KK 416/2009 vp Mikaela Nylander /r ym. SKRIFTLIGT SPÖRSMÅL 416/2009 rd Begreppet barn i familjen enligt utsökningsbalken Till riksdagens talman I takt med att den ekonomiska regressionen drar ut kommer även antalet utsökningsärenden att öka. I de fall där familjemedlemmar blir föremål för utsökning finns det grava ekonomiska problem i bakgrunden, bl.a. arbetslöshet som också alltid påverkar barnen i familjen. I Finland är lagstiftningen inkonsekvent när det gäller hur man beaktar ett myndigt barn som bor hemma. När det är fråga om förmåner som t.ex. studiestöd anses ett barn tillhöra familjen tills barnet fyllt 20 år och familjen har därmed skyldighet att försörja barnet. Om det däremot är fråga om t.ex. utsökning hos familjen räknas ett myndigt barn inte längre som medlem i familjen trots att det bor hemma. Utsökningsbalken är ett bra exempel på detta. Enligt 4 kap. 48 stadgas om ett skyddat belopp av månadsinkomsten för den som är föremål för utsökning. Beloppet varierar beroende på antalet familjemedlemmar. Antalet minderåriga barn, även makens, ökar det skyddade beloppet med 7,5 euro per dag. När barnet fyllt 18 räknas det inte mera med i det skyddade beloppet, trots att föräldrarna enligt lag fortfarande har försörjningsplikt tills barnet fyllt 20. I Sveriges lagstiftning tar man i beaktande barn som bor hemma tills de fyllt 20 när man räknar ut förbehållsbeloppet som är motsvarigheten till skyddat belopp i finsk lagstiftning. I Sverige regleras förbehållsbeloppet i utmätningsbalken 7:5. Om barnet studerar och bor hemma beaktas det tills det fyllt 20 år. Den månatliga summan som dras av är 2 778 kronor. Med hänvisning till det som anförs ovan får vi i den ordning 27 riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller: Vad tänker regeringen göra för att rätta till den inkonsekvens som finns mellan föräldrarnas försörjningsplikt tills barnet fyllt 20 och det att barn över 18 inte längre räknas som familjemedlemmar enligt utsökningsbalken? Helsingfors den 7 maj 2009 Mikaela Nylander /sv Ulla-Maj Wideroos /sv Mats Nylund /sv Anna-Maja Henriksson /sv Elisabeth Nauclér /sv Thomas Blomqvist /sv Version 2.0
Suomennos KK 416/2009 vp Mikaela Nylander /r ym. KIRJALLINEN KYSYMYS 415/2009 vp Ulosottokaaren mukainen lapsen käsite perheessä Eduskunnan puhemiehelle Taloudellisen taantuman pitkittyessä myös ulosottoasioiden määrä tulee kasvamaan. Perheen jäsenten joutuessa ulosoton kohteiksi taustalla on vakavia taloudellisia ongelmia, mm. työttömyyttä, joka vaikuttaa myös aina perheen lapsiin. Suomessa lainsäädäntö on epäjohdonmukainen sen suhteen, miten kotona asuva täysi-ikäinen lapsi otetaan huomioon. Etujen, kuten esim. opintotuen, kyseessä ollessa lapsen katsotaan kuuluvan perheeseen siihen saakka, kun hän on täyttänyt 20 vuotta, ja perheellä on siis lapsen elatusvelvollisuus. Jos sen sijaan on kysymys esim. ulosotosta perheessä, täysi-ikäistä lasta ei enää pidetä perheen jäsenenä kotona asumisesta huolimatta. Ulosottokaari on hyvä esimerkki tästä. Sen 4 luvun 48 :ssä säädetään ulosoton kohteena olevan henkilön kuukausitulon suojaosuudesta. Osuus vaihtelee perheenjäsenten määrästä riippuen. Alaikäisten lasten määrä, myös puolison lasten, kasvattaa suojaosuutta 7,50 euroa päivässä. Lapsen täytettyä 18 vuotta häntä ei enää oteta huomioon suojaosuutta määrättäessä siitä huolimatta, että vanhemmilla on lain mukaan edelleen elatusvelvollisuus siihen saakka, kun lapsi on täyttänyt 20 vuotta. Ruotsin lainsäädännössä otetaan suojaosuutta laskettaessa huomioon kotona asuvat lapset siihen saakka, kun he ovat täyttäneet 20 vuotta. Ruotsissa säädetään suojaosuudesta ulosottokaaren 7 luvun 5 :ssä. Jos lapsi opiskelee ja asuu kotona, suojaosuus otetaan huomioon siihen saakka, kun lapsi on täyttänyt 20 vuotta. Kuukausittain