Lars Tovsten Från: Josefine Svensson <josefinesvensson1988@gmail.com> Skickat: den 8 december 2012 17:10 Till: Lars.tovsten@gmail.com Ämne: Re: Förhöret... Här kommer kopian. Den 30 okt 2012 15:46 skrev "Marie Näslund" <marie.naslund@polisen.se>: Josefine kommer i förhöret att kallas för J. J delgavs misstanke om falsk tillvitelse. J tillfrågas om varför hon nu, så här långt efteråt, velat anmäla sig själv för hon ljugit om våldtäkten som Lars Tovsten dömdes för? J säger att hon har känt i efterhand, allt eftersom hon börjat att må bättre, att det inte gick till på det sätt som hon tidigare uttryckt det. Hon säger att om man läser i hela förundersökningen mot Lars, eller om man lyssnat på rättegången, så hade man upptäckt att hon aldrig själv uttryckt det som en våldtäkt. Men är det någon som har påverkat dig på något sätt, övertalat dig, hotat dig, till att göra detta? "NEJ, det är det INTE. " J säger vidare: "eller, det beror på hur man ser det. Jag HAR ju blivit hotad, men det var ju ett tag sedan. Lars hotade mig på sin blogg, och det gjorde även hans syster. Lars skrev att det enda sättet att få henne att berätta sanningen, var att sätta en gevärspipa i munnen på henne. Han skrev också något om att slakta henne som ett får. Lars syster skrev att om inte J tog tillbaka sin anmälan, så skulle hon aldrig få se sina barn igen. Men Josefin menar INTE att dessa hot är det som fått henne att anmäla sig själv och sina handlingar till polisen. Detta gör hon av egen, fri vilja. Hon ville bara berätta att det HAR funnits hot med i bilden, förut. När började du och Lars att ha kontakt med varandra igen, efter att han avtjänat fängelsestraffet? J säger att de började att maila i april 2012. Det var hon som tog initiativet till detta. Sedan gick det ett tag med tystnad, men så började de att maila varandra igen, för ca 2 månader sedan. De började även att prata i telefon då. Anledningen till varför J sökte upp kontakt med Lars igen där i april, var för att det hade hänt så mycket, och hon ville få till ett medlingssamtal. Syftet med det, skulle vara att få till ett slut på allt. Men efter ett ganska argsint och hatiskt brev från Lars, så valde J att lägga ner den tanken. När började du att besluta dig för att kontakta polisen för att berätta att det aldrig hade skett någon våldtäkt då? "Det bestämde jag i början av sommaren, kanske i juni, INNAN jag ens började att ha kontakt med Lars igen. Men jag kände att jag ville få kontakt med Lars först, INNAN jag tog kontakt med polisen. För jag ville prata med honom först, för att be honom om ursäkt, och för att berätta för honom hur jag tänkte och kände". Men om denna utredning går vidare nu då, och det väcks åtal, kommer du då att stå fast vid att du ljög, och att det aldrig ägt rum någon våldtäkt med Lars? "Ja." Men delvis så nekar jag ju till brottsmisstanken, eftersom brottet kräver att jag medvetet skulle gjort detta. Men jag har inte gjort detta medvetet. Jag var inte vid mina sinnes fulla bruk, jag mådde väldigt dåligt, och att anmäla honom för våldtäkt var inte min avsikt. Josefine fortsätter: Det var min kompis Linda som tvingade mig att anmäla honom för våldtäkt, och det var hon som tvingade mig till NUS för att bli undersökt. Jag skrev inte ens hans namn i sms:en till Linda, att det var Lars det handlade om. Och det gjorde jag inte eftersom jag mådde så dåligt och själv hade svårt att sätta ord på det som hade hänt. Och 1
eftersom Linda ändå inte visste vem Lars var, så kände jag ingen anledning till att skriva hans namn i sms:en till henne heller. Men du skrev ju också att något hemskt hade hänt, i sms till Linda, strax efter händelsen? Ja, det var ju så jag upplevde det. Jag ville egentligen inte ha sex den kvällen, men det blev ju så ändå. Men när Linda och hennes kille skulle hämta upp dig varför vid Frasse? Och inte alldeles utanför Lars dörr? Jag tyckte det väl var enklare för henne att hämta mig där, än att hon skulle irra omkring bland husen. Vart befann du dig då Linda ringde dig då, när hon närmade sig Lars bostad? Jag satt med Lars i hans soffa. Han hörde vad jag sade till henne. Vad sades sedan i bilen då, när du klev in i den? Jag sade bara att det hade gått för långt, och att jag ville hem, och duscha och sova. Det