap water. Available positive lists are very large (containing several hundred substances) and among other things include brass alloys and derivatives of bisphenol A. The 4MS Group is open to cooperation with other countries. Sweden has monitored this work and held discussions with the group with regard to release of lead from water taps, and also bisphenol A as a component in the renovation of drinking water pipes. The opportunities to recycle waste in the construction sector and principally in connection with mineral materials for construction work, but also for example with regard to woodchips, have historically been an important driver in the development of legislation for construction products. Waste often has a raised and variable level of various chemical substances that has made it necessary to develop rules to assess and limit the presence of hazardous chemical substances when waste is recycled as raw materials or materials in built structures. Taken together, the German and Dutch rules contain target and limit values for several hundred different substances, and the trend towards developing harmonised test methods that is taking place under CEN TC 351 is directly linked to these. In the indoor environment it is primarily humans that are exposed, and emission to air is a dominant route of exposure in risk assessment. The work on developing harmonised test methods taking place under CEB TC 351 also includes a standardised exposure model in the form of a "European reference room" with a volume of 30 m 3. France has recently introduced rules for a limited selection of organic substances that have been shown by experience to be present at elevated levels in indoor air. Under these rules, exposure values (four different classes) have to be declared for relevant con- 12

struction products. In addition there are restriction rules for maximum permitted emissions for four selected CMR substances. In Germany there are similar rules although only in the form of guidelines with regard to target values for emissions of volatile organic substances with special target values for carcinogenic substances. The German list of target values comprises more than a hundred different substances. In Germany there is also a more limited list of target values linked to guides for sustainable construction. Both humans and the environment can be exposed in the outdoor environment, and how dispersion takes place in soil and water is important in assessing risks to the environment and health. Dispersion models have therefore been an important tool for the outdoor environment in developing national rules on limit and target values for emissions from building materials. There are no harmonised methods today for developing exposure models, and target values for the same substances vary widely between different countries. However, Germany and the Netherlands have a similar framework for their models, regardless of whether waste or primary construction materials are to be assessed in terms of risk. All the countries surveyed also have special rules on the restriction and phasing-out of specifically designated hazardous substances, often linked to harmonised EU legislation. In some cases the national legislation signifies restriction of the contents or a ban on use that go further than harmonised legislation. In many cases, however, it is unclear whether the national rules in reality signify stricter requirements than the harmonised legislation. The number of substances covered by rules of this type is substantially lower than the number of substances for which there are specific rules on restriction regarding emission to indoor air or use and leaching in the outdoor environment. 13

