en tidning från diakonia nummer 2 2014 Dela med Stöd till fängslade libanesiska kvinnor Skammen på väg bort san från burma har ordet politikerutfrågningarna diakonias sommarturné
Alla har rätt till ett värdigt liv i det här numret berättar vi om kvinnofängelser i Libanon. Det kan tyckas udda att Diakonia arbetar med fängelser och brottslingar. Men det är tvärtom. Många kvinnor världen över lever i utsatthet och det bottnar ofta i fattigdom. De misshandlas av sina makar eller av andra män, hamnar lättare i prostitution och har svårare att få jobb. Det är inte ovanligt att kvinnor fängslas utan att ha begått något brott och att de får sitta länge utan rättslig process. När de väl släpps blir de utfrysta av samhället och har svårt att försörja sig. Det är just därför Diakonia arbetar för att stärka dessa kvinnor. Oavsett kön, religion och bakgrund har alla människor rätt att leva ett värdigt liv. För Diakonia är det viktigt att arbeta med helheten. Det betyder i fallet med Libanon att vi försöker förändra förhållandena både i och utanför fängelserna. En av våra samarbetsorganisationer utbildar personalen på fängelserna i hur man bemöter de intagna. Tack vare det arbetet har vakter lärt sig att lyssna till de fängslade kvinnorna och behandla dem som människor, människor med rättigheter. Diakonia försöker också påverka lagstiftningen för att kvinnors situation ska kunna förändras i grund och botten. Men minst lika viktigt är att arbeta med mäns attityd och kvinnosyn då det oftast är män som misshandlar och utnyttjar kvinnor. jag har besökt fängelser, bland annat i Filippinerna, Kurdistan och Somalia. Kvinnorna jag talade med berättade om övergrepp de hade varit med om. Ingen av dessa kvinnor hade valt den situation de befann sig i. Många av dem var unga och hade svikits gång på gång av vuxenvärlden. Ett av de starkaste minnena jag har är från ett fängelse i Kurdistan. Det var fruktansvärt. Barn satt fängslade tillsammans med vuxna och det var smockfullt i varenda cell. Förhållandena var vedervärdiga. Barnen fängslades för förseelser som snatteri. De snattade från den lokala marknaden för att överleva. Diakonia har därför byggt ett fängelse för enbart barn som var som himmelriket jämfört med de anstalter där de tidigare satt inlåsta. Så småningom fick jag träffa en av pojkarna som suttit i det nybyggda fängelset och han berättade för mig hur oerhört mycket det betytt att han fått sitta enbart med andra barn och att standarden i fängelset var bra. Hans fängelsevistelse blev ändå positiv mitt i allt det hemska. När vi träffades var han tillbaka ute i samhället och han klarade sig ganska bra. det är viktigt för Diakonia att lyfta fram att kvinnorna som hamnar i fängelset, oavsett om de är skyldiga eller inte, oftast inte har valt sin situation. Men deras straff blir mångdubbelt då de nekas ett värdigt liv under fängelsevistelsen, genom utebliven rättegång och sedan hamnar i utanförskap efter fängelset. Vi behöver ditt fortsatta stöd för att arbeta för för att förändra situationen för kvinnorna i Libanon och för andra som lever i utsatthet i andra delar av världen. bo forsberg, generalsekreterare Hallå där Diakonias givarservice Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor kring gåvor, autogiro, adressändringar med mera. Hit kan du också ringa in din minnes- och hyllningsgåva. Ring 08-453 69 31. Telefonen är bemannad måndag torsdag 9 15, fredag 9 12. Du kan också ge din minnes- eller högtidsgåva på diakonia.se eller genom att e-posta till gavor@diakonia.se. Nummer 2 2014 Joel Riddez, månadsgivare. Information och nyheter från Redaktör Viktoria Myrén Projektledare Eva Söderström Ansvarig utgivare Bo Forsberg Adress Box 140 38, 167 14 Bromma Tel 