Förtydligande av sektorsansvaret för miljöövervakning

1(74) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY 2005-11-29 Dnr 721-738-05Mm Yngve Brodin Tel: 08-698 13 06 Fax: 08-698 15 85 Yngve.Brodin@naturvardsverket.se Förtydligande av sektorsansvaret för miljöövervakning Innehållsförteckning Sammanfattning 2 1. Bakgrund 3 2. Arbetssätt 3 3. Sektorsmyndigheternas nuvarande och tidigare miljö-övervakning 4 3.1 Definition av begreppet miljöövervakning 4 3.2 Miljöövervakning och närliggande hos sektorsmyndigheter 5 4. Miljöövervakningens roll för miljömålsuppföljningen 7 4.1 Miljöövervakningens roll som helhet 7 4.2 Miljöövervakningens roll för uppföljning av miljömål 7 4.3 Sammanställning av miljöövervakningens bidrag till uppföljning av delmål 8 5. Förslag till förtydligande av sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning 9 5.1 Vidmakthåll i stort sett nuvarande ansvarsfördelning för miljöövervakning 11 5.2. Ansvarsfördelning diskuteras vid ny eller betydande ändring av befintlig miljöövervakning 11 5.3 Sektorsmyndighetens ansvar för miljöövervakning innefattar både egentlig miljöövervakning och stödjande verksamhet 13 5.4. Förtydligade principer för sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning 14 6. Samhällsmässiga och ekonomiska konsekvenser av förslagen 15 Bilaga 1. Definition av miljöövervakning och stödjande verksamhet för miljöövervakning 17 Bilaga 2. Sammanställning av miljöövervakningens bidrag till uppföljningen av miljökvalitetsmålens 71 delmål. 19 Bilaga 3. Sammanställning av enkätsvar om sektorsmyndigheters och andras arbete med miljöövervakning 25 Bilaga 4. Sammanfattning tagen från Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdrag om Miljöövervakning vid ett antal sektorsmyndigheter juni 1998 (dnr 721-964-98 Mm) 65 Bilaga 5. Yttrande från Boverket 67 Bilaga 6. Yttrande från Vägverket 69

NATURVÅRDSVERKET 2(74) Sammanfattning Naturvårdsverkets återrapporteringsuppdrag Förslag till hur miljöövervakningen kan stärkas genom att sektorsansvaret för miljöövervakning förtydligas skall rapporteras till regeringen senast den 1 december 2005. Nya och förändrade krav på miljöövervakningen genom EU-direktiv särskilt för vattenmiljöer och uppföljning av miljökvalitetsmålen är viktiga skäl för uppdraget. En enkät till sektorsmyndigheter kompletterad med studier av myndighetsdokument visade att: - Det finns oklarheter om vad miljöövervakning är. - Tio av nitton undersökta sektorsmyndigheter bedriver och bekostar egentlig miljöövervakning, sju av dessa satsar minst 1 miljon kronor per år på egentlig miljöövervakning. - Alla sex sektorsmyndigheter som bedrev miljöövervakning 1998 har ökat sina insatser för miljöövervakning sedan dess. - En jämförelse med en undersökning 1998 visar att fyra sektorsmyndigheter tillkommit bland dem som bedriver egentlig miljöövervakning. - Nästan alla nitton undersökta sektorsmyndigheter har verksamheter som ger stöd för miljöövervakning. - Sektorsmyndigheternas planer inför framtiden visar att en ytterligare breddning av svensk miljöövervakning kan komma att ske under de närmsta åren. För att förtydliga vad miljöövervakning är har vi ett förslag till definition för egentlig miljöövervakning och stödjande verksamhet. Egentlig miljöövervakning innebär i korthet undersökning som fortlöpande och regelbundet följer upp miljötillståndet i utomhusmiljön och de effekter som samlade miljöstörningar orsakar. Stödjande verksamhet för miljöövervakning definieras som verksamheter som ger underlag för, underlättar eller använder sig av information från egentlig miljöövervakning. Exempel och detaljerade förklaringar finns i en bilaga. Önskemål har framförts om att miljöövervakningens bidrag för uppföljningen av miljökvalitetsmålen ska beskrivas tydligare. En sammanställning visar att: För närvarande bedrivs egentlig miljöövervakning för uppföljning av 20 av de 71 delmålen, motsvarande 28 procent. Med nuvarande planer kan miljöövervakningen om några år vara basen för uppföljningen av omkring 24 av de 71 delmålen. Flera delmål som är relevanta för miljöövervakningen att följa upp är inte formulerade på ett sådant sätt att bra uppföljning är möjlig. Det finns därmed skäl att gå igenom delmålen för att om möjligt göra dem lättare att följa upp. För att ytterligare förtydliga sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning har Naturvårdsverket följande förslag; 1. Vidmakthåll i stort sett nuvarande ansvarsfördelning för miljöövervakning. Det fungerar bra i dagens läge och några större förändringar av befintlig miljöövervakning anser vi inte behövs. Detta har framförts av flera sektorsmyndigheter. 2. Ansvarsfördelning diskuteras vid behov av ny eller betydande ändring av befintlig miljöövervakning. Vi föreslår att ansvarsfördelningen för ny och betydligt förändrad miljöövervakning diskuteras även med de sektors-

NATURVÅRDSVERKET 3(74) myndigheter som för närvarande inte eller endast i liten omfattning bedriver egen miljöövervakning. Det finns delade meningar bland sektorsmyndigheterna om detta förslag. 3. Sektorsmyndighetens ansvar för miljöövervakning innefattar både egentlig miljöövervakning och stödjande verksamhet. Detta är sektorsmyndigheterna positiva till. 4. Förtydliga principer för sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning. Vårt förslag innefattar principer för sektorsansvar, miljömålsuppföljning, diffuspåverkan, utlandspåverkan och Naturvårdsverkets ansvar för samordning. Olika åsikter finns om principen för sektorsansvar. Utöver dessa förslag avser Naturvårdsverket i samarbete med sektorsmyndigheterna göra en sammanställning av svensk miljöövervakning. Om våra förslag genomförs kan en viss ytterligare breddning av svensk miljöövervakning komma att ske. Vi tror att det skulle kunna skapa ännu bättre kunskap, medvetenhet och förutsättningar för att kommunicera miljöfrågor inom branschen och därmed ännu bättre förutsättningar för att genomföra miljöåtgärder inom den egna sektorn. 1. Bakgrund I 2005 års regleringsbrev till Naturvårdsverket finns ett återrapporteringskrav som formuleras Förslag till hur miljöövervakningen kan stärkas genom att sektorsansvaret för miljöövervakning förtydligas redovisas senast den 1 december 2005. Bakgrunden till återrapporteringen är de nya och förändrade krav som ställs på miljöövervakningen genom EU-direktiv särskilt för vattenmiljöer och uppföljningen av miljökvalitetsmålen och tillhörande delmål. Naturvårdsverket har tidigare analyserat frågan om sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning. I juni 1998 lämnade Naturvårdsverket en redovisning till regeringen om vilken miljöövervakning som bedrevs vid ett antal sektorsmyndigheter (dnr 721-964-98Mm, sammanfattning i Bilaga 4), samt en PM om Naturvårdsverkets tolkning av sektorsuppdraget (Princip-PM 98, dnr 721-2858- 98Mm). Sektorsmyndigheterna var Fiskeriverket, Jordbruksverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Socialstyrelsen, Skogsstyrelsen och Vägverket. 2. Arbetssätt Avstämning med Miljödepartementet skedde i mars 2005 för att närmare specificera vad uppdraget om återrapportering bör omfatta. Vid mötet framkom att en fullständig analys av sektorsansvaret och tillhörande resursbehov inte behöver göras, men en översyn om vilket ansvar sektorsmyndigheterna tar för miljöövervakningen. Arbetet bör lägga fokus på ett urval av viktiga verksamheter inom miljöövervakningen och där det finns behov att förtydliga sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning. Behoven inom EU:s vattendirektiv nämndes som angelägna. Viktigt är även att försöka renodla Naturvårdsverkets samordnande roll för miljöövervakningen och lägga fast principer för sektorsansvaret.

