Snabbspår & stickspår

Snabbspår & stickspår En jämställdhetsgranskning av etableringsinsatser i budgetpropositionen för 2017 Sveriges Kvinnolobby

Sveriges Kvinnolobby 2017 Författare: Johanna Dahlin Grafisk formgivning: Eva Jais ISBN: 978-91-983631-1-1 Publikationen har tagits fram med stöd av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) men innehållet reflekterar enbart åsikterna hos författarna. MUCF kan inte hållas ansvarig för informationen i publikationen eller hur den kan komma att användas.

Innehåll Förord 4 Sammanfattning 5 Inledning 8 Jämställdhetsperspektivet i budgetpropositionen för 2017 10 Jämställdhetspolitiken 11 Jämställdhetsbudgetering 12 Budgetanalys ur ett jämställdhetsperspektiv 12 Budgetpropositionen för 2017 13 Jämställdhetsperspektivet då och nu (ordsökning) 14 Jämställdhet är olika närvarande i olika utgiftsområden (ordsökning) 19 Jämställdhetsbudgetering mer än bara könsuppdelad statistik 20 Etablering av nyanlända leder satsningarna till jämställdhet? 21 Fokus: Etablering av nyanlända 22 Etableringsuppdraget 22 Hur ser det ut? Kvinnor och män i etableringsuppdraget 24 Hur mycket pengar avsätts till nyanländas etablering? 28 Ojämställd etablering av nyanlända (ordsökning) 30 Granskning av specifika etableringssatsningar 32 Arbetsförmedlingens uppdrag 33 Instegsjobb och nystartsjobb 36 Snabbspår 40 Validering 44 Extratjänster och moderna beredskapsjobb ett sätt att utjämna könsskillnaderna? 46 Lägre löner för nyanlända inte rätt väg att gå 48 Långspår nödvändigt för jämställdhet 48 Förutsättningar för jämställd etablering 50 Tidiga etableringsinsatser måste nå nyanlända kvinnor 51 Insatser för hälsa och trauman 52 Säkerställ tillfällig och tillgänglig barnomsorg 53 Jämställd föräldraförsäkring en del av lösningen 54 Satsa på utbildning 55 Språk en förutsättning 56 Samhällsorientering för alla 57 Ökad kunskap för de som möter nyanlända motverkar diskriminering 57 Civilsamhälle och kvinnoorganisationer spelar oumbärlig roll 58 Lista: 15 åtgärder för bättre och mer jämställd etablering 60 Referenser 62

Förord Sedan 2007 gör Sveriges Kvinnolobby återkommande granskningar av statsbudgeten. Syftet är att se om regeringen lever upp till sina egna åtaganden om jämställdhet och att undersöka hur samhällets resurser fördelas. I våra granskningar djupdyker vi i olika politikområden. Genom åren har vi bland annat tittat på unga kvinnors och flickors livsvillkor, folkhälsopolitiken och hur ekonomiska kriser påverkar jämställdhet och kvinnors rättigheter. I 2017 års budgetgranskning har vi fokus på etableringsinsatser för nyanlända. Vilka nås av regeringens förslag till etableringssatsningar? Hur påverkas nyanlända och utrikes födda kvinnor respektive män av dessa? På vilket sätt kommer förslagen och resursfördelningen inom området att påverka jämställdheten i samhället? Med utgångspunkt i de jämställdhetspolitiska målen analyserar vi i vilken mån regeringen har integrerat ett jämställdhetsperspektiv inom utgiftsområdena Jämställdhet och nyanländas etablering och Arbetsmarknad och arbetsliv, samt på vilket sätt den förda politiken påverkar utvecklingen mot ett jämställt samhälle. Projektet har genomförts i samarbete med några av Sveriges Kvinnolobbys medlemsorganisationer som samlar kvinnor och tjejer med invandrarbakgrund: Internationella Kvinnoförbundet (IKF), Kurdistans kvinnoförbund i Sverige (KKF-S), Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor (RIFFI), Tjejers rätt i samhället (TRIS) och Varken hora eller kuvad (VHEK). Arbetet har letts av projektledare Johanna Dahlin tillsammans med en arbetsgrupp bestående av ledamöter ur Sveriges Kvinnolobbys styrelse, Anna Giotas Sandquist och Camilla Wagner, och de ovärderliga experterna Lena Johansson och Sara Berggren som bidragit med statistik, ordsökningar, tabeller och diagram, respektive kunskap om hur etableringen fungerar i praktiken. Elin Hoffman, praktikant, har hjälpt till att undersöka det genomgående jämställdhetsperspektivet. Sveriges Kvinnolobby vill med våra budgetanalyser bidra till att samhällets resurser fördelas rättvist mellan flickor och pojkar, kvinnor och män, och till att den politik som förs leder till ett mer jämställt samhälle. Anna Giotas Sandquist Ordförande, Sveriges Kvinnolobby Stockholm, april 2017 4 Snabbspår & stickspår

Sammanfattning Större genomslag för jämställdhet men insatserna saknas Genom metoden ordsökning har Sveriges Kvinnolobby granskat det genomgående jämställdhetsperspektivet i budgetpropositionen för 2017. Årets budget innehåller mer könsuppdelad statistik och mer jämställdhetsanalyser än tidigare. Det är tydligt att regeringens arbete med jämställdhetsbudgetering har haft effekt. De flesta tabeller och diagram är uppdelade på kön, och statistik och lägesbeskrivningar för kvinnor och män finns ofta där det är relevant. Samtidigt återstår en hel del för att implementera strategin om jämställdhetsintegrering och leva upp till de jämställdhetspolitiska målen, särskilt i de utgiftsområden som vid första anblick inte handlar om jämställdhet, exempelvis innovationer, infrastruktur, energi, försvar, landsbygdspolitik och miljöpolitik. Den jämställdhetsanalys som regeringen gör håller sig fortfarande på en alltför övergripande nivå. I budgetanslag och åtgärdsförslag behandlas medborgare som könlösa individer. Detta leder till att det inte går att utläsa hur regeringens reformer påverkar olika grupper av kvinnor och män. Utan dessa analyser går det heller inte att sätta in åtgärder för att ställa ojämställdheten till rätta. Eftersom mäns behov och livsvillkor ofta står som norm kommer generella budgetanslag och insatser att nå dem i högre utsträckning än kvinnor. Trots detta, och trots att jämställdhet tydligt uttrycks i övergripande mål och ambitioner, saknas budgetanslag och åtgärder specifikt inriktade på att nå jämställdhet mellan kvinnor och män. Etableringsinsatserna ökar ojämställdheten Att insatser och åtgärder i större utsträckning utformas efter män framgår tydligt när vi granskar de utgiftsområden som rör etablering av nyanlända. Nyanlända kvinnor är underrepresenterade i hela etableringsuppdraget. De tar del av färre yrkesutbildningar, valideringsinsatser, subventionerade anställningar och snabbspår, och de går i lägre utsträckning vidare till arbete efter avslutad etablering. Kombinationen av att kvinnor är föräldralediga i högre utsträckning, får sämre stöd och att det satsas mindre på kvinnodominerade yrken och sektorer gör att många, i synnerhet kvinnor med kort utbildning, hamnar långt från arbetsmarknaden. Snabbspår & stickspår 5