08-453 69 00 E-post diakonia@diakonia.se Webb diakonia.se Gåvoplusgiro 90 33 04-4 90 33 03-6 (OCR) Diakonia är en biståndsorganisation som bärs av kristna värderingar och arbetar tillsammans med lokala samarbetsorganisationer för en varaktig förändring för de mest utsatta människorna i världen. Tryck Edita Bobergs, på miljövänligt papper Layout Blue media Dela med utkommer under 2014 med fyra nummer och distribueras i Diakonias kanaler. Vad betyder Diakonia för dig? Det är en trovärdig samarbetspartner. Varför är Diakonia en viktig aktör? För att de under en lång period har arbetat med projekt som bevisligen har gett resultat. Varför engagerar du dig? Jag vill bidra till att orättvisor minskar och som månadsgivare vet jag att mina pengar går till demokratiarbete. Vad skulle du vilja ha mer från Diakonia som månadsgivare? Mer kontinuerliga uppdateringar i sociala medier om pågående projekt. Till exempel: Nu har 100 personer till engagerat sig i XX i kampen mot XX. ISSN-nr 0281-4404 Första sidan Diakonias samarbetsorganisation Dar Al Amal kämpar för att förändra livet för kvinnliga fångar i Libanon. Foto: Sandy Helo. 2 Dela med
Utstötta kvinnor får hjälp tillbaka in i samhället Jag är en affärskvinna! Det är inte precis någon stor affärsrörelse, men jag är ändå stolt över den! Efter många års kamp börjar jag äntligen se ljuset i slutet av tunneln! Soraya är en före detta intern, vars liv har förändrats genom stöd från Diakonias samarbetsorganisation i Libanon. Kvinnliga interner lever under plågsamma förhållanden och förskjuts ofta av sina familjer men Diakonia arbetar för en förändring. Text: Aida Burnett-Cargill Foto: Sandy Helo och Aida Burnett-Cargill
När jag kom in i cellen, bodde redan tolv flickor där. Några sov på golvet. Soraya Foto: Sandy Helo Det tar en stund för ögonen att vänja sig vid ljuset från det bländande solskenet som staden Zahle badar i. Zahle ligger i Bekaadalen, cirka fem mil från Beirut. Vi är på väg in i ett av Libanons minsta fängelser. Efter att ha passerat en massiv, låst port, kommer vi in i en lång hall där det finns fyra celler. När vi kliver in i den första cellen, tittar omedelbart 16 par ögon upp för att granska nykomlingarna. Kvinnor i alla åldrar, vars ansikten bär spår av ett hårt liv, sitter tätt ihop i ett rum på 20 kvadratmeter. Väggarna är fulla av sprickor där färgen skalats bort från väggen och ett tunt lager av svart mögel syns i varje hörn. Trots det har kvinnorna fått cellen att se något så när ren ut, förmodligen för att vårt besök har varit påannonserat länge. Det finns en liten TV i hörnet det är det enda tydliga tecknet på förbindelse med yttervärlden. Kvinnorna vill inte prata med oss, skammen är för stor. Yasmeen, en ung fångvakterska, tittar på oss och säger: Var snälla och kom ihåg att det inte är tillåtet att använda kvinnornas riktiga namn. Hon vänder ögonen mot våra framsträckta kameror och tillägger: Ni kan inte ta foton på deras ansikten och ni måste visa alla foton för fängelsedirektören innan ni går härifrån. Ni måste få tillstånd om ni tänker publicera dem någonstans. en som har upplevt fängelsetiden och som vill prata med oss är Soraya, en ung kvinna som tillbringade tre månader i ett annat av Libanons fängelser, Baabda, där hon avtjänade sitt straff efter att mot sitt nekande ha dömts för att ha kidnappat sitt eget barn. Soraya växte upp i ett extremt fattigt hem, med en pappa som misshandlade, och en mamma som övergav familjen när Soraya bara var två år gammal. Själv lämnade hon hemmet när hon var 12 år, träffade en pojkvän och blev med barn. När hennes pojkvän misshandlade och förgrep sig på henne, lämnade hon honom men insåg att det var omöjligt att ensam ta hand om deras dotter. Hon