tehtävä vähennys on 2 778 kruunua. Edellä olevan perusteella ja eduskunnan työjärjestyksen 27 :ään viitaten esitämme asianomaisen ministerin vastattavaksi seuraavan kysymyksen: Mitä hallitus aikoo tehdä korjatakseen epäjohdonmukaisuuden, joka koskee vanhempien elatusvelvollisuutta siihen saakka, kun lapsi on täyttänyt 20 vuotta, ja sen, että yli 18-vuotiaita lapsia ei enää katsota perheen jäseniksi ulosottokaaren mukaan? Helsingissä 7 päivänä toukokuuta 2009 Mikaela Nylander /r Ulla-Maj Wideroos /r Mats Nylund /r Anna-Maja Henriksson /r Elisabeth Nauclér /r Thomas Blomqvist /r 2
Ministerin vastaus KK 416/2009 vp Mikaela Nylander /r ym. Eduskunnan puhemiehelle Eduskunnan työjärjestyksen 27 :ssä mainitussa tarkoituksessa Te, Herra puhemies, olette toimittanut asianomaisen ministerin vastattavaksi kansanedustaja Mikaela Nylanderin /r ym. näin kuuluvan kirjallisen kysymyksen KK 416/2009 vp: Mitä hallitus aikoo tehdä korjatakseen epäjohdonmukaisuuden, joka koskee vanhempien ela-tusvelvollisuutta siihen saakka, kun lapsi on täyttänyt 20 vuotta, ja sen, että yli 18-vuotiaita lapsia ei enää katsota perheen jäseniksi ulosottokaaren mukaan? Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa: Lapsen elatuksesta annetun lain (704/1975) 3 :n 1 momentin mukaan lapsen oikeus saada elatusta vanhemmiltaan päättyy, kun hän täyttää kahdeksantoista vuotta. Pääsääntö siis on, että lapsen tultua täysi-ikäiseksi vanhempien elatusvastuu päättyy. Mainitun pykälän 2 momentissa säädetään edellytykset sille, milloin ja miltä osin vanhempien vastuu voi jatkua lapsen tultua täysi-ikäiseksi. Momentin mukaan vanhemmat vastaavat lapsen koulutuksesta aiheutuvista kustannuksista myös sen jälkeen, kun lapsi on täyttänyt kahdeksantoista vuotta, mikäli se harkitaan kohtuulliseksi. Tällöin otetaan erityisesti huomioon lapsen taipumukset, koulutuksen kestoaika, siitä aiheutuvien kustannusten määrä sekä lapsen mahdollisuudet koulutuksen päätyttyä itse vastata koulutuksestaan aiheutuneista kustannuksista. Vastuu täysi-ikäisen lapsen koulutuksesta ei siis kuulu automaattisesti vanhemmille vaan perustuu tapauskohtaisiin seikkoihin. Elatuslain mainittua 18-vuoden rajaa yleiselle elatusvelvollisuudelle on pidetty luonnollisena, koska silloin lapsi saavuttaa täysi-ikäisyyden. Eri ministeriöiden hallinnonalaan kuuluvissa etuuslaeissa on saatettu asettaa etuuden saamisen ehdoksi tietty ikäraja. Ikäraja ei välttämättä ole ainoa ratkaiseva tekijä, vaan eroja saattaa olla myös esimerkiksi sen suhteen, minkälaisesta koulutuksesta on kysymys (ammatillinen koulutus tai korkeakoulutus). Ulosottokaaren 4 luvun 48 :n (705/2007) mukaan palkan ulosmittauksessa velallisen suojaosuus on vuoden 2009 alusta velallisen itsensä osalta 20,82 euroa ja hänen elatuksensa varassa olevan puolison, oman lapsen ja puolison lapsen osalta 7,48 euroa päivässä. Pykälän mukaan velallisen elatuksen varassa olevana pidetään henkilöä, jonka saama tulo ei ylitä velallisen itsensä osalta laskettavaa suojaosuutta, ja tällaista lasta siitä riippumatta, osallistuuko myös toinen puoliso hänen elatukseensa. Pykälässä vielä viitataan siihen, että velallisen maksama elatusapu voidaan ottaa huomioon siten kuin luvun 51 53 :ssä säädetään. Lain esitöiden (HE 13/2005 vp) mukaan suojaosuudessa ei oteta huomioon lasta, joka ei enää ole velallisen elatuksen varassa, esimerkiksi täysi-ikäiseksi tullutta lasta. Tämä lausuma vastaa elatuslain pääperiaatetta. Esitöissä myös todetaan, että suojaosuutta laskettaessa ei oteta huomioon sellaista lasta, joka asuu muualla kuin velallisen luona ja jolle velallinen on velvoitettu maksamaan elatusapua. Tämä vastaa jo aiemmin vallinnutta oikeustilaa. Velallisen muualla asuvalle lapselle maksama elatusapu voidaan kuitenkin uuden lainsäännön mukaan ottaa tapauskohtaisesti huomioon alentamalla ulosmittauksen määrää tai antamalla velalliselle vapaakuukausia 51 53 :n mukaisesti. 3
