MOTORCYKLAR
HILDEBRAND & WOLFMÜLLER 1894 HILDEBRAND & WOLFMÜLLER, GES. MÜNCHEN, TYSKLAND Hildebrand & Wolfmüller är den första motorcykeln med förbränningsmotor som serietillverkades. Den är baserad på en ålderdomlig teknik och fick ingen betydelse för motorcykelns kommande utveckling. Motorcykeln har en låg, dubbel stålrörsram och en liggande, vattenkyld tvåcylindrig fyrtaktsmotor med en cylindervolym på 1488 cc. Den presterade 2,5 hk vid 240 varv i minuten. Vevstakarna arbetar direkt på vevarna på bakaxeln, bakhjulet tjänstgör samtigt som svänghjul. För utväxlingen är bakhjulets diameter 22 tum och framhjulets 26 tum. Maskinen har oljesmörjning och ytförgasare i bensintanken. Bränsleluftblandningen leds till cylindrarna, där tändningen sker genom ett glödrör av nickel som upphettas av en bensinblåslampa. Kylvattentanken för motorn utgör samtidigt bakstänkskärm. Samtliga reglage sitter vid eller på styret. Den lyktliknande anordningen framför styret är luftintaget till tändapparaten. Bränsleförbrukningen var ca 0,7 liter/mil och körsträckan på en tankning 20 30 mil. Högsta fart angavs till 60 km/tim enligt ett prospekt från 1894. Cykelns vikt är ca 50 kg med bensin. SPRINGS IGÅNG Motorcykeln startas genom att man springer igång den. Med en vev, placerad till vänster om bränsletanken, spänns de flata gummibanden som går längs vevstakarna, för att motorn ska gå lättare vid start. Gummibanden slakas senare när motorn väl börjat arbeta. BAKGRUNDSHISTORIA Redan 1889 hade bröderna Heinrich och Wilhelm Hildebrand försökt bygga en ångdriven motorcykel. 1892 beslöt de att tillsammans med Alois Wolfmüller och Hans Giesenhof starta tillverkning av bensinmotorer. Redan samma år byggdes en tvåtaktare in i en anpassad damcykel som fick en lågt placerad motor. Den första serietillverkade motorcykeln från 1893 hade en encylindrig tvåtaktare på ca 2 hk med liggande cylinder och kraftöverföring med vevstakar till bakhjulet. Motorcykelns driftsäkerhet förbättrades under kommande år. Den modell som Alois Wolfmüller och Hans Giesenhof patenterade 1893 var av kraftigare konstruktion. Mellan 1893 och 1895 tillverkades den i ca 750 exemplar. Tillverkning skedde även i Frankrike på licens som La Petrolette och i England av företaget Duncan, Superbie & Co, i Eisenach och London. KOM TILL SVERIGE FÖRE BILEN Tre eller fyra H&W inköptes tidigt till Sverige av Sportsmän och kom att användas som sportredskap och som pacemaker, d.v.s. förridarcykel vid velodromtävlingar. Cykling på sådana specialbyggda, doserade banor var populär under 1890-talet. Men de allmänna vägarna i Sverige var inte lämpade för dessa tidiga motorfordon, eftersom motorn och konstruktionen inte tålde skakningar. Motorcykeln var dessutom mycket dyr. Att det finns två bevarade exemplar av H&W i Sverige (denna och en på Nordiska Museet) är anmärkningsvärt eftersom så få importerades. Museets exemplar har ägts av E. A. Modin, Stöde, Viskan i Medelpad och var avsett att användas som transportmedel. Motorcykeln kom dock till mycket liten användning, då motorn var svag. Ekström, Gert, Världens första motorcykel, i Daedalus, 1994, s 171 181. Lockert, Louis, Petroleum Motor Cars, London 1898, s 69 71. Caunter, C. F. Motor Cycles, London 1982, s 3 6. Duncan, H. O., The world on wheels, Paris 1926. Hiscox, Gardner, D., Horseless vehicles, automobiles, motorcycles..., New York 1901, s 175 188. Adolf Östberg & Co, Stockholm, Katalog för cyklar och tillbehör, 1895. Industritidningen Norden 1895. Tidning för Idrott 1895. Hildebrand & Wolfmüllers motorcykel 1896. TM 13.631 2
