Vem vill ha jämställdhet? VEM VILL HA JÄMSTÄLLDHET? MONIKA DJERF-PIERRE OCH BIRGITTA NIKLASSON Vill man ha jämställdhet? undrade Tomas Wetterberg i en rapport som genomfördes på uppdrag av jämställdhetsministern och presenterades i april 2002. [F]ör att jämställdhet ska bli en verklighet på alla områden i samhället, krävs en vilja till förändring och en aktiv medverkan från både kvinnor och män 1, påpekade regeringen och därför ansågs det viktigt att försöka hitta ett sätt att öka mäns involvering i jämställdhetsarbetet. Frågan är emellertid hur man åstadkommer detta och i vilken utsträckning män är intresserade av ett mer jämställt samhälle? Är vi inte tillräckligt jämställda som det är? Sverige framhålls ju ofta som ett av de länder som har kommit längst när det gäller jämställdhet, 2 så borde vi inte i stället lägga ner vår energi på något annat? Det finns kanske andra grupper vars rättigheter är i större behov av att uppmärksammas än just kvinnors? I det här kapitlet kommer vi att behandla allmänhetens inställning till en jämn könsfördelningen på inflytelserika positioner i samhället, men också till andra typer av grupprepresentation. Avslutningsvis kommer vi även att jämföra hur viktigt människor tycker att det är med jämställdhet med hur den faktiska fördelningen av könen ser ut på toppositionerna på olika samhällsområden. Kapitlet bygger på tre frågor om inställningen till grupprepresentation på samhällets toppositioner ställda i 2000 och 2001 års SOM-undersökningar. En ideologisk fråga? När man frågar svenska folket hur viktigt det är med en jämn fördelning mellan kvinnor och män på ledande positioner i samhället visar det sig att jämställdhet har ett mycket starkt stöd. Så hög andel som 87 procent uppger att det är viktigt 3, men det är inte bara jämställdhet som anses vara betydelsefullt. Överhuvudtaget är svenskarna övervägande positiva till olika typer av grupprepresentation. Att olika åldersgrupper, socialgrupper och geografiska områden finns representerade på ledande positioner anses vara nästan lika viktigt som könsrepresentation (Figur 1). Representation av grupper med olika sexuell läggning är det som bedöms vara minst angeläget, endast 11 procent ser det som mycket viktigt, men generellt finns det en stark koppling mellan synen på de olika typerna av grupprepresentation, dvs om man ser nödvändigheten av en viss typ ser man oftast behovet även av andra. 4 Grupprepresentation är alltså i hög grad en endimensionell fråga i Sverige. 317
Monika Djerf-Pierre och Birgitta Niklasson Figur 1 Allmänhetens inställning till hur viktigt det är att representationen av personer på ledande positioner i samhället avspeglar befolkningen i olika avseenden 2000 (procent) 2 10 37 50 Kvinnor och män 2 9 48 41 Åldersgrupper 2 12 46 40 Socialgrupper 4 15 46 34 Geografiska områden 7 27 43 23 Invandrare 28 40 21 11 Sexuell läggning Inte alls viktigt Ganska viktigt Inte särskilt viktigt Mycket viktigt Kommentar: Frågan lyder: Hur viktigt anser Du att det är att representationen av personer på ledande positioner i samhället avspeglar befolkningens fördelning i följande avseenden? Antal svarspersoner varierar mellan 1682 och 1704. 5 Källa: SOM-undersökningen 2000. Det fi nns emellertid en rad olika faktorer som påverkar hur positiv man är till grupprepresentation. Generellt är kvinnor mer positiva än män, högutbildade mer än lågutbildade 6 och vänster-, miljö- och folkpartister mer än kristdemokrater och moderater (Figur 2). Inställningen till grupprepresentation är i hög grad en ideologisk fråga, men den följer inte entydligt en vänster-högerskala. Visserligen är vänsterpartiets sympatisörer mest och m-sympatisörerna minst positiva, men folkpartister och centerpartister är mer benägna än socialdemokrater att se grupprepresentation som viktiga frågor. Könsrepresentation betonas starkast av folkpartister, geografisk representation av miljöpartister och centerpartister och åldersgruppsrepresentation av vänsterpartiets sympatisörer. Exakt vilken betydelse olika bakgrundsfaktorer