Årsberättelse 2010
2 Innehåll Mission, Värderingar 3 Generalsekreterarens översikt 4 Förtroendevalda 6 Samhällsinflytande 8 Verksamhet 9 Verksamhet Föreningarna Cancerorganisationernas överläggningsdagar Internationellt samarbete Nya patientgrupper Hälsofrämjande Organisationen producerar och förmedlar information 13 Finlands Cancerregister Massundersökningsregistret Cancerstiftelsen och Stiftelsen för Cancerforskning Cancerorganisationerna: information och kommunikation Utbildning Cancerorganisationerna tillhandahåller tjänster 30 Rehabilitering Terhostiftelsen Rådgivning Institut Ekonomi 34 Cancerföreningen i Finland Cancerstiftelsen och Stiftelsen för Cancerforskning Cancerstiftelsens medelsanskaffning Personal 44 Arbetshälsa Bilagor 45 Ständiga kommittéer och fondernas förvaltningsnämnder Nummer 5 av Syöpä- Cancer behandlade vård i livets slutskede. Iina Kallio fick hemsjukvård. Omslags foto: Pasi Leino Stipendienämnden och utvärderingsnämnderna Cancerstiftelsens festkommitté Redaktionen för tidningen Syöpä-Cancer Fonder Stipendier
3 Mission Cancerorganisationerna vill minska det hot och de olägenheter som cancersjukdomarna orsakar i samhället och stödja cancerpatienterna och deras anhöriga under behandlingen och rehabiliteringen. Värderingar MÄNSLIGHET Cancerorganisationerna respekterar människovärdet, ser individualitet och öppenhet i mötet med människor som viktigt samt betonar gemenskap, begriplighet och jämlikhet mellan människor i sin verksamhet. SANNINGSENLIGHET Vår verksamhet bygger på tillförlitlighet, trovärdighet, vetenskaplighet och begriplighet hos organisationen. OBUNDENHET Organisationen måste vara obunden för att kunna arbeta i riktning mot sina mål på ett verkningsfullt, framgångsrikt och effektivt sätt, men i samarbete med andra. GEMENSAMT ANSVARSTAGANDE Cancerorganisationernas gemensamma ansvarstagande är en grundpelare för att fullfölja syftet med föreningarna och innefattar ett ansvar för att värna om organisationens ekonomi.
4 Generalsekreterarens översikt 2010 Ett av de viktigaste målen för hälsovårdspolitiken i vårt land är att minska hälsoojämlikheten. Det är också en av hörnstenarna i Cancerorganisationernas strategi. Under året granskade vi ojämlikheten med avseende på cancersjukdom, cancervård och återhämtning från cancer. Finlands Cancerregister utförde en del undersökningar som medverkade till att precisera uppfattningarna om ojämlikhet. Behandlingarna verkar ge lika bra resultat i hela landet och vi finländare hör till dem som har den bästa vården i Europa. Däremot ger livsstilen upphov till en rad olika cancerrisker i olika befolkningsgrupper. Utbildning spelar fortfarande en viktig roll för att minska hälsoojämlikheten trots att utbildningsnivån har stigit enormt i hela befolkningen. Det oaktat måste vi fortsätta att arbeta för jämlikare hälsa. En expertgrupp tillsatt av Social- och hälsovårdsministeriet blev 2010 klar med en nationell cancerplan. Under året lämnades det ett flertal yttranden om planen. Planen eller strategin innehåller ett flertal punkter som är viktiga för Cancerföreningen i Finland. En av dem är att fokus sätts på patientens vårdvägar, det vill säga människors erfarenhet av sjukdom i olika stadier. Följaktligen startade vi en serie utbildningstillfällen för att sprida information om den nationella planen bland hälso- och sjukvårdspersonal och för att rikta blickarna på patientens vårdvägar och effektiva vårdkedjor. Vi satsar dessutom fortlöpande på att förbättra vår informationstjänst. Vår webbplats besöktes över en miljon gånger 2010. Tobakslagstiftningen i Finland har utformats under fyra decennier och en del angelägna reformer kom till också 2010. Finland satte som mål att bli ett tobaksfritt land och det väckte en hel del internationell uppmärksamhet. Mot den bakgrunden förefaller det en aning förbryllande att våra domstolar upprepade gånger har ansett att tobaksindustrin inte har något ansvar för de enorma tobaksrelaterade hälsoskador som alla känner till vid det här laget.
5 Domstolarna använde hemligstämplad historieforskning som inte kan ge någon upplysning om människors kunskaper om tobak på 1950- talet, i synnerhet inte om hur mycket barn i åldrarna 10 14 år förstod av frågan. Dessutom var en stor del av dåtidens hälso- och sjukvårdspersonal omedveten om hälsoriskerna med tobak. Cancerorganisationernas ekonomi har i hög grad varit beroende av hur människor på olika sätt har stött vår verksamhet. Rosa bandet-kampanjen gav ett gott insamlingsresultat och det visar att människor litar på Cancerstiftelsen som delar ut de insamlade medlen till den bästa finländska cancerforskningen. I fjol kunde stiftelsen än en gång dela ut 4,3 miljoner euro, och forskningen ger verkligen resultat. De ständigt förbättrade siffrorna visar nämligen att hela 60 procent av de som får cancer klarar sig. Alltid kan det förstås bli bättre, men utvecklingen går framåt med stormsteg just nu. Foto: Miska Reimaluoto Cancerorganisationernas strategi uppdaterades för 2011 2015 och fokus sattes särskilt på att omsätta den i praktiken. Vi är väl medvetna om att det behövs samarbete i vår stora organisation för att alla som insjuknar i cancer i hela landet ska kunna få den hjälp och det stöd de önskar. Detta är möjligt tack vare våra många föreningar och organisationer som i fjol dessutom utökades med en patientorganisation. År 2011 firar Cancerföreningen i Finland 75-årsjubileum och många av våra organisationer fyller jämna år. Alla är hjärtligt välkomna att informera sig om vår verksamhet. Harri Vertio, MKD generalsekreterare