var allt jag sade i bilen. Men varför ville då Linda upp till sjukhuset med dig, för att kolla så att du inte hade några skador? Det vet väl inte jag, fråga henne. Hon frågade väl mig "ville du inte?", och jag svarade "Nej, jag ville inte". Men det var allt som sades om det. Därefter övertalade både Linda och Tobias henne att de skulle till sjukhuset. Eller, snarare tvingade än övertalade. Linda sade: "vi kör inte hem dig, vi kör dig till sjukhuset. Josefin sade att hon inte ville till sjukhuset, men det hjälpte inte. Josefin säger vidare: LINDA trodde väl att jag hade blivit våldtagen. Hon agerade väl efter hur HON tolkat allt. Josefine uppger att Linda hade frågat henne i bilen om det hade hänt något, och Josefin hade bara svarat "den här gången gick han för långt!". Men mer än så pratade de inte i bilen, de pratade inte om hur sexet hade gått till eller så. Det kom på tal först i polisförhöret på sjukhuset lite senare. Josefin tänker att Linda kan ha förväxlat NÄR hon fick höra och veta mer saker. När de kom in på sjukhuset, så gick Linda direkt fram till receptionen och sade något till dem. J hörde inte vad. J fick gå in i ett undersökningsrum på akuten, och Linda och hennes kille Tobias följde med. J blev undersökt av läkare innan polisanmälan och förhör ägde rum. Frågade inte läkare eller sjukvårdspersonal dig om vad som hade hänt dig? "Det enda dom sade var: "När sådant här händer, så är det aldrig kvinnans fel". Josefin berättar att under hela undersökningen, eller när hon och Linda satt själva där inne, så tjatade Linda hela tiden på henne, att "du måste anmäla det här, du måste anmäla det här". Josefin svarade henne att hon inte ville, men hon förklarade aldrig för Linda VARFÖR hon inte ville anmäla. Men efter mycket om och men, så gick Josefine med på att göra en anmälan, för att få komma hem någon gång. Josefine var fortfarande kvar i undersökningsrummet då när hon till slut gick med på det. Hur fick ni tag på polisen då? "Jag tror att det var Linda som gick ut och fick tag på två poliser som redan fanns där på sjukhuset. Dom kom in i undersökningsrummet, och tog upp anmälan." Josefin fick då berätta vad som hänt, men först så sade inte Josefin Lars fullständiga namn. Det gjorde hon först i efterhand, men inte då. Anledningen till varför hon inte på en gång sade hans fullständiga namn till poliserna, var ju för att hon inte VILLE anmäla honom. Hon ville bara åka hem. Josefin berättade då för poliserna hur sexet hade gått till, eller som hon upplevde det. Hon sade till poliserna att hon hade vaknat av att Lars låg ovanpå henne, då hon själv låg på mage. Men var det så det gick till, att du vaknade av att han låg på din rygg? 2
"Nej, det var inte så det gick till. Jag sade bara så för att jag mådde dåligt, och ville komma hem. Så jag sade bara något". Hade du inte också sagt till Linda och Tobias att Lars hade hållit fast i dig medan ni hade sex, och att han varit hårdhänt? "Det sade jag i förhöret, inte till dem i bilen". Men var det så eller inte då? "Nej, det var inte så. Han höll inte fast i mig, och var inte hårdhänt. Och vi hade sex då vi låg på sidan, aldrig ovanpå. " Men alla skador då, blåmärken, menar du att det kom från tillfället då du hade sex med ditt ex Simon, den 28 september? "Ja, alla skador förutom skadan i ändtarmen". Men läkare säger att dina blåmärken på armarna var färska när de tittade på dem, och INTE så gamla som en vecka? "Det spelar ingen roll vad läkarna säger. Blåmärkena VAR en vecka gamla, och härstammade från den 28:e." Men hade du träffat Simon eller någon annan EFTER den 28:e då, innan "våldtäkten" den 4 oktober? Nej, jag hade INTE träffat varken Simon eller någon annan efter den 28:e. Enda kille jag träffat efter det var Lars. Lars hade jag dock sex med både den 3:e och 4:e oktober. Okej.. men kan du berätta hur sexet som du hade med Simon den 28:e gick till då? Nej, det vill jag inte prata om, för det hör inte hit. Det borde räcka med att jag berättar att det inte är Lars som orsakat mig blåmärkena. Nej, det är väldigt viktigt att du berättar hur sexet med Simon gick till, just för att reda ut hur du egentligen fått blåmärkena. Men det kommer jag ju inte ihåg nu, 3 år efteråt. Ni borde fråga honom i stället. Men ja, det stämmer att