Trots att regeringen såväl i budgeten som i andra skrivelser och sammanhang betonar att nyanlända kvinnors etablering måste förbättras, riktas anslagen i budgeten övervägande till mansdominerade områden. De stora och dyra satsningarna går till yrken och sektorer där flest män deltar, exempelvis teknik, bygg och gröna näringar. Snabbspår, validering och subventionerade anställningar inom kvinnodominerande sektorer prioriteras inte. Kvinnors låga deltagande i etableringsinsatser speglar inte könsfördelningen bland nyanlända i stort, och i många fall är män i majoritet även inom traditionellt kvinnodominerade yrken och sektorer, vilket tyder på att matchningen misslyckas. Sammantaget innebär detta att betydligt mer resurser går till män jämfört med kvinnor. Vår slutsats är att insatserna för etablering av nyanlända i budgeten för 2017 inte bidrar till att uppfylla varken de jämställdhetspolitiska målen eller målen för integrations- och arbetsmarknadspolitiken. Bråttom att vända utvecklingen Om etableringsinsatserna inte bättre når kvinnor, kommer gapet mellan kvinnor och män med stor sannolikhet att fortsätta vidgas och en stor grupp kvinnor kommer aldrig att nå ekonomisk självständighet. Att inte satsa på nyanlända kvinnor kommer att stå samhället dyrt, såväl på kort som på lång sikt. För att stoppa denna utveckling och förbättra nyanlända kvinnors etablering krävs ett aktivt arbete och insatser på flera plan. Det behövs fler yrkes- och arbetsmarknadsutbildningar för kvinnodominerade yrken, till exempel inom vård och omsorg, och att validering och kompletteringsutbildningar bättre anpassas efter kvinnors behov och erfarenheter. Fler snabbspår inom kvinnodominerade yrken måste prioriteras av regeringen och arbetsmarknadens parter, och mer resurser behöver tillföras offentliga verksamheter generellt. Parallellt med detta behövs ett aktivt arbete för att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden, med tydliga insatser för att uppvärdera kvinnodominerade sektorer genom lön och villkor. Kvinnor måste också i högre utsträckning delta i de insatser som redan finns. Det kan åstadkommas genom att arbetsgivare får en högre subvention när de anställer kvinnor och att platser öronmärks för kvinnor i subventionerade anställningar, beredskapsjobb, extratjänster och praktikplatser. Högre krav måste ställas på Arbetsförmedlingen att se till att kvinnor tar del av stöd och insatser i lika hög utsträckning som män, och på att redovisa resultat. Handläggare behöver utbildas i jämställdhet och icke-diskriminering. Eftersom stora delar av etableringen utförs av externa anordnare måste också tillsynen över den upphandlade verksamheten skärpas. Tidiga insatser är avgörande för en lyckad etablering på arbetsmarknaden och i samhället. För att kvinnor ska kunna ta del av dessa 6 Snabbspår & stickspår

krävs tillgänglig barnomsorg alla tider på dygnet, att kötider till förskolor kortas och att det finns tillfällig barnpassning i anslutning till insatser på anläggningsboenden, kommuner och myndigheter. Viktiga insatser för att kvinnor inte ska hamna långt från arbetsmarknaden på grund av ett större ansvar för barn och hem är att individualisera föräldraförsäkringen och införa en tvåårsbegränsning i ersättningsdagarna för alla föräldrar. En förutsättning för såväl jämställdhet som etablering är att kvinnor och män får återförenas med sina familjer och att den nyanlände kan känna sig säker på att få stanna i Sverige. Anhöriginvandringen bör öppnas upp och tvåårsregeln i utlänningslagen tas bort. För de kvinnor och män som flytt undan krig och konflikt krävs också satsningar på hälsa och traumabearbetning, med ett tydligt jämställdhetsperspektiv. På sida 60 finns en lista med Sveriges Kvinnolobbys 15 viktigaste åtgärdsförslag för bättre och mer jämställd etbalering. Snabbspår & stickspår 7

Inledning DE SENASTE ÅREN har många människor flytt undan krig och konflikter för att söka en tryggare tillvaro i Sverige. Att se till att de på bästa sätt etableras i arbets- och samhällsliv ställer höga krav på viktiga samhällsfunktioner. En del av lösningen på denna utmaning är jämställdhet. Att nyanlända och utrikes födda kvinnor kommer i sysselsättning är nödvändigt för att den enskilda individen ska bli ekonomiskt självständig och få makt över sitt eget liv. Men det är också en förutsättning för att våra välfärdssystem ska kunna upprätthållas och för att Sverige ska nå sitt mål om EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Tillskottet av potentiell arbetskraft kan bidra till att lösa Sveriges demografiska utmaning med en åldrande befolkning, men då behöver både kvinnor och män etableras på arbetsmarknaden och i samhället. Regerings budgetproposition för 2017 genomsyras av etableringsinsatser för nyanlända. Satsningarna skär genom alla politikområden, och det talas om att det ska gå snabbt Snabbspår, Korta vägen och Jobbsprång. Genomgående i budgeten är att regeringen vill påskynda etableringen, korta etableringstiden och bedriva en politik för snabb etablering. Det är förstås både bra och nödvändigt att samhället mobiliserar snabbt. Tidiga insatser är en förutsättning för en god etablering på arbetsmarknaden. Samtidigt vet vi att jämställdhetsperspektivet ofta skjuts åt sidan när system sätts under press och kräver snabba lösningar. I tidigare budgetgranskningar har Sveriges Kvinnolobby kunnat se att det i tider av ekonomisk kris ofta är kvinnors behov och rättigheter som får stå tillbaka. Till exempel ställs högre krav på sparsamhet inom områden som domineras av kvinnor så som skola, vård och omsorg (Kvinnorna och krisen, 2013). Ojämställdheten genomsyrar hela arbetsmarknaden. Kvinnor har som grupp lägre sysselsättningsgrad och inkomst än män under hela livet. Kvinnor tar ett större ansvar för hem och familj, arbetar mer deltid, har mer osäkra anställningar och högre sjukfrånvaro. Mönstret gäller oavsett var du är född och var du arbetar, men det skär också genom andra variabler som socioekonomisk status, utbildningsnivå och funktionsnedsättning. Vissa grupper drabbas på detta sätt hårdare av ojämställdheten. En sådan grupp är utrikes födda och nyanlända kvinnor. För dem är arbetskraftsdeltagande, arbetsvillkor och ekonomi anmärkningsvärt mycket sämre. Sysselsättningsgraden för utrikes födda kvinnor i Sve- 8 Snabbspår & stickspår

