FFCS 1002-3:2003, Kriterier för skogsägarspecifik certifiering

1(14) FFCS 1002-3:2003, Kriterier för skogsägarspecifik certifiering Denna text är en inofficiell översättning (3.2.2004) av den finska standarden FFCS 1002-3:2003. Innehåll 1. Inledning 2. Syfte och tillämpningsområde 3. Kriterier för skogsägarspecifik certifiering 3.1 Lagstadgade krav följs 3.2 Spridning av rotticka hindras 3.3 Vid skogsförnyelse används inhemska trädslag 3.4 Drivningsskador i gallringsavverkningar undviks 3.5 Skogsbruksplanering främjar hållbar skötsel och användning av skogarna 3.6 Plantbestånd sköts 3.7 Skyddsvärdet hos objekt som ingår i skyddsområden och fastställda skyddsprogram äventyras inte 3.8 Särdrag hos värdefulla livsmiljöer bevaras 3.9 Kända livsmiljöer för hotade arter tryggas 3.10 Naturvårdsträd lämnas kvar på förnyelseytor 3.11 Genmodifierat skogsodlingsmaterial används inte 3.12 Skogsvägsplanerna omfattar en miljöutredning 3.13 Arterna på brandfält och skogarnas hälsa främjas med hyggesbränning 3.14 En skyddszon som binder sediment- och näringsbelastningen lämnas invid vattendrag och småvatten 3.15 Torvmarksnaturen bevaras 3.16 På dikningsobjekt dras försorg om vattenvården 3.17 Grundvattenområdenas kvalitet försvagas inte med kemiska bekämpningsmedel eller gödsel 3.18 Användning av kemiska bekämpningsmedel undviks 3.19 De anställdas yrkesskicklighet och arbetsförmåga tryggas 3.20 Förutsättningar för högklassigt och säkert arbete tryggas 3.21 Iakttagande av arbetsgivarskyldigheter 3.22 Skogsägarnas kunnande främjas 3.23 Allemansrätten under ansvar tryggas 3.24 Tryggande av samernas kultur och naturnäringarna i deras hembygdsområde 3.25 Sammanjämkning av rennäring och skogsbruk

2(14) 1. Inledning Denna standard är en del av det finländska skogscertifieringssystemets FFCS (Finnish Forest Certification System) åtta standarder. Denna serie föregicks av serien SMSstandarder som utarbetades åren 1997-1998. De övriga standarderna i standardserien behandlar kriterier för skogscertifiering, verifiering av virkets ursprung och revisorernas kompetens samt terminologi. Standardarbetsgruppen för skogscertifiering har godkänt denna standard vid sitt möte 29.9.2003. FFCS-standardserien administreras av Finlands Skogscertifiering rf, som äger standarderna. 2. Syfte och tillämpningsområde I denna standard definieras kriterierna för skogscertifiering, indikatorer och förklaringar i certifiering som gäller skogsägare eller en grupp av skogsägare.

3(14) 3. Kriterier för skogsägarspecifik certifiering 1. Lagstadgade krav följs På skogsbruksenheten följs gällande skogs-, miljö- och arbetslagstiftning. I landskapet Åland tillämpas dock åländsk lagstiftning och myndighetsbeslut till den del de omfattas av landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet. Skogs-, miljö- och arbetslagstiftning som detta kriterium avser: - naturvårdslagen (1096/1996) - skogslagen (1093/1996) - ödemarkslagen (62/1991) - lagen om bekämpning av insekt- och svampskador i skog (263/1991) - lagen om handel med skogsodlingsmaterial (241/2002) - vattenlagen (264/1961) - arbetstidslagen (605/1996) - arbetarskyddslagen (738/2002) - lagen om fornminnen (295/1963) - renskötsellagen (848/1990) - sametingslagen (974/1995) - lagen om friluftsliv (606/1973) samt lägre författningar än lagar och som givits på grund av ovan uppräknade lagar. Om certifieringsorganet (utomstående revisorer) begär är skogsägaren förpliktad att meddela om de beslut i rätten och om myndigheternas beslut 1), där skogsägarens verksamhet, verksamhet hos skogsägarens anställda eller företagare som har arbetskontrakt med skogsägaren i skogsägarens skogbruksenhet har stridit mot ovan nämnda skogs-, miljö- eller arbetslagstiftning under certifikatets giltighetstid. 1) Domstolen eller en behörig myndighet har i sitt överklagbara beslut konstaterat att skogsägaren har agerat på ett sätt som strider mot lagen som nämns i indikatorn. Exempel på myndighetsbeslut är: - Skogscentralens beslut om genomförandet av skogsförnyelsearbeten enligt 15 3 mom. - Miljöcentralens beslut enligt naturvårdslagens 57 1 moment - Arbetarskyddsmyndighetens beslut (missförhållanden eller brister i byggnaden, apparaten eller förhållandena på arbetsplatsen) enligt 15 2 moment i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om sökande av ändring i arbetarskyddsärenden. 2. Spridning av rotticka hindras För att hindra spridning av rotticka hos gran (Heterobasidion parviporum) och rotticka hos tall (Heterobasidion annosum) i områden med risk för dessa 2) under perioden1.5 31.10. har skogsägaren vid drivning på objekt med risk för dessa 3) hindrat spridning av rotticka. På grund av speciella orsaker kan man låta bli att utföra en del av bekämpningsåtgärderna 4).