lämnade dottern till ett barnhem, men när Soraya inte fick besöka barnet, återvände hon efter besökstid och tog med sig barnet därifrån. Kort därefter arresterades hon och hamnade i fängelse. När jag kom in i cellen, bodde redan tolv flickor där. Några sov på golvet. Det fanns bara ett badrum, som var alldeles för litet för att vi alla skulle kunna använda det. Ibland när fängelsedirektören blev arg på oss, fick vi kall kyckling med överkokt ris. Det var jätteäckligt, säger Soraya. problemet med överfulla fängelser, är en av de saker som Diakonias samarbetsorganisation Dar Al Amal har försökt komma tillrätta med i sitt arbete. De libanesiska myndigheternas oförmåga att tillgodose ett ordentligt omhändertagande av kvinnliga interner, är ett annat område organisationen arbetar med. Projektet har pågått i nästan 20 år nu och ansvariga Hoda Kara är också dess initiativtagare. Hon brukade prata med kvinnorna som kom till Dar Al Amals rehabiliterings- och återanpassningscenter efter sin fängelsetid. Hoda blev chockad när hon hörde deras berättelser om villkoren de tvingades leva under i fängelset och bestämde sig för att göra allt i sin makt för att förändra kvinnornas situation. Bland annat insåg hon att fängelselokalernas standard genast måste höjas. Hon kontaktade myndigheterna för att få tillstånd att ändra på förhållandena. Det har resulterat i att Baabdafängelset i dag har fler celler, ett Hoda Kara kämpar för att förändra situationen för de kvinnliga fångarna. Foto: Aida Burnett-Cargill 4 Dela med
Kvinnorna lever fortfarande trångt i Baabdafängelset men förhållandena har förbättrats avsevärt efter Diakonias arbete. Foto: Aida Burnett-Cargill Vad än flickorna lyckas tillverka innanför murarna, så säljer vi det åt dem. Det ger dem en regelbunden inkomst. Hoda Kara Foto: Sandy Helo tvättrum, ett rum för yrkesträning, ett kök, en balkong och ett rum för fångvaktarna. Liknande förändringar har skett i Zahlefängelset. Det är långt ifrån perfekt, men vi har lyckats utveckla goda relationer med myndigheterna och vi ser fram emot många fler positiva förändringar, säger Hoda Kara. Rehabilitering och återanpassning till samhället för kvinnliga interner, är emellertid en av de svåraste uppgifterna i det libanesiska samhället. För Dar Al Amal börjar den processen redan när kvinnan kommer till fängelset och avslutas först när hon har möjlighet att försörja sig själv. Soraya minns känslan när hon arresterades: När jag först kom till fängelset, fick jag en chock. Jag ville inte prata med någon. Efter en vecka började jag acceptera hjälp från Dar Al Amals socialarbetare. Hon hjälpte mig att få information om min dotter, vilket gjorde att jag lugnade mig. När kvinnor hamnar i fängelse finns Dar Al Amal där för att följa upp de sociala kontakterna och relationen till familjen. Dessutom erbjuder organisationen juridiskt stöd och advokathjälp, särskilt för dem som inte har råd att finansiera rättsprocessen. Men den viktigaste uppgiften Dar al Amal har är att erbjuda yrkesträning inom olika områden, så att kvinnorna kan bli självförsörjande efter frigivandet, något Hoda anser är avgörande för dessa kvinnors möjlighet att överleva. Vad än flickorna lyckas tillverka innanför murarna, så säljer vi det åt dem. Det ger dem en regelbunden inkomst och möjlighet att börja spara lite pengar. När de sedan lämnar fängelset, kan de använda sina kunskaper för att klara försörjningen, säger Hoda Kara. tyvärr är inte sorayas historia unik i Libanon. Trots att Libanon är ett av de mest framåtsträvande länderna i Mellanöstern, har landet en lång väg kvar att gå när det gäller att respektera kvinnors rättigheter. Det var inte länge sedan som Libanons parlament lagstiftade om kvinnors och familjemedlemmars skydd från våld i hemmet. Fastän det är ett stort steg framåt, återstår mycket att göra. Soraya har fått stor hjälp av organisationen Dar Al Amal och i dag är hon glad över att hon kan hjälpa andra. Foto: Aida Burnett-Cargill Dela med 7
