BRÖSTCANCER HOS KVINNOR

Hälsa och samhälle BRÖSTCANCER HOS KVINNOR Sjuksköterskans stödjande roll i den psykologiska omvårdnaden av kvinnor som drabbas av bröstcancer AZRA LIZDÈ JASCO MESETOVIC Examensarbete Kurs VT02 Sjuksköterskeprogrammet Juni 2004 Malmö högskola Hälsa och samhälle 205 06 Malmö e-post: postmasterhs.mah.se

BRÖSTCANCER HOS KVINNOR Sjuksköterskans stödjande roll i den psykologiska omvårdnaden av kvinnor som drabbas av bröstcancer En litteraturstudie Azra Lizdè Jasco Mesetovic Lizde, A och Mesetovic, J. Bröstcancer hos kvinnor. Sjuksköterskans stödjande roll i den psykologiska omvårdnaden av kvinnor som drabbas av bröstcancer. En litteraturstudie. Examinationsarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2004. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans psykologiska omvårdnad i arbetet med bröstcancerpatienter. Resultatet baserades på nio artiklar som granskades enligt Polits, et al (2002) kriterier för vetenskaplig litteratur. I resultatet framgår att kvinnor fick ett stort stöd och visade stark informations behov under sjukdoms period. Kvinnorna fick mest informations stöd från sjuksköterskor, men det psykosociala stödet var viktigare från familj, nära vänner och från kvinnor i samma situation. Det psykosociala stödet de fick från sjuksköterskor var i form av noggrant lyssnande, rådgivning och att få bekräftelse av sin situation. Resultatet av denna studie kan förhoppningsvis öka kunskap hos sjuksköterskor vid utförandet av psykologisk omvårdnad hos kvinnor med bröstcancer. Nyckelord: bröstcancer, information, omvårdnad, psykosocialt stöd, sjuksköterskeroll. 2

WOMEN WITH BREAST CANCER The supportive role of nurses in psychological care of women with breast cancer A literature review Azra Lizdè Jasco Mesetovic Lizdè, A. and Mesetovic, J. Women with breast cancer. The supportive role of nurses in psychological care of women with breast cancer. A literature review. Examinations paper, 10 Credit Points. Nursing Programme. Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2004. The purpose of this review was to describe the psychological care of breast cancer patients by nurses. The result is based on 9 scientific articles that were critically examined according to Polits, et al (2002) criterion of scientific literature. The result revealed that women have got a great support and showed a strong need for information during their disease. The women got most support in form of information by nurses, it was more important to get psychosocial support from the family and close friends and from women in the same situation. The psychological support they got from the nurses was in the form of carefully listening, advising and to validated woman s situation. The result of this study could hopefully increase nurse s knowledge in performing psychological care of women with breast cancer. Keyword: breast cancer, care, information, nurse s role, psychosocial support. 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 5 BAKGRUND 5 Epidemiologi 5 Etiologi 5 Patologi 6 Symtom 6 Diagnos 6 Behandling 7 Psykosociala reaktioner vid bröstcancer 7 Informationsbehov vid bröstcancer 9 Behov av psykiskt stöd 9 Individuella åtgärder 9 Organisatoriska åtgärder 9 Sjuksköterskans stödjande roll 10 Omvårdnad 11 Omvårdnad på patientens premisser 11 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 12 METOD 12 Litteratursökning 12 Tabell 1 13 Metod för artikelgranskning 13 Databearbetning 14 Definitioner 14 RESULTAT 15 Psykosocialt stöd 15 Informationsbehov 17 Sjuksköterskans stödjande roll 19 DISKUSSION 20 Metoddiskussion 20 Resultatdiskussion 20 Psykosocialt stödbehov 21 Informationsbehov 22 Sjuksköterskans stödjande roll 22 SLUTORD 23 REFERENSER 24 BILAGA 26 4

INLEDNING Denna litteraturstudie handlar om kvinnor som har drabbats av bröstcancer och hamnat i en ny omvälvande livssituation och även ett nytt slags liv. Detta sker genom att hon med ens konfronteras med livets ofrånkomliga lidande knutet till sin diagnos. Kvinnor med bröstcancer lever i sitt lidande i intensivt samspel med sin omgivning. Efter en bröstcancerdiagnos utsätts kvinnor i vårt samhälle för en överväldigande mängd föreställningar, värderingar och strategier från andra, vilka i förlängningen skärper hennes känsla av sjukdom. Att drabbas av bröstcancer upplevs av många kvinnor som liktydigt med att förlora sin kvinnlighet och att få sin dödsdom. De hamnar i en akut kris. Därför är det viktigt att sjuksköterskan har tillräckligt med kunskaper för att bidra med en omvårdnad och stöd som passar dessa kvinnor. BAKGRUND Under detta avsnitt kommer följande underrubriker att beskrivas: Epidemiologi, etiologi, patologi, symtom, diagnos, behandling, psykosociala reaktioner vid bröstcancer, informationsbehov vid bröstcancer, behov av psykiskt stöd, sjuksköterskans stödjande roll och omvårdnad. Epidemiologi Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor och utgjorde 29 % av all kvinnlig cancer 1998. Bröstcancer har ökat med 1 % varje år under de senaste 10 åren. Dödligheten ökar emellertid inte (Holmberg & Rydén, 1997). Bröstcancer kan även uppträda hos män (1/100 fall är män). I Sverige drabbas ungefär 30 män per år. På grund av männens mindre bröst debuterar cancersjukdomen ofta med ett högre tumörstadium än hos kvinnor. Trots detta är totalöverlevnaden likartad mellan män och kvinnor (Olsson, 1996). Det finns mycket stora geografiska variationer i förekomsten av bröstcancer. De verkliga högriskländerna är USA, Holland och Kanada medan sjukdomen är mer ovanlig i Asien, Afrika och Latinamerika. I Sverige är bröstcancer vanligare i storstadsområdena och i landets södra och mellersta delar än i glesbyggds områden i norra Sverige (Holmberg & Rydén, 1997). Etiologi Många olika faktorer har genom åren misstänkts kunna orsaka bröstcancer. Men bara en av dem anses vara vetenskapligt helt klart bevisad och det är arv. Det finns olika uppgifter om hur stor andel av bröstcancer som är ärftligt, men enligt dagens kunskap är det cirka 10 %. Det är de fall då man kan hitta en så kallad bröstcancergen. Två sådana är kända och kallas BRCA1 och BRCA2. Kvinnor som får sin första mens tidigt eller kommer i övergångsåldern sent löper också ökad risk. Däremot ger graviditet, särskilt i unga år, minskad risk liksom amning. En kvinna som får barn i ganska hög ålder hinner uppleva många menstruations- 5