NATURVÅRDSVERKET 4(74) En plan för arbetet lades fram för Beredningsgruppen för Miljöövervakning under maj 2005. Planen innehåller fyra huvudaktiviteter Sektorsmyndigheternas nuvarande och tidigare miljöövervakning: En översiktlig jämförelse av år 2004 och 1998. Enkät och litteraturstudier. Miljöövervakningens roll: Förtydliga rollen särskilt med tanke på uppföljning av miljökvalitetsmål och tillhörande delmål. Principer för sektorsmyndigheters ansvar för miljöövervakning: Förtydligande och komplettering av tidigare föreslagna principer. Ge några konkreta exempel och inkludera kostnader för miljöövervakning. Förslag till förtydligande av sektormyndigheters ansvar för miljöövervakning: Naturvårdsverkets konkreta förslag med beaktande av sektorsmyndigheternas synpunkter. De första två huvudaktiviteterna behandlas under avsnitt 3 respektive 4 nedan. Förslag till förtydligande, principerna och deras tillämpning behandlas i avsnitt 5 med bilaga. Kostnader och samhälleliga aspekter tas upp i avsnitt 6. 3. Sektorsmyndigheternas nuvarande och tidigare miljöövervakning En enkät om nuvarande och tidigare miljöövervakning sändes ut under juni 2005 med önskemål om svar senast den 26 augusti 2005. De sektorsmyndigheter och liknande myndigheter som fick enkäten är Boverket, Energimyndigheten, Fiskeriverket, Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen, Livsmedelsverket, Luftfartsstyrelsen, Läkemedelsverket, Sjöfartsverket, Skogsstyrelsen, Socialstyrelsen, Statens Strålskyddsinstitut, Sveriges Geologiska Undersökning, Riksantikvarieämbetet och Vägverket. Enkäten sändes även till Lantmäteriet, SMHI, Statistiska Centralbyrån och Sveriges Lantbruksuniversitet med tanke på den starka kopplingen dessa instanser har till miljöövervakning eller verksamhet som stödjer miljöövervakningen. Svar på enkäten erhölls av alla utom från Statistiska Centralbyrån. En kortfattad sammanställning av svaren från sektorsmyndigheter kompletterat med studier av myndighetsdokument (årsredovisningar, instruktioner, utredningar, policy med mera) syns i Tabell 1. Här finns även information från Banverket, Försvarsmakten och Kustbevakningen som baserats på studier av myndighetsdokument. En fullständig sammanställning av svaren, även de som inte kan sägas vara sektorsmyndigheter (Lantmäteriet, SMHI och Sveriges Lantbruksuniversitet) finns redovisade i Bilaga 3. Att märka är att omfattande miljöövervakning bedrivs av universitet och andra fora som inte är sektorsmyndigheter. Denna miljöövervakning är i många fall till stora delar finansierad av Naturvårdsverket. 3.1 Definition av begreppet miljöövervakning Av enkätsvaren framgick att det finns vissa svårigheter att förstå vad som menas med miljöövervakning och angränsande verksamheter. Följande förtydligande av begreppen har därför tagits fram. I Bilaga 1 finns närmare förklaring av begreppen och några exempel.

NATURVÅRDSVERKET 5(74) Egentlig miljöövervakning: Undersökningar i form av mätningar, inventeringar eller kartläggningar som syftar till att fortlöpande och regelbundet följa tillståndet i utomhusmiljön och de effekter som samlade miljöstörningar orsakar för naturmiljö, och som kan användas för att bedöma miljörisker för kulturmiljö och människors hälsa. I syftet med verksamheten ingår att bedöma hotbild, följa upp och ge underlag för miljömål och internationella överenskommelser, bedöma effekter av åtgärder eller att få fram underlag för att göra åtgärder. Stödjande verksamhet för miljöövervakning: Verksamheter som ger underlag för, underlättar eller använder sig av information från egentlig miljöövervakning. Det kan handla om recipientkontroll eller lagring av data från miljöövervakning, provbankning av material från miljöövervakning, utvärderingar och modelleringar som bygger på data från miljöövervakning, liksom oregelbundna och tillfälliga mätningar, inventeringar och kartläggningar av miljötillstånd och miljöeffekter i utomhusmiljön. 3.2 Miljöövervakning och närliggande hos sektorsmyndigheter Av de nitton sektorsmyndigheterna som listas i Tabell 1 bedriver och bekostar tio miljöövervakning i egentlig mening. I jämförelse med 1998 har fyra sektorsmyndigheter tillkommit bland dem som bedriver egentlig miljöövervakning; nämligen Banverket, Jordbruksverket, Kustbevakningen och Socialstyrelsen. För de tre förstnämnda är miljöövervakningen av liten eller måttlig omfattning, men för Socialstyrelsen har utvecklingen inneburit att man numera finns med bland de sju som bedriver betydande miljöövervakning genom att man själv satsar minst en miljon kronor per år på undersökningar inkluderande tjänstetid för personal. De andra myndigheterna som bedriver betydande miljöövervakning är Fiskeriverket, Livsmedelsverket, Skogsstyrelsen, Strålskyddsinstitutet, Sveriges Geologiska Undersökning och av naturliga skäl även Naturvårdsverket. Fiskeriverket och Livsmedelsverket bedömdes endast ha en liten egen miljöövervakning år 1998. Som framgår av Tabell 1 är miljöövervakningen i fler fall till större eller mindre del finansierad av Naturvårdsverket. Enkätsvaren och annan information visar att samtliga sektorsmyndigheter som bedriver miljöövervakning har ökat sina insatser för denna verksamhet sedan 1998. Ökningen är troligen i många fall betydande, men det finns inte tillräckligt med material för att kunna beräkna hur stor ökningarna varit. Det finns flera former av stödjande verksamheter för miljöövervakning hos de flesta av de nio sektorsmyndigheter som inte bedriver egentlig miljöövervakning. Ett exempel är Vägverkets löpande stöd för modellering av luftföroreningar i tätorter. Det finns gott om omfattande stödjande verksamhet hos de sektorsmyndigheter som bedriver egentlig miljöövervakning, till exempel Skogsstyrelsens sumpskogsinventering och Livsmedelsverkets undersökningar av miljögifter i livsmedel. Som helhet visar jämförelsen om miljöövervakning 1998 och 2004 att en breddning av ansvaret för egentlig miljöövervakning skett och att den finansiella satsningen sammanlagt troligen ökat väsentligt. Det är också möjligt att ytterligare breddning av den egentliga miljöövervakningen kan ske framöver genom att Riksantikvarieämbetet planerar en regelbunden miljöövervakning av kulturmil-

