Till riksdagens talman

Transkript

1 SKRIFTLIGT SPÖRSMÅL 981/2013 rd Krigsinvalider och frontveteraner med lindriga skador Till riksdagens talman En beklämmande fråga i dagens Finland är hur vi beaktar våra krigsinvaliders och frontveteraners rättigheter till det stöd de behöver för en god och värdig ålderdom. Dessa medborgare, som var villiga att offra sina liv för vårt fosterland och för att vi skulle få ha en god och fri framtid, behandlas i högsta grad ovärdigt. Att ge dem en god ålderdom börjar vara för sent, eftersom medelåldern för flesta krigsinvaliderna är 90 år, men vi kunde åtminstone ge de som ännu är vid liv några goda och värdiga sista år. En av de svåra frågorna gällande krigsinvalider och frontveteraner är att de med låg skadeprocent faller igenom våra samhälleliga strukturer vad gäller service och stöd. Förutsättningen för att öppenvårdstjänster skall ersättas är att invaliden har en invaliditetsgrad på minst 20 procent. För ersättning av institutionsvård förutsätts också en invaliditetsgrad på minst 20 procent. Samma regler gäller också för hemvård av frontveteraner och krigsinvalider med lägre skadeprocent. Dessa regler omfattar inte veteranerna, utan endast krigsinvalider och frontveteraner vilket gör situationen mycket ojämlik. De frontveteraner eller krigsinvalider som alltså har en lägre invaliditetsgrad än 20 % erbjuds inte den vård eller det ekonomiska stöd de skulle behöva för att få rätt vård. Därför har det diskuterats att sänka kraven på invaliditetsgrad från 20 % till 15 %, för att krigsinvalider och frontveteraner med lägre invaliditetsgrad skulle få samma service som de som antingen är veteraner eller som de som har en mer omfattande invaliditetsgrad. Eftersom det endast är ett fåtal av våra krigsinvalider och frontveteraner som ännu lever idag borde gränsen för invaliditet sänkas till 10 %, för att kunna ge de av våra krigsinvalider och frontveteraner som ännu lever några sista värdiga och goda år. En annan svår fråga gällande frontveteraner och krigsinvalider med liten skada, i detta fall med en invaliditetsgrad under 10 %, är att den ersättning som ges till dessa inte räcker långt. Ett exempel på detta är att i Korsholm får dessa euro per år, som skall användas enbart till hemvårdstjänster. Trots att kommunerna tilldelas en klumpsumma varje år för öppen vård av kommunens invånare, får dessa pengar inte gå till frontveteraner och krigsinvalider med en mindre skada. Detta är ett problem som borde åtgärdas å det snaraste genom att slopa gränsen för vem kommunen får ge öppen vård åt. Kommunerna bör därför, om de så önskar, få hjälpa och erbjuda det fåtal krigsinvalider och frontveteraner som ännu lever idag öppen vård. Detta är en fråga som är ytterst brådskande med tanke på medelåldern bland våra krigsinvalider och frontveteraner. Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller: När kommer våra krigsinvalider och frontveteraner med en invaliditetsgrad på under 10 % att kunna åtnjuta mot- Version 2.0

2 svarande tjänster som de med större invaliditetsgrad och veteranerna får göra och när kommer regeringen att slopa skadegränsen för öppen vård i kommunen gällande frontveteraner och krigsinvalider? Helsingfors den 23 oktober 2013 Lars Erik Gästgivars /sv 2