cyklar under sitt liv. Det anses öka risken för cancer. Långvarig användning av p- piller har diskuterats som en riskfaktor för bröstcancer men resultaten från olika studier är motstridiga. Även hormonbehandling mot klimakteriebesvär har i flera studier visat ett samband med en ökad risk, särskilt om kvinnan använder preparat som innehåller östrogen (Holmberg & Rydén, 1997). Det finns också forskningsrapporter som visar ett samband mellan alkoholkonsumtion och bröstcancer, men det anses osäkert om det är ett direkt samband eller indirekt, det vill säga om alkoholkonsumtion ingår i en livsstil med andra vanor som kan öka risken (Holmberg & Rydén, 1997). Patologi Bröstcancer uppstår praktiskt taget alltid från mjölkalveoler och mjölkgångar. Det finns emellertid flera olika former av bröstcancer, som i viss mån skiljer sig från varandra vad beträffar växtsätt, aktivitet och därmed prognos. De två vanligaste typerna är duktal och lobulär bröstcancer. Vid en systematiskt organiserad massundersökning av symtomfria kvinnor som heter mammografiscreening kan man upptäcka bröstcancer i ett tidigt stadium eller i ett förstadium, så att färre kvinnor dör av sjukdomen (Holmberg & Rydén 1997). Bröstcancer sprider sig via lymfan och blodet. Från den laterala delen av bröstet går lymfvägarna främst till armhålan. Eftersom majoriteten av de maligna brösttumörerna av någon okänd anledning förekommer i den övre laterala kvadranten av bröstet innebär det att metastaser oftast presenterar sig som en hård, oöm knöl i axillen. Andra lymfbanor går medialt för att mynna ut i lymfkörtlar utmed arteria mammaria interna. Lymfbanorna fortsätter i central riktning och tömmer sig i de stora venerna. Härigenom kan spridning ske till kroppens olika organ (a a). Symtom Omkring hälften av alla fall av bröstcancer upptäcks vid hälsokontroll med mammografi och kvinnan har då oftast inte haft några symtom. Vid övriga fall är det vanligaste symtomet en ny knöl i bröstet eller i armhålan. Den har oftast fastare konsistens än resten av bröstet. Ibland kan värk i bröstet förekomma innan knölen upptäcks. Andra, mer ovanliga symtom är eksem på bröstvårtan, indragen bröstvårta, blodiga flytningar från bröstvårtan, irritationer i huden och inflammation d.v.s. rodnad, värmekänsla, ömhet, apelsinhud och lokalt obehag eller stickande känsla som inte har funnits tidigare och som inte bara förekommer just före eller efter menstruation. Upptäcker en kvinna någon av dessa förändringar, bör hon uppsöka läkare. Men hos många kvinnor är brösten olika till utseende och storlek utan att det behöver vara tecken på något onormalt. Det är därför viktigt att kvinnan får veta, att det hon ska reagera på är förändringar i förhållande till det normala (Almås, 2002). Diagnos Själva undersökningen har tre moment och brukar därför kallas trippeldiagnostik. Här ingår: palpation, mammografi och finnålspunktion (Almås, 2002). 1. Palpation är den första undersökningen. Det innebär att läkaren med sina händer känner på bröstet för att upptäcka en knöl. 6

2. Mammografi är nästa steg, både brösten röntgas. Om det inte ger säkert resultat görs också en undersökning med ultraljud. 3. Finnålspunktion är det tredje steget. Det innebär att läkaren för in en speciell typ av nål i den misstänkta knölen och suger ut celler som sedan skickas på undersökning i mikroskop (Almås, 2002). Om en av dessa tre undersökningar inger misstanke om cancer, tas en kirurgisk biopsi från bröstet. Om två eller flera av undersökningarna i trippeldiagnostiken tyder på cancer, kan operation utföras med underlag av dessa. Optimalt utnyttjande av trippeldiagnostik förutsätter ett nära samarbete mellan kirurg, röntgenläkare och patolog. Trippeldiagnostik har en träffsäkerhet på 98-99 %, förutsatt att alla led i diagnostiken håller hög kvalitet (a a). Behandling Kirurgi är den viktigaste behandlingsmetoden vid bröstcancer. Huvudsyftet med kirurgiskt ingrepp kan vara diagnostiskt. Vid ingen misstanke om malignitet utförs ingrepp som en excisionsbiopsi. Då görs ett avlägsnande av hela förändringen med ett smalt bräm av omgivande vävnad. Vid starkare misstanke om malignitet utförs en operation som en sektorresektion (Holmberg & Rydén, 1997). Bröstbevarande kirurgi erbjudas till alla kvinnor som har en tumör som är mindre än 3-4 cm. Vid denna operation avlägsnas själva tumören med angränsande normal bröstvävnad på alla sidor (Almås, 2002). Operationen där man avlägsnar hela bröstet kallas ablatio mammae eller mastektomi. Vid detta ingrepp avlägsnas hela bröstkörteln, men inget mer. Denna operation används när området med förstadium till cancer är utbrett. Vid axillutrymning måste man avlägsna lymfkörtlar från armhålan. Att ta bort lymfkörtlarna i armhålan är med andra ord ett hjälpmedel för läkaren för att kunna avgöra vilka patienter som behöver tilläggsbehandling efter operationen. Axilloperation utförs i samband med operation för invasiv bröstcancer. Anledningen är metastasförekomst i axillen. Om det har skett en spridning till lymfkörtlarna, kan det vara aktuellt med tilläggsbehandling i form av antiöstrogener, cytostatika eller strålbehandling. Dessa behandlingsformer kan ges var för sig eller i kombination (a a). Psykosociala reaktioner vid bröstcancer Ett bröst är för en kvinna inte bara en symbol för kvinnlighet, inte heller bara ett organ som har med modersrollen att göra. Ett bröst är också en mycket viktig del av känslolivet. Om man skär i bröstet, skär man också rakt in i detta känsloliv, i det mest grundläggande psykiska och erotiska (Almås, 2002, s 279). Det tar lång tid att acceptera sig själv på nytt, att acceptera att man har haft cancer. Under tiden hamnar man i svår depression. Vissa personer kan vara av sig p g a oro, en lång tid efter operationen. Vissa symtom som okarakteristiska smärtor samt obehag kan väldigt lätt vara tecken på att cancer har förmodligen spritt sig. Man kan heller inte bortse det faktum att ärret kommer att bli en ständig påminnelse om sjukdomen (Almås, 2002). Det är mycket individuellt hur man reagera på ett besked om bröstcancer. 7