rige är 64 procent. Det kan jämföras med 73 procent för utrikes födda män, 84 procent för inrikes födda kvinnor och 86 procent för inrikes födda män (andelen sysselsatta av befolkningen i åldersgruppen 20 64 år, SCB 2016). Utrikes födda kvinnor är alltså i större behov av stöd än vad de får idag. Trots detta är nyanlända kvinnor generellt underrepresenterade i arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Könsfördelningen bland deltagarna i subventionerade anställningar är ojämn och män får i större utsträckning anställningsstöd. Det är en lägre andel kvinnor än män som får ett arbete efter att etableringsuppdraget avslutats, och etablering på arbetsmarknaden tar generellt längre tid för kvinnor. Skillnaderna mellan kvinnors och mäns etablering har dessutom ökat på senare tid. Särskilt långt från arbetsmarknaden står utomeuropeiskt födda kvinnor med kort eller ingen utbildning. Om etableringsinsatser inte genomförs med ett jämställdhetsperspektiv är risken stor att ojämställdheten på arbetsmarknaden ökar män tar snabbspåret som leder till jobb, medan kvinnor tar stickspåret till arbetslöshet och obetalt hemarbete. I denna rapport granskar vi hur satsningarna på etablering av nyanlända i 2017 års budgetproposition påverkar kvinnor och män. Rapporten är uppdelad i två övergripande delar. I del ett granskar vi det genomgående jämställdhetsperspektivet, i del två fokuserar vi på etableringsinsatser. De satsningar vi valt att granska är de som kostar mest och som berör flest individer. Där framträder mönster och brister tydligt, men det är också där det finns störst potential att bryta ojämställdheten. Vi hoppas att vår granskning kan användas i utformningen av framtida etableringspolitik och insatser. Nyanländ Med nyanlända avses i denna rapport deltagare i etableringsuppdraget. Där ingår personer mellan 20 och 65 år som har uppehållstillstånd som flykting, kvotflykting, skyddsbehövande och deras anhöriga, samt personer som fyllt 18 men inte 20 år och saknar föräldrar i Sverige. Som nyanländ räknas den som inte varit i landet mer än 36 månader efter att uppehållstillstånd beviljats. Under 2016 deltog 93 530 personer i etableringsuppdraget. Av dessa var 41 procent kvinnor och 59 procent män. Snabbspår & stickspår 9

10 Snabbspår & stickspår Jämställdhetsperspektivet i budgetpropositionen för 2017

Jämställdhetspolitiken Jämställdhet har funnits som politikområde i Sverige sedan 1970-talet och utgick då främst från arbetsmarknadspolitiken. Sedan dess har jämställdhetspolitiken breddats och när de jämställdhetspolitiska målen beslutades 2006 var strukturella och ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män i fokus. Idag är det övergripande målet för jämställdhetspolitiken att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Utifrån detta arbetar regeringen efter sex delmål. Delmålen för jämställdhetspolitiken En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet. Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Jämställd utbildning. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma möjligheter och villkor när det gäller utbildning, studieval och personlig utveckling. Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor. Jämställd hälsa. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma förutsättningar för en god hälsa samt erbjudas vård och omsorg på lika villkor. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Sedan början av 1990-talet är jämställdhetsintegrering regeringens strategi för att genomföra jämställdhetspolitiken och nå jämställdhetsmålen. Strategin innebär att ett jämställdhetsperspektiv ska integreras i samtliga politikområden och genomsyra alla led av beslut och genomförande. Jämställdhetsfrågorna ska inte hamna i skymundan eller sidoordnas. Varje statsråd har ansvar för jämställdhet inom sina respektive områden, medan jämställdhetsministern ansvarar för att driva på, utveckla och samordna jämställdhetspolitiken. I budgetpropositionen för 2017 anger regeringen att de har för avsikt att inrätta en jämställdhetsmyndighet. Myndigheten ska bidra till en Snabbspår & stickspår 11

strategisk, sammanhållen och hållbar styrning och ett effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken. Myndigheten beräknas påbörja sitt arbete 1 januari 2018 och kommer sannolikt spela en stor roll för regeringens fortsatta arbete med jämställdhetsintegrering. Jämställdhetsbudgetering Budgetpropositionen är regeringens viktigaste styrdokument. Där tydliggörs målsättningar och förutsättningar för vem som får vad och på vilka villkor. För att ta reda på hur makt, möjligheter och resurser fördelas i samhället är det nödvändigt att granska i vilken utsträckning jämställdhetsperspektivet genomsyrar denna. Jämställdhetsbudgetering, att jämställdhetsintegrera budgetprocesser, betyder i korthet att budgeten, precis som alla andra politiska beslut, ska bidra till jämställdhet mellan kvinnor och män. Jämställdhet ska genomsyra alla led av budgetprocessen, från analys, förslag och reformer till fördelning av resurser och uppföljning av verksamheters resultat. En förutsättning för att det ska vara möjligt att följa vart resurserna går och vilken effekt de får är att det finns könsuppdelad statistik. Enligt 14 i förordningen om den officiella statistiken (2001:100) ska individbaserad officiell statistik vara uppdelad efter kön om det inte finns särskilda skäl mot detta. Kön ska alltid vara en övergripande och genomgående indelningsgrund i statistiken, vilket betyder att alla tabeller och diagram ska redovisas uppdelade på kvinnor och män (i alla kombinationer av variabler). Utifrån statistiken ska konsekvensanalyser göras med utgångspunkt i de jämställdhetspolitiska målen. Det betyder att man på varje departement och inom varje sakområde ska analysera potentiella effekter på kvinnors och mäns situation, innan viktiga beslut fattas om mål, strategier och resurstilldelning. Konsekvensanalyser är nödvändiga för att utläsa vilka effekter förslag och reformer får för jämställdheten, och vilka åtgärder som behövs för att rätta till skevheter. Om jämställdhetsmålen inte har översatts till budgetmässiga beslut ska resurser omdirigeras för att få en rättvis fördelning mellan kvinnor och män. På så sätt bidrar budgeten till jämställdhet i samhället. Budgetanalys ur ett jämställdhetsperspektiv De flesta budgetar och utgifter är generella till sin utformning, vilket betyder att de påverkar de flesta människor i samhället på något sätt. Men även om målen och utgifterna ser ut att vara generella eller neutrala, påverkar de olika grupper av människor på olika sätt. Det beror på att olika grupper, till exempel inrikes och utrikes födda flickor och pojkar, kvinnor och män, har olika förutsättningar och behov. Budgetar gör ofta anspråk på att vara könsneutrala, men om mål for- 12 Snabbspår & stickspår