vi brukade ha ganska hårdhänt sex, eller bondage. Då och då. Men hur det gick till just den 28:e, minns jag inte. Men hur kan du säkert veta att det inte är LARS som orsakat blåmärken då? "För att Lars ALDRIG varit hårdhänt mot mig". Men hur tänker du själv då, att du fått dom där blåmärkena på armarna? Men Simon höll väl fast mig, antar jag. Jag minns ju inte. Höll Lars i dina armar NÅGON gång, medan ni hade sex den 4 oktober? "Det tror jag inte". Hade ni bara analsex den kvällen, eller både vaginalt och analt? "Jag tror att vi bara hade analsex". Så det där med Lars skulle ha börjat samlaget vaginalt, och att tampongen som du hade inne åkte längre in, stämmer inte? "Nej. Det är som jag sagt förut, jag hänvisar till LARS utsaga där han berättar om hur sexet gick till, för DEN stämmer". Men SADE du någon gång till Lars under sexet, att du inte ville, eller att du ville att han skulle sluta? 3
"Det tror jag inte. Däremot så sade jag att det gjorde ont. Men nej, jag försökte inte heller att ta mig lös eller ta mig därifrån". Låg ni bara på sidan när ni hade sex, eller låg ni på något annat sätt? Vi låg bara på sidan. Jag minns inte vart han hade sina armar medan sexet pågick, men han häll då inte i hennes armar på ett hårdhänt sätt. Det gick bara lugnt och stilla till, hur de hade sexet och hur han tog på henne. Men om du på sjukhuset bara vill hem och sova, VARFÖR drog du då upp så mycket lögner? Om vaginal sex, om tampongen som åkte upp, om att Lars var hårdhänt och höll fast dig i dina armar? "Jag vet inte. Jag mådde så dåligt, jag var i en fas att jag bara berättade något som jag tänkte att folk ville höra, så jag berättade bara något som lät skäligt för att få komma hem. Och när Lars dagen efter ringde och bad om ursäkt och var ledsen, och skickade sms och bad om ursäkt, så blev jag ännu mer förvirrad och tänkte att det HADE hänt en våldtäkt. Så då ringde jag polisen och berättade för dem om sms:en som jag hade fått från Lars. Och dom tyckte då att sms:en var viktig bevisning. Men detta var en väldigt tuff period i mitt liv. Jag ville inte leva, hade tagit en överdos, fick medicin för depression och jag var väldigt instabil. Och när jag är det, så blir jag manipulativ. Tycker du att Linda känner dig väldigt väl? Ja, det gör hon. Även fast hon sade att hon INTE tror att du gillar hårdhänta tag i sexsammanhang, och att du INTE gillar analsex? Hon känner mig väldigt bra som människa, inte vad jag har för sexuella preferenser. Hur har du mått den sista tiden nu då? Ja, jag har ju varit här på psykiatrin i 5 veckor. Jag har mått väldigt mycket upp och ner, instabilt. Jag har rymt 4 gånger, skurit mig själv, tagit överdoser och hoppat i älven för några veckor sedan. Men när var det som du börjat må så där väldigt jättedåligt? För 5 veckor sedan. Och det var ju för att jag då på riktigt började att inse HUR pass mycket jag faktiskt har förstört livet för en annan människa. Och när jag mår så här dåligt, så blir jag självmordsbenägen. Jag hoppar lite nu, men du och Lars hade även sex dagen innan, den 3 oktober? Ja, bara vaginalt. Det var hemma hos mig, i soffan tror jag. Barnen var hemma men dom sov. Kan Lars ha varit hårdhänt då då? "Nej". Hur låg ni? Det var nog i soffan. Har för mig att jag låg på rygg. Men Josefine tror INTE att något vid detta samlag heller, kan ha orsakat henne några blåmärken. Dom kommer från Simon. Men VARFÖR tog du aldrig upp, under förundersökningen, eller i rättegången, att allt detta kring anklagelserna inte var sant? För att jag mådde så dåligt, så pass att jag nog inte kunde skilja på vad som var rätt och fel. Och så kom dom där sms:en från Lars, och då började hon tro ännu mer på att det hade varit en våldtäkt. Plus att det var vad hon hela tiden fick höra av personalen på sjukhuset, från sina vänner, från polisen, så då valde J till slut att tro på det som omgivningen menade hade hänt, och agerade utefter det. På grund av att hon mådde så dåligt. Advokaten Nyberg frågar: 4
Du är idag omhändertagen enligt psykiatrisk tvångsvård, visst är det så? Josefine svarar "ja". Josefin vet inte hur länge det är tills hon får komma hem, kanske snart, hon vet inte. Men i så fall övergår nog vården till öppen psykiatrisk tvångsvård. Förhöret slut klockan 12.35. 5