Mineralråvaror i Barentsregionen

Kund Datum Trafikverket 2011-10-31 Projekt GeoVista Nr Råvaror i Barentsregionen GVR11057 Författare Kund Nr Hans Lindberg TRV 2011/31274 Olof Martinsson Mineralråvaror i Barentsregionen Underlag till transportplanering Oktober 2011 GeoVista AB - - GVR11057

i Sammanfattning Den ökande efterfrågan på mineralråvaror har under senare år lett till såväl expansion av befintliga gruvor som öppning av nya, både i Sverige, inom Barentsregionen och i resten av världen. Processen från mineralfyndighet till en finansierad gruvstart är lång och informationen om projekten osäker i de tidigare stadierna av utveckling. När det väl kommer till beslut ställs ofta stora krav på fungerande befintlig infrastruktur för transport av produkter från en gruva till hamn eller till smältverk. På uppdrag av Trafikverket har vi sammanställt information som beskriver nuläge och den potentiella utvecklingen av mineralindustrin inom hela Barentsregionen. Fokus i studien ligger på Sverige men underlaget omfattar alla mer eller mindre kända mineralfyndigheter inom Barentsregionen. Vi har speciellt tittat på den del av utvecklingen som kommer att ställa krav på hållbara transportsystem, dvs. de gruvprojekt som resulterar i transporter av stora mängder gods. Syftet med rapporten är att den ska fungera som underlag för den transportutredning som Vectura, på uppdrag av Trafikverket, genomför för alla typer av råvaror inom Barentsregionen. Rapporten syftar även till att beskriva för de processer, globala och lokala, som styr utvecklingen av mineralindustrin och som i förlängningen kan leda till förändrade transportbehov. Förståelsen för dessa processer och de bakomliggande parametrar som styr utvecklingen ger bättre möjligheter att i ett tidigt skede kunna planera för de satsningar på infrastruktur som är så avgörande för att råvarutillgångarna i regionen ska kunna utvecklas konkurrenskraftigt. Barentsregionen har geologiskt sett hög potential för fynd av ekonomiska mineralfyndigheter, låg politisk risk för investerare, bra minerallagar samt ett stort antal andra positiva förutsättningar. Dessutom pekar internationella marknadsbehov och EU:s ambitioner om ökad grad av självförsörjning på att underlaget till bedömningen är långsiktigt stabilt och att den uppskattade produktionen till och med skulle kunna uppnås tidigare. De mer kortsiktiga negativa effekterna av en lågkonjunktur bedöms inte förändra utvecklingen i volym utan möjligen bara försena den något. Sammantaget leder dessa osäkerheter till att den föreslagna produktionsnivån i prognosen kan komma något tidigare, eller något senare, men att den mycket sannolikt bedöms komma att ske. Studien visar på ett scenario med kraftigt ökande mineralproduktion inom Barentsregionen fram till 2020, sannolikt även under lång tid därefter. Tittar vi till bruten malm (råmalm) kommer de största procentuella ökningarna att ske i Norra Finland och i Västerbotten medan den största ökningen i tonnage sker i Norrbotten och Kola. Mängden råmalm är dock inte det som styr behovet av infrastruktur. Tittar vi däremot till ökningarna av mängden produkter, dvs. det tonnage som ska transporteras från en gruva till kund eller till smältverk, så sker de största ökningarna i Norrbotten och på Kola, eftersom det finns flera producerande järnmalmsfyndigheter och många av dessa planerar expansion samt att nya fyndigheter planeras öppnas i dessa områden. En stor del av ökningen i Norrbotten beror på LKAB:s planerade

ii produktionsökning (från 26 Mt/år 2010 till 40-49 Mt/år 2020). Till detta kommer en möjlig utveckling av andra kända järnmalmsfyndigheter vid Kiruna, Pajala och Jokkmokk, vilka kan leda till att mängden produkter som 2020 ska levereras till hamn är uppemot 68 Mt/år. Ökningarna av mängden bruten malm i Västerbotten och norra Finland resulterar i relativt sett små mängder produkter och därmed begränsade transporter, eftersom det i huvudsak rör sig om basmetaller och ädelmetaller. Det scenario som presenteras visar på ett tydligt behov av att utveckla långsiktigt hållbara transportlösningar, främst i Norrbotten där järnmalmsbrytning kommer att leda till stora belastningar på infrastrukturen under de närmaste åren. Befintlig och väl fungerande infrastruktur för tunga transporter är också en av de viktiga parametrar som påverkar utvecklingen av järnmalmsprojekt. Det är en av de viktigaste parametrarna som Sverige som land kan påverka för att utveckla råvarupotentialen. Den förespeglade ökningen av transport av järnmalm till hamnarna i Narvik eller Luleå kan komma att kräva omfattande satsningar på infrastruktur i de följande områdena: Ökad kapacitet på Malmbanan, sannolikt med omfattande åtgärder på sträckan mellan Kiruna och Narvik. Investering i en ny järnvägssträckning mellan Pajala och Svappavaara. En transportlösning från Kallakfyndigheten i Jokkmokk till Inlandsbanan samt upprustning av Inlandsbana till Gällivare. Möjligen krävs även transportlösningar för järnmalmsfyndigheter sydväst om Kiruna, till Malmbanan. Vid ett beslut om en järnväg mellan Pajala och Svappavaara, eller en investering i en transportlösning för att komma ut på Inlandsbanan från Kallakfyndigheten i Jokkmokk, rekommenderas dragning genom områden med känd geologisk potential och kända mineralfyndigheter. Sådana fyndigheter finns i båda områdena. De positiva sidoeffekter som kan komma ur sådana projekt är att det ger ekonomiska förutsättningar för andra fyndigheter i området. Fyndigheter som kan komma att utvecklas av en sådan satsning kan då i en framtid delvis finansiera järnvägen genom banavgifter. Den stora vinsten med att dessa fyndigheter blir lönsamma att utveckla måste ses i samhällsekonomiska termer ur ett nationellt och EU-perspektiv. Utveckling av infrastruktur för tunga transporter inom gruvindustrin behöver vägas mellan en kombination av järnväg, väg och pipeline från fall till fall. Med den utvecklingstakt en gruvetablering har i förhållande till planeringsprocessen för t.ex. järnväg är det även logiskt att man i ett tidigt skede av en gruvas liv tittar på lösningar som innebär väg transporter för att kunna starta upp projekten, medan planering av eventuella investeringar i järnväg sker parallellt. Transportlösningar för att utveckla gruvindustrin bör planeras ur ett Barentsperspektiv, dvs. öst-väst som ett komplement till de nu existerande nord-sydliga transport-

iii lösningarna. Synergieffekterna med nyttan av transportlösningar för andra näringar är viktiga att belysa. Sverige, Finland och Norge har olika förutsättningar och transportbehov för sin mineralnäring. En intressant möjlighet att vidareutveckla är kopplingen mellan de olika ländernas starka sidor, för att öka graden av förädling av produkterna inom regionen. Detta skulle även vara bra ur ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv. Studien är en ögonblicksbild av vad som sker i mineralindustrin. Prognosen bygger på vad vi vet och vad vi vågar spekulera om. Det kommer kontinuerligt nya pressmeddelanden om tonnage, halter, lämplighetsstudier, fynd och finansiering. För att åstadkomma framförhållning för planering av infrastruktur rekommenderas att Trafikverket kontinuerligt uppdaterar sig med den information som industrin tillhandahåller och värderar den utifrån graden av kännedom om fyndigheterna och utifrån vilka mängder av transporter dessa fyndigheter kan resultera i. Omslagsbild: Myren där en av Northland Resources fyndigheter i Pajala snart öppnas. Foto: Hans Lindberg.

iv Innehållsförteckning 1 Bakgrund... 1 2 Inledning... 2 2.1 Faktaunderlag... 2 2.2 Begränsningar... 3 3 Geologiska förutsättningar... 4 3.1 Geologiska provinser... 5 3.2 Malmprovinser och typer av fyndigheter... 5 3.3 Malmreserver och mineraltillgångar... 7 3.4 Råmalm eller produkt... 8 4 Nuvarande läge och nära framtid... 12 4.1 Gruv- och mineralindustrin i norra Sverige... 12 4.1.1 Nuvarande producenter... 12 4.1.2 Prospektering och nya gruvprojekt... 14 4.1.3 Kända mineraltillgångar med vedertagen klassificering... 19 4.1.4 Industrimineral och blocksten... 21 4.2 Gruv- och mineralindustrin i norra Finland... 22 4.2.1 Malmfyndigheter... 24 4.2.2 Industrimineralfyndigheter... 27 4.3 Gruv- och mineralindustrin i norra Norge... 27 4.3.1 Malmfyndigheter... 28 4.3.2 Industrimineralfyndigheter och blocksten... 29 4.4 Gruv- och mineralindustrin på Kolahalvön och ryska Karelen... 30 4.4.1 Malmfyndigheter... 31 4.4.2 Industrimineralfyndigheter... 32 5 Styrmekanismer inom mineralindustrin... 33 5.1 Historik... 33 5.2 Prospektering... 34 5.2.1 Olika aktörer inom prospektering... 35 5.2.2 Prospektering i Sverige... 36 5.3 Faktorer som påverkar framtida utveckling... 38 5.3.1 Yttre faktorer... 38 5.3.2 Lokala förutsättningar... 41 5.3.3 Övriga förutsättningar... 44 6 Möjligt scenario och diskussion... 46 7 Slutsatser och rekommendationer... 53 8 Referenser... 55

1 1 Bakgrund Trafikverket har i sitt regeringsuppdrag, enligt regleringsbrev för 2011, i uppdrag att: Mot bakgrund av råvarornas betydelse för konkurrenskraften globalt, nationellt och regionalt, utreda vilka långsiktiga hållbara transportsystem och transportlösningar som krävs för att ta tillvara och utveckla den råvarupotential som finns i Barentsområdet. Trafikverkets utredning ska genomföras i samarbete med relevanta myndigheter och industriorganisationer i Sverige och andra berörda länder samt med organisationer som har ett regionalt tillväxtansvar. Den ska redovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast den 31 december 2011. Inom detta uppdrag genomför Vectura själva transportutredningen baserat på alla råvaror, inte bara mineralråvaror. GeoVista:s uppdrag, sammanfattat i denna rapport, består i att ta fram ett underlag som beskriver nuvarande läge samt sannolik framtida prognos för utveckling av mineralindustrin i regionen. Underlaget ska belysa utvecklingen av mineralindustrin i hela Barentsregionen, med fokus på Sverige samt att inkludera vad vi vet om norra Norge, norra Finland samt i möjligaste mån även nordvästra Ryssland. Det ska peka på mineralindustrins behov av olika transportlösningar: järnväg, väg och andra alternativ. Underlaget ska användas av Vectura i deras analys och prognos av de totala transportbehoven i regionen. Det är även ett önskemål från Trafikverket att det belyser och skapar en förståelse för de processer, globala och lokala, som styr utvecklingen av mineralindustrin och som i förlängningen kan leda till förändrade transportbehov.

2 2 Inledning Arbetet har bestått i två delar: Sammanställning av faktaunderlag från offentliga källor Seminarier i Norge, Sverige och Finland för att verifiera att både underlag, situationsbeskrivning och tankar om prognoser är korrekta. Denna rapport beskriver resultatet av dessa arbeten, i form av en analys av nuvarande läge samt ett scenario för hur en framtida utveckling av mineralindustrin kan komma att se ut. Fokus i rapporten är att peka på utvecklingar av mineralindustrin som kan leda till förändrade transportbehov varför vi har lagt mest tid på att analysera den utveckling som kan leda till mer omfattande transporter, t.ex. järnmalmsgruvor, medan sådan utveckling som kan hanteras med befintliga transportsystem, t.ex. guldgruvor, inte ges någon djupare analys. 2.1 Faktaunderlag Det faktaunderlag som sammanställts kommer från ett flertal olika källor med olika grad av säkerhet och beskriver ofta bara en ögonblicksbild av läget. Medan produktion i befintliga gruvor inte plötsligt ändras över en natt bidrar däremot ny information om framtida möjliga fyndigheter ständigt till en föränderlig bild av framtiden, givetvis bara den möjliga framtida utvecklingen eftersom graden av kännedom om nya fyndigheter successivt ökar med ny kunskap som samlas in över lång tid. Vi har uteslutande använt oss av offentligt material. Uppgifter om malmproduktion, produktion av malmkoncentrat samt malmreserver och mineraltillgångar är hämtade från företagens årsrapporter för 2010, eller då sådan saknas, från företagens hemsidor. För fyndigheter där inget företag redovisat uppgifter om mineraltillgångar är uppgifterna hämtade från Fennoscandian Ore Deposit Database (FODD). Vissa uppgifter har även hämtats från SGU:s årsvisa sammanställningar av mineralbranschen vilken är publicerad i Bergverksstatistik. Beträffande redovisad statistik kan den skilja något mellan olika källor. Ur praktisk synpunkt har detta dock ingen betydelse då skillnaderna är små. För vissa fyndigheter har vi haft möjlighet att kontrollera siffror och prognoser med representanter de företag som levererat siffrorna. Detta har inte skett för fyndigheter i Ryssland och bara i mindre utsträckning för finska och norska fyndigheter. Det bör ändå sägas, och kommer att klart framgå i de delar av rapporten som beskriver de processer som styr utvecklingen av mineralindustrin, att delar av den prognos som presenteras har ett visst mått av osäkerhet. Ju tidigare i processen av utveckling man är desto större osäkerhet om såväl tonnage som halt och möjliga produktionsvolymer.

3 2.2 Begränsningar Denna studie har fokuserats på information från norra Sverige, men den har relativt väl även kunnat täcka in utvecklingen i norra Norge och norra Finland. När det gäller information om produktion och utveckling i norra Ryssland har vi samlat in vad som varit rimligt lätt att tillgå, varför det här råder en viss osäkerhet om studien till fullo speglar den framtida utvecklingen på Kolahalvön och i Ryska Karelen. Den volymmässigt största produkten är i många regioner ballast med produktion som i allmänhet sker nära större befolkningscentra. Då vanligtvis transportavstånden är korta och transporterna sker med lastbil har denna typ av produkt inte tagits med i denna rapport. Det finns dock en betydande potential att utnyttja brutet gråberg i gruvorna som ballast.