DE DION MOTORTRICYKEL 1899 DE DION BOUTON, SEINE, FRANKRIKE Denna trehjuliga motorcykel byggdes med De Dions nykonstruerade högvarviga motor. Motortypen var svag men passade väl till ett lätt åkdon. Den blev den första moderna motorcykeln efter nutida begrepp. Vid sekelskiftet blev det ett mode att åka trehjuling i Frankrike. Motorcykeln har en encylindrig bensinmotor på 239 cc som gav 1 3/4 hk vid 1500 varv/min.torrbatteriet gav ström till ett tändstift. Motorn driver bakaxeln med kugghjul. Ingen koppling finns. Kedjan från pedalerna till bakaxeln användes vid start. Handtagen på styret går till bandbromsar på bakaxeln och framhjulet. Reglagen vid ramen går till luftintaget på tanken samt till tändning och dekompression (en ventil på cylindertoppen). Hastigheten reglerades genom att tändningen ändrades. Tanken bakom sadeln, med en sektion för oljan som pumpades med handpump till motorn, är ett originaltillbehör. Högsta hastigheten var ca 35 km/tim, men det fanns olika utväxlingar att välja på. För transportcykel med flak var högsta fart 25 km/tim. DET BÖRJADE MED ÅNGFORDON 1883 startade ingenjör Georges Bouton och Charles Trépardoux med hjälp av satsat kapital från greve Albert de Dion tillverkningen av trehjuliga, ångdrivna cyklar. Inspirerade av Daimlers motor påbörjade de 1889 experiment med förbränningsmotorer. Från 1894 blev denna tricycle företagets främsta produkt. Framgångar i tävlingssammanhang liksom försäljningsframgångar påskyndade utvecklingen. Trehjulingar kunde köras på släta, bra vägar i städer. För familjebruk fanns en lätt släpvagn en hästvagn i miniatyr. Museets exemplar har haft en smidd ögla för påhängsvagn. För godstransporter kunde ett litet flak monteras baktill, ovanför motorn. De Dion-trehjulingen tillverkades från 1889 till ca 1901 i stort antal exemplar. Motorn, som kunde användas även i andra fordon och båtar m.m., tillverkades fram till 1902 i hela 33 000 exemplar. Den tillverkades även i Tyskland, USA, Kina och England. FLERA IMPORTERADES TILL SVERIGE Detta exemplar skänktes 1933 till museet av AB A. Wiklunds Maskin- och Velocipedfabrik, Stockholm och har använts för lätta person- och godstransporter. På 1890-talet var den praktiska användningen som transportmedel emellertid liten. Priset i Sverige 1899 var 3 400 kr. Nerén, John, Automobilens historia, Stockholm 1937, s 220 221, 481 482. Cars Stora Billexikon, sid 732 734. Smith H. O., Berkebile D. H.,Wheel and Wheeling, Smithsonian Inst., Washington 1974. Lockert, Louis, Petroleum Motor-Cars, London 1898, s 76 80. TM 13.386 Med en släpvagn kallades De Dion motorcykeln för bil. Fotot togs i Stockholm 1899. 3
FN 1913 1914 FN, FABRIQUE NATIONALE D ARMES DE GUERRE, HERSTAL, BELGIEN Motorcykelsporten uppstod vid sekelskiftet och tävlingar genomfördes i flera länder. Kring 1910-1915 användes motorcykeln som transportmedel av i första hand bättre bemedlade men snart även som fattigmans bil. Detta exemplar är sålt i Sverige under namnet Nordstjernan. Motorcykeln har en fyrcylindrig, fyrtakts radmotor på 748 cc. som ger en effekt på 8 hk. Motorblocket är gjutet i aluminium. Motorn har tvångsstyrda ventiler samt magnettändning. Växellådan har tre växlar som regleras med en spak som är placerad på bensintanken. Vid fotbrädorna är reglage för fotbroms, frikoppling och