Förkortningar och förklaringar 4MS Group CP-DS LAGA DIBt CEN EGDS CMRsubstanser Ett samarbete mellan fyra medlemsländer (Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien) om testmetoder, gränsvärden och godkända ämnen för tappvatteninstallationer. En databas över de nationella lagstiftningar som olika medlemsländer anmält rörande begränsningsregler för farliga ämnen i byggprodukter Länderarbeitsgemeinschaft Abfall (LAGA) är ett tyskt samarbetsorgan för centrala och delstatliga myndigheter som ger utvägledningar och riktlinjer rörande avfallslagstiftning Deutsches Institut für Bauteknik (DIBt) är ett statligt institut för byggande i Tyskland. Den europeiska standardiseringsorganisationen Expert Group Dangerous Substances är en expertgrupp med representanter från de olika medlemsstaterna som stödjer EUkommissionen och standardisering av provningsmetoder för farliga ämnen i byggprodukter Ämnen med cancerogena, mutagena eller reproduktionstoxiska egenskaper 1 Bakgrund och syfte Byggproduktförordning - Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 - reglerar hur information om byggprodukters väsentliga egenskaper skall redovisas på den gemensamma marknaden. Utifrån byggproduktförordningens grundläggande krav för byggnadsverks påverkan på miljön samt nationell lagstiftning kan harmoniserade tekniska specifikationer tas fram som anger hur produktens prestanda skall redovisas och CE-märkas. För byggprodukter som omfattas av sådana tekniska specifikationer är CE-märkning obligatoriskt, i Sverige fr.o.m. den i juli 2013. Ett av de grundläggande kraven i förordningens bilaga 1 omfattar hygien, hälsa och miljö, och möjliggör framtagandet av tekniska specifikationer när det gäller innehåll eller emissioner av farliga kemiska ämnen om något medlemsland ställer krav inom detta område. Tidigare har det inte funnits harmoniserade europeiska standarder (tekniska specifikationer) för att redovisa och CE-märka sådana egenskaper men utveckling pågår sedan 2005 av europeiska standardiseringsorganisationen CEN på uppdrag (mandat) av EU-kommissionen. Vilka produktegenskaper som är väsentliga när det gäller kemikaliesäkerhet och måste redovisas vid CE-märkning för en nationell marknad avgörs dock av den nationella lagstiftningen i respektive land. 15

I Sverige finns det få begränsningsregler för innehåll och emissioner av farliga ämnen för byggprodukter och byggnadsverk jämfört med t.ex. Frankrike, Tyskland och Nederländerna som har omfattande regelverk. Kemikalieinspektionen har gett SGI uppdrag att kartlägga hur dessa regler är utformade för att se över om det finns behov av liknande reglering i Sverige. Syftet med denna rapport är att kartlägga hur nationella byggregler är utformade i enskilda EU/EES-länder med avseende på kemiska ämnen. Kartläggningen omfattar vilka kemiska ämnen som är reglerade, hur reglerna är utformade samt motiv för detta. Arbete har genomförts av SGI med stöd av IVL och ÅF Process. 2 Introduktion till Byggproduktförordningen 2.1 Kemikaliekrav Byggproduktförordningen (Construction Products Regulation), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011, trädde i kraft april 2011 och gäller under en samexistensperiod parallellt med Byggproduktdirektivet (CPD 89/106/EEC). Från den 1 juli 2013 kommer Byggproduktförordningen att tillämpas fullt ut och direktivet gäller inte längre. Under denna period sker en succesiv övergång från Byggproduktdirektivet till Byggproduktförordningen. Fram till den 1 juli 2013 gäller huvudsakligen byggproduktdirektivets regler i de avseenden som rör tillverkare och försäljare av byggprodukter. Byggproduktförordningen ska precis som syftet med Byggproduktdirektivet säkerställa att pålitlig information om byggprodukters prestanda presenteras på ett harmoniserat sätt i hela EU och därmed underlätta fri handel med byggprodukter. Detta uppnås genom att tillhandahålla gemensamma harmoniserade europeiska standarder eller europeiskt bedömningsdokument (EAD) för att prova och redovisa produktprestanda. Dessa ligger till grund för CE-märkningen av byggprodukter. Krav på prestanda (innehåll eller emissioner av kemiska ämnen) sätts av varje medlemsstat men det finns även regler om begränsningar i harmoniserad lagstiftning som REACH. 