4 3 Geologiska förutsättningar Barentsregionen tillhör geologiskt den norra delen av den Fennoskandiska skölden, figur 3-1, vilken utgör en urbergssköld bildad för 3.2-0.9 miljarder år sedan genom ett flertal geologiska händelser. Skölden täcks i sydost av yngre sedimentära bergarter och i väster begränsas den av den Kaledonska bergskedjan. Området omfattar berggrund av Arkäisk ålder (3.2-2.6 miljarder år) i ett område som sträcker sig från Kola och Ryska Karelen till nordöstra Finland och vidare in över de nordligaste delarna av Sverige och Norge. Denna äldsta berggrunden tillhörde en kontinent av okänd omfattning som för 2.5-2.1 miljarder år sedan utsattes för riftbildning och omfattande nybildning av vulkaniska och sedimentära bergarter. En fullständig uppsprickning av kontinenten skedde slutligen och en ocean öppnade sig mot sydväst. Figur 3-1. Metallogenetisk karta för Fennoskandiska skölden. Källa: Fennoscandian Ore Deposit Database (FODD).

5 För 1.9-1.8 miljarder år sedan skedde återigen en omfattande nybildning av vulkaniska och sedimentära bergarter genom subduktion längs den gamla kontinentkanten. Genom dessa processer skapades en bergskedja och berggrunden utsattes för veckning och metamorfos. Vid dessa geologiska händelser som benämns Karel (2.5-2.1 miljarder år) respektive Svekofennium (1.9-1.8 miljarder år), har även mineralfyndigheter med järn, koppar, guld, krom, nickel och platinagruppens metaller (PGE) bildats i stor omfattning. Även vid den långt senare bildningen av den Kaledonska bergskedjan (600-400 miljoner år sedan) skapades betydande mineralfyndigheter i främst Norge och genom alkalin magmatisk aktivitet i Kolaregionen och till viss del närliggande delar av nordöstra Finland. Mineralfyndigheterna skapade vid dessa senare händelser omfattar såväl metalliska malmer som industrimineralfyndigheter. 3.1 Geologiska provinser Berggrunden inom den Fennoskandiska skölden indelas vanligtvis i geologiska provinser som utgör mer eller mindre distinkt avgränsade områden med bergarter bildade under en viss tidsperiod eller geologisk händelse. Inom norra Sverige förekommer en mindre Arkäisk provins belägen norr om Kiruna och som sträcker sig vidare in i Norge och norra Finland och stora delar av Kolahalvön samt delar av Ryska Karelen. Huvudsakligen utgörs den Arkäiska berggrunden av granitiska bergarter och gnejser men även mer välbevarade vulkaniska och sedimentära bergarter finns lokalt. Karelska bergarter förekommer som grönstensbälten i Norrbotten, norra och östra Finland och norra Norge. Dominerande bergarter är basiska vulkaniter med inslag av grafitskiffrar och karbonatbergarter. De Svekofenniska bergarterna som omfattar delvis porfyriska vulkaniska bergarter och klastiska sedimentära bergarter sträcker sig från Kirunaområdet i norr vidare söderut till Västerbotten och vidare söderut i Sverige. I Finland förekommer Svekofenniska bergarter främst från trakten av Uleåborg och vidare söderut i Finland. I norra Norge och i nordvästra Ryssland saknas denna enhet. Den Kaledonska bergrunden utgör en komplex sammansatt enhet med bergarter bildade i flera olika geologiska miljöer. 3.2 Malmprovinser och typer av fyndigheter De metalliska mineralfyndigheterna i Barentsregionen omfattar järn, koppar, zink, bly, guld, silver, nickel, kobolt, PGE, titan, vanadin, sällsynta jordartsmetaller (REE), niob, tantal, zirkonium och litium. Industrimineralfyndigheterna utgörs främst av kalksten, dolomit, kvartsit, kvarts, apatit, nefelin, vermiculit och grafit. För metalliska mineralfyndigheter sker en indelning i malmtyper baserad på bildningsprocess och vilka ekonomiskt viktiga metaller fyndigheterna innehåller. De malmbildande processerna är huvudsakligen av hydrotermal karaktär med malmmineralen utfällda från heta vattenlösningar i berggrunden eller på havsbotten eller ortomagmatiskt bildade med malmmineralen utkristalliserade ur magmor. Dessutom har

6 bandade järnformationer som är en viss typ av järnmalm bildats genom utfällning i grunda havsområden under en period av begynnande syresättning av hav och atmosfär för 1.8 till 2.8 miljarder år sedan. Järnmalmer indelas i apatitjärnmalmer, skarnjärnmalmer och bandade järnformationer. Dessa tre typer av järnmalmsfyndigheter har olika mineralogiska och kemiska särdrag och uppträder även i olika geologiska enheter. Basmetallfyndigheterna (Cu, Zn, Pb, Ni) indelas i VMS-malmer (Cu, Zn, Pb, Ag, Au) bildade genom kemisk utfällning på havsbotten, epigenetiska sulfidmalmer av hydrotermalt ursprung (Cu, Au, Ag, Mo), samt ortomagmatiska sulfidmalmer (Ni, Cu, PGE). Ädelmetallfyndigheterna indelas i orogena guldmalmer (Au) och ortomagmatiska PGE malmer (Pt, Pd, Au). Dessutom förekommer ortomagmatiskt bildade krommalmer och titan-vanadin-järn malmer. Olika typer av mineralfyndigheter är ofta kopplade till specifika geologiska händelser eller bildningsförhållanden vilket gör att vissa regioner kan definieras som malmprovinser med en viss typ av fyndighet/fyndigheter. Samma sak gäller även för industrimineral men är inte lika uttalat. I norra Sverige förekommer två tämligen väldefinierade malmprovinser. Malmfälten i norra Norrbotten utgör en malmprovins dominerad av järn, koppar och guld. Den sträcker sig vidare en bit in i norra Finland och norra Norge. Viktiga malmtyper är här apatitjärnmalmer, skarnjärnmalmer och olika typer av koppar-guldmalmer av hydrotermal karaktär. Vissa av dessa fyndigheter är av IOCG-typ (Iron-Oxide Copper- Gold). Skelleftefältet är den andra viktiga malmprovinsen i norra Sverige. Här dominerar basmetallfyndigheter av VMS-typ, men det förekommer även orogena guldmalmer i ytterkanterna av Skelleftefältet. Sydost om Skelleftefältet förekommer inom det så kallade Nickelbältet ett flertal nickel-koppar-pge förekomster knutna till ultrabasiska intrusioner. Sydväst om Skelleftefältet finns Guldlinjen som omfattar ett flertal guldfyndigheter av orogen typ. Dessutom uppträder flera olika typer av fyndigheter i den Kaledonska berggrunden, mest betydande är basmetallfyndigheter av VMS-typ men i på norska sidan förekommer även järnmalmer. I fjällranden uppträder bly-zinkförekomster av Laisvalltyp och förekomster av flusspat. I Finland sträcker sig ett område med malmförande lagrade intrusioner från Bottenviken och vidare österut mot Ryska gränsen. Liknande fyndigheter av ortomagmatisk typ finns även på Kolahalvön och omfattar även där krom, nickel, koppar, PGE, titan och vanadin. På Kolahalvön förekommer dessutom ett flertal alkalina intrusioner som innehåller industrimineralen apatit, nefelin samt metallerna järn, niob, REE och zirkonium. Bandade järnformationer är den enda mer betydande malmtypen som förekommer i de Arkäiska områdena. Den påträffas i ekonomiska mängder i Kirkenes i norra Norge, på Kolahalvön och i Ryska Karelen.

7 3.3 Malmreserver och mineraltillgångar Malmreserver och mineraltillgångar beskrivs enligt internationellt vedertagna normer, så kallade klassificeringssystem. Det finns flera olika system internationellt, oftast utvecklade i länder där man har en mogen gruvindustri med finansiering av gruvprojekt och prospektering från aktiemarknaden, t.ex. i Kanada och Australien. Det australiensiska systemet kallas JORC medan det kanadensiska kallas National Instrument 43-101 (NI 43-101). Företag som är listade på börsen i dessa länder är tvingade att rapportera malmreserver och mineraltillgångar enligt riktlinjerna i dessa system. Systemen är i allt väsentligt identiska och skiljer sig i huvudsak mellan kraven på inrapportering av tekniska rapporter. Sverige har genom Föreningen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige (SveMin) anammat en direkt översättning av systemet NI 43-101 från Kanada medan flera företag aktiva i Sverige, med listning på australiensiska börsen, använder JORC. Figur 3-2. Mineraltillgångar och malmreserver. Källa: GeoVista, 2011. En mineralförekomst utgör en ansamling av ekonomiskt intressanta mineraler i bergrunden eller i lösa avlagringar. Beträffande förekomster som omfattar malmmineral finns en strikt indelning beroende på graden av kännedom om fyndighetens omfattning, halter och möjligheten att kommersiellt utvinna metallerna. Mineraltillgångar klassas endast utifrån graden av kännedom om halter och tonnage. För att en mineraltillgång skall kunna klassificeras som en malmreserv krävs att en teknisk-ekonomisk utvärdering görs som visar att en kommersiell utvinning är möjlig. För att uppgradera en mineraltillgång till en högre klassningsnivå krävs ökad information i form av borrning och analysering av metallhalterna. Därefter kan delar av indikerade och kända mineraltillgångar överföras till malmreserv där man genom anrikningstest, beräknade brytningskostnader m.m. visat vilka delar av förekomsten som är tekniskt-ekonomiskt möjliga att bryta, se figur 3-2.

8 Vid brytning minskar malmreserverna vilket kompenseras genom att ytterligare undersökningar av mineraltillgångarna görs så dessa kan konverteras till malmreserver. För att underhålla mineraltillgångarna måste nya tillföras, antingen genom prospektering eller genom köp av fyndigheter från andra aktörer. Prospektering är därför en naturlig del i ett gruvföretags kontinuerliga arbete. Tabell 3-1. Malmreserver och mineraltillgångar inom olika malmdistrikt i norra Sverige. Region Metall Malmreserver Mt Norrbotten Mineraltillgångar Mt Totalt Mt Järn 1114 1340 2454 Koppar-guld 733 1776 2509 Västerbotten Basmetaller 8,3 20,2 28,5 Nickel 934 934 Guld 6,8 163,4 170,2 Malmreserver och mineraltillgångar i Norrbotten och Västerbotten framgår ur tabell 3-1. I Norrbotten finns dessutom ett stort antal kända förekomster som undersökts under 1900-talet och där inga klassningar av mineraltillgångarna gjorts enligt nu gällande regler. Dessa omfattar framförallt ett flertal järnmalmsfyndigheter med historiska mineraltillgångar på tillsammans mer än 500 Mt som inte finns med i sammanställningen ovan. I Västerbotten förekommer inga större tonnage med enbart historiska mineraltillgångar. 3.4 Råmalm eller produkt I företagens presentationer, antigen detta sker via hemsida, pressmeddelanden eller årsrapporter, presenteras ofta produktionen i en gruva utan att detta förklaras mer ingående. Just ordet produktion används i vissa fall för hur mycket malm man bryter ur gruvan, medan det i andra fall avser den mängd krossade, anrikade och förädlade produkter man levererar till kund. Eftersom skillnaden mellan tonnaget råmalm (bruten malm) och tonnaget produkter (koncentrat) kan vara avsevärd finns anledning att visa på detta med ett exempel, se figur 3-3.

9 Figur 3-3. Exempel på skillnaden i mängden produkter som levereras från en järnmalmsgruva (65% Fe) jämfört med en koppargruva (0,3% Cu) vid brytning av 1 ton råmalm i respektive gruva. Källa: GeoVista, 2011. Exemplet visar på en typmalm med 65% Fe in situ, vilket vid brytning av 1 ton råmalm med en antagen gråbergsinblandning på 10%, efter anrikning resulterar i ca 850 kg produkter som ska levereras till kund eller smältverk. Detta skulle kunna motsvara en järnmalm som Kiirunavaara i dagsbrottssituation. Motsvarande kopparmalm, med samma kopparhalt som Aitikmalmen, resulterar vid brytning av 1 ton råmalm i 10 kg koncentrat som ska levereras till smältverket. I båda fallen förutsätts att bruten malm har en inblandning av 10% gråberg. Dessa exempel visar på vikten att hålla isär begreppen, speciellt vid utredning av vilka olika transportlösningar som kan krävas för att utveckla olika typer av fyndigheter. Olika typer av fyndigheter ställer alltså olika krav på transportlösningar. Med en klassificering baserat på hur stor andel av råmalmen som ska transporteras från gruvan fås följande grova indelning på flera av de nu kända fyndigheterna i Barentsregionen, tabell 3-2. Baserat på denna uppdelning visas de olika geologiska malmprovinserna i figur 3-4. Vi kan redan i denna bild ana att framtida transportbehov kan komma att uppstå i Norrbotten, på Kola och i Karelen om det sker expansion av produktionen vid järnmalmsfyndigheterna inom dessa malmprovinser.

10 Tabell 3-2. Gruvor och fyndigheter grupperade efter den mängd produkter en malm resulterar i vid brytning. Metalliska gruvor % produkt av malm Apatitjärnmalm: 30-65% Fe (Kiirunavaara, Malmberget) Skarnjärnmalm: 26-45% Fe (Kaunisvaara, Hannukainen) 30-90% Bandad järnformation: 25-35% Fe (Sydvaranger) Krommalmer: 20-30% Cr (Kemi) Titanmalmer: 5-10% TiO2, 20-40% Fe, 0.1-0.3% V2O5 (Ruoutevare, Mustavaara) Komplexa sulfidmalmer: 3-11% Zn+Cu+Pb, 20-200 g/ton Ag, 0.5-8 g/ton Au Koppar-(zink)malm: 1-3% Cu, 0.5-5% Zn, (10-30% Fe) (Viscaria) Koppar-guldmalmer: 0.3-2% Cu, 0.2-5 g/ton Au (Aitik, Bidjovagge) 1-20% Nickelmalmer: 0.3-2% Ni, 0.2-0.8% Cu (Pechenga, Kevitsa) 2-5% Sällsynta jordartsmetaller: 0.5-2% REE (Khibina) Niobmalmer: <1% Nb (Sokli) Uranmalmer: 0.06-0.3% U (Pleutajokk) <2% PGE-malmer: 3-10 g/ton Pt, Pd, Au (Ahmavaara, Siika-Kämä) Guldmalmer: 1-5 g/ton Au (Kittilä Mine, Fäboliden) Industrimineral Dolomit: >95% CaMgCO3 (Masungsbyn) Kalcit: >95% CaCO3 (Sokli) Kvartsit: > 90% SiO2 (Tana, Hopukka) Olivin: (Råna) Täljsten: (Lautakoski) Nefelin (Stjernöya) Apatit: 10-20% P2O5 (Kovdor, Sokli) Grafit: 10-40% C (Trälen, Nunasvaara) Fältspat: (Niilivaara) Vermiculit (Kovdor) Stor andel av brutet blir produkt Mindre andel av brutet blir produkt Övrigt Skiffer (Alta) Blocksten (Sangis) Ballast

11 Figur 3-4. Barentsregionens kända mineralfyndigheter grupperade efter metallsammansättning. Ind = Industrimineral, Bas = Basmetaller, PGE = Platinagrupens metaller, Fe, Ni, Cr & Au enligt periodiska systemet. Underlag: Fennoscandian Ore Deposit Database (FODD).