6 Förtroendevalda Cancerföreningen i Finland Delegationen I delegationen för Cancerföreningen i Finland ingår ordföranden plus 26 medlemmar och lika många ersättare. Elva av medlemmarna väljs bland de kandidater som nominerats av de regionala föreningarna och tre medlemmar bland de kandidater som nominerats av patientföreningarna. Dessutom väljs tolv andra medlemmar. Enligt samma principer väljs en personlig ersättare för varje medlem. Delegationen hade följande sammansättning: Ordförande Pirjo Ala-Kapee Vice ordförande Juhani Nummela Medlem Journalisten Jaakko Aho (Österbotten) Riksdagsledamot Eero Akaan-Penttilä Fru Leena Alahuhta Specialistläkare Leena Helle (Kymmmedalen) Direktör Veikko Hoikkala (Cancerpatienterna i Finland) Medicinalrådet Matti Juhola (Mellersta Finland) Vicehäradshövding Eeva Kemmo-Kari PR-värdinna Taru Kinnunen Kommunaldirektör Valtter Kivilahti (Sydvästra Finland) Marja Koskelainen (Finlands Mun- och halscancerföreningen) Företagare Veikko Lammi (SYLVA) Professor Kari Mattila Redaktör Anders Mattsson Specialsjukskötare Ester Mella (Norra Finland) Avdelningsöverläkare Tapio Nieminen (Satakunta) Hälsovårdare Marjo Niinisalo (Södra Finland) Vd Veijo Notkola Vicehäradshövding Juhani Nummela Sjukskötare Saara Paukku (Norra Karelen) Chefredaktör Taito Pekkarinen Ekonom Heikki Punkka (Birkaland) Industrirådet Risto Ranki Professor Viljo Rissanen (Norra Savolax) Journalisten Outi Simolinna Hälsovårdslektor Leena Sjöblom (Saimenområdet) Avdelningsöverläkare Eero Vuorinen Personlig ersättare Överläkare Matti Salmo Hälsovårdsrådet Anna-Ester Liimatainen-Lamberg Överläkaren, professor Juhani Juntunen Specialistläkare Marja-Liisa Mäntymaa Fru Terttu Yli-Tolppa-Kerrola Rektor Seppo Aaltonen Vd Ulla-Riitta Manninen Journalisten Asta Matikainen Personalchef, pol. dr Anita Jungar Löjtnant i a. Ossi Haajanen Reklamplanerare Anne Haartemo Professor Juha Teperi Överskötare Anne Sköld Verksamhetsledare Pertti Taimisto Sjukhuspastor Hannu Salonoja Överläkare Ilkka Salvén Medicinalrådet Lauri Nuutinen Tandläkare Olavi Heikinheimo Verksamhetsledare Katriina Päivinen Chefsöverläkare Jorma Lauharanta Inredningssäljare Maija Nykänen Vicehäradshövding Heikki T. Hämäläinen Vicehäradshövding Katriina Manninen Verksamhetsledare Mervi Hara Verksamhetsledare Leila Märkjärvi Överskötare Mirja Sisko Anttonen Delegationen sammanträdde två gånger.
7 Styrelse Professor Seppo Pyrhönen, Åbo, ordförande Bankdirektör Riitta Pyhälä, Helsingfors, vice ordförande Docent Sirkku Jyrkkiö, Åbo Doktorn i hälsovetenskaper Päivi Karttunen, Tammerfors Docent Vesa Kataja, Vasa Professor Pirkko Kellokumpu-Lehtinen, Tammerfors Hälsovårdsmagister, sjukskötare Alpo Manninen, S:t Michel Bankdirektör Kari Markkula, Helsingfors Pastor, journalisten Hilkka Olkinuora, Ingå Professor Jorma Paavonen, Helsingfors Docent Ulla Puistola, Uleåborg Idrottssekreterare Pirkko Rönkkö, S:t Michel Styrelsen för Cancerföreningen i Finland sammanträdde fem gånger. Organisationskommitté Hälsovårdsmagister, sjukskötare Alpo Manninen, Cancerföreningen i Finland, ordförande Verksamhetsledare Leena Rosenberg- Ryhänen, Cancerpatienterna i Finland, vice ordförande Verksamhetsledare Marja-Liisa Ala- Luopa, Cancerföreningen i Satakunta Verksamhetsledare Immu Isosaari, Mellersta Finlands Cancerförening Verksamhetsledare Riitta Korhonen, Kymmenedalens Cancerförening Verksamhetsledare Leila Märkjärvi, Saimens Cancerförening Verksamhetsledare Markku Suoranta, Österbottens Cancerförening Socialråd Reino Väisänen, Norra Savolax Cancerförening Styrelsemedlem Teuvo Ylikoski, Finlands Mun- och Halscancerpatienter Generalsekreterare Harri Vertio, Cancerföreningen i Finland, sekreterare Organisationskommittén sammanträdde sju gånger. Cancerstiftelsen och Stiftelsen för Cancerforskning Styrelse Professor Seija Grénman, Åbo, ordförande Professor Risto Johansson, Kuopio, vice ordförande Professor Jorma Isola, Tammerfors Akademiprofessor Heikki Joensuu, Helsingfors Professor Jaakko Kaprio, Helsingfors Professor Jorma Keski-Oja, Helsingfors Professor Helena Kääriäinen, Helsingfors Vd Jussi Laitinen, Helsingfors Professor Jukka-Pekka Mecklin, Jyväskylä Professor Teuvo Tammela, Tammerfors Professor Harri Vainio, Helsingfors Professor Jarmo Virtamo, Helsingfors Styrelsen för stiftelserna sammanträdde sex gånger. Gemensamma utskott: Arbetsutskottet Professor Seppo Pyrhönen, ordförande Professor Seija Grénman, vice ordförande Professor Risto Johansson Professor Jorma Keski-Oja Bankdirektör Kari Markkula Bankdirektör Riitta Pyhälä Generalsekreterare Harri Vertio Arbetsutskottet sammanträdde elva gånger. Finansutskottet Bankdirektör Kari Markkula, ordförande Bankdirektör Riitta Pyhälä, vice ordförande Vd Jussi Laitinen ProfessorSeppo Pyrhönen Generalsekreterare Harri Vertio Ekonomichef Eero Keränen, sekreterare Finansutskottet sammanträdde fyra gånger. Revisorer Revisorer för Cancerföreningen i Finland, Cancerstiftelsen och Stiftelsen för Cancerforskning var CGR Hannu T. Koskinen och CGR Mikael Paul. Deras personliga ersättare var CGR Teppo Rantanen och CGR Tuomo Vesanen. Övervakningsrevisorer var Ulla-Maija Ahlgrén, Tomas Monte, Anna Mäki och Terhi Suikki. Förtjänstmedaljer för cancerbekämpande Förtjänstmedalj i silver: Specialistläkare i radiologi Kari Godenhjelm Överläkare Leena Helle Förtjänstmedalj i brons: Ekonomichef Markku Kulo Avdelningssekreterare Seija Kuosa Specialsjukskötare Ester Mella Ekonom Heikki Punkka Socialrådet Seppo Rantanen Fru Taina Siljander Sjukskötare Pirkko Starck Avdelningssjukskötare Riitta Toivonen Årets cancerläkare -priset: Avdelningsöverläkare Tapio Nieminen, Satakunta centralsjukhus Årets cancersköterska -priset: Expertsjukskötare inom cancervården Annikki Niskanen, Centralsjukhus för mellersta Finland