2.2 Pågående arbete med provningsmetoder Den europeiska standardiseringsorganisationen CEN leder arbetet med att ta fram standardiserade testmetoder för byggprodukters emissioner och innehåll av farliga ämnen i den tekniska kommittén TC 351 Construction Products Assessment of release of dangerous substances. Arbetet utgår från mandat under det tidigare Byggproduktdirektivet och omgärdas därför av vissa begränsningar jämfört med Byggproduktförordningen. Eftersom förutsättningarna (och regelverk) för emissioner samt exponering skiljer sig tydligt åt mellan inomhusmiljö respektive utomhusmiljö har arbetet inom TC 351 organiserats så att testmetoder för inomhusmiljö och utomhusmiljö utvecklas och standardiseras separat. I inomhusmiljön är det i första hand människor som exponeras och där är emission till luft en viktig (dominerande) exponeringsväg. I utomhusmiljö är det både människor och miljö som kan exponeras och hur spridningen sker i luft, mark och vatten är viktiga för att motivera en begränsning av emissioner av farliga ämnen från byggnadsverk. För utomhusmiljö har därför exponeringsmodeller varit ett viktigt verktyg för att ta fram gränsvärden för emissioner från byggmaterial vid utvecklande av nat- 16

ionella regelverk. Inom TC 351 pågår även ett arbete med att ange de metoder som bör användas för att mäta byggprodukters innehåll av kemiska ämnen. 2.2.1 Provningsmetoder för emissioner inomhus TC 351 har färdigställt ett utkast till en harmoniserad standard för bestämning av emissioner av reglerade farliga ämnen i inomhusluft - Assessment of emissions of regulated dangerous substances from construction products - Determination of emissions into indoor air. Denna kommande EN standard utgick från principerna beskrivna i ISO 16000-serien (som är EN ISO standarder under Vienna agreement ): ISO 16000-3: ISO 16000-6: ISO 16000-9: ISO 16000-10: ISO 16000-11: samt EN 717-1: Formaldehyde and other carbonyl compounds in air analysis Volatile organic compounds in air analysis Operation of emission test chamber Operation of emission test cell Preparation of test specimens Formaldehyde emission testing for E1 classification Korrigeringar har gjorts av de befintliga ISO-standarderna till exempel för att förbättra tillförlitlighet och reproducerbarhet av provningar speciellt om flera laboratorier är inblandade. För tillfället pågår valideringsarbetet med den föreslagna standarden. När ett material provas mäts en ytspecifik emissionsfaktor; µg av ett ämne som avges från en yta på 1 m 2 under 1 timme (µg/m 2 h). För att bedöma exponering och hälsorisker behöver detta värde räknas om till koncentration i inomhusluft. För detta ändamål definierar standarden ett nytt s.k. europeiskt referensrum som är en modell för att kunna jämföra resultat från olika testkammare. Det gör att nationella regler för acceptabel exponering formulerade som acceptabla koncentrationer i luft direkt kan tillämpas på en harmoniserad exponeringsmodell. Det europeiska referensrummet har en golvarea på 12 m 2 och takhöjd på 2,5 m, dvs. rummets volym är 30 m 3, och det har ett fönster och en dörr. Det är en ändring från det referensrummet som används i ISO 16000-9 som har 7 m 2 golvyta och en takhöjd på 2,49 m. 2.2.2 Provningsmetoder för emissioner utomhus TC 351 har även färdigställt utkast till olika harmoniserade standarder för utlakning av farliga ämnen till vatten och arbetet med validering av metoderna har inletts. Ett test är utvecklat för monolitiska (täta) material - Generic horizontal dynamic surface leaching test (DSLT) for determination of surface dependent release of substances from monolithic or plate-like or sheet-like construction products. Ett annat test är utvecklat för granulära genomsläppliga material - Generic horizontal up-flow percolation test for determination of the release of substances from granular construction products. Båda dessa tester är baserade på befintliga nationella och internationella standarder för byggprodukter eller avfall. En tredje standard skall ge vägledning för hur man väljer om en byggprodukt ska testas enligt standarden för monolitiska eller den för granulära material - Guidance standard for CEN Product TCs for selection of leaching tests appropriate for their product(s) - General principles. 17