Förr funderade jag på att ta livet av mig men nu? Aldrig i livet! soraya Den nya lagen går inte tillräckligt långt när det gäller att definiera vad våld i hemmet är eller att kriminalisera våldtäkt inom äktenskapet. Den libanesiska arbetsrättslagen reglerar fortfarande inte lika lön för män och kvinnor och i lagen nämns inte heller sexuella trakas- Foto: sandy helo serier på arbetsplatsen. Och en artikel i strafflagstiftningen innebär att en våldtäktsman kan undvika åtal om han gifter sig med den han våldtagit. Under dessa villkor är kvinnor mycket utsatta och de är också mer sårbara när de hamnar i konflikt med lagen. Om en kvinna anklagas för att ha begått ett brott, skickas hon omedelbart i fängelse, där hon får vänta på de rättsliga processerna. Eftersom Libanons rättsliga system är mycket långsamt, kan kvinnor få sitta i fängelse i månader, till och med år, innan deras fall tas upp i domstol. Alla kvinnor avtjänar sina straff tillsammans, oavsett vilket brott de har begått. Unga mödrar befinner sig i en särskilt utsatt situation. Om en kvinna är gravid när hon hamnar i fängelse måste hon föda barnet på anstalten och hon får bara behålla barnet hos sig i två månader. Spädbarnen får inga egna babysängar, utan sover i samma säng som sina mödrar och det i en cell med flera andra intagna, där rökning är tillåten. Vart och ett av Libanons fyra fängelser har kontinuerligt åtminstone två unga mödrar intagna. Hoda berättar att kvinnor som har suttit i fängelse löper stor risk att hamna utanför samhället. Det är därför det är så viktigt att förändra människors inställning till före detta interner och att få bort skamstämpeln. Det är två områden som måste förändras om kvinnorna ska kunna leva ett normalt liv och försörja sig själva efter frigivandet. Särskilt viktigt är arbetet för jämställdhet mellan könen och att det blir möjligt för kvinnor att bestämma över sina egna öden och liv. Fångarna har rätt till ett kvarts samtal med besökare på tisdagar, torsdagar och lördagar. Besökaren behöver tillstånd för att få komma in. Dar Al Amal har sett till att det finns syateljér i fängelserna för att kvinnorna ska ha möjlighet till yrkesutbildning under fängelse vistelsen. Dar Al Amal håller också utbildningar för kvinnorna. Läs mer om Diakonias arbete för kvinnliga fångar som även innefattar migranter och arbete med påverkan: www.diakonia.se/libanon Foto: Aida Burnett-Cargill soraya säger att hon haft nytta av hjälpen hon fått från Dar Al Amal. En av de saker hon uppskattade mest var att hon hade någon att tala med när det kändes jobbigt. Utbildningen hon fick genom Dar Al Amal gav henne självförtroende så att hon kunde starta en egen affär och försörja sig. Under tiden har Soraya fått ett barn till, som hon också varit tvungen att lämna till ett barnhem. Jag har min egen lägenhet nu, betalar hyra, och så snart jag får lite fart på affärerna ska jag börja arbetet med att få tillbaka mina barn. Jag är ofta hos Dar Al Amal och pratar med andra före detta interner. Många av dem säger att det ger dem bättre självförtroende att prata med mig och de ser en möjlighet att förändra sina liv. Jag är mycket glad över att kunna hjälpa till! När Soraya beskriver den förtvivlan som varje fånge känner efter sin frigivning, säger hon att stödet från organisationer som Dar Al Amal är absolut avgörande för att man ska kunna överleva: Förut funderade jag på att ta livet av mig men nu? Aldrig i livet! Jag kommer aldrig att ge upp! Det är så många saker jag vill göra, så mycket jag vill uträtta och jag vill verkligen återvända till skolan. Jag hoppas att jag kan fortsätta komma till Dar Al Amal. Det stödet betyder så mycket för oss före detta fångar. Vi skulle inte kunna överleva utan dem! 8 Dela med