har för inställningen till grupprepresentation beror på hur de är kombinerade. När det gäller partisympati finns det t ex stora skillnader mellan kvinnor och män, speciellt när det gäller inställningen till representation grundad på kön. Kvinnor som sympatiserar med moderaterna är mindre positiva till fler kvinnor på inflytelserika positioner än kvinnorna i de övriga partierna, men de är samtidigt mer positiva än de moderata männen (Figur 3). Gapet mellan män och kvinnor när det gäller inställningen till könsrepresentation är minst bland moderater, socialdemokrater och vänsterpartister och störst bland centerpartister, kristdemokrater och miljöpartister. 318
Vem vill ha jämställdhet? Figur 2 Inställning till representation av olika grupper (kvinnor och män, åldersgrupper, sociala grupper, invandrargrupper, geografiska områden och sexuell läggning) bland personer med olika partisympati 2000 (procentandel som svarat mycket viktigt ) v 60 51 54 35 42 21 mp fp c 55 63 52 48 47 42 34 45 45 22 32 29 43 43 38 21 21 15 Kvinnor och män Åldersgrupper Sociala grupper Invandrargrupper s kd 51 50 39 43 44 38 23 22 37 31 10 8 Geografiska områden Sexuell läggning m 39 35 24 12 24 7 Kommentar: För frågans formulering, se Figur 1. Samtliga fält anger andelen partisympatisörer som svarat mycket viktigt på frågan om hur viktigt man anser det vara att representationen av personer på ledande positioner i samhället avspeglar befolkningens fördelning i olika avseenden. T ex anser 63 procent av folkpartiets sympatisörer att det är viktigt att det finns lika många män som kvinnor på toppositionerna, medan endast 39 procent av de moderata sympatisörerna tycker detsamma. Källa: SOM-undersökningen 2000. Figur 3 Inställning till hur viktigt det är att representationen av personer på ledande positioner i samhället avspeglar befolkningens könssammansättning bland män och kvinnor med olika partisympati 2000 (procentandel som svarat mycket viktigt ) v 50 69 mp 38 63 s 43 61 c 38 67 fp 48 72 m 33 47 kd 35 60 Män Kvinnor Kommentar: För frågans formulering, se Figur 1. Antalet svarspersoner i de olika grupperna varierar mellan 26 och 270. Källa: SOM-undersökningen 2000. 319
Monika Djerf-Pierre och Birgitta Niklasson Det finns dock två grupper där det starka stödet för grupprepresentation sviktar något och det är för invandrargrupper och grupper baserade på sexuell läggning. När det gäller invandrare är det visserligen en majoritet som tycker att det är viktigt att det finns företrädare för dessa grupper på framträdande positioner i samhället, men andelen är betydligt lägre än när det gäller kön, sociala grupper, ålder och geografi. När det gäller representation av grupper med olika sexuell läggning tycker de flesta att det inte är särskilt viktigt, eller till och med inte viktigt alls. Men även bland de personer som i undersökningen har visat sig vara mest positiva till grupprepresentation generellt, dvs högutbildade kvinnor som sympatiserar med vänster-, folk- och miljöpartiet, är stödet för grupper med olika sexuell läggning svalt. De enda grupperna där man är övervägande positiv till den typen av representation är bland kvinnor som sympatiserar med vänsterpartiet och folkpartiet. Mest negativa är män som sympatiserar med moderaterna och kristdemokraterna. Könsskillnaderna i åsikter är stora inom alla partier, men störst bland centerpartiets och folkpartiets sympatisörer. Hur kommer det sig då att representation av grupper med olika sexuell läggning betraktas som så mycket mindre viktigt än andra typer av representation? Det kan bero på att lika rättigheter för personer med en sexualitet som avviker från den etable - rade heterosexuella normen fortfarande är en kontroversiell fråga i den svenska debat - ten, vilket märks inte minst i diskussionen om homosexuellas rätt att adoptera barn. SOM-undersökningen 2001 visade t ex en klart negativ opinion i denna fråga. Det är också en relativt ny fråga på den politiska dagordningen, åtminstone om man jämför med diskussionerna kring kvinnors inflytande