4(14) 2) Med områden med risk för dessa avses ett område för vilket det kan beviljas finansiering för bekämpning av rotticka enligt lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (1094/1996). 3) Med riskobjekt avses avverkningsobjekt för vilket det kan beviljas finansiering enligt lagen om finansiering av hållbart skogsbruk. 4) Bekämpningsåtgärder är stubbehandling av barrträd med en lösning av pergamentsvamp och urea samt avlägsning av stubbar som förorsakar spridning av svampskador på förnyelseytor. Förnyelseytor med stubbrytning inkluderas i arealen för behandling med bekämpningsåtgärder. 3. Vid skogsförnyelse används inhemska trädslag På skogsbruksenheten används vid skogsförnyelse inhemska trädslag 5) med undantag av specialfall 6). 5) Den sibiriska lärken jämställs med inhemska trädslag. Den sibiriska lärkens odlingsmängd i Finland har under de senaste åren varit knappa 1 000 ha (cirka 0,0005 % av hela skogsarealen). 6) Specialfall är bl.a. anläggande av trädbestånd i parker, produktion av julgranar och ris, bestånd och träd som planterats med tanke på landskapsvård samt odling av hybridasp. Hybridaspen är en korsning mellan den inhemska och den nordamerikanska aspen. Hybridaspen har odlats i Finland sedan 1950-talet. Hybridaspens odlingsmängd i Finland har under de senaste årena varit cirka 100-200 ha/år, totalt åren 1997-2002 under 1 000 ha (cirka 0,0005 % av hela skogsarealen). 4. Drivningsskador i gallringsavverkningar undviks Vid drivning av gallringsskogar undviker man att skada det bestånd som lämnas kvar på avverkningsytorna och sådana skador i terrängen som försämrar trädbeståndets tillväxtförhållanden. Den genomsnittliga andelen av träd som skadats vid gallringsavverkningar 7) är högst 4 % av träd som lämnats kvar för att växa 7). Där gallringsavverkningar utförs är spårbildning 7) som orsakas av avverkningsmaskiner högst 4 % av körstråkets längd. Mängden skador och spårbildning jämförs med de gränsvärden som fastställts i förklaringarna. 7) Skadade träd, träd som lämnats kvar för att växa och spårbildning samt andra termer som använts vid mätning av skadorna har förklarats i Tapios anvisningar för fältgranskning (den senaste versionen 2003). 5. Skogsbruksplanering främjar hållbar skötsel och användning av skogarna

5(14) Skogsbruksenheten 8) skall ha en fastighetsvis skogsbruksplan 9). I skogsbruksplanen ingår förutom faktorer med anknytning till virkesproduktionen naturobjekt 10) och dessutom tas andra nyttjandeformer 11) av skog i betraktande enligt skogsägarens målsättningar. 8) Med skogsbruksenhet avses den fastighetshelhet som bildas av de skogar skogsägaren äger. 9) Fastighetsvis skogsbruksplanering avser figurvis inventering av skogsbruksenhetens skogsresurser och sammanställande av uppgifterna till en fastighetsvis skogsbruksplan. När man definierar det område som skogsbruksplaneringen täcker räknar man med de skogsbruksplaner som kontinuerligt uppdateras och som med avseende på genomförda åtgärder och andra för planen väsentliga tilläggsuppgifter årligen hålls aktuella. I den fastighetsvisa skogsbruksplaneringen bör som virkesproduktionsmässiga faktorer ingå uppgifter om trädbestånd och jordmån, skogsvårdsbehov och avverkningsmöjligheter per skogsbruksenhet. Giltighetstiden för skogsbruksplaner som avses i detta kriterium och som inte uppdateras är 10 år i södra Finland, 15 år i Kajanaland och norra Österbotten och 20 år i Lappland. 10) Naturobjekt som skall inkluderas i skogsbruksplanerna är - Områden som ingår i tillsvidare ogenomförda skyddsprogram som statsrådet har fastställt, - I kriterium 8 definierade värdefulla livsmiljöer i skogsnaturen och i kriterium 9 definierade kända livsmiljöer för hotade arter, - statsfinansierade naturvårds- och miljöstödsobjekt. 