Det har gjorts en del undersökningar för att ta reda på mer om hur kvinnor reagerar på att vara opererade för bröstcancer, och om det finns skillnader i reaktionerna mellan kvinnor som har genomgått bröstbevarande kirurgi, kvinnor som har fått hela bröstet borttaget och kvinnor som har fått en rekonstruktion av bröstet. Det kan vara svårt att mäta sådana komplexa psykiska reaktioner och dra säkra slutsatser av fynden. Lika fullt är resultaten av intresse för sjuksköterskan. Kvinnor som hade genomgått bröstbevarande kirurgi i hög grad upplevde att de fick gott psykiskt stöd av sina vänner. Många av dem som hade fått bröstet borttaget upplevde inte samma stöd från sina nära. Bland dem som hade bevarat bröstet var det flera som hade lättare för att tala med sin partner och med läkaren om känslorna i samband med ingrepp, än det var bland dem som hade fått hela bröstet bortopererat (Almås, 2002). Enligt Almås (2002), hade de kvinnorna som genomgått bröstbevarande kirurgi mött mindre medlidande och stöd, såväl under sjukhusvistelsen som när de kom hem. Detta bidrog till att göra den psykiska krisreaktionen allvarligare och svårare att komma igenom. Det kan tänkas att en kvinna efter en bröstbevarande operation inte upplever sin kropp som särskilt annorlunda jämfört med tidigare, eftersom den inte är stympad. En konsekvens kan då vara att både hon själv och omgivningen i högre grad undviker att komma in på de smärtsamma känslorna och den rädsla som hänger ihop med cancersjukdomen. Situationen kan kanske upplevas som mindre allvarlig än när bröstet är borttaget. Att behöva operera bort hela bröstet ger en långt mer skrämmande och närgången kontakt med sjukdomen, både för kvinnan själv och för hennes omgivning. Sannolikt skiljer sig reaktionen och sättet att tackla en sådan situation på mycket från person till person och från miljö till miljö (a a). Det är väldigt individuellt hur man upplever hotet om eventuell bröstförlust och den faktiska bröstförlusten. Det hänger samman med många faktorer, kan bero på ålder, socialt status, egen kroppsupplevelse, vilken självkänsla kvinnan har, hur man ser på kvinnorollen och mycket annat (Bolin & Skogsberg, 1981). Det handlar delvis om två skilda upplevelser som är flätade i varandra, hotet om cancer och hotet om bröstförlust. En del tränger undan rädslan för sjukdomen och döden genom att fixera sig vid bröstförlusten. Andra skäms nästan över att tänka på så triviala saker som ett bröst när man riskerar att dö. Ibland kommer sorgen över bröstet flera år efter operationen när kvinnan börja glädja sig åt livet igen (a a). Cancersjukdom intar en särställning i människors fantasi. Hjärtinfarkt uppfattas som mindre farlig än bröstcancer trots att risken att avlida i den förra sjukdomen är större än i den senare. Att insjukna i cancer initierar en psykisk krisreaktion vars djup och varaktighet bestäms dels av patientens konstitution och tidigare upplevelser, dels av mötet med sjukvården. Hos vissa individer kan krisreaktionen permanentas och bli behandlingskrävande tillstånd än ångest och depression åtföljda av psykosomatiska symtom (Holmberg & Rydén, 1997). Informationsbehov vid bröstcancer Faulkner (1998) indelar information i två grupper: information som patienten begär och information som vårdpersonalen anser att patienten måste få. Den information som patienten bör få är dels instruktioner och vägledning, som han/hon behöver för att öka sina kunskaper, dels upplysningar och meddelanden för att hålla honom underrättad om vad som sker. 8

Informationen ska inte innehålla mer än vad patienten kan ta emot den. Det innebär att informationen kan behöva delas upp och ges vid flera tillfällen. Man bör också tänka på att informera på ett språk som patienten förstår och anpassa innehållet till patientens vanor och sociala situation, så att informationen blir meningsfull(faulkner, 1998). Behov av psykiskt stöd Det psykosociala omhändertagandet vid cancersjukdom kan förbättras på två olika plan: det individuella och det organisatoriska. Individuella åtgärder De som arbetar med cancerpatienter måste både vara väl insatta i cancersjukdomens biologi och klinik men också utbildas i elementär medicinsk psykologi. Det viktigaste är kunskap om och färdighet att bemöta krisreaktionen. Det gäller inte bara läkare utan i lika hög grad sjuksköterskor och annan sjukvårdpersonal, speciellt djupa kunskaper i psykologi krävs ej. Däremot är träningen i handhavandet av krisreaktioner viktig. Den bör ske under kompetent handledning av psykolog eller annan psykologiskt skolad person. Videoinspelning av vårdare och patient med uppspelning under handledning, är ett mycket effektivt sätt att förbättra den psykologiska färdigheten. Ett annat sätt är att bilda en samtalsgrupp sammansatt av läkare, sjuksköterskor, kuratorer och andra som handlägger cancerpatienterna. En sådan grupp måste handledas av en psykologiskt utbildad person (Bengmark, m fl,1996). Arbetet i gruppen skapar inte bara en effektiv inlärningssituation utan motverkar även psykisk förslitning, burn out, hos sjukvårdpersonalen (a a). Organisatoriska åtgärder Omhändertagandet av bröstcancerpatienten måste organiseras så att det i första hand tillfredsställer patientens olika behov och först i andra hand sjukvårdspersonalens och organisationens. Tidsschemat skall anpassas till krisreaktionens förlopp. Den psykiskt mest traumatiserande perioden är den mellan diagnos och primär behandling. Åtgärderna skall syfta till att reducera den stress patienten lever med. Den enklaste och bästa åtgärden är upprepad information och kontakt med samma sjukvårdpersonal. Medicinering med sedativa bör och kan i de flesta fall undvikas i det akuta skedet. Organisationen kan variera beroende på lokala förutsättningar men måste alltid vara inriktad på att så långt det är möjligt tillfredsställa patienternas psykologiska behov (Bengmark, m fl, 1996). Viktigt är att vårdpersonal av alla kategorier är samstämda i sin attityd till patienterna. Avdelningskonferenser kring enskilda patienter kan vara ett sätt att uppnå detta. Sådana konferenser kan hållas en gång i veckan eller kanske en gång i månaden. Alla kategorier av vårdpersonal som deltar i vården av de cancersjuka bör delta: läkare, sjuksköterskor, kuratorer, undersköterskor, sjukvårdsbiträden och sekreterare. Utbildningsdagar kring cancersjukvård med deltagande av alla kategorier av vårdpersonal är också av värde (a a). Det är viktigt att kvinnor får starkt stöd från sina eventuella partner för att det är inte enbart vårdpersonal som kvinnan behöver stöd ifrån, utan ännu viktigare är partners stöd. För att kunna fungera som stöd kan även han behöva hjälp. Det är en helt ny och väldigt traumatisk situation för båda i många år framöver (Almås, 2002). En stor fördel är att vårdpersonalen ser kvinnan och hennes partner som en enhet eftersom de ömsesidigt påverkar varandra när det gäller osäkerhet och räds- 9