12 4 Nuvarande läge och nära framtid En sammanställning av vad olika företag presenterar, som produktion av råmalm eller leverans av produkter, har gjorts för hela Barentsregionen. I de fall siffror om planerade produktionsökningar ges av företagen har dessa noterats och tagits med i sammanställningen. 4.1 Gruv- och mineralindustrin i norra Sverige Gruvindustrin i Sverige har under de senaste åren utvecklats positivt sedan avregleringen 1992. Utvecklingen har i stort sett följt den internationella trenden med dess utvecklingscykler. De två dominanta aktörerna LKAB och Boliden stod under många år för i nästan all gruvverksamhet men under senare år har Sverige fått se nya aktörer komma in på marknaden. Den generella trenden under 1900-talet har varit en ökande produktion (figur 4-1) samtidigt som gruvorna blivit färre och större. Under 2000-talet har situationen delvis ändrats då flera nya gruvor öppnats samtidigt som flera befintliga gruvor ökat sin produktion ytterligare. Figur 4-1. Malmproduktion (brytning) i Sverige under åren 1900-2010. Källa: SGU, Bergverksstatistik, 2010. 4.1.1 Nuvarande producenter Under 2010 fanns tio gruvor i produktion i Norr- och Västerbotten, se tabell 4-1 och figur 4-2. Producerande företag var LKAB, Boliden Mineral AB, Björkdalsgruvan AB och Dragon Mining AB. Under 2010 tillkom Gruvberget och Maurliden Östra som

13 nyöppnade fyndigheter och jämfört med 2009 skedde en betydande produktionsökning i Kiirunavaara, Malmberget och Aitik. Tabell 4-1. Malmproduktion i Norrbotten och Västerbotten 2010 Län Företag Fyndighet Råmalmsproduktion Norrbotten LKAB Kiirunavaara 26,470 Norrbotten LKAB Malmberget 16,507 Norrbotten LKAB Gruvberget 0,869 Norrbotten Boliden Mineral AB Aitik 27,596 Västerbotten Boliden Mineral AB Kristineberg 0,650 Västerbotten Boliden Mineral AB Maurliden 0,039 Västerbotten Boliden Mineral AB Maurliden Östra 0,361 Västerbotten Boliden Mineral AB Renström 0,272 Västerbotten Björkdalsgruvan AB Björkdal 1,081 Västerbotten Dragon Mining AB Svartliden 0,298 1 Källa SGU, Bergverksstatistik 2010. Figur 4-2. Gruvor i drift i norra Sverige 2010. Källa: SGU, Bergverksstatistik, 2010.

14 4.1.2 Prospektering och nya gruvprojekt Fokus för prospekteringen i Sverige har under flera år legat på basmetaller (Cu, Zn, Pb) och guld och det anges fortfarande vara fallet (SGU, Metaller och mineraler, 2011), med ett ökat inslag av järnmalm. Totala prospekteringskostnaderna i Sverige följer väl de globala trenderna med en kraftigt ökad satsning från och med 2006 till följd av kraftigt ökade metallpriser på världsmarknaden. Efter en mindre nedgång 2009 till följd av sämre världskonjunktur kom prospekteringsvolymen 2010 att ligga på knappt 700 MSEK för hela landet. Sedan toppåret 2008 har även antalet beviljade undersökningstillstånd minskat och särskilt tydligt märks detta på en betydligt minskad areal av beviljade tillstånd. Däremot ligger antalet beviljade förlängningar av tillstånd tämligen konstant. Närmare 60% av den för hela landet beviljade arealen av undersökningstillstånd för metaller och industrimineral låg 2010 i Norrbotten, som därmed betydligt ökat sin andel jämfört med 2009. För Västerbotten låg andelen 2010 på 16%. Fokus i Norrbotten var främst på järn och till mindre del på koppar och guld. I Västerbotten dominerade basmetaller och guld men även nickel är en viktig metall. I viss omfattning förekommer även prospektering efter uran i både Norrbotten och Västerbotten. Under åren 2005 2010 beviljades sex bearbetningskoncessioner i Norrbotten omfattande totalt 388,31 Mt mineraltillgångar, varav tre var utvidgningar av befintliga koncessioner. I Västerbotten beviljades under samma period tretton bearbetningskoncessioner omfattande totalt 270,263 Mt, vara två var utvidgningar av befintliga koncessioner (SGU, Bergverksstatistik, 2010, 2009, 2008, 2007, 2006, 2005), se tabell 4-2. Tabell 4-2. Ansökta och beviljade bearbetningskoncessioner i Norr- och Västerbotten 2005-2011. Län Företag Fyndighet Metall År Mineralresurs Mt 4 Norrbotten Northland Sahavaara K nr 1 Fe, Cu 2010 114,2 Resources Norrbotten Avalon Minerals Viscaria K nr 3, 4, Cu Sökt 39,9 5 2010 2 Norrbotten Kiruna Iron AB 3 Rakkurijärvi K nr 1 Cu, Au, Fe Sökt 5,79 2009 2 Norrbotten Northland Tapuli K nr 1 Fe 2008 97,31 Resources Norrbotten Northland Tapuli k nr 2 Fe 2008 4,67 Resources Norrbotten LKAB Kiirunavaara K nr Fe 2008 34,0 2 1 Norrbotten LKAB Malmberget K nr 4 1 Fe 2007 102,13 Norrbotten Boliden Mineral AB Aitik K nr 5 1 Cu, Au, Ag, Mo 2007 36,0

15 Norrbotten Kopparberg Mining Expl. AB Eva K nr 1 Cu, Zn, Pb, Ag, Au Sökt 5,2 2007 2 7,3 Summa 439,2 Norrbotten Västerbotten Northfield Stekenjokk Cu, Zn, Au, Sökt Exploration AB Ag 2011 2 Västerbotten IGE Nordic AB Rönnbäcken K nr 1 Ni, Co, Au, 2010 54,9 Ag, Pt, Pd Västerbotten IGE Nordic AB Rönnbäcken K nr 2 Ni, Co, Au, 2010 192,9 Ag, Pt, Pd Västerbotten Boliden Mineral Älgträsk K nr 2 Au, Ag, Zn, 2009 2,091 AB Cu Västerbotten Boliden Mineral Östra Åkulla K nr 2 Au, Ag, Cu, 2009 0,23 AB Zn, Pb Västerbotten Björkdalsgruvan Häbbefors K nr 5 1 Au 2009 1,257 AB Västerbotten Boliden Mineral Maurliden Östra K Cu, Zn, Au, 2008 1,64 AB nr 1 Ag, Pb Västerbotten Gunnarn Mining Barsele K nr 1 Au, Ag 2007 13,742 AB Västerbotten Gunnarn Mining Barsele K nr 2 Au, Ag, Cu, 2007 0,254 AB Pb, Zn Västerbotten Lappland Stortjärnhobben K Au, Ag 2007 0,661 Goldminers AB nr 1 Västerbotten Niili Mineral AB Vindelgransele K Zn, Pb, Cu, 2007 0,016 nr 1 Ag, Au Västerbotten Boliden Mineral Kristineberg K nr Au, Ag, Cu, 2007 1,008 5 1 Zn, Pb Västerbotten North Atlantic Natural Resources AB Norrliden K nr 1 Zn, Cu, Pb, Ag, Au 2006 1,516 Västerbotten Boliden Mineral AB Petiknäs K nr 3 Au, Ag, Cu, Zn, Pb 2005 0,064 Summa 277,563 Västerbotten 1 Bearbetningskoncession för utvidgad gruvbrytning 2 Ansökan ännu ej godkänd, årtalet avser då år för ansökan och anges kursivt. 3 Ansökan överförd från sökanden Rio Tinto Mining-Expl. & Anglo American Expl. 4 Mineralresurs enligt ansökan om bearbetningskoncession. Kan ha förändrats genom senare undersökningsarbeten. Källa: SGU, Bergverksstatistik 2010, 2009, 2008, 2007, 2006, 2005, samt Bergsstaten 2011. Norrbotten Under 2011 påbörjade Boliden Mineral brytningen i det strax söder om Aitik belägna dagbrottet Salmivaara vilket bidrar till den planerade produktionsökningen till 36 miljoner ton bruten malm som beräknas uppnås under 2014 (Boliden delårsrapport januari-juni 2011). Boliden utför även undersökningsarbeten i Aitik:s närområden med

16 förnyade borrningsinsatser i bland annat Nautanenområdet där tidigare NAN och Phelps Dodge utför prospekteringsarbeten. I Norrbotten pågår utbyggnaden av järnmalmsgruvorna Tapuli och Sahavaara i Pajala med planerad produktionsstart i slutet av 2012 för Tapuli och 2014 för Sahavaara. Pellivuoma är ytterligare en resurs i Pajala men som kan komma i produktion först längre fram i tiden (Northland Resources Corporate presentation 2011, September 06). Northland har även projekt på finska sidan men dessa redovisas i avsnittet som behandlar de finska förhållandena. LKAB har för avsikt att öka produktionen av malmprodukter till ca 37-40 Mt till 2020. Detta kommer att ske genom att man öppna flera nya dagbrottsgruvor. Delar av den ökade produktionen kommer att utgöras av fines eller styckemalm. Gruvberget togs i produktion redan 2010 och kommer att kunna producera 2 Mt råmalm. I Mertainen har LKAB bearbetningskoncession till 2025 och utför under 2011 provbrytning omfattande 380 000 ton malm. Företaget avser att lämna in ansökan om miljötillstånd vid årsskiftet 2011/2012. Vid full produktion i Mertainen planeras 15 Mt råmalm produceras per år (http://www.lkab.net/?openform&id=1c4f2). Vilka kvantiteter som kommer att produceras vid ett återöppnade av Leveäniemigruvan har däremot inte redovisats. Företaget bedriver även prospektering inom undersökningstillstånd på järnmalm i anslutning till befintliga gruvor samt ytterligare några områden i regionen vilket betyder att ytterligare fyndigheter kan tillkomma. Det är därför rimligt att anta att LKAB kan komma att leverera ytterligare ca 10 Mt produkter från övriga fyndigheter i regionen, och därmed komma upp i närmare 50 Mt 2020, en nivå som presenterats i andra sammanhang. LKAB undersöker även möjligheterna till att utvinna apatit samt sällsynta jordartsmetaller ur anrikningsavfall som är deponerat i sandmagasin vid Kiirunavaara. Även det Australienska bolaget Avalon Minerals Ltd har via dotterbolaget Avalon Minerals Viscaria AB långt framskridna planer på att starta gruvdrift i den sedan tidigare nedlagda Viscariagruvan i Kiruna. Planerna omfattar dels produktion i återstående malmpartier i Viscariagruvan, dels att öppna dagbrott på två parallellzoner till den tidigare brutna malmen. Företaget planerar för en årsproduktion av 3 Mt malm vilken kommer att ge 80 000 ton kopparkoncentrat och 750 000 ton magnetitkoncentrat. Planer finns även på att utvinna metaller ur avfallssanden från den tidigare gruvdriften. Avalon innehar även undersökningstillstånd på den nedlagda koppargruvan i Adak i nordligaste Västerbotten men har där inte kommit lika långt i undersökningsarbetena och man letar en köpare eller en samarbetspartner till den fyndigheten. Möjligheten att hitta ny kopparfyndigheter finns även i företagets undersökningstillstånd inom Kirunagrönstenarna norr om Kiruna. 2010 bildades Kiruna Iron AB som ett dotterbolag till Scandinavian Resources AB som i sin tur är ett dotterbolag till det Australiensiska Scandinavian Resources Ltd. Kiruna Iron har fokus på järnmalmsfyndigheter i Norrbotten medan Scandinavian Resources har projekt på huvudsakligen basmetaller i Sverige och Norge. Kiruna Iron har genom egna undersökningstillstånd, uppköp från andra företag och samarbetsprojekt skaffat sig rättigheterna till ett stort antal kända järnmalmsförekomster i Malmfälten. Ambitionen är att påbörja gruvdrift i ett flertal fyndigheter med möjlig produktionsstart 2015 (www.kirunairon.se). Vid Rakkurijokki strax söder om Kiruna har man idag kommit längst i graden om kännedom om mineralresurserna. Totalt har Kiruna Iron med

17 omfattande borrningsinsatser under 2011 befäst mineraltillgångar omfattande totalt 412 Mt järnmalm i Kirunaområdet fördelat på 10 fyndigheter. Företaget har även undersökningstillstånd på järn i Lannavaaraområdet, söder om Masungsbyn och sydväst om Porjus. Man har dessutom nyligen ingått ett samarbetsavtal med Boliden Mineral rörande prospektering i Lannavaaraområdet. Teck Cominco Ltd har genom sitt dotterbolag TCL Sweden Ltd ett antal undersökningstillstånd på koppar och järnmalm öster om Kiruna, bland annat järnmalmsfyndigheterna i Masungsbyn, Vittangiområdet. Historiska tillgångar uppgår till 134 Mt i de kända fyndigheter som ligger inom företagens undersökningstillstånd. Borrningar har planerats i Masungsbyn för att komplettera äldre data och genomföra en klassificering enligt NI 43-101 standards, dock har inga mer omfattande arbeten skett under de senaste åren. I Jokkmokkstrakten har det engelska bolaget Beowulf Mining plc utfört borrningar på järnfyndigheten Kallak och fyndigheten bedöms vara av sådan omfattning att den anses ha potential för en årlig brytning av upp till 10 Mt/år med produktionsstart tidigast 2016-2017 (www.beowulfmining.com). I ett pressmeddelande presenterade man nyligen (2011-11-11) en JORC klassificering av Kallak på 131,6 Mt med 28% Fe i norra delen, samt att man har anser att den södra delen av fyndigheten har en potential att hålla 200-230 Mt med 30-32% Fe. Beowulf innehar även den vid Kvikkjokk belägna fyndigheten Ruotevare. Denna järn-titanfyndighet har betydande mineraltillgångar och skulle resultera i 4,8 Mt koncentrat årligen vid en brytning av 10 Mt/år (www.beowulfmining.com). Några närmare planer på produktionsstart finns dock inte och fyndigheten ligger dessutom inom obruten fjällterräng. Beowulf har även utfört borrningar på koppar-guldfyndigheten Majves i Jokkmokksområdet och har i samarbete med Phelps Dodge erhållit halter på 0,42% Cu och 0,52 g/t Au över 110 m i ett av borrhålen. Inom undersökningstillståndet Riikalahti norr om Kiruna där LKAB Prospektering tidigare erhållit indikationer på Ni, Cu och PGE har inga mer omfattande arbeten gjorts ännu. Eurasian Minerals Inc. har etablerat samarbete med Antofagasta Minerals A.S. i Norrbotten. De har inom sina undersökningstillstånd den tidigare kända kopparförekomsten Pikkujärvi som har en historisk mineraltillgång på 11,4 Mt med 0,43% Cu. Målsättning är att hitta kopparförekomster av typen IOCG eller porphyry (http://www.eurasianminerals.com/new/europe.asp). Blackstone Ventures har utifrån ett mineraljaktsfynd på koppar och guld av IOCG-typ sydväst om Pajala gjort vissa undersökningsarbeten som dock ännu inte lett till att några mer lovande resultat presenterats. De sedan tidigare kända uranförekomsterna Guobevare (Pleutajokk) och Skuppesavon i Arjeplog, samt Kvarnån i Bodens kommun undersöks av Continental Precious Minerals Inc. (CPM). Sammanlagt innehåller dessa tre fyndigheter mineraltillgångar omfattande 4,85 Mt med 0,07-0,1% U (CPM, 2005). Även Mawson Resources Ltd prospekterar efter uran i området Arjeplog-Arvidsjaur.