kickstart placerade. Kraftöverföringen sker med kardan. Bromsen verkar endast på bakhjulet. på alla modeller t.o.m. 1924 men övergavs, eftersom det var en dyrbar lösning. Den fyrcylindriga motorn valdes för att minska vibrationerna. Det var en avancerad konstruktion som hade använts av FN sedan 1903. Vid tiden omkring 1914 hade alla komponenter som finns i våra dagars motorcyklar redan provats i en eller annan form. Konstruktörerna lånade fritt från varandra eller utvecklade nya tekniska lösningar. FN upphörde med mc-tillverkning 1957. ANVÄND I 15 ÅR Museets exemplar är i ett gott, begagnat skick. Den köptes av A. Westman i Enebyberg 1913 eller 1914 för 1.500 kr och användes till 1929. Några detaljer är utbytta, andra har tillkommit. Karbidbelysningen King of the Road har monterats på, likaså sidovagnen med stol av rotting. A. Wiklunds katalog, 1914. Svensk Motortidning, 1914. Tragatsch, Erwin, Motorcycles, London 1988, s 136 137. 833 a, b (Tekniska museets arkiv). TM 27.123 EGNA TEKNISKA LÖSNINGAR FN började som vapenfabrik och startade mc-tillverkning 1901. Kardandrivning fanns Herr och fru Westman fotograferade omkring 1915. En fotsack skyddar benen, en scarf skyddar hatten från att blåsa av. 4
DS 1925 SVENSKA MOTORFABRIKEN, FALUN OCH HEDEMORA Veterinär David Senning i Dala-Husby körde tillförlitlighetstävlingar på motorcykel. Han provade flera märken men ville förbättra dem och tillverka egna. 1922 kom Senning i kontakt med ingenjör Gustaf Dahlin och de båda började bygga en provserie på tio motorcyklar med Husqvarna-ramar och schweiziska M.A.G.-motorer. 1924 började serietillverkningen av DSmaskinerna med en 750 cc-modell och en på 500 cc. Den senare tillverkades mot beställning. AVANCERAD KONSTRUKTION Ramen är helgjuten i aducergods -seghärdat gjutjärn- från Hälleforsnäs Bruk. Ramarna blev förhållandevis billiga att framställa, och vid ett eventuellt rambrott rekommenderades kunden att köpa en ny. De treväxlade växellådorna tillverkades av Bröderna Hammars Mekaniska Verkstad i Bjursås. Många konstruktionsdetaljer lånades från andra märken, bland annat bultar och bromstrumman bak som hämtades från T- Forden. MOTORER KÖPTES IN Motosacoche, MAG i Schweiz tillverkade motorer och motorcyklar från 1899 till 1957. Motorerna som var erkänt bra såldes till många mc-tillverkare i Europa. Till DS valdes en tvåcylindrig motor på 742 cc och 15 hk. med cylindrarna i V-form. 1924 flyttade tillverkningen till Hedemora. Från 1927 började försäljningen minska och den upphörde efter att mellan 500 och 600 exemplar tillverkats. 1925 kostade en maskin med standardmotor 1.500 kronor. Med sportmotor och lättmetallkolvar var priset ca 1.600 kronor. DS-motorcykeln, med flera egna konstruktionsdetaljer, är ett bra exempel på den framåtanda som fanns inom svensk motorcykelindustri under 1920-talet motorcykelns stora årtionde. Ekström, Gert. Svensk motorcykelhistoria, Hudiksvall 1989, s 22 25, 51. Tragatsch, Erwin. The Illustraded Encyclopedia of Motorcycles, London 1988, s 230 231. Svensk Motortidning 1924, 1925. DS kataloger 1924, 1925. TM 40.670 5