la med anledning av cancersjukdomen. För en kvinna kan ett bröstförlust ledda till att hon inte längre upplever sig själv som fullvärdig kvinna. En hel del faktorer, både personlighetsmässiga och mellanmänskliga avspeglar vikten av den nya upplevelsen. Även för de tryggaste kan förlusten av bröstet vara ett svårt trauma. Vissa kan få en stark känsla av mindrevärde och av att kroppen är stympad. Men för vissa med mer positiv inställning till livet är önskan att bli frisk mycket viktigare än förlusten av bröstet (a a). Bearbetningen av reaktionerna varierar från person till person. Känslorna är så personliga att den kan vara svårt att dela dem med någon. Är kvinnan öppen gentemot sin partner också på detta område, kan bearbetningen av förlusten och accepterandet av den kroppsliga förändringen underlättas. Det har stor betydelse att hon klarar att bestämma sig för att låta honom få se ärret (Kasèn 2002). På de flesta sjukhus i Sverige finns en sjuksköterska speciellt för de bröstcanceropererade kvinnorna. Sjuksköterskan kan vägleda, informera, samordna och svara på rent praktiska frågor. Dessutom kan hon vara till stor hjälp i den psykiska bearbetningen genom samtal och stöd. Bara att veta att man kan få tala med en och samma person när man behöver det upplevs av många bröstcanceropererade kvinnor som en stor trygghet (Almås, 2002). Sjuksköterskans stödjande roll Sjuksköterskans roll är enligt Carnevali (1996) att hjälpa till att hitta balansen mellan kraven och resurserna i det dagliga livet. Carnevali (1996) framhåller helhetsperspektivitet, som innebär att familjen är en del av patientens livssituation. Ett sätt att bevara helhetsperspektivitet är att alltid hålla i minnet att de personer som diagnostiseras är de som har sina äkta och verkliga upplevelser i sitt dagliga liv. Ett annat sätt att uppmärksamma helhetsperspektiv är att acceptera att sjuksköterskans roll består i att hjälpa personen att själv klara sitt dagliga liv, inte att ta kontroll över det (a a). Dagligt liv och funktionell förmåga är beroende av varandra och detta kan bästa beskrivas som en balansvåg. Sjuksköterskans funktion innefattar att hjälpa individer och familjer att balansera kraven och resurserna i det dagliga livet. Enligt Carnevali (1996) behöver sjuksköterskan kunskap inom flera områden för att kunna verka för befrämjandet av optimal hälsa. Optimal hälsa innefattar fysiskt, psykosocialt och andligt välbefinnandet. Kunskapen gör det möjligt för sjuksköterskan att hjälpa individer att hantera sitt dagliga liv och resurser så att de förmår, befrämjar och bevarar sin hälsa. Enligt Cullberg (2001) bör sjuksköterskan ta hänsyn till personens reaktion på sin sjukdom. Att lägga vikt vid interaktionen mellan patient och vårdpersonal borde vara centralt i modern vård. Varje person är unik och därför behöver behandlingen vid individualiseras. Det är nödvändigt att titta på individens situation här och nu. En bra sjuksköterska väljer sina ord omsorgsfullt, hon tar hänsyn och respekt till den person som hon planerar omvårdnad kring och hon är medveten om konsekvenserna (a a). Omvårdnad Ett respektfullt bemötande av patienter är grundläggande för omvårdnad. Omvårdnaden ska genomföras så att patientens självständighet respekteras. Sjuksköterskan utför specifik omvårdnad som kräver särskild kompetens. Sjuksköterskan ska i sin utbildning utöver omvårdnadskunskaper tillgodogöra sig medicinska kunskaper och färdigheter. Sjuksköterskan ska även tillgodogöra sig kunskap inom beteendevetenskap och humaniora för att kunna förstå individen i helhets- 10

perspektiv. Varje individ och situation är unik och omvårdnadsåtgärder ska utformas individuellt och hänsyn ska tas till anhöriga (SOSFS1993: 17). För sjuksköterskan är det omvårdnaden om människan som har fått cancer som står i centrum. Omvårdnadskvalitet är beroende av sjuksköterskans kunskaper om sjukdomen, om behandlingen och om den enskilda patientens reaktioner. Även omsorgen om patientens närmaste borde stå i centrum av sjuksköterskans uppmärksamhet. Cancersjukdomen drabbar i hög grad också dem, och hur de närstående mår har konsekvenser för hur patienten kommer att må. Genom att lära känna patientens närmaste får sjuksköterskan dessutom en bättre överblick över patientens totala situation. Dessutom kan de närstående på samma sätt som patienten bli tvungen att ändra livsstil och framtidsplaner. Också de behöver vårdpersonalens stöd och förståelse för sin situation (Almås, 2002). Omvårdnad på patientens premisser. Omvårdnadens kvalitet är beroende av att sjuksköterskan lär känna patienten, hennes egen uppfattning om problemen och inte minst hennes livssituation. Med sådan kunskap kan hjälpa henne att lösa problemen på hennes premisser. Det är viktigare än att de blir lösta i den ordningsföljd och på det sätt som vid en första anblick kan verka naturligt för sjuksköterskan. Ibland kan det vara svårt för sjuksköterskan att förstå patienter som tackar nej till behandling även om det handlar om behandlingen som kan hjälpa patienten. Det kan bero ibland p g a ett missförstånd mellan sjuksköterskans och patientens syn på sjukdomen (Almås, 2002). Då visar sjuksköterskan konkret respekt för patientens individualitet och rätt till bestämmande (Kristoffersen, 1998). Om valet av behandlingsmetod kan vara avgörande för om patienten kommer att överleva eller inte, kan man som vårdpersonal uppleva situationen som ett svårt etiskt dilemma. En del av reaktioner på cancer diagnosen delas dock av många patienter. Det är t ex vanligt med en känsla av att tappa kontroll över livet; svårigheter med att föreställa sig en framtid, och en upplevelse av att allt glider en ur händerna. Sjuksköterskan behöver känna till att dessa känslor ofta förekommer. I sin strävan efter att vara snäll och medkännande får hon inte bidra till att patienten förlorar denna kontroll. För att hantera den svåra situation patienten har hamnat i, behöver hon all sin självrespekt, all sin jagstyrka. Dessa förmågor stärks när hon tar saken i egna händer och väljer, bestämmer och själv tar ansvar (a a). Utöver den mer allmänna känslan av att tappa kontrollen är det flera vanliga reaktioner som visar vilket hot det innebär att få en cancerdiagnos: ångest för att bli beroende av andra, för en ändrad fysisk och psykisk självbild, för att uppfattas som frånstötande av andra, för att bli övergiven- alltså för ensamheten och, inte minst, ångest för smärtor och obehag i samband med behandlingen av sjukdomen (Almås, 2002). Som nämnts ovan kan myterna om cancer lägga sten på börda för patienten. Sjuksköterskan måste vara uppmärksam på signaler som kan tyda på vanföreställningar, missuppfattningar eller påtagliga skuldkänslor. Om man ser tecken på det, måste man vara snabb med att ta upp problemen i samtal med patienten och hans närmaste. För många ligger det närmast till hands att tala med läkare eller präst om det som plågar dem. Sjuksköterskans uppgift är då att sörja för att omständigheterna kring ett sådant samtal underlättas (a a). 11