18 Västerbotten I Västerbotten finns ett flertal mer eller mindre långt gångna gruvprojekt. Boliden har under 2010 öppnat dagbrott på basmetallfyndigheten Maurliden Östra och planerar att öppna Kankbergsgruvan (Åkulla Östra) under mitten av 2012 med en årsproduktion av 1 150 kg guld och 41 ton tellurium (Boliden delårsrapport januari-juni 2011). Under 2009 erhölls bearbetningskoncession för Älgträsk (Cu, Zn, Au, Ag) som omfattar totalt 4,2 Mt malm, men några planer på att öppna fyndigheten för gruvdrift har inte ännu presenterats. Kopparberg Mineral har från Lundin Mining tagit över basmetallfyndigheten Eva som påträffades på 1990-talet av NAN och då benämndes Copperstone. Den är belägen i Norrbotten nära gränsen till Västerbotten men tillhör rent geologiskt den nordligaste delen av Skelleftefältet. Botnia Exploration Holding AB har 2011 erhållit tillstånd för provbrytning av 65 000 ton i guldfyndigheten Vargbäcken belägen söder om Kristineberg och kommer att inleda arbetena under november 2011. Inom Guldlinjen har det Vancouverbaserade företaget Orex Minerals Inc. övertagit fyndigheten Barsele och undersöker den ytterligare. Lappland Goldminers AB återöppnar Ersmarksberget 2012 (tidigare ägd av Scan Mining och benämnd Blaikengruvan) med fokus på guld (Lappland Goldminers AB, delårsrapport Q2, 2011). Företaget har även bearbetningskoncession på guldförekomsterna Fäboliden och Stortjärnhobben. Fäboliden har betydande mineraltillgångar men den planerade produktionsstarten är uppskjuten på grund av bristande finansiering av projektet. Det Vancouverbaserade företaget Blackstone Ventures har flera Ni-projekt i Västerbotten. Bland projekten märks främst Lainejaure, Rörmyrberget och Lappvattnet med en sammanlagd mineraltillgång på över 8 Mt, dessutom finns ytterligare fyndigheter som dock saknar data på mineraltillgångar enligt nu gällande regler. Eventuella planer på att starta gruvdrift har ännu inte presenterats. Blackstone Ventures har även gjort undersökningsarbeten i Hemavanområdet på den av Boliden tidigare undersökta basmetallfyndigheten Uma nära norska gränsen. Mycket höga halter av Cu, Zn och Pb har hittats i borrhål, häll och block inom ett större område. Längre norrut i den sydligaste delen av Norrbotten har de även undersökningstillstånd på kopparfyndigheten Jervas som dock är betydligt mera låghaltig. Det Vancouverbaserade företaget Golden-Ore Resources Ltd har genom sitt dotterbolag Björkdalsgruvan AB guldproduktion i Björkdal. Under 2010 bröts 1 Mt malm och totala mineraltillgångar uppgår till 34 Mt. Företaget innehar även basmetallfyndigheten Norrliden i Skelleftefältet som de 2008 köpte av North Atlantic Resources AB. Kända mineraltillgångar omfattar 0,35 Mt men ännu har inga planer presenterats på produktionsstart.

19 IGE Resources AB planerar via sitt dotterbolag Nickel Mountain Resources AB en storskalig gruvdrift på den låghaltiga nickelfyndigheten Rönnbäcken i Storumans kommun. Med en årsproduktion av 30 Mt malm kommer 26 000 ton nickel och 760 ton kobolt att produceras (http://www.nickelmountain.se/eng/ronnbacken/projectoverview/), dessutom har man nyligen rapporterat att 1,53 Mt magnetitkoncentrat kan erhållas som biprodukt (IGE Press release No 47, 2011). IGE har erhållit bearbetningskoncession på Rönnbäcken men produktionsstart bedöms tidigast kunna ske 2016 (Nickel Mountain, Presentation 2011-10-18). Northfield Exploration AB undersöker möjligheten att åter öppna den nedlagda Stekenjokkgruvan och har 2011 sökt bearbetningskoncession för brytning av 0,6-0,8Mt/år och med en möjlig produktionsstart 2015. Boliden har sedan tidigare kända bly-zinkfyndigheter i fjällranden och utför nu förnyade undersökningsarbeten i Doroteaområdet. Företaget har bearbetningskoncession på Lövstrand, Ormsjö, Bellviksberg och Granberget men kräver ytterligare tonnage i området för att det skall vara lönsamt att uppta gruvdrift. De två sistnämnda fyndigheterna ligger i Jämtland strax söder om länsgränsen till Västerbotten. Continental Precious Minerals Inc. (CPM) innehar undersökningstillstånd på Björkåmyran i Åsele kommun. Fyndigheten är känd sedan tidigare och har mineraltillgångar omfattande 1.33 Mt med 0.1% U (CPM 2005). Mawson Resources Ltd innehar undersökningstillstånd på Dubblon där företaget låtit göra en klassificering av mineraltillgången som uppgår till 13,2 Mt med 0,03% U 3 O 8 (Mawson, 2008). Det engelska bolaget Tertiary Minerals plc gör ytterligare undersökningar på en av Gränges International tidigare uppborrad flusspatfyndighet i Storuman. Fyndigheten omfattar 27,8 Mt med 10,2% flusspat och skulle vid en produktion av 1 Mt/år i dagbrott generera 0,103 Mt koncentrat och en möjlig produktionsstart 2014 (http://www.tertiaryminerals.com/storuman.html). 4.1.3 Kända mineraltillgångar med vedertagen klassificering De aktiva gruvorna i Norrbotten har betydande kända malmreserver och mineraltillgångar som med nuvarande produktionsnivå räcker för mer än 20 års drift. LKAB har dessutom flera fyndigheter där mineraltillgångarna ännu inte är klassificerade enligt JORC, NI 43-101 eller annan vedertagen standard men där tidigare gjorda uppskattningar uppgår till flera hundra miljoner ton. Även för de planerade gruvprojekten i Pajala finns betydande mineraltillgångar omfattande 271 Mt i tre fyndigheter. Beowulf:s fyndighet Kallak (Fe) fick precis vid färdigställandet av denna rapport en JORC klassificering av Kallak fyndigheten, se nedanstående tabell (tabell 4-3).

20 Tabell 4-3. Malmreserver och mineraltillgångar i Norrbotten Företag Fyndighet Malm- Mineral- Metaller reserver Mt tillgångar Mt LKAB Kiirunavaara 658 335 Fe LKAB Malmberget 270 116 Fe LKAB Gruvberget 10 Fe LKAB Leveäniemi 110 Fe Northland Sahavaara 75 Fe Northland Tapuli 101 Fe Northland Pellivuoma 95,1 Fe Kiruna Iron Rakkurijokki 74,5 Fe Kiruna Iron Rakkurijärvi 69,6 Fe Kiruna Iron Discovery 10,9 Fe, Cu Zone Kiruna Iron Tributary Zone 4,9 Fe Kiruna Iron Vieto 14 Fe Kiruna Iron Ekströmsberg 72 Fe Kiruna Iron Pattok 62,4 Fe Kiruna Iron Tjårrojåkka 52,6 Fe Kiruna Iron Sautusvaara 12,4 Fe Norra Kiruna Iron Sautusvaara 38,8 Fe Södra Avalon Viscaria A+B 44,7 Cu, Zn Avalon Viscaria D 9 Fe, Cu Beowulf Kallak 131,6 Fe Beowulf Ruoutevare 140 Fe Boliden Aitik 733 1717 Cu, Au, Ag, Mo Beowulf Lulepotten 5,4 Cu, Au (Ballek) CPM Guorbavare 1,93 U CPM Skuppesavon 1,94 U CPM Kvarnån 0,978 U Bolidens gruvor i Skelleftefältet har liksom Dragon Minings gruva i Svartliden tämligen små malmreserver och mineraltillgångar som med nuvarande produktionsvolymer i flera fall bara räcker till några års drift. Bäst är situationen i Kristineberg med totalt 9,4 Mt. Även för Björkdalgruvan är malmreserverna små men däremot är mineraltillgångarna relativt stora med totalt ca 34 Mt i dagbrott och under jord. Historiskt har dessa förhållanden gällt i många år för Bolidens gruvor i Skelleftefältet och tillskottet av nya malmreserver varje år har i stort sett motsvarat vad som producerats. Detta årliga tillskott av malmreserver och mineraltillgångar uppnås genom tätare uppborrning av kända mineraliseringar vilket gör att fyndigheterna kan klassificeras enligt vedertagen standard samt genom nyfynd igenom i första hand gruvnära prospektering. Malmproduktionen i Skelleftefältet kommer därför troligen att ligga på ungefär nuvarande nivå under överskådlig tid framöver. Övriga kända fyndigheter i Västerbotten omfattar relativt små tonnage förutom Ni-fyndigheten Rönnbäcken (926 Mt i tre fyndigheter) och guldfyndigheten Fäboliden (93 Mt). Båda

21 fyndigheterna är låghaltiga och är planerade att brytas storskaligt i dagbrott med en beräknad årsvolym av 30 respektive 5 Mt råmalm. Tabell 4-4. Malmreserver och mineraltillgångar i Västerbotten Företag Fyndighet Malm- Mineral- Metaller reserver Mt tillgångar Mt Boliden Kristineberg 4,14 5,26 Cu, Z, Pb, Ag, Au Boliden Maurliden 1,30 1,41 Cu, Zn, Pb, Ag, Au Boliden Maurliden Östra 1,06 0,41 Cu, Zn, Ag, Au Boliden Renström 1,76 3,41 Cu, Zn, Pb, Ag, Au Boliden Kankberg 2,78 0,789 Au Boliden Petiknäs norra 2,23 Cu, Zn, Pb, Ag, Au Boliden Älgträsk 4,2 Au Golden-ore Björkdal DB 3,568 20,716 Au Golden-Ore Björkdal UJ 0,457 8,927 Au Golden-Ore Norrliden 2,352 Zn, Cu, Au, Ag Kopparberg Eva 5,16 Zn, Cu, Au, Ag Orex Barsele 31,4 Au Lappland G Ersmarksberg 0,662 Au Dragon Svartliden DB 0,628 Au Dragon Svartliden UJ 0,345 Au Lappland G Fäboliden 93 Au Lappland G Stortjärnhobben 0,661 Au Botnia Ex Vargbäcken 2,1 Au IGE Rönnbäcksnäset 311,9 Ni, Co, Au IGE Vinberget 58,4 Ni, Co, Au IGE Sundsberget 556 Ni, Co, Au CPM Björkåmyran 1,334 U Mawson Dubblon 13,2 U 4.1.4 Industrimineral och blocksten Ingen mer omfattande produktion av industrimineral eller blocksten har skett i Västerbotten och Norrbotten. Den enda nu pågående verksamheten omfattar brytning av dolomit i Masungsbyn som tillsatsmedel i pellets samt brytning av blocksten i Sangis. Tidigare har i mindre omfattning kvartsit brutits av LKAB som tillsatsmedel i Nukutusvaara och Hopukka i Kirunaområdet. Potentiella fyndigheter av kvartsit finns även på några andra platser. I Vittangiområdet, i Masungsbyn och i Pajalaområdet förekommer även rätt betydande förekomster av grafit. Längre söderut finns Raitajärvi grafitförekomst i Övertorneå kommun. Endast mindre provbrytningar har skett i några av dessa förekomster. Betydande förekomster av dolomit finns förutom i Masungsbyn även på flera andra platser i Pajala, Masungsbyn och Lannavaaraområdet. I Jokkmokksområdet finns Norvijaure kalkstensförekomst där det tidigare funnits planer på storskalig brytning.

22 Fyndigheten ligger tämligen nära Inlandsbanan. I Arjeplogsfjällen finns en förekomst av högren kvarts som bedöms vara kommersiellt möjlig att bryta. Den innehas av företaget Pajeb Kvarts AB och omfattar tillgångar på 0,2 Mt. Ett flertal pegmatitförekomster i Norrbotten har under börja och mitten av 1900-talet brutits i liten skala för utvinning av kvarts och fältspat. I senare tid har dock endast fyndigheten Niilivaara mellan Överkalix och Gällivare periodvis brutits för utvinning av fältspat. I Västerbotten har endast mindre mängder industrimineral utvunnits. Mest betydande är kalkstensförekomsterna vid Björkdal och Burträsk i de nordöstligaste delarna av länet. Förekomsterna är dock små och av relativt dålig kvalitet. I de västligare delarna av länet inom Storumans kommun undersöker Tertiary Minerals en betydande förekomst av flusspat som de bedömer vara möjlig att ta i produktion med en årlig volym av 0,1 Mt koncentrat. Inom fjällbergrunden finns även betydande förekomster av ultrabasiska bergarter vilka kan ha en potential för produktion av olivin, täljsten och talk. 4.2 Gruv- och mineralindustrin i norra Finland Gruv och mineralindustrin i norra Finland har inte en lika tydlig fördelning till specifika malmdistrikt som är fallet i norra Sverige. Dock finns en viss tyngdpunkt till norra Finland, särskilt vad beträffar fyndigheter som genererar större tonnage av produkter att transportera från gruvorna. Efter en tydlig nedgång i antalet metallproducerande gruvor under 80- och 90-talen har en betydande återhämtning skett under 2000-talet med flera nyöppnade gruvor. En väsentlig skillnad mot svenska förhållanden är att finska geologiska undersökningen (GTK) utför tämligen omfattande prospekteringsverksamhet med en målsättning att hitta nya mineralfyndigheter som sedan kan utvecklas vidare av privata företag. Denna basprospektering av greenfield karaktär har varit mycket framgångsrik och lett till ett flertal fynd som nu är eller planeras bli producerande gruvor. Dessutom är ett stort antal privata aktörer verksamma inom prospekteringen där många har utländskt kapital som finansiering. En översikt av befintliga gruvor och pågående avancerade gruvprojekt i Finland syns i figur 4-3.

