TÖRNROSA Berättaren - Felicia + Simon s.11 Prins Filip - Linus Utroparen - Linus Den onda féns betjänt - Linus Kung Gustaf (Filips pappa)-felicia Kung Stefan -Simon Kråkan - Simon Ugglan - Matilda Flora - Elin Merryweather - Johanna Fauna - Linnea Törnrosa - Kajsa Den onda fén - Matilda
Scen 1 Berättaren: Det var en gång en kung i ett land lång långt borta som hette Stefan. I många år hade han längtat efter ett barn och till slut så fick han sin önskan uppfylld. En dotter var född och han kallade henne Aurora. Ja, han döpte henne efter soluppgången för hon fyllde hans liv med solsken. Länge hade de två monarkerna Kung Gustaf och Kung Stefan drömt om att sina kungadömen skulle enas. Därför skulle de idag berätta att Prins Filip, Kung Gustafs son och prinsessan Aurora skulle bli trolovade. En stor helgdag uppfördes i hela landet till prinsessans ära då alla kunde komma och hylla den nyfödda dottern. På denna dagen börjar vår saga, ty på denna dag firade hela kungadömet i kungens slott. Utroparen: De högt ärade tre goda féerna, Flora, Fauna och Merryweather! [Vid vaggan] Åh, vilken sötnos! [till kungen] Ers majestät, Var och en av oss ska ge barnet en enda gåva. Inte mer, inte mindre. Lilla prinsessa, min gåva ska vara skönhetens gåva. En gåva, skönheten Alltid solsken i närheten Läppar så rosenröda Våren ska i henne glöda Var hon än går Ska solen och blommorna följa hennes spår Lilla prinsessa, min gåva ska vara smarthetens gåva. Att livet är härligt och klart Är en självklarhet om man är smart Men följer man den onda vägen Kan man komma till dåliga lägen Därför ger jag dig smarthetens gåva Att du kommer behöva den, det kan jag lova Kära prinsessa, min gåva... [Dörren till slottet öppnas och in kommer den onda fén] Åhåhå vad har vi här? Vilket trevlig tillställning Kung Stefan! Alla är här, kungligheter, adeln, de goda féerna, och nu så väldigt passande, även skurken. Hahhahaah! [Merryweather försöker argt flyga fram till den onda fén men hålls tillbaka av Flora] Jag kände mig verkligen helt bedrövad över att inte ha fått någon inbjudan till det här kalaset! Vi vill inte ha dig här! Vill ni inte ha mig här..? Oh vilken pinsam situation, jag hoppades att det bara var en miss i inbjudan. Jaja, i så fall borde jag väl lämna, adjö! Kung Och du känner dig inte förolämpad? Nej, verkligen inte, ers majestät! För att visa det ska även jag ge en gåva till prinsessbarnet. 2
[hon går fram till vaggan] Lyssna nu noga, alla här! Prinsessan ska växa och vara vacker och älskad av alla som känner henne. Men innan solen går ner på hennes sextonde födelsedag ska hon sticka sig på en spinnrock och dö. Ha, ha, ha, ha! Kung Åh nej! Fånga henne! Hahaha ni kommer aldrig få tag på mig! Gråt inte, ers majestät! Merryweather har fortfarande sin gåva kvar att ge. Kan hon då göra denna förbannelse ogjord? Åh nej, ers majestät. Den onda féns krafter är alldeles för starka Men hon kan hjälpa! Kära prinsesa, om du genom denna onda fés förbannelse kommer sticka dig på en spinnrock, ska du åtminstone skonas från döden. Den gåva jag ger till dig är livets gåva. Dock kan jag inte rädda dig från allt. Om du sticker dig på spinnrocken kommer du somna in i en evig sömn, som endast kan brytas genom den sanna kärlekens kyss. Berättaren: Så slutade prinsessans första dag i livet, men kung Stefan som fortfarande var rädd för den onda féns förbannelse beslutade att bränna alla spinnrockar i hela landet, för då fanns det ju ingen chans att prinsessan kunde sticka sig på en. Trots det kände sig inte kungen helt säker, så det beslutades att de goda féerna skulle gömma