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskans psykologiska omvårdnad i arbetet med bröstcancerpatienter. Att möta patientens behov i samband med sjukdomen och kvinnornas upplevelse av det psykiska omhändertagandet är en av de viktigaste uppgifter sjuksköterskan borde ansvara för. I vår litteraturstudie kommer vi att söka svar på följande frågor: 1. Hur kan sjuksköterskan stödja bröstcanceropererade kvinnor? 2. Hur beskriver bröstcanceropererade kvinnor det stödbehov de har av sjuksköterskan och av andra? METOD Vi har valt att göra en litteraturstudie. I studien kommer att användas vetenskapliga artiklar och annan litteratur för att kunna belysa frågeställningarna. Litteratursökning Vid sökandet av material till studien har kriterierna för vetenskaplighet enligt Polit, et al (2001) fastställs på de artiklar som ska användas. Begränsning gjordes i sökningen angående ålder på artiklarna. Artiklarna ska vara publicerade efter 1990, för att materialet ska vara så aktuellt som möjligt. Det är särskilt viktigt inom detta område, då det pågår ständig forskning om bröstcancer och omvårdnad av bröstcancerpatienter. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes via: Ideal Libery, Arbline, SweMed+, PubMed, Elsevier, Oxford University Press. Även manuell sökning har förekommit. Se tabell 1. 12

Tabell 1. Resultat av litteratursökning Söksystem/sökord Antal träffar Granskade artiklar 41 0 0 14 0 0 Ideal Libery Breast cancer and women and nurses Arbline Bröstcancer + kvinnor + omvårdnad SveMed + Bröstcancer 19 3 1 PubMed Cancer nursing and breast and support Breast cancer and nurses and information Breast neoplasm and women and information Patient education or information and nurses and breast neoplasm or breast cancer Elsevier Breast cancer and women and information Oxford University Press Breast cancer and nursing and support 88 6 3 3 2 2 109 4 1 12 1 0 9 1 1 55 8 1 Manuell sökning 10 6 0 Totalt 31 9 Använda artiklar Metod för artikelgranskning Den kritiska granskningen byggs på Polit, et al (2001) kriterier för hur en vetenskaplig artikel ska vara uppbyggd. Enligt de ska artikeln innehålla följande: Titel ska spegla artikelns innehåll och innehålla högst 15 ord. Abstract ska bestå av 100-200 ord och den ska kort beskriva artikelns innehåll samt väcka intresse hos läsaren. Den ska innehålla syfte, frågeställning, metod och resultat. 13

Introduktion ska fördjupas i problematiken med anknytning till tidigare forskning i ämnet. Den ska identifiera de variabler som ska studeras, frågeställnings- syftes - hypotes ska provas. Metod ska presentera forskarens metod att gå till väga för att besvara sina frågor. Den ska också innehålla urvalsbeskrivning, eventuellt bortfall, analysmetoden och etiska aspekter. I resultatdelen ska författaren sammanfatta hittade upptäckter, samt med tabeller och/eller figurer belysa de mest intressanta fynden. Förutom det ovannämnda ska/kan följande information finnas i resultatdelen: underrubriker, citat från de aktuella data ska inkluderas i resultatpresentationen för att stödja och skaffa en rik beskrivning av den tematiska analysen. I diskussionen ska forskaren dra slutsatser om meningen och konsekvenserna av studien och förklara varför studien blev gjord på just detta sätt. Information om följande ska även finnas i diskussions del : en förklaring av resultatet samt om upptäckterna kan användas i praktiken, och ett förslag om hur de kan användas för att förbättra vården. Författarna kan även rekommendera olika områden som kan användas till vidare forskning. Det är också viktigt att resultatet beskriver begränsningar och brister i urvalet eftersom det på detta sätt visar forskarna att de varit medvetna om dessa begränsningar. Referenslistan ska innehålla böcker, artiklar samt material som författaren använt sig av. Databearbetning Efter att vi läst igenom abstract för 31 artiklar bestämde vi oss för 9 artiklar som bäst svarade mot vårt syfte. Dessa 9 artiklar är granskade enligt Polit, et al (2001)(se bilaga 1). I vissa artiklar tas det upp både sjuksköterskans stödjande roll gentemot kvinnorna med bröstcancer och å andra sidan kvinnornas uppskattning för informationer de fick under sjukdomsförloppet. Utifrån den första frågeställningen har vi fått en kategori som beskriver sjuksköterskans roll gentemot bröstcanceropererade kvinnor och vi kallar den sjuksköterskans stödjande rollen. Den andra frågeställningen har gett oss två andra kategorier som beskriver de behov bröstcanceropererade kvinnor är ute efter: informations behov och psykosocialt stöd. Definitioner Stöd definieras enligt Ehnfors et al (1998) som emotionellt, socialt eller praktiskt stöd. Det innefattar åtgärder för att identifiera och bygga upp socialt nätverk. Det innefattar också att lyssna och samtala om behandling, diagnos och prognos (a a). Detta stämmer väl överens med vår uppfattning av stöd. Information definieras enligt Ehnfors et al (1998) som att ge information och handledning till patient och närstående. Det innefattar även hälsofrämjande och förebyggande information (a a). Den definition stämmer väl med vår uppfattning om information som ges till bröstcanceropererade kvinnor. 14

