Svenska depåfynd med s.k. lövknivar Wyszomirski, Mark Fornvännen 74, 145-150 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1979_145 Ingår i: samla.raa.se
Svenska depåfynd med s. k. lövknivar Av Mark Wyszomirski Wyszomirski, M. 1979. Svenska depäfynd med s. k. lövknivar. (Swedish dcposit finds of so-called pruning knives.) Fornvännen 74. Stockholm. The author discusses Swedish deposit finds of so-called pruning knives of flint. Through Danish and Swedish finds these can be dated to the late Bronze Age. A microscopic investigation of 85 pruning knives shows that they were used to work materials such as bone, horn, wood and skins. Evidence indicates that they were also used as sickles. Mark Wyszomirski, Lunds universitets historiska museum, Kraftstorg I, S-223 50 Lund, Sweden. Ibland inträffar det att man felbestämmer eller fddaterar fynd med s. k. lövknivar. I denna uppsats skall deras kronologi och funktion diskuteras. Uppsatsen har tillkommit i samband med en undersökning av svenska depåfynd daterade till senneolitikum och besök på alla syd- och mellansvenska museer. I Sverige är 10 depåfynd kända vilka innehåller sådana flintredskap (se katalog). De är tillverkade av stora och kraftiga spån med en sida högretuscherad. Spetsen på ena ändan är oftast bildad genom retuschering och ibland är basen speciellt tillhuggen för skaftning (fig. la). Alla de 10 depåerna uppträder längs svenska västkusten och bara i Skåne och Halland på det stora moränområdet (fig. 2). I detta arbete diskuteras ej skillnaden mellan begreppen skatt-, offer-, votiv- och depåfynd. Den sistnämnda termen får beteckna alla slutna fynd av detta slag. Bland lövknivarna kan 2 huvudgrupper urskiljas: Grupp 1 består av lövknivar som är tillverkade av spån och vilkas vänstra sida är retuscherad (fig. la). Fig. 1. a lövkniv av grupp 1; b lövkniv av grupp 2. (a LUHM inv. nr. 25407; b LUHM inv. nr. 27231.) Halv naturlig storlek. a: pruning knife of group 1; b: pruning knife of group 2. Half natural size.
146 Mark Wyszomirski Fig. 2. Utbredning av depåer med lövknivar i Sverige. Distribution of deposits with pruning knives in Sveden. Till grupp 2 räknas lövknivar med högra sidan retuscherad (fig. Ib). Dessutom påträffas ibland sådana redskap som är tillverkade av avlånga avslag med trekantig genomskärning på mitten. Dessa kan betraktas som undergrupper av de två huvudgrupperna (1 a respektive 2 a). Förf. känner till två fall som representerar var sin undergrupp. Ett exemplar av grupp 1 a härstammar från stenåldersboplatsen i St. Råby sn, Skåne (Wyszomirski 1974, fig. 12 c, s. 66) och ett av grupp 2 a hittades vid Ruuthsbo i Skåne (LUHM inv. 22.640). Lövknivar av grupp 1 och 2 uppträder tillsammans i depåfynd. Av de tio svenska depåerna innehåller nio endast lövknivar. En depå från Halland bestående av 17 lövknivar (ursprungligen ett 50-tal), Gamla Köpstad, Träslöv sn (katalog nr 10), innehåller också ett flintavslag, en yxliknande kärna och en flintdolk. Det är omöjligt att typbestämma dolken för närvarande eftersom den förkommit (Sarauw 1921, s. 90 f., fig. 3; Lindälv 1964, s. 59 och fig. 14, s. 60). Från Stenild mosse, Stenild sn, Gislum hd i Danmark härstammar en lövkniv hittad tillsammans med ett skaft av björkträ (fig. 3). Denna uppfattas av danska forskare som redskap till lövsamling och kallas "lövkniv" (Broholm 1944, s. 174; Bröndsted 1966, s. 117 ff.). I Lunds Universitets Historiska Museums samlingar finns 85 redskap bestämbara som lövknivar, därav 56 st av grupp 1 och 29 av grupp 2. 19 exemplar har bearbetad bas antagligen för bättre skaftning (som t. ex. fig. la). På alla dessa 85 redskap gjordes analys med hjälp av mikroskop. Det visade sig att på de flesta redskapen finns glans på uppstående partier och på några av dem hittades striering som i 11 fall är vertikalt (fig. 4 A och 4 B), i fyra fall snett (fig. 4 C) och i fyra fall parallellt placerad mot eggen (fig. 4D och 4E). På två lövknivar förekommer striering som korsar sig åt olika håll (fig. 4F) och på ett exemplar uppträder striering även vid basen på en stor slagbula (fig. 4 E). Den glans som hittades på nästan alla exemplaren är helt annorlunda än den som uppträder på de ythuggna skarorna. Ljusreflekterande spår bildar på flintytan fläckar som förekommer endast på de högre punkterna av den ojämna ytan. Partier liggande mellan dessa förhöjningar är i princip glanslösa. Själva glansen är inte intensiv och av den typ som uppstår vid träbearbetning (Curven 1930, fig. 1 och 3). Vissa lövknivar förefaller också att ha användts som skaror. Intensiv glans tyder på att de gnuggats mot grässaft. S. k. sädglans uppstår på flintytan genom att opalpartiklar som finns rikligt i olika gräsarter får kontakt med kvarts-, cyrkon- och hornblendepartiklar från flintytan. Resultat av den reaktion som uppstår blir en vätska. Eftersom redskapsytan under arbetet är varmare än omgivningen ökar denna reaktion. Efter avkylningen hårdnar vätskan som ett tunt lager av glans. Glansen har annorlunda kristallnät som är mera tätpackat än det ursprungliga kristallnätet av silikat (glansens hårdhet har ca 6 och flinta ca 7 grader i Mohs skala). I vanliga fall uppstår striering efter sandkorn eller annat hårt material på denna glans (Witthöft 1967, s. 384).