prinsessan i en stuga i skogen. Där levde de goda féerna tillsammans med Aurora precis som vanliga människor, ty de var rädd att den onda fén skulle hitta dem om de använde sin magi. Många ledsamma och ensamma år gick för Kung Stefan och hans folk, men när tiden för prinsessans sextonde födelsedag närmade sig så blev alla gladare för var dag som gick. För hela folket visste att så länge det åskade av ilska vid Den onda féns slott, så hade hennes onda förtrollning ännu inte gått i lås. Scen 2 [Inne i den onda féns slott] Det är otroligt! Sexton år och inte ett spår av henne! Är du säker på att du har letat överallt? Betjänten: Ja, ja överallt! Även i staden, i skogen, i bergen? Betjänten: Vi har letat i staden, i skogen, i bergen och i varje vagga. Ingenstans finns hon. Vagga? Betjänten: Japp, varenda liten vagga! [arg] Vagga? [till kråkan] Hörde du det min vän? Alla dessa år, så har klanten letat efter en vagga! [börjar skratta] hahaha aoh hahahhaa! Betjänten: 3
[skrattar med] ha, ha, ha... [slutar plötsligt skratta och skriker argt] Dumhuvud! Idiot! Stick härifrån och visa dig aldrig mer! [betjänten går iväg] Åh han är hopplös. [till Kråkan] Min vän, du är mitt sista hopp. Flyg högt och långt, sök efter en tös med gyllene hår och läppar röda som rosor. Flyg iväg, och misslyckas inte! [Kråkan flyger iväg] Scen 3 Berättaren: I sexton långa år höll sig prinsessan gömd och var hon bodde förblev ett mysterie. Djupt inne i skogen i en skogshuggarstuga tog de goda féerna väl hand om henne. Levandes precis som vanliga människor hade de uppfostrat barnet som deras eget och de kallade henne Törnrosa. Idag, på hennes sextonde födelsedag hade de goda féerna planerat ett kalas och en liten överraskning till henne. [Féerna sitter lutade över en bok] Den här då? Det här är den jag skulle valt. Åh hon kommer bli så vacker i den! Ja, jag har tänkt en del förändringar här här... Mhm Glöm inte en fin rosett! Ja, men hur ska vi få henne ur huset? Äsch, jag kommer på något! [Törnrosa kommer in i rummet och ser féerna] Åh, vad håller ni på med? Håller på med? Håller på med? Håller på med? eh, eh, eh, vi.. Öh vi... Skulle vilja att du plockade lite bär! Precis, bär! Bär? Massor av bär! 4
Men jag plockade bär igår..? Åh, ja men vi behöver mer kära du. [Féerna trycker ut Törnrosa ur huset] Så, skynda dig inte tillbaka nu raring! Och gå inte för långt! Och prata inte med några främlingar! Hejdå raring! [Féerna går in igen och stänger dörren] Jag undrar om hon misstänker något. Nej, självklart inte! Hon kommer bli så överraskad! Ett riktigt födelsedagskalas! Sexton år Åh herregud vad barnet har växt! Ja, det känns som att det var igår vi fick henne. Bara en liten baby. Efter idag kommer hon bli en prinsessa, och vi kommer inte längre ha någon Törnrosa... Åh Merryweather! Vi alla visste att den här dagen skulle komma Men varför var den tvungen att komma så fort? Vi har ju trots allt haft henne i sexton år. Sexton vackra år. Gode gud! Vi beter oss så fånigt. Skynda er nu annars kommer hon ju tillbaka innan vi ens hinner börja! Jag bakar tårtan! Du? Ja, jag ska göra den femton lager tjock, med rosa och blått, blommor på Och jag gör klänningen! Men du kan ju inte sy, och hon kan inte baka! Äsch, det är lätt! 5