23 Figur 4-3. Gruvor i drift och långt gångna gruvprojekt i Finland 2010. Källa: GTK. GTK har gjort en framtidsprognos för den finska gruvindustrin som visar på en betydande ökning av antalet gruvor och framförallt en ökning av brutet tonnage, figur 4-4. Det är värt att notera att den antagna ökningen inte resulterar i speciellt stor ökning av levererade produkter då den enda fyndighet som ger stor andelar produkter per brutet ton malm är Kolari Fe-malm.

24 Figur 4-4. Prognos över framtida brytning vid gruvor i Finland, notera tonnage rånalm, inte produkter. Ökningen av tonnaget produkter som resultat av denna expansion är ett fåtal ton. Källa: GTK. 4.2.1 Malmfyndigheter I följande beskrivning delas norra Finland upp i två regioner. Den nordligaste regionen benämns Finska Lappland och motsvarar i stort Lapplands län utom den sydvästligaste delen. Den södra regionen benämns Mellersta Finland och motsvarar huvuddelen av Uleåborgs län utom de mer kustnära delarna söder om Uleåborg. Dit räknas även de sydvästra delarna av Lapplands län. Denna uppdelning grundas på skillnader i geologiska förhållanden och typer av fyndigheter. Finska Lappland Finska Lappland har en bergrund som till stor del liknar den i norra Norrbotten och fyndigheterna är delvis av likartad karaktär. Historiskt har regionen dominerats av fyndigheter med järn, koppar och guld, främst då i områden kring Kittilä och Kolari. På senare tid har guld fått en kraftig ökad betydelse i och med öppnandet av Kittilä Mine och en omfattande prospektering efter nya guldfyndigheter sker i området. Det är framförallt Agnico Eagle, och Dragon Mining som är verksamma i närområdet till Kittilä Mine. Dessutom har det svenska företaget Lappland Goldminers övertagit den av Scan Mining nedlagda Pahtavaaragruvan och bidrar nu tillsammans med Kittilä Mine

25 till en årsproduktion av ca 6 ton guld i regionen. Sett till produktion är Kittilä Mine Europas största guldgruva. Även Taranis Resources är verksamma i finska Lappland med undersökningar av flera sedan tidigare kända koppar-guldförekomster (http://www.taranis.us/). Tidigare har flera mindre järnmalmsgruvor funnits vid Kolari men produktionen upphörde successivt under 1980-90 talen. Northland Resources har dock långt framskridna planer på att återuppta driften i Kolariområdet och har genom omfattande borrningskampanjer säkrat betydande mineraltillgångar i fyndigheten Hannukainen. Fyndigheten planeras komma i drift 2014 med en årsvolym om 6 Mt råmalm vilket genererar ca 2 Mt järnmalmsprodukter och små mängder guldhaltig kopparslig. Företaget har även flera andra fyndigheter med järn, koppar och guld i området som vid ytterligare undersökning kan komma att visa sig vara ekonomiska att bryta. Genom GTK:s upptäckt av Kevitsa 1987, som är en stor men relativt låghaltig fyndighet med nickel, koppar, kobolt, platinametaller och guld, har regionen fått en ny typ av malmfyndighet av ekonomiskt intresse. Fyndigheten utvecklas nu till gruva av First Quantum och beräknas börja producera malm 2012 med en årsvolym av 8 Mt råmalm per år vid full drift vilket då årligen genererar ca 0,3 Mt koncentrat. I närheten av Kevitsa finns även rätt betydande fyndigheter av krommalm (Koitelainen och Ankavaara). Dessa fyndigheter har dock inte lika hög kromhalt som Kemi och är dessutom mindre lämpade att bryta rationellt i dagbrott. Anglo American har i samma region utfört omfattande prospekteringsborrning de senaste åren. I samband med slutförandet av denna rapport presenterade bolaget, vid prospekteringsmötet FEM 2011 i Levi, resultat från undersökningar av en nyupptäckt Cu-Ni-PGE fyndighet vid Sakatti utanför Sodankylä (Anglo American, 2011-11-02 & Mining Journal, 2011-10-21). Fyndigheten har stor potential att utvecklas till en ekonomiskt lönsam gruvverksamhet men det återstår fortfarande flera år av prospektering och ekonomiska utvärderingar innan man är i drift. En mycket rik fyndighet av guld och uran upptäcktes 2008 i närheten av Ylitornio. Fyndigheten benämnd Rompas undersöks av Mawson Resources Inc. och bedöms som mycket lovade. Företaget har även ytterligare undersökningstillstånd på uran i Finska Lappland (http://www.mawsonresources.com/s/rompas.asp). Mellersta Finland Regionen domineras av malmfyndigheter kopplade till 2,44 2,45 miljarder år gamla basiska lagrade intrusioner. Största gruvorna är Kemi kromfyndighet som bryts av Outokumpu och den sedan 1985 nedlagda Mustavaaragruvan som från starten 1974 producerat 13,6 Mt vanadinmalm. I Kemi som tidigare var en dagbrottgruva sker sedan 2003 produktion under jord med en årsvolym av 1,3 Mt vilket genererar 0,6 Mt fines och styckemalm, varav det mesta används som råvara i stålverket i Tornio. Mustavaara undersöks nu av det Holländska företaget Akkerman Exploration och betydande tonnage av vanadin- och titanhaltig magnetit finns i förekomsten. Några beräkningar av halt och tonnage enligt nuvarande standard har dock ännu inte redovisats. Mindre

26 kvantiteter järnmalm har mellan 1958-1974 brutits i Misi i nordligaste delen av regionen. Genom omfattande och systematiskt prospekteringsarbete har GTK under 1980- och 90- talen identifierat ett antal PGE-fyndigheter av möjlig ekonomisk betydelse i de lagrade intrusionerna i regionen. Vissa av fyndigheterna innehåller även påtagliga halter av nickel och koppar. Fyndigheterna har delvis något olika karaktär med endera relativt liten mäktighet men högre halter eller låghaltiga fyndigheter av större mäktighet. De senare utgör objekt lämpade för storskalig gruvdrift i dagbrott vilket avsevärt minskar brytningskostnaderna. Flera av dessa fyndigheter undersöks nu ytterligare av bland annat företagen Gold Fields, Nortec Minerals, Akkerman Exploration och Magnus Minerals för att utvärdera deras ekonomiska potential. Den mest betydande fyndigheten utgörs av Suhanko där Gold Fields beräknar att en möjlig gruvdrift skulle kunna omfatta en årsproduktion av 7,5 Mt malm genom storskalig dagbrottsbrytning. Några konkreta planer på att öppna en gruva har dock inte redovisats och en möjlig produktionsstart ligger troligen relativt långt fram i tiden. Även andra PGE-Ni-Cu fyndigheter i regionen kan visa sig vara ekonomiskt intressanta och utgör en möjlig potential för utökad gruvdrift. Nära den ryska gränsen i trakten av Kuusamo undersöker Dragon Mining de tidigare kända fyndigheterna med guld, kobolt och uran vilka GTK påträffade på 1980-talet. Den mest betydande är Juomasuo som har en historisk mineraltillgång på 0,7 Mt med 6g/t Au och 0,15% Co (FINGOLD). Även Belvedere Resources är verksamma i samma område och innehar flera fyndigheter med historiska mineraltillgångar på 2.5 Mt (http://www.belvedere-resources.com/) Talvivaara är en låghaltig multimetallfyndighet knuten till grafitrika sedimentbergarter. Denna fyndighet är känd sedan länge men har genom sin speciella karaktär inte förrän nu blivit ekonomiskt intressant. Den exploateras nu av Talvivaara Mining genom storskalig dagbrottsbrytning och biolakning. Driften startade 2008 och man kommer 2014 att vara uppe i full produktion som då omfattar 24 Mt per år vilket genererar 50 000 ton nickel, 90 000 ton zink, 15 000 ton koppar, 1 800 ton kobolt och 350 ton uran (Talvivaara Mining Company, 2011). Andra planerade gruvprojekt i regionen omfattar silverfyndigheten Taivaljärvi och guldfyndigheten Laiva. Det svenska företaget Sotkamo Silver AB har för avsikt att utveckla Taivaljärvi till en producerande gruva under senare delen av 2013. Med en årsvolym av 0,4 Mt malm genereras 5 000 ton koncentrat innehållande zink, bly, silver och guld. Även Nordic Mines siktar på att få fyndigheten Laiva i produktion med en möjlig årsproduktion av 2 Mt malm. Någon närmare tidsplan för produktionsstart har dock inte redovisats. Altona Mining innehar undersökningstillstånd på flera sedan tidigare kända Niförekomster i Kuhmo. I fem fyndigheter har de totala mineraltillgångar omfattande 6.0 Mt med 0,55% Ni (http://www.altonamining.com/). Uran har tidigare brutits i mindre omfattning på några platser. Mawson Resouces Inc. undersöker nu den sedan tidigare kända förekomsten Nuottijärvi som omfattar 2.0 Mt

27 med 0,074% U 3 O 8 i mineraltillgångar (http://www.mawsonresources.com/s/finland.asp). 4.2.2 Industrimineralfyndigheter Produktionen av industrimineral har varit relativ begränsad i norra Finland liksom den varit i norra Sverige. Verksamhet har i huvudsakligen varit lokaliserad till trakten av Tornio där SMA Saxo Mineral OY bryter dolomit och kvartsit med en årsvolym av ca 50 000 ton per år och produkt. Nordkalk har planerat att återuppta produktionen av kalksten i fyndigheten Ruonja Kolariområdet och har under 2010 gjort provbrytning och beräknar att starta brytning av 0,4 Mt kalksten per år. Nära den ryska gränsen finns norr om Salla karbonatitförekomsten Sokli som har likhet med betydande industrimineralfyndigheter på Kolahalvön. Kemira projekterar för att starta storskalig dagbrottsbrytning med produktion av apatit med järn och niob som biprodukter. Produktionsstart kan tidigast ske 2014-2015 och då med en årsvolym av 5 Mt vilket skulle generera 1,54 Mt apatitkoncentrat och 0,3 Mt magnetitkoncentrat (GTK 2010). Eventuellt kan anrikningen av rågodset ske i Kovdorgruvan som ligger några mil in på ryska sidan och som utvinner liknande produkter. Sokli har betydande mineraltillgångar i form av fosforrika residualförekomster bildade genom vittring av karbonatiten (190 Mt) och ännu större möjliga tillgångar i ovittrat berg (12 200 Mt). En betydande förekomst av täljsten har påträffats i Kivikangas och kan utgöra en möjlig resurs för produktion av talk och täljsten i större skala. Sedan tidigare sker brytning av tälsten av Tulikivi Oyj i Kuhmo för i huvudsak produktion av sten till kaminer, inredning mm. Blocksten bryts på några platser i mindre skala. 4.3 Gruv- och mineralindustrin i norra Norge I Norge skedde en snabb förändring inom gruvbranschen under 1980-talet. Från att tidigare ha varit en stark gruvnation med ett stort antal producerande gruvor avvecklades de flesta basmetallfyndigheterna under ett årtionde och kvar blev två järnmalmsgruvor (Sydvaranger och Rana) och en titangruva (Tellnes), dessutom bröts nickelmalm under 1989-2001 i Bruvann i anslutning till olivinfyndigheten Råna nära Narvik. Denna förändring var delvis orsakad av minskande malmtillgångar och sämre metallpriser men även av ökat fokus på de norska olje- och gasförekomsterna. Däremot har produktionen av industrimineral befäst sin ställning och har sedan 1980- talet ett betydligt större förädlingsvärde än de metalliska gruvorna. Även jämfört med Sverige är industrimineralproduktionen i Norge av större omfattning vilket delvis beror på geologiska orsaker men främst på geografiska faktorer. Stora delar av norra Norge utgörs av kustnära områden med hög blottningsgrad av bergrunden. Det gör att industrimineralfyndigheter är lätta att hitta och de korta transportavstånden till hamn

28 sänker transportkostnaderna avsevärt, vilket gör fyndigheterna ekonomiskt attraktiva. En sammanställning av producerande gruvor i Norge visas i figur 4-5. Figur 4-5. Gruvor i drift i Norge i Finland 2010. Källa: NGU. 4.3.1 Malmfyndigheter I samband med den globala boomen inom gruvindustrin under de senaste 5-6 åren har det skett en ökad aktivitet inom gruvindustrin även i Norge. Den sedan 1996 nedlagda järnmalmsgruvan Sydvaranger i Kirkenes har av Northern Iron åter tagits i bruk. Produktionen startade 2009 och under 2010 producerades 3,72 Mt malm från vilken framställdes 1,44 Mt koncentrat. De tidigare problemen med hög kiselhalt i koncentratet har till stor del lösts och planerna är att inom kort öka produktionen till 5,8 Mt i ett första steg till 2015 vilket skulle ge 2,8 Mt produkter årligen och därefter eventuell öka till 14 Mt vilket skulle ge 5,8 Mt produkter årligen. Malmreserverna är fördelade på flera malmkroppar och uppgick i mars 2011 till 124 Mt med 32 % Fe, dessutom finns mineraltillgångar som omfattar 446 Mt. Rana Gruber AS i Mo i Rana har en liten årsproduktion men har överlevt som järnmalmsproducent genom att man producerar koncentrat av magnetit och hematit att använda som specialprodukter vilket ger ett betydligt högre förädlingsvärde. Företaget projekterar för en ny brytningsnivå under jord i Kvannevann samt att öppna ett nytt dagbrott för att öka produktionen. Beträffande basmetaller och ädelmetaller pågår ett flertal projekt. Gexco undersöker möjligheterna att åter öppna basmetallgruvan Mofjellet som tidigare producerat zink,