som har pågått i över hundra år. Det mindre entusiastiska stödet för invandrarrepresentation kan delvis förklaras på samma sätt. Frågan om invandrares bristande inflytande har lyfts fram som ett problem i den offentliga debatten först under de senaste decennierna. Det är därmed möjligt att stödet för representation av grupper med olika sexuell läggning och invandrare kommer att öka med tiden. Det svagare stödet för invandrarrepresentation kan också ha sin grund i att detta är en av de frågor där åsikterna påverkas av om man själv tillhör den missgynnade gruppen eller inte (Figur 4). Utgångspunkten för detta resonemang är att forskningen visat att män, personer med svensk bakgrund, samt personer som vuxit upp i storstadsområden och som kommer från högre tjänstemannafamiljer är kraftigt överrepresenterade på samhällets toppositioner, samtidigt som kvinnor, personer med arbetar- och invandrarbakgrund och som kommer från landsorten är underrepresenterade. 7 För alla grupper, utom grupper baserade på kön och etnisk bakgrund, är människor lika positiva till olika gruppers representation oavsett om de själva skulle missgynnas eller gynnas av det; det finns med andra ord ingen skillnad mellan hur viktigt gamla och unga tycker att det är med en jämn åldersfördelning på ledande positioner, eller mellan stads- och en landsortsbors syn på betydelsen av ledare från olika geografiska områden. Inte heller kan man hitta någon skillnad i betoningen av olika sociala gruppers representation mellan arbetare eller högre tjänstemän, men huruvida man är svensk 320
Vem vill ha jämställdhet? eller invandrare spelar alltså en avgörande roll för hur viktigt man anser att det är med fler invandrare på ledande positioner. 35 procent av personerna med invandrarbakgrund tycker att det är mycket viktigt med fler invandrare på ledande positioner i samhället, men endast 22 procent av de infödda svenskarna tycker likadant. 8 Samma polarisering finns när det gäller kön; 60 procent av kvinnorna tycker att det är mycket viktigt med en jämn könsfördelning på ledande positioner medan bara 40 procent av männen gör det. En möjlig tolkning är att polariseringen i åsikter om köns- och invandrarrepresentation mellan gynnade och missgynnade grupper beror på att de identiteter som är knutna till köns- och invandrardimensionerna uppfattas som mer stabila än andra. Antingen har man invandrat till Sverige eller också har man det inte. Likaså är kön en egenskap som de flesta människor upplever som tämligen permanent. Däremot har vi alla varit unga en gång och de flesta av oss kommer också att bli gamla, vilket kanske är orsaken till att det är lättare att sympatisera med olika åldersgruppers krav på representation. Samma sak gäller geografiska områden. Att flytta från en ort till en annan är ju inte helt ovanligt och om inte annat, så kanske vi har vänner och släktingar på andra platser än där vi själva bor. En sådan tolkning innebär att inställningen till olika gruppers representation delvis handlar om egenintresse så till vida att människor är mer positiva till representation av grupper som de själva tillhör eller kan tänkas komma att tillhöra. Figur 4 Inställningen till olika typer av grupprepresentation beroende på om de själva tillhör den missgynnade gruppen eller inte 2000 (procentandel som svarat mycket viktigt ) Kön Åldersgrupper Socialgrupper 40 43 42 42 41 60 Invandrare Geografiska omr. 22 Tillhör missgynnade gruppen 35 36 37 Tillhör gynnade gruppen Kommentar: Frågan som har ställts lyder: Hur viktigt anser Du att det är att representationen av personer på ledande positioner i samhället avspeglar befolkningens fördelning i följande avseenden? Respondenterna har fått välja mellan följande svarsalternativ: mycket viktigt, ganska viktigt, inte särskilt viktigt, inte alls viktigt. Figuren skiljer mellan svarspersoner som tillhör den gynnade respektive missgynnade gruppen på varje område. Som gynnade respektive missgynnade grupper räknas följande: kön (män resp. kvinnor), åldersgrupper (medelålders 30-60 år resp. yngre 15-29 år), social bakgrund (högre tjänstemän resp. arbetare), invandrare (personer utan invandrarbakgrund resp. personer med invandrarbakgrund) 9, geografi ska områden (boende i storstad resp. boende på ren landsbygd). Se vidare texten. Källa: SOM-undersökningen 2000. 321