11) Områden som är viktiga för andra nyttjandeformer av skog är bl.a. - Områden som är viktiga med tanke på viltvården, till exempel spelplatser, - vandrings- och friluftsleder. 6. Plantbestånd sköts På skogsbruksenheten utförs brådskande plantskogsskötsel 12). Plantskogsskötselns arbetsmängder uppföljs årligen. 12) Med brådskande plantskogsskötsel avses de förslag till plantskogsskötsel som finns i skogsbruksplanen (de plantskogsarbeten som skall utföras under de fem närmaste åren och de plantskogsarbeten som är försenade). 7. Skyddsvärdet hos objekt som ingår i skyddsområden och fastställda skyddsprogram äventyras inte I samband med de åtgärder som utförs på skogsbruksenheten får man inte äventyra skyddsvärdet hos skyddsområden 13) och fastställda skyddsprogram 14). Skogsägaren har lokaliseringsdata om skyddsområden på skogsbruksenheten och skyddsområden som angränsar till skogsbruksenheten och fastställda skyddsprogram. 13) Med skyddsområden avses enligt naturvårdslagens 3 kapitel grundade naturskyddsområden, vilkas gränser miljöcentralen har märkt ut i terrängen och meddelat markägaren. 14) Med fastställda skyddsprogram avses skyddsprogram godkända av statsrådet till den del de ännu inte har genomförts..

6(14) 8. Särdrag hos värdefulla livsmiljöer bevaras Skötsel och användning av skogarna planeras och utförs så att följande krav fullföljs: a) Enligt naturvårdslagen (1096/1996) 29 skyddade skogliga naturtyper i naturtillstånd eller som kan jämföras med naturtillstånd som med stöd av naturvårdslagens 30 anmälts till markägaren får inte ändras så att bevarandet av deras särdrag på ifrågavarande objekt äventyras. Sådana åtgärder som miljömyndigheterna gett lov till för bevarandet av särdragen på objektena är tillåtna. b) Enligt skogslagen (1993/1996) 10 skall skötsel- och användningsåtgärder gällande särskilt viktiga livsmiljöer i naturtillstånd eller som påminner om naturtillstånd samt särskilt viktiga livsmiljöer som tydligt avviker från sin omgivning ske så att livsmiljöernas särdrag bevaras. Också sådana åtgärder som skogsmyndigheten beviljat tillstånd för enligt skogslagen 11 är tillåtna på objekten.. c) Dessutom bevaras de särdrag som karakteriserar livsmiljöernas biologiska mångfald hos största delen av följande sällsynta livsmiljöer eller livsmiljöer som håller på att bli sällsynta till den mängd som deras totala areal för skogslagsobjekt inte överskrider 5 % i skogsbruksenheten. Livsmiljöer som avses här är med tanke på deras viktigaste egenskaper i naturtillstånd, till arealen högst en hektar och de kan lätt urskiljas och identifieras i terrängen. De i punkt c) avsedda sällsynta livsmiljöer eller livsmiljöer som håller på att bli sällsynta, livsmiljöernas viktigaste egenskaper som skall bevaras och metoderna för att bevara särdragena är: 1. Svämskogar och lövsumpskogar Den viktigaste egenskapen hos momarker i svämskogar och lövsumpskogar på torvmarker vilka uppkommer genom naturlig översvämning av havet, sjöarna, åsarna och bäckarna och genom ytvattnets variation är ytvattnets naturliga variation som skyddas genom att man lämnar områdena utanför dikning och markberedning. Trädbeståndet på livsmiljön kan behandlas med gallringsavverkningar och med förnyelseavverkningar av plockhuggningsnatur. 2. Kärr Den viktigaste egenskapen hos kärr i naturtillstånd, vanligen grandominerade som har mycket murket och dött virke, samt kärr som inte räknas till särskilt viktiga bördiga kärr enligt skogslagen är den höga grundvattennivån. Denna upprätthålls genom att man lämnar objektena odikade. Trädbeståndena på kärrena kan behandlas med gallringsavverkningar och förnya med avverkningar i skärmställning eller plockhuggning. 