8 Samhällspåverkan Också 2010 var Social- och hälsovårdsministeriets nationella cancerplan ett av de prioriterade insatsområdena i vårt arbete. Den första delen av planen blev klar i mars och den gäller bland annat vissa detaljer kring behandlingen. Planen innehåller en rekommendation som säger att alla bör få komma under vård senast sex veckor efter konstaterad misstanke om cancer. Cancerorganisationerna startade en serie seminarier under temat Cancer 2020 för att sprida information om planen. Ett av de teman som behandlades var patientens vårdvägar. Seminarierna vände sig till hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar med cancerbehandling och planering av cancervård. Också studerande som specialiserar sig, forskare och experter inom privat hälso- och sjukvård och företrädare för vår organisation deltog i seminarierna. Det första seminariet för inbjudna deltagare hölls i Åbo. Seminarierna arrangerades i samråd med Management Events Oy och de fortsätter 2011. Den andra fasen av strategin innehåller bland annat frågor kring hälsofrämjande och utarbetas av Institutet för hälsa och välfärd (THL). Social- och hälsovårdsministeriet undersöker för närvarande möjligheterna att inrätta ett nationellt cancercentrum och experter från Cancerföreningen i Finland har varit involverade i projektet. Samhällsdebatten kring cancer handlade 2010 om cancerpatienters tillgång till vård och behandling, palliativ vård, alkoholreklam, tobakslagstiftning och tobaksrättegångar. En nordisk studie visade att cancerpatienter i Finland återhämtar sig väl från sin sjukdom. Vid ett flertal cancersjukdomar är drygt 80 procent av patienterna fortfarande vid liv efter fem år. Experter inom Cancerorganisationen gjorde viktiga insatser för att förbättra undervisningen i hälsokunskap och för att utveckla fortbildningen. Den reviderade tobakslagen trädde i kraft den 1 oktober 2010. Den förbjuder exponering av tobaksvaror på detaljförsäljningsställen, överlåtelse, införsel och innehav av tobaksvaror för personer under arton år och införsel, försäljning och överlåtelse av tobak för oralt bruk. Riksdagens grundlagsutskott ansåg att det inte går att förbjuda rökning i privatbilar som transporterar personer under arton år. Lagens syftesparagraf väckte internationell uppmärksamhet. Den föreskriver nämligen att syftet med lagen är att användningen av tobaksprodukter som innehåller ämnen som är giftiga för människan och orsakar beroende ska upphöra senast 2040. Helsingfors hovrätt avvisade en ersättningstalan från två kvinnor i målet om lightcigaretter mot tobakstillverkarna. Kvinnorna krävde Amer Sports och British American Tobacco Finland på sammanlagt 200 000 euro för hälsoskador på grund av rökning. De började röka redan som barn och har bland annat haft lungcancer och KOL. Hovrätten ansåg dock att tobaksföretagen inte var ansvariga för deras sjukdomar. Vår organisation deltog aktivt i debatten om alkoholrelaterade skador och informerade om cancerrisken med alkohol och alkoholdrycker. Cancerorganisationerna hade företrädare i styrgrupperna för projekten Ett rökfritt Helsingfors och Ett rökfritt Esbo.
9 Verksamhet Föreningarna I Cancerföreningen i Finland ingick tolv regionala cancerföreningar och fem rikstäckande patientföreningar. Vid årets slut hade föreningarna 142 966 medlemmar över hela landet. De arrangerar patientverksamhet i 215 patientavdelningar eller klubbar. Rehabiliterings- och anpassningskurser, stödpersoner och rekreation hjälper patienterna att klara sig efter cancerdiagnosen. Föreningarna har rådgivningsstationer, polikliniker, laboratorier, vårdhem, patienthem och patienthotell. Deras institut deltar i insatserna för prevention och tidig upptäckt av cancer. Via instituten förmedlar föreningarna bröstproteser och andra hjälpmedel till patienterna. Vidare utbildar föreningarna hälso- och sjukvårdspersonal och personal inom andra sektorer i sina distrikt samt besöker skolor och arbetsplatser. Dessutom ordnar de evenemang av olika slag för allmänheten. Nästan 3 500 frivilliga stöder Cancerorganisationernas verksamhet bland annat genom att agera stödpersoner, samla in pengar och vara styrelsemedlemmar. Den 31 december 2010 hade Cancerorganisationerna 142 966 medlemmar: Birkalands Cancerförening 22 650 Cancerförening i Satakunta 8 152 Kymmenedalens Cancerförening 3 499 Mellersta Finlands Cancerförening 5 743 Norra Karelens Cancerförening 3 894 Norra Savolax Cancerförening 4 591 Norra Finlands Cancerförening 8 250 Saimens Cancerförening 10 128 Sydvästra Finlands Cancerförening 39 456 Södra Finlands Cancerförening 17 255 Ålands Cancerförening 678 Österbottens Cancerförening 13 755 Cancerföreningen i Finland * 136 * Föreningen har kvar personliga medlemmar sedan den första tiden.
10 RIKSTÄCKANDE PATIENTORGANISATIONER: Cancerpatienterna i Finland 180 Finlands prostatacancerförening 1 758 Finlands Mun- och halscancerföreningen 954 Sylva 1 574 Finlands Kolorektalcancerförening 313 Överläggningsdagarna Cancerorganisationernas överläggningsdagar ordnades i Åbo den 22 23 januari. Diskussionsteman var bland annat patientens vårdvägar, organisationens strategi och rehabiliteringsresultaten. Internationellt samarbete Cancerföreningens internationella samarbete fokuserades på Norden, Europa och hela världen (Union for International Cancer Control; Internationella cancerunionen UICC, European Cancer Leagues ECL, Nordisk Cancer Union NCU). NCU arbetar med en nordisk hälsoekonomisk studie om kostnaderna för cancer. Den tvååriga studien startade 2009 och den samordnas av den norska koncernen Sintef. Harri Vertio är NCU:s kontaktperson i forskningsgruppen. European Cancer League, ECL, fyllde trettio år. I festskriften lyfte Cancerföreningen i Finland fram screeningprogrammet för tarmcancer. ECL har en aktiv roll i ett partnerskapsprogram inom EU där också Finland är engagerat. Generalsekreteraren representerade Finland i planeringen av partnerskapsprogrammet och Ahti Anttila från Massundersökningsregistret deltog som expert på screeningprogram. Engelsmannen Cary Adam är chef för UICC. Generalsekreterare Vertio valdes in för en andra period i styrelsen. Vidare var han aktiv i UICC:s projekt Cervical Cancer Initiative och undersökte bland annat möjligheterna att starta ett vaccinationsprojekt i Tanzania. Cancerföreningen i Finland deltog i Världscancerdagen den 4 februari som samordnades av UICC. Världscancerdeklarationen (World Cancer Declaration) översattes till finska. Forskare från Cancerregistret och Massundersökningsregistret deltog i internationellt vetenskapligt samarbete och var aktiva i utvecklingsprojekt i bland annat Europa. Patientorganisationer och nya patientgrupper En av verksamhetsformerna i Cancerpatienterna i Finland rf är att bilda patientnätverk för cancergrupper och cancerpatienter över hela landet. För närvarande finns nätverk för patienter som genomgått allogen stamcellstransplantation, GIST-patienter, KML-patienter, melanompatienter, myelompatienter, patienter med njur- och urinblåsecancer och Waldenströmpatienter.