muleras och utgifter presenteras på ett könsblint sätt är risken stor att män och pojkar gynnas i högre utsträckning än kvinnor och flickor. Det beror på att det ekonomiska fördelningssystemet till stor del bygger på traditionella mönster där mäns livsval och prioriteringar står som norm. Större vikt läggs således vid mäns behov och aktiviteter än vid kvinnors. För att förhindra detta är det nödvändigt att synliggöra människorna bakom siffrorna och hur resurser fördelas mellan olika verksamheter och individer. Med hur mycket pengar stödjer den offentliga resurstilldelningen kvinnor och män, flickor och pojkar? Hur möter de offentliga utgifterna olika gruppers behov och prioriteringar? En effektiv metod för att synliggöra och förändra resursfördelningen är att jämställdhetsgranska budgetar. Genom att följa pengarna och verksamheternas resultat utifrån kön kan politiker och beslutsfattare ställas till svars och vi kan uppnå en högre måluppfyllelse och en mer rättvis fördelning av samhällets resurser. Budgetpropositionen för 2017 I budgetpropositionen stakar regeringen ut sin väg för hur samhället ska se ut och hur det ska åstadkommas. Här redovisar regeringen sitt samlade förslag till hur statens utgifter ska fördelas mellan olika verksamheter och sin beräkning av hur stora inkomsterna väntas bli. Finansplanen är budgetpropositionens inledande kapitel och innehåller en redogörelse för regeringens ekonomiska politik samt en sammanfattning av årets budgetförslag. Statsbudgeten är uppdelad i inkomster, investeringar och utgifter. Inkomsterna får staten främst genom att ta ut skatt på medborgarnas olika aktiviteter, framför allt arbete och konsumtion. Budgetens utgifter består av samhällets kostnader för gemensamma angelägenheter. Dessa fördelas på 27 utgiftsområden där varje utgiftsområde omfattar ett eller flera sakområden. Budgeten innehåller också investeringar. Det är en utgift som i bokföringen kan spridas ut över en längre tidsperiod och som beräknas ge avkastning i framtiden i form av ökad samhällsnytta eller ekonomisk vinst. Budgetpropositionen för 2017 Samhällsbygget ansvar för Sverige lämnades den 20 september 2016 och riksdagsbehandlingen avslutades i december. Regeringen bedömer att Sverige under 2017 kommer att ha en god och stabil tillväxt, minskad arbetslöshet och överskott i de offentliga finanserna. Statsbudgetens totala utgifter för 2017 föreslås uppgå till 972,4 miljarder kronor och inkomsterna beräknas till 979,7 miljarder kronor. Snabbspår & stickspår 13

Jämställdhetsperspektivet då och nu (ordsökning) Vilket avtryck har då jämställdhetsintegrering och jämställdhet i budgeten för 2017? För att ta reda på det har vi granskat jämställdhetsperspektivets genomslag i budgetens olika utgiftsområden och i finansplanen. I detta avsnitt redovisar vi det övergripande jämställdhetsperspektivet i årets budget. I nästa del av rapporten fördjupar vi oss i de delar av budgeten som rör nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Vi har använt oss av metoden ordsökning. Det innebär i korthet att undersöka hur ofta och i vilka sammanhang ord som är centrala för en jämställdhetsanalys används. På detta sätt går det att få en helhetsbild av var i budgetprocessen regeringen gör analyser ur ett jämställdhetsperspektiv (och var de inte gör det). De ord som använts är olika böjningsformer av»jämställdhet«,»kvinnor«och»män«. Diagram 1. Jämställdhetsperspektiv i finansplaner 2006 2017 Antal träffar 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 Jämställ Kvinnor Män Diagrammet visar antalet träffar på jämställ*, kvinn* och män* i budgetpropositionernas finansplaner för åren 2006-2017. Sökningarna är gjorda på finansplanerna exklusive bilagor. Träffar på ord som förekommer i rubriker, tabeller, diagram eller innehållsförteckningar ingår inte. I diagram 1 syns en jämförelse mellan antalet träffar på sökorden i budgetens finansplaner under åren 2006 2017 (de år Sveriges Kvinnolobby genomfört granskningar). Sökningarna är gjorda på finansplanerna utan bilagor och inkluderar inte träffar på ord som förekommer i rubriker, tabeller, diagram eller innehållsförteckningar. 14 Snabbspår & stickspår

Den nuvarande regeringen tillträdde hösten 2014. Deras första finansplan ingår således i budgetpropositionen för år 2015. (Budgetförslaget kom senare att fällas vid riksdagens budgetomröstning då Alliansens budget antogs istället. I vår ordsökning har vi dock valt att granska regeringens egen finansplan.) Det är tydligt att antalet träffar för sökorden ökat sedan den nuvarande regeringen tillträdde. Särskilt många träffar finns i 2016 års finansplan, vilket delvis kan förklaras av att regeringen då inledde sitt arbete med jämställdhetsbudgetering och därmed dedikerade ett längre avsnitt till skrivningar om detta (26 av träffarna på ordet»jämställ«finns i detta avsnitt). Även bortsett från detta är det dock tydligt att jämställdhetsperspektivet fick större utrymme i 2016 års finansplan än någonsin tidigare. Också sökorden»kvinnor«och»män«förekommer betydligt oftare än i tidigare finansplaner, vilket visar att analyser av skillnader samt ambitioner att ställa dessa till rätta är mer genomgående. I 2017 års finansplan är antalet träffar färre. I löpande text förekommer olika former av»jämställdhet«totalt 23 gånger. Ungefär hälften av träffarna uttrycker ambitioner och utgångspunkter för jämställdhetspolitiken, som till exempel att Sverige ska vara ett föregångsland i frågorna, att regeringen utvecklat arbetet med jämställdhetsbudgetering, samt att fler myndigheter fått i uppdrag att arbeta med jämställdhetsintegrering. Vikten av den feministiska utrikespolitiken och jämställdhet inom biståndsverksamhet lyfts också fram. Två träffar synliggör problem så som ojämställdhet i skolan och vården. Ett fåtal träffar handlar om specifika satsningar så som inrättandet av en jämställdhetsmyndighet och satsningar på att motverka mäns våld mot kvinnor. I Finansplanen för 2017 ger»kvinnor«42 träffar och»män«24 träffar. Det är färre än 2015 och 2016, men fler än åren dessförinnan. Vid många av träffarna förekommer orden gemensamt i kontexten»kvinnor och män«och ofta synliggörs ojämställdhet på olika sätt. De flesta av träffarna rör arbetsmarknaden, till exempel att kvinnor har lägre lön, jobbar mer deltid och har mer frånvaro på grund av ohälsa och föräldraledighet. En förklaring till att fokus ligger på dessa frågor kan vara att jämställdhetspolitiken historiskt haft sin grund i arbetsmarknadspolitiken. Även om ojämställdheten på arbetsmarknaden lyfts som ett stort problem, och regeringen uttrycker ambitioner om att skillnader mellan kvinnor och män ska minska, presenteras inga konkreta åtgärder eller satsningar på området. Det enda som presenteras som en satsning är de så kallade»välfärdsmiljarderna«, en ökning med 10 miljarder kronor årligen till kommuner och landsting, där regeringen menar att bidragen kan leda till»bättre förutsättningar för kvinnors förvärvsarbete och arbetsmiljö«. Samtidigt konstateras dock att bidragen ger stor frihet till kommuner och landsting att själva utforma sin verksamhet utifrån lokala förutsättningar. Eftersom inga krav eller riktlinjer ställs på hur pengarna ska användas är det omöjligt att veta om eller hur dessa medel kommer att påverka jämställdheten. Medlen kommer dessutom i första Snabbspår & stickspår 15

