2014-08-21 Naturvårdsverket att. Hanna Ek 106 48 Stockholm Yttrande över Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter varg; Ert ärendenummer Nv-04119-14 Inledning Djurens Rätt har beretts tillfälle att inkomma med synpunkter på Naturvårdsverkets förslag till rubricerade. Licensjakt Djurens Rätt anser inte att licensjakt bör tillåtas. Skyddsjakt kan undantagsvis accepteras som en allra sista utväg då orsakade skador är omfattande och inga alternativa lösningar finns. Stor restriktivitet bör likväl gälla vid skyddsjakt och då avser vi en strikt tolkning av vad som anges som skäl i jaktskyddsförordningens 23 a och inte som en förebyggande åtgärd enligt 23 b. Djurens Rätt är mycket kritiskt mot den licensjakt som bedrivits efter varg då den har inneburit stora djurskyddsproblem med många dödade föräldradjur och många skadeskjutningar, vilket visats vid de båda licensjakter som tillåtits. Under 2010 års vargjakt konstaterade Statens Veterinärmedicinska Anstalt att det avlossades minst 84 skott mot de 28 dödade vargarna, varav 55 skott (65 %) träffat djuren och 54 skott inte hade träffat inom det område som normalt leder till en snabb död eller inte träffat alls (1). Under 2011 års jakt avlossades totalt 53 skott mot de 19 vargar som dödades. Av dessa träffade 29-30 (55-57 %) skott djuren men endast 20 (38%) träffade vitala delar på djuren, dvs. skott Sida 1
som normalt leder till en snabb död. Hur många som avlossades mot de fyra vargar som förklarats oskadda framgår inte av SVA:s rapport (2). Minst två vargar fick ett framben avskjutet innan de kunde hinnas upp och dödas. Hur övriga icke snabbt dödande skott träffat framgår inte av SVA:s rapport. Bukskott leder till plågsam bukhinneinflammation, smärtan från sönderskjutna mjukdelar och ben är stor medan långsam blodförlust leder till svaghet och successivt nedsatt allmäntillstånd. Ytterligare fyra påskjutna vargar förklarades oskadda. En av dem var påskjuten vid två tillfällen, det första tillfället på nästan 300 meters håll (löpande information under pågående jakt). Om licensjakt trots allt till följd av politiska beslut kommer att tillåtas borde den utföras av ett fåtal särskilt utbildade och kompetenta personer för att undvika skadeskjutningar och minimera den stress som rovdjuren utsätts för. Ett minsta krav bör vara att deltagare kan bevisa att de har godkänt, uppdaterat skjutprov för varg. Jakttid 3 Jakttiden bör inte tillåtas vara längre än 1-15 februari. Djurens Rätt delar inte Naturvårdsverkets uppfattning att förra årets valpar i januari inte längre är beroende av föräldradjuren för sin överlevnad utan har goda möjligheter att klara sig själva, om föräldradjuren skulle fällas vid jakten. Följaktligen bör jakttiden förläggas så sent som möjligt utan att inkräkta på djurens fortplantningstid. Mot denna bakgrund ser Djurens Rätt positivt på Naturvårdsverkets förslag att jakten ska avslutas så tidigt att man inte riskerar att vargtikar förlorar sin partner och blir ensamma försörjare av sina valpar. Det leder till stress och lidande för vargtiken och stor risk för att valparna ska komma att svälta. Denna tidsbegränsning bör också gälla vid skyddsjakt. Jakttiden bör enligt vår uppfattning kunna förkortas avsevärt. Tidigare licensjakter har tagit mycket kort tid då tusentals jägare har tagit chansen att få döda en varg. Jakten 2010 var avslutad efter fyra dagar och då hade en varg utöver tillåtna Sida 2
dödats. Jakten 2011 tog 11 dagar. Från den utgångspunkten torde en jakttid mellan den 1 och 15 februari vara fullt tillräcklig. Den inkräktar inte på vargarnas fortplantningstid och ger valparna ytterligare en månad med föräldrarna. Vilka djur får fällas 5 Djurens Rätt finner det märkligt att Naturvårdsverket i förslaget till föreskrift å ena sidan föreskriver att varg ska få fällas oavsett djurets kön och ålder och å andra sidan i det allmänna rådet att ungdjur i möjligaste mån bör fällas före föräldradjur. Djurens Rätt anser att 5 bör ändras så att endast ungdjur får fällas. Liksom Naturvårdsverket anser Djurens Rätt att det bör vara möjligt att se skillnad på unga och äldre djur. Av föreslagen föreskrifts 6 framgår bland annat att: Jaktledaren ska informera varje jaktdeltagare om riskerna med skadskjutning av varg och uppmana jaktdeltagarna att endast skjuta rena sidoskott mot stillastående vargar. Iakttagande av dessa regler torde göra det möjligt att se skillnad på unga och äldre djur. Naturvårdsverket kan knappast ha undgått att notera att det vid de båda licensjakterna i första hand var revirhävdande djur och föräldradjur som dödades. Detta för att åstadkomma största möjliga skada på varggrupperna. Djurens Rätt anser att det är oetiskt att överlåta styrningen av jakten till jaktlagen själva. Studier visar att bortfall av föräldradjur kan leda till ökad dödlighet bland kvarvarande valpar. Icke-selektiv jakt på reproduktiva varggrupper bör undvikas av djurskyddsmässiga skäl. Djurens Rätt har i tidigare yttranden tagit upp problemet med att bortfall av föräldradjur kan leda till lidande och ökad dödlighet bland kvarvarande vargvalpar Brainerd m fl. (2008) fann, efter föräldradjurens frånfälle, att valparna inte överlevt i 1/3 av de studerade varggrupperna om dessa var små (< 6 individer) eller saknade kvarvarande icke-reproducerande vuxna djur. I övriga grupper överlevde minst en valp men det är okänt hur många som dog. Eftersom det kan vara svårt att avgöra om gruppmedlemmar är föräldradjur eller ej så menar författarna att jakt på reproduktiva varggrupper bör undvikas Sida 3