11 Det kostar ingenting att vara med i ett patientnätverk. Om medlemmar i ett nätverk vill gå med i en cancerförening, är det önskvärt att de ansluter sig till den regionala cancerföreningen på hemorten. Tanken med nätverken är att de ska erbjuda cancerpatienter och deras anhöriga information om den specifika cancertyp de representerar, psykiskt stöd och möjlighet att träffa andra med samma sjukdom. Varje patientnätverk har sin egen sida på Cancerpatienterna i Finland rf:s webbsida. Nätverken ordnar patienttillställningar och informationsmöten på riksnivå. Vidare sammanställer de patientinformation både i tryckt och elektroniskt format. Nätverken har en grupp ledare som består av patienter. Hälsofrämjande Det viktigaste insatsområdet inom hälsofrämjande var att förhindra att unga börjar röka och att hjälpa dem att sluta röka. Cancerföreningen i Finland samordnade ett brett upplagt handlingsprogram som var inriktat på unga människor. Det finansierades dels av Penningautomatföreningen RAY, dels av Cancerföreningen. Kampanjerna lades ut på sidan fressis.fi där de unga också kan få hjälp med att sluta röka. Den hälsofrämjande verksamheten förlades till de arenor där de unga finns, exempelvis skolor, fritidsaktiviteter, garnisoner, barnskyddsinrättningar och hem. En viktig utgångspunkt var att synliggöra barn och unga som riskerar att bli marginaliserade. Kampanjen Quitter lockade drygt 3 000 000 unika besök på IRC-Galleria. Genom att svara på frågorna kunde de unga samla in kredit som de fick använda till att köpa en del intressanta pro-dukter. Savustuskoppi var ett projekt som standupparna Ismo Leikola och Teemu Vesterinen stod för. Det behandlade rökning från en humoristisk aspekt. Programmet visades i teve och de tolv avsnitten kan också ses på webbsidan savustuskoppi.fi. Den mycket populära tidningen Käry producerades för tredje gången i rad. Den behandlade temat rökning ur många synvinklar och framställde rökning som ett obehagligt fenomen. I de exemplar som gick ut till de värnpliktiga ingick en affischserie om rökningens förödande effekter för erektionen. Föräldrarna uppmärksammades på sitt eget rökande genom inslaget Säälittävät selitykset som visades på biograferna. I arbetet för att förebygga hudcancer samarbetade vi med Meteorologiska institutet och Strålsäkerhetscentralen. Med Meteorologiska institutet samarbetade vi också 2010 om en sms-tjänst med aktuell information om UVindex på diverse semestermål.
12 På Cancerorganisationernas webbsida nahkapalaa.fi kunde man se en bild på vad solen gör med ansiktet. Besökarna kunde skicka in en bild på sig själva tillsammans med information om sina solvanor. Kampanjen Hälsosamt med frukt, bär och grönsaker genomfördes i samarbete med föreningen Inhemska Trädgårdsprodukter och Hjärtförbundet. Kaappaa kasvis var en kampanj som avsåg att ge barn större kunskaper om frukt, bär och grönsaker och att få barnen att smaka på olika sorter. Kondomkampanjerna Kesäkumi och Varuskumi genomfördes i samarbete med YleX, Finlands Röda Kors, Soldathemsförbundet och Social- och hälsovårdsministeriet. Kondomer delades ut på evenemang för unga och på garnisonerna. Det ingick också inslag i olika medier. Hälsofrämjande insatser utfördes i samarbete med andra organisationer: Barnens hälsoforum, Näringsforum, projektet Hjärtmärket, Tobaksnätverken och en del arbetsgrupper. Dessutom var vi representerade i styrgrupperna för Ett rökfritt Helsingfors och Ett rökfritt Esbo. Medicine doktor Matti Rautalahti svarade för den hälsofrämjande verksamheten.
13 Organisationen producerar och förmedlar information Plattform för folkhälsoarbete, forskning om orsakerna till cancer och beslut i cancerfrågor Finlands Cancerregister är ett statistiskt och epidemiologiskt forskningsinstitut där en av uppgifterna är att föra ett officiellt cancerregister och som ett led i det ett massundersökningsregister över allmänna undersökningar. Utifrån lagen om riksomfattande personregister för hälsovården har Cancerföreningen i Finland ett avtal med Institutet för hälsa och välfärd (THL) om att upprätthålla ett cancerregister. I ledningsgruppen för cancerregistret ingår företrädare för THL och Cancerföreningen i Finland. Ordförande är avdelningsdirektör Päivi Hämäläinen från THL. Cancerregistret leds av professor Timo Hakulinen och Massundersökningsregistret av professor Nea Malila. Cancerregistret kan inte fungera utan förankring i lagstiftningen eftersom statistiken innefattar känsliga uppgifter om enskilda. Finlands Cancerregister inrättades 1952 av Cancerföreningen i Finland för att med hjälp av rikstäckande cancerstatistik och en cancerdatabas tillhandahålla kunskapsunderlag för folkhälsoarbete i cancerfrågor. År 1968 grundade Cancerföreningen Massundersökningsregistret i anknytning till Cancerregistret. Registret ska planera och starta screeningar för tidig upptäckt av cancer och med hjälp av de insamlade uppgifterna bedöma hur effektiva och nyttiga undersökningarna är. En stor del av folkhälsoarbetet, också bedömningen av behoven och utfallet, bygger på material från Cancerregistret och utförs enligt vetenskapliga metoder. Det vetenskapliga förhållningssättet till kriterierna för folkhälsoarbetet och det folkhälsoarbete som Cancerorganisationerna står för garanterar samtidigt att resultaten är tillförlitliga och att registret håller hög kvalitet. Vetenskapligt evidensbaserat arbete är också kostnadseffektivt och det ger utslag vid bland annat screeningar. Väl planerade screeningar är nämligen högkvalitativa, effektiva och kostnadsbesparande. Cancerföreningen i Finland har varit en föregångare på det internationella planet när det gäller folkhälsoarbete med förankring i vetenskapligt underbyggda resultat. Vid sidan av folkhälsoarbete har Cancerregistret många andra funktioner. Det utnyttjas för vetenskaplig forskning kring cancer: biologi, prevention, orsaker, tidig upptäckt, behandling och komplikationer. I och med att materialet används för vetenskapliga syften håller registret garanterat hög nivå. Materialet i Cancerregistret utnyttjas följaktligen av forskare och planerare vid andra forskningsinstitut och av myndigheter på olika nivåer inom förvaltningen. Medarbetarna har vetenskaplig utbildning och de informerar om cancer i bland annat medier och på vetenskapliga kongresser och utbildar