3. Brunmossar i Lapplands län De viktigaste egenskaperna hos kärr på kalkhaltiga områden och bördiga trädlösa eller trädfattiga kärr nära grundvatten är en speciell näringshalt, vattenhushållning och i allmänhet en mångfaldig växtlighet som bevaras genom att man lämnar brunmossarna odikade. Trädbeståndet kan behandlas med gallringsavverkningar och förnyelseavverkningar som påminner om plockhuggning. 4. Solexponerade sluttningar och dödisgropar På solexponerade sluttningar på åsar växer tack vare det ljusa soliga mikroklimatet och tidigare bränder arter som urskiljer sig från sin omgivning. Ett soligt mikroklimat upprätthålls genom att man avlägsnar träd eller genom att man bränner, men markytan på området bereds inte.

7(14) De egenskaper som skall bevaras hos branta stora gropar, dödisgropar på åsar är en växtlighet som har uppstått av ett mikroklimat som är källarlikt och som avviker från sin omgivning. Den bevaras genom att man begränsar avverkningen bara till den översta delen av dödisgropens kant. 5. Gamla skogar Med en naturskyddsmässigt värdefull gammal skog avses en skog där trädbeståndet i allmänhet är klart (över 1,5 gånger) äldre än den förnyelseålder som rekommenderas för skogsbruket. Trädbeståndet är av olika storlek och det består av flera kronskikt och trädslag eller är ett granskogsbestånd i sent successionsskede. Trädbeståndet har inte behandlats med blädningsavverkning, beståndsvårdande avverkning eller ljushuggning på 60 år. I trädbeståndet finns gamla lövträd samt rikligt (minst 20 % av beståndet) död ved och torrakor. Riklig förekomst av asp, sälg eller ädla lövträd ökar objektets naturskyddsmässiga värde. Objektets särdrag bevaras genom att man lämnar trädbeståndet utanför skogsbruksåtgärderna. Bevarandet av värdefulla livsmiljöer vid skogsbruk: a) Domstolens beslut om fall där bevarandet av särdrag hos objekt enligt naturvårdslagen 29 : har äventyrats. b) Domstolens beslut om fall där särdrag hos särskilt viktig livsmiljö enligt skogslagen 10 inte har bevarats. Det har funnits grunder för undantagslov som beviljats av skogscentralen på basis av skogslagen 11. c) Andra värdefulla livsmiljöer har bevarats helt eller nästan helt i ursprungligt skick. I punkterna a) och b) har särdragena inte bevarats på det sätt som avses i kriteriet om man på objektet avsiktligt har handlat på ett sätt som strider mot naturvårdslagen eller skogslagen. I punkt c) avser "nästan i ursprungligt skick det att de uppräknade livsmiljöernas viktigaste särdrag har bevarats på över 90 procent av objektenas totala areal. Med gammal skog som avses i punkt c) och som ägs av sådana skogsägare som i området äger över 10 000 hektar skog räknas alla skogar som uppfyller ovan nämnda kännetecken på gammal skog oberoende av skogsbeståndets areal. Skydd av gamla skogar enligt detta kriterium gäller inte områden eller ägare som har över 5 % skyddad skog av arealen. 9. Kända livsmiljöer för hotade arter tryggas På skogsbruksenheten tryggas Vid skogsbruksåtgärder tryggas - kända livsmiljöer för hotade arter som kräver särskilt skydd 15) och som den regionala miljöcentralen har avgränsat och meddelat områdets ägare och/eller innehavare och - kända livsmiljöer för andra hotade arter 15) så att man inte äventyrar fortbeståndet av åtminstone den nuvarande stammen i området. De livsmiljöer för arter som kräver särskilt skydd och vilka den regionala miljöcentralen avgränsat och tillkännagivit markägaren och/eller innehavaren enligt naturvårdslagen 47 samt gett skötselanvisningar eller rekommendationer för.