Det är bara att följa boken! [De börjar syssla med sina sysslor, Fauna läser receptet och plockar fram ingredienser, Flora börjar med klänningen och lägger ett tygstycke över Merryweather] Scen 4 [Törnrosa är ute och plockar bär i skogen och nynnar för sig själv] Åh kära nån, varför behandlar de mig fortfarande som ett barn? Ugglan(en röst bakom kulissen): Vilka då? Hursa? Flora, Fauna och Merryweather. De vill aldrig att jag ska träffa någon! Men vet vad? Jag har lurat dem! Jag har träffat någon! Ugglan: Vem? Vem? [ugglan blir mer ivrig ju mer hon berättar] Åh, en prins! Ja, han är lång, stilig och så romantisk! Vi gick tillsammans, pratade tillsammans, och precis när vi skulle säga hejdå tar han mig i mina armar och så vaknar jag. Ugglan: Jaha, det var bara en dröm. [besviket] Ja det är bara i mina drömmar, men det sägs att om du drömmer en dröm mer än en gång så kommer den bli sann. Och jag har sett honom så många gånger! [Plötsligt kommer prinsen in i skogen, ute på jakt med en pilbåge. Törnrosa springer och gömmer sig] Det är ingen idé att gömma sig, rådjur, snart får jag tag på er! Åh, ett mirakel, det är ju prinsen i mina drömmar! Det är han, det är han! [skrattar] Ers höghet!.. Nej jag är verkligen inte tillåten att prata med främlingar men vi har ju mötts förut! Vem är det som gömmer sig i buskarna? [Han smyger sig fram till Törnrosa som blir chockad när hon ser att han verkligen är på riktigt. Först försöker hon springa iväg men Filip håller i henne] Åh, jag är verkligen ledsen! Det var inte meningen att skrämma dig. Åh, det var inte det det är bara att du är en.. En... En främling? Ja.. Men minns du inte? Vi har träffats förut! Har... har vi? Självklart! En gång i en dröm Jag känner dig 6
Jag gick med dig En gång i en dröm! Jag känner dig [De börjar dansa till musiken som sätts på i bakgrunden] Glimten i dina ögon Den är så bekant Och jag vet att det är sant Men om jag kände dig Visste jag vad du skulle göra Du skulle älska mig på en gång På det sättet du gjorde En gång i en dröm [De slutar dansa och Filip tar sina armar runt Törnrosa] Vem är du, vad heter du? Åh, mitt namn. Jo det är det är.. Åh nej! Nej jag kan inte! Jag Hejdå! [hon springer iväg] Men när får jag se dig igen? Åh aldrig, aldrig! Aldrig? Okej, kanske någon dag! När då? Imorgon? Åh nej, ikväll! Kom till stugan, i gläntan. [Hon springer iväg och prinsen står kvar spanandes efter henne] Scen 5 Inne i stugan håller féerna fortfarande på att förbereda kalaset Nå, vad tycker ni? Jo, det verkar vara en väldigt ovanlig tårta! Självklart! Men den är fortfarande inte helt färdig. Såklart inte! Vad tycker du om klänningen? Nja, den ser ju inte ut precis som i boken va? Jodå, eller ja, jag har förbättrat den lite! Kanske den behöver lite mer arbete..? Ja, jag tror nog det, vad tycker du Merryweather? [tar sig ur den misslyckade klänningen] Jag tycker vi har fått nog av det här tramset! Jag tycker att vi borde tänka på Törnrosa och ge henne det hon vill ha istället för en stor röra! Vi ska städa upp det här, fixa 7
klänningen och baka en tårta, det finns inte en chans att vi kan klara det här utan vår magi. Jag går och hämtar trollspöna, här behövs det magi i stora mängder! Scen 6 [Allting är färdigt och de goda féerna gömmer sig. Törnrosa öppnar dörren och kommer in i rummet. Den onda fens kråka syns i dörröppningen] Flora, Fauna, Merryweather! Var är alla? [ser tårtan och klänningen] Åh! Vad är det här? De goda féerna: Grattis, grattis på födelsedagen raring! Ha den äran! Åh! Tack så mycket! Det här är den lyckligaste dagen i mitt liv! Allting är så bra, vänta bara tills ni får träffa honom också! Honom? Törnrosa! Har du mött en främling? Nejdå, han är ingen främling, vi har mötts tidigare. Har ni mötts tidigare? Var? [börjar dansa med Flora] En gång i en dröm Jag såg honom Jag gick med honom Hon är kär Åh nej. Det här är förskräckligt! Vad är det? Jag är faktiskt sexton år! Det är inte det, min kära Du är redan trolovad. Trolovad? Från den dagen du föddes har du varit trolovad med Prins Filip... Men det är omöjligt! Hur skulle jag kunna gifta mig med en prins? Jag måste ju vara en.. En prinsessa. Och det är du, min kära! 8