hand att användas till att hantera flyktingsituationen. Det är förstås nödvändigt då ett stort behov finns just där, men det innebär samtidigt att det kan ifrågasättas om»välfärdsmiljarderna«verkligen är en satsning på jämställdhet. För att denna satsning ska få önskvärd effekt måste anslagen riktas tydligare och följas upp i efterhand. Särskilda medel behöver avsättas och öronmärkas för att öka jämställdheten. Att»kvinnor«ger fler träffar än»män«kan förklaras av att kvinnor ofta lyfts fram som den minst gynnade gruppen. Att män inte nämns lika ofta gör att kvinnor framställs som undantaget medan män blir (den osynliga) normen. Detta framgår tydligt av att sökordet»män«endast vid två tillfällen förekommer separat från»kvinnor«. En av träffarna rör pojkars sämre studieresultat och avsaknad av gymnasiebehörighet, samt att det är fler unga män som inte fullföljer sin gymnasieutbildning. Den andra träffen rör vikten av att involvera pojkar och män i det förebyggande arbetet för att motverka mäns våld mot kvinnor. Även om antalet träffar på sökorden de senaste åren är fler än i tidigare finansplaner finns brister. En sökning på olika former av orden»individ«,»person«och»människa«visar att könsneutrala ord används i många sammanhang där det hade varit meningsfullt att särskilja kvinnor och män. Till exempel i skrivningar om personer som står längre från arbetsmarknaden, personer med kort utbildning, att andelen individer med låg ekonomisk standard har ökat och att antalet personer som söker asyl i Sverige har minskat. Att fullt ut implementera ett jämställdhetsperspektiv kräver att kvinnor och män inom olika samhällsgrupper synliggörs. När regeringen till exempel skriver att arbetslösheten är hög bland personer med funktionsnedsättning nämns inte att kvinnor inom denna grupp är särskilt utsatta. Att kön som analytisk kategori utelämnas signalerar att detta inte anses relevant att synliggöra. Det leder också till att insatser för ökad jämställdhet inte sätts in. Vid flera tillfällen skriver regeringen om att stärka människors jobbchanser, öka människors möjligheter att komma i arbete och tillvarata människors kompetens. Att olika insatser kan behöva sättas in för att stärka olika gruppers förankring på arbetsmarknaden framgår inte. Detta leder i förlängningen till att insatser och åtgärder utformas efter de grupper (ofta män) som utgör normen. Att jämställdhetsperspektivet brister blir också tydligt på finansplanens sista sida där regeringens huvudsakliga satsningar på»snabb etablering«presenteras. Varken jämställdhet, kvinnor eller män nämns en enda gång i detta avsnitt och tabellen innehåller inga uppgifter uppdelade på kön. Vi återkommer till en fördjupad analys av regeringens etableringsinsatser längre fram i rapporten. Att undersöka hur mycket av statistiken i tabeller och diagram som 16 Snabbspår & stickspår

är könsuppdelad är ytterligare ett sätt att se vilket genomslag jämställdhetsarbetet har fått. Av de diagram i finansplanen för 2017 som berör individer innehåller fyra av totalt sju uppgifter som är uppdelade på kön. Tre av dessa finns under avsnittet Fler jobb och visar sysselsättningsgrad (diagram 1.2), arbetslöshet (diagram 1.3) och ungdomsarbetslöshet (diagram 1.4). Det är dock endast ett av diagrammen som kommenteras efter kön, och i den löpande texten görs inga analyser. På de fem sidor som följer diagrammen, där regeringen presenterar sina satsningar för fler jobb och förbättrad etablering, nämns varken kvinnor, män eller jämställdhet en enda gång. Istället benämns och behandlas alla som grupper, personer, individer, människor och unga. Detta visar att jämställdhetsbudgeteringen inte fått genomslag fullt ut. Tre diagram som berör individer är inte uppdelade på kön. Två av dessa, diagram 1.6 och 1.7, visar beräknade förändringar av individers inkomst till följd av reformer i Budgetpropositionen för 2017. Detta följs dock upp av diagram 1.8 där skillnaden mellan kvinnor och män synliggörs. Diagrammet kommenteras också kort under avsnittet Effekter av regeringens politik där regeringen lyfter fram att kvinnors individuella utökade inkomst ökat med 0,9 procent under mandatperioden. Vad som däremot inte sägs är att jobbskatteavdragen samtidigt har bidragit till att öka gapet mellan kvinnors och mäns inkomster. Ett av de diagram (1.5) som inte är könsuppdelat visar antalet asylsökande per månad under åren 2013 2016. Att diagrammet inte synliggör antalet kvinnor respektive män som sökt asyl i Sverige innebär att detta heller inte kommenteras eller analyseras. Det är anmärkningsvärt med tanke på de stora könsskillnaderna i flyktingmottagande där män och pojkar varit i övervägande majoritet. Här lyser jämställdhetsperspektivet med sin frånvaro. Sammantaget är det är glädjande att många diagram och uppgifter i budgeten för 2017 är uppdelade på kön. Det är en klar förbättring jämfört med tidigare års finansplaner. Samtidigt återstår en hel del för att fullt ut leva upp till åtagandet om jämställdhetsintegrering. De brister vi synliggjort handlar framförallt om att könsuppdelad statistik inte följs av analyser och förslag till åtgärder. Det räcker inte att enbart konstatera att skillnader mellan kvinnor och män förekommer. En feministisk regering måste också föreslå reformer för att utjämna skillnaderna. Vi kommer att gå djupare in på detta i de delar av budgeten som särskilt rör nyanländas etablering. Snabbspår & stickspår 17