29 bly, koppar och silver, men har även lovande gulduppslag i samma område. Artic Gold har genomfört förnyade borrningar i Bidjovagge och har därmed kunnat utöka de mineraltillgångar som kvarstod när gruvan stängdes 1996 efter att ha producerat 3,6 Mt malm. Totalt uppgår mineraltillgångarna av koppar och guld nu till 1,39 Mt och en framtida gruvdrift beräknas ge en årsproduktion på 0,35 Mt malm. Även den nedlagda nickelgruvan Bruvann i Råna där 8,2 Mt med 0,52% Ni brutits kan möjligen åter tas i produktion då relativt stora mineraltillgångar kvarstår i gruvan. I Altaregionen har koppar tidigare brutits i flera fyndigheter varav den mest betydande varit Repparfjord som producerat 3,1 Mt malm med 0,66% Cu åren 1972-1987. I samma område har på senare tid ytterligare en kopparfyndighet benämnd Nussir påträffats. Totalt omfattar dessa båda fyndigheter 33 Mt av mineraltillgångar och företaget Nussir ASA planerar för gruvdrift vilken tidigast kan starta 2013 och vid full drift producerar 1 Mt malm per år. Scandinavian Resources har flera projekt på basmetaller och guld i norra Norge. Bland basmetallprojekten utgör Famnvatnet (Lake Embrace) vid svensk-norska gränsen i trakten väster om Hemavan ett av de längst gångna. Tidigare kända mineraliseringar omfattande några hundra tusen ton med höga halter av Cu, Zn, Pb och förekomsten av talrika block av samma karaktär indikerar en betydande potential (http://www.scandinavianresources.com/lake-embrace.php). Betydande prospekteringsinsatser görs även av Store Norske Gull AS som fokuserar sina insatser på ädelmetaller och basmetaller där de bland annat genomför ytterligare undersökningar på de tidigare kända fyndigheterna Raitevarri (Cu, Au) och Gallujavri (Ni, Cu, PGE). Andra aktörer i regionen utgörs av Nordic Mining som bland annat genomför undersökningar på Ni-Cu-PGE vid Stjernöya. 4.3.2 Industrimineralfyndigheter och blocksten I Nordnorge sker en rätt omfattande produktion av dolomit, kalksten, kvartsit och nefelinsyenit, samt mindre mängder av grafit. Kvartsit produceras av Elkem i Austertana i närheten av Kirkenes med en årsvolym på 1,2 Mt. Tillgångarna överstiger 30 Mt. I samma region finns Skallelv vilket är en ännu ej exploaterad kvartsitförekomst av god kvalitet som undersökts av NGU och tillgångarna överstiger 100 Mt. I Kirkenesregionen har dessutom Norwegian Crystallites planer på att producera högren kvarts i fyndigheten Svanvik. Provbrytning har skett och den årliga produktionsvolymen är beräknad till 5 000 ton. Företaget har annars sin produktion av högren kvarts i Drag i Nordland. Elkem bryter även kvartsit i Mårnes vid Bodö med en årsvolym av 0,1 Mt samt projekterar för att öppna en gruva 2012 vid Nasafjäll med avsikt att producera högren kvarts. Tillgångarna omfattar minst 10 Mt och årsproduktionen beräknas till 0,2 Mt vid full drift. Fyndigheten ligger strax intill svenska gränsen. Betydande tillgångar av kvartsit kan även finnas vid Melkefjell vid Mo i Rana men den fyndigheten är inte fullständigt utvärderad.

30 Nefelinsyenit för tillverkning av keramiska produkter produceras av Sibelco Nordic på Stjernöya vid Alta. Tillgångarna uppgår till flera hundra miljoner ton och årsproduktionen uppgår till 0,35 Mt. Mindre mängder grafit har en längre tid utvunnits från fyndigheten Trälen i närheten av Tromsö. Skaland Graphite AS producerade 12 000 ton grafit år 2009 och tillgångarna uppgår till 1,7 Mt. Kalksten och dolomit produceras på flera platser vid Narvik, Bodö och Mo i Rana av flera olika företag. Årsvolymerna varierar mellan 0,4 2,5 Mt. Uppgifter om tillgångar saknas mestadels men torde i de flesta fall vara betydande. En betydande fyndighet av täljsten har påträffats vid Linajavri i närheten av Bodö. Tillgångarna bedöms vara större än 50 Mt och kan utgöra basen för storskalig produktion av talk och täljsten. Fyndigheten ligger vid gränsen till Sverige och sträcker sig vidare in i Sverige. Blocksten bryts på några platser i mindre skala. 4.4 Gruv- och mineralindustrin på Kolahalvön och ryska Karelen Informationen om aktiva gruvors malmproduktioner och malmreserver samt halter från ryska förekomster är delvis betydligt mer svårtillgängliga jämfört med de Nordiska länderna. Officiell statistik saknas och uppgifterna återfinns främst på enskilda bolags hemsidor och årsredovisningar. Kolahalvön är en mineralrik region med många olika typer av fyndigheter. Speciellt för området är förekomsten av alkalina intrusioner innehållande ett flertal industrimineral och malmmineral i ekonomiska mängder. Betydande mineralfyndigheter förekommer även i ryska Karelen nära den Finska gränsen. Efter Sovjetunionens fall har privata intressen tagit över gruvindustrin och några få bolag dominerar näringen. Bland de största återfinns Olcon som är ett dotterbolag till Serverstal med flera järnmalmsgruvor i centrala delarna av Kola. Serverstal har även järnmalmsgruvor i ryska Karelen. Andra stora aktörer är Norilsk Nickel med verksamhet i Pechenga samt Apatit OAO och Kovdor OAO som utvinner apatit och flera andra mineral och metaller ur två av de större alkalina intrusionerna. De producerande företagen bedriver en viss prospektering i Kola. Dessutom finns några företag som främst är inriktade på prospektering av PGE-Ni-Cu. Till dem hör Kola Mining Cooperation med intressen i Pechenga och som tillsammans med Barrik Gold Corporation, Uralplatina Holding, PANA OAO, Bema Gold Corporation samt Puma Minerals undersöker PGE-fyndigheter i Federov-Pansky öster om Apatity. Även Euroasian Mining är aktiva på Kolahalvön med undersökningar av PGE-fyndigheter nära Monchegorsk i samarbete med Anglo Platinum.

31 4.4.1 Malmfyndigheter Inom Kolaregionen förekommer ett flertal basiska-ultrabasiska lagrade intrusioner. Flera av dem med betydande förekomster av nickel, koppar och PGE. Det viktigaste exemplet utgörs av Pechenga (fd. Petsamo) nära norska gränsen. Dessutom har Ni-Cu- PGE brutits i närheten av Monchegorsk och flera av de lagrade intrusionerna i centrala delen av Kola har visat sig innehålla PGE(±Ni-Cu)-mineraliseringar av potentiellt ekonomiskt värde. Ännu ej exploaterade men betydande förekomster av Ti-V är kända från vissa av de lagrade intrusionerna, liksom mindre förekomster av krom. Ekonomiskt viktiga är även ett flertal järnmalmsförekomster av samma typ som fyndigheterna i norska Sydvaranger. Denna typ av järnmalm finns även i ryska Karelen. Andra potentiellt ekonomiska fyndigheter omfattar Cu-Mo-Au av delvis phorphyry-typ, Li i pegmatiter, samt REE-Nb-Zr i alkalina intrusioner. Olcon är ett dotterbolag till Serverstal och har sin verksamhet mellan Monchegorsk och Murmansk på Kolahalvön. Där bryts årligen 10 Mt råmalm från fem dagbrott från vilken 4,7 Mt Fe-koncentrat utvinns. Redovisade mineraltillgångar uppgår till 381 Mt med ca 30% Fe. Serverstal har även via sitt dotterbolag Karelska Okatysh stora järnmalmsgruvor i ryska Karelen nära finska gränsen. Från två dagbrott bryts årligen 20 Mt malm från vilken 9,4 Mt koncentrat utvinns. Redovisade mineraltillgångar uppgår till 1 269 Mt med ca 30% Fe. Mycket rika Ni-Cu-förekomster påträffades på 1930-talet av finska geologer i Petsamo vilket senare fick namnet Pechenga då det övergick till Ryssland. Numera är det Norilsk Nickel som är verksamt i Pechenga. Från ett dagbrott och tre underjordsgruvor produceras årligen 8 Mt malm sam anrikas, rostas och smälts i Pechenga för att sedan transporteras till Monchegorsk för raffinering. Årligen produceras 109 000 ton nickel och 59 000 ton koppar. Flertalet av de rikare malmförekomsterna i Pechenga är utbrutna, däremot finns mer låghaltiga mineraltillgångar i storleksordningen 700 800 Mt med ca 1% Cu+Ni och mindre mängder av Co och PGE. Förutom Norilsk Nickel bedriver även Kola Mining Cooperation prospektering i området. Norilsk Nickel undersöker även Ni-Cu-PGE fyndigheter i närheten av Monchegorsk och en titanfyndighet i närheten av Murmansk. Sevredmet är ett företag som utvinner niobium, tantal, sällsynta jordartsmetaller och titan från två underjordsgruvor i den alkalina intrusionen Lovozero norr om Khibina. Ur 0,5 Mt malm utvinns årligen 10 000 ton koncentrat. Mineraltillgångarna uppgår till ca 200 Mt. Kovdor OAO utvinner förutom apatit även betydande mängder magnetit och något zirkonium från sin verksamhet i Kovdorintrusionen. Ett flertal PGE-förekomster har påvisats i flera av de lagrade intrusionerna omkring Monchegorsk och vidare österut i Federov-Pansky. Fyndigheterna har stora likheter med de finska PGE-fyndigheterna. Endast i undantagsfall finns dock halter och tonnage redovisade men några av fyndigheterna tycks ha ekonomisk potential och är långt utvecklade prospekteringsprojekt. I pressmeddelande från 2008 anser Uralplatina att deras fyndighet i Kievey har potential för en årsproduktion av 6-8 Mt malm (Barents Observer).

32 4.4.2 Industrimineralfyndigheter Särskilt betydelsefulla för mineralindustrin på Kolahalvön är förekomsterna av apatit som är av världsklass och står för en betydande del av världens produktion av fosforråvara. Apatit OAO och Kovdor OAO är två företag som producerar stora mängder apatit från alkalina intrusioner. Kovdor OAO har en årsproduktion på ca 16 Mt och utvinner ur det 2,5 Mt apatitkoncentrat, 5,2 Mt magnetitkoncentrat, samt mindre mängder zirkonium i form av mineralet baddeleyit. Mineraltillgångarna uppgår till närmare 500 Mt. Inom Kovdorintrusionen som ligger relativt nära den finska gränsen utvinns även industrimineralen vermiculit och phlogopit. Planer finns även att öppna ett nytt dagbrott i området med en årsproduktion av 50 Mt malm vilket skulle innebära en betydligt ökad produktion av apatitkoncentrat. Liknande förekomster är även kända i ryska Karelen nära finska gränsen men någon produktion tycks inte förekomma i dessa. Apatit OAO har flera dagbrott och några underjordsgruvor inom Khibinaintrusionen vid Apatity. Från en årsproduktion av ca 28 Mt utvinns 9 Mt apatitkoncentrat och 1 Mt nefelin. En ny aktör är Nortwest Phosphorus Company som planerar att börja bryta apatit 2012 i Khibinamassivet med en årsproduktion av 0,3 Mt som kommer att ökas till 1,9 Mt apatitkoncentrat. Mineraltillgångarna inom Khibina är mycket stora och överstiger 1 500 Mt. Huvuddelen av dessa tillgångar är dock inte tillgängliga för dagbrottsbrytning. Apatitfyndigheterna innehåller även intressanta halter av REE och planer finns på att utvinna dessa. För övriga industrimineralfyndigheter finns mycket knapphändiga uppgifter. Förekomster av kyanit och olivin finns dock rapporterade.

33 5 Styrmekanismer inom mineralindustrin Gruvindustrin är starkt beroende av globala marknadskrafter där efterfrågan på metaller återspeglar sig i utvecklingen av metallpriserna. Efter en lång och uthållig lågkonjunktur under 1990-talet och början av 2000-talet har efterfrågan på råvaror inom mineralsektorn ökat kraftigt med bland annat Kina:s behov av råvaror som motor. Vi har under de senaste 5-10 åren sett marknadspriser som flerdubblats för vissa råvaror, t.ex. guld och järn. Teknikutveckling och handelshinder har även ökat trycket på andra metaller varför vissa metaller blivit en bristvara, t.ex. sällsynta jordartsmetaller. Utvecklingen i en region, ett land eller för en specifik metall styrs av ett antal mekanismer där metallpriset bara är en av dessa. Nedan sammanfattar vi de viktigaste mekanismerna och beskriver även några av de historiska händelserna som gjort att gruvbranschen utvecklats positivt. 5.1 Historik Metallproduktion och gruvdrift har gamla anor i Sverige med tidig kopparmalmsbrytning i Falun och Garpenberg i Bergslagen. Järngruvor är dokumenterade från 1300- tal i samma region. Under 1600-talet skedde en ökad statlig kontroll av verksamheten med inrättande av bergmästardistrikt. Samtidigt började tekniska hjälpmedel i form av gruvkompass att användas i prospekteringen och gruvdriften blev mera rationell och tekniskt utvecklad beträffande uppfodring och länspumpning. Staten främjande även utforskning av de nordliga delarna av Sverige där de äldsta gruvförsöken är från mitten av 1600-talet. Få av dessa tidiga gruvprojekt var lönsamma och ett stort problem var transporterna av malm från de inre delarna av landet ner till kusten. I och med Malmbanans tillkomst skedde en snabb utveckling med en omfattande prospektering i Malmfälten och upptäckten av ett stort antal mineralfyndigheter. Här var magnetiska metoder avgörande men även en tidig användning av diamantborrning bidrog till framgångarna. En nyutvecklad elektrisk prospekteringsmetod ledde till upptäckten av Kristinebergsmalmen 1918, vilket var det första fyndet av VMS-malm i Skelleftefältet. En kombination av blockletning, elektriska och gravimetriska mätmetoder visade sig mycket framgångsrik och flertalet av de kända malmförekomsterna i distriktet påträffades under de närmast följande årtiondena. Geofysiska flygmätningar började utvecklas under 1950-talet och kom att tillsammans med geokemiska metoder att bli viktiga propekteringsverktyg under 70- och 80-talet. Då gjordes också statliga riktade insatser på speciella metaller eller regioner vilket medförde att nya typer av fyndigheter och nya distrikt upptäcktes.