3 Suomennos KIRJALLINEN KYSYMYS 981/2013 vp Lievävammaiset sotainvalidit ja rintamaveteraanit Eduskunnan puhemiehelle Kiusallisena asiana tämän päivän Suomessa on pidettävä sitä, miten otamme huomioon sotainvalidiemme ja rintamaveteraaniemme oikeuden heidän tarvitsemaansa hyvän ja arvokkaan vanhuuden tukeen. Näitä kansalaisia, jotka olivat valmiit uhraamaan henkensä isänmaamme ja meidän hyvän ja vapaan tulevaisuutemme puolesta, kohdellaan erittäin arvottomasti. Heille heidän hyvän vanhuutensa turvaaminen alkaa olla liian myöhäistä, koska useimpien sotainvalidien keski-ikä on 90 vuotta, mutta voisimme ainakin tarjota vielä elossa oleville muutamia hyviä ja arvokkaita viimeisiä vuosia. Yksi vaikeimmista sotainvalideja ja rintamaveteraaneja koskevista kysymyksistä on se, että lievän haitta-asteprosentin invalidit ja veteraanit jäävät yhteiskunnan palvelu- ja tukirakenteiden ulkopuolelle. Edellytyksenä avohoitopalvelujen korvaamiselle on, että invalidilla on vähintään 20 prosentin haitta-aste. Laitoshoidon korvaus edellyttää samoin vähintään 20 prosentin haitta-astetta. Sama koskee myös sellaisten rintamaveteraanien ja sotainvalidien kotihoitoa, joiden haittaasteprosentti on alhaisempi. Näiden säännösten piiriin eivät kuulu veteraanit, vaan ainoastaan sotainvalidit ja rintamaveteraanit, mikä tekee tilanteesta hyvin epätasa-arvoisen. Rintamaveteraaneille ja sotainvalideille, joiden haitta-aste on siis alhaisempi kuin 20 %, ei tarjota heidän tarvitsemaansa hoitoa tai taloudellista tukea oikean hoidon saamiseksi. Tämän vuoksi on keskusteltu haitta-asteen edellytysten laskemisesta 20 %:sta 15 %:iin, jotta lievemmän haitta-asteen sotainvalidit ja rintamaveteraanit saisivat samat palvelut kuin veteraanit tai suuremman haitta-asteen omaavat. Koska ainoastaan muutamia harvoja sotainvalideistamme ja rintamaveteraaneistamme on vielä elossa, tulisi haitta-asteen raja laskea 10 %:iin, jotta vielä elossa oleville sotainvalideille ja rintamaveteraaneille voitaisiin tarjota muutamia viimeisiä arvokkaita ja hyviä vuosia. Toisena alle 10 %:n haitta-asteen lievävammaisia rintamaveteraaneja ja sotainvalideja koskevana vaikeana asiana on se, että heille tarjottava korvaus ei riitä pitkälle. Yhtenä esimerkkinä tästä on, että he saavat Mustasaaressa vuodessa euroa, joka on käytettävä ainoastaan kotihoitopalveluihin. Siitä huolimatta, että kunnat saavat könttäsumman joka vuosi käytettäväksi kunnan asukkaiden avohoitoon, nämä rahat eivät saa mennä lievävammaisille rintamaveteraaneille ja sotainvalideille. Tämä ongelma olisi hoidettava mitä pikimmin poistamalla kunnallisen avohoidon antamista koskeva raja. Kuntien tulee tämän vuoksi halutessaan voida auttaa vielä elossa olevia harvoja sotainvalideja ja rintamaveteraaneja ja tarjota heille avohoitoa. Tämä asia on äärimmäisen kiireellinen ottaen huomioon sotainvalidiemme ja rintamaveteraaniemme keskiikä. Edellä olevan perusteella ja eduskunnan työjärjestyksen 27 :ään viitaten esitän asianomaisen ministerin vastattavaksi seuraavan kysymyksen: 3

4 Milloin alle 10 %:n haitta-asteen sotainvalidimme ja rintamaveteraanimme pääsevät nauttimaan vastaavista palveluista kuin suuremman haitta-asteen invalidit ja veteraanit ja milloin hallitus aikoo poistaa rintamaveteraaneilta ja sotainvalideilta kunnalliseen avohoitoon pääsyä koskevan haitta-asterajan? Helsingissä 23 päivänä lokakuuta 2013 Lars Erik Gästgivars /r 4