Tabell 1. Jämställdhetsperspektiv i utgiftsområden (ordsökning) Utgiftsområde (UO) Kvinn*, flick* Man*, mannen*, mäns, manlig*, pojk* Jämställ* Kön Totalt Förslag till statens budget, finansplan och skattefrågor inkl. bilagor 485 325 132 33 975 UO 1, Rikets styrelse 55 30 7 3 95 UO 2, Samhällsekonomi och finansförvaltning 163 153 13 24 353 UO 3, Skatt, tull och exekution 30 28 9 5 72 UO 4, Rättsväsendet 60 40 17 4 121 UO 5, Internationell samverkan 47 6 18 0 71 UO 6, Försvar och samhällets krisberedskap 27 8 12 6 53 UO 7, Internationellt bistånd 141 29 87 3 260 UO 8, Migration 32 26 8 4 78 UO 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg 391 355 68 48 862 UO 10, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 71 63 15 5 154 UO 11, Ekonomisk trygghet vid ålderdom 134 95 10 6 245 UO 12, Ekonomisk trygghet för familjer och barn 116 106 0 7 229 UO 13, Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering 351 249 155 49 804 UO 14, Arbetsmarknad och arbetsliv 105 83 16 12 216 UO 15, Studiestöd 52 51 4 4 111 UO 16, Utbildning och universitets-forskning 356 332 52 68 808 UO 17, Kultur, medier, trossamfund och fritid 164 82 61 39 346 UO 18, Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, samt konsumentpolitik 6 4 10 3 23 UO 19, Regional tillväxt 24 23 25 2 74 UO 20, Allmän miljö- och naturvård 11 7 8 1 27 UO 21, Energi 11 8 16 0 35 UO 22, Kommunikationer 52 39 7 7 105 UO 23, Areella näringar, landsbygd och livsmedel 40 30 18 2 90 UO 24, Näringsliv 28 16 6 3 53 UO 25, Allmänna bidrag till kommuner 6 4 1 3 14 UO 26, Statsskuldsräntor m.m. 0 0 0 0 0 UO 27, Avgiften till Europeiska unionen 0 0 0 0 0 Totalt 2 958 2 192 775 341 6 274 Tabellen visar antalet träffar på jämställ*, kvinn*, män*, pojk* och flick* i finansplan och utgiftsområden i 2017 års budgetproposition. Träffar på ord som förekommer i rubriker, tabeller, diagram eller innehållsförteckningar ingår inte. 18 Snabbspår & stickspår

Jämställdhet är olika närvarande i olika utgiftsområden (ordsökning) För att undersöka jämställdhetsperspektivets genomslag i budgetens olika utgiftsområden har vi också gjort ordsökningar i dessa. I tabell 1 syns antal träffar för respektive sökord i alla utgiftsområden. Av tabellen framgår att det finns stora skillnader i hur ofta sökorden förekommer inom olika områden. Jämställdhetsperspektivet genom syrar med andra ord olika politikområden i olika utsträckning och är i vissa områden nästan helt frånvarande. Detta trots att jämställdhetsintegrering ska genomsyra alla delar i politiken. Som framgår av tabell 1 ger sökorden många träffar i utgiftsområde 13. Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering (804 träffar), vilket är naturligt då det är här regeringens särskilda jämställdhetsåtgärder presenteras. Andra områden som sticker ut är 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg (862 träffar) och 16. Utbildning och Universitetsforskning (808 träffar). En förklaring kan vara att dessa områden är mer omfångsrika (i antalet sidor) och att de i huvudsak handlar om människor. Men utgiftsområdena hälsa och utbildning innehåller också tydliga mål om jämställdhet och indikatorer för hur detta ska mätas och följas upp, vilket tyder på att jämställdhetsperspektivet påverkats av den politik som föreslås inom dessa områden. I det viktiga området 14. Arbetsmarknad och arbetsliv är antalet träffar på sökorden relativt få (216 träffar). Det är anmärkningsvärt mot bakgrund av den ihållande ojämställdheten på arbetsmarknaden och regeringens uttalade mål att nå jämställdhet på området. Vi kommer att fördjupa oss mer i dessa delar längre fram i rapporten. Lägst antal träffar finns i utgiftsområdena 6. Försvar och samhällets krisberedskap (53 träffar), 18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik (23 träffar), 20. Allmän miljö- och naturvård (27 träffar), 21. Energi (35 träffar), 24. Näringsliv (53 träffar) och 25. Allmänna bidrag till kommuner (14 träffar). Ett mönster som går att utläsa av detta är att jämställdhetsperspektivet generellt är mer närvarande i områden som är traditionellt kvinnliga, medan det är mindre närvarande inom traditionellt manliga domäner. En möjlig förklaring är att engagemanget för och kunskapen om jämställdhet kan vara olika stort på olika departement. För att säkerställa att jämställdhetsperspektivet inte glöms bort eller åsidosätts krävs att jämställdhetsarbetet är systematiskt och integreras i ordinarie processer inom alla utgifts- och politikområden. Snabbspår & stickspår 19