HUSQVARNA 1927 HUSQVARNA VAPENFABRIK AB Husqvarnas motorcyklar var vid denna tid byggda med inspiration från samtida engelska, franska och amerikanska förebilder. Husqvarna sålde bra i Sverige och de användes som bruksfordon. Vägnätet var dåligt, men som fattigmans bil fick motorcykeln stor användning. Museets exemplar är av Typ 180 med en tvåcylindrig bensinmotor på 550 cc. som gav 5 12 hk (enligt en engelsk norm där det andra talet anger maxeffekt i bromsbänk). Den har Bosch magnettändning. Växellådan har tre växlar som reglerades med en spak placerad ovanpå tanken. Priset var 1928 1.500 kr utan belysning. Denna modell tillverkades med samma motor och med få förändringar i övrigt mellan åren 1927 1929. GAMMALT VAPENFÖRETAG Husqvarna grundades 1689 som vapenfabrik. Under 1800-talet utökades tillverkningen med symaskiner, spisar, hushållsartiklar och andra produkter av gjutgods samt cyklar. 1903 presenterades den första motorcykeln, en herrcykel med en belgisk hjälpmotor monterad mitt i ramen. 1916 kom den första kedjedrivna motorcykeln som skulle bli urtypen för Husqvarnas fortsatta tillverkning. Egna motorer tillverkades från 1919. BILLIGT TRANSPORTMEDEL Intresset för motorcyklar var mycket stort under slutet av 1920-talet. I Sverige fanns det 1924 nära 22.000 motorcyklar registrerade, 1929 drygt 54.000. Museets exemplar levererades 9 april 1927 och representerar ett fordon som använts länge, d.v.s. den är i slitet bruksskick. Många detaljer har lagats, bytts ut eller tillkommit under åren. Ekström, Gert, Svensk Motorcykelhistoria, Hudiksvall 1989, s 60 71. HVA katalog 1928. Leveransjournal från HVA 1927. TM 28.722 Husqvarnas motorcyklar var vanliga som bruksfordon där varken buss eller tåg fanns. 6
HARLEY-DAVIDSON 1927 HARLEY-DAVIDSON, MILWAUKEE,USA På 1920- talet var motorcykeln ett sportredskap och transportmedel för de som inte hade råd med bil. Efter 1923 24 reste sig Sverige ur en ekonomisk depression, efterfrågan på motorcyklar ökade och många motorcykelfabrikat importerades. 1924 fanns i Sverige nära 22.000 registrerade mc och 1929 drygt 54.000. Denna motorcykel har en tvåcylindrig motor, halvtopp två toppventiler, två sidventiler med cylindrarna i V-form. Cylindervolymen är 1027 cc, effekten 16 18 hk. Den har växellåda med tre växlar, magnettändning, generator till elbelysning och signalhorn. Det finns bara en broms, en utanpåliggande bandbroms på bakhjulet. BAKGRUNDSHISTORIA Harley-Davidson (HD) startades 1903 i Milwaukee, Wisconsin, av William A. Davidson, Walter Davidson S:r, Arthur Davidson och William S. Harley. Den första skapelsen var remdriven och hade en encylindrig motor på 3 hk. Företaget byggdes ut, och den främste konkurrenten var Indian. V-twinmodellen introducerades 1922. Modellen tillverkades med få förändringar 1925 1929 och blev mycket populär. Den användes av resande, av polisen och posten. Med lastlåda eller flak som sidovagn fungerade den som lätt lastbil för bl. a. hantverkare och paketdistributörer. JÄRNOLLE Museets exemplar inköptes på Anton Wiklunds Maskin & Velocipedfabrik 1928 för 2.000 kr. Det har ägts av den på sin tid kände femkamparen Sven Thofelt som kallade sin motorcykel Järnolle. Den är i gott bruksskick med vissa detaljer utbytta genom åren. Bönpallen bak och originalväskorna har tillkommit som tillbehör. Den skänktes till museet 1989. Ekström, Gert, Svensk Motorcykelhistoria, Hudiksvall 1989. Tragatsch, Erwin, The Illustrated Encyclopedia of Motor Cycles, London 1988, s155 157. TM 39.470 Många myndigheter köpte Harley-Davidson. Polisens civilklädda jagare på 1200 kubiksmodellen 1931. En H-D från omkring 1920, ett statusföremål och en frihetssymbol. 7