Svenska depåfynd med s. k. Icvknivar 147 Trots att komplexundersökningar utförda vid Harvard i USA (Tringham m. fl. 1974) baserats på s.k. bruksrdusch (mikro- och makrobruksretusch) ser man på vissa publicerade bilder tydligt skador som liknar sådana som finns på lövknivarna. De publicerade bildernas förstoringsgrad är visserligen icke tillräcklig men t. ex. flintblad som användes vid bearbetningen av färskt ekträ har på ytan ganska djup striering (se t. ex. Tringham m. fl. 1974, fig. 16, s. 189). Samma gäller redskap använda för bearbetning av torkat skinn eller ben (Kelley & Newcomer 1977, s. 44, fig. 6 d, s. 41 och fig. 11 d, s. 57). Liknande spår finner man också på flintredskap som användes vid horn- och benbearbetning. Korobkovas undersökningar som baseras på redskap från neolitiska kulturer i Mellanasien sammanställer en stor kollektion av mikroskopbilder på dessa (Korobkova 1969, s. 129 ff.). Hennes bilder omfattar inte bara färdiga produkter av ben och horn utan också flintredskap som användes vid tillverkningen (Korobkova 1969, tab. I, II och VIII: 7). Semenov som under många år har sysslat med prehistorisk teknik och redskapsfunktion (Semenov 1964, 1968 och 1970) har i de flesta fall baserat sitt arbete på mikroskopundersökningar. Enligt honom kan man urskilja tre typer av slitage på flintredskap: polering, ibland med blänkande glans, fina skrapspår eller rispor (fin striering) och grova rispor som bildar randiga slipspår eller enstaka djupa skrapsår (grov striering). De sista bör ej vara avsiktliga, t. ex. bildade i samband med yxslipning (Semenov 1970, s. 14). Enligt Semenovs indelning skulle arbetsspår funna på lövknivarna (fig. 4) motsvara hans tredje grupp. Sådana spår uppkommer på flintredskap använda vid bearbetning av hårda material såsom ben, horn, trä och vissa bergarter (t. ex. skiffer). Förf. har diskuterat problemet med kvar- Fig. 3. Skaftad lövkniv från Stenild mosse, Stenild sn, Gislum hd i Danmark. Hafted pruning knife from Stenild bog, Denmark.
