Rutin för skyddsåtgärder och begränsningsåtgärder

SOCIALFÖRVALTNINGEN Beslutsdatum: 20150301 Gäller från och med: 20150301 Beslutad av (namn och titel): Framtagen av (namn och titel): Reviderad av (namn och titel): Reviderad den: Jeanette Brink, MAS Jeanette Brink, MAS 20150421 1(9) Gäller för: Socialförvaltningen och utförare Referens (regelverk, lag, SOSFS etc): SoL, HSL, PDL, Brottsbalken, SOSFS 2011:9, SOSFS 2008:14, Socialstyrelsens direktiv i meddelandeblad, Tvångs och skyddsåtgärder vid vård och omsorg om vuxna. Rutin för skyddsåtgärder och begränsningsåtgärder Lomma kommun 234 81 Lomma Tel 040-641 10 00 Fax 040-41 16 93 E-post socialforvaltningen@lomma.se www.lomma.se

2(9) Innehållsförteckning 1. Allmänt... 3 2. Samtycke... 3 3. Bälte och brickbord... 3 4. Sänggrind som skyddsåtgärd... 4 5. Passiva larm... 5 6. Individuella larm... 5 6.1 Rörelselarm/passagelarm... 6 6.2 Nödsändare... 6 7. Generella larm... 7 8. Låsning/inlåsning... 7 8.1 Alternativ till inlåsning... 7 8.2 Riskanalys... 8 8.3 Inlåsning - nödrätt... 8 8.4 Om någon avvikit... 9

3(9) 1. Allmänt Varje medborgare är enligt Regeringsformen grundlagsskyddad mot frihetsberövande och andra frihetsinskränkningar. Med frihetsberövande avses i huvudsak att mot någons vilja beröva hans/hennes rörelsefrihet. Skyddet gäller för insatser typ bälte, brickbord, larmmattor, rörelselarm, sänggrindar inlåsning etc. Det är inte tillåtet med någon form av tvångsmedicinering. För personer med kognitiv svikt är det viktigt med förståelse för betydelsen av personcentrerad vård, eftersom det minskar behovet av tvångs- och skyddsåtgärder. Teamarbetet är av stor vikt för att ge varje enskild person bästa möjliga livskvalitet utifrån de förutsättningar hon/han har. 2. Samtycke Ett samtycke från vårdtagaren kan ge möjlighet att använda sig av skydds- och frihetsinskränkande åtgärder. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen 2a ska vården och behandlingen så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten samt bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet Begreppet samtycke innebär i generell mening accepterande eller godtagande av föreslagna villkor. Samtycke kan endast lämnas av patienten själv. Närstående, god man eller förvaltare kan inte samtycka eller kräva att socialtjänsten eller hälso- och sjukvården ska använda tvångsåtgärder. Uttryckligt samtycke Den enskilde ger ett aktivt samtycke till åtgärd. Samtycket kan vara muntligt eller skriftligt och ska dokumenteras hur det lämnats. Konkludent samtycke Den enskilde agerar på ett sätt så det är underförstått att denne samtycker t.ex. genom att underlätta åtgärdens genomförande. Presumerat samtycke Detta bygger på kännedom om att den enskilde skulle samtycka vilket kräver att den som beslutar har en kännedom om vad den enskilde skulle vilja. 3. Bälte och brickbord Huvudregeln är att bälte och brickbord endast får användas efter att samtycke har inhämtats. Riskgrupper: - Svaga och orkeslösa - Patienter som har återkommande fallolyckor - Patienter med yrsel, syn- eller balansrubbningar

4(9) - Nedsatt kommunikationsförmåga En riskanalys ska genomföras med stöd från hela omvårdnadsteamet kring patienten. Arbetsterapeut är den som ordinerar med ev. i samråd med patientansvarig läkare. Riskanalysen ska omfatta: - Varför reser sig patienten? - Sittanalys - Smärtanalys - Nutritionsanalys - Eliminationsanalys - Social-/psykisk analys - Aktivitetsanalys - Miljöanalys - Läkemedelsanalys - finns läkemedel som påverkar: - Balans och Muskelstyrka - Kognition - Rastlöshet - Nedsatt vakenhet - Blodtrycksfall - Trängningar Bälte och brickbord är ett individuellt hjälpmedel och förskrivs av arbetsterapeut. Hela beslutsprocessen ska dokumenteras i omvårdnadsjournalen. Observera! - Säkerhetsbälte eller brickbord ska alltid kontrolleras före användandet. Trasiga eller slitna får ej användas. - Vårdpersonalen ska alltid finnas nära tillgänglig och med tillsyn över patienten. - Fastspänning/fixering med bälte/brickbord får inte ske på ett sådant sätt att det kan vålla skador. - Fastspänning/fixering i säng får under inga förhållanden förekomma! 4. Sänggrind som skyddsåtgärd Huvudregeln är att sänggrind som skyddsåtgärd endast får användas efter att samtycke har inhämtats. All användning av sänggrind som skyddsåtgärd ska föregås av ingående riskanalys. Alternativa åtgärder bör ha provats innan sänggrind som skyddsåtgärd föreslås. Det är viktigt att olika alternativa lösningar diskuteras och eventuellt prövas. Exempel på alternativa lösningar: - Låg säng - Övervakning/tillsyn - Madrass på golvet

