Kvalitetsbeskrivning för Finlands skogscentrals information om skogstillgångar

Transkript

1 1 (5) Kvalitetsbeskrivning för Finlands skogscentrals information om skogstillgångar Allmänt Den information som finns lagrad i Finlands skogscentrals system för skoglig information baserar sig på kartläggningar, värderingar, mätningar och uträkningar som görs med olika metoder. Tillförlitligheten hos informationen om skogstillgångar beror på datainsamlingsmetoden, informationskällan och tidpunkten för informationen. Informationen är lagrad i datasystemet fastighetsvis. De huvudsakliga datainsamlingsmetoderna är: en täckande figurvis terränginventering och skogsinventering som baserar sig på fjärranalys. Den traditionella figurvisa terränginventeringen användes som huvudmetod ännu år 2010, då fjärranalysen togs i bruk som parallellmetod. År 2011 ersatte fjärranalysmetoden den gamla metoden helt. Fjärranalysen ger dock inte tillräckligt med pålitlig information. Därför omfattar metoden även riktad fältinventering, samt komplettering av figuruppgifterna och slutledningar som baserar sig på information från olika källor. Information om skogstillgångar kan omfatta även skogsbruksplaneringsinformation av olika aktörer, vilken till sitt innehåll motsvarar den figurvisa inventeringen som presenteras här. Denna information har dock inte genomgått en kvalitetsbedömning i terrängen. Upprätthållandet av informationen om skogstillgångar inbegriper både datainsamling och regelbunden uppdatering. Informationen uppdateras mellan inventeringarna på basis av de ansökningar och anmälningar Skogscentralen får och av de uppgifter som markägaren eller en av markägaren befullmäktigad aktör lämnar. Skogscentralen kontrollerar inte de uppdaterade uppgifterna separat i terrängen och svarar inte för att de är korrekta, ifall man inte utfört fältgranskning i samband med ett annat ärende. Uppdateringen är inte heltäckande eftersom Skogscentralen inte får uppgifter om alla utförda åtgärder. Förutom åtgärder ska uppdateringen också gälla beräknad odling av trädbestånd. Täckande figurvis terränginventering och kvalitetskriterier Insamlingen av den skogliga informationen har gjorts i terrängen, som figurvis inventering, där inventeringsenheten är en beståndsfigur. Beståndsfiguren är ett subjektivt avgränsat enhetligt skogsområde där trädbeståndet och ståndortens egenskaper samt behovet av skogsvårdande åtgärder är enhetliga. Avgränsningen av beståndsfigurerna har gjorts med hjälp av flygfoton och kartor och den preciseras i terrängen. Figuren varierar vanligen mellan 1 3 hektar och den rekommenderade minimistorleken är 0,5 ha. De livsmiljöer som nämns i 10 i skogslagen har avskilts som egna figurer.

2 2 (5) På en beståndsfigur har man genom mätningar och med ögonmått samlat in följande uppgifter med de nämnda kvalitetskriterierna: Klassificeringen av ståndort och jordmån har gjorts genom okulär bedömning. Vid bestämning av ståndorten på skogsmark räknar man inte med större avvikelser än en ståndortsklass. Mo- och myrmark har skiljts åt, med undantag av gränsfall. Mängden träd och deras indelning i olika trädslag har mätts på subjektivt placerade relaskopprovytor på figuren genom att beståndets summa- och medelvariabler (grundyta, medeldiameter, medelhöjd och ålder) beräknats för varje trädslag. Uppgifterna om beståndsvolymen på figuren har härletts matematiskt från de uppmätta värdena med hjälp av modeller. I plantbestånd används inte relaskop, utan man uppskattar antalet stammar exempelvis på cirkelformade provytor av en halv ar. Uppgifterna från provytorna används bara under insamlingen av data och de lagras inte permanent i datasystemet. Den eftersträvade noggrannheten för grundytan, medeldiametern, -höjden och - volymen hos totalbeståndet på en figur är ± 20 procent i åtta fall av tio där utvecklingsklassen är klenare eller grövre gallringsskogar samt föryngringsmogna skogar. Stamantalet i plantbestånd stämmer med 50 procents noggrannhet. Utvecklingsklassen motsvarar de uppskattade variablerna. Förslagen till avverkningar följer de rekommendationer om skogsvård som gäller under tidpunkten för datainsamlingen. Tidpunkten för avverkningarna har föreslagits enligt en tredelad klassificering (brådskande/ska utföras genast, om 1 5 år eller om 5 10 år). Klassificeringen av tidpunkten innehåller inte betydande fel. Förslagen till skogsvård följer de rekommendationer om skogsvård som gäller under tidpunkten för datainsamlingen. De figurer som har utmärkts som kvalificerade för Kemerastöd uppfyller de gällande kriterierna. Faktorerna i skogsnaturens mångfald har beskrivits enligt kraven i certifieringen och i skogslagen. Livsmiljöerna enligt 10 i skogslagen har identifierats eller utmärkts åtminstone som övrig värdefull livsmiljö. Vid insamlingen av uppgifter har den gällande skogslagstiftningen, Tapios Råd i god skogsvård, kraven i skogscertifieringssystemet PEFC och anvisningarna för datainsamling enligt Skogscentralens verksamhetssystem följts. Datainsamlingens kvalitet har säkrats i terrängen genom en jämförande figurvis värdering enligt verksamhetssystemet som baserar sig på sampling. Tidpunkten för datainsamlingen varierar från fastighet till fastighet och uppgifterna har inte i alla avseenden samlats in helt genomgående. Som information om skogstillgångar utnyttjas den information som sedan 2004 har uppdaterats på basis av de uppgifter om åtgärder som erhållits i samband med skötseln av förvaltningsärenden vid Skogscentralen och utvecklats med tillväxtmodeller för att motsvara dagens läge. Skogsinventering som baserar sig på fjärranalys samt kvalitetskriterier Insamlingen av information om skogstillgångar baserar sig på laserskanning, flygfotografering, provytemätning i terrängen samt på tolkning av trädbestånden enligt de här materialen. Tolkningen omfattar samtliga privatskogar. Årligen inventeras cirka områden på olika håll i Finland, enligt målsättningen sammanlagt ca 1,5 miljoner hektar privatskog. Inventeringscykeln är då 10 år.