148 Mark Wyszomirski Fig. 4. Mikroskopbilder av striering och slitage på lövknivar (alla från LUHM): A inv. nr 18153, B nr 3324, C nr 2334, D nr 19234, E nr 19017, F nr 18159, G nr 27231. Microscopic photographs of striation and wear on pruning knives, all from LUHM. tärgeologer, framför allt förekomsten av funna arbetsspår. I de flesta fallen visade det sig att denna striering icke ligger i flintans struktur utan är gjord sekundärt under användningen av redskapen (muntliga uppgifter av R. Lilljegren från Kvartärgeologiska Institutionen i Lund). Med stöd av mikroskopundcrsökningar vill förf. göra gällande att spånlövknivar antagligen ej användes endast till lövsamling, utan även som redskap till bearbetning av hårda matcral som trä, horn, ben och möjligen annat. Fä detta tyder ytans karakteristiska striering. Dessa redskap bör ha varit mångfunktiondla och icke alltid skaftade som exemplaret från Stenild mosse, eftersom arbetsspår ibland hittades på knivens hela yta. Lövknivarnas funktion som skaror (Blinkenberg 1898, s. 141 ff.; Miiller 1919, s. 83) bör uppmärksammas. Sädglans har observerats på vissa verktyg och tyder på att de användes som skaror (fig. 1 och 4 G). Dateringen av lövknivarna är komplicerad. Bland depåfynden finns inga kombinationer av lövknivar tillsammans med andra, bättre daterade fynd. Förf. känner inte till några sådana redskap från Sverige, som härstammar från boplats- eller gravkomplex och är väldaterade. Stenildfyndet har daterats till äldre bronsåldern (Blinkenberg 1898, s. 149 ff.; Broholm 1944, s. 174;Bröndsted 1966, s. 118), men alla dessa forskare framhåller att fyndet även kan stamma från yngre bronsåldern. Glob anser att Stenildfyndet på
Svenska depåfynd med s. k. lövknivar 149 grund av tekniken måste dateras snarast till yngre bronsålder (Glob 1938, s. 61). Från Danmark är lövknivar kända som boplatsfynd, exempelvis från Voldtofte, Hasmark, Bullbjerg eller Abbetved. Dessa boplatser är daterade till yngre bronsålder (Miiller 1919, s. 49, 58, 66, 82, fig. 17, s. 67). Två depåer bestående av lövknivar från Löddeköpinge sn, Skåne (se katalog nr 3 och 4) påträffades under arkeologiska utgrävningar i närheten av boplatslämningar daterade till yngre bronsålder. Dessa fynd har möjligen direkt samband med boplatsen (enligt T. Ohlssons muntliga uppgifter). En av depåerna, från Lillebörs, Hunnestad sn, Halland (katalog nr 8) hittades i en mosse. Fyndet gjordes i omedelbar närhet av ett röse daterat till bronsålder (Sarauw 1916, s. 92; Lindälv 1964, s. 61 och fig. 15). En annan depå, även den från Halland (Kyrkckullen, Rolfstorp sn, katalog nr 9), påträffades invid en stor jordfast sten (Lindälv 1964,s.62). Lövknivarna kan alltså sannolikt dateras till yngre bronsålder. Att de förekommit under äldre bronsålder är möjligt men ej bevisat. Fyndomständigheterna, där depåerna nedlagts i mossar och invid stora stenar, kan tolkas som en tradition från yngre stenålder och äldre bronsålder i Norden. Fyndkatalog Skåne 1. Grevie sn (Killarröd), 2 lövknivar funna tillsammans "... vid ett par gravhögar." LUHM 17114a b (Rydbeck 1918, s. 32, nr LX, fig. 57, s. 33). 2. Grönby sn (Hönsinge), 3 lövknivar funna tillsammans år 1917, LUHM 19641 a c, (Rydbeck 1918,s. 32, nrlix, fig. 56, s. 33). 3. Löddeköpinge sn (Löddeköpinge), 6 lövknivar funna i en liten grop under arkeologiska utgrävningar. Alla redskapen stod perpendikulärt i jorden vid varandra. Gropen låg i en vattensjuk åker och fyndet har anknytning till bronsåldersbosättning (muntliga uppgifter av T. Ohlsson, LUHM). 4. Löddeköpinge sn (Löddeköpinge), 1 lövkniv, 1 stort spån (förarbete till lövkniv) och 2 stora avslag funna i en liten grop under arkeologiska utgrävningar. Alla redskapen stod perpendikulärt i jorden vid varandra. Gropen anträffades i en vattensjuk åker och fyndet har anknytning till bronsåldersbosättning (muntliga uppgifter av T. Ohlsson, LUHM). 5. St. Hammar sn (St. Hammar ägor), 32 lövknivar, 4 stora spån (förarbete till lövknivar), 4 avlånga avslag av spånblock (blockuppfriskande avslag, i sin form påminnande om skedformiga skrapor) funna tillsammans är 1880 på en nyodling, SHM 8651 :a, (ATA). Halland 6. Falkenberg (Klovstensliden), 10 lövknivar funna tillsammans år 1914, (ATA; Sarauw 1915, s. 76; Lindälv 1964, s. 60). 7. Getinge sn (Getinge), 3 lövknivar funna tillsammans, (Montelius 1872, s. 159, nr 201). 8. Hunnestad sn (Lillebör, Trulsegården), 3 lövknivar funna år 1818 intill ett gravröse (Hunnestad 12). Ej klar förbindelse mellan depå och röse, GAM 5312-4, (Sarauw 1915, s. 75 och 92; Lindälv 1964, s. 61, fig. 15, s. 61). 