Prinsessan Aurora, i natt tar vi dig hem till Kung Stefan. Men, men, nej! Jag kan inte! Han kommer hit ikväll! Jag har lovat att träffa honom! Jag är ledsen barn, men du kan tyvärr aldrig träffa den där mannen igen. Åh nej! Jag kan inte förstå det! Nej! [Törnrosa springer upp på sitt rum] Åh och vi som trodde att hon skulle bli glad! Scen 7 [Kungens slott. Han och Gustaf sitter ute och pratar] Inte ett spår av henne än, Gustaf! Självklart inte, mer än en halvtimme kvar till solnedgången. Äsch, kom igen nu! Kampen är över, flickan är så gott som här! Jag är ledsen Gustaf, men efter sexton år av tvivel, utan att veta något... Det tillhör det förgångna. I natt skålar vi för framtiden för något jag har väntat på i sexton år! Det är rätt Gustaf, för framtiden! För framtiden! Ah, riktigt gott! Nu flyttar de snart. Flyttar? Men Gustaf de har inte ens gift sig än! Äsch, det fixar vi i natt! Huset står redo för dem! Vänta lite här nu Gustaf Jag har inte ens sett min dotter än och du planerar redan att ta henne ifrån mig? Ja, du får min Filip, är det inte så? Jo, men... Det finns ingen tid att förlora! Mot bröllopet! Lugna ner dig lite nu Aurora vet ju trots allt inte ens om något av det här! Och..? Ja, det kan ju komma lite som en chock... Chock? Vad är det för fel på min Filip? 9
Inget Gustaf, jag menade bara att... Vadå, gillar din dotter inte min son? Hah, jag är inte så himla säker på att mina barnbarn vill ha dig som morfar heller! Du, din oförnuftiga, uppblåsta... gamla vinsäck! Du förstår ju ingenting din lilla lus! [Plötsligt kommer Filip inspringandes] Far, far! Åh Filip, du är här! Skynda, skynda nu pojk och byt om till något passande! Du kan ju inte träffa din framtida brud sådär. Faktum är att jag redan har träffat henne. Har du? Ja, det är sant far, jag träffade henne! Alldeles nyss! Prinsessan Aurora! Åh herregud det är ju fantastiskt... Jag sade inte att det var Aurora..! Jag sade att jag mött den kvinna jag ska gifta mig med! Jag vet inte vem det var en piga antar jag. En piga?! Ska du gifta dig med en men Filip du måste skämta! Du kan inte göra såhär mot mig! Ge upp tronen, kungadömet, för en för en piga? Du är en prins, och du ska gifta dig med en prinsessa! Om du inte har något intresse av att lyssna så sticker jag igen. Jag tänkte bara berätta! Hejdå far! Filip Filip! Scen 8 Inne i stugan. Vi måste låta henne få lite tid för sig själv Det är den där pojken hon träffat Vad ska vi göra? Jag förstår inte varför hon måste gifta sig med någon gammal prins. Men det är tyvärr inte upp till oss att bestämma, min vän. Kanske att vi borde berätta för Kung Stefan om pojken. [De hör plötsligt ett skrik från rummet] Åh nej! Den onda fén! De goda féerna: Törnrosa, Törnrosa! 10
Åh varför lämnade vi henne ensam? [De kommer in i rummet där den onda fén står bredvid Törnrosas livlösa kropp.] Ni, små lättlurade idioter! Trodde att ni kunde vinna över mig, ondskans starkaste kraft. Hahha! Nå, här har ni er fantastiska lilla prinsessa. Till nästa gång kan ni ju försöka komma ihåg att er magi syns över hela kungadömet, hahaha! [Den onda fén försvinner iväg och de goda féerna springer fram till Törnrosa] Törnrosa! Oh Törnrosa! Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv! Det är alla våras fel! [De sätter sig och gråter med Törnrosa i sin famn] Scen 9 De goda féerna har lagt Törnrosa på en säng. Åh tänk vad synd om Kung Stefan... Hans hjärta kommer brista när han får veta. Han kommer inte få veta. Kommer han inte? Vi söver dem alla, tills det att Törnrosa vaknar. Kom! Berättaren: Så flög de goda féerna runt Kung Stefans slott och sövde alla. Men plötsligt när de flög förbi kung Gustaf sade han något som förändrade allt. Jag pratade precis med Filip, det verkar som att han har blivit kär i en piga. En piga... En piga? Åh, ja, vem är hon? Var träffade han henne? En gång i en dröm [han somnar] En gång i en dröm..! Törnrosa! Prins Filip! Kom igen, vi måste skynda oss tillbaka till stugan. Scen 10 Berättaren: Under tiden hade den onda fen listat ut att den enda som hotade hennes onda plan var prins Filip som var Törnrosas enda sanna kärlek. Därför kidnappade hon prins Filip och tog honom med sig ut till hennes mörka slott. Vad hon inte visste var att de goda féerna förutspått hennes drag och även de var på väg ut till det mörka slottet. [Den onda fén går fram till Filip som sitter fastbunden med huvudet nedåt] Åh Prins Filip! Varför så dyster? Du är ju prinsen, avsedd att vara hjälten i denna fantastiska saga. 11
[De goda féerna kommer in i fängelsehålet medan den onda fén pratar med Prins Filip] Se här, kung Stefans slott, i vilken din stora kärlek Aurora ligger livlös. Hon är verkligen fantastiskt vacker. Med gyllene hår och rosenröda läppar. Synd att du aldrig kommer få chansen att träffa henne igen. Den enda som kan väcka henne ur hennes eviga sömn är du. Men det kommer aldrig att hända, för här får du sitta tills du dör! Ha det så trevligt! Hahahahahah! [Filip vrider sig i kedjorna. Den onda fén lämnar rummet och stänger dörren] För första gången på sexton år ska jag få sova ordentligt. [In i rummet smyger de goda féerna som stått utanför och kollat på. Filip kollar förvånat på dem] Vilka är ni? Shh, det finns ingen tid att förlora! Vi måste rädda Törnrosa! [de binder loss Filip från hans plats på stolen och de försöker springer iväg men den onda fén som hört dem prata ställer sig i vägen] Filip, akta dig! Haha! Nu har jag er alla i mitt grepp! Och ni era patetiska små försök till féer Ska äntligen bort från denna jord! Prins, du kommer aldrig få tag på din prinsessa. [Hon gör en förbannelse över slottet] Ett slott av törn ska bli hennes grav Ingen ska henne kunna nå i taggarnas hav Aldrig någonsin en prins ska komma Och rädda Aurora från hennes eviga slumran Väx, taggar, väx! [den onda fén skrattar för att sedan avbrytas av Flora] Sakta i backarna! Har du glömt av att kärleken är den starkaste kraften? Själva kan vi inte stå upp mot dig, men med Prins Filip och den sanna kärlekens hjälp är du maktlös! Släpp ditt trollspö! Din magi kan inte stå emot den goda kraften. Nej, jag kommer aldrig ge upp! [hon försöker springa iväg, men prins Filip ställer sig i vägen med ett rep och de binder fast henne] Åh nej! Era satans banditer, ni kan inte göra såhär! Ni är goda féer! Häv förbannelsen, annars kommer vi inte vara så goda mot dig kan jag lova! Då får ni döda mig först. Scen 11 Berättaren: Så dog den onda fén. Prins Filip och de goda féerna tog sig tillbaka till Kung Stefans slott där Filip gav den sanna kärlekens kyss till prinsessan och alla vaknade upp ur den eviga sömnen. Kung Stefan blev överlycklig över att äntligen fått hem sin dotter, och Kung Gustaf blev överlycklig för att den kvinna som Filip pratat om var prinsessan Aurora. Prinsessan och prinsen gifte sig och de två kungadömena blev äntligen enade. Så levde de lyckliga tillsammans i alla sina dagar. 12
The End Fritt översatt av Björn Fondén från Disney och Bröderna Grimm 13