14 Hudmelanom har ökat stadigt sedan 1960-talet. Bilden visar ålderstandardiserad incidens bland kvinnor 2008: hudmelanom var relativt sett vanligast i södra Finland och de största städerna. Den streckade linjen för norra Finland beror på att befolkningen var för liten för att ge tillförlitlig statistik. personalgrupper på det nationella och det internationella planet, exempelvis på offentliga tillställningar och på universitet. Dessutom skriver personalen läromedel, böcker och artiklar. Finlands Cancerregister bygger sin verksamhet på stadgarna för Cancerföreningen i Finland. Där anges det vad som är syftet med verksamheten och vilka medlen är för att uppnå syftet. Verksamheten är djupt förankrad i Cancerorganisationernas strategier. I den samhällspolitiska strategin är cancerprevention, tidig upptäckt, bättre vård och rehabilitering områden med hög prioritet. Informationsstrategin tar fasta på att motverka felaktig information och att minska osäkerheten kring informationen. De många svaren från registret på frågor kring förekomsten av cancer och Massundersökningsregistrets bedömningar av kvaliteten på screeningar ligger i linje med servicestrategin. I utbildningsstrategin spelar utbildning för olika grupper en viktig roll, och i överensstämmelse med den internationella strategin har Cancerregistret kunnat utvecklas till en världsledande institution inom sitt område. Ekonomi Nästan hälften av Finlands Cancerregistrets kostnader (exklusive kostnaderna för Massundersökningsregistret) finansierades med ett anslag från Penningautomatföreningen. För 2011 har anslaget förts över till statsbudgeten under momentet för Institutet för hälsa och välfärd. Medel för annan verksamhet tillfördes dessutom genom forskningsavtal, forskningsstipendier och bidrag från Cancerstiftelsen och Cancerföreningen i Finland. Massundersökningsregistret finansierades huvudsakligen med medel från Cancerstiftelsen, tjänsten för kallelse till undersökningar, Stiftelsen för cancerforskning, forskningsavtal och riktade bidrag från andra aktörer. Registrering av cancersjukdomar och sjukdomsförekomst Den lagstadgade registreringen av cancersjukdomar fortsatte som tidigare. Klassificeringen av lokalisering och morfologi gjordes enligt koderna i ICD-O/3. Sjukhusen inför i allt större omfattning elektronisk information och då måste också registreringen av cancerfall ses över. Dödsattester och merparten av anmälningarna om cancerfall från de patologiska laboratorierna kommer redan nu in elektroniskt. Men sjukhusen har en uppsjö av program, vilket fortfarande gör det svårt att ta fram ett samordnat och automatiskt anmälningssystem för kliniska uppgifter. Största delen av de kliniska uppgifterna från sjukhusen kommer de facto fortfarande i pappersform. Cancerregistret är engagerat i ett projekt för att förbättra informationssystemen inom hälso- och sjukvården i hela landet. Tanken är att registrets databaser ska integreras i det nya systemet. Varje år tar Cancerregistret emot och administrerar drygt 100 000 anmälningar om cancerfall. Utifrån materialet vet vi att det årligen upptäcks ungefär 28 000 nya fall av cancer i vårt land. I slutet av 2010 fanns statistiken för 1953 2008 utlagd på Cancerregistrets webbsida. Registret tillhandahöll därutöver en rad statistiska sammanställningar för enskilda uppdragsgivare och för varierande ändamål. Nordisk Cancer Unions (Nordic Cancer Union NCU; www.ncu.nu) omfattande cancerdatabank NORD- CAN med statistik och grafik är tillgänglig utan kostnad på finska, svenska och engelska i elektroniskt format för allmänheten (www.ancr.nu). Bild: Finlands Cancerregister 24.3.2011
15 Incidens
16 4461 Informationen uppdaterades och de nya uppgifterna innehåller nu första gången också siffror om cancerpatienters överlevnad. Cancerregistrets animerade kartor (astra.cancer.fi/cancermaps/nordic/) visar förändringar i cancerförekomsten i tid och rum. Uppgifter om cancerläget i Finland är också tillgängliga i ett flertal användbara internationella elektroniska databanker (Cancer Incidence in 5 Continents vol. IX, GLOBOCAN och WHO Mortality Data Bank, se www.dep.iarc.fr). Cancerforskning ANTAL AV NYA CANCERFALL 2009 830 806 679 670 587 558 534 481 423 Bröstcancer Tjocktarmscancer Livmoderkroppscancer Lungcancer Hudcancer, ej melanom Cancer i hjärnan och nervsystemet Non-Hodgkins-lymfom Hudmelanom Bukspottkörtelcancer Ändtarmscancer DE VANLIGASTE CANCERFORMERNA HOS KVINNOR I FINLAND 2009. Cancerfallen totalt 13 913. Den epidemiologiska och statistiska cancerforskningen är en av nyckelverksamheterna inom Finlands Cancerregister. Registret har tillgång till uppgifter om cancerfall ända från 1953. Materialet nyttiggörs dels i folkhälsoarbete kring cancer, dels i undersökning av orsaker till och konsekvenser av cancer. Cancerregistret har en stark forskningstradition och stor kompetens samt nära kontakt med universitet och andra forskningsinstitut. Det epidemiologiska forskningsarbetet är långsiktigt, och det kan ta år att genomföra projekt. Många gånger behövs det internationellt samarbete för att studierna ska omfatta ett tillräckligt stort material och vara mer tillförlitliga i statistiskt hänseende. Under året publicerades 96 vetenskapliga studier inklusive två doktorsavhandlingar där forskare eller material från Cancerregistret spelade en framträdande roll. Nedan följer en kort beskrivning av de viktigaste forskningsresultaten. En komplett förteckning över undersökningar och studier finns på webbsidan www.syoparekisteri.fi. Överlevnad bland cancerpatienter Uppgifter om överlevnad bland nordiska cancerpatienter publicerades i Acta Oncologica i ett nummer med tretton artiklar. Siffrorna för cancerpatienter i Danmark var fortfarande lägre än för de övriga länderna. Vid de flesta cancerformer har siffrorna med tiden visat en stigande trend i alla fem länderna. De så kallade high resolution-studierna om bröst- och tarmcancer i projektet EUROCARE kombinerade uppgifterna i befolkningsbaserade cancerregister med kliniska uppgifter och de pekade på stor variation i behandlingspraxis i länderna i Europa. Överallt i Finland hade de orsaksrelaterade siffrorna om tioårsöverlevnaden stigit och sedan 1980-talet har de inte uppvisat några regionala skillnader. Vid de flesta cancerformer i Finland hade de högstutbildade patienterna högre orsaksrelaterade överlevnadstal än patienter med lägre utbildning. Under perioden 1996 2005 hade cirka 4 300 dödsfall (4 5 % av alla dödsfall bland cancerpatienter) i cancer (exklusive bröst- och prostatacancer) kunnat undvikas om dödligheten bland alla cancerpatienter hade legat på samma nivå som för de högst utbildade patienterna. Ny cancer hos cancerpatienter En gemensam studie från tretton cancerregister i Europa, Australien, Kanada och Singapore visade att patienter med adenokarcinom i lungorna har ökad risk att få bröst- och njurcancer i arbetsför ålder samt prostatacancer. Hormoner kan således spela en roll vid uppkomsten av adenokarcinom. Också risken för nya typer av tobaksrelaterad cancer hade ökat.