För utomhusmiljö finns det ett stort antal av tänkbara scenarier för hur exponering sker i miljön beroende på vilken produkt som avses, hur produkten används i en konstruktion och miljön kring konstruktionen. Det bedrivs därför inget standardiseringsarbete för att skapa en harmoniserad exponeringsmodell. Medlemsstater med regler eller riktlinjer för byggprodukters emissioner till utomhusmiljön tillämpar nationella modeller för detta ändamål. Hur dessa modeller är utformade får stor betydelse för på vilken krav som ställs i regelverket. I denna rapport har därför sådana nationella modeller redovisats översiktligt. 2.2.3 Tesmetoder för innehåll Inom ramen för TC 351 har en teknisk rapport publicerats som beskriver analysmetoder för byggprodukters innehåll av farliga ämnen: SIS-CEN/TR 16045:2010 Bygg- och anläggningsprodukter - Bedömning av avgivning av farliga ämnen - Innehåll av reglerade farliga ämnen - Val av analysmetod. 2.2.4 Kriterier för bedömning av resultat Hur testdata ska jämföras med ett gränsvärde är föremål för en rapport från av CEN TC 351 - Construction products - Assessment of release of dangerous substances - Guidance on evaluation of conformity. Det utkast som föreligger för närvarande bygger på den nederländska lagstiftningen för mineraliska byggmaterial där ett löpande medelvärde av produktens 5 senaste testresultat jämförs med gränsvärdet med kravet att 90 procent av producerade produkter skall uppfylla gränsvärdet. Provtagningsfrekvensen anpassas efter hur nära gränsvärdet som medelvärdet ligger, och standardavvikelsen för medelvärdet. Det finns 20-årig erfarenhet med systemet i Nederländerna för mineraliska byggprodukter i utomhusmiljö. 2.3 Sammanställning av nationella lagkrav: CP-DS I samband med att arbetet i TC 351 inleddes inrättade EU-kommissionen en expertgrupp för farliga ämnen i byggprodukter (Commission Expert Group Dangerous Substances - EGDS) med representanter från de olika medlemsstaterna för att stödja arbetet. Utgångspunkten för standardiseringsarbetet var att provningsmetoder endast skulle utvecklas för sådana ämnen där användningen i byggprodukter var reglerad i lagstiftning. När provningsmetoderna är utvecklade och införda i produktstandarder förväntas nationell lagstiftning utgå från dessa produktstandarder i sin reglering av produkters prestanda. Expertgruppen har därför bland annat samlat in och sammanställt harmoniserad och nationell lagstiftning om begränsningsregler som berör kemiska ämnen i byggprodukter. Det av EGDS insamlade underlaget om nationell lagstiftning sammanställdes i en databas - CPDS - som nås via https://webgate.ec.europa.eu/enterprise-portal/. Totalt finns i dennacirka 260 olika lagstiftningar och cirka 1000 olika ämnen registrerade (varav ett antal dock är dubbelregistrerade lagstiftningar). Nederländerna, Frankrike och Tyskland har ett omfattande regelverk för byggprodukter och svarade för en stor del av den registrerade nationella lagstiftningen (cirka 45 procent). På basis av den registrerade lag- 18

stiftningen var det uppenbart att olika länder gjorde olika tolkningar av vilken typ av regelverk som skulle anmälas och registreras. Vissa länder har förutom specifik nationell lagstiftning anmält olika typer av vägledningar och riktlinjer samt implementering av harmoniserad EU-lagstiftning (till exempel Tyskland och Holland) medan andra länder (till exempel Sverige) endast registrerat ett urval av nationellt regelverk. Databasens innehåll har reviderats i och med att nationella regler som också finns på europanivå har plockats bort, och att regler som endast gällt vissa typer av byggnader strukits (gällde exempelvis offentliga byggnader i Tyskland). Datainsamlingen har också bearbetats för att utesluta sådan lagstiftning som bedömts irrelevant i sammanhanget. I samband med detta gjordes det bakomliggande dataprogrammet om och därför finns nu en ny officiell databas (CP-DS 2011). I denna har till exempel antalet registrerade nationella regler för Holland minskat från tidigare 55 stycken till 14 stycken. Förklaringen till denna förändring är att man tidigare registrerat regler som dock aldrig fullföljts i form av relevant lagstiftning (Rein Eikelboom 2011). Man kan dock fortfarande konstatera att tolkning av vilka regler som är relevanta i sammanhanget fortfarande skiljer sig åt mellan olika medlemsstater i unionen. Till exempel finns det för Tyskland registrerat regelverk som endast utgör riktlinjer och inte lagstiftning. Den nuvarande databasen (CP-DS 2011) är också ofullständig eftersom bara lagstiftning för 7 medlemsländer registrerats däribland Nederländerna, Holland och Tyskland. 