REX LÄTTVIKTARE 1939 AB MASKINFABRIKEN REX, HALMSTAD Lättviktaren var billig och snabb, en föregångare till mopeden. Den blev mycket populär som första motorcykel inte minst på landsbygden. Rex började 1896 som cykeltillverkare. Från 1908 sålde företaget motorcyklar med utländska motorer. Redan 1923 satsade man på tillverkning av s.k. lättviktare som fick väga under 50 kilo. Sådana fordon var befriade från körkorts- och skatteplikt. Tillverkningen fortsatte, tills en lagändring satte stopp för den 1927. Genom ytterligare en lagändring 1931 blev lättviktaren åter tillåten. Maxvikten sattes nu till 45 kilo. Rex kallade det nya motorpaketet för ett hjälpmotoraggregat. Det var avsett att monteras i en kraftig Rex stadsbudscykel. VANLIG SOM TRANSPORTMEDEL Museets exemplar har en engelsk, 98 cc Villiers, tvåväxlad tvåtaktsmotor på tre hk. Från 1937 började lättviktarna att bli mycket populära. De var ju billiga i förhållande till de tyngre motorcyklarna. 1939 fanns det totalt 75 000 lättviktare inregistrerade i Sverige. Farten kunde gå upp till 75 km/tim, och många olyckor inträffade, bland annat p.g.a. att viktgränsen medförde, att bromsarna måste göras lätta och därmed underdimensionerade. 1940 infördes åter alla restriktioner, och lättviktaren jämställdes med lätt motorcykel. Lättviktare i herr- och damutförande. Rex tillverkade under en kort tid 1938 en speciell modell med nedböjd ram avsedd för damer. Den saknade växellåda för att vara enkel att sköta. Priset i herr- eller damutförande var omkring 500 kronor. Ekström, Gert, Svensk Motorcykelhistoria, Hudiksvall 1989, s 25 26, 96 98. MC Veteranen, nr 1, 1981. TM 30.674 Rex 1939. Många lättviktare blev hårt nedkörda och slutade som skogsvrak för att nu åter bli populära renoveringsobjekt. Lättviktaren gav mc-industrin en välkommen ersättningsproduktion för den alltmer minskande motorcykelförsäljningen. Rex försatt inte tillfället utan var först på plan med sin hjälpmotorvelociped som den då kallades 8
HJORTEN MOPED 1953 BERLIN & CO, VÄRNAMO Mopeden, eller en cykel med hjälpmotor som lagtexten lydde, tilläts från 1952. Cylindervolymen fick inte överstiga 50 kubikcentimeter och effekten fick vara högst 0,8 hästkrafter. Hjorten är ett exempel på första generationen mopeder med inbyggd motor, en påhängsmotor monterad lågt i en ram. Mopeden blev snabbt ett viktigt fordon för körkortslösa, äldre och för människor på landsbygden. 1953 hade 70.000 mopeder redan sålts i Sverige. MONTERAD I SVERIGE Påhängsmotorn är en encylindrig tvåtaktsmotor på 39 cc som ger 0,8 hk vid 4000 varv/min. Den är tillverkad av Fuchs, Halleiner Motorenwerk, Salzburg i Österrike. Den har Dell Orto förgasare med startpump samt två växlar som regleras med ett handtag på styret. Högsta tillåtna fart var 30 km/tim. Mopeden tillverkades av Berlin & Co. i Värnamo och såldes av företaget under namnet Apollo Motorette. Samma moped såldes under namnet Hjorten av Åhlen & Holm kontant eller på avbetalning. BLÄNDANDE VACKER De nya mopederna presenterades i populärtekniska tidningar när de kom. Museets exemplar beskrevs med orden: Skönheten är det Apollo Motorette lever högt på, den inbyggda svängda strömlinjetanken gör mopeden bländande vacker. Men motorljudet, som förstärktes av den resonansgivande tanken, var inte lika njutbart. Ekström, Gert, Johansson, Claes, m. fl. Två hjul och en hästkraft, Tidaholm 1993. Teknik för Alla 1953. TM 29.543 Annonsen för en Fram från 1953 visar glädje och en framtidstro att alla skulle äga en moped. Men 1950-talet blev också bilismens stora årtionde. 9