Monika Djerf-Pierre och Birgitta Niklasson Jämställdhet en fråga om egenintresse? Som vi såg i det tidigare avsnittet tycker de allra flesta människor att det är viktigt med lika många kvinnor som män på ledande positioner, men är de beredda att acceptera åtgärder för att målet ska uppnås? Ja, det beror på vilket samhällsområde det handlar om. 10 Inom politik, forskning, näringsliv, massmedia och polis- och rättsväsende anser en stor del av befolkningen att det är legitimt att tillämpa åtgärder för att uppnå en jämnare könsfördelning på toppositioner, men inom organisationer, förvaltning, kultur, kyrka och försvaret är det inte lika självklart (Figur 5). I samtliga fall är emellertid en majoritet av allmänheten, både män och kvinnor, positiva till åtgärder med undantag av försvaret, där en övervägande andel av männen inte tycker att det är viktigt. På en övergripande nivå är inställningen till åtgärder för att uppnå en jämnare könsfördelning på toppositioner inom olika samhällsområden en endimensionell fråga, precis som den generella inställningen till grupprepresentation. Tycker man att det är viktigt att män inte tillåts att sitta på mer än hälften av de tyngsta posterna på ett område tycker man oftast att det bör gälla även för andra områden. Den faktor som har störst betydelse för om en person är positiv till åtgärder för att få in fler kvinnor bland samhällets makthavare eller ej är framför allt kön; kvinnor är genomgående mer positiva än vad män är. Figur 5 Kvinnors och mäns inställning till åtgärder för att uppnå en bättre könsbalans inom olika samhällssektorer 2001 (balansmått) Politiken Forskningen Näringslivet Polisen Massmedia Intresseorganisationer Kulturen Förvaltningen Kyrkan Försvaret -10 22 21 48 48 44 38 42 36 35 36 51 76 76 72 70 68 60 60 60 Kvinnor Män Kommentar: Frågan som har ställts lyder: Hur viktigt anser du att det är att åtgärder vidtas för att uppnå en jämn könsfördelning på toppositionerna inom följande samhällssektorer? Respondenterna har fått välja mellan följande svarsalternativ: mycket viktigt, ganska viktigt, varken viktigt eller oviktigt, mindre viktigt och helt oviktigt. Antalet svarspersoner varierar något mellan olika samhällsområden, men de understiger aldrig 863 för kvinnor och 911 för män. Balansmåttet anger andelen positiva (mycket viktigt och ganska viktigt) minus andelen negativa (mindre viktigt och helt oviktigt). 322
Vem vill ha jämställdhet? Utbildningsnivå är ytterligare en faktor som påverkar hur positiv man är, men intressant nog har den olika betydelse för kvinnor och män. Kvinnor är nämligen mer positiva till jämställdhetsåtgärder ju högre utbildning de har, medan utbildning inte alls har samma effekt på män. Istället blir män mer och mer negativa med högre utbildningsnivå. 11 En tänkbar förklaring är att högutbildade kvinnor röstar mer till vänster än vad högutbildade män gör. 12 Eftersom partisympati spelar roll för hur positiv man är till jämnare könsbalans 13 så kanske detta kan förklara varför åsiktsskillnaderna mellan högutbildade kvinnor och män är större än bland de lågutbildade. Vid en kontroll för vilket parti man föredrar kvarstår emellertid mönstret. För kvinnor är det fortfarande uppenbart att högre utbildning leder till att man är mer positiv till åtgärder både när det gäller invandrar- och könsrepresentation, men för män finns det bara en sådan entydig effekt när det gäller invandrarfrågan. Även vid en kontroll för inom vilken sektor man arbetar (offentlig eller privat) är betydelsen av hög utbildning likartad. De som arbetar inom privat sektor är oftast mindre positiva till jämställdhetsåtgärder än de inom offentlig sektor. Åsiktsskillnaden mellan kvinnor och män inom privat sektor är dock stor och oavsett om man arbetar inom privat eller offentlig sektor medför högre utbildning inte att män blir mer positiva till grupprespresentation, medan den definitivt har en sådan betydelse för kvinnor. När vi undersöker i vilken utsträckning utbildningsnivån påverkar inställningen till invandrarrepresentation får vi inte samma mönster. Frågan är exakt likadant ställd med undantaget att vi frågar om en jämnare balans mellan invandrare och svenskar, 14 men resultatet vi får är ändå att både högutbildade män och kvinnor är mer positiva till att vidta åtgärder för att uppnå ett sådant mål än lågutbildade. 