5 Ministerin vastaus Eduskunnan puhemiehelle Eduskunnan työjärjestyksen 27 :ssä mainitussa tarkoituksessa Te, Herra puhemies, olette toimittanut asianomaisen ministerin vastattavaksi kansanedustaja Lars Erik Gästgivarsin /r näin kuuluvan kirjallisen kysymyksen KK 981/2013 vp: Milloin alle 10 %:n haitta-asteen sotainvalidimme ja rintamaveteraanimme pääsevät nauttimaan vastaavista palveluista kuin suuremman haitta-asteen invalidit ja veteraanit ja milloin hallitus aikoo poistaa rintamaveteraaneilta ja sotainvalideilta kunnalliseen avohoitoon pääsyä koskevan haitta-asterajan? Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa: Sotainvalidien ja rintamaveteraanien korvausjärjestelmät ja niiden mukaiset etuudet perustuvat eri lakeihin ja eroavat toisistaan muun muassa haitta-asteluokituksen, järjestäjätahon ja etuuksien kattavuuden perusteella. Sotainvalidien korvaukset ja haitta-asteluokittelu perustuvat vuodelta 1948 peräisin olevaan sotilasvammalakiin (404/1948) sekä sotilasvammalain eräiden säännösten soveltamisesta annettuun asetukseen (1117/1985). Elinkorko, hoito ja kuntoutus ovat korvatun vamman tai sairauden perusteella suoritettavia etuuksia, joiden suuruus riippuu lääketieteellisesti arvioitavasta haitta-asteesta. Etuuksien saaminen tai niiden määrä on porrastettu työkyvyttömyysasteen mukaan. Alle 10 prosentin vamma-aste ei oikeuta enää sotilasvammalain mukaisiin etuuksiin, mutta se oikeuttaa rintamaveteraanien kuntoutusetuuksiin. Rintamaveteraanien korvausjärjestelmä perustuu puolestaan lakiin rintamaveteraanien kuntoutuksesta (1184/1988). Sotainvalideilla on varsin laajat oikeudet muun muassa laitoshoitoon ja kunnallisiin avopalveluihin. Rintamaveteraaneilla on oikeus ainoastaan kuntoutukseen, joka on määrärahasidonnainen etuus. Rintamaveteraaneilla ei ole lääketieteellisesti todettua haitta-astetta, joka määrittelisi kuntoutukseen pääsyä. Painopiste veteraanien etuuksien kehittämisessä on kotiin vietävissä palveluissa. Koska perinteiseen laitoskuntoutukseen pääsy on usein iäkkäille veteraaneille hankalaa, rintamaveteraanien kuntoutusmahdollisuutta on laajennettu kotiin vietäviin avopalveluihin. Valtiokonttori, joka ohjaa kuntoutusmäärärahan toimeenpanoa, on vuodesta 2011 lähtien jakanut osan rintamaveteraanien kuntoutusmäärärahasta kotiin vietäviin avopalveluihin. Kunnilla on ollut mahdollisuus käyttää tähän vuonna 2013 yhteensä 5,6 miljoonaa euroa. Haitta-asterajat eivät estä sotainvalidien tarpeen mukaista hoidon saatavuutta. Alle 10 prosentin haitta-asteen sotainvalidit, jotka eivät ole oikeutettuja saamaan tarvitsemiaan palveluja haitta-asterajojen takia, ovat siis rintamaveteraanien kuntoutuksen sekä yleisten sosiaali- ja terveyspalvelujen piirissä. Jos sotilasvammalain mukaan korvatun vamman tai sairauden aiheuttama haitta on olennaisesti lisääntynyt, sotainvalidi voi hakea oikaisua työkyvyttömyysasteprosenttiinsa Valtiokonttorilta. Tällöin otetaan huomioon korvatuista vammoista tai sairauksista aiheutuneet muutokset ja lisävammat tai sairaudet. Sotainvalidien korvausjärjestelmää on uudistettu ja etuuksiin pääsyä on helpotettu näihin päiviin asti. Viimeisin haitta-asterajoja koskeva muutos tuli voimaan vuoden 2013 alusta, jolloin sotainvalidit, joilla on 20 prosentin haitta-aste saivat oikeuden laitoshoitoon. Korvausjärjestel- 5

6 Ministerin vastaus mää on kehitetty suunnitelmallisesti hallitusohjelmassa viitatun veteraanipoliittisen ohjelman vuosille mukaisesti. Sotainvalidien haitta-asteen alentamismahdollisuutta arvioidaan, kun valmistellaan valtiontalouden kehyksiä vuosille sekä vuoden 2015 talousarvion yhteydessä. Helsingissä 13 päivänä marraskuuta 2013 Peruspalveluministeri Susanna Huovinen 6