3 3 (5) För varje område som ska inventeras placerar man ca fältprovytor så att de så bra som möjligt täcker variationen i skogarna (olika ståndorter, trädslag, beståndsstorlek och -täthet). Provytorna mäts för att möta behovet av modellering för beståndstolkningen. Radien i den cirkelformade provyta som används för mätningen är nio meter. På provytan mäts noggrant alla träd som har betydelse för beståndstolkningen (grövre bestånd) eller så placeras och mäts mindre underprovytor (plantbestånd) på den. I glesa trädbestånd kan man även använda en lite större provyta, vars radie är 12,62 meter. Mittpunktens position på provytan bestäms med minst en meters noggrannhet (målet är 0,5 m). För provytorna i terrängen söker man de laser- och flygfotoegenskaper som motsvarar deras position. På basis av provytemätningar samt laser- och flygfotoegenskaper skapas statistiska kalkylmodeller för olika beståndsvärden. I den egentliga tolkningen av ett bestånd är inventeringsenheten en 16 meters gallerruta som till ytan motsvarar den provyta som mätts upp i terrängen. Med hjälp av de laser- och flygfotoegenskaper som valts ut vid modelleringen söker man för varje gallerruta på det område som ska inventeras de provytor som bäst motsvarar den. På basis av dem räknar man ut de specifika beståndsuppgifterna för varje gallerruta. Beståndsvärdena räknas både för hela beståndet och för varje trädslag, separat för tall, gran och lövträd. Efter att beståndet tolkats generaliserar man de beståndsfigurspecifika uppgifterna som summaoch medelvariabler för beståndsuppgifterna hos de gallerrutor som infaller på varje figur. För en del av figurerna, från vilka man inte får tillräckligt tillförlitliga uppgifter genom fjärranalys eller utifrån annan existerande kunskap, görs en riktad fältinventering genom en figurvis inventering. Objekten består i första hand av förnyelseytor och plantbestånd samt eventuellt av brådskande iståndsättningsobjekt i ungskog eller figurer som är särskilt ojämna beträffande träden. Riktad fältinventering görs dock inte på sådana figurer där beståndsuppgifterna och åtgärderna kan avgöras tillräckligt pålitligt genom att kombinera olika informationskällor. I detta kan man använda de anmälningar om användning av skog och de Kemera-uppgifter som Skogscentralen har till sitt förfogande, tillgänglig information om skogsbruksplanering, information om åtgärder från skogsägare och aktörer, till pålitliga delar beståndstolkning av plantbestånd, vid visuell granskning trädbeståndets laserhöjdsmodell eller flygfoton, samt även skogsrådgivarnas lokalkännedom och erfarenhet. Vid komplettering av figuruppgifterna används primärt kalkylprogrammet i databasen över skogstillgångarna. För varje region definieras hurdana figurer man kan nå tillräcklig noggrannhet för, genom uppskattning. Andelen uppskattningar kan ökas i takt med att man lär sig mer. Utgångspunkten är dock att kvalitetskriterierna uppfylls. Informationen om skogstillgångar tas i bruk etappvis. Fjärrinventeringsinformation som uppfyller kvalitetskriterierna, eller sådan information om skogstillgångar som man har fått genom uppskattning baserad på annan geografisk information, publiceras först. Sådan figurinformation som har preciserats genom riktad fältinventering publiceras senare när den blir klar. När den fjärranalyserade informationen publiceras presenteras dock redan hela figurmaterialet, inklusive figurer som avses genomgå terränggranskning, utan åtgärdsförslag. Sådana figurer som avses genomgå