15 Vi vet att uppfattningarna i dessa två frågor är nära korrelerade med varandra, 16 så varför får högre utbildning en negativ effekt på män när det gäller inställningen till jämställdhetsåtgärder, men inte när det gäller åtgärder för att uppnå förbättrad representation för invandrare? En hypotes är att det rör sig om egenintresse. Det är högutbildade män som i första hand riskerar att få träda tillbaka om kvinnor vinner tillgång till fler toppositioner i samhället och det vore därför inte förvånande om yngre, högutbildade män är de som är minst positiva till åtgärder för att uppnå en jämnare könsfördelning på eftertraktade toppjobb, eftersom de ännu inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. Högutbildade män mellan 15-29 år är också mer skeptiska till jämställdhetsåtgärder än vad män mellan 30-64 år är (Tabell 1). Dessutom förändras åsikterna när personerna lämnar arbetslivet bakom sig och går i pension. Män som är över 65 år är genomgående mer positiva till att införa åtgärder för att jämna till könsbalansen än vad män i arbetsför ålder är. Kvinnornas åsikter tenderar däremot att utvecklas i motsatt riktning och de blir istället mindre positiva med åldern. Mönstret är dock inte alls lika tydligt som bland männen. Resultatet är att manliga pensionärer till och med är mer positiva till jämnare 323
Monika Djerf-Pierre och Birgitta Niklasson könsrepresentation än kvinnliga pensionärer. Detta är anmärkningsvärt och är det enda tillfälle då vi har funnit att kvinnor är mindre positiva än män. Utifrån de här siffrorna kan vi alltså inte avfärda tanken på att de stora könsskillnaderna mellan högutbildade kvinnor och män grundar sig i egenintresse. Antalet svarande är förvisso lågt i de högre ålderskategorierna, men resultaten antyder ändå att så länge folk befinner sig på arbetsmarknaden så konkurrerar de om toppjobben och då ligger det i kvinnors intresse att vara mycket positiva till jämställdhetsåtgärder medan männen är mindre entusiastiska. Tabell 1 Andelen bland högutbildade kvinnor och män som är positiva till åtgärder för att uppnå en jämnare könsbalans 2001 (procent) Kvinnor Män Differens 15-29 år 72 41 +31 30-49 år 75 55 +20 50-64 år 76 47 +29 65-85 år 63 70-7 Kommentar: Frågan som har ställts lyder: Hur viktigt anser du att det är att åtgärder vidtas för att uppnå en jämn könsfördelning på toppositionerna inom följande samhällssektorer? Respondenterna har fått välja mellan följande svarsalternativ: mycket viktigt, ganska viktigt, varken viktigt eller oviktigt, mindre viktigt och helt oviktigt. Siffrorna är genomsnittet för hur man har svarat på de olika samhällssektorerna. Antal svarande i de olika kategorierna varierar mellan 14 och 137. Frågan är vad hög utbildning egentligen står för i detta sammanhang. Hög utbildning som sådan är kanske egentligen inte så intressant, utan snarare vad man har fått lära sig under sin studietid och vilket yrkesområde utbildningen är riktad mot. Och det händer intressanta saker med sambandet mellan utbildning och inställningen till jämställdhetsåtgärder när man gör skillnad på de som har läst humanistiska och samhällsvetenskapliga inriktningar och de som har ägnat sig åt ekonomi, naturvetenskap eller teknik. 