Stressrelaterad sjukdom För att skapa mer frihet i ditt liv, fundera inte på de områden där du inte har frihet, uppmärksamma istället de områden där du har skapat frihet. Sanaya Roman Jag har valt att utgå till största del från en bok skriven av Barbro Bronsberg och Nina Vesterlund Bränn inte ut dig. Det är en bok som handlar om en sjukdom som blivit en av de största folksjukdomarna i världen, UTBRÄNDHET. En sjukdom som smyger sig på för att slutligen explodera. Vi gör allt för att finnas till hands för andra, för att göra så mycket som vi kan för att lyckas, stressar för att hinna iväg till träningen och inte minst så har vi alltid tanken i bakhuvudet, är jag tillräckligt bra? Tycker andra att jag är bra? Alla dessa tankar ligger i bakhuvudet. Är detta hållbart i längden? Nej. Trots allt så är det oftast vi själva som lagt på oss den stressen som till slut blir överväldigande. Detta är ett otroligt känsligt ämne eftersom det kan hända precis vem som helst. Det kan hända någon du älskar, någon i din familj eller någon i vår omgivning. Ingen går säker. Bronsberg och Vesterlund har valt att utgå från tre definitioner av utbrändhet och en av dem tycker jag stämde bättre in än alla de övriga, Ett tillstånd av fysiskemotionell och mental utmattning. Detta tillstånd är en följd av svikna förhoppningar och brustna ideal. 1 Vilket jag anser är precis vad utbrändhet handlar om, det är en individ som helt bryter ihop och exempel på hur kroppen kan reagerar är sömnproblem, djup trötthet, koncentrationssvårigheter och minnesproblem, täta infektioner, problem med magen, hjärtklappning, olust, ångest eller nedstämdhet. Utbrändhet är ett uttryck som i vardagen kan användas lite slarvigt, exempelvis Åh, jag var såååå utbränd förra veckan. Men nu mår jag bra igen 2. Vi tänker inte på att riktig utbrändhet är när en individ inte längre orkar känna något och minsta lilla sak blir en kamp för överlevnad, det är individer som får hjärtinfarkt, migrän och förstörda magar. De är individer som i princip inte längre orkar kliva upp ur sängen. Det som du kan se som självklarheter är något som kan ta dagar innan det uppnås. Vi kan sammanfatta utbrändhet som att: 1 Pines, Aronson och Kafry ur Bränn inte ut dig, Barbro Bronsberg och Nina Vestlund 2007 Andra upplagan 2 Bränn inte ut dig, Barbro Bronsberg & Nina Vesterlund, 1997 Andra upplagan
1. Humorn försvinner, ingenting känns längre roligt. 2. En enorm trötthet som alltid är närvarande, all ledig tid går åt för att fortsätta orka med vardagen. Du blir ostabil psykiskt och får mycket lättare att gråta, trots att det egentligen inte finns någon större andledning. Eller så exploderar du, utan orsak. 3. Sjukdomarna stockar sig och frånvaron ökar och efter ett tag så väljer du att trots din sjukdom gå till jobbet, allt för att inte förlora jobbet. 4. Du börjar enbart se dina svagheter och dina misslyckanden. Allt blir plötsligt ditt fel och självförtroendet är helt på botten. 5. I ett försök att skydda dig från ytterligare misslyckanden så isolerar du dig från andra, har ingen ork att engagera dig eller lyssna. Vill helst inte ha någon kontakt med andra människor, och till slut drar du dig bort helt och hållet eftersom du skäms över att du anser dig själv vara onormal. 6. Du börjar bli mer och mer cynisk, ingen är längre bra om någon annan, men allra minst tycker du om dig själv. (Detta anses vara det största varningstecknet.) 7. Ingenting är längre värt något, det som tidigare var en dröm är inte längre det, resultat spelar inte längre någon roll. Någon kontroll över tillvaron existerar inte och du är nu näst intill helt instängd i dig själv. 8. Börjar ta på dig för mycket, börjar arbeta i ilfart för att komma ikapp (Händer aldrig). Börjar prata snabbt och mycket, men kan inte lägga tid till att lyssna på någon. Är okontaktbar. 9. Livet har helt tappat mening, depressionen kommer som ett nattsvart mörker utan någon väg ut och planer på självmord börjar smyga sig på. I annat fall så kan individen avlida av hjärtinfarkt eller någon annan svår sjukdom. Det bästa med framtiden är att den kommer med en dag i sänder. Abraham Lincoln Vi har extrema krav på oss, vi vill ha det där perfekta jobbet, det fläckfria vackra hemmet som helst ska se ut som det nyss blivit uttaget från en heminredningstidning och vi vill alltid finnas till hands för andra, för det är ju så det ska vara. Timmarna på dygnet blir alldeles för få, och plötsligt så hinns ingenting med. För ser vi realistiskt på våra förmågor eller sätter vi för höga krav på oss själva? Kan vi själva avgöra om en uppgift blir för stor eller måste någon annan se