7 Ministerns svar Till riksdagens talman I det syfte som anges i 27 i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 981/2013 rd undertecknat av riksdagsledamot Lars Erik Gästgivars /sv: När kommer våra krigsinvalider och frontveteraner med en invaliditetsgrad på under 10 % att kunna åtnjuta motsvarande tjänster som de med större invaliditetsgrad och veteranerna får göra och när kommer regeringen att slopa skadegränsen för öppen vård i kommunen gällande frontveteraner och krigsinvalider? Som svar på detta spörsmål anför jag följande: Ersättningssystemen och anknytande förmåner för krigsinvalider och frontveteraner grundar sig på olika lagar och skiljer sig från varandra med avseende på bland annat indelningen av skador enligt graden av invaliditet, ansvarig instans och hur heltäckande förmånerna är. Ersättningarna till krigsinvalider och indelningen i invaliditetsgrader grundar sig på en lag från 1948, lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948, nedan militärskadelagen) och förordningen om tillämpningen av vissa stadganden i lagen om skada, ådragen i militärtjänst (1117/1985). Livränta, vård och rehabilitering är förmåner som betalas ut på grundval av en skada eller sjukdom som det har betalats ersättning för. Storleken på förmånerna är beroende av invaliditetsgraden som bedöms medicinskt. Rätten till förmåner och förmånsbeloppen är relaterade till invaliditetsgraden. En invaliditetsgrad under tio procent berättigar inte längre till förmåner enligt militärskadelagen, men den ger rätt till frontveteranernas rehabiliteringsförmåner. Frontveteranernas ersättningssystem grundar sig i sin tur på lagen om rehabilitering av frontveteraner (1184/1988). Krigsinvaliderna har mycket omfattande rättigheter till bland annat slutenvård och kommunala öppenvårdstjänster. Frontveteranerna har rätt bara till rehabilitering som är förmån bunden till anslag. Frontveteranerna har ingen medicinskt konstaterad invaliditetsgrad som definierar möjligheten att få rehabilitering. Fokus i utvecklingen av veteranernas förmåner ligger på tjänster som tillhandahålls i hemmet. Eftersom det för redan ålderstigna veteraner ofta är svårt att komma till traditionell rehabilitering inom slutenvården, har frontveteranernas rehabiliteringsmöjligheter utvidgats till öppenvårdstjänster som erbjuds hemma. Statskontoret, som svarar för verkställandet när det gäller rehabiliteringsanslag, har sedan 2011 reserverat en del av frontveteranernas rehabiliteringsanslag för öppenvårdstjänster i hemmet. År 2013 har kommunerna haft möjlighet att använda totalt 5,6 miljoner euro för detta ändamål. Gränserna för invaliditetsgraden hindrar inte krigsinvaliderna från att få tillgång till den vård de behöver. Krigsinvalider vars invaliditetsgrad är under tio procent och som på grund av gränserna för invaliditetsgraden inte har rätt till de tjänster som de behöver, omfattas således av rehabiliteringen för frontveteraner och de allmänna social- och hälsovårdstjänsterna. Om det men som en enligt militärskadelagen ersatt skada eller sjukdom medför har ökat i väsentlig grad, kan en krigsinvalid begära att Statskontoret omprövar procentsatsen för invaliditetsgraden. Då beaktas de förändringar, ytterligare skador eller sjukdo- 7

8 Ministerns svar mar som en ersatt skada eller sjukdom har orsakat. Krigsinvalidernas ersättningssystem har förnyats och det har kontinuerligt gjorts lättare att få tillgång till förmåner. Den senaste ändringen av gränserna för invaliditetsgraden trädde i kraft i början av 2013, då krigsinvalider med en invaliditetsgrad på 20 procent fick rätt till slutenvård. Ersättningssystemet har utvecklats systematiskt i enlighet med det veteranpolitiska programmet för som det hänvisas till i regeringsprogrammet. Möjligheten att sänka invaliditetsgraden för krigsinvalider kommer att prövas i samband med beredningen av ramarna för statsfinanserna för och budgeten för Helsingfors den 13 november 2013 Omsorgsminister Susanna Huovinen 8