Sjuksköterskans stödjande roll definieras enligt Lindop och Cannon (2001) som den kunskap som hjälper sjuksköterskor att kunna bemöta kvinnor med bröstcancer med hänsyn till deras individuella behov. Vi instämmer även här med deras definition. RESULTAT Under resultatdelen presenteras de fynd vi gjort utefter att ha granskat de nio vetenskapliga artiklarna. Psykosocialt stöd Rustöen, et al, (1998) beskriver i studien hur viktigt är att ge stöd och höja livskvaliteten hos patienter med bröstcancer. Studien ägde rum i Norge där 131 nyligen diagnostiserade cancerpatienter i ålder mellan 26 och 78 år fick delge sina erfarenheter under intervjuer. Syfte med den här studien var att analysera effekten av ett omvårdnadsinterventionsprogram, specifikt framarbetat för att försöka öka hoppet hos cancerpatienter och att undersöka om förfarandet av interventionen också har en inverkan på en förbättrad livskvalitet för cancerpatienter. Interventions program bestådd av två delar: att öka livskvalitet hos bröstcancerpatienter och att ge dem bättre förståelse till sin sjukdom. Resultaten visade att deltagarna tyckte att interventionsprogrammet var mycket användbart. Att träffa patienter med liknande erfarenhet, kunna sätta ord på känslor, få en djupare insikt och förståelse för sig själv, gjorde att de såg sig själva och sjukdomen i ett positivare ljus. Fridfinnsdottir, (1997) beskriver i sin studie olika stressmoment som kvinnor med bröstcancer upplever under den diagnostiska fasen av sjukdomen, och vilka källor av psykosocialtstöd det finns och vad det psykosociala stödet innebär för dessa kvinnor. I intervju studien valdes 12 kvinnor med speciell risk för bröstcancer p g a familjens cancerhistoria eller specifika kliniska symtom. Deras ålder var från 39 och upp till 58 år. Sex av kvinnorna hade redan fått diagnosen bröstcancer. Tre av dem hade fått misstanke om malign bröstcancer. Tre kvinnor hade redan malign bröstcancer. Sex kvinnor väntade fortfarande på diagnosen. Tre stressfaktorer analyserades: ta emot brevet, vänta på resultatet, och ovissheten angående framtiden. Eftersom diagnosen av bröstcancer är mycket viktigt för kvinnans hälsa och även livet kan stå på spel, och det är tänkbart att få en cancerdiagnos, upplevs det av kvinnorna som ett kolossalt hot. Kvinnorna beskrev två olika typer av psykosocialt stöd som de var i behov av: emotionellt stöd och informationsstöd. Kvinnorna ville ha emotionellt stöd först av allt från sina män, familjen och nära vänner. Lindop och Cannon, (2001) beskriver i sin studies stödbehov kvinnor med bröstcancer själv tycker de behöver i de olika stadierna av sjukdomen. De olika stadierna var: 1. Ta emot beskedet 2. Behandlingsstadiet 3. Tillfrisknandestadiet (stöd efter tillfrisknandet) Psykosocialtstöd i behandlings och tillfrisknandestadiet har utgått mest från sjuksköterskor och nära vänner och familj. 15

Med hjälp av ett frågeformulär gjordes semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor, för att sedan kunna användas den som en vägledning i omvårdnaden. Tolv kvinnor valdes ut med hjälp av journaler från år 1995 till 1999 för de djupgående intervjuerna. Det var viktigt att kvinnorna befann sig i de olika stadierna av sjukdomen, hade en ålder mellan 26 och 58 år, var gifta eller sambo. I resultatet visade det sig att behov av psykosocialtstöd varierade individuellt relaterad till ålder och status. Nästan alla deltagare hade en hög nivå av stödbehov, i samband med cancerdiagnosen och det var viktigt för dem att ha en positiv framhållning. Bröstcancerpatienternas behov av stöd varierade mycket beroende på om de var gifta/sammanboende eller ensamstående. Ensamstående kvinnor hade större behov av stöd i förhållande till kroppsuppfattning och kvinnlighet, familj och vänner. Yngre kvinnor behövde mer stöd än äldre relaterat till kvinnlighet, kroppsuppfattning, familj och vänner samt behov av stöd efter tillfrisknandet. Målet med studien är att kunna använda data till hjälp för bröstcancersjuksköterskor att fokusera bemötandet av kvinnor med hänsyn till deras individuella behov. Hinds och Moyer, (1997), har i sin studie valt 12 patienter i syfte att undersöka olika aspekter och erfarenheter av det sociala utbytet och stödbehovet i vardagslivet hos cancerpatienter, som genomgår radioterapi. Detta var en intervjustudie. Patienterna var i åldrarna 42-88 och 5 familjemedlemmar som hade vårdareuppgifter var i åldrarna 35-63 år. Patienterna valdes efter följande kriterier: a) cancerdiagnos, b) genomgått radioterapi nyligen eller under de senaste 4-6 veckorna, c) 18 år eller äldre, d) kunde tala eller förstå engelska. Familjemedlemmar var alla släkt med patienterna, men det var inget villkor från början. I resultatet framgår det att bästa och viktigaste stödet för cancerpatienterna var familj och vänner. Sjuksköterskor eller annan vårdpersonal kunde huvudsakligen bidra med stöd i form av samtal och att vara nära kvinnor. Man kunde peka på två huvudtyper av stöd: 1. Att vara närvarande. 2. Att hjälpa till. Ovisshet om framtiden, förestående behandlingsmetoder och deras effekt upplevdes som pressande. Det stöd som efterfrågades var ofta av enkelt och personligt slag: Närvaro och uppmuntran av någon närstående person, och hjälp med vanliga vardagsgöromål. Det skulle helst vara familj eller vänner, men även personer som överlevt sin cancer uppskattades. Man ville ha ett positivt stöd, som kunde hjälpa till att hålla modet och humöret uppe. Sjukhuspersonalen fick också mycket uppskattning, men betraktades i första hand som ett stöd av professionellt slag, även om sjuksköterskorna ofta upplevdes som snälla, vänliga och deltagande. Enligt patienterna har de upplevt det mesta som socialt stöd, medan sjuksköterskorna ansåg stödet som en del av deras uppgifter. Bergkvist, m fl (1994) har i sitt frågeformulär studie baserad sig på att utvärdera verksamheten vid en nyinrättad sjuksköterskebemannad bröstmottagning och se hur patienterna upplevt tillgången till en sådan mottagning och dessutom studera patienternas psykosociala reaktioner i form av oro, ångest, nedstämdhet mm. De har valt ut 80 patienter som studiegrupp, som opererats för bröstcancer under 1991 och varit i kontakt med bröstmottagningen. Som jämförelsegrupp valdes de 100 första kvinnorna som opererades för bröstcancer 1990 ur klinikens operationsliggare. Resultatet de fått visar ingen skillnad mellan grupperna före diagnos 16