Foto: KWAT. VAD BETYDER DIAKONIA FÖR DIG? San Htoi lägger en stor del av sin tid på att kvinnor som överlevt efter övergrepp i Myanmar/Burma ska få göra sina röster hörda och få en rättvis behandling. San har ordet Trots att kvinnor drabbas lika mycket som män av konflikter, tillåts vi inte delta i den pågående fredsprocessen i Myanmar/Burma. Därför handlar vårt arbete om att utbilda kvinnor i deras rättigheter och att de som utsatts för övergrepp ska få en rättvis behandling. Det säger San Htoi som är från Myanmar/Burma och arbetar för kvinno organisationen Kachin Women s Association Thailand. Myanmar/Burmas historia kantas av militärt styre och trots att landet börjar ta steg i en mer demokratisk riktning återstår mycket att göra när det gäller befolkningens rättigheter i allmänhet och kvinnor och etniska gruppers rättigheter i synnerhet. Trakasserier och övergrepp har i särskild hög grad drabbat kvinnor och etniska folkgrupper, däribland Kachin vilket har lett till att hundratusentals människor lever på flykt i landet och i grannländerna. Hur jobbar er organisation? Vi kämpar för att göra kvinnors röster hörda i fredsprocessen då jämställdshetsperspektivet helt saknas i dialogen med olika grupper. Kvinnor tillåts inte delta. Via Diakonias samarbetsorganisation Asia Justice and Rights, AJAR, är San Htoi med i ett nytt utbytesprogram mellan kvinnor i Myanmar/Burma, Indonesien och Östtimor. Programmet sätter fokus på rättvis behandling under de så kallade övergångsprocesser som dessa länder präglas av, exempelvis processen att gå från militärt till demokratiskt styre. Det handlar om att kvinnor som utsatts för våld ska lära sig att formulera frågor, uttrycka sig själva och bli medvetna om sina rättigheter. Programmet ger dem också kunskap i att arbeta för en samhällsförändring. Vilken betydelse hade utbytesprogrammet för dig? Det var ett väldigt bra evenemang. Jag förstod mer om tragedin i Indonesien 1965 (en massaker som pågick 1965-1966 där en halv miljon misstänkta kommunister ska ha dödats, reds.anm). Under en offentlig utfrågning i Indonesien förstod jag hur kvinnor utsätts för diskriminering även där. De flesta kvinnor representerade sig själva. Deras situation påminde om erfarenheterna från mitt land. Vad bestod utbildningen i? Vi fick lära oss en sjustegsmetod för att arbeta med överlevare, det vill säga personer som överlevt grova övergrepp kopplat till den väpnade konflikten. Inom vår organisation träffar vi många kvinnor som överlevt olika trauman, som sexuellt våld, men vi har inte haft metoder för att arbeta med dem. San Htoi kommer från Kachin som är ett av de värst drabbade områdena i konfliktens Myanmar/Burma. De flesta av offren är kvinnor, unga män och barn. Arbetar ni bara med kvinnor? Vi arbetar även med att påverka mäns inställning till jämställdhet. De flesta vet inte vad det är utan behöver kunskap. Hur går ni vidare efter utbildningen? Vi kommer att använda researchmetoden vi lärde oss kring kvinnliga överlevare. Workshopen och projektet är värdefullt för vår organisation. I fredsprocessen har offren över huvudtaget inte varit delaktiga i dialogen. Vi vill att de överlevande ska bli medvetna om att de som offer ingår i fredsprocessen. Deras erfarenheter är viktiga. De flesta av dem har hittills inte velat prata för det är ingen som har lyssnat till dem och de har varit rädda för repressalier. Jag tror att överlevare, genom att lära sig om sina rättigheter, kan arbeta för att bryta cykeln av våld i samhället. Text: Eva Söderström Läs om en av Diakonias eldjälar i Myanmar/Burma: www.diakonia.se/kyaw Dela med 9