8(14) 15) Förteckning över arter som kräver särskilt skydd och andra hotade arter finns i förordningen om naturskydd (160/1997) bilaga 4, hotade arter. 10. Naturvårdsträd lämnas kvar på förnyelseytor Vid avverkningar och skogsvård lämnas kvar torrakor, högstubbar och annan rötad ved, hålträd, enskilda vindfällen samt grova individer av den tidigare trädgenerationen, individer som till formen avviker från andra träd, ädla lövträd, rovfåglarnas boträd, grova enar, stora aspar och trädaktiga sälgar samt träd med lyra av brand. Då ovan nämnda saknas på förnyelseytor lämnas sådana naturvårdsträd 16) som är viktiga för den biologiska mångfalden och som är stormhärdiga kvar på förnyelseytorna. Dessa har förutsättningar att utvecklas till grova gamla träd. Antalet levande eller döda träd som vid avverkningen lämnats kvar på förnyelseytorna och vilkas diameter i brösthöjd är åtminstone 10 cm, är i området i genomsnitt åtminstone 5 10 st./ha. 16) De träd som lämnats kvar i samband med förnyelseavverkningar på skyddszoner vilka avses i kriterium 14 räknas med i antalet naturvårdsträd. Naturvårdsträd lämnas i första hand i grupper och då det är möjligt i omedelbar närhet till värdefulla livsmiljöer som uppräknats i kriterium 8. Naturvårdsträd skall inte lämnas kvar i omedelbar närhet till viktiga konstruktioner som till exempel trafikleder och el- och telefonlinjer. 11. Genmodifierat skogsodlingsmaterial används inte Inom skogsodlingen används inte genmodifierat skogsodlingsmaterial och inte heller annat material som myndigheterna 17) inte har godkänt. Genmodifierat skogsodlingsmaterial har inte enligt myndigheterna som svarar för övervakningen av lagen om handeln med skogsodlingsmaterial (241/2002) använts inom skogsodlingen. 17) Den myndighet som svarar för övervakning av handel med skogsodlingsmaterial och godkännande av skogsodlingsmaterial i Finland är Kontrollcentralen för växtproduktion (KTTK). 12. Skogsvägsplanerna omfattar en miljöutredning De nya planerna för bestående skogsvägar 18) omfattar en utredning av naturvärdena. Miljöutredningen skall innehålla a) uppskattning av vägbyggets effekter på bevarandet av särdragen hos följande objekt - skyddsområden och av statsrådet fastställda skyddsprogram till den del de inte har genomförts

9(14) - värdefulla livsmiljöer i skogsnaturen (kriterium 8) - livsmiljöer för arter som kräver särskilt skydd (kriterium 9) - viltvårds- och rekreationsområden samt andra områden som avgränsats på beslut av markägaren eller vid planläggningen b) uppskattning av vägbyggets effekter på vattendrag och nödvändiga vattenvårdsåtgärder. 18) Skogsväg är en privatväg som i första hand är avsedd för skogsbrukets transporter och som är byggd för trafik året runt. Stämplingspost- och vintervägar är inte skogsvägar som avses i kriteriet. 13. Arterna på brandfält och skogarnas hälsa främjas med hyggesbränning En skogsägare som äger eller besitter över 10 000 hektar skog hyggesbränner under certifieringsperioden åtminstone en lika stor areal som hyggesbrändes under åren 1998-2002, dock åtminstone 20 hektar under certifieringsperioden. En skogsägare som äger högst 10 000 hektar skog utreder möjligheterna för hyggesbränning i sina skogar. Kriteriet tillämpas inte i landskapet Åland. I mängden hyggesbränning inkluderas återställande med bränning i naturskyddsområden och ekonomiskogar i området, hyggesbränning av naturvårdsträd i grupper samt skogsbränder. 14. En skyddszon som binder sediment- och näringsbelastningen lämnas invid vattendrag och småvatten En skyddszon 20) lämnas invid vattendrag och småvatten 19). Den binder sediment och näringsbelastningen och den varken bearbetas eller gödslas. Man sprider inte heller kemiska bekämpningsmedel på skyddszonen. På skyddszonen kan man avverka och utföra skogsvårdsåtgärder. På objektet har man lyckats undvika att skyddszonen förstörts vid drivning på de sätt som förutsätts i kriteriet då markytan på över 90 % av skyddszonens längd inte har förstörts. 19) Vattendrag och småvatten som detta kriterium avser är hav, sjöar, tjärnar, åar, bäckar och källor. 20) Skyddszonens bredd är minst 3-5 meter med beaktande av terrängens lutning, jordart och drivningsförhållanden. 15. Torvmarksnaturen bevaras Torvmarker i naturtillstånd 21) nydikas 22) inte. Iståndsättningsdikningar utförs bara i sådana områden där dikningen klart har ökat trädbeståndets tillväxt 23). Vid planering av iståndsättningsdikningar tar man särskilt i betraktande ovanliga torvmarkstyper och torvmarkstyper som blivit ovanliga 24) samt möjligheten att återställa dem i naturtillstånd.