17 Bland kvinnorna kvarstår mönstret att de som har hög utbildning är mer positiva än de med låg utbildning och det finns heller ingenting som pekar på att någon speciell utbildning skulle leda till att kvinnorna blir mer eller mindre positiva. För männen spelar däremot typen av utbildning stor roll; de som har läst ekonomi, naturvetenskap, eller teknik blir mer negativa ju längre utbildning de har, medan de som har ägnat sig åt humanistiska eller samhällsvetenskapliga studier tvärtom blir mer positiva! Gapet mellan könen består visserligen, men skillnaden mellan de högutbildade männen och kvinnorna inom humaniora och samhällsvetenskap är mindre än bland de lågutbildade, vilket inte är fallet bland de som läst ekonomi, naturvetenskap och teknik. Män som har en utbildning som är orienterad mot de sektorer i samhället som har sämst könsbalans på toppositionerna, nämligen näringslivet och de tekniskt och 324
Vem vill ha jämställdhet? naturvetenskapligt inriktade yrkesområdena, är därmed betydligt mindre positiva till åtgärder för att förbättra kvinnorepresentationen. Även detta kan tolkas som att åsikterna grundas i egenintresset. Det är männen inom de mest mansdominerade områdena som har mest att förlora på jämställdhetsförbättrande åtgärder, t ex kvotering. Typen av utbildning har dessutom inte alls lika stor betydelse när det gäller mäns inställning till åtgärder för att förbättra invandrares representation. Det finns emellertid ytterligare en förklaringsfaktor till skillnaderna mellan högutbildade mäns och kvinnors åsikter i kvinnorepresentationsfrågan som vi bör diskutera och det är skillnader i verklighetsuppfattningar. Kanske är det så att män i högre grad än kvinnor redan uppfattar att det finns en tillräckligt bra könsbalans på en rad olika samhällsområden? Och kanske anser många män att det redan genomförts tillräckligt många åtgärder för att förbättra kvinnorepresentationen, åtminstone inom deras egna verksamheter. Detta är dock något som inte undersökts inom ramen för denna studie. Däremot kan vi jämföra svenska folkets bedömning av behovet av åtgärder med hur könsrepresentationen på toppositionerna i samhället faktiskt ser ut. Ideal och verklighet Vi inledde med att fråga oss hur starkt stödet för jämställdhetsarbetet egentligen är när Sverige redan uppfattas av många som ett land som har kommit relativt långt i frågan. De resultat vi har fått visar att svenska folket är mycket positivt till ett aktivt jämställdhetsarbete. En faktor som sannolikt bidrar till det stora intresset är hur sammansättningen mellan könen på ledande positioner ser ut i verkligheten. En närmare studie av makthavarna i Sverige visar nämligen att det inte finns något område där det inte råder en mansdominans. Egentligen är det bara inom politiken som kvinnor verkligen har lyckats uppnå något som liknar en jämn könsfördelning. Där utgör de numera 43 procent (Figur 6). På de övriga samhällsområdena är det bara inom kulturen som de är mer än 30 procent, men i de allra flesta samhällssektorer ligger andelen kvinnor någonstans mellan 20 och 30 procent. Allra sämst är närings - livet där den manliga dominansen är bedövande; 96 procent av de mäktigaste positionerna innehas av män. Om man jämför hur viktigt människor tycker att det är med en jämn könsfördelning med hur stor andel kvinnor det faktiskt finns på ledande positioner inom just de områdena så följer dessa kurvor varandra tämligen väl. Politiken är det område som uppfattas som viktigast och det är ju också där kvinnorna sitter på flest poster. Värre är det emellertid med vetenskapen och medierna som pekas ut som viktiga områden för åtgärder, men där kvinnor på maktpositioner endast utgör 29 respektive 25 procent. 18 Allra sämst är det inom näringslivet där gapet mellan kravet på jämställdhet och andelen kvinnor är störst. 19 325