9. Rolfstorp sn (Kyrkekullen), 4 lövknivar och 1 flintblock funna tillsammans vid en stor jordfast sten (Lindälv 1964, s. 62). 10. Träslöv sn (Gamla Köpstad), 50-tal lövknivar (19 förvaras i GAM 20388-407), 1 flintblock, 1 yxliknande förarbete, 1 obestämbar flintdolk funna tätt hoppackade på en yta av ca 0,35 m. Alla föremål är antagligen huggna av samma spånblock (Sarauw 1921, s. 90 f, fig. 3, s. 90; Lindälv 1964, s. 59 f, fig. 14, s. 60). Referenser Blinkenberg, Ch. 1898. Skaeftade stenålders redskaber. Aarbeger. Köbenhavn. Broholm, H. C. 1944. Danmarks bronzealder II. Köbenhavn. Bröndsted, J. 1966. Danmarks oldtid II. Bronzealder. Köbenhavn. Curven, C. 1930. Prehistoric flint sickles. Antiquity. Gloucester. Glog, P. V. 1938. Stenredskaber fra bronzealderen. /i:/ Winther'festskrift. Köbenhavn. Kedey, L. H. & Newcoraer, M. H. 1977. Microwear analysis of experimental flint tools: a test case. Journal of archaeological science. Vol. 4, nr 1. London-New York. Korobkova, G. F. 1969. Orudja truda i chozjajstvo neoliticeskich plemen Srednej Azji. Materialy i issledovanija po archeologii SSSR. nr 158. Leningrad. Lindälv E. 1964. Depåfynd i Varbergsbygden. Varbergs museums årsbok. Varberg. Montelius, O. 1872. Halländska fornsaker från hednatiden. Hallands fornminnes-förenings årsskrift. Halmstad.
150 Mark Wyszomirski Muller, S. 1919. Bopladsfund fra Bronzealderen. Aarbeger. Köbenhavn. Rydbeck, O. 1918. Slutna mark- och mossfynd från stenåldern i Lunds Universitets Historiska Museum, deras tidsställning och samband med religiösa föreställningar. Från Lunds Universitets Historiska Museum. Lund. Sarauw, G. F. L. 1915. Berättelse rörande Göteborgs musei arkeologiska avdelning för år 1914. Göteborgs museums årstryck. Göteborg. 1916. Berättelse rörande Göteborgs musei arkeologiska avdelning för år 1915. Göteborgs museums årstryck. Göteborg. 1921. Berättelse rörande Göteborgs musei arkeologiska avdelning för år 1920. Göteborgs museums årstryck. Göteborg. Semenov. S. A. 1964. Prehistoric technology. London. 1968. Rozvitje techniki v kamiennom veke. Leningrad. 1970. The forms and functions of the oldest tools. Quartär 21. Tringham, R., Cooper, G., Odell, G., Voytek, B. & Whitman, A. 1974. Experimentation in the formation of edge damage: new approach to lithic analysis. Journal of field archaeology. Vol. 1, nr 1 2. Boston. Witthöft, J. 1967. Glazed polish on flint tools. American antiquity. Vol. 32, nr 3. Salt Lake City. Wyszomirski, M. 1974. Metodiska ytundersökningar av stenåldersboplatser vid Stora Råby. Fornvännen. Stockholm. Swedish deposit finds of so-called pruning knives The author investigates Swedish deposits containing so-called pruning knives of flint. 10 such finds are known in Sweden (Fig. 2). Find conditions (placing in bogs and near large stones) indicate a continual tradition from the Late Stone Age and Early Bronze Age. Two main groups of pruning knives can be distinguished: Group 1 implement made from a chip, the left side of which has been retouched (Fig. la). Group 2 chip implement with the right side retouched (Fig. 1 b). Pruning knives of both groups are found together in deposit finds, and never make up combinations with other well dated finds. A hafted pruning knife found in Stenild Bog, Denmark (Fig. 3) is dated to the Late Bronze Age. Other researchers date these implements to the Early Bronze Age (Blinkenberg 1898; Broholm 1944; Bröndsted 1966). No pruning knives have been found in Sweden in conjunction with burial or habitation complexes, but such finds are common in Denmark (Muller 1919) and dated to the Late Bronze Age. Also two deposits in Löddeköpinge in Skåne have a direct relationship with Late Bronze Age habitations. On the basis of the above-mentioned opinions and facts about the finds the pruning knives can be dated to the Late Bronzze Age. Microscopic investigation was carried out on 85 pruning knives from LUHM. The heavy striation which occurs on 22 of these implements (Fig. 4) prove that the implements were also used to work other härd material, possibly bone, horn, dried wood and skin. On certain of the implements a bright silica gloss is found (Fig. 4 G) which means that pruning knives have also been employed as sickles. It should also be noted that pruning knives need not be hafted, as is the Stenild example, since traces of use are often found along the entire surface of the knife. On the basis of the investigation as a whole the author feels it is possible to assert that the pruning knives were multi-fundional and can be dated to the Late Bronze Age.