av djurskyddsmässiga skäl. Då sådan jakt inte kan undvikas bör den, för att minimera valpdödlighet och störningar av flockens sociala struktur, enbart utföras på grupper som omfattar minst 6 djur, varav minst 3 vuxna och valparna ska vara minst 6 månader gamla (3). I Skandulvs rapport till Naturvårdsverket inför den planerade licensjakten 2010 konstateras att även om valpöverlevnaden ökar med stigande ålder så råder, baserat på resultaten i Brainerd m.fl. (2008) och efter samtal med olika experter i ämnet, osäkerhet kring hur föräldralösa valpar klarar sig då jakten utförs i början av året (d.v.s. då valparna är 8-10 månader gamla) (4). Licensjakten har inneburit att många föräldradjur skjutits och vid jakten 2010 lämnades en kull årsvalpar föräldralösa. Det är oklart hur väl valparna klarat sig och valpar som mist en eller bägge föräldrar har visat sig bli närgångna och sökt sig till människors och närhet. Individuella vargar bär på erfarenheter som ofta inte kan ersättas. Högt jakttryck, med ökad dödlighet i flocken, leder till att djurens sociala liv snedvrids, att flockens traditioner inte förs vidare och att ungdjuren blir sämre jägare (5). Jakten kan inte bara påverka valparnas välfärd och överlevnad utan också leda till negativa effekter på den lilla vargpopulationen, vilka är svåra att förutsäga. Dödandet av reproducerande djur påverkar även framtida reproduktionsmöjligheter. Naturvårdsverket tar i konsekvensutredningen upp risken att ungdjur som mister sina föräldrar kan komma att uppträda oskyggt gentemot människor eller i hög utsträckning angripa tamdjur. Att genom jakt på föräldradjur öka risken med konflikter med människor och tamboskap kan inte vara försvarbart. När sociala strukturer i en vargflock störs, t ex vid bortfall av föräldradjur och äldre individer, kan det leda till ökade problem med rovdjursangrepp på tamboskap då ensamma och unga vargar tvingas söka sig till lätta byten. Dåligt inhägnade får är både åtkomliga och har begränsade flyktmöjligheter vilket underlättar jakten för en ensam varg eller för en grupp unga vargar som är oerfarna jägare. Sida 4
Jaktledaren 6 Det räcker inte med en allmän rekommendation om att inte skjuta på långa håll, endast skjuta rena sidoskott och endast på stillastående djur. Det bör föreskrivas en gräns för längsta skotthåll och föreskrivas att skott endast får riktas mot stillastående djur och då i form av rena sidoskott. Detta kan lätt kontrolleras i efterhand. Vid de förra licensjakterna avlossades skott på 300 m håll. Platsundersökning, eftersök och avräkning 9 Djurens Rätt stödjer vad Naturvårdsverket föreskriver gällande upphörande av övrig licensjakt när någon skjutit på en varg vare sig den är skadeskjuten eller skottet missat. Detta är för övrigt en regel som borde gälla i all jakt. Anmälan om fällt eller påskjutet djur 7 Naturvårdsverket bör föreslå en ändring av jaktförordningens 5 b till: Den som vid tillåten jakt har fällt eller påskjutit björn, varg, järv eller lo ska anmäla detta till länsstyrelsen utan dröjsmål och senast inom en timme. Med tillgång till moderna kommunikationsmedel torde det vara rimligt att föreskriva att anmälan om fällt eller påskjutet djur ska göras senast inom en timme. En sådan ändring kan minska risken för överskjutning som ofta inträffat under licensjakter på varg och lodjur. Platsundersökning, eftersök och avräkning 10, 11 Punkterna 1 och 2 gällande avräkning av skadeskjutna djur är rimlig. Djurens Rätt anser däremot att punkt 3 borde ändras så att också djur, som dödas med stöd av andra beslut eller dödas på annat sätt under den tid då licensjakt är tillåten efter den aktuella arten, ska avräknas. Sida 5
Vilka berörs av regleringen? Naturvårdsverket har ett inskränkt sätt att se på vilka som är berörda av jakten och dess reglering. Det är nödvändigt att kretsen av berörda utökas till att omfatta också intresseföreningar, som för djurens talan eller hävdar miljöoch naturvårdsintressen. Med vänliga hälsningar, Cecilia Mille Enhetschef Djurens Rätt Lise-Lotte Norin Ansvarig för jaktfrågor Djurens Rätt Adress: Djurens Rätt Box 2005, 125 02 Älvsjö Tel: 08-555 914 11 lise.lotte.norin@djurensratt.se Referenser: 1. http://www.sva.se/upload/pdf/vilt/licensjakt%20vargar %202010%20Bilaga%201%20Obdukti onsutl%c3%a5tanden.pdf 2. SVA:s undersökningar av vargar fällda under licensjakten 2011. SVA:s rapportserie 18, 2011-04-07. 3. Brainerd S. m. fl. 2008. The Effects of Breeder Loss on Wolves. Journal of Wildlife Management 72(1):89-98. 4. Liberg O. m.fl. 2009. Beskattning av den svenska vargstammen ett underlag inför jakten 2010. En rapport till Naturvårdsverket. Skandulv. 5. Levy. S. 2010. Wolf family values. New Scientist June 12, s. 40-43. Sida 6