NATURVÅRDSVERKET 6(74) Myndighet jön och då Jordbruksverkets inventeringar av ängs- och hagmarker kan bli en regelbunden miljöövervakande verksamhet. Tabell 1: Miljöövervakning (mö) hos sektorsmyndigheter och andra i sammanhanget intressanta fora.* Anger att myndigheten bör få ett särskilt sektorsansvar för miljömålsarbetet enligt regeringens proposition 2004/2005: 150 (maj 2005). ^ Anger att myndigheten har ansvar för ett eller flera miljökvalitetsmål. Bedriver egentlig mö 2004 Förändring 1998 2004 Bedriver stödjande verksamhet för mö 2004 Kommentar av Naturvårdsverket Banverket * Ja, viss + Ja Miljöövervakning av vattenkvalitet, pesticider, vegetation och fauna på flera platser. Boverket *^ Nej Ja Stöd genom dataunderlag från kommunerna om byggande, boende och planering. Energimyndigheten * Nej Ja Stödjande t ex genom mätningar inom forskningsprojekt. Fiskeriverket * Ja, betydande + Ja Delvis finansierad av Naturvårdsverket (3,5 milj år 2005). Försvarsmakten * Nej Ja Stödjande t ex miljöskötselplaner för övningsfält. Jordbruksverket *^ Ja viss + Ja Miljöövervakning av areal hävdad äng och betesmark. Kemikalieinspektionen ^ Nej Ja Knappast aktuellt med egen egentlig miljöövervakning. Kustbevakningen Ja viss + Miljöövervakning av olja till havs och i samband med detta även av sälbestånd. Livsmedelsverket * Ja betydande + Ja Delvis finansierad av Naturvårdsverket (1,6 milj. år 2005). Luftfartsstyrelsen * Nej? Utsläppsstatistik men inga mätningar av miljöeffekter. Läkemedelsverket * Nej Ja Register över biverkning av läkemedel kan ses som stödjande. Naturvårdsverket ^ Ja betydandgleringsbrev. + Ja Ska bedriva miljöövervakning enligt re- Sjöfartsverket * Nej Ja Redovisar miljöpåverkande belastning. Skogsstyrelsen *^ Ja betydande + Ja Omfattande stödjande verksamhet. Socialstyrelsen ^ Ja betydande + Ja Miljöhälsorapport vart fjärde år innehåller egentlig miljöövervakning. Strålskyddsinstitutet ^ Ja betydande + Ja Ska bedriva miljöövervakning enligt regleringsbrev. Sveriges Geologiska undersökning ^ Ja betydande + Ja Miljöövervakning sedan 1966. Fick 2,4 milj från Naturvårdsverket 2005. Riksantikvarieämbetet *^ Nej Ja Regelbunden miljöövervakning av kulturmiljö planeras. Vägverket * Nej? Ja Betydande stöd genom att driva och bekosta modellering och forskning.

NATURVÅRDSVERKET 7(74) 4. Miljöövervakningens roll för miljömålsuppföljningen 4.1 Miljöövervakningens roll som helhet Miljöövervakningen styrs av många behov. De viktigaste summeras i följande punkter och främsta målgrupper anges inom parantes. Kunskap om tillstånd och effekter av miljöpåverkan inkluderande funktion att ge tidigare varningar om förändringar (Allmänhet, Myndigheter, EU, Regering & Riksdag, Länsstyrelser, Kommuner, EU och andra internationella organ). Regional, nationell och internationell rapportering (Länsstyrelser, Regering & Riksdag, EU och andra internationella organ). Uppföljning av miljömål (Regering & Riksdag, Myndigheter, Länsstyrelser, Kommuner). Underlag för att formulera miljömål till exempel nya delmål inom miljökvalitetsmålen (Myndigheter, Län, Kommuner). Underlag för åtgärdsstrategier (Regering och Riksdag, Myndigheter, Länsstyrelser, Kommuner) Uppföljning av internationella, nationella och regionala åtgärder (Regering & Riksdag, EU, Myndigheter, Länsstyrelser, Kommuner, EU och andra internationella organ). Underlag för utveckling av normer och följa upp dessa (Regeringen, EU, Kommuner). Leverera data som underlag för officiell statistik främst om miljötillståndet (SCB). 4.2 Miljöövervakningens roll för uppföljning av miljömål Miljöövervakningen var ett av de viktigaste underlagen för att formulera flera av miljökvalitetsmålen och övervakningen har löpande anpassats för att täcka miljömålsuppföljningens behov. Önskemål har framförts om att miljöövervakningens roll för uppföljningen av miljökvalitetsmålen ska beskrivas tydligare. Det är inte minst viktigt för att få ett bra underlag för att kunna förtydliga sektorsansvaret för miljöövervakning. Naturvårdsverket anser att följande moment är viktiga för klargöra miljöövervakningen roll för uppföljning av miljökvalitetsmålen såväl på nationell, regionala (länsvis) som lokal (kommunal) nivå. Följa upp delmål: Följa upp de delmål som rör tillstånd och effekter i utomhusmiljön, samt i vissa fall miljöstörande belastning. Beskriva trender och leverera dataunderlag till de myndigheter som har ansvar för miljökvalitetsmål eller övergripande ansvar för miljökvalitetsmål. Görs löpande av dem som har ansvar för miljöövervakning. Följa upp och täcka miljökvalitetsmål: Ge underlag om tillstånd och miljöeffekter och i vissa fall miljöstörande belastning till de myndigheter som har till ansvar att följa miljökvalitetsmålen. Bedöma hur väl miljöövervakningen kan täcka uppföljningen av målen. Görs på bas av önskemål från myndigheter.