3 Översikt och urval av regelverk som granskats Som beskrivits i föregående kapitel utgör regelverk i Nederländerna, Tyskland och Frankrike en stor del av den registrerade lagstiftningen i CP-DS. Dessa länder har haft lagstiftning och krav på innehåll och emissioner av farliga ämnen under lång tid men är också aktiva med att utveckla nya regelverk på området och har därför ett stort inflytande på det pågående standardiseringsarbetet. Arbete med att kartlägga enskilda EU/EES-länder avgränsades därför i samråd med KemI och Boverket till att omfatta endast lagstiftning som registrerats i (CP-DS 2012) för Nederländerna, Frankrike och Tyskland. För den korrekta texten hänvisas till ursprungsreferenser. Många länder gör sin lagstiftning tillgängligt på internet. Länkar till ingångar finns i huvudsak i referenslistan. Utdrag ur lagstiftning har gjorts i syfte att underlätta för läsaren men detaljer, fotnoter etc. utlämnas, även i bilagorna. Vid en översikt och genomgång av de olika länderna lagstiftning kunde ett antal olika motiv eller orsaker till den registrerade lagstiftningen identifieras. Dessa bestod i regler kopplade till: - Arbetsmiljö - Dricksvatten och tappvatten - Återvinning av avfall - Utfasning eller begränsning av specifika särskilt farliga ämnen - Emissioner till utomhusmiljö samt 19

- Emissioner till inomhusmiljö Redovisningen av de olika ländernas regelverk har därför strukturerats på motsvarande sätt med rubriker enligt ovanstående punkter. 4 Arbetsmiljö I Byggproduktdirektivet förteckning över väsentliga egenskapskrav ingår inte arbetsmiljö uttryckligen i kraven på hälsa, hygien och miljö för byggprodukter. Däremot anger Byggproduktförordningen att arbetsmiljö ingår i de grundläggande kraven på hälsa, hygien och miljö. I CP-DS finns regler från Frankrike registrerade som rör arbetsmiljö men däremot inte för Nederländerna och Tyskland. 4.1 Frankrike Det finns två franska lagtexter rörande arbetsmiljö som anmälts i CP-DS 2011. Föreskrifterna den 18 juli 1991 avser ackrediteringen av oberoende kontrollorgan för halten bly och bensen i luften på arbetsplatser (Arrêté du 18 juillet 1991). Förordningen om asbest beskriver hantering av asbest i samband med asbestsanering inklusive skyldigheten att utbilda arbetstagare i handhavandet av asbest och informera om den drastiska ökningen av hälsoriskerna då tobaksrök kombineras med asbest (Décret n 2002-1528). 5 Dricksvatten och tappvatten Regelverk under byggproduktförordningen berör dricksvattenkvalitet genom att installationer för dricksvatten som kökskranar, rörkopplingar och rörledningar kan påverka tappvattnets kvalitet. Dricksvattenkvalitet berörs även av Dricksvattendirektivet 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten som beskriver gränsvärden och lägsta provtagnings- och analysfrekvens för dricksvatten. Ett arbete med att utveckla ett system för europeiskt godkännande av byggprodukter i kontakt med dricksvatten inleddes 1998 (EAS - European Acceptance Scheme). Sedan 2006 har arbetet reviderats och begränsats samt kopplats till harmoniseringen av standarder för byggprodukter. Frankrike, Storbritannien, Nederländerna och Tyskland har dock sedan januari 2011 fortsatt ett formellt samarbete kring utveckling av ett gemensamt system (4MS-Group 2011b). Syftet är att finna gemensamma grunder för: - En s.k. Positive List som anger godkända ämnen i material som står i kontakt med dricksvatten och gränsvärden för acceptabla emissioner till dricksvatten. - Provningsmetoder för material och produkter - Kvalitetskontroll Idag finns dokument som beskriver gemensamma ställningstaganden: - Godkännande av metalliska material (4MS-Group 2011a) - Godkännande av organiska ämnen (4MS-Group 2012a) 20

Endast ämnen som finns upptagna i Positive List eller som uppfyller de kriterier som gäller för godkännande av ämnen på Positive List ska användas för produkter i kontakt med dricksvatten. Tre av de deltagande länderna Frankrike, Nederländerna och Tyskland har befintliga Positive List för organiska ämnen som kommer att konsolideras i en gemensam lista. När det gäller gemensamma testmetoder har man åtagit sig att tillämpa de metoder som utvecklas av den europeiska standardiseringsorganisationen CEN under den tekniska kommittén TC 164 Water Supply, arbetsgruppen WG3 - Effects of materials in contact with drinking water (4MS-Group 2012b). En beskrivning av samarbetet och de dokument som publicerats kan återfinnas på http://www.umweltbundesamt.de/wasser-e/themen/trinkwasser/4ms-initiative.htm. I CP-DS finns regler från Frankrike och Tyskland registrerade som relaterar till dricksvatten och tappvatten men däremot inga från Nederländerna trots att Nederländerna är deltagare i 4MS Group. 