5(9) - Rörelselarm Riskgrupper: - Svaga och orkeslösa - Patienter som har återkommande fallolyckor - Patienter med yrsel, syn- eller balansrubbningar - Motoriskt oroliga - Nedsatt kommunikationsförmåga - Frekventa toalettbesök Riskanalysen genomförs med stöd från hela omvårdnadsteamet kring patienten. Omvårdnadsansvarig sjuksköterska ansvarar för genomförandet. Riskanalysen ska omfatta: - Varför behövs sänggrind? - Tidigare fall från säng? - Fysiskt status? - Psykiskt status? - Läkemedelspåverkan? - Sedativa - Diuretika - Neuroleptika - Kliver över sänggrind? Hela beslutsprocessen dokumenteras i omvårdnadsjournalen. Sjuksköterska ansvarar för ordinationen av åtgärd med sänggrind. 5. Passiva larm Med passivt larm menas larm som aktiveras utan att man behöver utföra en viljemässig handling, till skillnad från de aktiva larmen som utlöses när man medvetet trycker på en knapp. Huvudregel är att passiva larm endast får användas efter att samtycke har inhämtats. Många som bor i ordinärt boende eller i kommunens särskilda boende har p.g.a. demenssjukdom mycket dålig orienteringsförmåga. Det är i dessa fall svårt för såväl närstående i ordinärt boende som personal i särskilt boende att hålla ständig uppsikt över en person med demenssjukdom. Ett enkelt larm på dörren eller vid sängen gör att man direkt blir uppmärksam på att någon är på väg upp, eller på väg ut i felaktiga eller alltför få kläder. Ett passivt larm kan i många fall vara avgörande för hur länge man som närstående orkar vårda den sjuke hemma i ordinärt boende. Hela beslutsprocessen ska dokumenteras i omvårdnadsjournalen. 6. Individuella larm Exempel på individuella larm är rörelselarm, passagelarm och nödsändare. Larmen förskrivs efter beslut av ansvarig sjuksköterska. Beslut föregås av en individuell

6(9) bedömning av teamet kring patienten. En handlingsplan ska upprättas för hur och när larmet ska användas. - Rörelselarm- ger larm när någon rör sig i avkänningsområdet - Passagelarm- ger larm när dörrbladet lämnar dörrkarmen. - Nödsändare - är en nödsändare/pejlingssystem som gör det möjligt att snabbt hitta försvunna personer. Riskanalysen genomförs med stöd från hela omvårdnadsteamet kring patienten. Omvårdnadsansvarig sjuksköterska ansvarar för genomförandet. Riskanalysen ska omfatta: - Varför behövs rörelselarm/passagelarm? - Tidigare fall? - Fysiskt status? - Psykiskt status? - Läkemedelspåverkan? - Sedativa - Diuretika - Neuroleptika 6.1 Rörelselarm/passagelarm Sjuksköterska ansvarar för ordinationen av rörelselarm/passagelarm. Som stöd i framtagnade av handlingsplan finns i procapita en mall att använda (den finns under rubriken Ordination hjälpmedel ). Beställning av rörelselarm/passagelarm sker enl. nedan: 1. Sjuksköterska ordinerar rörelselarmet/passagelarmet. 2. Verksamheten skickar en beställning till Fastighetsavdelningen i form av en felanmälan i B4. Orsaken till behovet ska anges (ex. ny ordination, utslitet rörelselarm). Om det finns ett rörelselarm/passagelarm som annan patient inte längre använder, ska detta användas i första hand. 3. Fastighetsavdelningen beställer. 4. Det får finnas max ett rörelselarm/passagelarm i reserv på varje särskilt boende. 6.2 Nödsändare Nödsändare/pejlingsutrustning anses inte som identitetskränkande eftersom det inte aktiveras förrän personen är anmäld försvunnen och endast polisen kan aktivera det. 1. Kontakta demenssjuksköterska då det skulle kunna vara aktuellt med nödsändare. Här startar diskussionen ang. svårigheten som finns kring kommuninvånaren. Förmågan att fatta beslut kan vara nedsatt hos personer med demenssjukdom och därför ska ställningstagande om samtycke tas enl. rubriken samtycke. 2. Innan en nödsändare placeras på kommuninvånaren ska en riskanalys genomföras i teamet med syfte att belysa eventuella risker och åtgärder.