10(14) 21) Torvmark i naturtillstånd är ett ekosystem som bildar torv och där man inte kan skönja av människan orsakade förändringar i naturlig vattenhushållning eller andra betydande spår orsakade av människan. Växtplatsen är torvmark om ett torvlager täcker marken eller om över 75 % av ytvegetationen är torvmarksvegetation. Skog som regelbundet sköts med gallringsavverkningar och som inte ingår i kriterium 10 avsedda särskilt viktiga livsmiljöer räknas inte enligt kriteriet som en torvmark i naturtillstånd. 22) Med nydikning avses inte dikning av enskilda diken på torvmarker i naturtillstånd av nödvändiga dikningstekniska orsaker. Delar av odikade kärrområden som ingår i gamla dikningsområden kan dikas ifall det är ändamålsenligt och inte innebär betydande risker för mångfalden på torvmarker och i skogsnaturen. Kriteriet hindrar inte eventuella åtgärder för vattenhushållning som krävs enligt skogslagen på torvmarkernas förnyelseytor och dikningar som avses i lagen om stöd för nyskiften (24/1981). 23) Iståndsättningsdikningen bör ekonomiskt vara ändamålsenlig med beaktande av växtplatsens näringshalt, värmesumma och trädbeståndets mängd på objektet. 24) Med torvmarkstyper som är ovanliga eller håller på att bli ovanliga avses de torvmarkstyper som finns i bilaga 3 i Metsähallituksen ympäristöopas (1997). 16. På dikningsområden dras försorg om vattenvården I planer för iståndsättningsdikningar ingår en vattenvårdsplan. De vattenskyddsåtgärder som ingår i vattenvårdsplanen har utförts på ett ändamålsenligt sätt. I vattenskyddsplanerna beaktas bland annat: - effekterna av åtgärderna förknippade med iståndsättningsdikning på vattennivån i vattendragen - beaktande av värdefulla livsmiljöer i kriterium 8 - risk för erosion av jordmånen som eventuellt förorsakas av iståndsättningsdikning - lutningsförhållanden och avledning av vatten från iståndsättningsdikningsområdet och - vattenskyddsåtgärder och deras omfattning. 17. Grundvattenområdenas kvalitet försvagas inte med kemiska bekämpningsmedel eller gödsel I grundvattenområden 25) som är viktiga för vattenförsörjning (klass I) och som lämpar sig för vattenförsörjning (klass II) används inte 26) kemiska bekämpningsmedel. I grundvattenområden 25) som är viktiga för vattenförsörjning (klass I) används inte konstgödsel. Skogsägarna använder eller har tillgång till lokaliseringsdata om grundvattenområden som är viktiga med tanke på vattenförsörjning (klass I) och grundvattenområden som lämpar sig för vattenförsörjning (klass II). 25) Finlands grundvatten har klassificerats enligt användningsduglighet och skyddsbehov i grundvattenområden som är viktiga med tanke på vattenför-

11(14) sörjningen (klass I), grundvattenområden som lämpar sig för vattenförsörjning (klass II) och andra grundvattenområden (klass III). 26) Med användning av bekämpningsmedel avses inte plantering av plantor som behandlats med bekämpningsmedel mot snytbagge på grundvattenområden. 18. Användning av kemiska bekämpningsmedel undviks Lövsly behandlas inte med kemisk bladbesprutning på skogsförnyelseytor eller i plantbestånd, med undantag av aspsly i tallplantbestånd, då det är nödvändigt för att motverka spridning av knäckesjuka. I kriterium 8. avsedda värdefulla livsmiljöer används inte kemiska bekämpningsmedel. Kemiska bekämpningsmedel används endast i nödfall, t.ex. på skogsförnyelseytor vid bekämpning av ytvegetation, behandling av lövträdsstubbar och skott, bekämpning av snytbagge samt vid behandling av virkesförråd i skogen för att förhindra spridningen av insektskador. 