17 Yrke och cancer En gemensam studie från sex cancerregister i Europa och Israel visade att den ökade risken för lungcancer bland asfaltarbetare inte hade samband med exponering för bitumen via inandning eller hud. Bensenexponering på arbetsplatsen var enligt en litteraturbaserad metaanalys förknippad med ökad risk för akut myeloisk leukemi och kronisk lymfatisk leukemi. Däremot ökade risken för kronisk myeloisk leukemi inte av bensenexponering. 4604 Kost och livsstil Kaffedrickande hade inget samband med risken för tarmcancer. Knappa sju procent av cancerfallen i det östfinska befolkningsunderlaget antogs vara relaterad till alkoholkonsumtion. Strålning Studien Interphone med uppgifter från cancerregistren i tretton länder visade inte på något samband mellan mobiltelefoner och hjärntumörer (gliom och meningiom). Risken för gliom var 1,4-faldig bland den decil som använde mobiltelefon mest, men snedvridningar och felkällor som påverkar resultatet kan förklara största delen av risken. Risken för leukemi var inte förhöjd kring kärnkraftverk varken hos barn eller vuxna. De som var födda i de fem nordligaste kommunerna hade trots större exponering för strålning cirka 20 procent lägre cancerincidens än den övriga befolkningen, men ett svagt samband med exponering före femton års ålder var möjlig. Medicinska åtgärder Depressionsmedicinering hade inget samband med risken för cancer, inte heller statiner. Vidare hade varken dosen eller administrationssättet (oralt eller via huden) av noretisteronacetat vid klimakteriebesvär ingen effekt som senare gav upphov till ökad risk för bröstcancer. Höftoperationer medförde ingen senare ökad risk för cancer och höftproteser ingen senare risk för att dö i cancer. Vitaminer, virus D-vitaminnivån under graviditet hade inget samband med risk för bröstcancer senare i livet utom diagnoser som tidsmässigt sammanföll med graviditeten och innebar ökad risk. Höga halter av D-vitamin och kalcium förutsåg nedsatt risk för äggstockscancer. Humant papillomvirus typ 16 och 18 hade inget samband med lungcancer hos kvinnor. Högrisktyperna 16, 18, 31 och 33 av papillomvirus stod för 70 procent av befolkningsorsaken till fallen av skivepitelcancer i livmoderhalsen, men bedömningen var inte särskilt exakt. De nordiska ländernas erfarenheter av att kombinera biobanker och cancerregister sammanställdes till samordnade anvisningar. ANTAL AV NYA CANCERFALL 2009 1650 814 716 711 649 631 573 500 493 Prostatacancer Lungcancer Tjocktarmscancer Hudcancer, ej melanom Urinblåsecancer Non-Hodgkins-lymfom Melanom Ändtarmscancer Njurcancer Bukspottkörtelcancer DE VANLIGASTE CANCERFORMERNA HOS MÄN I FINLAND 2009. Cancerfallen totalt 14 823. Övriga faktorer relaterade till människan själv Personlighetsdrag hade inget samband med risken för cancer eller dödsrisken efter en cancerdiagnos. Släktingar till patienter med cancer i nervsystemet hade förhöjd risk att insjukna i samma cancerform. Risken för tidig nedkomst var ökad hos kvinnor som tidigare hade fått en cancerdiagnos.
18 Massundersökningar Information om Massundersökningsregistret och forskningsresultat från screeningar ingår i respektive kapitel om dessa frågor. Samarbete och annan verksamhet I flera av projekten ovan inom analytisk epidemiologi samarbetade Cancerregistret med andra finländska och utländska forskningsinstitut. Bland dessa märks särskilt Institutet för hälsa och välfärd, Arbetshälsoinstitutet, Strålsäkerhetscentralen, institutionen för hälsovetenskap och andra institutioner vid Tammerfors universitet, Helsingfors universitet, Åbo universitet, Kuopio universitet, Uleåborgs universitet, universitetssjukhusen, cancerregistren i de nordiska länderna, forskningsenheterna vid cancerföreningen i Danmark, Deutsches Krebsforschungszentrum i Tyskland (Heidelberg), Internationellt cancerforskningscentrum (IARC, Lyon) och Nationella cancerinstitutet i USA (National Cancer Institute, Bethesda, Maryland). Chefen för Massundersökningsregistret innehade en professur för viss tid (20 %) i cancerepidemiologi vid Tammerfors universitet. Statistikchefen vid Cancerregistret var forskningsprofessor för viss tid (20 %) i folkhälsovetenskap och epidemiologi vid samma universitet. Cancerregistret deltog aktivt i den rikstäckande forskarskolan för folkhälsa och den nordiska sommarskolan i cancerepidemiologi. Forskare från Cancerregistret föreläste vid ett stort antal tillställningar för allmänheten hemma i Finland och på internationella kurser och kongresser. De skrev också läroböcker och översiktsartiklar om förekomsten av cancer och metoder inom cancerforskningen både för den stora allmänheten och för forskarsamhället. Personalens expertis togs i anspråk i många vetenskapliga och administrativa expertgrupper i Finland och på det internationella planet. En lång rad finländska och utländska forskare, studerande och andra aktörer besökte Cancerregistret under året. Materialet i Cancerregistret utnyttjades av forskare och planerare vid andra forskningsinstitut och av myndigheter på olika nivåer inom förvaltningen. Information som gäller enskilda och åtföljs av identifieringsuppgifter ges bara ut för forskningsändamål och i överensstämmelse med villkoren i tillstånden från Institutet för hälsa och välfärd respektive social- och hälsovårdsministeriet. För uppgifter i tabellform krävs som regel inget tillstånd. Cancerregistret är ett viktigt led i bekämpningen av cancer i vårt land. Det heltäckande materialet utnyttjas på många olika sätt i tiotals projekt som pågår vid olika forskningsinstitut. Finland har exceptionellt goda möjligheter att utföra epidemiologisk cancerforskning. En undersökning som Finlands Akademi gjorde 2006 visar att Finlands Cancerregister hade den högsta så kallade impaktfaktorn för citeringsgraden i vetenskapliga publikationer bland alla forskningsinstitut i Finland. Och forskningen vid Cancerregistret har både breddats och diversifierats sedan 2006 då studien gjordes. Detta bevisar styrkan i att ha register, statistik och forskning på ett ställe. Därför är det angeläget att förutsättningarna för fortsatt forskning tryggas genom lagstiftning och ekonomiska insatser.