Politikerutfrågningarna: Glädjande besked! För att lyfta in de globala utmaningarna i den svenska valdebatten ordnar vi politikerutfrågningar runt om i landet. Vi utmanar och uppmuntrar politikerna att efter valet också gå från ord till handling. Förutom utfrågningarna har Diakonia genomfört en partiledarenkät med frågor om bistånd, klimaträttvisa, export, mänskliga rättigheter och om skatteflykt. I hälften av enkätsvaren finns glädjande nog så stor enighet bland partierna att vi framöver kan förvänta oss förbättrad politik inom de frågor vi driver. Nyfiken? Läs mer på: www.diakonia.se/val. Där kan du också läsa om årets politikerutfrågningar. Var sjunde riksdagsledamot har deltagit! Dela med frågade Magnus Walan på Diakonia hur politikerfrågningarna gått så här långt: Det har varit fantastiskt kul att se hur församlingar och aktivister lyckats med arrangemangen på de olika orterna, från Umeå i norr till Lund i söder. Hittills har 49 riksdagsledamöter eller kandidater på valbar plats varit med i utfrågningarna. Det är omkring var sjunde riksdagsledamot! Vad är den största vinsten för Diakonia med sådana här evenemang? Att kunna lyfta frågor som skatteflykt och klimaträttvisa med politiker från olika partier och få dem att tänka efter och ta ställning. Sammanhanget gör att politikerna tvingas ta frågorna på större allvar. Vad hoppas du på inför valet? Att vi tillsammans med andra krafter lyckas lyfta in de globala utvecklings- och rättvisefrågorna i valet så att det inte bara handlar om fler JAS-Gripenplan och frågor som endast rör Sverige. Foto: Diakonia. Filippinerna 380 hus byggs för de drabbade Under månaderna mars och april började en strimma av hopp anas för de överlevande efter tyfonen i Filippinerna. Även om spåren efter förödelsen är många, så finns en stark anda av att vilja bygga upp samhället och att samarbeta. Det berättar Feraz Legita som arbetar med Diakonias samarbetsorganisation The Convention of Philippine Baptist Churches, CPBC. Många hjälper till med att bygga upp hus, återskapa livsmedelsförsörjning och ta hand om de drabbade invånarna. Målet med ett av projekten i området är att bygga 380 hus och i slutet av april var redan 109 färdiga. Familjerna som fått hjälp har uttryckt stor tacksamhet eftersom de inte skulle haft råd att bekosta byggmaterialet själva. Paraguay Fördrivna får tillbaka marken Då både hus och träd förstörts under tyfonens framfart är behovet av nya bostäder stort. Handla snabbt för klimatet I tre nya rapporter från FN:s klimatpanel IPCC visar forskare från hela världen hur klimatförändringarna redan påverkar jordbruket negativt och gör det svårare för framför allt människor i fattiga länder att försörja sig. Det handlar om skyfall och torka orsakade av klimatförändringarna. Den goda nyheten i rapporterna är att det går att stoppa utvecklingen mot en varmare värld. En utveckling som även skulle drabba ett rikt land som Sverige. Men det krävs internationellt samarbete och snabba utsläppsminskningar i de länder som ligger långt över hållbara nivåer (högst två ton koldioxid per person och år) och dit hör Sverige. Diakonia har samarbetsorganisationer i drygt 30 länder som arbetar med att anpassa lokalsamhällena till existerande klimatförändringar och samtidigt styra utveckling åt ett mind re klimatskadligt håll. Några av Diakonias eldsjälar som arbetar med klimatfrågan är Annabelle och Mithika från Kenya du kan läsa mer om dem på: www.diakonia.se/eldsjal I dag är det som om vi kommer ut ur ett fängelse, säger Carlos Marecos, en av Sawhoyamaxas