NATURVÅRDSVERKET 8(74) Underlag för indikatorer: Ge underlag för de indikatorer som används för att följa upp miljökvalitetsmål och tillhörande delmål. Underlaget är ofta samma som för uppföljningen av delmål. Görs på bas av önskemål från myndigheter. Behov av ytterligare miljöövervakning: I samarbete med miljömålsansvariga identifiera behov av ytterligare miljöövervakning och förslå ytterligare insatser för att förbättra uppföljningen av miljökvalitetsmålen och tillhörande delmål. Naturvårdsverket ger ut en årlig rapport Miljöövervakning och miljökvalitesmål vägen till förbättrad samordning där vi redovisar vilka insatser som gjorts och ger förslag till ytterligare insatser. Scenarier och prognoser: Ge underlag för att kunna göra prognoser eller scenarier huruvida miljömål kan nås och när. Görs på bas av önskemål från myndigheter och andra. Liksom för miljöövervakningen generellt är även följande moment viktiga för miljöövervakningens roll att följa upp miljökvalitetsmålen. Aktualitet: Se till att data från miljöövervakningen är så aktuella som möjligt för att snabbt kunna upptäcka förändringar av utvecklingen mot miljömål. Görs löpande av dem som har ansvar för miljöövervakning. Kvalitetssäkring: Se till att data från miljöövervakningen är av god kvalitet för att kunna ge bästa underlag för bedömningar av utvecklingen mot miljökvalitetsmål och tillhörande delmål. Görs löpande av dem som har hand om miljöövervakning. Naturvårdsverket har en handbok som uppdateras regelbundet. Geografisk anpassning: Naturvårdsverket, länsstyrelser och kommuner ser till att det finns en god samordning av den nationella, regionala och kommunal uppföljningen av tillståndet och effekter i miljön till gagn för uppföljningen av miljökvalitetsmålen. Görs löpande av dem som har ansvar för miljöövervakning. Metoder: Verka för användning av metoder som på ett kostnadseffektivt och funktionellt sätt kan följa upp utvecklingen mot miljömål. Görs löpande av dem som har ansvar för miljöövervakning. Information och kommunikation: Se till att resultat om miljötillstånd, miljöeffekter och miljöbelastning i relation till miljömål är lättillgängliga och sprids via konferenser, webbinformation, massmedia, forskningsrapporter och andra lämpliga sätt. Görs löpande av dem som har ansvar för miljöövervakning. 4.3 Sammanställning av miljöövervakningens bidrag till uppföljning av delmål Miljöövervakningen har en viktig funktion för uppföljningen av samtliga miljökvalitetsmål. Miljöövervakningen är även viktig för uppföljningen av många av de delmål som finns under miljökvalitetsmålen. En sammanställning av miljöövervakningens bidrag till att följa upp delmålen finns i Bilaga 2. Resultaten av studien visar att för närvarande bedrivs egentlig miljöövervakning (enligt definition i avsnitt 3 och Bilaga 2) för uppföljning av 20 av de 71 delmålen, motsvarande 28 procent. Märk att kontinuerlig uppdate-

NATURVÅRDSVERKET 9(74) ring av arealer skyddad natur eller kulturmiljöer anses som egentlig miljöövervakning. Räknar man in även de fall där miljöövervakning är på gång, till exempel Naturvårdsverkets projekt NILS fjärranalys, så kan miljöövervakningen om några år vara basen för uppföljningen av omkring 24 av de 71 delmålen. Det finns flera delmål som är relevanta att följa upp, men då de inte formulerats på ett tydligt kvalitativt eller kvantitativt sätt kan det vara svårt för miljöövervakningen att ta fram underlag för uppföljningen. Det finns därför skäl att gå igenom delmålen för att om möjligt se till att de är enklare att följa upp genom miljöövervakning eller på annat sätt. Egentlig miljöövervakning kan diskuteras för ytterligare delmål, men för flera av dessa är det osäkert om miljöövervakningen har en relevant roll eller om den är möjlig att genomföra. Fler än hälften av delmålen är dock för närvarande formulerade på ett sådant sätt att miljöövervakningen inte kan ge ett direkt underlag för uppföljning. Några exempel är delmål som rör åtgärder, åtgärdsprogram eller utsläpp. Sammanställningen i Bilaga 2 visar vidare att miljöövervakning och angränsande verksamheter hos kommuner, län och statliga myndigheter ger kompletterande underlag för nästa alla delmål, bortsett flera av delmålen för Bebyggd miljö. Alla sektorsmyndigheter med utpekat ansvar för miljömålsarbete och/eller något miljökvalitetsmål har verksamheter som ger viktigt kompletterande underlag till uppföljningen av delmål. 5. Förslag till förtydligande av sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning Regeringen har i sin skrivelse om en samlad naturvårdspolitik 2001 (2001/02:173, avsnitt 3.3.1) angivit att Sektorsansvaret omfattar även, för miljömålsansvariga myndigheter, ett ansvar för övervakning och uppföljning av den påverkan på naturmiljön som kan följa av verksamheten inom den egna sektorn samt att Ett sådant uppföljningsansvar inkluderar också ett finansiellt ansvar för att inhämta nödvändiga data om tillståndet i naturmiljön som skall ligga till grund för analyser och bedömningar. Denna skrivning, föreliggande regeringsuppdrags inriktning samt den avstämning som gjorts med Miljö- och Samhällsbyggnadsdepartementet visar att regeringen förväntar sig ett tydligt besked om hur sektorsansvaret för miljöövervakning konkret skall hanteras. Efter diskussion med sektorsmyndigheter har Naturvårdsverket följande förslag hur miljöövervakningen kan stärkas genom att förtydliga sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning. Föreslagen beskrivs mer i detalj under egna underrubriker. 1. Vidmakthåll i stort sett nuvarande ansvarsfördelning för miljöövervakning: Ansvarsfördelningen mellan myndigheter för nuvarande svensk miljöövervakning fungerar i stor sett bra och denna ansvarsfördelning bör i grunden vidmakthållas. Betydande samordning och samarbete sker mellan sektorsmyndigheterna

NATURVÅRDSVERKET 10(74) i fråga om miljöövervakning. 2. Ansvarsfördelning diskuteras vid behov av ny eller betydande ändring av befintlig miljöövervakning: I de fall en betydande ändring eller en ny form av miljöövervakning behöver etableras bör en diskussion ske om vilken eller vilka sektorsmyndigheter som bör bedriva och bekosta denna miljöövervakning. Diskussioner om ansvaret bör föras inom respektive programområde och vid behov inom Beredningsgruppen för Miljöövervakning. Om myndigheterna inte är överens om ansvar och finansiering kan frågan föras över till regeringen för avgörande. 3. Sektorsmyndighetens ansvar för miljöövervakning innefattar både egentlig miljöövervakning och stödjande verksamhet: Sektorsmyndigheternas sektorsansvar för miljöövervakning kan ske genom att bedriva betydande egenfinansierad miljöövervakning och/eller genom att driva och finansiera verksamheter som ger ett betydande stöd för miljöövervakning. 4. Förtydliga principer för sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning: Tydliga principer behövs för att förtydliga sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning och för att få en bas för bedömning av kostnadsfördelning för miljöövervakning och/eller stödjande verksamhet för miljöövervakning. Utöver dessa förslag tänker Naturvårdsverket i samråd med sektorsmyndigheterna göra följande förändringar för att tydliggöra sektorsansvaret och stärka samarbetet mellan sektorsmyndigheterna. 5. Tydligare definition av vad som menas med miljöövervakning: Ett förslag som förtydligar egentlig miljöövervakning och vad som menas med stödjande verksamhet för miljöövervakning har tagits fram i avsnitt 3 och Bilaga 1. En tydligare definition medför att sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning kan förtydligas. 6. Sammanställning av svensk miljöövervakning: En bättre översikt behövs över den miljöövervakning som enskilda myndigheter, län och kommuner bedriver. Naturvårdsverket har för avsikt att i samarbete med sektorsmyndigheterna göra en sådan sammanställning för presentation och diskussion i Beredningsgruppen för Miljöövervakning. Flera sektorsmyndigheter har välkomnat denna sammanställning och fört fram att det kan vara en bra grund för en effektivare miljöövervakning. 7. Sammanställningen om sektorsmyndigheternas uppföljning av delmål: Sammanställning av det slag som redovisas i Bilagas 2 tydliggör och specificerar sektorsansvaret för miljöövervakning i fråga om uppföljning av miljömål. En sådan sammanställning kan också identifiera luckor och behov av förstärkningar eller förändringar. Hur och hur ofta denna typ av sammanställning bör göras diskuteras inom Beredningsgruppen för Miljöövervakning. 8. Fördjupat samarbete mellan myndigheter: Naturvårdsverket bör i sin roll som samordnare av svensk miljöövervakning diskutera behov av närmare samarbete med Riksantikvarieämbetet, Strålskyddsinstitutet och Socialstyrelsen om frågor som rör miljöövervakning.