Monika Djerf-Pierre och Birgitta Niklasson Figur 6 Jämförelse mellan andelen kvinnor på maktpositioner på olika samhällsområden och medborgarnas värdering av vikten av jämställdhetsåtgärder på samma områden 2001 Politik Kultur Vetenskap Förvaltning Organisationer Massmedia Svenska kyrkan Näringsliv 4 18 29 28 26 25 33 34 43 44 45 45 51 54 58 58 Faktisk andel kvinnor på toppositioner (%) Viktighet (balansmått) Kommentar: Frågan som har ställts lyder: Hur viktigt anser du att det är att åtgärder vidtas för att uppnå en jämn könsfördelning på toppositionerna inom följande samhällssektorer? Respondenterna har fått välja mellan följande svarsalternativ: mycket viktigt, ganska viktigt, varken viktigt eller oviktigt, mindre viktigt och helt oviktigt. Antalet svarspersoner är 1899. Balansmåttet anger andelen positiva (mycket viktigt och ganska viktigt) minus andelen negativa (mindre viktigt och helt oviktigt). Siffrorna som anger den reella fördelningen av kvinnor på maktpositioner inom olika samhällsområden är tagna från enkätundersökningen Ledarskap i förändring. 19 Att det är mycket som återstår att göras innan kvinnor och män har lika mycket makt i Sverige är uppenbart och det är ett faktum som kan upplevas som nedslående efter en så lång tid av jämställdhetssträvanden från olika håll. Det som är positivt är dock att det finns ett starkt stöd bland befolkning när det gäller att förbättra könsbalansen på ledande positioner i samhället; de allra flesta verkar även beredda att vidta direkta åtgärder för uppnå detta mål inom många viktiga samhällsområden. Detta är en inställning som inte är specifik just för balansen mellan kvinnor och män på ledande positioner, utan även andra grupper grundade på ålder, social klass och geografiska områden anses också ha en självklar rätt att vara representerade på infl ytelserika positioner i samhället. När det gäller två andra grupper är stödet emellertid inte lika självklart, nämligen invandrargrupper och grupper baserade på sexuell läggning. Olika grupper i samhället har olika stort intresse av att fler grupper får tillträde till inflytelserika poster. Vår slutsats är att de åsiktsskillnader som finns när det gäller grupprepresentation har sin grund både i ideologi och i egenintresse. Särskilt när det 326
Vem vill ha jämställdhet? gäller kön finns det en tydligt skillnad mellan kvinnor och män när det gäller hur viktig denna fråga anses vara, en skillnad som inte kan förklaras av parti, yrkessektor, grad av utbildning, typ av utbildning, eller ålder. Även om en majoritet av männen vill ha jämställdhet är det långt ifrån alla som är villiga att vidta konkreta åtgärder för att uppnå ett mer jämställt samhälle. Noter 1 Män och jämställdhet. Faktablad. Stockholm: Näringsdepartementet 1999, s. 1 2 Se exempelvis Karam 1998, Bergqvist m.fl. 1999 och DN 1999-03-08. 3 Den exakta frågan lyder: Hur viktigt anser Du att det är att representationen av personer på ledande positioner i samhället avspeglar befolkningens fördelning i följande avseenden? Respondenterna har fått välja mellan följande svarsalternativ: mycket viktigt, ganska viktigt, inte särskilt viktigt och inte alls viktigt. Till viktigt räknas de som har svarat mycket viktigt och ganska viktigt. 4 Korrelationen mellan inställningarna till de olika typerna av grupprepresentation (kön, åldersgrupper, socialgrupper, geografiska områden, invandrare och grupper med olika sexuell läggning) varierar mellan 0,3 och 0,6. Samtliga korrelationer är signifikanta på 0.01-nivån. 5 Frågan som är ställd bygger på en enkätfråga som tidigare ställts till avgående riksdagsledamöter inom ramen för projektet Att representera folket: yrkesbana eller sidospår i karriären som leds av Shirin Ahlbäck och Jörgen Hermansson (Uppsala universitet) samt Lena Wängnerud (Göteborgs universitet). 6 I samtliga frågor är högutbildade mer positivt inställda än lågutbildade, men skillnaderna är inte stora. Störst skillnad finns när det gäller synen på invandrarepresentation (bland lågutbildade är det 19 procent som tycker det är viktigt, mot 30 procent bland de högutbildade). Antal svarspersoner i varje utbildningsgrupp varierar mellan 408 och 760. 7 Se t ex den svenska Maktutredningens huvudrapport (SOU 1990:44: 301ff). 8 Definitionen av invandrarbakgrund är om personen själv, mamman eller pappan är uppvuxna i annat land än Sverige. 9 Definitionen av invandrarbakgrund är om personen själv, eller mamman eller pappan är uppvuxna i annat land än Sverige. 10 Frågan som har ställts lyder: Hur viktigt anser Du att det är att åtgärder vidtas för att uppnå en jämn könsfördelning på toppositionerna inom följande samhällssektorer? De olika samhällssektorerna är poli tik, försvar, kyrka, polisoch rättsväsende, näringsliv, massmedia, kultur, forskning, förvaltning och 327