Den särskilda jämställdhetsbilagan Sedan 1988 innehåller budgetpropositionen en särskild bilaga, Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män, som innehåller information om kvinnors och mäns sysselsättning, utbildning och sektorstillhörighet. Årets jämställdhetsbilaga ger en gedigen beskrivning av hur jämställdheten ser ut inom olika områden. Det som saknas är fortfarande konsekventa och genomgående analyser av hur regeringens politik påverkar olika grupper av kvinnor och män. Om det som framkommer i bilagan inte används i reformarbetet är risken att den blir ett sidoordnat alibi för en finansplan och budget som inte är jämställdhetsintegrerad. Jämställdhetsbudgetering mer än bara könsuppdelad statistik Granskningen visar att budgeten för 2017 innehåller mer könsuppdelad statistik och mer jämställdhetsanalyser än tidigare. De flesta tabeller och diagram är uppdelade på kön, och statistik och lägesbeskrivningar för kvinnor och män finns ofta där det är relevant. Samtidigt återstår en hel del för att fullt ut implementera strategin och leva upp till de jämställdhetspolitiska målen. Även om regeringen lyfter fram ojämställdheten inom en rad samhällsområden görs sällan analyser av varför kvinnor är underrepresenterade eller missgynnade. I många av de studerade utgiftsområdena är avsaknaden av konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv nära nog total. Detta gäller särskilt områden som inte primärt handlar om att öka jämställdheten eller som kan anses vara traditionellt manliga domäner. För att regeringen ska leva upp till sina mål och åtaganden krävs ett mer systematiskt arbete, även i satsningar som vid första anblick inte handlar om jämställdhet, exempelvis innovationer, infrastruktur, energi, försvar, landsbygdspolitik och miljöpolitik. Den jämställdhetsanalys som regeringen trots allt gör håller sig på en alltför övergripande nivå, och analyserna läggs sällan till grund för förslag och reformer. Det leder till att det inte går att utläsa hur reformarbetet påverkar olika grupper av kvinnor och män. Då går det heller inte att lägga fram förslag för hur ojämställdheten ska åtgärdas de mönster som tydligt framgår återspeglas inte i budgetposter och investeringar. I satsningar och anslag behandlas alla istället som könlösa individer där mannen fortsätter att stå som norm. Eftersom anslagen inte går att bryta ned på individnivå blir exakta beräkningar av resursfördelningen svårt att genomföra. Det blir då också omöjligt att säga hur de kommer att påverka kvinnor och män, och om de bidrar till en jämställd samhällsutveckling eller inte. Sammanfattningsvis kan sägas att jämställdhet tydligt uttrycks i övergripande mål och ambitioner. Däremot saknas budgetanslag och åtgärder specifikt inriktade på att nå de jämställdhetspolitiska målen och att komma till rätta med ojämställdheten. Vi efterlyser fler konkreta jämställdhetsåtgärder med specifika resultatmål. Slutsatsen är att regeringen ännu inte lever upp till sina ambitioner att jämställdhetsintegrera alla beslut inom samtliga politikområden. 20 Snabbspår & stickspår

Etablering av nyanlända leder satsningarna till jämställdhet? Snabbspår & stickspår 21

Fokus: Etablering av nyanlända I Sveriges Kvinnolobbys granskning av budgetpropositionen för 2017 tittar vi särskilt på de utgiftsområden som rör jämställdhet och nyanländas etablering, samt arbetsmarknad och arbetsliv. Målen för dessa utgiftsområden är: Mål för utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering Integrationspolitik Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Politik mot diskriminering Ett samhälle fritt från diskriminering. Jämställdhetspolitik Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Mål för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv Arbetsmarknadspolitik Insatserna ska bidra till en väl fungerande arbetsmarknad. Arbetslivspolitik Goda arbetsvillkor och möjlighet till utveckling i arbetet för både kvinnor och män. Huvudfrågan vi ställer oss i vår granskning av budgetpropositionen för 2017 är: På vilket sätt kommer förslagen och resursfördelningen för etablering av nyanlända att påverka jämställdheten i samhället? Hur påverkas nyanlända och utrikes födda kvinnor av den förda politiken? För att ta reda på det undersöker vi: I vilken utsträckning det finns könsuppdelad statistik i berörda delar av budgeten, om regeringen konsekvent analyserar åtgärder ur jämställdhetsperspektiv, om politiken inom området (åtgärder, reformer och satsningar) leder till ökad jämställdhet i samhället eller inte. Etableringsuppdraget I december 2010 trädde lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare (etableringslagen) i kraft. Enligt lagen ska alla nyanlända utifrån sina förutsättningar få professionellt stöd att så snabbt som möjligt lära sig svenska, komma i arbete och klara sin egen försörjning. Lagen omfattar vuxna nyanlända (20 64 år) som har beviljats uppehållstillstånd som flykting, kvotflykting, skyddsbehövande eller är anhörig till någon av dessa. Även ensamkommande unga 18 19 år omfattas. 22 Snabbspår & stickspår

Nyanlända har rätt att få en etableringsplan inom ett år efter folkbokföring. Planen ska som huvudregel omfatta aktiviteter på heltid och som längst vara i 2 år. En etableringsplan är individuell, men ska alltid innehålla: sfi (svenska för invandrare), arbetsförberedande insatser (till exempel praktik och validering av utbildnings- och yrkeserfarenheter) och information om det svenska samhället (samhällsorientering). Nyanlända som deltar i etableringsinsatser har rätt till statlig etableringsersättning. För den som har en etableringsplan på heltid är ersättningen 308 kronor per dag, fem dagar i veckan. Arbetsförmedlingen beslutar om ersättning och Försäkringskassan betalar ut den. Efter det att etableringsplanen gått ut skrivs den nyanlända ut från etableringsuppdraget. Personen kan då få fortsatta, generella insatser via Arbetsförmedlingen, till exempel via jobb- och utvecklingsgarantin. Arbetsförmedlingen har en samordnande funktion och ansvarar för de arbetsförberedande insatserna, medan kommunerna ansvarar för sfi och samhällsorientering. Kommunerna ansvarar också för mottagande, bostadsförsörjning, skola, barnomsorg och insatser inom det sociala området. Syftet med etableringsinsatserna är att underlätta etablering på arbetsmarknaden och i samhället. Vid utformandet av etableringsreformen var särskilt kvinnors etablering i fokus. I samband med att reformen infördes uttryckte regeringen att kvinnor och män skulle ges likvärdiga insatser och förutsättningar att delta på lika villkor. En förändring som syftade till att öka jämställdheten var att ersättningen gjordes individbaserad. Då system som utgår från familjer eller hushåll ofta leder till att beslut fattas av mannen i familjen, var denna ändring viktig för jämställdheten. Men den har inte varit tillräcklig. Utvärderingar av etableringsreformen visar att sysselsättningsgraden har ökat i viss mån, men mest för högutbildade och mer för män än för kvinnor. Riksrevisionen har konstaterat att etableringsreformen inte ökat förutsättningarna för kvinnors deltagande i arbetsmarknadsrelaterade insatser i någon större utsträckning (RiR 2015:17). Även den så kalllade AKKA-utredningen (SOU 2012:69) visade att nyanlända kvinnor missgynnas av dagens system. Nyanlända kvinnors och mäns initiala förutsättningar för etablering skiljer sig relativt lite. Skillnaderna ökar dock över tid i Sverige genom att kvinnor systematiskt tar del av senare och sämre stöd för etablering jämfört med män. Snabbspår & stickspår 23