34 5.2 Prospektering Karaktäristiskt för gruvnäringen är att man har en stark anknytning till den eller de regioner man investerar i. Man flyttar inte en gruva till ett land med lägre arbetskraftskostnad eller med mer gynnsamma villkor för verksamheten. Dessutom är investeringar i processanläggningar av den storleksordningen att det finns en drivkraft i att hitta nya fyndigheter, och därmed prospektera, i närområdet till befintliga gruvor och anläggningar. Näringen är med andra ord långsiktig och därmed beroende av långsiktiga stabila villkor. Den prospektering som sker i närområdet till gruvor brukar kallas brown-field exploration och karakteriseras generellt av lägre risk och lägre kapitalbehov än annan prospektering. Syftet är ofta att utvidga befintliga mineralfyndigheter och/eller att öka graden av kännedom om redan lokaliserade mineraltillgångar så att de kan klassas om till malmreserver enligt gängse regelverk varefter de kan hamna i brytningsplanen. Green field exploration avser prospektering i relativt okända områden, där få eller inga signifikanta fynd tidigare gjorts. Syftet är att hitta nya fyndigheter i områden där ingen eller liten information från tidigare arbeten finns tillgänglig, men det kan även röra sig om att hitta nya typer av fyndigheter/metaller i områden där man tidigare bara fokuserat på andra metaller. Denna typ av prospektering är av naturen mycket kostnadskrävande men har en stor ekonomisk potential kopplad till de fynd som kan lokaliseras. Oavsett vilken typ av prospektering som bedrivs så är prospektering efter nya mineralfyndigheter en investering av högriskkaraktär med hög kostnad. Generellt krävs det att många intressanta fynd utvärderas och prioriteras i flera steg innan ett enda av dessa leder till en ekonomiskt lönsam verksamhet med brytning. Processen kan beskrivas som ett insamlande av ny kunskap (geologisk, teknisk och ekonomisk) där varje steg leder till högre grad av kännedom om ett antal fyndigheter som utvärderas parallellt. En kontinuerlig prioritering mellan olika objekt leder till slut till att bara några få projekt drivs vidare och eventuellt slutligen till att en gruva kan öppnas, se figur 5-1. Övriga objekt förkastas, alternativt säljs de till en annan aktör som har en annan affärsmodell där de kan komma att bli lönsamma, t.ex. andra metaller, kriteria på lönsam storlek etc. Parallellt med prospekteringen drivs kontinuerligt ett antal tillståndsprocesser, för prospektering, brytning, miljö, övriga konsekvensbeskrivningar etc.

35 Figur 5-1. Processen från prospektering till mineralresurs och malmreserv. Källa: Bolidens årsrapport 2010. Vinnande kriterier för ett objekt som kommer hela vägen till gruvbrytning är baserat på noggrann utvärdering av: Storlek Halt Brytningskostnad Läge Efter en svacka i samband med den globala finanskrisen 2009 har prospektering efter metaller internationellt uppskattas att omsätta 11,2 miljarder USD under 2010 (enl. Metal Economics Group, MEG). Även om detta är en stark ökning från 2009 är det fortfarande en aning lägre än rekordåret, 2008, före finanskrisen. 5.2.1 Olika aktörer inom prospektering De huvudsakliga aktörer som prospekterar kan grovt indelas i fyra grupper: Majorföretag Intermediate Juniorföretag Myndigheter Majorföretagen är endast en handfull i världen. De är alla stora globala råvaruföretag med en dominans inom flera olika mineraler, ofta med egen finansierad prospektering och med höga krav på de fyndigheter man letar efter. Mindre fyndigheter som upptäcks av majorföretag säljs som regel till mindre aktörer med mindre balansomslutning. Man har ofta bra kännedom om och bevakning av vad som sker globalt och samarbetar aktivt med övriga aktörer i letandet efter mineralfyndigheter. Majorföretag släpper sällan

36 pressmeddelanden om sina fynd förrän de utvecklats till färdiga fyndigheter. Prioritering av objekt sker inom förtegets utvecklingsavdelning och bra objekt finansieras av bolaget självt snarare än via börsen. Intermediate, vilket av namnet framgår att de är mellanstora, syftar på de företag som har egen produktion men som ändå storleksmässigt inte hör till majorföretagen. Boliden såväl som LKAB kan hänföras till denna grupp. Karaktäristiskt för gruppen är att man företrädesvis prospekterar in närområdet till de egna gruvorna, och/eller letar mineral som passar in i den egna produktionslinjen med anrikningsverk eller smältverk. Juniorföretagen utgör en viktig grupp av företag som får sin finansiering från riskkapital på världens börser eller finansieras av majorföretag. Ofta agerar juniorföretagen förtrupp till andra aktörer inom nya prospekteringsområden eller vid prospektering efter nya metaller. Man är ofta snabb på att inmuta mark för prospektering, sammanställa geologisk och annan affärsmässig information, presentera den för börsen eller för ett majorföretag och utveckla samarbetsavtal med andra parter. Anledningen att man ofta samarbetar med andra aktörer är att prospekteringen kräver ett stort mått av finansiering och man vill ha flera objekt under utvärdering för att sprida riskerna. Eftersom tidshorisonten att få återbetalning på en investering i prospektering ofta kan vara upp till 10 år eller mer krävs samfinansiering av dessa högriskprojekt. En ytterligare pådrivande faktor för riskspridningen är att världsekonomin ofta hinner gå igenom både en och två konjunkturcykler innan ett fynd har lett till en gruva. Metallpriserna utvecklas dessutom inte parallellt för olika metaller varför det är viktigt för vissa aktörer att sprida riskerna på flera olika metaller. Vissa juniorföretag siktar på att starta en gruvverksamhet medan andra har som sin affärsmodell att sälja projektet innan en brytning startas upp. I vissa länder sker även prospektering i statlig regi, ibland hela vägen till gruvdrift, men oftast i de inledande skedena. Sverige har ingen statlig prospektering, se nedan, medan man i Finland under de senaste åren haft en framgångsrik prospekteringsaktivitet bedriven av finska GTK (finska statens geologiska undersökning). Även Norge har nyligen inlett en statlig prospekteringskampanj för att få fart på en gruvindustri som varit något slumrande under ett antal år. Det viktiga i förståelsen av industrin är att just samspelet mellan de olika typerna av aktörer är det som leder till utveckling av nya fyndigheter. Den process som genererar ett framgångsrikt fynd av mineralresurser är komplex och bygger på en flora av olika kunskaper, idéer samt idogt arbete och god långsiktig finansiering, en kombination man oftast finner hos en projektorganisation sammansatt av folk från de olika företagstyperna, entreprenörer och konsulter. Givetvis sker ett brett samarbete även med myndigheter, universitet, lokala leverantörer och andra närliggande branscher. 5.2.2 Prospektering i Sverige Sverige hade statligt finansierad prospektering fram till 1992 då den statliga Nämnden för Statens Gruvegendom och det statligt ägda prospekteringsbolaget SGAB avvecklades. Samtidigt modifierades den svenska minerallagen och kronoandelen (statens automatiska ägande av 50% av värdet på en fyndighet) togs bort. Detta,

37 tillsammans med åtgärder i annan lagstiftning, öppnade upp för att utländska aktörer skulle få rättigheter till de fynd man kunde göra genom att investera i prospektering i Sverige, på samma villkor som svenska företag. Sedan dess har svenska staten fokuserat sin del i samspelet med industrin till att sammanställa och tillhandahålla geologisk och prospekteringsinformation från tidigare arbeten samt marknadsföra Sverige som en attraktiv gruvnation. Sedan avregleringen 1992 har prospekteringsaktiviteterna i Sverige stadigt ökat till att nu omsätta nästan 700 Mkr per år jämfört med ca 100 Mkr 1992, se figur 5-2. Att utvecklingen mellan åren 1992 och 2004 är relativt modest beror sannolikt på en kombination av en relativt långt utdragen lågkonjunktur inom mineralmarknaden och det faktum att det tagit ett antal år för Sverige som gruvnation att både lyckas med den internationella marknadsföringen och även att bygga upp inhemska resurser som svarar emot de krav som ställs på en effektiv prospektering. Figur 5-2. Prospekteringskostnader i Sverige 1982-2010 (löpande priser). Källa: SGU,Bergverksstatistik, 2011. Prospekteringen var under 1990-talet i huvudsak fokuserat till Norrbotten (Malmfälten) och Skelleftefältet medan det tidigare så anrika Bergslagen i Mellansverige såg en ökad aktivitet först under 2000-talet. Alla tre områdena utgör idag kärnområden för svensk prospektering och gruvverksamhet. Fram till 2005 låg fokus på guld och basmetaller (Cu, Zn, Pb) men från 2005 har intresset för järnmalm stadigt ökat, speciellt i Norrbotten och Bergslagen. Prospektering i Sverige uppskattas under 2010 till en nivå av ca 1% av världens prospekteringskostnader. Detta är ett förhållande som gällt under flera år och motsvarar även ungefär Sveriges bidrag till den totala metallproduktionen i världen. Fokus under 2010 sägs (SGU, Bergverksstatistik, 2010) fortfarande ligga på basmetaller medan ett ökat intresse för järnmalm och sällsynta jordartsmetaller har noterats. I Norrbotten är

38 det ingen tvekan att fokus under de sista åren svängt över till järnmalm, med omfattande aktiviteter av LKAB, Northland Resources, Kiruna Iron, Beowulf och Avalon. 5.3 Faktorer som påverkar framtida utveckling För att hitta de mineraltillgångar som ska leda till ny eller expanderad gruvverksamhet krävs att någon är villig att ta risken och investera. Alla aktörer, från majorföretag via juniorföretag till investerare, utvärderar en region, ett land eller ett prospekt efter fem generella kriterier: Geologisk potential Politisk risk Minerallag Infrastruktur Tillgång på kapital Dessa fem kriterier är grundstommen i beslut att bedriva prospektering. Det styr i stort vilka regioner i världen som har hög aktivitet av prospektering samtidigt som det fungerar som en guide till hur ländernas politiska styrsystem förhåller sig till industrin i attraktiva områden. Man kan till exempel stimulera utvecklingen av industrin genom att underhålla en modern minerallag och bidra till utvecklingen av infrastruktur i mineralpotentiella områden. Den geologi man har, den har man, men det man som nation kan göra är att ta reda på grundläggande fakta om geologin och marknadsföra den väl. Politisk risk avser att landet eller regionen har en långsiktig stabil politisk agenda med tydliga regler om industrins villkor, såväl politiskt som lagligt och ekonomiskt. Eftersom processen från prospektering till gruva är både lång och kostsam är tydliga och stabila regelverk en förutsättning för att attrahera investeringar. Generellt i den nordliga region som utgörs av norra Norge, Sverige och Finland bedöms geologisk potential som god, politisk risk som låg och minerallagarna som bra. Dessa faktorer ifrågasätts sällan eller aldrig i Norden, även om det kontinuerligt krävs att villkoren ses över, underhålls och ibland justeras. Tillgång på riskvilligt kapital är något som marknaden ordnar själv. Frågan om fungerande befintlig infrastruktur är viktig och egentligen den enskilt viktigaste parametern vi själva kan påverka för att stimulera till utveckling av gruvindustrin, se vidare nedan. 5.3.1 Yttre faktorer Förutom de kriterier som företag ställer upp vid utvärderingen av olika regioner finns det givetvis ett par viktiga förutsättningar som enskilda regioner eller länder inte kan påverka. En av de viktigaste yttre förutsättningarna är metallpriserna. Dessa sätts globalt och är ett mått på efterfrågan på världsmarknaden. Under de senaste åren har Kina:s

39 efterfrågan på metaller tillsammans med global tillväxt i andra regioner i världen varit de grundläggande orsakerna till stigande metallpriser. Bedömare har alltid spekulerat i prisutvecklingen på råvaror och denna rapport har inte som sin uppgift att komma med komma egna prognoser utan snarare utnyttja de prognoser som finns. Många prognoser pekar på att ambitionerna hos Kina och övriga länder i en stark utvecklingsfas att fortsätta utveckla sin levnadsstandard kommer under flera år framöver att innebära fortsatt höga metallpriser även om priserna kommer att fluktuera mer än de gjort tidigare. Konsumtionen av metaller inom den utvecklade regionen av världen, främst inom västra Europa och USA, är i förhållande till vår andel av världens population, betydligt högre än i resten av världen, se figur 5-3. Att korrigera denna obalans kommer enligt många bedömare att innebära fortsatt hög efterfrågan på mineralråvaror. Figur 5-3. Konsumtion av metaller i relation till population, i olika delar av världen. Källa: MMSD Breaking New Ground, 2002. Prognoserna för framtida behovet av järnmalm indikerar fortsatt hög och ökande efterfrågan, något som underbyggs av den internationella obalans som råder mellan konsumtion, produktion och handel med järnmalmsprodukter, se figur 5-4. Prissättningen på järnmalm har också på senare år, som resultat av den ökade efterfrågan på järnmalm, ändrats från tidigare benchmark till spot priser. Återvinning av metaller är givetvis en parameter som har dämpande effekt på det ökande behovet. I stor del av västvärlden har återvinning av flera metaller nått stabila nivåer. När det gäller produkter från järnmalmsproduktion, i Kina företrädesvis inom

40 infrastruktursatsningar, kommer återvinning att spela en viktig roll först flera år fram i tiden. En annan viktigt faktor är att den globala handeln med råvaror alltmer påverkas av protektionistisk handelspolitik. Kina, som i det närmaste har monopol på utvinning av sällsynta jordartsmetaller, har under senare år infört exportrestriktioner på dessa metaller för att försäkra sig om sin egen försörjning. Idag står Kina för mer än 95% av världsproduktionen av sällsynta jordartsmetaller (SGU, Metaller & Mineraler, Feb 2011). Dessa metaller används i flera högteknologiska produkter som mobiltelefoner, bilar och vindkraftverk och de kinesiska exportrestriktionerna har både lett till ökade priser och en intensifierad jakt på dessa metaller utanför Kina, något som är möjligt då 60% av världens kända tillgångar med sällsynta jordartsmetaller ligger utanför Kina. Kina har dock under lång tid varit teknologiskt ledande inom förädling av dessa metaller så övriga aktörer har nu ett teknologiskt försprång att inhämta. Figur 5-4. Konsumtion, produktion och handel med järnmalmsprodukter. Källa: SGU, 2011. Slutligen har vi EU:s uttalade mineralstrategi (EU-kommissionen, 2008) som bygger på tre grundpelare: försäkra sig om tillgång till mineralråvaror ur ett globalt perspektiv, försäkra sig om tillgång till mineralråvaror inom EU samt stimulera resurseffektivitet och återvinning av råvaror. I februari 2011 antog EU-kommissionen ytterligare ett strategidokument med tydliga mål för att säkra och förbättra tillgången på råvaror inom