5.1 Frankrike 5.1.1 Bakgrund I listan över de franska anmälda reglerna finns ett antal texter som berör dricksvattnet. De har anknytning till s.k. Code de la Santé Publique (Code de la santé publique), vilket borde kunna översättas som hälsobalken. Code de la Santé Publique är ett omfattande regelverk (804 sidor och mer än 10 000 artiklar) som reglerar bl. a sjukvård, transplantationer, smittsamma sjukdomar, mödra- och barnhälsovård, doping, läkemedel, läkarnas roll och ansvar etc. 5.1.2 Anmälda regler Regelverket för material och föremål som används i fasta anläggningar för produktion, behandling och distribution av dricksvatten (Arrêtés du 2000-01-13 du 21 janvier 2000 et 2002-08-22 du 3 septembre 2002 et 2004-09-16 du 21 octobre 2004) föreskriver att endast material som är uppräknade i bilagorna 1 till 3 får användas i produkter som berörs av dricksvattnet: - Bilaga 1, metaller, legeringar och metalliska beläggningar - Bilaga 2, hydrauliska bindemedel, emaljer, keramiker och glas - Bilaga 3, organiska material - Bilaga 4, jonbytarmassor Giltighetstiden för dessa listor är begränsad t.o.m. 24 december 2006. Ett meddelande från Hälso-, Ungdoms- och Idrottsministeriet, Direktoriet för hälsa den 25 juni 2007 informerar om att nya föreskrifter förbereds. Meddelandet befäster listorna i de ovan nämnda bilagorna, som avses göras tillgängliga i ett dokument på ministeriets webbplats, www.sante.gouv.fr. Något sådant dokument har inte hittats, endast delen om organiska material. Tillstånden att tillhandahålla material och föremål på marknaden gäller i princip fem år, efter vilken tid materialen omprövas. Förordningen 2003-461 återkallar avsnitt 16, 32, 40 och 46 i förordningen 2011-1220 den 20 december 2001 om dricksvatten, som ersätts med motsvarande text i hälsobalken (Code de la santé publi- 21

que). De handlar om regler för dricksvatten, gränsvärden, kompetensområden, ansvar, ackreditering av kontrollorgan m.m. (Décret n 2003-461). Begränsningar av användning av bly för byggprodukter i kontakt med dricksvatten har anmälts i form av 4 olika regelverk. Hälsobalken innehåller i paragraf 1321-51 ett förbud mot användning av bly i vattenledningar m.m. (Décret n 88-683). Paragraf 1321-52 hänvisar till föreskrifter om bedömningen av upplösningspotentialen för bly som bedöms som låg, medel, hög, extremt hög utgående från ph i ledningarna (över 8, mellan 7,5 och 8, mellan 7 och 7,5 resp. under 7) (Arrêté du 4 novembre 2002). Till detta ansluter föreskrifter som förbjuder användningen av lödlod med innehåll av bly i vattenledningar (Arrêté du 10 juin 1996). Även föreskrifter om bly och kadmium i kärl som skall innehålla livsmedel har anmälts till CP-DS (Arrêté du 23 mai 2006) vilka förefaller vara en implementering av direktivet om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om keramiska produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (84/500/EEC). 5.2 Tyskland Tyskland har anmält fyra riktlinjer om dricksvatten till CP-DS som inte har legal status och är inte bindande: Riktlinje för hygienisk bedömning av organiska beläggningar i kontakt med dricksvatten (Beschichtungsleitlinie 2008) används för utvärdering av beläggningar i kontakt med vatten avsett för mänsklig konsumtion (dricksvatten). Organiska beläggningar berörda i denna riktlinje är: bindemedel (hartser och härdare), pigmenter och fyllmedel, organiska modifierare, lösnings- och förtunningsmedel, additiver. Riktlinjerna omfattar en Positive List (DWPLL Drinking Water Positive List limit values) för ett antal kemiska ämnen såsom Bisfenol A och dess derivater, epiklorhydrin, formaldehyd, primära aromatiska aminer, isocyanater, akrylater m.m. med värden som är acceptabla ur toxikologisk synpunkt i kranvatten, se Bilaga 1. De är framräknade från tolerabelt dagligt intag (TDI) eller acceptabelt dagligt intag (ADI) under förutsättning av dagligt intag är 2 liter vatten för en kroppsvikt