KK 416/2009 vp Mikaela Nylander /r ym. Ministerin vastaus Velallisen tulee silloin esittää selvitys maksamastaan elatusavusta. Mainittu ulosottokaaren 4 luvun 51 koskee olennaisesti heikentynyttä maksukykyä. Sen mukaan jos velallisen maksukyky on sairauden, työttömyyden, velallisen maksaman elatusavun tai muun erityisen syyn vuoksi olennaisesti heikentynyt, palkasta ulosmitataan säännönmukaista pienempi määrä. Ulosottomiehen tulee soveltaa tätä säännöstä viran puolesta, mutta käytännössä ulosottomiehellä ei yleensä ole tietoa erityisestä syystä, jollei velallinen itse ilmoita siitä ulosottomiehelle. Perustelujen mukaan ulosottomiehen tulee tarvittaessa kertoa ulosottokaaren 1 luvun 20 :n mukaisesti velalliselle tällaisesta helpotusmahdollisuudesta. Toinen vaihtoehto on, että erityisen syyn perusteella velallinen voi saada vapaakuukausia ulosottokaaren 4 luvun 52 ja 53 :n mukaisesti. Täysi-ikäiseksi tulleen lapsen elatusta ei siis voida asettaa säännönmukaiseksi lähtökohdaksi ulosottokaaressa, koska se ei vastaa elatuslain mukaista pääsääntöä. Jos kuitenkin vanhemmat yksittäistapauksessa vastaavat täysi-ikäisen koulutusmenoista, tämä meno voidaan ottaa huomioon maksukyvyn alennuksena samaan tapaan kuin muualla asuvalle lapselle maksettava elatusapu. Tällaisen maksukyvyn alentuminen ei ole riippuvainen siitä, missä aikuinen lapsi asuu. Olennaista on, katsotaanko tapauksessa vanhemmilla vielä olevan vastuu täysi-ikäisen koulutuksesta. Vanhempien tulee myös esittää selvitys tällaisten koulutusmenojen määrästä. Jos automaattisesti katsottaisiin, että täysiikäinen lapsi olisi velallisen elatuksen varassa, velkojat menettäisivät aina sen kertymän, joka lapsikorotuksen vuoksi jää saamatta. Näin kävisi myös siinä tapauksessa, että täysi-ikäinen lapsi käy jo töissä ja huolehtii itsestään. Saattaisi käydä niinkin, että perusteettoman lapsikorotuksen vuoksi velallinen välttyisi ulosotolta, koska hänen tulonsa eivät ylittäisi ulosmittausrajaa. Tällöin velkojat jäisivät perusteetta kokonaan vaille kertymää. Helsingissä 28 päivänä toukokuuta 2009 Oikeusministeri Tuija Brax 4
Ministerns svar KK 416/2009 vp Mikaela Nylander /r ym. Till riksdagens talman I det syfte som anges i 27 i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 416/2009 rd undertecknat av riksdagsledamot Mikaela Nylander /sv m.fl.: Vad tänker regeringen göra för att rätta till den inkonsekvens som finns mellan föräldrarnas försörjningsplikt tills barnet fyllt 20 och det att barn över 18 inte längre räknas som familjemedlemmar enligt utsökningsbalken? Som svar på detta spörsmål anför jag följande: Enligt 3 1 mom. i lagen om underhåll för barn (704/1975) upphör barns rätt att erhålla underhåll av föräldrarna när barnet fyller aderton år. Huvudregeln är alltså att föräldrarnas underhållsansvar upphör att gälla när barnet blir myndigt. I 3 2 mom. fastställs när och till vilka delar föräldrarnas ansvar kan fortsätta att gälla efter det att barnet har uppnått myndighetsålder. Enligt momentet svarar föräldrarna för kostnaderna för barnets utbildning även efter det barnet fyllt aderton år, om detta prövas skäligt. Härvid beaktas särskilt barnets anlag, utbildningstiden och kostnaderna för utbildningen samt barnets möjligheter att efter avslutad utbildning självt svara för kostnaderna för denna. Ansvaret för ett myndigt barns utbildning hör sålunda inte automatiskt till föräldrarna. Det bestäms enligt omständigheterna i det enskilda fallet. Underhållslagens gräns på 18 år för den allmänna underhållsskyldigheten har ansetts som en naturlig gräns eftersom barnet blir myndigt vid denna ålder. I olika lagar om förmåner under olika ministeriers förvaltningsområden