Monika Djerf-Pierre och Birgitta Niklasson intres se organisationer. Respondenterna har fått välja bland svarsalternativen: mycket viktigt, ganska viktigt, varken viktigt eller oviktigt, mindre viktigt och helt oviktigt. 11 Det genomsnittliga balansmåttet (andel positiva minus andel negativa) för samt - liga undersökta samhällssektorer för högutbildade kvinnor är +63 (antal svarande är minst 284 st) och för högutbildade män +24 (antal svarande är minst 220 st). Motsvaran de balansmått för lågutbildade kvinnor är +53 och +33 för män. 12 Oskarson och Wängnerud 1995 13 Se Figur 2. 14 Den exakta frågan lyder: Hur viktigt anser Du att det är att åtgärder vidtas för att få fler personer med invandrarbakgrund på toppositionerna inom följande samhällssektorer? Respondenterna har fått välja bland svarsalternativen: mycket viktigt, ganska viktigt, varken viktigt eller oviktigt, mindre viktigt och helt ovik tigt. 15 Det genomsnittliga balansmåttet (andel positiva minus andel negativa) för samtli - ga undersökta samhällssektorer för högutbildade kvinnor är +49 (antalet svars per - soner är minst 281 st) och för högutbildade män +23 (antalet svarspersoner är minst 221). Motsvarande balansmått för lågutbildade kvinnor är +10 (antalet svarspersoner är minst 371) och 6 för män (antalet svarspersoner är minst 448 st). 16 Korrelationen ligger mellan 0,4 och 0,6 beroende på vilket samhällsområde det gäller. Värdena är signifikanta på minst 95%-konfidensnivå. 17 Till utbildningar med humanistisk och samhällsvetenskaplig inriktning räknas: estetik/design/hantverk, hotell/restaurang/service, humanistisk, media/journalistik/reklam, pedagogik, samhällsvetenskap och vård och omsorg. Till utbildningar med ekonomisk, teknisk och naturvetenskaplig inriktning räknas: ekonomi/ handel, jordbruk/skogsbruk/miljövård, naturvetenskap och teknik/industri. Kategoriseringen av utbildningarna grundar sig på Lena Wängneruds indelning av kvinnliga och manliga politikerområden (Wängnerud 1998). 18 Andelen kvinnliga professorer är dessutom betydligt lägre än siffrorna i Figur 5 anger. Anledningen till att andelen kvinnor på toppositioner inom vetenskapen uppgår till hela 29 procent är att även ledamöter i alla större vetenskapliga forskningsråd inkluderats i urvalet och där finns många kvinnor. 19 Siffrorna är tagna från enkätundersökningen Ledarskap i förändring, som genomfördes under våren och sommaren 2001 av projektet Kön och eliternas reproduktion i ett komparativ perspektiv, som leds av professor Anita Göransson vid Göteborgs Universitet. 20 Ledarskap i förändring genomfördes under våren och sommaren 2001 av forskningsprogrammet Kön och eliternas reproduktion i ett komparativ perspek - 328
Vem vill ha jämställdhet? tiv, som leds av professor Anita Göransson vid Göteborgs Universitet. Undersökningen kartlade könsfördelningen på samtliga toppositionerna inom 9 olika samhällssektorer. Totalt ingick knappt 3000 personer som innehar toppositioner i undersökningen. Även hovet undersöktes, men ingår inte i Figur 5. Referenser Bergqvist, Christina m.fl. red. (1999): Likestilte demokratier? Kjønn og politikk i Norden. Olso: Universitetsforlaget. DN 1999-03-08 Karam, Azza red. (1998): Women in Parliament: Beyond Numbers. Stockholm: International IDEA. Män och jämställdhet. Faktablad. Stockholm: Näringsdepartementet 1999 Oskarson, Maria & Lena Wängnerud (1995): Kvinnor som väljare och valda. Lund: Studentlitteratur. SOU 1990:44, Demokrati och makt i Sverige. Stockholm: Allmänna förlaget. Wetterberg, Tomas (2002): Vill man ha jämställdhet? Stockholm: Fritzes. Wängnerud, Lena (1998): Politikens andra sida. Om kvinnorepresentation i Sveriges Riksdag. Göteborg: Göteborg Studies in Politics. 329