19. De anställdas yrkesskicklighet och arbetsförmåga tryggas De anställdas tillräckliga yrkesskicklighet 27) och arbetsförmåga för uppgifterna tryggas. Skogsägaren 28) har t.ex. dokument som visar att skogsägaren vid rekryteringen har försäkrat sig om den anställdes tillräckliga yrkesskicklighet och dokument som visar att skogsägaren har dragit försorg om utvecklingen av den anställdes yrkesskicklighet under arbetsförhållandet. Skogsägaren har dokument om granskningar vid placering i arbete och under arbetets gång som krävs i lagen om företagshälsovård (1383/2001). I fall skogsägaren har minst 29) 10 anställda arrangeras för förhållandena lämplig verksamhet som upprätthåller arbetsförmågan. 27) Tillräcklig yrkesskicklighet kan nås antingen via yrkesutbildning eller arbetserfarenhet. 28) Med skogsägare avses en arbetsgivare som är registrerad i arbetsgivarregistret. Uppgifter om arbetsgivare som är registrerade i arbetsgivarregistret fås via Företags- och organisationsdatasystemet (FODS), www.ytj.fi. 29) Antalet anställda i tjänst 31.12. 20. Förutsättningar för högklassigt och säkert arbete tryggas För att arbetet skall kunna utföras högklassigt och säkert ges entreprenören och de anställda tillräcklig information och anvisningar. Skogsägaren eller arbetsgivaren 30) som på uppdrag av skogsägaren verkar på skogsbruksenheten har dragit försorg om att - entreprenören/den anställde har tillgång till allmänna instruktioner om arbetets utförande och till dessa instruktioner förknippade instruktioner om arbetssäkerhet

12(14) - det till entreprenören/den anställde har givits skriftligt, elektroniskt eller muntligt uppgifter om arbetsplatsspecifika instruktioner som eventuellt hör till arbetsuppgiften och som innehåller kvalitets-, miljö- och övriga krav 31) - entreprenören/den anställde har tillgång till eventuella arbetsplatsspecifika faktorer och terrängformationer som äventyrar arbetssäkerheten. - det finns anvisningar för förbättrande av drivningsförhållanden vid första gallringar. 30) Med arbetsgivare avses från fall till fall en arbetsgivare som registrerats i arbetsgivarregistret, virkesdrivningsarbetsplatsens innehavare eller underentreprenörens uppdragsgivare. Uppgifter om arbetsgivare som är registrerade i arbetsgivarregistret fås via Företags- och organisationsdatasystemet (FODS), www.ytj.fi. 31) Övriga krav är t.ex. avlägsnande av hyggesrester på friluftsleder som det finns ett avtal om mellan skogsägaren och den som upprätthåller leden. 21. Iakttagande av arbetsgivarskyldigheter Skogsägaren och arbetsgivaren 32) som på uppdrag av skogsägaren verkar på skogsbruksenheten följer och förutsätter att underleverantörerna följer arbetslagstiftningen och gällande kollektivavtal. Skogsägaren och arbetsgivaren 32) som på uppdrag av skogsägaren verkar på skogsbruksenheten har skött om och förutsätter att underleverantörerna sköter om skatt, socialskydds- och arbetspensionsavgifter. Skogsägaren eller arbetsgivaren 32) som på uppdrag av skogsägaren verkar på skogsbruksenheten är förtrogna med förpliktelserna i arbetstidslagen inkl. arbetstidsbokföringen och de har förfaringssätt med vilka man försäkrar att gällande lagstiftning följs. Skogsägaren eller arbetsgivaren 35) som på uppdrag av skogsägaren verkar på skogsbruksenheten har instruktioner om anskaffning av tjänster och dokument med vilka man kan visa att underleverantörerna hör till förskottsuppbördsregistret och att skatterna och pensionsavgifterna (LEL, APL, FöPL) har skötts. Skogsägaren eller arbetsgivaren 32) som på uppdrag av skogsägaren verkar på skogsbruksenheten har arkiverat undertecknade entreprenads- och arbetsavtal. 32) Med arbets- och entreprenadgivare avses arbetsgivare som registrerats i arbetsgivarregistret. Uppgifter om arbetsgivare som är registrerade i arbetsgivarregistret fås via Företags- och organisationsdatasystemet (FODS), www.ytj.fi. 22. Skogsägarnas kunnande främjas Skogsägaren har tillräckliga kunskaper om skogsbruk och de som producerar skogliga tjänster och som på uppdrag av skogsägaren verkar i skogsägarens skogar besitter efter omständigheterna tillräcklig yrkesskicklighet för skogsbruksarbeten.