med avseende på ångest, oro, nedstämdhet, sömnsvårigheter, koncentrationsförmåga, trötthet, socialumgänge eller den självupplevda arbetsförmågan. Patienterna som haft tillgång till bröstmottagningen upplevde mindre oro under perioden före besöket på mottagningen bröstmottagningens sjuksköterska var oftast närvarande på mammografiavdelningen när beskedet gavs. Dessa kvinnor uppgav sig också vara mindre nedstämda och hade mindre koncentrationssvårigheter under hela behandlingen på kirurgiska kliniken. Men tröttheten försvann dock inte, och sömnen, umgänget eller den självupplevda arbetsförmågan förbättrades inte heller. Pålsson och Nordberg, (1995) intervjuade 26 kvinnor med diagnostiserad bröstcancer. Kvinnorna deltog i ett interventionsprojekt där de erbjöds stöd i samband med diagnos, sjukhusvistelse och rehabilitering. Syftet var att undersöka kvinnornas upplevelse av sjukdomen och omvårdnaden med fokus på emotionellt stöd. Emotionellt stöd fick man först och främst från familj, vänner och andra patienter. Emotionellt stöd från sjuksköterskor ville kvinnorna ha för att framförallt underlätta den psykosociala bördan och att ha någon som lyssnar, ger råd och accepterar kvinnornas olika sinnesstämningar för att minska ängsligheten över deras sjukdom och på så sätt underlätta det för familjen. Sjuksköterskans stöd kan förmodligen minska kvinnors stress och kan vara ett användbart komplement till deras sociala tillvaro. Studien påvisar att interventionsprogrammet kan förbättra kvinnans känsla av kontroll och att vidare förändringar inom vården är nödvändiga för att tillmötesgå de psykosociala stödbehoven, så som information angående medicinska behandlingar och bekräftande relationer med vårdpersonalen. Distriktsköterskan var ett centralt stöd under rehabiliteringen. Även om kontakten var kort ibland, gjorde uppmuntran till fortsatt kontakt att kvinnorna kände sig tryggare. Ett bekräftande förhållande till sjuksköterskan upplevdes av kvinnorna om sjuksköterska visade förståelse, gav positiv feedback, visade intresse och respekt för kvinnan som människa och när samtalen var tillåtande, det vill säga att kvinnorna vågade ställa frågor och visade sina känslor. Informationsbehov Suominen och Laippala, (1993), hade i frågeformulär baserad studie för syfte att undersöka och analysera den information, som sjuksköterskor själva anser sig ge till kvinnor med bröstcancer, både före, under och efter sjukhusvistelsen. I urvalet ingick 125 registrerade expertsjuksköterskor, som vårdat bröstcancerpatienter på ett universitetssjukhus och 6 regionsjukhus. Ytterligare sjuksköterskor tillfrågades per brev, men svarade inte. Av de 125 sjuksköterskor som besvarade frågorna ansåg 63 % att patienterna inte fick tillräcklig information före sjukhusvistelse och behandling. 78 % var positiva till stöd, och försökte även stödja anhöriga. De allra flesta 84 % sade sig lyssna till vad patienterna hade att säga. 37 % samtalade eller diskuterade med patienterna, för att ta reda om de var tillfreds med eftervården. Sköterskorna förmedlade en stödperson, som kunde ge ytterligare information och stöd. 69 % av sjuksköterskorna menade att patienterna fick tillräckligt med stöd efter utskrivningen från sjukhuset. 29 % tyckte att det räckte med att informera om nästa behandlingstillfälle, för att upprätthålla kontinuitet i vården. De sjuksköterskor som gick in för att lämna så mycket information som möjligt, var även bättre på att ge stöd till patienterna eller deras anhörig. De sjuksköterskor som kände att de inte kunde ge tillräckligt med stöd, tyckte ändå att de kunde ge kvinnorna tröst. De flesta sjuksköterskor upplevde dock signifikant mellan deras och patienternas uppfattning om vilket stöd som behövdes, och hur det sedan utfördes i praktiken. 17

Graydon et al (1997) hade som syfte att fastställa informationsbehov som kvinnor med bröstcancer behöver och information anpassad till de olika typerna av behandlingar de får. Man gjorde enkätundersökning med 70 kvinnor med bröstcancer i Kanada, som behandlades med antigen kemoterapi, radioterapi eller operation. Kvinnorna var nydiagnostiserade och alla talade engelska. Varje kvinna kunde endast delta i en av grupperna. Det visade sig att informationsbehovet hos kvinnorna var högt och oberoende av vilken behandling de fick, ville de ha information för att få hjälp för att kunna hantera sin sjukdom. I alla grupper var informationsbehovet störst om sjukdomen, undersökningsproven och behandlingarna. Alla grupper ville ha information framförallt om sjukdomen återkomst, och hur vet man att den har kommit tillbaka. Författarna hittade ingen signifikant skillnad mellan informationsbehovet och civilstatus, utbildning eller inkomst. Ju yngre kvinnorna är, desto mera information behöver de. Även om yngre kvinnor har särskild hög informationsbehov, har även äldre kvinnor ett stort informationsbehov. Det framkom också att informationsbehovet angående sjukdom och behandling kom före behovet av psykosocialt stöd. Kvinnorna ville också ha information som inger dem hopp, ger dem bekräftelse på sig själva, och deras kunskap om sjukdomen. Enligt forskarna behöver sjuksköterskor fastställa informationsbehov för alla kvinnor med bröstcancer inte endast för dem som nyligen fått diagnosen bröstcancer. Lukers et al (1995) intervju- och enkätstudie undersökte vilken information som var betydelsefull för kvinnor med nydiagnostiserad bröstcancer. Detta för att möjliggöra för sjuksköterskorna att utnyttja tiden effektivt och ge kvalificerad omvårdnad. Resultatet grundas på 150 kvinnors svar. Kvinnorna delades in i tre ålders grupper: grupp 1, < 40 år, grupp 2, 40 60 år, grupp 3, > 60 år. Alla kvinnorna ansåg att information om möjlighet till bot, sjukdomens spridning och behandlingsmöjligheter var viktigast. Längre ner i rangordningen kom information om ärftlighet, biverkningar av behandlingen, familjepåverkan, egen vård, sociala livet och sexualitet. Grupp 1 och 2 ansåg sexuella frågor något viktigare än grupp 3 som ansåg att information angående det sociala livet var viktigare. Luker et al (1995) fann inga andra skillnader på informationsbehoven beroende på kvinnornas ålder. Det fanns inga skillnader i informationsbehov beroende på utbildning eller socialklass. Pålsson, och Nordberg, (1995) hade författarna i sin intervju studie som syfte att göra en undersökning om bröstcancerpatienters anpassning till vardagen med fokus på emotionellt stöd. I urval ingick 26 kvinnor i åldern 35 69, som nyligen har fått diagnosen bröstcancer. Det var viktigt för kvinnorna att få veta diagnosen samma dag som mammografi och cytologiundersökningen gjordes, eftersom ovis medför att situation kan bli svår att hantera. Att få diagnos och information över telefon eller per brev upplevdes som stressande. Därför var det viktigt att få diagnosen vid ett personligt möte med personalen. Att träffa sjuksköterskan för att få stöd och för uppföljningssamtal upplevdes som angeläget. Det kom fram i intervjuerna att kvinnorna kände sig stumma och chockade och hade svårt att uttala sig när läkaren informerade. De upplevde informationen av läkaren som otillräckligt vilket skapade osäkerhet och otrygghet hos kvinnorna. Kvinnorna upplevde trygghet och säkerhet när sjuksköterskan informerade om vården i samband med operation, strålning och cytostatikabehandling. 18