41 EU. Inom EU producerar vi idag ca 3% av världens behov av metaller medan vi förbrukar mellan 20-25%. Emot bakgrund av den geologiska potential som finns i norra Skandinavien pekar mycket på att Barentsregionen är den region i Europa som bäst kan bidra till att uppnå EU:s mål om ökad självförsörjning. Sammantaget tyder de viktigaste yttre faktorerna på en långsiktig fortsatt efterfrågan på råvaror inom mineralindustrin, även om vi sannolikt kommer att få se kraftiga fluktuationer is samband med upp- och nergångar in den globala konjunkturen. 5.3.2 Lokala förutsättningar Geologisk potential Bland de förutsättningar som är lokala för en region eller ett land är det bara den geologiska potentialen man inte själv kan påverka. Man kan däremot marknadsföra den med olika mått av framgång, något som görs av de flesta länder i världen. Den geologiska potentialen i Barentsregionen är utan tvekan välkänd och regionen anses som en av de mest prospektiva i världen. Detta underbyggs givetvis av att de övriga faktorerna som också ingår i bedömningen är till fördel för regionen. Politisk stabilitet Den politiska stabiliteten i Sverige, är liksom den svenska minerallagen, inget en investerare tvekar inför. Generellt sett anses Sverige ha en modern minerallag och en regering som syftar till att stimulera mineralletning och utveckling av gruvindustrin. Jämfört med vissa andra regioner i världen är aktörerna trygga med att de tillstånd man får genom ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession försäkrar den som investerar pengar i prospektering att man har rättigheter att tillgodogöra sig de fynd man hittar genom prospektering. Villkoren är att miljökrav uppfylls och att hänsyn kan tas till andra intressenter i områden med motstridiga intressen. Jämfört med vissa regioner i världen där man som prospektör kan få sina mineralrättigheter konfiskerade eller villkoren omförhandlade utan rimlig förvarning är alla länder i Norden mycket stabila. Nationella program, mineralpolicy och minerallagar Finlands regering har nyligen antagit ett mineralpolitiskt styrdokument (GTK, 2011), en mineralpolicy, där man tydligt klargör att gruvnäringen är en viktig näring i den finska ekonomin. Syftet med policyn är att finansiellt stödja satsningar på infrastruktur som behövs för etableringen av nya gruvor men också att bidra till utvecklingen av utbildningar och träning för gruvindustrin. Finland har också introducerat en ny minerallag den 1 juli 2011, vilken i dagsläget inte är specificerad i detalj. Klart är dock att både myndigheterna och bolagen upplever en ökad administrativ belastning, något som man kommer att utvärdera under de kommande åren (Mining Journal, October 21, 2011). Norge har för ett par år sedan modifierat sin minerallag i syfte att stimulera till ökad prospektering. Norska staten har även avsatt 100 MNOK för prospektering i Nordnorge under en 5-årsperiod i programmet Mineralresurser i Nord-Norge (NGU-fokus Nr 1/2011). Arbetena kommer att utföras av NGU med avsikt att påträffa ekonomiska

42 fyndigheter av främst koppar och guld. Norges Geologiska Undersökning (NGU) kommer att insamla grundläggande geologisk information och utvärdera mineralpotentialen i de nordligaste länen. Informationen kommer att publiceras för användande, utan kostnad, allt eftersom de samlats in. Norska Handels och Industri departementet arbetar även på att ta fram en nationell strategi för mineral industrin, en strategi som ska vara klar i juni 2012. I Sverige har minerallagen redan moderniserats 1992, med mindre justeringar vid ett par tillfällen efter introduktionen. För närvarande utreds hur väl kommunikationen mellan prospektörer och fastighetsägare eller sakägare fungerar genom de arbetsplaner som prospektörerna tar fram innan man påbörjar arbeten i fält. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har under 2011, på regeringens uppdrag, presenterat ett förslag på hur en svensk mineralstrategi bör läggas upp. Förslaget pekar på behovet av satsningar inom långsiktiga forskningsprogram, förstärkta geovetenskapliga undersökningsprogram, kompetensutveckling, ekologisk hållbarhet men även satsningar på infrastruktur. Arbetet med en svensk mineralstrategi har ännu inte påbörjats. Generellt är minerallagarna i de nordiska länderna likartade, med endast mindre skillnader. Från industrins sida upplevs lagstiftningarna vara attraktiva och man är villig att investera i prospektering i regionen. I denna studie har vi dock av tidsskäl inte tittat närmare på det ryska regelverket kring mineralprospektering och gruvdrift. Befintlig infrastruktur Tillgången till fungerande infrastruktur i närområdet är en springande punkt för utvecklingen av en fyndighet till gruva. Detta är speciellt viktigt för järnmalmsfyndigheter och andra fyndigheter där mängden produkter är stor. Finland har i sin mineralstrategi från 2010 tydligt uttalat att man har för avsikt att stödja satsningar på infrastruktur som behövs för att utveckla en gruva. I norra Sverige anses infrastrukturen vara rimlig men det är även väl känt att vägnätet är relativt glest och dåligt underhållet. Förhållandena på järnvägsnätet är likartade med endast litet utrymme för expansion innan kapacitetstaket nås. Av denna anledning genomför nu Trafikverket ett antal parallella utredningsarbeten för att kartlägga kapacitetsproblemen inom en nära framtid. Tillgång på prospektiv mark En viktig lokal förutsättning för utveckling av mineralresurser är tillgång på prospektiv mark. Prospektering innebär att man utvärderar många områden, många fyndigheter och mycket information bara för att i slutänden förkasta allt utom det enstaka fyndet som lever upp till kraven på en ekonomisk brytbar mineraltillgång. För att detta ska fungera måste prospektören få tillgång till stora områden att undersöka och utvärdera. Detta sker delvis genom att minerallagarna kräver att man arbetar på den mark man håller om man ska för behålla sina rättigheter, annars får någon annan chansen att leta. Samma lagar tillgodoser också att en prospektör har rättigheter att undersöka mark även om den ägs av någon annan. Detta ska givetvis ske med största möjliga hänsyn till miljö och andra intressen, speciellt som man i de flesta fallen bara är en gäst på marken och inte kommer tillbaks. I vissa fall, styrt av områden eller av årstider, begränsas denna undersökningsrätt av andra intressen, se vidare nedan (kapitel 5.3.3).

43 Tillgången på prospektiv mark anses som god i Sverige, Norge och Finland. I Norge finns dock problem med att få tillträde till privata vägar. I Sverige begränsas tillgången inte geografiskt med ibland av konkurrerande markanvändning under vissa tider på året, se vidare nedan (kapitel 5.3.3). EU-kommissionen har t.ex. utvecklat riktlinjer som säger att prospektering och gruvbrytning inom t.ex. Natura-2000 områden inte automatiskt är exkluderade i dessa områden (EU-kommissionen, 2011). Tillgång till information från tidigare undersökningsarbeten Geologisk, geofysisk och geokemisk information från tidigare undersökningsarbeten är en faktor som värderas högt vid uppstarten av mineralprospektering. Detta tillgodoses väl med de rådande minerallagarna eftersom prospektörer har ett rapporteringskrav av ny insamlad information när man frånträder ett undersökningstillstånd. Myndigheterna, genom de geologiska undersökningarna, har även sammanställt och till stor del digitaliserat äldre prospekteringsinformation vilken tillhandahålls till en nominell kostnad. Större inventeringsprogram som t.ex. järnmalmsinventeringen vilken svenska staten genomförde under 1960 70 talen har använts har som startplatta för prospektörer som med ytterligare borrning relativt snabbt klassificerar gamla fyndigheter enligt internationell standard, JORC eller NI 43-101. Då detta underlättar arbetet och samtidigt minimerar dubbelarbete med onödiga borrningsinsatser kan det ses som ett viktigt bidrag till det hållbarhetsarbete industrin bedriver. Det stämmer även väl med ländernas ambitioner att, genom prospektering, bygga upp en nationell kunskapsbas över landets geologi och naturresurser. Handläggningstider för tillstånd Under senare år har det visat sig att den alltmer omfattande prövningsprocessen för att få miljötillstånd tillsammans med att antalet prövningar nu ökar har lett till hög arbetsbelastning på de miljödomstolar som handlägger ärendena och därmed ohållbart långa handläggningstider. Detta är ett stort problem för en industri som kräver höga investeringar för att komma igång och som därmed är starkt beroende av en smidig process för att kunna få återbetalning på investeringen innan en lågkonjunktur kommer och stjälper hela projektet. Likande problem kan givetvis uppkomma i andra delar av tillståndsprocessen och vi har under tidigare år sett kapacitetsproblem hos Bergsstaten i Sverige, problem som nu är lösta genom effektiv hantering och bra rutiner. Hanteringen av arbetsplaner i samband med prospekteringsarbeten i Sverige är en viktig del i samrådet med andra intressenter men den kan, om omfattningen ökar, bli en påfrestning för industrin och sannolikt även för de sakägare som ofta har flera arbetsplaner att ta ställning till, t.ex. hos skogsbolag och samebyar i områden med omfattande prospekteringsverksamhet. I EU:s råvaruinitiativ (EU-kommissionen, 2008) pekas det på behovet av en tydlig process, inom hela EU, som bidrar till att strömlinjeforma och förenkla den administrativa hanteringen av tillstånd inom mineralindustrin. Kunskap och kompetens Flera nationella forskningsprogram med statlig finansiering har genomförts de senaste 20 åren i Sverige. Dessa har dock alla varit tidsbegränsade och långsiktig finansiering saknas för närvarande för forskning inom prospekteringssektorn. En rätt betydande forskning som till stor del är finansierad av gruvindustrin förekommer dock vid Luleå

44 tekniska universitet som har Sveriges enda proffesur inom malmgeologi. Universitetet har även gruvsektorn som ett prioriterat område inom utbildning och forskning. Viss malmrelaterad forskning bedrivs även vid andra universitet i Sverige. Tillgången på kompetent personal för såväl prospektering som gruvbrytning är dock en faktor som, i alla fall i Sverige, har varit styvmoderligt behandlad under flera år. Först på senare tid har problemet kommit upp på agendan. Det gäller i huvudsak utbildning av kompetent arbetskraft. Det finns idag ingen utbildning som svarar emot det kapacitetskrav en fortsatt internationell utveckling av råvaruindustrin kommer att ställa på Sverige. Det är inte osannolikt att den råvara vi i framtiden kommer att ha störst brist på är den enda råvara vi egentligen skulle ha kunnat påverka tillgången till kunnig personal. För att råvaruindustrin ska utvecklas med tillgång på arbetskraft krävs attraktivitet, där även goda flygförbindelser är en viktig del. 5.3.3 Övriga förutsättningar Det finns ett antal ytterligare förutsättningar som påverkar utvecklingen av mineralindustrin inom Barentsregionen. Dess nämns utan att förklaras mer ingående. Viktigt att påpeka är dock att alla förutsättningar behöver tillgodoses för att utveckla mineralindustrin: Teknologi att hitta och utvinna mineralfyndigheter Billig energi Support från lokalt håll, myndigheter och lokalbefolkning i samhället Tydlig miljölagstiftning Teknikutveckling, förändrade behov på marknaden Management proven track record Administrativa gränser flexibilitet Konkurrerande markanvändning (samer, militär, kultur, turism, samhälle) Den sista punkten, konkurrerande markanvändning, är värd en kommentar då det inom vissa områden finns många hänsyn att ta vid planeringen av prospekteringsarbeten. Naturhänsyn kräver ibland att borrning bara får ske på snötäckt och väl frusen mark, t.ex. på våtmarker. Detta begränsar borrning till vårvintern vilket i vissa områden sammanfaller med samernas flyttning av renhjordar från skogslandet till fjällen. Älgjakten är en helig period under hösten och vissa områden är relativt svåra att få tillträde till, t.ex. om de har tidigare använts som skjutfält. I en del av Europa där omfattande mineraltillgångar anses finnas behöver dessa kunna utvärderas för att man ska kunna ta beslut om de är ekonomiskt bärkraftiga eller inte. I de allra flesta fall resulterar prospekteringen i ökad kunskap om geologin i området men inga fortsatta åtgärder i form av brytning, det ligger i sakens natur. Samtidigt som det är mycket viktigt att få möjlighet att genomföra mineralprospektering över stora områden

45 är det också av största vikt att detta sker på ett sätt som visar hänsyn till andra intressenter i områdena. En gruva resulterar, relativt till det mervärde den skapas, till ett litet footprint. Men för att hitta en fyndighet som kan bli en gruva krävs förutsättningar för att kunna undersöka betydligt större områden.

46 6 Möjligt scenario och diskussion Vi har visat på behovet av god kännedom om olika fyndigheters ekonomiska bärkraft för att kunna bedöma om de kommer att kunna förverkligas och bli gruvor. Kunskapen om fyndigheterna är betydligt större i ett långt gånget gruvprojekt än vad det är i ett tidigt skede av prospektering eller, rent av spekulativ, vid bedömningen av att fynd ska kunna ske i olika geologiska provinser, se figur 6-1. Figur 6-1. Beroende på stadiet av utveckling av ett prospekterings- eller gruvprojekt är en prognos över utvecklingen och därmed över det ett förändrat transportbehov allt från möjlig till svår eller spekulativ. Källa: GeoVista, 2011. För att beskriva ett framtida scenario för utvecklingen av mineralråvaror inom Barentsregionen och dess påverkan på planering av infrastruktur, måste dock projekt i alla dessa faser belysas och bedömas, trots sina vitt skilda stadier av osäkerhet. Fyndigheter som idag inte undersöks eller ens har påträffats kan mycket väl vara de som inom 10 år resulterar i nya transportbehov och behov av satsningar på infrastruktur. Det är svårt nog att bedöma vilka mängder som kommer att produceras och var dessa produkter kommer att uppstå. Frågan om vart dessa produkten ska transporteras får anses ligga utanför ramen av denna studie. De gruvföretagen som idag utvecklar nya gruvprojekt har själva inte svaret på den frågan. Delvis är det beroende av osäkerhet rörande kapacitet på den befintliga infrastrukturen. Generellt ska dock sägas att en volymprodukt som järnmalm, i en global efterfrågan som den vi har idag, lämpligen skeppas ut via en djuphamn, t.ex. Narvik. Baserat på sammanställning av produktionssiffror, prognoser och ett visst mått av spekulation om framtida gruvutveckling noterar vi en kraftig ökning fram till 2020 av mängden bruten malm i de projekt som idag är kända inom Barentsområdet, se tabell 6-1, kolumnerna råmalm. I flera fall utgör de redovisade siffrorna tänkbara koncept