13(14) 23. Allemansrätten under ansvar tryggas Möjlighet att röra sig ute i skog, plocka skogsprodukter och annan rekreationsanvändning med allemansrätt 33) under ansvar tryggas. Det finns inga verifierade begränsningar i allemansrätten. 33) Enligt allemansrätten får man bl.a.: - röra sig till fots, på skidor eller cykel och kortvarigt slå läger på annans mark, - plocka blommor, bär och svamp - samla torra kvistar, nedfallna kottar och nötter - färdas på vattendrag, förtöja kortvarigt, flotta timmer, ta hushållsvatten, simma och tvätta sig. Man får inte bl.a.: - göra upp eld - fälla eller skada träd - köra med motorfordon i terräng - plocka fridlysta växter eller lav, mossor och vedartade växter - göra utfodringsplatser för vilt samt konstgjorda bon - röra sig i områden (små plantbestånd, åkrar), där det kan äventyra markägarens ekonomiska verksamhet - idka regelbunden näring - skräpa ned. Begränsning av användning under ansvar är inte det att myndigheten för visstid begränsar användningen av allemansrätten. Om rättigheter och begränsningar vid användning av enskilda vägar bestäms i lagen om enskilda vägar (358/1962). I fråga om användning av skogsvägar skall Högsta domstolens beslut 1991/819 beaktas. 24. Tryggande av samernas kultur och naturnäringarna i deras hembygdsområde Skötseln, användningen och skyddet av de naturresurser som Forststyrelsen besitter i samernas hembygdsområde sammanjämkas i samråd med representanter för Sametinget, renskötseln och andra naturnäringar så att förutsättningarna för naturnäringarna och samekulturen tryggas. Kriteriet gäller bara Forststyrelsen. När det gäller sammanjämkning använder Forststyrelsen planering i samverkan när den planerar sin verksamhet i samernas hembygdsområde. Forststyrelsen och representanter för Sametinget kommer tillsammans överens om behovet och uppföljningen av samt nivån på samarbetet i olika planeringsprocesser för vilkas del Forststyrelsen har föreslagit samarbete för representanterna för Sametinget. Ifall enighet inte kan uppnås utvärderar certifieraren på basis av det verkställda samarbetet om kriteriet uppfylls.

14(14) 25. Sammanjämkning av rennäring och skogsbruk I statsägda skogsområden som förvaltas av Forststyrelsen sammanjämkas skogsbruksåtgärder och bedrivande av rennäring genom samarbete på lokalplan så att förutsättningarna för bedrivande av rennäring tryggas på lång sikt och vidsträckt i renskötselområden i skogsbruksåtgärderna. Kriteriet gäller bara Forststyrelsen. För att nå målet skall Forststyrelsen samarbeta med representanter för rennäringen när den vidtar åtgärder som kan ha väsentlig betydelse för bedrivande av rennäring. Viktiga åtgärder och behovet av samarbete skall tillsammans definieras så att målet nås. I samarbetet följs Forststyrelsens och Renbeteslagsföreningens 27.2.2002 gemensamt undertecknade avtal 34) samt punkterna i Forststyrelsens naturresursplaner som gäller sammanjämkandet av skogsbruket och rennäringen. 34) Avtalet gäller dock inte samernas hembygdsområde.