Fridfinnsdottir, (1997) beskriver i sin studie också deltagarnas behov av informationsstöd först och främst av sjukvårdpersonal i den diagnostiska fasen av sjukdomen. De ville ha ärlig information som relateras till emotionellt stöd som inbegrepp tröst. Alla var nöjda med informationen de fick av vårdpersonalen. I studien framgår det som speciellt viktigt att sjuksköterskor tränade i terapeutisk kommunikation vilket förbättrade deras kontakt med patienterna. På det sättet kunde de minska stressen hos cancerpatienter efter beskedet. Sjuksköterskans stödjande roll Enligt Graydon et al (1997) hade kvinnorna lika stort informationsbehov oavsett vart i behandlingen de befann sig. Sjuksköterskan behöver därför fastställa informationsbehov för alla kvinnor med bröstcancer inte endast för dem som nyligen fått diagnosen bröstcancer. Studien av Pålsson et al (1995) genomfördes med hjälp av ett interventionsprogram. Resultatet visade att sjuksköterskan med hjälp av interventionsprogrammet skulle kunna förbättra kvinnornas känsla av kontroll över sin situation. Det är viktigt att sjuksköterskan upplevs som någon som bryr sig om, och inte bara botar. Sjuksköterskans stöd hjälpte kvinnor att hantera sin stress och var ett användbart komplement till den sociala kontexten. Även Rustöen et al (1998) har använde sig av ett interventionsprogram med fokus på hopp och livskvalitè. Resultatet visade en signifikant ökning av hopp och livskvalitet, vilket forskarna anser är en uppmuntran till, att interventionsprogrammet skall kunna användas av sjuksköterskor för att öka känslan av hopp och höja livskvaliteten hos kvinnor med bröstcancer. I studien av Fridfinnsdottir (1997) framkom det att sjuksköterskan kunde huvudsakligen bidra med informationsstöd, men även emotionellt stöd i form av tröst vid cancerbeskedet. Lindop och Cannon (2001) framhåller hur viktigt det är med kvinnornas individuella behov. Därför har de arbetat fram en standardiserad modell av olika stödbehov. Detta ansågs vara till hjälp för sjuksköterskor för att kunna bemöta kvinnor med bröstcancer med hänsyn till deras individuella behov. 19

DISKUSSION Diskussiondelen presenteras i två delar: metoddiskusion och resultatdiskusion. Metoddiskussion Utgångspunkten i vår sökning har varit breast cancer/breast neoplasms. Då vårt arbete inriktar sig på psykologisk omvårdnad d v s psykosocialt stöd och informationsbehov var vi tvungna att utöka vårt val av sökord. Därför gjorde vi ytterligare sökningar och använde oss av sökord som nursing, support och information. Vi tyckte att vi fick tillräckligt med användbart material. Då litteratursökningen resulterade i 31 studerade artiklar kan det tyckas märkligt att bara 9 artiklar använts. Flera av de artiklar vi granskade höll inte måttet för Polit, et al (2001) vetenskapliga riktlinjer. Sökningen hade en hög sensitivitet vilket resulterade i många träffar och mycket material där inte alla artiklar var specifika för våra frågeställningar. Många artiklar föll bort för att de handlade om lidande som en del av bröstcancerpatienternas situation och lidande som ett begrepp ingår inte i de kategorierna vi valt för att kunna svara på våra frågeställningar. Studierna vi redovisar i resultatet, nio stycken, var alla skrivna på engelska. Det har varit mycket arbete med att översätta studierna på grund av att många begrepp och uttryck varit svåra att finna motsvarande ord på svenska. Studierna vi använt oss av gjordes i följande länder: Kanada, England, Norge, Island, Finland och Sverige. Vi hade gärna sett att vi haft fler studier från Sverige för att kunna jämföra studiernas resultat. Åtta av våra artiklar var genomförda med kvalitativ metod och en med kvantitativ metod. Vi noterar detta eftersom vår utgångspunkt i sökning av artiklarna var Polit, Beck & Hungler (2001) beskrivning av vetenskapliga kvantitativa och kvalitativa studier. Enligt Polit, Beck & Hungler (2001) ska en vetenskaplig, kvantitativ artikel innehålla sammanfattning, introduktion, metod, resultat, diskussion och referenser. En vetenskaplig, kvalitativ studie ska för att säkra dess reliabilitet utsättas för kvalitetssäkringsmetoder. Den kan vara refereebedömd och granskad utifrån speciella regler. Vissa av artiklarna var ej uppbyggda enligt Polit, Beck & Hungler (2001) kriterier för vetenskaplighet. De utgick ej från rubrikerna sammanfattning, introduktion och så vidare, därför kunde de inte användas som lämpliga för våra studier. Resultatdiskussion Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans psykologiska omvårdnad i arbetet med bröstcancerpatienter. Resultatet visar att kvinnor med bröstcancer har stort behov av omvårdnadsåtgärder så som stöd och information, oavsett ålder, utbildning eller socialt status. De studier vi valde att använda handlar om både bröstcanceropererade- och kvinnor som nyligen fått diagnos bröstcancer. Men vi har ändå valt att behålla de därför att det visade sig att både bröstcanceropererade- och kvinnor som nyligen fått diagnos bröstcancer är i samma behov av både psykosocialt stöd och information. 20