7(9) Närstående ska ges möjlighet att delta i riskanalysen såvida personen inte motsätter sig detta. 3. Demenssjuksköterskan fattar beslut om nödsändare. För patienter med nödsändare ska en handlingsplan upprättas. Handlingsplanen ska innehålla åtgärder då personen är försvunnen som exempelvis: - Sök först i närområde, ev. med beskrivning om var. - Vem ringer polisen? Vid kända SoL/HSL-insatser bör tjänstgörande sjuksköterska ringa. Då patientent inte har några insatser från kommunen bör närstående kontakta polisen. - Anmäl försvinnandet till Polis på tel. 114 14 och be att få tala med vakthavande på LKC (Länskommunikationscentralen). Dra inte ärendet i växeln. - Uppge att personen bär nödsändare. Polisen behöver namn, adress och personnummer på den som bär nödsändaren. När polisen kommer på plats, ge dem så mycket information som möjligt angående vanor, närstående och var ni redan har letat. Icke använda nödsändare ansvarar demenssjuksköterskan för och dessa ska återlämnas till henne. Demenssjuksköterska är även ansvarig att följa upp fortsatt behov av nödsändare ca 1g/månad. Demenssjuksköterska är ansvarig att uppdatera Phoniro vem som bär nödsändaren och är även den som avslutar insatsen. 7. Generella larm Generella passagelarm är larm som signalerar via ljudsignal eller signal till personalens larmtelefon när någon passerar. Larmen kan användas på dörr till boendeenhet. Beslut om generella larm fattas av enhetschef i samråd med demenssjuksköterska och MAS. 8. Låsning/inlåsning Inlåsning i rum, lägenhet eller boendeenhet är i lag förbjuden. Lägenhetsdörr i särskilt boende kan vara låst om det sker på vårdtagarens egen begäran. Verksamheten ansvarar för att en riskanalys genomförs. Inlåsning på närståendes, god mans eller personalens begäran får inte förekomma. Dörr till boendeenhetens ytterdörr kan vara låst, så som det är brukligt i de flesta människors hem under förutsättning att de boende själva kan låsa upp. Att använda alltför komplicerade lås som förhindrar ex. demenssjuka att öppna dörren och gå ut, är att betrakta som inlåsning. Kodlås ska vara väl synliga. Vill den boende med demenssjukdom bli utsläppt ska detta ske skyndsamt och sällskap ska erbjudas. 8.1 Alternativ till inlåsning Vissa personer, främst personer med demenssjukdom, känner under vissa perioder stor oro och vilsenhet. Det kan få till följd att patienten ex. inte alltid kommer ihåg

8(9) var han/hon har sitt nuvarande boende. Ska hem eller till jobbet och vill därför lämna boendet. Av erfarenhet vet vi att denna oro och rastlöshet oftast är övergående och beror i de flesta fall på stora omställningar i livet såsom t.ex. vid inflyttning i särskilt boende eller försämringar i sin sjukdom. Verksamheten är ansvarig att ta fram en handlingsplan då den boende med demenssjukdom utvecklat oro/vandringsbeteende. 8.2 Riskanalys För att underlätta besvären för patienten är det av stor vikt att en teambedömning snarast genomförs. Vid teambedömningen bör om möjligt patient, närstående, läkare, omvårdnadspersonal, demenssjuksköterska och övrig hälso- och sjukvårdspersonal närvara. Ansvarig för enheten kallar. Teambedömningen bör omfatta: - Har patient fått tillräckligt med information - Varför orolig/rastlös läkemedelspåverkan - Social-/aktivitetsanalys - Personalens kunskap - Behov av handledning - Personalresurser - Boendets utrustning Hela beslutsprocessen ska dokumenteras i omvårdnadsjournalen och bör resultera i en handlingsplan. 8.3 Inlåsning - nödrätt Som huvudregel gäller att åtgärder som innebär frihetsinskränkningar eller tvång inte får företas. Dock finns det vissa möjligheter att göra undantag härifrån. Regeln om nödrätt i brottsbalken 24 kap. 4 innebär nämligen att den är fri från ansvar som handlar i nöd för att avvärja fara för liv och hälsa. Gärningen måste dock vara försvarlig med hänsyn till farans beskaffenhet. Om brukaren utsätter sig för fara för liv eller hälsa, är det alltså inte förbjudet att även utan det enskildes samtycke handla så att man räddar dennes liv eller hälsa. Det kan t.ex. gälla om den enskilde är så starkt förvirrad att han eller hon inte kan klara att ensam ta sig fram i trafiken eller kan befaras hamna vilse och utsätta sig för risk att förfrysa. Det får från fall till fall avgöras om situationen är sådan att nödrätten ger möjlighet för personalen att förhindra att den enskilde lämnar bostaden. Eftersom personalen vanligen inte har någon laglig kvarhållningsrätt eller på annat sätt rätt att hindra någon från att lämna bostaden kan situationer lätt uppstå där personer med demenssjukdom lämnat boendet utan att någon personal uppmärksammat detta. Personer med demenssjukdom behöver ofta en hög grad av omhändertagande bl.a. för att de inte skall komma till skada om de på egen hand har lämnat sin bostad.

8.4 Om någon avvikit Om någon avvikit från sitt boende och inte bedöms vara i stånd att själv ta sig tillbaka ska följande framkomma i en handlingsplan: - Personalen genomsöker omedelbart samtliga lokaler och närmaste omgivning. (Var) - Anhöriga underrättas. (om, i så fall vem?) - Enhetschef/verksamhetschef underrättas. - Anmälan till polisen. (Vem som ringer?) 9(9)