NATURVÅRDSVERKET 11(74) 5.1 Vidmakthåll i stort sett nuvarande ansvarsfördelning för miljöövervakning Flera sektorsmyndigheter har framfört att den nuvarande ansvarsfördelningen för miljöövervakning mellan myndigheter fungerar bra och är även positiva till Naturvårdsverkets samordnande roll. Ett väl fungerande samarbete och samråd sker idag inom Miljömålsrådets undergrupper och de så kallade referensgrupper inom den miljöövervakning som Naturvårdsverket bedriver och samordnar. Samordningen innebär att miljöövervakningen genomförs på ett jämförbart sätt så att resultaten är användbara och tillgängliga för alla som är intresserade av miljötillståndet. Som hjälp för samordningen av miljöövervakningen har Naturvårdsverket en handbok som innehåller gemensamma metoder för miljöövervakning. Samordningen innefattar även en checklista för kvalitetssäkring, nationella datavärdar för olika media (några exempel är marinbiologi, miljögifter i människor och kemi i sötvatten) och gemensamma råd om hur man bör lägga upp, bedriva och utvärdera resultat från miljöövervakningen. Naturvårdsverket ser inget behov av att påtagligt förändra eller utreda förändringar av nuvarande ansvarsfördelning inklusive ansvaret för samordning. Ännu bättre samordning bör dock eftersträvas framför allt för datafrågor (utbyte av data, tillgänglighet till data etcetera) och rapportering, vilket även förts fram av några sektorsmyndigheter. Behov att ytterligare utveckla samarbetet inom referensgrupperna har också förts fram av Sektorsmyndigheterna. Vid behov av ny miljöövervakning eller betydande förändring av miljöövervakning bör dock ansvarsfördelningen mellan myndigheter diskuteras så som beskrivs i avsnitt 5.2. 5.2. Ansvarsfördelning diskuteras vid ny eller betydande ändring av befintlig miljöövervakning Betydligt ökade krav på svensk miljöövervakning under kommande år ställs genom införande av EU:s ramdirektiv för vatten. Det finns även andra fall där ökade krav på insatser för miljöövervakning ställs, till exempel vidareutvecklingen av miljökvalitetsmålen och tillhörande delmål, nya miljökvalitetsnormer, rapportering till EU och underlag för offentlig statistik. Om inte budgeten förstärks är det svårt att få in nya verksamheter i miljöövervakningen. En ständig svårighet är bedömningar om långa värdefulla tidserier skall glesas ut eller läggas ned till förmån för nya behov av miljöövervakning. Om det finns en betydande koppling till en eller flera sektorer bör vid behov av nyetablering eller betydande förändring av miljöövervakning en diskussion om ansvar och finansiering föras mellan berörda sektorsmyndighet och Naturvårdsverket. Bedömning av vilka behov det finns av ny eller förändrad miljöövervakning är främst ett ansvar för den myndighet som har ansvar för aktuellt miljökvalitetsmål eller övergripande miljömål. Beredningsgruppen för Miljöövervakning torde vara en lämplig instans för diskussion i många fall. Om en överenskommelse inte kan hittas bör frågan kunna hänskjutas till regeringen för avgörande.

NATURVÅRDSVERKET 12(74) Naturvårdsverket anser att det är viktigt att diskutera ansvarsfördelning för ny eller betydande förändring av miljöövervakning även med de sektorsmyndigheter som för närvarande inte eller endast i liten omfattning bedriver egentlig miljöövervakning. I Tabell 2 presenterare vi kortfattat några fall där vi anser att sådana diskussioner är lämpliga med tanke på att förstärka den svenska miljöövervakningen. De sektorsmyndigheter som är aktuella har inte ett utpekat ansvar för något miljökvalitetsmål, men har föreslagits få ett särskilt sektorsansvar för miljömålsarbetet enligt regeringens proposition 2004/2005:15. Tabell 2: Fall där det är viktigt att diskutera ansvarsfördelning för ny eller betydande förändring av miljöövervakning även med de sektorsmyndigheter som för närvarande inte eller endast i liten omfattning bedriver egentlig miljöövervakning. Märk att flera av fallen har kopplingar till behov av miljöövervakning i EU- direktiv (vatten, luft, biologisk mångfald). - Boverket: a) biologisk mångfald i tätorter och b) bullerproblem i tätorter. - Energimyndigheten: a) bensen och andra VOC (lättflyktiga organiska föreningar) i tätortsluft orsakade av utsläppen från småskalig vedeldning, b) effekter på biologisk mångfald på grund av vattenkraft och c) miljöeffekter på vattnets hydromorfologi enligt EU:s ramdirektiv för vatten. - Jordbruksverket: a) halter av pesticider i vatten och luft orsakade av läckage från jordbruksmark, b) halter i gödande ämnen i vatten och transporter av kväve och fosfor från jordbruksmark, c) effekter på biologisk mångfald och enskilda arter på grund av förändrat jordbrukslandskap och d) miljöeffekter orsakad av rennäring. Om en regelbunden uppdatering av värdefulla ängs- och hagmarker sker är det möjligt att denna verksamhet kan definieras som egentlig miljöövervakning. - Läkemedelsverket: a) miljöeffekter av läkemedel. - Sjöfartsverket: a) kemiska och biologiska miljöeffekter orsakade av försurande och övergödande svavel- och kvävebelastning, b) biologiska effekter på grund av läckage av olja och organiska miljögifter från små och stora båtar, c) effekter på biologi på grund av fysisk påverkan i farleder och d) effekter på natur av främmande organismer i vatten. Sjöfartens ökade andel av den försurande belastningen är ytterligare ett argument för att utreda Sjöfartsverkets ansvar för miljöövervakning. - Vägverket: a) luftföroreningar i tätorter, b) bullerproblem i tätorter, c) skador på vilt på grund av vägtrafik, d) vägskärningar och vandringshinder på land och i vatten, och e) läckage av metaller och organiska miljögifter till grundvatten. Några sektorsmyndigheter har påpekat att det inte vore lämpligt att sprida den egentliga miljöövervakningen till fler sektorsmyndigheter jämfört med situationen idag. Man menar att det skulle försvåra Naturvårdsverkets roll att samordna svensk miljöövervakning och inte vara kostnadseffektivt. Myndigheterna skulle behöva lång tid för att bygga upp kompetens och hitta finansiella resurser vilket skulle innebära många år med försämringar för den miljöövervakning som är aktuell. Man menar även att det skulle kunna innebära inskränkningar för åtgärdsinriktat sektorsarbete. Synpunkter har förts fram att det är bättre att de sektorsmyndigheter som inte bedriver någon betydande egentlig miljöövervakning istället aktivt deltar i samarbete om miljöövervakning och bedriver verksamhet som