det åt oss? För precis som Vestlund och Broberg anser så måste vi inse vår egen kapacitet, vi måste lära oss att vi måste acceptera att vi faktiskt inte kan fungera på ett annat sätt än vad vi faktiskt gör. I Carl och Stephanie Simontons bok Du kan bli frisk igen så beskriver cancerläkaren respektive psykologen sambandet mellan stress och en störd balans i immunförsvaret, och i djurförsök har de studerat försökdjur som utsätts för stress har större chans för att drabbas av cancer, och därmed kan man dra slutsatsen att de med känslomässiga eller psykiska problem har större risk att drabbas av sjukdom än andra. Andra forskare har även skapat en tabell där man poängsätter både positiva och negativa händelser efter en skala. I den tabellen bör man inte få fler än 200 poäng. Med denna studie har de visat att 49 % som har över 300 poäng var sjuka den största delen av undersökningsperioden, medan av dem som hade under 200 poäng endast var 9 % som drabbades av sjukdom. Men vi kan inte tolka detta som ett helt säkert samband eftersom vi som personer har olika hög nivå av stresstålighet, och det beror även på situationen vi under denna period lever i. 3 Men vad framkallar stress? En av de mest framträdande faktorerna är förändring. Det kan vara både positiva och negativa förändringar. Nu kanske du blev förvånad, skulle positiva förändringar kunna bli något dåligt? Men naturligtvis kan de också bli något dåligt i längden, vi orkar naturligtvis med dem lättare exempelvis om man tycker det är jätteroligt att träna kan ett missat träningspass bli något som ligger i bakhuvudet eller att vi känner oss skyldiga att åka till gymmet varje dag, sju dagar i veckan, 365 dagar om året. En annan stor faktor till stress är rädsla. För har vi ingen framträdande inre trygghet så är rädslan och otryggheten hängande över oss, och vi känner att våra behov inte blir tillgodosedda. Den sista är kreativiteten där vi ofta kan känna en osäkerhet och ibland så vågar vi inte överskrida gränser och därmed inte prova något nytt och därmed har kreativiteten blivit begränsad just på grund av individens egen osäkerhet. Stress är inte farligt om den är kontrollerad eller uppstår i rätt situation, men om vi tillåter stressen att hela tiden vara närvarande så strömmar hela tiden adrenalin och kortisol runt i vår kropp och sliter långsamt ner den. En stor faktor i den stress som vi människor kan känna är gemenskap med andra människor, vi vill bidra med allt vi kan och därmed utvecklingen av vår flock, Det finns knappast något som skrämmer oss så mycket som att befinna sig 3 Richard H Rahe & Thomas H Holmes, Social Readjustment Rating Scale
utanför flockens gemenskap, dvs. att inte behövas. 4 Ett av de största misslyckanden för en människa är därför att vara arbetslös, vi är skapade för att göra saker för att samhället ska förbättras och förlora man det så kommer känslan av oduglighet och individens självkänsla försämras radikalt. Själföraktet är inte långt borta, och ett av de första stegen mot utbrändhet startar. Går det att jämföra stressen nu med tidigare? Nej, det är väldigt tveksamt om det är möjligt eftersom dagens samhälle är så präglat av teknologi och det är där en stor stress kommer in: IT-stressen. Vi människor har i och med det mediesamhället vi lever i ett behov av att alltid vara uppkopplad och att neka det skulle vara en lögn. För om du skulle ta tunnelbanan i Stockholms innerstad så skulle du se att var och var annan människa gick förbi dig med en mobiltelefon tryckt mot örat. För 30-40 år sedan så skulle bilden ha varit en helt annan, en mobiltelefon skulle inte ha existerat och stressnivån skulle ha sjunkit oerhört. Så