19 Massundersökningsregistret: syfte och mål med verksamheten Massundersökningsregistret är en avdelning inom Finlands Cancerregister. Det planerar och utvärderar program för cancerscreeningar och deltar också i screeningar. Registret styr utvecklingen av screeningarna och den hälsooch sjukvårdsforskning som utförs i samband med screeningverksamheten. Registeruppgifterna utnyttjas för utvärdering av screeningar, kvalitetskontroll och underlag för hälsovårdspolitiska beslut. Registrets databaser består av de lagstadgade screeningregistren, det vill säga för livmoderhalscancer och bröstcancer. Därutöver finns det två forskningsregister: forskningsregistret för tarmcancer som är rikstäckande och forskningsregistret för prostatacancer som är regionalt. Registren samlar in uppgifter om individer vid de lagstadgade rikstäckande cancerundersökningarna. Insamlingen av personuppgifter är reglerad i speciallagstiftning och uppgifterna i forskningsregistren samlas in på grundval av forskningstillstånd som har beviljats för ändamålet. Massundersökningsregistret har en rikstäckande tjänst för kallelse till cancerscreeningar. Kommunerna kan beställa statistiska befolkningsuppgifter för screeningar, kallelsebrev och undersökningskort. Dessutom ingår det broschyrer om screeningarna i tjänsten. Registrering År 2010 fick Massundersökningsregistret information om cirka 260 000 kallelser till screening för livmoderhalscancer och 300 000 kallelser till screening för bröstcancer. Av dem var 156 000 poster för screening av livmoderhalscancer och 260 000 poster för screeningar av bröstcancer beställs via den risktäckande tjänsten för kallelse till screening. Utöver uppgifterna om kallelser registrerades också information om screeningar och fortsatta undersökningar från 2008 och 2009. Årligen registreras uppgifter om ungefär 200 000 personer som gått på screening för livmoderhalscancer och om cirka 250 000 personer som screenats för bröstcancer. Dessutom fördes screeninguppgifter om 12 000 personer in i registret från papperskort. Uppgifter om screeningarna för livmoderhalscancer och bröstcancer 2008 plus om screening för tarmcancer 2009 lades ut på webbsidan. Ändringar i screeningprogrammen Rikstäckande screening för bröstcancer startade 1987 i Finland. På 1990-talet och i början av 2000-talen kallade kommunerna regelbundet in huvudsakligen kvinnor i åldrarna 50 59 år. Dessutom kallade en del kommuner också regelbundet in kvinnor i åldrarna 60 69 år. Statsrådets förordning om screening utvidgade den grupp som kallas till screening till kvinnor i åldrarna 50 69 år med en övergångsperiod på tio år. Under året publicerades screeninguppgifterna för 2008 och de visade att kallelserna till kvinnor i åldrarna 50 69 år täcker in nästan 80 procent. Ett flertal kommuner kallar numera regelbundet in alla kvinnor i åldrarna 60 69 år.
20 Undersökningar Screening för livmoderhalscancer Ett HPV-test infördes vid screeningarna för livmoderhalscancer i nio kommuner i södra Finland 2003 och 2004. I kommunerna screenas en tredjedel av kvinnorna slumpmässigt med HPV-DNA-testet i stället för med det traditionella cellprovet. År 2010 publicerades den första långtidsstudien om screeningarna för HPV. Den jämförde HPV-DNA-test och cytologiska verifieringstester (triage) med traditionella cytologiska undersökningar (Papa). Uppgifterna om de kvinnor som hade kallats till test kombinerades med uppgifterna om livmoderhalscancer och starka förstadieförändringar i slemhinnorna (CIN 3) från 2003 2007 i Finlands Cancerregister. HPV-DNA-testet som ett led i det befolkningsbaserade screeningprogrammet var känsligare är det traditionella cytologiska provet. Den relativa risken för CIN 3-fynd eller allvarligare fynd var 1,44 (konfidensintervall 95 %, 1,01 2,05) när HPV-gruppen jämfördes med traditionell cytologisk undersökning (Papa) bland alla som kallats och 1,77 (konfidensintervall 95 % 1,61 2,74) vid jämförelse med de kvinnor som deltog i screeningen. Under året publicerades ett genmäle till en artikel som 2009 hade publicerats i Journal of the National Cancer Institute. Genmälet gick ut på att priset är av avgörande betydelse för om HPV-test införs eller inte. Priset för enskilda test är inte så betydelsefullt som hela kostnaderna för livslånga test. Det är dock problematiskt att tillämpa HPV-test bland unga kvinnor eftersom det leder till upprepade test och överdiagnostisering av förstadier till livmoderhalscancer som eventuellt läker av sig själv. En möjlighet att förbättra testets specificitet i befolkningsbaserade screeningar kan vara att höja gränsvärdena. Provtagning hemma vid screening för livmoderhalscancer Ett pilotprojekt med provtagning hemma vid screening för livmoderhalscancer, så kallad self-sampling, genomfördes 2008 och 2009 inom ramen för Esbo stads screeningprogram. De kvinnor som inte deltog i testet på grundval av den första kallelsen fick antingen ett test för self-sampling per post eller en ny skriftlig kallelse eller bådadera. De som fick testet för self-sampling skickade proven per post till Cancerorganisationernas laboratorium där det undersöktes om proven hade HPV-DNA som tecken på infektion. Vid den nya kallelsen ombads kvinnorna att komma på ett nytt screeningprov på Cancerorganisationernas laboratorium. Deltagandet ökade med cirka 10 procent både med testet för self-sampling och med ny kallelse. Med kombinationen av båda två steg deltagandet med 15 procent. En stor del av de kvinnor som deltog genom de extra åtgärderna hade nyligen gått på cytologiskt prov utanför screeningprogrammet. Revisionsstudie I en revisionsstudie utvärderades kvaliteten på screeningarna på 1990-talet med hjälp av prov i arkivet. Studien byggde på cirka 1,3 miljoner kallelser och uppföljning av 950 000 kontroller. Det fanns stor variation mellan screeninglaboratorierna i det relativa antalet remisser för fortsatta undersökningar och