4 4 (5) terränggranskning motsvarar inte den kvalitet som presenterats här för information om skogstillgångar, innan figureruppgifterna har preciserats genom fältinventering. Kvalitetskriterierna för datainsamlingsmetoden är följande, grupperade enligt data: Avgränsningen av beståndsfigurerna har gjorts med en automatisk metod som baserar sig på laserskannings- och flygfotomaterial. Metoden beaktar också fastighetsgränserna och olika kartmasker (bl.a. åkrar, vatten, vägar/linjer). De automatiskt avgränsade figurerna är alltid också visuellt kontrollerade och vid behov preciseras gränserna eller sammanställs de slutliga beståndsfigurerna från mindre automatfigurer. Dessutom kan man använda figurgränser från en tidigare figurvis inventering som hjälp. Ett kriterium är att beståndsfiguren är ett enhetligt skogsområde där träden och ståndortsegenskaperna samt behovet av åtgärder är enhetliga (figurstorlek vanligen 1 3 ha och den rekommenderade minimistorleken 0,5 ha). I klassificeringen av ståndort och jordmån används i första hand uppgifter som har erhållits vid tidigare figurvis terränginventering och deras tillförlitlighet motsvarar nivån i ifrågavarande datainsamling. Ifall det inte gjorts någon terränginventering tidigare på figuren använder man andra sekundära informationskällor av sämre kvalitet. Noggrannheten när det gäller totalbeståndet i gallringsskogar och förnyelsemogna skogar är i allmänhet bättre med metoder som baserar sig på fjärranalys än med figurvis terränginventering. Dessutom är fjärranalysinventeringen objektiv och därför genomgående av jämnare kvalitet än en okulär besiktning som är beroende av vem som inventerar. Hos totalbeståndet på en figur är den eftersträvade noggrannheten för grundytan ± 3 m 2 /ha, för medeldiametern 3 m 2 /ha, för medelhöjden 2 m 2 /ha och för medelvolymen ± 20 procent i åtta fall av tio där utvecklingsklassen är klenare eller grövre gallringsskogar samt i föryngringsmogna skogar. I noggrannheterna för totalbeståndet på enskilda beståndsfigurer kan det förekomma större avvikelser än de ovan nämnda, särskilt om det gäller en flerskiktad, ojämn eller i övrigt avvikande figur. Noggrannheterna för olika trädslag är sämre än för totalbestånd och det kan förekomma fel i trädslagsförhållandena (t.ex. man kan ha antagit att det förekommer ett trädslag på en figur där det i verkligheten inte finns). Ett minimimål är att huvudträdslaget är rätt bestämt ifall det finns ett tydligt dominerande trädslag på figuren. Förslagen till avverkningar i gallringsskogar och förnyelsemogna skogar görs genom beräkningar utifrån variablerna för totalbeståndet, gallringsmodellerna enligt skogsvårdsrekommendationerna och gränserna för förnyelsemognad. Deras kvalitet är direkt beroende av noggrannheten av beståndsvariablerna. Ett kvalitetskriterium är att värderingsfelen hos beståndsvariablerna inte signifikativt påverkar kvaliteten hos åtgärdsförslagen (t.ex. tidpunkten för avverkning). Ju mindre bestånd, desto mer utmanande är fjärranalysen. De objekt som förutsätter plantvård granskas antingen i terrängen eller så baserar sig uppgifterna för dem på annan befintlig kunskap. Kvalitetsmålet är att stamantalet i plantbestånd är korrekt med 50 procents noggrannhet och åtgärdsförslagen följer de gällande skogsvårdsrekommendationerna. En figur som värderats i terrängen kan även förses med information om figuren uppfyller kriterierna för Kemera-stöd.

5 5 (5) Man kan i regel inte kartlägga småskaliga naturobjekt med fjärranalys (t.ex. de viktiga livsmiljöerna i skogslagen). I deras fall baserar sig uppgifterna till största delen på material som samlats in i samband med en tidigare terränginventering eller under en separat kartläggning. I inventeringen har man följt den gällande skogslagstiftningen, Tapios Råd i god skogsvård, kraven i skogscertifieringen och anvisningarna i Skogscentralens verksamhetssystem. Kvaliteten i datainsamlingen har säkrats vid Skogscentralen på basis av sampling i terrängen. Kvalitetssäkringen utförs i olika skeden på följande sätt: Kontrollmätning av provytor som används vid beståndstolkning. Rapport av den som utför beståndstolkningen om noggrannheten i modelleringen av tolkningen på provytenivå, som Skogscentralen godkänner enligt de kriterier som har ställts för den, före den egentliga beståndstolkningen av området som ska inventeras. Kontroll av beståndstolkningen på figurnivå som baserar sig på noggranna provytemätningar. Okulär och figurvis värdering av beståndstolkningen med en lite mer omfattande sampling än den tidigare, där man speciellt betonar riktigheten i åtgärdsförslagen.