har man kunnat fastställa åldersgränser för förmåner. En åldersgräns är inte nödvändigtvis den enda avgörande faktorn. Det kan finnas skillnader t.ex. i fråga om typ av utbildning (yrkesutbildning eller högskoleutbildning). Enligt 4 kap. 48 i utsökningsbalken (705/2007) är vid utmätning av lön gäldenärens skyddade belopp från ingången av 2009 för gäldenärens egen del 20,82 euro och för make samt för egna och makens barn som han eller hon försörjer 7,48 euro per dag. Enligt paragrafen anses gäldenären försörja en person vars inkomst inte överstiger det skyddade beloppet för gäldenären själv, och ett sådant barn, oberoende av om även den andra maken bidrar till försörjningen av barnet. I paragrafen hänvisas det dessutom till att underhållsbidrag som gäldenären betalar kan beaktas på det sätt som bestäms i 51 53. Enligt förarbetena till lagen (RP 13/2005 rd) beaktas i det skyddade beloppet inte ett barn som inte längre är beroende av gäldenären för sin försörjning, t.ex. ett barn som uppnått myndighetsålder. Detta motsvarar huvudprincipen i underhållslagen. I förarbetena påpekas det också att barn som bor någon annanstans än hos gäldenären och som gäldenären ska betala underhållsbidrag till inte beaktas när det skyddade beloppet räknas ut. Detta motsvarar det rättsläge som gällde redan tidigare. Enligt den nya lagstiftningen kan dock underhållsbidrag som gäldenären betalar till ett barn beaktas i ett enskilt fall genom sänkt utmätningsbelopp eller genom att ge gäldenären s.k. fria månader enligt 51 53. I sådana fall ska gäldenären presentera en utredning om det underhållsbidrag som han eller hon betalar. Utsökningsbalkens 4 kap. 51 gäller väsentligt nedsatt betalningsförmåga. Enligt den utmäts av lönen ett mindre belopp än det regelmäs- 5
KK 416/2009 vp Mikaela Nylander /r ym. Ministerns svar siga beloppet, om gäldenärens betalningsförmåga är väsentligt nedsatt på grund av sjukdom, arbetslöshet, underhållsbidrag som gäldenären betalar eller någon annan särskild orsak. Utmätningsmannen ska tillämpa denna bestämmelse på tjänstens vägnar, men i praktiken har denne i regel inte uppgifter om särskilda skäl, om inte gäldenären själv meddelar dem till utmätningsmannen. Enligt motiveringstexten ska utmätningsmannen enligt 1 kap. 20 i utsökningsbalken vid behov underrätta gäldenären om denna möjlighet att erhålla lättnader. Ett annat alternativ är att gäldenären av särskilda skäl kan få fria månader enligt 4 kap. 52 och 53. Underhåll av barn som uppnått myndig ålder kan sålunda inte utgöra en regelmässig utgångspunkt i utsökningsbalken, eftersom det inte motsvarar huvudregeln i underhållslagen. Om föräldrarna dock i ett enskilt fall svarar för utgifterna för ett myndigt barns utbildning, kan denna utgift beaktas som en begränsning av betalningsförmågan på samma sätt som underhållsbidrag som betalas till barn som inte bor hos gäldenären. Denna sänkning av betalningsförmågan är inte beroende av var det myndiga barnet bor. Det väsentliga är om det i det enskilda fallet anses att föräldrarna fortfarande har ansvar för det myndiga barnets utbildning. Föräldrarna ska också presentera en utredning om utbildningsutgifternas storlek. Om man automatiskt skulle anse att ett myndigt barn är beroende av att bli försörjt av gäldenären, skulle borgenärerna alltid gå miste om de belopp som inte inflyter till följd av barnförhöjningen. Detta skulle bli fallet också när ett myndigt barn redan förvärvsarbetar och tar hand om sig själv. Det kunde t.o.m. gå så att en gäldenär skulle kunna undvika utmätning på grund av en barnförhöjning som saknar grund, om hans eller hennes inkomster inte skulle överskrida gränsen för utmätning. I dessa fall skulle borgenärerna grundlöst bli helt utan. Helsingfors den 28 maj 2009 Justitieminister Tuija Brax 6