21 förstadiefynd och i sensivitet och specificitet vid ny avläsning jämfört med panelens bedömning. Variationen kunde dock inte verifieras i effekterna av screeningen eftersom cancer eller starka förstadier till cancer efter ett negativt screeningresultat tillämpades som mått. Överlevnaden bland patienter med förstadier I en uppföljning av förstadier till livmoderhalscancer deltog 7 000 kvinnor på Kvinnokliniken. Deras reproduktiva hälsa och fertilitet följdes upp. I slutet av 2010 blev en doktorsavhandling om projektet klar. Bröstcancerscreening När de åldersgrupper som kallas till bröstcancerscreening breddas kommer fler fall av bröstcancer att upptäckas. Breddningen av grupperna förväntas minska dödligheten i bröstcancer i framtiden. Screeningcentren övergick till digital bilddiagnostik 2006. I Nyland undersöktes skillnaderna i fynden vid fortsatta undersökningar mellan digital och traditionell mammografi. Digital mammografi verkade upptäcka fler fall av förkalkningar, parenkymförändringar och asymmetrier än traditionell mammografi. Vid fortsatta undersökningar upptäcktes dessutom fler fall av bröstcancer med den digitala metoden än med traditionell mammografi. Screening för tarmcancer Screeningarna för tarmcancer var inne på sitt sjunde år och screeningarna har alltså genomförts enligt Cancerorganisationernas program sedan 2004. Under året deltog 148 kommuner i verksamheten och sammanlagt 67 906 personer fick kallelse. Deltagandegraden var 67 procent, 74 procent bland kvinnor och 59 procent bland män. Den rikstäckande screeningcentralen finns i anknytning till Pirkanmaan Syöpäyhdistys i Tammerfors. En sammanfattning av de slutliga screeninguppgifterna för 2009 skickades ut till kommunerna. Drygt 4 procent av deltagarna slussades vidare till fortsatta undersökningar. De endoskopiska kontrollundersökningarna gjordes snabbt och avslöjade 48 fall av cancer och 457 fall av förstadier till cancer. Var fjärde som skickades för fortsatta undersökningar hade alltså cancer eller förstadier till cancer. Under året publicerades en studie som beskrev spridningen av de cancerfall som upptäcktes vid screeningen. I relation till jämförelsepersonerna avvek inte spridningen av tarmcancer vid den första omgången särskilt mycket från de som screenats, men cancerfallen vid screening var oftare cancer i tidigt stadium än cancer hos jämförelsepersonerna. Under året startade en brett upplagd psykosocial enkätstudie bland de som kommer att vara i screeningålder. I den första fasen ingick att skicka ut 10 000 enkäter, ta emot dem och registrera dem, och den blev klar under året. Deltagaraktiviteten var 59 procent. Screeningstudie om prostatacancer Massundersökningsregistret deltar i randomiserad screeningundersökning av prostatacancer (European Randomized Study of Screening for Prostate
22 Cancer; ERSPC). I studien ingår åtta länder och 205 000 män, varav 80 000 från Finland. Män i åldrarna 55 67 år har randomiserats i Helsingforsområdet och Tammerfors och fått kallelse till screening vart fjärde år sedan 1996. Den sista screeningen inföll 2007 och den första utvärderingen av effekterna på dödligheten publicerades 2009. Dödligheten i prostatacancer minskade med ungefär 20 procent bland de män som fick kallelse och med cirka 31 procent bland dem som deltog. Studien fortsatte i samma omfattning också 2010 och en europeisk analys av effekterna för dödligheten och livskvaliteten av långvarig uppföljning håller på att förberedas. Internationellt och annat samarbete Massundersökningsregistret var aktivt i ett flertal europeiska och internationella expertorgan och nätverk för cancerscreening. I många av de nya EU-länderna är risken för cancer stor, särskilt för livmoderhalscancer. Vårt finländska screeningprogram har varit en av de viktigaste modellerna för populationsbaserade undersökningar eftersom det fungerar bra och ger resultat. Under året pågick arbetet med att uppdatera EU:s rekommendationer för kvalitetssäkring av screeningprogram för livmoderhalscancer. Dessutom blev de första rekommendationerna för screening av tarmcancer klara. Experterna på Massundersökningsregistret spelade en viktig roll i expertuppdrag för EU och Världshälsoorganisationen, WHO. Bland övriga samarbetspartner märktes Internationellt cancerforskningscentrum (IARC), EU:s nätverk för cancerinformation (EUNICE), Europeiska cancernätverket (ECN), Världshälsoorganisationen WHO:s Europakontor i Köpenhamn, nätverket för cancerregister i Europa (ENCR) och de nationella utvärderingsenheterna i ett flertal länder.
23 Cancerstiftelsen och Stiftelsen för Cancerforskning Stipendier och bidrag från Cancerorganisationerna Under året kunde Cancerorganisationerna dela ut drygt 4,2 miljoner euro i stipendier och bidrag. Cancerstiftelsen delade ut två stora stipendier på 200 000 euro var. Professor Lauri Aaltonen forskar i nya undersökningsmetoder och docenten Heli Nevalinna undersöker sambandet mellan cancer och arv. Båda forskarna arbetar vid Biomedicum i Helsingfors. Lauri Aaltonens forskningsgrupp fick stipendium från Cancerstiftelsens dispositionsfond och Heli Nevalinnas grupp från Festkommitténs fond. Sammanlagt 157 forskare fick stipendier och bidrag. Genom cancerstiftelserna fick cancerforskningen totalt 4,252 miljoner euro 2010. Rosa bandet-fonden gav ut ett rekordstort belopp, 333 500 euro. Stipendier på 50 000 euro gick till professor Olli Carpén, professor Ari Ristimäki, professor Jaakko Tuomilehto och professor Robert Winqvist. Professor Veli-Matti Komsi fick 30 000 euro. Dessutom fick fyra forskare stipendier på 25 000 euro och en person ett bidrag på 3 500 euro för sin doktorsavhandling. Teman för forskningen varierade från intercellulär kommunikation vid bröstcancer till genfel och livsstil. Stipendierna gav ut för långsiktig forskning om cancerscreening, uppkomstmekanismerna vid cancer i anknytning till papillomvirus och andra virus, behandling och bilddiagnostik. Också en undersökning om HPV-vaccin fick bidrag. Vidare stöddes forskarnas arbete genom 66 resestipendier och stipendier till unga forskare för doktorsavhandlingar. Dessutom stöddes vetenskaplig forskning kring cancersjukdomar enligt följande: Finlands Cancerregister 660 000 euro och Massundersökningsregistret 360 000 euro, Stiftelsen för Finlands Cancerinstitut 285 000 euro och Nordiska fonden för cancerforskning (NCU) 160 000 euro. Ett anslag på 200 000 euro avsattes för utveckling av forskningen.