NATURVÅRDSVERKET 13(74) kan utgöra ett väsentligt stöd för den egentliga miljöövervakningen. Vägverket och Energimyndigheten har fört fram sina kritiska synpunkter i brev till Naturvårdsverket under november 2005. Naturvårdsverket ser dock att det kan finnas positiva konsekvenser med en viss ytterligare vidgning av svensk miljöövervakning till de sektorsmyndigheter som för närvarande inte eller endast till liten del bedriver egentlig miljöövervakning. Några sektorsmyndigheter har lagt fram liknande åsikter. En betydande miljöarbete bedrivs idag av sektorsmyndigheterna. Att bygga in åtminstone en viss egen egentlig miljöövervakning i verksamheten tror vi skulle kunna skapa ännu bättre kunskap, medvetenhet och förutsättningar för att kommunicera miljöfrågor inom branschen och därmed ännu bättre förutsättningar för att genomföra miljöåtgärder inom den egna sektorn. Viktigt i sammanhanget är också att sektorsmyndigheten genom sin kunskap om sektorn har goda förutsättningar att föra en dialog med aktuella näringar om behov och utformning av miljöövervakning. En vidgning av ansvaret för egentlig miljöövervakning torde även vara i linje med Regeringens skrivelse en samlad naturvårdspolitik 2001 (2001/02:173, avsnitt 3.3.1) som citeras ovan under rubriken för avsnitt 5. Vi vill påpeka det finns sektorsmyndigheter som inte har ett utpekat ansvar för miljökvalitetsmål som bedriver betydande egen egentlig miljöövervakning (se Tabell 1). Någon dramatisk omfördelning av ansvaret mellan sektorsmyndigheter ser dock Naturvårdsverket inte som lämpligt med tanke på risk för försämrad samordning och sänkt kostnadseffektivitet. För de fall som anges i Tabell 2 bör diskussionen främst belysa om nämnda sektorsmyndigheter bör bedriva en egen miljöövervakning som utgör ett bra komplement till befintlig eller ny miljöövervakning. 5.3 Sektorsmyndighetens ansvar för miljöövervakning innefattar både egentlig miljöövervakning och stödjande verksamhet Det har varit oklart om sektorsmyndighetens ansvar för miljöövervakning inkluderar stödjande verksamhet. Naturvårdsverket anser att så bör vara fallet och har i Bilaga 1 försökt tydliggöra vad som menas med stödjande verksamhet för miljöövervakning. Någon kritik mot att inkludera både egentlig miljöövervakning och stödjande verksamhet i sektorsansvaret för miljöövervakning har inte framkommit vid kontakter med sektorsmyndigheterna. Det syns tvärtom vara så att flera sektorsmyndigheter ser det som viktigt att notera att man bedriver verksamheter som ger ett betydande stöd för den egentliga miljöövervakningen. Med betydande egentlig miljöövervakning eller betydande stödjande verksamhet för miljöövervakning menas att sektorsmyndigheten använder åtminstone 1 miljon kronor per år för dessa verksamheter. Alternativt kan med betydande menas åtminstone 1 procent av det anslag som Naturvårdsverket använder för miljöövervakning, motsvarande cirka 1,5 miljoner år 2005.

NATURVÅRDSVERKET 14(74) 5.4. Förtydligade principer för sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning I redovisningen 1998 om sektorsansvar för miljöövervakning till regeringen lade Naturvårdsverket fram några förslag till grundläggande principer om sektorsansvaret för miljöövervakning. Vi föreslog att Varje sektor har ett ansvar för att övervaka parametrar som är relevanta mot bakgrund av sektorns egen verksamhet och effekterna ute i naturmiljön av denna. Vi skrev även att Varje sektor har ett eget ansvar att, med egen finansiering, löpande följa och dokumentera miljöskadliga effekter av olika slags verksamheter inom sektorn. Tabell 3: Principer för sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning. i) Sektorsansvars-principen: Sektorsmyndighet har ansvar för att aktuell sektorn lämnar den information som behövs för att kunna bedöma sektorns påverkan på miljön. Sektorsmyndighet skall därmed verka för att det bedrivs en miljöövervakning som belyser de miljö-, hälso- och kulturmiljöeffekter som den svenska sektorn orsakar eller kan komma att orsaka. Sektorsmyndighetens finansiella och arbetsmässiga ansvar skall prövas i varje enskilt fall i relation till behoven av miljöövervakning och lämplig ansvarsfördelning mellan sektorsmyndigheter. ii) Miljömålsuppföljnings-principen: Myndighet som har ett utpekat ansvar för ett miljökvalitetsmål, delmål eller övergripande miljömålsfrågor har även ett ansvar att verka för att det bedrivs miljöövervakning av effekter för miljön, människors hälsa och kulturmiljön för att åstadkomma en god uppföljning av miljökvalitetsmålet och tillhörande delmål. iii) Diffuspåverkans-principen: Naturvårdsverket bör i allmänhet ha ansvar för den miljöövervakning av miljöproblem som inte orsakas av en specifik sektor eller inte kan knytas till en specifik sektorsmyndighet. Dock har Riksantikvarieämbetet ansvar för miljöövervakning av kulturmiljön. iv) Utlandspåverkans-principen: Naturvårdsverket bör i allmänhet ha ansvar för miljöövervakning av de miljöproblem som orsakas av påverkan från andra länder. Dock kan ansvaret eller del av ansvaret hanteras av annan sektorsmyndigheten om så är lämpligt för god samordning av miljöövervakningen. v) Samordnings-principen: Naturvårdsverket skall samordna svensk miljöövervakning av tillstånd och effekter i den yttre miljön rörande naturmiljö och hälsorisker orsakade av miljöproblem. Länsstyrelserna har motsvarande ansvar för respektive län. Riksantikvarieämbetet skall på motsvarande sätt samordna den miljöövervakning som rör tillstånd och effekter i den yttre kulturmiljön. I ansvaret för myndigheterna ligger att se till att det inom respektive område finns en aktuell överblick över vilken miljöövervakning som bedrivs i Sverige. Dessa principer bör fortfarande gälla för sektorerna, men ett förtydligande önskas av miljödepartementet i fråga om vilka principer som bör gälla för sektorsmyndigheternas ansvar för miljöövervakning. Att sektorsmyndigheterna har en tydlig roll för miljöövervakning framgår av citatet som refereras under rubriken för avsnitt 5. Naturvårdsverket förslag till principer för sektorsmyndigheter ansvar för nationell miljöövervakning finns i Tabell 3. Sektorsansvars- och miljömålsuppföljningsprincipen berör i stort sett samma