I oktober 2016 presenterades ett förslag om ett nytt regelverk för nyanländas etablering i arbets- och samhällslivet (Ds 2016:35). Förslaget innebär bland annat att nyanlända inom etableringsuppdraget ska omfattas av motsvarande åtgärdssystem som gäller för övriga arbetslösa, så att samma villkor och krav gäller för alla arbetssökande. Förslaget är en del av migrationsöverenskommelsen mellan regeringen och allianspartierna och ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018. Sveriges Kvinnolobby har lämnat ett remissyttrande till förslaget där vi påtalar bristen på jämställdhetsperspektiv. Mer om detta går att läsa på sida 34 i denna rapport. Hur ser det ut? Kvinnor och män i etableringsuppdraget Under 2016 deltog totalt 93 530 personer i etableringsuppdraget. Av dessa var 41 procent kvinnor och 59 procent män. Antalet personer ökade kontinuerligt under 2016 till följd av flyktinginvandringen och Migrationsverkets långa handläggningstid för asylärenden, och gruppen väntas växa ytterligare under 2017. Under 2016 var det fler män som skrevs in i uppdraget, vilket innebär att gapet mellan kvinnor och män ökade. Tabell 2. Aktiviteter i etableringsplan december 2016 Aktivitet Procentuell fördelning Könsfördelning (%) Kvinnor Män Kvinnor Män Arbetsförberedande insatser 18 20 40 60 Anställning 3 10 16 84 Arbetsmarknadspolitiska program 25 28 39 61 Hinder 18 3 84 16 Samhällsorientering 3 3 42 58 Studier i svenska 27 27 42 58 Övriga studier (vuxenutbildning) 5 6 39 61 Övriga aktiviteter 2 3 31 69 Totalt, procent antal 100 22 474 100 30 453 42 58 Källa: Arbetsförmedlingen, 2016. Tabellen visar registrerade aktiviteter i etableringsplaner, december 2016. Under 2016 hade 52 927 personer en etableringsplan, 42 procent kvinnor och 58 procent män. Den utbetalda medelersättningen var något lägre för kvinnor än för män. Förklaringen är att kvinnor i högre utsträckning har etableringsplaner på deltid, oftast på grund av föräldraledighet. 24 Snabbspår & stickspår

Av tabell 2 framgår hur kvinnor och män fördelade sig på olika aktiviteter. Vanligast för både kvinnor och män var studier i svenska och deltagande i arbetsmarknadspolitiska program. 18 procent av kvinnorna och 20 procent av männen fick arbetsförberedande insatser. När etableringsuppdraget bryts ned i specifika insatser blir det dock synligt att män är i majoritet i insatser som handlar om att söka arbete, medan kvinnor är i majoritet i hälsofrämjande insatser, rehabilitering och insatser som handlar om att klargöra arbetsförutsättningar. Kvinnor deltar alltså i högre utsträckning i aktiviteter där prestations- och arbetsförmåga utreds i syfte att ta reda på vilka aktiviteter de kan delta i. En större andel män (10 procent) än kvinnor (3 procent) hade anställning som insats i sin etableringsplan. De vanligaste jobben är instegs- och nystartsjobb (subventionerade anställningar), vilka också är de dyraste och mest effektiva insatserna. Vi återkommer till dessa på sida 36 i rapporten. En mindre grupp individer har också osubventionerat arbete eller arbete i eget företag. Även bland dessa är män i majoritet. En fjärdedel av kvinnorna och drygt en fjärdedel av männen fanns i arbetsmarknadspolitiska program. De flesta, såväl kvinnor som män, i denna grupp deltar i förberedande eller orienterande utbildning (68 procent av kvinnorna och 64 procent av männen). I programmen ingår också bland annat upphandlad arbetsmarknadsutbildning och arbetspraktik. Här är andelen män som deltar något större än andelen kvinnor. 18 procent av kvinnorna och 3 procent av männen med en etableringsplan var förhindrade att medverka i aktiviteter. Föräldraledighet var det vanligaste skälet för både kvinnor och män, men det var betydligt vanligare för kvinnor (16 procent av kvinnorna, 1 procent av männen). Andra skäl till förhinder var till exempel sjukdom. Även i denna grupp var kvinnor i majoritet. Det är alltså betydligt vanligare att kvinnor uteblir från etableringsinsatser som de tilldelats på grund av en ojämn fördelning av obetalt arbete och ansvar för hem och familj. Det kan också bero på att kvinnor inte erbjuds och anvisas till etableringsinsatser i samma utsträckning som män. Utredningar har visat att kvinnors etableringsplaner i högre grad anpassas efter omsorgsarbete och att handläggare ålägger kvinnor ett lägre aktiveringskrav än män (SOU 2012:69). Lika stora andelar kvinnor och män deltog i samhällsorientering, studier i svenska (sfi) och vuxenutbildning, som också var obligatoriska aktiviteter. Detta tyder på att obligatoriska moment leder till ett jämställt deltagande. I diagram 2 på nästa sida har etableringsaktiviteterna rangordnats efter könsfördelningen bland deltagarna. Av diagrammet framgår tydligt att män är i övervägande majoritet i alla insatser som har en koppling till arbete, medan kvinnor dominerar gruppen som är förhindrade att delta i aktiviteter. Snabbspår & stickspår 25

Diagram 2. Könsfördelningen i aktiviteter i etableringsplan december 2016 Hinder Studier i svenska Samhällsorientering Arbetsförberedande insatser Övriga studier (vuxenutbildning) Arbetsmarknadspolitiska program Övriga aktiviteter Anställning Totalt 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100% Kvinnor Män Källa: Arbetsförmedlingen, 2016. Tabell 3. Status för deltagare 90 dagar efter avslutad etableringsplan Status Procentuell fördelning Könsfördelning (%) Kvinnor Män Kvinnor Män Arbete/studier 22 40 26 74 varav arbete med stöd (exkl. nystartsjobb) 3 6 23 77 varav arbete utan stöd 3 7 24 76 varav nystartsjobb 9 23 21 79 varav yrkesintroduktion varav avaktualiserad till studier 7 5 48 52 Arbetsmarknadspolitiska program 54 49 42 58 varav jobb- och utvecklingsgarantin 50 43 43 57 varav jobbgaranti för ungdomar 3 4 35 65 Övriga 24 12 28 72 Utbildningskontrakt 0 0 38 62 Öppet arbetslösa 5 5 67 33 Förhindrad att ta jobb direkt 9 3 65 35 Övriga avaktualiserade från Af 10 4 26 74 Totalt, procent antal 100 8 340 100 12 761 40 60 Källa: Arbetsförmedlingen, 2016. 26 Snabbspår & stickspår