vad kan vi dra för slutsats av den ökade mängden IT i vårt samhälle? Inte oväntat så har vi blivit mer stressade, vi får in mer information än tidigare och därmed så höjs kunskapskraven. Med det kan vi dra en parallell till våra mor- och farföräldrar. De flesta av dem gick bara en kort utbildning och sökte sedan jobb när de var klar med det, som lärling eller piga. Idag så skulle det inte vara möjligt, vi behöver utbildning för alla arbeten som finns och den behövda kompitensen ökar för varje år och konsekvenser av det kan bli att individer känner sig otillräckliga, och ansvaret som individen får kan kännas överväldigande. Men varför försöker individen ens på uppgiften? Jo, för en chans att känna sig duktig och älskad. Men kan det finnas någon lösning och en chans att komma bort från utbrändhet och omänskliga krav? Ja utan tvekan finns det möjligheter! För det första våga säg a nej. Människor kommer inte tycka illa om dig bara för att du säger nej, det är bara något i ditt huvud som säger det. Du behöver inte vara omänskligt perfekt, det är okej att äta godis fast det bara är tisdag, ingen kommer döma dig för det och det är faktiskt okej att inte träna en dag, för din kropp kan faktiskt behöva vila en dag. Våga välja bort! För varför ska du ha saker i ditt liv som du inte mår bra av, något som får dig att må dåligt, välj då att prioritera bort det! För utan den personen eller den aktiviteten så kommer du må betydligt mycket bättre. Våga visa känslor, det är okej och visa vad du känner, tycker och tänker. För i vårt samhälle är det inte accepterat att visa känslor, att vara ledsen, arg eller att hysteriskt gråta. Vi ska gömma det inom oss, men till slut kommer det brista, även för dig. Fast du är stark, fast 4 Bronsberg & Vestlund Bränn inte ut dig
du trodde att du skulle kunna härda ut. Till slut kommer det smälla. Du kommer inte känna att det kommer, för du tror inte det kan vara sant. Men till slut kommer det. Julia Mjörnstedt som är 26 år överlevde en av de värsta sjukdomar som finns, cancer. Att vara 21 år gammal och få beskedet, du har cancer var ödestigande. Julia får dagligen höra om hennes sjukdom, människor som frågar henne och obekvämt står där och skruvar på sig, de individerna som obarmhärtigt frågar ut henne. Jag är van. Jag har gjort det så många gånger förr. Jag vet hur jag ska säga men det var inga problem, jag var stark, hur jag ska le mitt tröstande leende och få dom att känna sig trygga i samtalet. Hur JAG ska trösta DOM. Jag kan. Jag vet hur. Vi lever i landet lagom. Landet lagom där till och med våra känslor ska hållas inom ramarna för vad som är normalt och lagom. Du får vara glad, men inte så glad så att du dansar eller sjunger på offentlig plats. Du får vara arg, men inte så arg så att du skriker högt. Och är du ledsen, då ska det genast kännas bättre när någon klappar dig på ryggen och säger att allt blir bra. 5 Detta är ett utdrag från hennes krönika om hennes diagnos cancer och om hur omgivningen reagerade, om hur det inte blev okej att känna, och det speglar det tidigare innehållet i denna text, om hur det inte är okej att visa känslor, om hur man måste ta hand om andra trots att man det är man själv som mår dåligt och hur känslan av att känna sig ovärdig speglar sig i omgivningen. Så snälla, det är ditt liv det handlar om, du behöver inte finnas för alla andra eller vara så där extremt duktig. De i din omgivning tycker om dig ändå, även om det inte alltid känns som det. För du är värd att tyckas om och att älskas, du är värd mest av allt i ditt liv för det finns ingen som är som du. Du har egenskaper som ingen annan har, så våga säga nej, våga varva ner och inte minst våga visa vad du känner! För om något ska bli bra så måste du våga släppa det som är dåligt, för då kan allt bara bli bättre! För du måste komma ihåg, du är den absolut viktigaste i ditt liv så våga leva det liv som DU vill leva! Källförteckning: Bränn inte ut dig, Barbro Bronsberg & Nina Vesterlund 5 Julia Mjörnstedt http://blogg.regionhalland.se/cancerrehabilitering/2011/08/29/julia-mjornstedtcanceroverlevare-grundare-av-ordforande-i-ung-cancer-det-ar-okej-att-kanna/