NATURVÅRDSVERKET 15(74) myndigheter. Så som påpekats i avsnitt 5 kan ansvaret omfatta såväl egentligt miljöövervakning som stödjande verksamhet för miljöövervakning. Boverket har påpekat att miljömålsuppföljningsprincipen även kan tillämpas för miljöövervakning med tanke på hushållning med mark och vatten samt byggnader. Det finns några undantag för Naturvårdsverkets ansvar enligt utlandspåverkansprincipen. Med tanke på närhet och kostnadseffektivitet är kommunerna ansvariga för miljöövervakning av de flesta luftföroreningar i tätorter även om bidraget från utlandet kan vara stort. Miljöövervakning av UV-strålning som huvudsakligen orsakas av källor i andra länder bedrivs av kompetensskäl bäst av Strålskyddsinstitutet. Administration av EU-medel för skogssektorn och högre kompetens är skäl till att Skogsstyrelsen har ansvar merparten av miljöövervakningen av barrförluster och försurande deposition på skog. 6. Samhällsmässiga och ekonomiska konsekvenser av förslagen Om våra förslag i avsnitt 5 genomförs är det möjligt att en viss ytterligare bredning av ansvarfördelningen för svensk miljöövervakning sker genom att fler sektorsmyndigheter kommer att bedriva egen egentlig miljöövervakning. I avsnitt 5.2 sammanfattar vi några viktiga motiv för breddning och redovisar även att det finns både sektorsmyndigheter som är för som emot denna breddning. Tabell 4: Exempel på modell för bedömning av sektorsmyndighets finansiella ansvar miljöövervakning. Underlag för beräkning av baskostnader för miljöövervakning av luftkvalitet är redovisade i bilaga 1 i Naturvårdsverkets rapport 5407 om samordnad kontroll av miljökvalitetsnormer för utomhusluft. - Miljöproblem: Dålig luftkvalitet i tätorter (främst partiklar, ozon, kvävedioxid och VOC). - Baskostnader för nuvarande miljöövervakning: Cirka 19 miljoner kronor per år huvudsakligen genom kommunala medel. - Baskostnader vid en miljöövervakning som motsvarar behoven: Cirka 41 miljoner kronor per år för att kunna fylla de krav som den svenska förordningen för miljökvalitetsnormer kräver, samt leva upp till EU-direktiv om luftkvalitet. - Andel av miljöproblemet som orsakas av svenska sektorer: Cirka X % varav cirka X1 % från vägtrafik, X2 % från energianvändning, X3 % från industri, X4 % från sjöfart och X5 % från hushåll. (Vägtrafiken är den dominerande källan) - Beräkning av sektorsansvar för miljöövervakning vid miljöövervakning som motsvarar behoven. Vägtrafik Y1 miljoner per år (X1 % av 41 miljoner), Energi Y2 miljoner, Industri Y3 miljoner, Sjöfart Y4 miljoner Hushåll Y5 miljoner. - Anmärkning: Märk att beräkningen endast omfattar baskostnader (inköp av mätutrustning, avskrivning, mätning, laboratorieanalys, tillsyn och underhåll, rapportering) men inte kringkostnader som planering och utvärdering av resultat, lokalhyra etcetera. I Tabell 4 finns en modell för hur sektorns finansiella ansvar för miljöövervakning kan beräknas. Exemplet visar ett fall med behov av ökade anslag för såväl lokal, regional som nationell nivå. Det är i viktigt att påpeka att sektorerna, i det-

NATURVÅRDSVERKET 16(74) ta fall transporter, energianvändning, industri, hushåll och sjöfart, bidrar finansiellt till miljöövervakningen via olika typer av skatter. Det är också viktigt att vid bedömning av sektorsansvaret visa på hur stor del av miljöproblemet som orsakas av verksamheter i andra länder. Sektorns finansiella ansvar bör inte direkt överföras till motsvarande för sektorsmyndighetens ansvar, men kan ge en uppfattning på storleksordningen för sektorsmyndighetens ansvar.

NATURVÅRDSVERKET 17(74) Bilaga 1. Definition av miljöövervakning och stödjande verksamhet för miljöövervakning Egentlig miljöövervakning: Undersökningar i form av mätningar, inventeringar eller kartläggningar som syftar till att fortlöpande och regelbundet följa tillståndet i utomhusmiljön och de effekter som samlade miljöstörningar orsakar för naturmiljö, och som kan användas för att bedöma miljörisker för kulturmiljö och människors hälsa. I syftet med verksamheten ingår att bedöma hotbild, följa upp och ge underlag för miljömål och internationella överenskommelser, bedöma effekter av åtgärder eller att få fram underlag för att göra åtgärder. - Mätningar omfattar här kemiska, fysikaliska, fysiska eller biologiska mätningar. Några exempel är fortlöpande mätning av halter av miljögifter i bröstmjölk, radonhalt i dricksvattenbrunnar eller storleksfördelning för fisk. Det kan också röra sig om mätningar av påverkan som nedfall av försurande ämnen eller halter av kväve i floder för att beräkna transporter av kväve till havet. - Inventeringar kan till exempel vara återkommande uppskattningar av artrikedom på provytor i fjällen, andel död ved i en skog eller förekomst av ålgrässängar längs kusten. - Kartläggningar kan vara om många slag; som fortlöpande uppskattning av areal skyddade våtmarker genom att analys av satellitdata, genomgång av uppgifter om platser i Sverige där en viss hotad art förekommer eller Sverigekartor med sjöar där höga halter av kvicksilver i fisk förekommer. Kartläggningar kan även ske i form av regelbundna intervjuer till exempel om fiskebestånd förr och nu eller enkäter om hälsoeffekter på grund av luftföroreningar utomhus. - Fortlöpande och regelbundet innebär här att undersökningar görs eller planeras bli genomförda årligen eller under vissa år med bestämda tidsintervall, dock minst en gång vart sjätte år. Ett exempel är riksinventering av kemiska och biologiska förhållande i svenska sjöar som gjorts ungefär vart femte år. Ett annat exempel är Socialstyrelsens folkhälsoenkät vart fjärde år som innehåller delar som kan definieras som egentlig miljöövervakning. - Tillstånd innebär undersökning av hur förhållandet är under en tid som omfattar en timme upp till en period av flera år. Mätning av syrgashalt i en sjö kan gälla för en enskild timme medan metallprover i sediment kan representera förhållanden under flera år. - Effekter innebär här effekter av mänsklig verksamhet. Några exempel är uppskattning av fiskbestånd i kustzoner, andel hagmarker med god ekologisk status enligt EU-direktiv, andel träd med betydande barrförluster eller sjukdomar med kopplingar till miljögifter. Hälsoeffekter för djur ingår också, till exempel andel sälar med genetiska skador som beror av påverkan av ämnen som sprids i utomhusmiljön. - Samlade miljöstörningar innefattar störningar som orsakas av alla viktiga källor det vill säga även långväga källor till skillnad för recipientkontroll (se under Stödjande verksamhet nedan). - Kulturmiljön innefattar här främst levande miljöer som kan definieras både som kulturmiljöer och naturmiljöer som hagmarker och trädalléer. Men även inventeringar av icke levande miljöer som är viktiga för biologisk mångfald, till exempel lador som nyttjas fladdermöss, kan definieras som egentlig miljöövervakning. Ladorna kan användas som indikatorer.