ledare. Den paraguayanska senaten röstade i april igenom ett lagförslag som innebär att urfolket Sawhoyamaxa får tillbaka marken de fördrevs ifrån för över tjugo år sedan. Då sålde staten i Paraguay tusentals hektar mark och folkgruppen Sawhoyamaxa från urfolket Enxet kastades ut av den tyske affärsman som köpt deras mark. 150 fördrivna familjer tvingades bosätta sig vid den asfalterade väg som löper längs med gränsen till deras förfäders mark. Organisationen Tierraviva har, med stöd av Diakonia, arbetat i många år för att Sawhoyamaxa ska få tillbaka sin mark. Och den 24 april hände det! Läs Diakoniamedarbetaren Edilberto Alvarez blogg om väntan på senatens resolution: diakoniablogg.se/2014/04/paraguay/ Tack för era valborgsinsatser! Tack till alla församlingsaktiva som rapporterat om vad som händer på er ort under valborgsinsamlingen. Det är alltifrån tårtfest i Kalix till bakluckeloppis i Gamla Uppsala. Vi vill gärna ha fler berättelser från er. Skicka dem till rebecka.bjorndahl@diakonia.se 10 Dela med
Snuva ett fattigt land Spela Skatteflykten Varje år försvinner sammantaget mer pengar ut ur utvecklingsländerna genom skatteflykt än vad de får i bistånd. Pengar som kan rädda liv om de används rätt. På skatteflykten.nu kan du förändra världen genom att spela dataspel. I spelet är du en global industriman som undviker att betala skatt till den fattiga befolkningen. Du bidrar till förändring genom att skriva under vår namninsamling. Den kommer att lämnas över till beslutsfattare i höst. Diakonia vill se mer öppenhet och insyn i var stora företag betalar skatt och vem som kammar hem vinsten. mål 2014 20 miljoner Insamlat T.O.M 2014-04-29 2014: 6,9 miljoner Diakonias sommarturné mellanlandar på Gotland Diakonias aktivister sätter i år fokus på skatteflykt och i sommar drar de ut på festivalturné. Ni som inte hunnit spela Skatteflykten på nätet (se notisen här intill) kan spela det på plats under bland annat festivalerna Urkult och Frizon. Passa då på att skriva under namninsamlingen som efter valet ska lämnas in till våra beslutsfattare. Turnén kommer även göra uppehåll på Gotland under årets Almedalsvecka. Vill du veta mer om turnén, kontakta Ida Hennerdal: ida.hennerdal@diakonia.se Var med och gör skillnad: 1. Gå in på skatteflykten.nu 2. Spela Skatteflykten ett orättvist spel med miljoner förlorare 3. Fyll i highscore-listan/namninsamlingen 4. Dela spelet på Facebook, Twitter eller via e-post Många sparar med hjärtat! Tack till alla er som sparar med hjärtat. Under 2013 har Diakonia mottagit så mycket som 1 346 209,85 kr från Swedbank Robur Humanfond. Tusen tack till alla er som sparar i Humanfonden och har valt Diakonia som ideell organisation att skänka mellan en till två procent av det årliga kapitalet i fonden till. Det är vi stolta och glada över, men framförallt är vi tacksamma för alla sparare som varje dag gör skillnad. Vill du också spara i Humanfonden, läs mer: www.diakonia.se/humanfonden Hylla en kär vän! Vet du om att du kan skriva ut en minneseller hyllningsgåva direkt på Diakonias webb? Och få gåvo bladet skickat till din e-postadress? Besök www.diakonia.se/gava för att läsa mer. ULF FRÖDIN Månadsgivare 3,6 milj Privatpersoner 1.0 milj minnes och högtidsgåvor testamenten 0,4 milj 0,1 milj Fondsparande 1,3 milj församingsgåvor företag och föreningar 0,3 milj 0,1 milj Dela med 11
Ett tips till dig som vill ge bort något extra värdefullt Besök vår gåvoshop på nätet. I den hittar du handgjorda smycken och leksaker, rättvisemärkta kläder och en massa annat. När du handlar stödjer du modiga eldsjälar runt om i världen som kämpar mot fattigdom och orättvisor. En mer värdefull gåva än så blir svår att hitta. www.gavoshop.diakonia.se