på 60 kg och att intaget genom dricksvatten utgör 10 procent av den totala exponeringen för det specificerade ämnet 1. Riktlinje för hygienisk bedömning av organiska material i kontakt med dricksvatten (KTW-Leitlinie 2008) behandlar plastmaterial såsom polyeten, polypropen, polybuten, PVC, efterklorerat PVC, förnätad polyeten osv. I texten beskrivs testmetoder för bestämning av ämnen som migrerar från material till dricksvatten. Riktlinje för hygienisk bedömning av smörjmedel i kontakt med dricksvatten sanitära smörjmedel (Schmierstoffleitlinie 2008) som smörjmedel och beskrivs testmetoder för bestämning av organiska ämnen som migrerar från material i dricksvatten. Riktlinjerna omfattar en Positive list för olika grupper av organiska ämnen såsom oljor, silikoner, polymerer, organiska syror m.m., se Bilaga 2. 22

Riktlinje för matematisk uppskattning av migration av enskilda ämnen från organiskt material i dricksvatten (Modellierungsleitlinie 2008) beskriver principer för matematisk modellering av emission av organiska ämnen till dricksvatten. Modellen är baserad på diffusion; viktigaste parametrarna för beräkningen är diffusionskoefficient och dess temperaturberoende, fördelningskoefficient mellan fastfas (material) och vattenfas av ett givet ämne, polymerspecifika materialkonstanter och temperaturkonstant samt relativ molekylärvikt av ämnet. Dokumentet presenterar också valideringsresultat baserade på experimentell migrationsprovning. 6 Återvinning av avfall I CP-DS finns regler från Nederländerna, Frankrike och Tyskland registrerade som relaterar till återvinning av avfall. Även om grundläggande krav när det gäller hantering av byggprodukter när de blir avfall inte omfattades av Byggproduktdirektivet utan först i Byggproduktförordningen har regelverk för återvinning av avfall i byggsektorn varit en viktig drivkraft för kemikalieregler. Detta beror på att avfall från olika sektorer ofta har haft tekniska egenskaper som gjort dem lämpliga eller möjliga att återvinna som byggmaterial. Användning av avfall som ett byggmaterial innebär dock att möjligheterna att styra och kontroller förekomsten av kemiska ämnen är försvårad jämfört med jungfruliga byggmaterial. Avfall har ofta en förhöjd och variabel halt av olika kemiska ämnen som gjort det nödvändigt att utveckla ett regelverk för att bedöma och begränsa förekomsten av farliga kemiska ämnen när avfallen återvinns som råvaror eller material i byggda konstruktioner. 6.1 Nederländerna Förutom förbud mot asbest i nya byggprodukter finns även regler om att asbest i återvunnet byggavfall inte får överstiga 10 mg/kg (Spaanplaatbesluit (Warenwet) 1986). Ett omfattande regelverk för innehållet av farliga ämnen i mineraliska byggprodukter har också tagits fram med syfte att underlätta återvinning av avfall (Besluit Bodemkwaliteit 2007). Formellt särbehandlas dock inte byggmaterial som innehåller avfall och byggmaterial som inte innehåller avfall. Samma lagstiftning gäller för båda, och regelverket beskrivs därför i avsnitt 11.1. I lagstiftningen finns dock en kategori av användning som är specialanpassad för avfall som lakar vissa föroreningar, som till exempel avfallsbottenaska. Kategorin betecknas IBC och innebär att byggmaterialet isoleras från omgivningen. Även regelverket kring IBC-material beskrivs i avsnitt 11.1. 6.2 Frankrike I Frankrike finns särskilda regelverk för återvinning av två olika typer av avfall; askor från förbränning (DPPR/SEI/BPSIED n 94-IV-1) och för gjuterisand (Arrêté du 16/07/91). Regelverket om aska från avfallsförbränning anger gränsvärden för lakning av metaller och anjoner (DPPR/SEI/BPSIED n 94-IV-1). Detta regelverk har dock ersatts med ny lagstiftning 2012 (Arrêté du 18/11/11). Den nya lagen anger gränsvärden för lakning av 23

