Historien om ett kvarter Av Anders Lif
Rapphönsjakt och koppar Här är historien om ett kvarter nära Västra hamnen i Västerås. Gatan utanför heter Slakterigatan och många i Västerås kallar området för "gamla slakteriet". De minns att det låg ett slakteri här i över femtio år. Men hur många vet att en rapphönsjakt och en dröm om koppar är en del av kvarterets historia? Låt oss gå tillbaka till hösten 1916. Aseachefen Sigfrid Edström planerar för framtiden. Bolaget behöver mark. Edström har i hemlighet låtit folk borra i Hammarby Sjöhage för att se om jordlagren håller. Marken ägs av greven Fredrik Cronstedt på Fullerö. Aseachefen vet hur grevar ska tas. Den här hösten ser han till att han får jaga rapphöns med Cronstedt. De går med sin bössor och gröna hattar på de fält som då kallades Hammarby egendom. Edström övertalar Cronstedt att sälja hela egendomen till Asea till ett "rimligt pris". Året efter säljer Edström en del av marken till det nybildade Elektrolytverken AB, med Asea och några andra storföretag, banker och staten som delägare. Västerås skulle bli en kopparstad! Elektrolytverken på Hammarby sjöhage, senare slakteri, 1930-talet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.
Det var här, på Slakterigatan, som Sigfrid Edström skulle rena den koppar som behövdes för den elektriska industrin. Utan koppar kunde man inte dra ledningar. Utan koppar skulle ingen köpa de generatorer och turbiner som Asea tillverkade. Utan koppar kunde Asea inte linda sina elektriska motorer. Elektrolyt var bästa metoden för att få fram den rena koppar som industrin behövde. Malmen grovrenades i smältverk innan metallen sänktes ned i sura bad och renades ännu mer i den kemiska process som sattes igång med likström. Elektrolytkoppar hade importerats, främst från USA. Men det var krig i världen och importen ströps. Allt gick med rasande fart. Smältverk, elektrolytbad, kontor, laboratorium, värmecentral, marketenteri och bostadsbaracker byggdes i närheten av den planerade djuphamnen. En del av byggnaderna, bland annat det stora trähuset för elektrolytbad, står kvar än i dag. Ett stickspår drogs från järnvägen ner till Hammarby sjöhage. Hamnsjåare lossade koppar från järnvägen på nätterna. Huset med elektrolytbadet för koppar står kvar än i dag. I det mindre tegelhuset transformerades strömmen till de renande baden. På 2010-talet används huset av småindustrier. Foto: Anders Lif.
Första spadtaget togs sommaren 1918. Produktionen började redan under hösten, men redan efter ett knappt år var allt över. Första världskriget slutade. Freden slöts i Versailles i juni 1919. USA exporterade elektrolytkoppar igen. Priserna sjönk. Och i augusti började Elektrolytverken 160 arbetare strejka. Verket tvingades stänga hösten 1919 och öppnades aldrig igen. Slaggen användes när Skultunavägen och Lugna gatan byggdes som nödhjälpsarbeten under 1920-talet. Byggnaderna förföll sakta i väntan på nya ägare. Kopparfabrikens sydsida, mot Mälaren. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet. Elektrolytens anläggningar förföll under 1920-talet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.
Andelsslakt och drömmen om en saluhall Kvarteret levde upp igen i början av 1930-talet, när fyratusen västmanländska bönder gick samman och bildade en Andelsslakteriförening. Slakteriet övertog elektrolyten vid Kapellbäcken. Ombyggnaden startade 1934. Några byggnader revs eller fogades in i nya hus. En charkuterifabrik och ett kök för färdiglagad mat tillkom efter några år. Slakteriet drev egna butiker och butiksbussar. Elektrolytens två bostadsbaracker togs över av kommunen, och användes länge som tillfälliga bostäder. Elektrolytens 60 meter höga smältverksskorsten sprängs i början av 1930-talet. Foto: Herman Sahlströms samling, Mälarhamnar AB.
Här är några andra bilder från Andelsslakteriet på 1930- och 1940-talen. Andelsslakteriet i Elektrolytens byggnader, 1937. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.
Slaktare på 1930-talet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet. * En ny slakterifabrik, ett kök för lagad mat och ett kontor togs i bruk 1952. Fortsatta omoch tillbyggnader gjordes några år senare. Över 60 000 djur slaktades per år. Här är några bilder från slakteriet på 1950-talet, som Västmanlands läns hushållningssällskap deponerat hos Arkiv Västmanland. Fotot tillhör Västmanlands läns hushållningssällskap.
Fotot tillhör Västmanlands läns hushållningssällskap. Andelsslakteriföreningen upphörde när regionala Farmek bildades 1971. Sju slakteriföreningar i Mellansverige blev en. Alla butiker avvecklades. Men slakteriet i Västerås drevs vidare och utökades med tillverkning av grillkorv och hamburgare. Som mest kunde korvfabriken klara 50 000 korvar i timmen! Farmek i Västerås hade ett hundratal anställda när slakteriet lades ner 1990. Sista djuret slaktades strax före jul 1989. Transportör Torsten Andersson leder den sista kon till slakt den 21 december 1989. Fotot tillhör Västmanlands läns hushållningssällskap.
RG Bygg tog över mark och lokaler, som några år senare övergick till Västerås stad. Diverse småföretag hyrde in sig. År 2009 sålde staden slakterikvarteret. Ny ägare blev JSG Fastigheter. Flera av de kaklade slakterilokalerna står ännu tomma och väntar på hyresgäster. Känslan av slakteri finns kvar. * Kanske kan Västerås få en ny saluhall härute. En riktig saluhall. Som den som en gång fanns i kvarteret vid Vasagatan, mellan Smedjegatan och Hantverkargatan. Där kunde västeråsarna köpa charkuterier, ost och fisk från olika försäljare. Saluhallen höll öppet från början av 1930-talet och fyrtio år framåt. Många minns ännu dofterna därinne. Kanske kan liknande dofter spridas på nytt över slakterikvarteret på Hammarby Sjöhage, där Sigfrid Edström en gång jagade rapphöns med greven på Fullerö. Saluhallen på 1930-talet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.
/AL 2011-12-05 Reklam för Andelsslakteriet.