NATURVÅRDSVERKET 18(74) Stödjande verksamhet för miljöövervakning: Verksamheter som ger underlag för, underlättar eller använder sig av information från egentlig miljöövervakning. Det kan handla om recipientkontroll eller lagring av data från miljöövervakning, provbankning av material från miljöövervakning, utvärderingar och modelleringar som bygger på data från miljöövervakning, liksom oregelbundna och tillfälliga mätningar, inventeringar och kartläggningar av miljötillstånd och miljöeffekter i utomhusmiljön. Många verksamheter som inte är specifikt inriktade på miljöövervakning kan ge ett viktigt underlag (stöd) för miljöövervakning. Hit hör till exempel forskningsprojekt eller inventeringar som inte innebär fortlöpande eller regelbundna undersökningar av miljöläget. Det kan även vara statistiska analyser, utvärderingar, modelleringar eller beräkningar som baseras på data från miljöövervakning. Några exempel är beräkning av belastning av näringsämnen på havet eller modellering av antal sjukdomsfall på grund av cancerframkallande ämnen som sprids via utomhusmiljön (luft och vatten). Lagring och insamling av uppmätta data från egentlig miljöövervakning i databaser är också en typ av stödjande verksamhet. Hit hör även så kallad provbankning där biologiskt material, sediment eller slam lagras under längre tid för att möjliggöra kemiska analyser vid behov. Resultat från recipientkontroll kan ofta användas som stöd för miljöövervakningen. Recipientkontrollen kan innefatta kontinuerliga mätningar av effekter i miljön. Till skillnad från egentlig miljöövervakning görs recipientkontrollen för att belysa miljöeffekter i närområdet (recipienten) från enskilda miljöstörande anläggningar. Ett exempel är mätning av vattenkemi i ett vattendrag på grund av avloppsutsläpp från industri till vattendraget. En närmare beskrivning av vad recipientkontroll innebär jämfört med miljöövervakning finns i Naturvårdsverkets handbok http://www.naturvardsverket.se/dokument/mo/hbmo/del1/grund.htm. Vi anser att föredrag och deltagande i möten och arbetsgrupper som handlar om miljöövervakning inte bör kallas för stödjande verksamhet för miljöövervakning. Det är bättre att definiera dessa aktiviteter som kunskapsspridning eller samverkan kring miljöövervakning.

NATURVÅRDSVERKET 19(74) Bilaga 2. Sammanställning av miljöövervakningens bidrag till uppföljningen av miljökvalitetsmålens 71 delmål. Nedan sammanställning är preliminär och inte fullständig. Endast delmål är behandlade. En fullständigare redovisning även innefattande de enskilda miljökvalitetsmålen skulle kunna göras. Detta skulle dock avsevärt öka sammanställningens omfång då det finns många exempel på miljöövervakning som är viktiga för att följa upp miljökvalitetsmålen (generationsmålen). Märk att miljöövervakning inte tar fram underlag för direkt uppföljning av de delmål som rör utsläpp (men indirekt kan miljöövervakningen ge bidrag även för dessa delmål). Delmål. 1.1 Klimat utsläpp av växthusgaser. Miljöövervakning som utgör bas för direkt uppföljning av delmål Ej relevant. Exempel på miljöövervakning och närliggande verksamhet som väsentligt kan komplettera uppföljning av delmål. Kommentar. 2.1 Luft Halt svaveldioxid i luft. 2.2 Luft Halt kvävedioxid i luft. 2.3 Luft Halt marknära ozon i luft. 2.4 Luft Utsläpp av VOC till luft. 3.1 Försurning Andel försurade ytvatten. 3.2 Försurning Skogsmarksförsurning. 3.3 Försurning Utsläpp av svaveldioxid. 3.4 Försurning Utsläpp av kvävedioxid. * Halter av svaveldioxid i landbygd och tätorter (Kommuner, Naturvårdsverket, Länsstyrelser). * Halter av kvävedioxid i landbygd och tätorter (Kommuner, Naturvårdsverket, Länsstyrelser). * Halter av marknära ozon i landbygd och tätorter (Naturvårdsverket, Länsstyrelser, Kommuner). Ej relevant. * Vatten- och biologisk kvalitet hos referenssjöar och vattendrag (Naturvårdsverket, Länsstyrelser). * Surhet hos skogsmark (Skogsstyrelsen, Länsstyrelser, Naturvårdsverket). Ej relevant. Ej relevant. 4.1 Gifter Egenskaper Ej relevant. * Modellering och forskningsprojekt och (Energimyndigheten, Vägverket, Naturvårdsverket). * Modellering och forskningsprojekt (Energimyndigheten, Vägverket, Naturvårdsverket). * Utredningar och inventeringar (Naturvårdsverket, Länsstyrelser). * Miljöövervakning av halter av VOC i tätortsluft (Kommuner, Länsstyrelser, Naturvårdsverket, Energimyndigheten). * Effekter av kalkning (Länsstyrelser, Naturvårdsverket). * Åtgärdsprogram mot markförsurning (Skogsstyrelsen). * Miljöövervakning av halter i luft och beräkning av deposition (Skogsstyrelsen, Länsstyrelser, Naturvårdsverket). * Miljöövervakning av halter i luft och beräkning av deposition (Skogsstyrelsen, Länsstyrelser, Naturvårdsverket).

NATURVÅRDSVERKET 20(74) hos kemiska ämnen. 4.2 Gifter Alla varor med hälso- och miljöinformation. 4.3 Gifter Giftfria nyproducerade varor. 4.4 Gifter Risker vid framställning och användning av kemikalier. 4.5 Gifter Riktvärden för miljö och människors exponering. 4.6 Gifter Förorenade områden, identifiering och åtgärder. 5.1 Ozonskiktet Utsläpp av ozonnedbrytande ämnen. 6.1 Strålning Utsläpp av radioaktiva ämnen och dostillskott till allmänhet. 6.2 Strålning Fall av hudcancer. 6.3 Strålning Risk med elektromagnetisk strålning. 7.1 Övergödning Åtgärdsprogram enligt EU-direktiv för vatten. 7.2 Övergödning Fosforutsläpp till inlandsvatten och kust. 7.3 Övergödning Utsläpp av kväve till havet. 7.4 Övergödning Utsläpp av ammoniak. 7.5 Övergödning Utsläpp av kvävedioxid 8.1 Sjöar & vattendrag Åtgärdsprogram och skydd natur- och kulturmiljö. Ej relevant. Ej relevant. Ej relevant. Ej relevant. Tänkbart? Ej relevant. Behövs? * Inventering av nya fall med malignt melanom (Landsting, Socialstyrelsen). * Mätningar av elektromagnetiska fält (Strålskyddsinstitutet, Kommuner?) Ej relevant. Ej relevant. Ej relevant. Ej relevant. Ej relevant. Ej relevant. * Miljöövervakning av halter i djur och människor (Naturvårdsverket, Livsmedelsverket, Socialstyrelsen). *Screening av förekomst i natur och i människor (Naturvårdsverket). * Miljöövervakning av halter i biota och människor (Naturvårdsverket, Livsmedelsverket, Socialstyrelsen). * Miljöövervakning av metaller i mossa (Naturvårdsverket, Länsstyrelser). * Miljöövervakning av ozonskiktet tjocklek och UVstrålning (Naturvårdsverket, Strålskyddsinstitutet). * Beräkning av dostillskott (Strålskyddsinstitutet). * Enkät om solning (Socialstyrelsen). * Beräkning av exponering EM-strålning (Strålskyddsinstitutet) * Miljöövervakning av halter av näringsämnen i vatten (Länsstyrelser, Naturvårdsverket). * Miljöövervakning av halter av fosfor i vatten och beräkning av transportmängd (Länsstyrelser, Naturvårdsverket). * Miljöövervakning av halter av kväve i vatten och beräkning av transportmängd (Länsstyrelser, Naturvårdsverket). * Miljöövervakning av halter och nedfall av ammonium och ammoniak (Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen). * Miljöövervakning av halter i luft och beräkning av deposition (Skogsstyrelsen, Länsstyrelser, Naturvårdsverket). * Inventeringar och karteringar om tillstånd för vattenmiljöer (Länsstyrelser, Kommuner Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Tänkbart med miljöövervakning av dostillskott?