metaller och anjoner (As, Ba, Cd, Cr tot, Cu, Hg, Mo, Ni, Pb, Sb, Se, Zn, F, Cl and SO 4 ) och för totalhalter av TOC, BTEX, PCB 7, C 10 -C 40, PAH, dioxiner och furaner, för användning av avfallsaska. Två tillämpningar utgör utgångspunkt för de riskbedömningar som utgör underlag för gränsvärden för lakning: - ett upp till 3 m tjockt lager i vägar med beläggning av asfalt eller cement, och - en upp till 6 m hög vall, som täcks med minst 30 cm naturligt material. Reglerna för askor från fossilbränslen (Circulaire No 96-85 1996) och från fluidbäddförbränning (Circulaire DPPR/SDPD du 10/01/96 1996) 1 gäller i huvudsak för mellanlagring och hänvisar till regeln om avfallsaska för gränsvärden vid användning. Förutom för askor finns också lagstiftning för gjuterisand. Den berör deponering och användning. Gjuterisand får användas som fyllnadsmassor om fenolhalten är lägre än 1 mg/kg, och som ballast i hydrauliska bindemedel (cement, betong) om fenolhalten är lägre än 5 mg/kg (Arrêté du 16/07/91). 6.3 Tyskland Begränsningar för användning av mineraliska avfall i konstruktioner anges i riktlinjen LAGA 20 (LAGA 2003). Riktlinjer för byggmaterial utan avfall har satts av Deutsches Institut für Bautechnik (DIBt). Principen för byggmaterial med och utan avfall är samma och diskuteras vidare i avsnitt 8.3.1 nedan. Riktlinjer blir bindande lagstiftning först när en tysk delstat väljer att implementera i en lagstiftning. Till exempel hänvisas till LAGA 20 i tekniska riktlinjer för vägar från Brandenburg (BTR RC-StB 2004). Brandenburgsriktlinjen har dock anpassat riktvärdena till regionala förhållanden, och lagt till halter för PAH, fenolindex och benzoapyren i asfalt, som avgör hur asfalt får återanvändas (BTR RC-StB 2004). En nationell tysk förordning (giltig i alla delstater) för användning av vissa restprodukter/avfall i anläggningar förväntas 2012, Återvinnings-förordningen (BMU 2011). Den diskuteras vidare i avsnitt 8.3.3 nedan. Träavfall är föremål för egen lagstiftning (Altholzverordnung 2002). Träavfall får göras om till träflis, och fliset kan användas i produkter. Andra återvinningsmöjligheter är gas- eller kolframställning och energiåtervinning. Totalhalten av As, Pb, Cd, Cr, Cu, Hg, Cl, F, pentaklorfenol och PCB har begränsats (Tabell 1). 1 Avskaffades 1998 genom Arrêt du Conseil d'etat du 16 nov. 1998, Syndicat national des concepteurs et constructeurs des industries du déchet et de l'environnement, n 178 602 24

Tabell 1. Gränsvärden för träflis för användning i träprodukter (Altholzverordnung 2002) 6.3.1 Tyska riktlinjer för återvinning av slagger, byggavfall och förorenad jord Riktvärdena för användning av byggprodukter, restprodukter och jord använder riktvärden för grundvatten som kriterier för vad som anses acceptabelt att användningen får bidra med. Riktvärden för grundvatten anger vilken tillsats av ämnen som utgör obetydlig förorening av grundvatten ( Geringfügigkeitsschwellen ). Riktvärden finns för oorganiska ämnen, organiska ämnen, pesticider, explosiva ämnen och NSO-heterocykler (LAWA 2004) (LAWA 2010). Ämnen och värden finns i Bilaga 9. För att beräkna hur mycket ett lakvatten från ett byggmaterial får innehålla finns beräkningsprinciper i riktlinjer för byggmaterial från Deutsches Institut für Bautechnik (DIBt 2009), se också avsnitt 11.3.1. Användning av avfall ska ske med samma skyddsnivå, och också uppfylla riktvärden för grundvatten. Riktlinjen för avfall behandlar, i motsats till den för byggmaterial, också situationer där konstruktionen är försedd med skyddsåtgärder. Skyddsåtgärder innebär främst att infiltrationen begränsats, som asfaltstäckning eller betongplattor. Konstruktionen kan antingen vara i direkt kontakt med grundvattenytan eller 2 m ovanför. Det finns en egen klass för användning av jordmaterial som fyllnadsmassor. Riktvärden för utlakning vid återvinning av mineraliska avfall har beräknats utifrån principerna för byggmaterial (TR Boden 2004). Det finns också riktvärden för klassning av jord. För jordmaterial finns värden för totalhalten av As, Pb, Cd, Cr tot Cu, Ni, Tl, Hg, Zn, TOC, EOX, mineralolja, BTX, LHKW, PCB 7, PAH 16 och benzo(a)pyren. Dessutom finns värden för lakning, som avgör om materialet får användas som fyllnadsmassor under vissa förhållanden. Lakvärden finns för ph, konduktivitet, Cl, SO 4, CN, As, Pb, Cd, Cr tot, Cu, Ni, Hg, Zn och fenolindex (TR Boden 2004). 6.3.2 Tekniska leveransföreskrifter för vägar, järnvägar och anläggningar i vatten Tekniska leveransföreskrifter vid vägbyggen gäller generellt, och diskuteras i huvudsak i avsnitt 11.3.2. För återvinning av asfalt finns specifika krav avseende innehåll av PAH (högst 25 mg/kg) och lakbarhet av fenoler (fenolindex högst 0,1 mg/l) (TL AG-StB 09 25